Frågestund

Jag hälsar statsminister Fredrik Reinfeldt välkommen till dagens frågestund.

Herr talman! Jag tror att vi alla uppmärksammade påskuppropet då tiotusentals människor stod på ett fyrtiotal platser ute i landet och demonstrerade mot den sjukförsäkring vi har i vårt land. Diakoner, präster, läkare, drabbade och anhöriga, ja, det var många som kritiserade sjukförsäkringen och de helt obegripliga effekter som blivit när människor stängs ute och utförsäkras. Det kom inte ett ljud från någon regeringsföreträdare som en reaktion på påskuppropet. Däremot kunde vi se moderata partiföreträdare blogga, twittra och skriva kritiskt om påskuppropet och hävda att kyrkan gått och blivit socialdemokratisk. Fredrik Reinfeldt har varit landets statsminister i fem år och är i allra högsta grad huvudansvarig för den sjukförsäkringsreform som har inneburit att 45 000 är utförsäkrade, att vi har nollklassade och att antalet unga förtidspensionärer ökar. Hittills har man skyllt allt på Socialdemokraterna. Är det inte dags för lite ödmjukhet och att ändra i sjukförsäkringen reellt? Har statsministern hört påskuppropets vädjan?

Herr talman! Allt har en historia. Sverige förtidspensionerade över 140 personer om dagen i över tio år. Det var en passiv och dålig lösning. Det förde människor ut ur arbetskraft och in i ett skugglandskap där de inte synliggjordes. Vi sade till svenska väljare inför valet 2006 att vi ville bryta den utvecklingen. Vi ville introducera en arbetslinje, och vi ville se resurser till stöd för människor som förr blev förtidspensionerade. Vi har inte fått bort hela utvecklingen. Vi är nere i tal som kanske handlar om att 50 om dagen förtidspensioneras, men det är en stor förändring. En del av detta innebär att människor som förr osynliggjordes nu synliggörs i det svenska samhället. Vi har öppnat för insatser som handlar om rehabilitering och som handlar om ansträngningar för att försöka få in dem på arbetsmarknaden. Mycket av detta är viktigt och riktigt för Sverige. I enskilda fall har det handlat om att det inte har blivit exakt som vi hade tänkt. Ansvarigt statsråd har därför beskrivit förändringar vi nu förbereder för att möta den delen av kritiken som vi tycker har varit befogad. Där är vi ödmjuka. Vi står dock upp för en reform som varit viktig för Sverige. Det är en gåta att inte andra gjorde det före oss.

Herr talman! Som vanligt hör vi statsministern och Moderaterna lägga skulden på Socialdemokraterna och på vad som tidigare varit politiken. Man glömmer dock att det är fem år sedan man genomförde reformen i sjukförsäkringen och att resultatet av det är 45 000 utförsäkrade, fler unga förtidspensionärer, ökat antal sjukskrivningar och framför allt en situation där svårt cancersjuka människor under pågående cellgiftsbehandling tvingas ned till Arbetsförmedlingen där en frustrerad jobbcoach står utan verktyg och ska försöka hjälpa dem tillbaka till en arbetsmarknad som inte vill se dem där. Detta sker i ett läge när man i stället borde satsa på rehabilitering och reellt stöd och hjälp till människor som är utförsäkrade - och framför allt se till att de får en rimlig ekonomisk ersättning och inte ställs på bar backe. De förslag till förändringar som hittills presenterats är ytterst marginella och förväntas inte träda i kraft förrän nästa år. Återigen: När diakoner, präster, läkare och hela Sverige står på fötter och kritiserar sjukförsäkringen, är det inte dags för lite ödmjukhet och att vara beredd att göra reella förändringar i en sjukförsäkringsreform som har misslyckats?

