Frågestund

Frågestund 13 juni 2013
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenYlva Johansson (S)
  2. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
  3. Hoppa till i videospelarenYlva Johansson (S)
  4. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
  5. Hoppa till i videospelarenJonas Jacobsson Gjörtler (M)
  6. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  7. Hoppa till i videospelarenJonas Jacobsson Gjörtler (M)
  8. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  9. Hoppa till i videospelarenGunvor G Ericson (MP)
  10. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  11. Hoppa till i videospelarenGunvor G Ericson (MP)
  12. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  13. Hoppa till i videospelarenChrister Nylander (FP)
  14. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Arnholm (FP)
  15. Hoppa till i videospelarenChrister Nylander (FP)
  16. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Arnholm (FP)
  17. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  18. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  19. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  20. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  21. Hoppa till i videospelarenMarkus Wiechel (SD)
  22. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  23. Hoppa till i videospelarenMarkus Wiechel (SD)
  24. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  25. Hoppa till i videospelarenMarianne Berg (V)
  26. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Arnholm (FP)
  27. Hoppa till i videospelarenMarianne Berg (V)
  28. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Arnholm (FP)
  29. Hoppa till i videospelarenAnders Sellström (KD)
  30. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  31. Hoppa till i videospelarenAnders Sellström (KD)
  32. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  33. Hoppa till i videospelarenJonas Gunnarsson (S)
  34. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  35. Hoppa till i videospelarenJonas Gunnarsson (S)
  36. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  37. Hoppa till i videospelarenAgneta Luttropp (MP)
  38. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  39. Hoppa till i videospelarenAgneta Luttropp (MP)
  40. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  41. Hoppa till i videospelarenJenny Petersson (M)
  42. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
  43. Hoppa till i videospelarenJenny Petersson (M)
  44. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
  45. Hoppa till i videospelarenLena Hallengren (S)
  46. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  47. Hoppa till i videospelarenLena Hallengren (S)
  48. Hoppa till i videospelarenSocialminister Göran Hägglund (KD)
  49. Hoppa till i videospelarenEva-Lena Jansson (S)
  50. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Tobias Billström (M)
  51. Hoppa till i videospelarenEva-Lena Jansson (S)
  52. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Tobias Billström (M)
  53. Hoppa till i videospelarenGustav Nilsson (M)
  54. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  55. Hoppa till i videospelarenGustav Nilsson (M)
  56. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  57. Hoppa till i videospelarenIbrahim Baylan (S)
  58. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Arnholm (FP)
  59. Hoppa till i videospelarenIbrahim Baylan (S)
  60. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Arnholm (FP)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 60

Anf. 89 Ylva Johansson (S)

Herr talman! Det är studenttider. Ungefär 100 000 ungdomar lämnar skolan, varav de allra flesta vill söka sitt första riktiga jobb. De går dock ut i en tid då vi redan har en mycket hög ungdomsarbetslöshet. Av de ungdomar jag träffar är det många som undrar om det alls är lönt att gå till Arbetsförmedlingen eftersom det där råder ett så kallat aktivitetsförbud och det dröjer tre månader innan man kan få stöd från Arbetsförmedlingen. Min fråga går till arbetsmarknadsministern: Varför ska arbetslösa ungdomar behöva vänta tre månader på insatser från Arbetsförmedlingen?

Anf. 90 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Herr talman! Tack för tillfället att få besvara den här frågan, för den är väldigt viktig. I Sverige har vi i dag 1,2 miljoner ungdomar som är mellan 15 och 24 år. Nio av tio är i arbete eller studier, men det finns ungdomar som är utanför arbetsmarknaden, och det är ett stort bekymmer. När en ungdom kommer till Arbetsförmedlingen, vilket jag också uppmanar dem att göra om man nu slutar skolan och inte har fått ett feriejobb eller ett riktigt arbete, har man rätt att få förstärkt förmedlingsstöd från första dagen. Alla ungdomar har den här rättigheten, och det är väldigt viktigt att det också sker på landets alla 320 olika förmedlingskontor. De ungdomar som löper risk för långtidsarbetslöshet - de kanske har hoppat av gymnasieskolan - ska därutöver kunna få en insats direkt i sin arbetslöshetsperiod, till exempel i form av praktik, rehabilitering, utbildning eller någon annan form av stöd som är anpassat utifrån hans eller hennes behov.

Anf. 91 Ylva Johansson (S)

Herr talman! När man lyssnar på arbetsmarknadsministern kan man tro att ungdomar faktiskt får hjälp från första dagen. Men så är det ju inte. Regelverket som ändrades senast i februari 2012 säger att för att kunna få så kallade tidiga insatser, det vill säga före tre månaders väntetid, så ska arbetslösa ungdomar sakna fullständig gymnasieutbildning och samtidigt uppfylla ytterligare villkor, till exempel att vara i kontakt med rättsväsendet eller ha så allvarliga hälsoproblem att det påverkar arbetsförmågan. Det är självklart viktigt att de här ungdomarna får tidiga insatser, men det finns också många andra som borde få hjälp med tidiga insatser. Till tidiga insatser räknas till exempel förmedlingsinsatser, det vill säga kontakt med arbetsförmedlare, vägledning, coachande samtal och utredande samtal. Detta får ungdomar i normalfallet inte del av från Arbetsförmedlingen. Varför inte, arbetsmarknadsministern?

Anf. 92 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Herr talman! Tack återigen för att jag får förtydliga mitt svar! Den 1 januari 2012 införde vi någonting som kallas för tidig bedömning. Där ska göras en professionell bedömning från arbetsförmedlaren själv och med ett verktyg som ska göra att personer som har behov av det får insatser i form av arbetsmarknadsutbildning, rehabilitering eller olika former av praktiker. Detta gäller från den 1 januari 2012. Från den 1 januari 2013 gäller att precis alla ungdomar i hela Sverige ska få precis det som Ylva Johansson efterfrågar, nämligen förstärkt förmedlingsstöd: Hur söker man arbete? Det är dock viktigt att inte alla ungdomar får exakt samma behandling, för av dem som har godkända gymnasiebetyg får en tredjedel jobb inom en månad. Det skulle vara kontraproduktivt att ge de ungdomarna en praktikplats om de i stället kan komma ut på ett riktigt arbete. Jag vill återigen understryka att alla ungdomar har rätt att få förstärkt förmedlingsstöd från den första dagen på Arbetsförmedlingen, på alla arbetsförmedlingskontor i hela Sverige. Så ska det vara.