Herr talman! När sjukförsäkringsreformen till slut kom på plats bröt Sverige en utveckling för första gången på 35 år med ständigt ökat antal förtidspensionärer. Återigen: Man kan välja en politik där man osynliggör människor, där man för ut dem ur arbetskraften och in i ett osynliggörande. Det är inte rätt väg för Sverige. Vi har visat att det fanns enskilda fall där det inte hade den effekt som vi hade avsett. Vi har visat att vi i dessa fall har förmåga att möta detta med förändringar. Det ska komma ersättningar till sådana som inte tidigare varit berättigade till det. Vi har visat att vi kan göra vissa justeringar när det gäller möjlighet att kunna återgå till sjukförsäkringen. Detta är ett vägval för Sverige. Ska vi ha en arbetslinje? Ska folk som är arbetsföra arbeta? Ska människor som blir sjukskrivna få vägar tillbaka? Eller ska vi välja den väg som är alternativet, nämligen ut i utanförskap till växande grupper? I det land i världen där folk är friskast och lever längst ska folk sjukskrivas för att de är för sjuka för att arbeta. Det var ert alternativ, det är ert alternativ och det är det ni vill tillbaka till. Vi tycker att det är fel väg för Sverige.

Herr talman och statsministern! För två år sedan kritiserade Europarådet Sverige för brist på öppenhet i hur partierna finansieras. I valrörelsen tog jag upp frågan flera gånger, bland annat genom en debattartikel i Dagens Nyheter. Efter valet fortsatte kritiken i riksdagen, och i måndags återkom Europarådet med skärpt kritik mot regeringen och Sverige. Man ska inte kunna köpa politiska beslut. Öppenhet är ett viktigt sätt att minska risken för politisk korruption. I dag backar äntligen Moderaterna. Jag välkomnar detta. Det borde innebära att vi kan tvätta bort en svart fläck på vårt lands internationella anseende. Moderaterna vill dock ha en ny frivillig överenskommelse. Det är inte okej och inte alls vad Europarådet kräver. Vi behöver en tydlig och rak lagstiftning som gäller alla. Öppenhet för att bekämpa korruption kan inte vara en fråga om frivillighet. Statsministern bör därför ta chansen att ge ett reellt löfte om att även han accepterar lagstiftning kring partiernas finansiering.

Herr talman! Jag ställer inte upp på beskrivningen av att kasta Sverige i skam. Vi har all anledning att vara stolta över att vi står fria från korruption i en utsträckning som få andra kan uppvisa i världen. Vi har all anledning att vara stolta över ett i grunden skattefinansierat partifinansieringssystem som andra saknar och därför mycket oftare hamnar i diskussioner om hur partifinansieringen ser ut. Vi ska inte uppkalla andar som inte finns. Vi har visat att vi trots detta är beredda att lyssna på det misstänkliggörande som har förekommit, även om vi menar att det inte har funnits några felaktigheter och att vi har haft en bra överenskommelse att leva efter, eftersom vi vill bidra med vår del för att Sverige även i framtiden ska upplevas stå upp i dessa viktiga frågor. Vi har vår del, och vi tycker att andra partier har sin del. Jag förordar att det kan göras fler frivilliga överenskommelser av det skälet att vi har gjort det tidigare. Jag tror att lagstiftning är utomordentligt komplicerat. Det väcker en hel del frågor om hur politiska partier ska förhålla sig till lagstiftning i en demokrati. Det kommer att visa sig ha en hel del gränsdragningsproblem. Vi är dock villiga att diskutera. Vår utgångspunkt är dock att det bästa vore en ny frivillig överenskommelse.

Herr talman! Europarådet ägnar sig knappast åt någon hyllning av Sverige i denna fråga. För två år sedan kom en lista med sju olika punkter som man ansåg att Sverige borde leva upp till och som Sverige inte klarar av i dag. I Europa är det bara Sverige, San Marino, Malta och Schweiz som inte har en lagstiftning på detta område. Därför är det positivt om Moderaterna börjar tänka om. Kan jag förstå statsministerns svar så att om vi andra partier i riksdagen vill ha en tydlig lagstiftning är också Moderaterna beredda att överväga det?

Herr talman! Återigen: Sverige behöver inte stå i skam över något. Vi har ett växande förtroende för demokratiska institutioner i Sverige. Svenska folket kan tryggare än andra gå till sängs på kvällen i full förvissning om att detta land är mindre drabbat av korruption och har ett bättre system för partifinansiering än vad andra kan uppvisa. Jag ogillar när vi kastar vårt eget land i skam utan skäl. Jag tycker att en frivillig överenskommelse är till fyllest. Vi är beredda att diskutera, men ska vi föra en diskussion ska den vara konsekvent. Då ska den också gälla annat som väcker frågor i Sverige, trots att vi inte har haft de problem som andra har. Då ska vi prata om oavlönat arbete som går till vissa politiska partier. Då ska lottköpare veta att de inte bara har chansen att vinna en stor vinst utan möjligen också indirekt finansierar partier, vilket de inte vet om när de köper lotten. Då ska också andra frågor tas med. Men det hör jag väldigt lite om. Det är för ensidigt. Man tittar inte runt alla hörn. Då bör många överväga sina ställningstaganden.

Herr talman! När regeringen presenterade sin vårbudget gick man fram med ett förslag om ett femte jobbskatteavdrag, och samma dag som den presenterades pratade statsministern dessutom om ett sjätte jobbskatteavdrag. Vi har hittills ställt oss bakom de fyra första stegen i jobbskatteavdraget, dels därför att det ska löna sig att arbeta, vilket är en viktig princip, dels därför att det har haft positiva effekter på sysselsättningen. Samtidigt inser vi att den jobbskapande effekten av den här typen av skattesänkningar är avtagande. Nya skattesänkningar får inte samma effekt som de första. Det är en uppfattning som delas inte minst av Långtidsutredningen och en rad andra experter som har uttalat sig den senaste tiden. Därför är det, herr talman, förvånande att regeringen i sin vårbudget helt avfärdar att effekten av jobbskatteavdraget är just avtagande. Hur motiverar statministern ett sådant påstående, som jag menar står i uppenbar strid med vad tillgänglig expertis anser?

Herr talman! Det är väldigt provocerande i Sverige att säga att man vill sänka skatten för vanligt folk som jobbar - metallarbetare, sjuksköterskor, busschaufförer - som går upp tidigt på morgonen och ofta sliter långa timmar och som bara har den enkla utgångspunkten att de tycker att det ska löna sig lite bättre att arbeta. Denna regering har konsekvent fört en politik mot alla protester, mot allt det motstånd som funnits här i Sveriges riksdag, och sagt: Nej, det är rätt inriktning. Vi tror att det är den uppmuntran och det faktum att det leder till att fler jobbar som i grunden bygger sammanhållning i ett öppet och bra samhälle. När fler jobbar får vi mer resurser till välfärd och mer resurser till omhändertagande av människor som saknar arbetsförmåga. Det är min uppfattning att det inte alls har en avtagande effekt att man sänker skatten för människor som arbetar om man inriktar det på dem som har låga inkomster, som är deltidsarbetande och som har större möjligheter att gå upp i arbetstid, kanske gå in tidigare i livet i arbete eller stanna kvar några år på ålderns höst. Jag tycker nog att vi har stöd för den uppfattningen. Enskilda företrädare kan tycka annorlunda. De föreslår ofta helt andra åtgärder, som jag menar inte alls på samma sätt är jobbskapande.

Herr talman! Att det är en konsekvent politik kan vi vara helt överens om. Men jag kan anse att den också ska ha någon form av effekt, och jag vill påstå att den här har just en avtagande effekt. Det finns fler aviserade skattesänkningar från regeringen, till exempel krogmomsen. Jag missunnar inte på något sätt restaurangnäringen bättre villkor, men det ter sig lite märkligt att man som jobbskapande åtgärd lägger ungefär 5 ½ miljarder kronor på sänkt krogmoms. Förra sommaren pratade regeringen om att det skulle ge 19 000 jobb, sedan var man nere på 8 000 jobb och nu handlar det om ungefär 3 500 jobb - detta till en kostnad av ungefär 1,6 miljoner kronor per jobb. Jag kan inte låta bli att ställa den kostnaden i relation till hur många jobb man skulle kunna skapa i välfärden för samma pengar, hur många jobb i skolan, hur många jobb i äldreomsorgen, hur många jobb i vården, eller vilka viktiga utbildningsinsatser för förbättrad matchning på arbetsmarknaden som vi skulle kunna genomföra, vilka satsningar på forskning och utveckling, vilka satsningar på infrastruktur. Är det statsministerns uppfattning att det är bara genom skattesänkningar som man kan skapa jobb?