Anf. 93 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Jag har en fråga till finansmarknadsministern. De svenska hushållens skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst har ökat kraftigt de senaste 15 åren. I Sverige domineras de här skulderna av bostadslån. En alltför hög skuldsättningsnivå och belåningsgrad gör att låntagarna blir sårbara för en situation där fastighetsvärdena sjunker eftersom låntagaren då inte kan sälja sin bostad utan att bli stående med en restskuld. Att de svenska hushållen har en relativt hög skuldsättning lyfts emellanåt fram som en risk av externa bedömare såsom IMF och EU-kommissionen. Den här utvecklingen verkar i och för sig ha planat ut under de senaste två åren. Exempelvis Finanspolitiska rådet bedömer nu de här riskerna som begränsade. Jag vill ändå fråga finansmarknadsministern hur han ser på den här utvecklingen av hushållens skuldsättning.

Anf. 94 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Jag delar de externa bedömningar som säger att det här är en riskfaktor för Sverige. Det är inte någon alarmerande siffra, men det är angeläget att ta det på stort allvar. Vi ska vara klara över att hushållen inte bara har skulder. De har även tillgångar som är väldigt höga, så nettoställningen är inte dålig hos hushållen. Däremot är det så att om man till exempel får en kraftig ränteförändring, en räntehöjning, då blir det problem att betala lånen för vissa låntagare. Dessutom är det så att om man lyckas betala lånen så har man mindre pengar till konsumtion, vilket slår mot tillväxten. Regeringen tar frågan på största allvar. Ett stort antal åtgärder är redan insatta och kommer att sättas in, men jag sparar det till min nästa minut.

Anf. 95 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Tack för svaret! Specifikt inom bostadsområdet vet vi att en hel del åtgärder har vidtagits, men diskussionen om det finns behov av att genomföra ytterligare åtgärder eller skärpa det som redan är gjort återkommer löpande. Det handlar till exempel om att ha lagstadgade bolånetak eller amorteringskrav och att slopa ränteavdragen. Särskilt det sistnämnda skulle i praktiken innebära en skattehöjning för många hushåll på flera tusenlappar om året, och det i sig skulle riskera att skapa nya problem. Min fråga är hur finansmarknadsministern ser på behovet av att vidta ytterligare åtgärder inom bostadsområdet av den typ som jag har nämnt här.

Anf. 96 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! De åtgärder som är vidtagna är att Finansinspektionen, precis som frågeställaren säger, har instiftat ett bolånetak. Dessutom har man höjt riskvikterna, vilket gör att det blir dyrare för bankerna att låna ut till bostäder. Vi har även skruvat upp kapitaltäckningskraven i bankerna väsentligt, vilket ger ett mer robust banksystem. Vad vi har att se fram emot är att Finansinspektionen har fått i uppdrag av oss att utverka att bankerna tillsammans gör individuella amorteringsplaner till kunderna vid bolån. Kunden får alltså en skräddarsydd plan, ett förslag, av banken på hur amorteringen bör ske. Sedan är det upp till kunden att bestämma om det ska följas eller inte. Jag är av många olika skäl allmänt skeptisk till en tvingande amortering. Det finns många lägen i livet när man inte ska amortera, till exempel om man förlorar sitt jobb, blir sjuk, separerar eller är gammal. Förhoppningsvis kan den bild vi har sett den senaste tiden fortsätta, det vill säga att den här utvecklingen har stannat av och att skulderna till och med har sänkts en aning.

Anf. 97 Gunvor G Ericson (MP)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Hägglund som är socialminister och också ansvarar för folkhälsofrågor apropå att riksdagen i dag behandlar den enda propositionen hittills den här mandatperioden om folkhälsa. Statsrådet valde dessutom att inte delta i den debatten. Världshälsoorganisationen har en folkhälsostrategi som heter Health 2020 där medlemsstaterna har enats om att alla människor ska få möjlighet och stöd att uppnå hälsa och välbefinnande. Men skillnaderna i hälsa ökar väldigt mycket. Skillnaden i återstående medellivslängd från 30 års ålder mellan kvinnor med lång respektive kort utbildning var 1986 ungefär 2 år. På 14 år har den skillnaden ökat till 4 ½ år. Vad gör ministern för att minska den rådande ojämlikheten när det gäller hälsa?

Anf. 98 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Tack för frågan! Den är förstås extremt viktig, i första hand för människors skull. Det spelar roll hur vi lyckas med folkhälsofrågorna. Det andra är att det naturligtvis också finns en ekonomisk aspekt på de här frågorna. Regeringen gör förstås väldigt mycket, och vi ska komma ihåg att vi har en bra situation i Sverige i jämförelse med nästan varje annat land. Om vi tittar på den genomsnittliga livslängden i Sverige kan vi se att det inte finns något land som har så små skillnader mellan olika grupper som vi har i Sverige. Likafullt kan vi se skillnader mellan kvinnor och män i vissa avseenden och mellan personer med olika socioekonomisk bakgrund. När det gäller personer som har en svensk bakgrund eller som är utlandsfödda kan vi se skillnader. Och skillnaden ligger både i den grundläggande hälsosituationen och i, vilket är väldigt allvarligt, hur vi bemöter människor inom hälso- och sjukvården.

Anf. 99 Gunvor G Ericson (MP)

Herr talman! Jag beklagar att man ser det som en fråga enbart för hälso- och sjukvården. Det här är en väldigt viktig fråga att förebygga långt innan någon kommer till hälso- och sjukvården. Att skillnaden i medellivslängd mellan människor med kort utbildning och med lång utbildning har mer än fördubblats är mycket oroväckande. Vi behöver jobba tvärsektoriellt med de här frågorna. Vi behöver titta på kemikaliepolitik, hormonstörande ämnen och luftkvalitet för att kunna förebygga. Tyvärr är det också så att man ser att hjärtinfarkt är vanligare i grupper med låg socioekonomisk status än i grupper som har hög utbildning. Det behövs en bred insats där jag efterlyser att regeringen också jobbar med livsvillkor för människor, inte bara levnadsvanor. Vad gör regeringen konkret för att förbättra människors livsvillkor?

Anf. 100 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Återigen vill jag säga att Sverige har den minsta spridningen när det gäller livslängd av alla länder. Det är så att säga ett facit. Är det så har vi lyckats väldigt väl. Men fortfarande ser vi oförklarliga och oacceptabla skillnader. Därför jobbar regeringen intensivt. Gunvor Ericson lägger ord och uppfattningar i min mun som jag inte själv har uttalat eller hyser. Det är naturligtvis så att det här berör en lång rad områden: hur vi planerar och bygger våra städer, samhällen och orter, till exempel hur vi trafikerar oss, hur barnen får en möjlighet att springa och leka, utöva spontanidrott och annat, hur vi använder skolan för rörelse, vilka vanor vi lägger fast hos våra ungdomar när det gäller mat, fysisk aktivitet och så vidare. Allt det här spelar roll. Just nu gör vi en genomresa i landets alla landsting och samtalar om de här frågorna på en oerhört konkret nivå, utifrån fakta som vi har som beskriver skillnader som inte är acceptabla och som vi vill att landstingen ska få upp ögonen för och vara beredda att motverka därför att de är oacceptabla och ska kämpas ned.