Herr talman! I helgen protesterade, som sagt, tiotusentals människor runt om i hela landet mot regeringens sjukförsäkringspolitik. Det var friska och sjuka, gamla och unga, kvinnor och män som i påskuppropet krävde stopp på utförsäkringarna och en ny sjukförsäkring. Regeringen vägrade att kommentera. I stället hänvisade man, såsom nu, till ändringar man tidigare har presenterat. Men de är bara kosmetiska och ändrar inte på grundproblemet, att fyrkantiga tidsgränser anses viktigare än om individen har blivit tillräckligt frisk för att kunna arbeta. Min fråga till statsministern är: Har du tagit något intryck av helgens påskupprop för stopp på utförsäkringarna?

Herr talman! Vi har tagit intryck av att följa diskussionen i de här frågorna under lång tid, både med den bakgrund jag redogjorde för i ett tidigare svar och möjligheten att förena det goda med att vi har färre som är sjukskrivna i Sverige och färre som är långtidssjukskrivna, att vi har kraftigt ökad sysselsättning och fallande arbetslöshet. Det är allt det som nu sker i Sverige, tillsammans med åtgärder som kan möta den delvis berättigade kritik som har funnits i några enskilda fall. Det är för mig inte något annat än ett försök att möta upp det som har framförts i kritik. Det är väldigt oklart för mig vad som är alternativet. Finns det något annat förslag? Är det att ta bort alla tidsgränser? Rossana Dinamarca menar alltså att ett sådant förslag finns, att ta bort alla tidsgränser och att återgå till en ordning där det inte sker någon form av prövning? Det är som att vi skulle lova svenska folket att vi kan anta ett förslag där vi aldrig någonsin kommer att pröva huruvida en människa är för sjuk för att arbeta eller är i ett landskap just mellan arbete och att vara sjuk. Lovar Rossana Dinamarca svenska folket ett sådant samhälle i framtiden?

Herr talman! De som har drabbats är inga enstaka fall eller undantag, och därför krävs det genomgripande förändringar. Det inser alla som deltog i helgens påskupprop, och det borde statsministern också inse. De fasta tidsgränserna måste tas bort, och de måste ersättas med rättigheter till stöd tillbaka. Prövningen mot en fiktiv arbetsmarknad måste avskaffas. För att kunna driva sin politik försöker regeringen dela upp oss i olika grupper om friska och sjuka, som om vi var helt olika grupper. Men vi har alla behov av en bra sjukförsäkring, oavsett om vi är friska eller sjuka just i dag. Det behövs en mänsklig sjukförsäkring, och utförsäkringarna måste stoppas. Den viljan ser jag att statsministern uppenbarligen inte har.

Herr talman! Jag vill understryka att jag har läst det som var det rödgröna förslaget som stod emot alliansregeringen redan i valet. Det skulle i mycket stora delar behöva utredas. Det var väldigt oklart huruvida detta förslag ens skulle vara genomförbart under en hel mandatperiod. Detta ständiga påstående att ni har ett förslag, som var ett tydligt alternativ, kan kraftigt kritiseras. Låt oss också vara tydliga med vilken situation som rådde 2006. Ett land som brukar berömma sig av att människor lever längst och kanske har den friskaste befolkningen på hela jorden hade i en befolkning på 9 miljoner över 550 000 förtidspensionerade och över 200 000 långtidssjukskrivna. Vill Rossana Dinamarca påstå att alla dessa människor var för sjuka för att arbeta? Eller fanns det någon del av detta, de 750 000 människorna, som var en signal om att vi dolde ett problem, arbetslöshet, via att sjukskriva eller förtidspensionera? Ni har aldrig erkänt problemet. Därför förstår ni inte heller behovet av att göra någonting åt det.