Anf. 101 Christer Nylander (FP)

Herr talman! Förskolan är väldigt viktig, dels för att få ett jämställt arbetsliv, dels i sig därför att den underlättar för barn att lyckas i samhället och också har en socialt utjämnande funktion. Svensk förskola är ju med internationella mått väldigt bra, men det finns också ganska många exempel i debatten på förslag som skulle kunna innebära att den blev ännu bättre. Det handlar om alltifrån att krympa köerna, särskilt i de kommuner som under lång tid har haft lång kö, till att förbättra miljön i själva skolan eller att uppvärdera förskollärarna, ett yrke som är ytterligare ett kvinnodominerat yrke som ger låg lön trots lång utbildning. Det kan handla om att förbättra jämställdheten i förskolan och mycket annat. Jag skulle vilja ställa frågan ganska öppet till förskoleminister Arnholm: Vilken av dessa reformer anser statsrådet skulle vara särskilt viktig den kommande tiden?

Anf. 102 Statsrådet Maria Arnholm (FP)

Herr talman! Tack, Christer Nylander, för en naturligtvis väldigt angelägen och viktig fråga för mig! Som jämställdhetsminister tycker jag att förskolans uppdrag att verka för jämställdhet samt bättre värderingar och attityder när det gäller könsroller är väldigt avgörande, därför tror jag att en reform eller ett arbete kring mer av genuspedagoger i förskolan är viktigt, och allra, allra viktigast är att få fler män att söka sig till förskolan. I morgon tar jag emot en utredning som heter Förskoleplats i tid . Jag ser fram emot att få veta vad utredaren kan lämna för förslag som gör att alla föräldrar får möjlighet att förvärvsarbeta när de så vill. Sedan tror jag att det är dags att utveckla reformen om karriärtjänster för lärare också till förskollärare. På samma sätt som lärare ska också förskollärare kunna belönas för pedagogiskt viktigt arbete.

Anf. 103 Christer Nylander (FP)

Herr talman! Tack för svaret! Detta är ett område som är centralt och viktigt av många skäl, men det är också så att detta är ytterligare ett av de områden som staten och kommunerna har ett delat ansvar för. Ibland ser vi brister inom förskolan som vi i denna kammare gärna skulle vilja göra någonting åt men som det ligger på kommunerna att vidta åtgärder kring. Ibland kan det vara tvärtom, att kommunerna ser att till exempel barnomsorgsavgiften är ett problem och att staten borde göra någonting åt det. Ser statsrådet några behov av att öka samverkan mellan kommuner och stat, mellan politiker på den ena och den andra nivån, för att stärka förskolan på lång sikt?

Anf. 104 Statsrådet Maria Arnholm (FP)

Herr talman! Jag är ju rätt ny som statsråd och har under de fem månader jag nu har varit statsråd känt vilken centrifugalkraft det finns i politiken in mot lagstiftning och att staten ska ta över och sköta allting. Jag värnar om den decentraliserade demokratin och tror och hoppas att vi ska kunna fortsätta att utveckla förskolan tillsammans, där kommunerna är de som har huvudansvaret och där staten står för regelverk och en del resurser. Jag tänker pröva det när det gäller att äntligen öka andelen män i förskolan genom att tillsammans med SKL, lärosätena och facket ta fram en nationell strategi för att få fler män i förskolan så att vi inte pekar på varandra utan att vi tillsammans sätter en målsättning och hjälps åt att nå det målet. Jag hoppas att vi ska kunna fortsätta utveckla förskolan på det sättet.

Anf. 105 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till finansmarknadsminister Peter Norman. Det handlar om att det finns banker som påstår att de inte kan värdera privata bolag, utan sätter värdet på privata bolag till noll kronor oavsett om de får ta del av flera års bokslut med goda vinstresultat. I ett exempel som jag känner till vägrade banken att låna ut i brist på säkerhet. Då handlade det om att en blivande vd som ingått ett treårigt optionsprogram sökte lån för att köpa in sina optioner. Dessa var då satta till ett väldigt förmånligt pris. Han satsade själv 150 000 kronor och sökte lån på 350 000 för att förvärva 4 procent av bolagets aktier. Bolaget har de senaste åren gått med vinst med 24 miljoner kronor före skatt, så lånet borde verkligen inte kunna betraktas annat än som väldigt riskfritt då kommande utdelningar av kapital borde kunna lösa amorteringen, kanske inom ett halvår. Men banken sade nej. Går det att kräva av bankerna att de tar in fler verktyg i sina riskbedömningar så att vi får fart på företagandet i landet?

Anf. 106 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Tack för frågan! Som frågeställaren säkert förstår är det svårt för mig att överpröva kreditbedömningen i just den här banken. Jag tror inte att det är skäligt, rimligt eller bra. Det vi från politiskt håll har att göra är att se till att en marknad för banker fungerar som den ska. Det vi ser nu är att vi har fyra väldigt stora banker i Sverige som har en väl spridd produktpalett till sina kunder. Däremot är det så att på grund av den finanskris vi har genomlidit, och inte är riktigt ur än på europeisk nivå, har vi ett nytt och omfattande regelsystem för banker, vilket är bra för de allra flesta, även småföretagen. Däremot har det tyvärr skett en utslagning av många fristående sparbanker som inte har hängt med i den här regelbördan, vilket jag tror lokalt sett på sina håll i Sverige har minskat konkurrensen. Detta är tråkigt. Vi arbetar tillsammans med Sparbankernas Riksförbund för att se till att hjälpa till och underlätta regelbördan för de fristående sparbankerna.

Anf. 107 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Tack för svaret! Jag vet faktiskt inte om alla banker är lika obenägna att låna ut pengar till företag vid ägarbyten eller vid nystart, men det ryktas att de är rätt omöjliga. I så fall är det ett stort problem. Vi är ju alla överens om att småföretagen är av stor betydelse för att skapa jobb och utveckling i hela landet. Regeringen har också en uttalad ambition att göra det enklare, roligare och lönsammare att starta och driva företag. Men för dem som inte har rika föräldrar som kan gå in med sina bostäder som säkerhet för banklån ser jag ett gigantiskt problem när det gäller svenska företags generationsskifte, som vi har framför oss. Även om jag verkligen ser fram emot investeraravdraget, som tyvärr tycks dröja lite, men som kommer att betyda mycket, anser jag att det finns problem. Har ministern möjlighet, för att stimulera fram vad landet behöver, att få bankerna att se mer till samhällets behov av investeringar i producerande företag än att kortsiktigt bevaka egna vinstintressen och bonusar?

Anf. 108 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Företagsbarometern från Almi och andra enkäter ger bilden att utlåningen för små och medelstora företag i Sverige inte är fallande utan stigande. Delvis beror det på lokala skiljaktigheter. På vissa ställen i Sverige har säkert småföretagen svårt att få lån i sina banker. Vad jag kan glädja småföretagen med, och i bästa fall även frågeställaren, är att i det nya regelverket för kapitaltäckning i EU kommer det att utgå en rabatt när man lånar ut pengar till små och medelstora företag. Kraven på kapitaltäckning sänks med 24 procent om man lånar ut till denna sektor jämfört med stora företag. Förhoppningsvis kan detta leda till en bättre skjuts för småföretagarverksamheten i Sverige. Jag delar frågeställarens utgångspunkt att detta är en viktig fråga för att få fler anställda i Sverige och en högre tillväxt.

Anf. 109 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Jag har en allmänpolitisk fråga till socialminister Göran Hägglund. Integrationsminister Erik Ullenhag gick tidigare ut med uppgiften om att Diskrimineringsombudsmannen ska flyttas till något av utanförskapsområdena Tensta eller Rinkeby. Just en flytt från centrum till förorten skedde faktiskt i min hemstad Norrköping för några år sedan. Resultatet blev att Integrationsverket, som det då gällde, måste flytta tillbaka eftersom det av olika anledningar inte fungerade. Jag önskar att statsrådet kan svara på vilka andra myndigheter som kan tänkas flyttas till utanförskapsområden. Jag undrar också om det finns en redogörelse för vart exakt dessa myndigheter ska flyttas och hur detta över huvud taget kan lösa problem med segregation och utanförskap.

Anf. 110 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Det alldeles centrala är att myndigheterna kan utföra sina uppgifter som de får av oss, det vill säga medborgarna genom sina valda företrädare. Dessa frågor har setts över i många omgångar. En senare översyn har gjorts av Ekonomistyrningsverket, ESV. Verket har tittat på just det faktum att nästan alla våra myndigheter ligger placerade centralt i Stockholms innerstad. Det är egentligen inget stort problem, men det kostar fantastiskt mycket eftersom lokalhyrorna är mycket högre i centrala Stockholm än en bit från Drottninggatan eller dess närhet. Man har tittat på om myndigheterna kan flyttas längre ut än precis utanför Stockholms tullar. Här har getts ett uppdrag till generaldirektör Ann-Christin Nykvist att göra en analys av rapporten och se på hur man kan gå vidare med frågorna.

Anf. 111 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret! Regeringens nya lösningar för att minska problemen med utanförskap och segregation är alltså att flytta jobb från en plats till en annan med hjälp av myndighetsflytt samt nystartszoner. Det handlar således inte om att skapa nya jobb. Jag är av åsikten att det kan vara bra med en omlokalisering av statliga verk eller myndigheter från staden till landsbygden. Men det här är en helt annan sak. Jag skulle även vilja veta om statsrådet verkligen tycker att det är en riktig prioritering att flytta en myndighet till förorten i stället för till landsbygden. Varför är det just Diskrimineringsombudsmannen som ska flyttas? Vad sänder det för signaler till dem som bor i området?

Anf. 112 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Jag vet inte om mikrofonsystemet fungerar eftersom mitt första svar uppenbarligen inte gick fram. Vi prövar ständigt hur vi använder skattebetalarnas pengar på bästa möjliga sätt. Vi använder i dag stora pengar för att hyra betydande lokalytor i centrala Stockholm där priserna är högre än på någon annan plats i landet. Vi behöver naturligtvis ständigt fundera över om varje enskild enhet måste finnas just där det är som dyrast eller om de kan finnas på annat håll. Det är skälet. En myndighet som ligger på en annan ort än i centrala Stockholm spelar en roll för omgivningen där. Den spelar en roll för trafikströmmar och för medföljande i den mån det är fråga om en flytt. Den myndighet vi nu diskuterar, DO, kommer inte att handla om att någon ska flytta, men det kommer att bli resströmmar i en annan riktning än den normala. Det är naturligtvis bra. Utgångspunkten är hur vi ska förvalta skattebetalarnas pengar på bästa möjliga sätt. Skälet till att det här handlar om DO är att DO:s hyresavtal löper ut och är föremål för omprövning.

Anf. 113 Marianne Berg (V)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Maria Arnholm. Vi är många som vill spräcka glastaket, men det finns inte tillräckligt många sprickor än för att taket ska rasa. Min fråga gäller de svenska börsbolagens styrelser. Vi har sett att det har blivit en backlash, det vill säga att antalet kvinnor minskar. Vad har ministern för planer att arbeta med så att vi i stället kan höja antalet - målet under många års arbete?

Anf. 114 Statsrådet Maria Arnholm (FP)

Herr talman! Ibland kan man undra om inte det där glastaket är av plexiglas. Det verkar vara svårt att komma igenom taket. Jag vet inte om jag vill kalla det här backlash, men det är status quo. Det händer ingenting. Det kommer undersökningar vid den här tiden varje år, och av de tre senaste undersökningarna som visar dagens bild framgår det att vi står stilla. Någon går en tiondel upp, och någon går en tiondel ned. I längden är det ohållbart att det inte också inom detta område blir bättre med jämställdheten. I de statliga bolagen har vi visat att det är möjligt att inte under ett år men i en relativt snabb takt komma upp i 50 procent. Jag är på principiella grunder tveksam till att lagstifta om kvotering, men hur länge som helst kan detta inte fortgå.

Anf. 115 Marianne Berg (V)

Herr talman! Nu svarade statsrådet på min andra fråga om kvotering, till exempel Norgemodellen. I många länder i Europa, Danmark, Holland, Storbritannien, arbetar man effektivt med planer. Regeringen anser sig inte vilja lagstifta om kvotering, men endast i de länder där det finns lagstiftad kvotering har det verkligen blivit ett positivt resultat. Om statsrådet har med sig detta i åtanke kanske det sker något till slut.

Anf. 116 Statsrådet Maria Arnholm (FP)

Herr talman! Jag är för kvotering. Jag tycker att kvotering är en bra metod. Den har de flesta partier i kammaren ägnat sig åt, och det har vi gjort i staten. Vi har medvetet arbetat för att öka mångfalden. Det har lett till att vi har höjt kompetensen i våra styrelser. Vi har noggrant gått igenom vad vi behöver, vi har sett till att skaffa det och vi utvärderar varje år. Vi har brutit en slentrianmässig rekrytering till våra styrelser. Inte många länder i Europa jobbar med kvotering, men många länder pekar ut ett antal andra sätt att arbeta på. Jag är liberal, jag har stark respekt för äganderätten och jag vill fortsätta mina diskussioner med näringslivet - det sker i ett alltmer upphetsat tonfall - och vädja om en lösning på frågan på ett sätt som är förenligt med den principen.