Herr talman! Under det första kvartalet i år kom över 3 000 personer som arbetskraftsinvandrare till Sverige. Flertalet hade en särskild teoretisk eller yrkesmässig specialkompetens. Den största gruppen var datatekniker. De kom framför allt från Kina, Indien, Turkiet och Ukraina. Detta är alltså personer som går rakt in i arbete, som fyller en efterfrågan, som bygger våra företag och bidrar till vårt välstånd. Framför allt är det nu så att våra företag efterfrågar arbetskraft i mycket stor utsträckning och inte alltid har lätt att hitta rätt personer som finns i bristyrken. Det är här dessa människor kommer in och fyller de bristyrkena. Det är en stor del av matchningen på arbetsmarknaden. Kan statsministern bedöma betydelsen av arbetskraftsinvandringen för just matchningen på arbetsmarknaden? Och var hade vi stått i dag ifall vi år 2008 hade följt vissa aktörers råd om att inte öppna upp Sverige för arbetskraftsinvandring?

Herr talman! Vi har försökt föra en konsekvent arbetslinje. Det gäller också att öppna upp Sverige för arbete för dem som kommer från andra länder. Vi tror att det är bra för dem som kommer hit, och vi tror att det är bra för andra som redan har kommit från andra länder. På det sättet bidrar man till ett tänk kring arbete och till att se en potential hos människor, där väldigt mycket av en tidigare omhändertagandefilosofi inte har åstadkommit att människor från andra länder har kommit in på arbetsmarknaden. Siffrorna som nämns är korrekta. Trots att vi införde detta i en lågkonjunktur som följde på en finanskris har vi sett mycket positiva effekter. Det handlar om företag som hittar personal där de annars skulle ha brist, där de skulle ha fått tacka nej till jobb och där vi skulle få tydliga flaskhalsar i vår ekonomi. På det sättet bidrar detta till att motverka risker för inflationstryck av olika slag. Det är viktigt att förena detta med förändringar i det svenska utbildningsväsendet. Väldigt mycket av det som efterfrågas är långa utbildningar, människor med omfattande erfarenhet, och inte det som ibland efterfrågas, där man med kortvariga utbildningsinsatser tror sig kunna hitta ersättningar. Detta är i grunden bra. Det bygger Sverige starkt för framtiden och är något som vi därför stolt tänker fortsätta arbeta med.

Herr talman! Jag vill börja med att gratulera statsministern till den omsvängning i hans partis inställning till partibidrag som vi kunde läsa om i Dagens Nyheter i dag. Tidigare har Socialdemokraterna pressats att minska - dock inte avskaffa - sitt hemlighetsmakeri med resursöverföringar från Landsorganisationen. Jag ser de två positionsförskjutningar från de två stora partierna som en viktig återgång till en traditionell öppenhet i svensk politik och svenskt samhällsliv. Men frågan för framtiden är lite grann det som Peter Eriksson var inne på. Det är inte bara en fråga om korruptionsmisstankar. Man kan vara medlem i Landsorganisationen, där ungefär 50 procent inte röstar på Socialdemokraterna, och ändå tvingas betala till ett parti som man inte röstar på. Det är väldigt stötande och provokativt. Därför är min fråga till statsministern - som kräver mer utrymme - om det inte till slut blir ofrånkomligt med en formell, rättslig reglering. Bör man inte ha det i åtanke, om inte annat som en påtryckning på de parter som nu ska eftersträva en frivillig överenskommelse - som jag i det korta perspektivet i och för sig välkomnar och tycker är bra?