Anf. 117 Anders Sellström (KD)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Socialminister Göran Hägglund. En väl fungerande sjukvård för alla, och tillgång till densamma, är en av hörnpelarna i den svenska välfärden. I de delar av vårt land där avstånden är långa till närmaste sjukhus utgör en väl fungerande ambulansverksamhet balansen mellan avstånd och tillgång till sjukhus. Om denna trygghetspelare börjar vackla riskerar den inte bara liv och hälsa hos enskilda medborgare utan bidrar även till avfolkning av vissa landsdelar. Tillgången till ambulans inom rimlig tid är en viktig faktor för inte minst barnfamiljers val av bostadsort. De styrande i Västerbottens landsting, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har genom att dra in ambulansverksamheten i Åsele attackerat denna trygghetspelare för inlandsborna. Vad är socialminister Göran Hägglunds syn på avvecklingen av ambulansverksamheten i Västerbottens inland?

Anf. 118 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Tack för frågan! Vi har den arbetsfördelningen att det är landstingen som bedriver hälso- och sjukvård och som ansvarar för den gentemot sina medborgare. I hälso- och sjukvården räknas förstås också transporterna in. Regeringens roll i detta sammanhang är i allra högsta grad begränsad, men det finns en del viktiga uppgifter, dels när det gäller grundläggande lagstiftning, dels när det gäller riktlinjer, förordningar, tillsyn och så vidare som ligger på olika myndigheter. Tillsynen är förstås det viktiga i detta fall. Denna tillsyn har hittills legat på Socialstyrelsen, och jag vet att de har prövat just ambulanstrafiken i delar av Västerbotten. Nu är det en ny myndighet, Inspektionen för vård och omsorg, som tittar på detta. De fortsätter att följa upp denna granskning för att säkerställa att medborgare, oavsett var vi bor i landet, självklart också i Västerbotten, ska kunna ha en så patientsäker och trygg tillvaro som möjligt.

Anf. 119 Anders Sellström (KD)

Herr talman! Tack för svaret, Göran Hägglund! Som du vet kommer det i landstingssammanhang att vara en historisk folkomröstning omkring dessa frågor i Västerbotten i september, och det är utifrån den frustration inlandsborna känner över avvecklingen av ambulansverksamheten i inlandet. Ser socialminister Hägglund risker för att fler landsting i Norrland följer Västerbottens landstings ambulansavvecklingsstrategi?

Anf. 120 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Så kan hälso- och sjukvård förstås inte bedrivas, utan den ska bedrivas på ett sådant sätt att den möter behoven hos våra medborgare. Det gäller självklart i Västerbotten, i Jämtland, i Norrbotten, i Västernorrland och så vidare. I detta fall har vår myndighet, den nya inspektionen, en skyldighet att följa dessa saker och att i den mån det upptäcks sådant som är hot mot patientsäkerheten slå ned på det och naturligtvis föra en dialog med vårdgivarna i det aktuella landstinget. I grunden är det tydligt att vi i Sverige har vård på lika villkor, och det gäller oavsett var vi bor. Landstingen har en skyldighet att se till att man lever upp till just detta också för människor som bor i denna del av vårt land.

Anf. 121 Jonas Gunnarsson (S)

Herr talman! Jämlikhet och jämställdhet är centrala begrepp i den svenska politiska debatten. Vi slår oss ofta för bröstet särskilt i internationella sammanhang och talar om att vi i Sverige minsann har kommit långt vad gäller jämställdheten mellan kvinnor och män och kommit långt i synen på hbt-personers rätt till skydd och rätt att slippa diskriminering. Historiskt har Sverige varit pådrivande i internationella organisationer som EU för att stärka kvinnors och hbt-personers rättigheter. Jag börjar dock bli lite orolig över utvecklingen och vill därför fråga statsrådet Hägglund hur regeringen vill arbeta för att göra EU till ett skarpare verktyg i kampen för lika rättigheter.

Anf. 122 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Det här är en fråga som ingalunda ligger hos ett enda statsråd utan ligger inom många olika ministerråd och självklart också i EU-parlamentet. Vårt arbetssätt handlar om, oavsett vilket område vi pratar om så långt nu EU kan fungera i detta sammanhang, att säkerställa att människor oavsett allt behandlas på ett likvärdigt sätt. Det gäller vare sig det handlar om samarbete på justitieområdet, hälsoområdet, landsbygdsområdet eller vad det nu kan vara inom EU. Utgångspunkten är och ska alltid vara att alla människor ska behandlas på ett likvärdigt sätt oavsett allt.

Anf. 123 Jonas Gunnarsson (S)

Herr talman! I går röstade vi om utrikesutskottets betänkande nr 10, Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen 2012 . Då röstade regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna ned en rödgrön reservation som syftade till att regeringen ska vara drivande i frågan om att stärka samkönade pars rätt till fri rörlighet genom att deras civilstånd erkänns i hela unionen liksom att regeringen i EU ska driva frågan om jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. Häromdagen kom nedslående siffror som visar att kvinnors representation i börsbolagens styrelser för andra året i rad minskar. Samma dag kunde vi läsa rapporter om det största nederlaget på länge i den europeiska kampen för hbt-personers rättigheter när den ryska statsduman enhälligt röstade igenom propagandalagar direkt riktade mot hbt-personer. Jag måste fråga om statsrådet och regeringen delar Sverigedemokraternas och allianspartiernas hållning i riksdagen att det inte är viktigt att Sverige driver frågor om jämställdhet och jämlikhet i EU.

Anf. 124 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Tillåt mig uttrycka uppfattningen att frågan möjligen var något tendentiöst ställd. Det är nog inte så att det finns en skillnad när det gäller synen på vad som är viktigt. Men jag tror att det är väldigt viktigt att vi i parlamentet hela tiden tänker efter: Vad vill vi att EU ska ägna sig åt? EU kan inte ägna sig åt allt; då finns det ingen anledning att vi sitter här, för då kan EU sköta allting. Vi vill att uppgifter som vi genom överenskommelser delegerar till EU-parlamentet ska skötas där, och det ska skötas bra. Lämnar vi allting till EU kommer det naturligtvis inte att kunna skötas bra. Dessutom avhänder vi oss möjligheten att säkerställa möjligheter för det svenska parlamentet att bestämma om det som vi tycker är viktigt för vår del, att vi ska kunna bestämma det själva. Skulle vi till exempel resonera om äktenskapsfrågor i EU-sammanhang är det möjligt att Jonas Gunnarsson skulle bli en väldigt olycklig person om det beslutades med majoritetsbeslut inom EU. En del frågor är det bättre att vi hanterar i Sverige och i varje enskilt land för sig.

Anf. 125 Agneta Luttropp (MP)

Herr talman! Min fråga går till socialministern. Nu är det semester och sommar, och även sjuksköterskor har semester. Det innebär att det blir ont om sjuksköterskor på de allra flesta sjukhus, och i och med det blir det också ont om vårdplatser. Vårdförbundet säger att det här blir den värsta sommaren någonsin, och då har tidigare somrar inte varit så lätthanterade. Då är min fråga: Ser ministern någon farhåga vad gäller patientsäkerheten, och kommer ministern i så fall att göra någonting åt det?