Herr talman! Det är återigen viktigt att inskärpa att Sverige har mycket mindre problem kopplat till detta än vad vi upplever i andra länder. När det gäller mitt egen parti Moderaterna har vi en försvinnande liten andel som kommer från annat håll än från skattefinansierat partistöd, och det ser likartat ut i de flesta svenska partier. Det är den grundläggande skillnaden, det som skiljer oss från andra system, där man nära nog uteslutande eller till stor del är beroende av privata eller fackliga finansiärer av olika slag. Jag tycker i grunden att vi har visat förut att det svenska partiväsendet har förmåga att fatta frivilliga överenskommelser på ett sätt som skapar transparens och öppenhet och ger möjlighet att se till att de efterlevs. Det är åtminstone vår utgångspunkt att börja där. Men det måste också bygga på att olika partier erkänner att vi har olika delar i detta som det finns anledning att ifrågasätta. Carl B Hamilton nämner sådant som andra partier har att svara på. Om det inte finns någon sådan vilja blir detta ett spel för gallerierna: Vi är beredda att göra stora uppoffringar bara åt andra partier - vi ser aldrig våra egna problem. Det tror jag inte imponerar på väljarna.

Herr talman! Jag håller med statsministern om att det finns många frågor som måste lösas genom lagstiftning. Vi har sett hur man har försökt gå runt lagstiftning i andra länder, så man ska inte tro att lagstiftning löser problem utan vidare. Jag vill peka på två saker för framtiden. Jag tror att det är viktigt att vi får detta före 2014, då det kommer att vara mycket mer tv-reklam än det var förra gången, och mycket mer pengar kommer att efterfrågas för att finansiera denna tv-reklam. Statsministern var lite inne på situationen att man har en frivillig överenskommelse som inte fångar upp stora resursöverföringar, till exempel från LO till Socialdemokraterna i form av gratis arbetskraft. Jag har själv uppskattat att det i den senaste valrörelsen var ungefär 550 miljoner kronor som gick från LO till Socialdemokraterna i form av gratis arbetskraft. Om en sådan uppgörelse inte fångar in detta, då är det klart att värdet av möjligheten till en frivillig överenskommelse är begränsat. Då får man kanske gå vidare i riktning mot en mer rättslig, formell reglering.

Herr talman! Jag hade väntat på att FN:s säkerhetsråd skulle komma överens om åtminstone ett pressmeddelande vad gäller Syrien och den situation som råder där. Men jag har sedan i går inte kunnat sluta tänka på Patrik Sjöberg och det han kom ut med angående de sexuella trakasserier som han hade blivit utsatt för under sin ungdomstid av sin tränare. Jag vet att statsministern förutom att vara statsminister också är pappa. Min fråga är: Hur tänker statsministern och regeringen säkerställa att inte fler barn råkar ut för sexuella trakasserier under sin träning, på sin fritid eller i skolan? Hur tänker regeringen agera för att skydda dessa barn, så att de som redan har blivit utsatta får hjälp och så att de inte själva blir förövare i framtiden?

Herr talman! Låt mig först säga att det Patrik Sjöberg och andra i dag har berättat om griper tag i många i det svenska folket, många i idrottsrörelsen och många föräldrar. Det är starkt av Patrik Sjöberg att berätta om detta. Jag tror att det betyder mycket för andra som har varit och är drabbade. Det faktum att det pratades mindre om detta förr eller pratas mindre om det i andra samhällen gör inte att det inte förekommer där. Detta är ett tecken på att öppenhet leder till att människor vågar berätta. Vi förstår att det inte är på honom som skulden ska läggas. Men han kan stå som ett exempel för andra. Vi har jobbat med dessa frågor i tidigare kapaciteter. Ett grundläggande problem är att många av förövarna tyvärr ofta är närstående och har stort förtroende hos de barn som de sedan förgriper sig på. En del av vårt problem är att hitta detta. Det som behövs är naturligtvis ett starkt rättsväsen, psykologer och andra typer av insatser i skolan, att hitta barn som genom sitt beteende visar att något är fel och att försöka vara ett stöd och leda in i samtal. Det är det som vårt samhälles resurser behövs för, och där behövs det kanske mer.