Anf. 126 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Jag påminner om den grundläggande arbetsfördelningen igen, att det är landstingen som bedriver hälso- och sjukvård och vi som har ansvar bland annat när det gäller tillsyn. Det är upp till de enskilda arbetsgivarna, till exempel landstinget i Örebro län, att säkerställa att man har en tillfredsställande personalsituation. Jag känner naturligtvis till de bekymmer som finns, eftersom sjuksköterskorna precis som alla andra yrkesgrupper har rätt till en sammanhållen sommarledighet. Det är inte ett dugg konstigt. Vi vet att landstingen med olika medel, lock och pock, försöker få medarbetare att skjuta på semester och ibland erbjuder ganska goda villkor för att göra någon vecka extra under juli, som är den tuffaste månaden. Vi vet också att verksamheterna går ned lite i intensitet genom att en del elektiv, planerad, verksamhet inte utförs under sommaren, vilket i och för sig är lite tråkigt för dem som får vänta. Men man får anpassa sig till personalsituationen och ledigheten.

Anf. 127 Agneta Luttropp (MP)

Herr talman! Tack så mycket för svaret! Förra sommaren var det också ett väldigt problem, och en del yrkesgrupper var mer frånvarande än andra, bland annat specialistsjuksköterskor och barnmorskor. Detta är mer eller mindre ett nationellt problem, för det drabbar inte udda landsting. Enligt Vårdförbundet drabbar det 21 landsting, och det är en väldigt stor del av Sverige. Då är det ett nationellt problem, som kanske också kräver en nationell lösning.

Anf. 128 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! I vilken mening är ett problem nationellt? Är det i den meningen att det förekommer nästan överallt? Ja. Men är det ett nationellt ansvar? Nej. Detta är uppgifter för de ordinarie arbetsgivarna. Det kan inte vara regeringens sak att lösa problem under den kritiska tiden medan landstingen har ansvar under normala tider. Men vi för självklart en dialog med landstingen om detta. I går såg jag att företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting gjorde bedömningen att patientsäkerheten inte äventyras till följd av detta. Men det är naturligtvis otroligt viktigt att landstingen går igenom situationen i god tid. Sommaren kommer i regel inte som en överraskning. Ofta är den kortare än vad man föreställer sig när den kommer. Det gäller att man planerar inför den i god tid och för en personalsituation som vi vet kommer att vara påfrestande. Det går inte att hastigt lösa den, utan god planering är A och O för lösningen.

Anf. 129 Jenny Petersson (M)

Herr talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Den senaste tiden har det kommit rapporter och statistik om ungdomsarbetslösheten. Den är i och för sig inte ett nytt fenomen men ett samhällsproblem som kräver resurser och insatser. Ungdomsarbetslösheten ser olika ut. Det finns många unga som är arbetslösa en kort tid. Det finns de som har en lång väg till arbete, främst unga som varken jobbar eller studerar. Det finns de som saknar fullständiga gymnasiebetyg och så vidare. Vad gör regeringen för den grupp som varken jobbar eller studerar, som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden?

Anf. 130 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Herr talman! Jag tackar för frågan. I Sverige har vi 1,2 miljoner ungdomar i åldrarna 15-24 år. Det är viktigt att veta att det går bra för de allra flesta ungdomar. Nio av tio av dem är i arbete eller studier. Regeringen riktar sina främsta åtgärder mot dem som står längst ifrån arbetsmarknaden, det vill säga de ungdomar som inte har klarat av vare sig grundskolan eller gymnasiet. Där är det viktigt med utbildningsinsatser. Vi försöker motivera ungdomarna, bland annat genom en satsning på folkhögskolan, att gå tillbaka till skolan. De lyckas ganska väl inom folkhögskolan. Många väljer att gå tillbaka till studier eller arbete. En del ungdomar har också möjlighet att få ett förstärkt studiebidrag på 6 500 kronor per månad för att slutföra sina studier. Det är några exempel från vår verktygslåda, som jag vågar säga är ganska diger.

Anf. 131 Jenny Petersson (M)

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Vi har kunnat följa ungdomar runt om i Sverige som har sprungit ut från gymnasieskolor vidare ut i vuxenlivet. Vissa kommer att påbörja studier medan andra kommer att söka sig till arbetsmarknaden. Här krävs det fler vägar in på arbetsmarknaden, inte färre och svårare vägar. En utmaning är kopplingen, för att knyta an till tidigare fråga, mellan skola och arbetsmarknad. Jag vet att frågan har hamnat hos olika företrädare i regeringen, men hur arbetar just regeringen och arbetsmarknadsministern med kopplingen mellan skola och arbetsliv?

Anf. 132 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Herr talman! Vi har haft ett arbete i gång sedan hösten 2011 som vi hoppas kunna återkomma med i höstens budget. Det handlar om en svensk modell av lärlingssystem liknande det som till exempel finns i Tyskland. Ungdomarna får utbildning när de blir anställda på företagen. Det bygger på att vi ger företagen ett ekonomiskt stöd för att utbilda ungdomar, ett handledarstöd. Vi tar bort hela arbetsgivaravgiften, så att det blir billigare för arbetsgivarna att anställa ungdomarna. Parterna har också ett inflytande genom att de tecknar introduktionsavtal. Detta är en viktig modell. Vi kommer också att ta ned kostnaderna för att vara med i a-kassan, eftersom vi tycker att a-kassan är en viktig del i arbetsmarknadspolitiken. Vi fortsätter att arbeta vidare med flera olika saker, men det som till syvende och sist är allra mest angeläget är att vi kan göra det billigare att anställa ungdomar. Där är jag oroad över att det finns förslag om att höja kostnaderna för ungdomars arbete med så mycket som nästan 15 miljarder. Jag är rädd att det kommer att försvåra ungdomarnas möjligheter ännu mer på arbetsmarknaden.

Anf. 133 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Jag vet inte vad socialministern tänker och känner när han tar del av villkoren i Uppsalas äldreomsorg. Jag tänker då på de villkor som personalen får arbeta under men också på den äldreomsorg som torde bli resultatet för de äldre som har bedömts ha rätt till omsorg, en mer eller mindre vårdliknande sådan. Det är djupt oroande att se hur äldre blir någonting som ska hanteras fort och effektivt. Framför allt förfäras jag över att politiken saknar kontroll alternativt är medveten om hur verksamheten är organiserad men inte ingriper. Det bekymrar mig väldigt mycket, och det bekymrar mig att regeringens ständiga svar när vi diskuterar äldreomsorg handlar om valfrihetsmodellen, att de äldre ska välja bort de dåliga alternativen. Enligt mig leder det inte till bättre kvalitet. Jag är mycket nyfiken och intresserad av hur Göran Hägglund och kanske hela regeringen - vad vet jag - ser på den äldreomsorgsstruktur som vi ser i Uppsala.

Anf. 134 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Jag vet inte hur många inslag det har varit, men jag har åtminstone sett något i Aktuellt som har beskrivit en situation där personalen har scheman som innebär att de skulle ha varit framme innan de avslutade tidigare insats. Transporttider räknades inte in över huvud taget. Den situationen är, om den är rätt speglad, naturligtvis helt och hållet oacceptabel. Det duger inte. Så kan man inte ha det. Det är illa för personalen, som jag verkligen lider med, och det är naturligtvis, som Lena Hallengren säger, helt oacceptabelt för den äldre som i en prövning har bedömts ha rätt till en viss tid för omsorg men inte får den tiden tillgodosedd. Det duger inte. Så kan vi inte ha det. Jag har förstått att politikerna och ledningen i Uppsala har tagit tag i den här frågan med kraft för att ställa saker och ting till rätta. I det är fallet var det, såvitt jag förstår, personal som slog larm och berättade hur situationen var. Det är viktigt, så att det når politiska beslutsfattare och naturligtvis en större allmänhet i Uppsala.

Anf. 135 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Det gläder mig att höra att också socialministern upprörs över den här situationen. Men de ständiga svaren handlar om valfrihetsmodeller. De äldre ska välja bort de dåliga alternativen så att bara de bra alternativen blir kvar. Det är lätt att göra vissa kopplingar till friskolor och liknande för att konstatera att det förmodligen inte är en särskilt väl fungerande modell. Frågan är hur vi ska garantera kvaliteten. Är det de äldre som ska välja bort de dåliga alternativen? Är det politiker som ska göra bättre upphandlingar? Eller är det myndigheterna som inte klarar av tillsynen? Socialministern skulle kunna tala med Annelie Nordström, Kommunals ordförande, och få veta att det som vi har sett i Uppsala absolut inte är det enda exemplet. Det handlar inte om att ha för kort tid på sig, utan det handlar om att man har tidsatt exakt hur lång tid som ska ägnas åt varje enskild individ. Det är tyvärr inte helt unikt för Uppsala. Frågan är: Hur ska regeringen hjälpa kommunen att vända den här trenden? Är det mer av valfrihetsmodeller som ska lösa detta?

Anf. 136 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Herr talman! Jag tror att man gör en orättvis bedömning av regeringens insatser för att förstärka och förbättra omsorgen om våra äldre. Det görs en mängd olika insatser för att förbättra vården och omsorgen av äldre personer vilken vi vet är behäftad med en hel del brister och som vi arbetar metodiskt tillsammans med kommuner och landsting för att komma till rätta med dem. Det löser inte det problem som vi nu diskuterar, utan den frågan måste hanteras i särskild ordning för att de äldre i Uppsala ska få den omsorg som de är berättigade till. Långsiktigt ska vi också kunna ha personal som trivs och tycker att de har ett givande arbete och en möjlighet att ge allt det som de har kapacitet för att göra. Personer som har ett arbete av den karaktär som beskrevs kommer inte att bli långvariga i verksamheten. Finns det alternativ så sticker man. Så kan vi inte ha det. Vi vet att det kommer att vara väldigt stora rekryteringsbehov. Det måste vara attraktiva arbetsplatser för de anställda för att det ska bli bra verksamhet för de äldre som man tar hand om.

Anf. 137 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till migrationsminister Tobias Billström. Under förmiddagen har vi diskuterat två EU-direktiv med tydlig koppling till arbetskraftsinvandring. Vi har i betänkandet föreslagit ett bindande anställningsavtal i direktiven, vilket den borgerliga majoriteten i riksdagen har motsatt sig. I en av Tobias Billströms sista repliker fick vi ett delvis nytt svar på frågan varför man inte vill ha bindande anställningsavtal, vilket förvånade mig. Tobias Billström sade att det skulle innebära en ingripande förändring. Jag är lite nyfiken på vad Tobias Billström menar med begreppet ingripande förändring. Jag skulle vilja ha ett förtydligande från migrationsministern på den punkten.

Anf. 138 Statsrådet Tobias Billström (M)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Det här är ett viktigt och angeläget ämne. I Sverige förfogar arbetstagare och arbetsgivare över sitt eget avtal. De är fria att när som helst förhandla om anställningsvillkoren inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen, som vi ju alla värnar om. Mot den bakgrunden ställde och ställer jag mig frågande till hur ett anställningsavtal, till skillnad från ett anställningserbjudande, i ett ärende om arbetstillstånd skulle kunna skydda en arbetstagare från oseriösa arbetsgivare. Om Eva-Lena Jansson menar att tredjelandsmedborgare som kommer till Sverige ska ingå ett anställningsavtal som är bindande i den bemärkelsen att avtalet inte kan omförhandlas måste man fråga sig om det verkligen skulle vara rätt att gå. Det skulle innebära en stor förändring och ett ingripande i den svenska modellen. Jag anser att oseriösa arbetsgivare som missbrukar regelverket måste motverkas på annat sätt än på det viset.

Anf. 139 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Tyvärr vill inte migrationsministern lägga fram några förslag om andra ingripande effekter på arbetsgivaren. En av de frågor som både LO och TCO har varit tydliga med är just bindande anställningsavtal med en lägsta nivå där den anställda ska kunna vara skyddad. Det ska säkerställa att den har rätt ersättning. Den ska inte behöva komma hit till Sverige och uppleva att det sedan ska ifrågasättas vad den får för avtal. Det migrationsministern nu säger är att han är nöjd med att väldigt mycket makt ligger hos arbetsgivaren och väldigt lite inflytande ligger hos den enskilde. Därmed upprätthåller man ett maktförhållande som starkt försämrar för den enskilde. Jag förstår att migrationsministern är nöjd med den situationen. Men det är inte jag.

Anf. 140 Statsrådet Tobias Billström (M)

Herr talman! Eva-Lena Jansson har nog följt debatten väldigt dåligt på sistone om hon tror att regeringen är nöjd med att vi upptäcker att det finns oseriösa arbetsgivare som försöker att utnyttja andra. Vi kommer inom kort att återkomma från regeringen tillsammans med Miljöpartiet - som är vår samarbetspartner inom ramen för den migrationspolitiska överenskommelse vi har, och som ger regeringen majoritet i kammaren för migrationspolitiken - med förslag som ger Migrationsverket nya verktyg att ta till när vi upptäcker att det finns oseriösa arbetsgivare som försöker utnyttja arbetstagare. Vi har hela tiden varit tydliga från regeringens sida med att anställningsvillkoren för arbetskraftsinvandrare ska motsvara dem som gäller för de arbetstagare som finns i landet. Det som Eva-Lena Jansson vill göra är att vidta åtgärder som skulle innebära ett mycket stort ingripande i den svenska modellen. Jag anser att man måste bekämpa missbruket av regelverket på ett annat sätt. Vi ska inte ha en utländsk modell mitt i den svenska modellen. Vi ska ha samma villkor för alla arbetstagare oavsett var de kommer ifrån, vad de har för ursprung och var de jobbar någonstans på den svenska arbetsmarknaden.

Anf. 141 Gustav Nilsson (M)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Peter Norman och handlar om de statliga bolagens möjligheter att ge arbete till personer med funktionsnedsättning. I dag är det de privata företagen som anställer flest personer med funktionsnedsättning. Den offentliga sektorn borde här kunna gå före. Kommuner, landsting, statliga myndigheter och statliga bolag kan bli bättre. Arbetsförmedlingen har fått uppdraget av regeringen att se till att statliga myndigheter utfärdar och genomför praktikprogram för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. De statliga bolagen bör också kunna se över möjligheterna att anställa fler. Min fråga till statsrådet gäller vilka möjliga åtgärder han är beredd att vidta för att se till att statliga bolag anställer fler personer med funktionsnedsättning.

Anf. 142 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Mitt ansvarsområde handlar i första hand om de statliga företagen. Jag tänker tala om detta. Sedan ett år tillbaka har vi till bolagen förklarat att hållbarhet ska vara en vägledande princip i arbetet i de statliga företagen. Detta gör vi för att uttrycka vår egen värdering om vad som är viktigt. I hållbarhet ingår till exempel antidiskriminering, korruptionslagstiftning, miljö, etik, och så vidare. Det handlar också om att vi tror att detta är ett av de bästa sätten att göra de statliga företagen lönsamma på sikt och därmed ge skattebetalarna och svenska medborgare god utdelning för sina skattekronor. Olika företag kommer att agera olika vad gäller hållbarheten. Det finns ett stort antal företag som redan nu kommer att lägga in sådana kriterier som frågeställaren är ute efter om rörelsehindrades deltagande i företagens verksamheter. Jag kan återkomma under mitt nästa inlägg om vilka det handlar om.

Anf. 143 Gustav Nilsson (M)

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det är viktigt att förändra attityder och se vad personer med funktionsnedsättning kan bidra med. Det handlar om att man ser möjligheten att varje individ får en chans att delta i arbetslivet utifrån sina förutsättningar och sin arbetsförmåga. Jag tror också att personer med funktionsnedsättning kan vara en resurs när vi talar om framtida arbetskraftsbehov. Den statliga verksamheten med myndigheter och statliga bolag kan säkert utgöra bra och viktiga arbetsgivare i sammanhanget och säkert göra mer. Jag tackar för svaret och ser fram emot att vi får fler anställda med funktionsnedsättning i statliga bolag så att de får chansen att delta.

Anf. 144 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Jag kan börja med att säga att jag delar frågeställarens syn att de statliga företagen inte går i bräschen i den här frågan. De skulle kunna göra mycket mer. Jag inser också att många privata företag gör mer. Det är illa att inte statliga företag ligger mer framme. Vi har ett statligt bolag som ägnar mycket tid åt detta. Det är Samhall. Det ligger inom bolagets verksamhetsområde att hjälpa inte bara rörelsehindrade utan också personer med andra problem på arbetsmarknaden. Det är en konflikt i någon mening i att bolagen ska vara självständiga och ha självständiga styrelser, och många av dem arbetar på en konkurrensutsatt marknad. I och med att vi nu har sagt att hållbarhet ska vara ett strategiskt inslag i bolaget, det vill säga att styrelserna ska hantera hållbarheten, vet jag att ett stort antal bolag redan i dag arbetar just med detta. De kommer att leverera sina förslag till hållbarhetsmål senast andra kvartalet 2014. Då är det upp till bevis för företagen, och vi kommer att följa upp detta mycket noggrant.

Anf. 145 Ibrahim Baylan (S)

Herr talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Maria Arnholm. Förra veckan behandlade riksdagen ett förslag om karriärtjänster i grund- och gymnasieskolan. Det är ett förslag som på många sätt är bra. Dock var vi från Socialdemokraterna kritiska till att inte förskolan ingick och förskollärarna fick samma möjligheter. Därför gladde det mig väldigt mycket när jag hörde förskoleministern säga att även hon delar den uppfattningen. Innebär detta att regeringen är beredd att backa från sitt tidigare motstånd och nu komma med ett förslag som gör att också förskollärarna får dessa möjligheter så att vi på det viset kan höja kvaliteten och få en ökad forskningsanknytning också i förskolan?

Anf. 146 Statsrådet Maria Arnholm (FP)

Herr talman! Tack för frågan! Regeringen backar inte, utan den går framåt. Först tog vi ett stort och betydelsefullt kliv med 880 miljoner om året för grundskollärare och gymnasielärare, och nu står vi inför nästa budgetomgång. Nu ska vi diskutera hur vi ska fortsätta att reformera skolan. Det är att ta ytterligare ett steg att se till att förskollärare ska få samma möjligheter att bli förste förskollärare och lektor. Det kommer jag och Folkpartiet att föra fram i våra budgetsamtal. Jag känner mig förhoppningsfull om att nästa steg framåt kommer att bli just detta.

Anf. 147 Ibrahim Baylan (S)

Herr talman! Tack så mycket, statsrådet! Det är inte riktigt låtit så från statsrådets departementschef Jan Björklund när han har argumenterat. Han har tidigare bara inbegripit grundskollärarna och gymnasielärarna. Det har varit en substantiell argumentation emot. Jag är den första att applådera om regeringen nu ändrar sin ståndpunkt. Jag kan också meddela att om regeringen kommer med ett sådant förslag som gör att karriärtjänsterna inbegriper fler kategorier i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan kan vi säkerligen också komma överens. Det är ett bra steg. Vi kan gemensamt lämna ett besked att oavsett hur en regering ser ut efter nästa val gäller också dessa karriärtjänster. Den typen av långsiktighet och förutsägbarhet skulle vara väldigt bra för det svenska utbildningsväsendet. Jag skulle därför välkomna om regeringen nu ändrar sig och kommer med ett sådant förslag. Då är vi överens om helheten. Det skulle vara bra för hela vårt utbildningssystem.

Anf. 148 Statsrådet Maria Arnholm (FP)

Herr talman! I mina diskussioner med min departementschef har det aldrig funnits några substantiella invändningar mot idén, utan det är budgetmässiga restriktioner som gör att vi måste ta ett steg i taget. Det är också en ny reform som ser dagens ljus. Redan nu kan vi dock säga att den är på väg att bli en succé när vi ser vilket stort intresse kommunerna visar och vilka viktiga samtal och diskussioner det har satt i gång runt om i Skolsverige. Man har pekat på behovet av ett pedagogiskt inriktat ledarskap runt om i våra skolor och kommuner. Vi hoppas att kunna ta nästa steg redan så snabbt som nästa år. Det återstår att se. Jag hoppas att vi ska nå så långt redan i budgetpropositionen för 2014.

Frågestund