Herr talman! Låt mig först säga att det Patrik Sjöberg och andra i dag har berättat om griper tag i många i det svenska folket, många i idrottsrörelsen och många föräldrar. Det är starkt av Patrik Sjöberg att berätta om detta. Jag tror att det betyder mycket för andra som har varit och är drabbade. Det faktum att det pratades mindre om detta förr eller pratas mindre om det i andra samhällen gör inte att det inte förekommer där. Detta är ett tecken på att öppenhet leder till att människor vågar berätta. Vi förstår att det inte är på honom som skulden ska läggas. Men han kan stå som ett exempel för andra. Vi har jobbat med dessa frågor i tidigare kapaciteter. Ett grundläggande problem är att många av förövarna tyvärr ofta är närstående och har stort förtroende hos de barn som de sedan förgriper sig på. En del av vårt problem är att hitta detta. Det som behövs är naturligtvis ett starkt rättsväsen, psykologer och andra typer av insatser i skolan, att hitta barn som genom sitt beteende visar att något är fel och att försöka vara ett stöd och leda in i samtal. Det är det som vårt samhälles resurser behövs för, och där behövs det kanske mer.

Herr talman! Tack för svaret, statsministern! Det sitter många ungdomar här i dag. Jag misstänker att de också har tittat på tv och lyssnat på det Patrik Sjöberg har sagt. De har säkert också ungdomar i sin närhet som har blivit utsatta för detta. Det finns två dimensioner i denna problematik. De vuxnas trovärdighet undermineras. Den närheten undermineras, men även idrottsrörelsens trovärdighet och många positiva aspekter av idrottsrörelsens verksamhet undermineras. Hur tänker statsministern kring detta? Vad kan vi från regeringens och riksdagens sida göra för att stärka idrottsrörelsen och frambringa de positiva exemplen där?

Herr talman! Exemplet kom från idrottsrörelsen. Det handlar om verksamheter till vilka det utdelas omfattande offentligt stöd, av det enkla skälet att idrottsrörelsen är oerhört viktig för barns och ungas aktivitet och den myckna glädje som vi har till följd av idrotten - idrotten som värde i vårt samhälle. Jag vill återigen inskärpa att detta inte är något som är isolerat till den svenska idrottsrörelsen. Vi har haft i vår historia och har fortsatt problem med olika former av övergrepp i samhället. Något av det värsta vi har är övergrepp mot barn, som väldigt sällan har svårt att tolka detta, att säga ifrån och att få någon som tror på dem och är beredd att reagera. Ett återkommande problem är att det ofta handlar om närstående personer, inte alltid idrottsledare. Tyvärr är det ibland föräldrar som gör detta. Det visar på svårigheten. Det ropas nu på registerutdrag, kontroller och liknande. Men väldigt ofta ser man att det gäller personer som är ostraffade, där det som har skett - som vi nu har sett exempel på - inte har varit känt. Vi bör kunna hålla isär idrottsrörelsens stora värde och ändå bejaka det betydelsefulla som Patrik Sjöberg och andra nu gör, som förhoppningsvis leder till att andra känner att det lättar trycket i deras liv.

Herr talman! För några veckor sedan firades den internationella Romadagen, romernas nationaldag, om vi så vill. Då uppmärksammades särskilt romernas historiska situation, det som har hänt med folket, men också deras nuvarande situation. Det är väl knappast någon överdrift, och inte heller någon fråga som statsministern inte har hört tidigare, att romerna lever i en exkluderande situation i många samhällen. Det finns fördomar. Det är diskriminering. Dessutom visar statistiken att så många som 80 procent inte ens har grundskoleutbildning. Det här är en problematik som vi naturligtvis måste ta ett ansvar för. Vi kanske inte alltid kan ta ansvar för historiska övergrepp, men vi kan ändå försöka få till det utifrån det som händer i dag. Min fråga till statsministern är: Vilka åtgärder kan statsministern tänkas vidta för att hantera romernas situation och medverka till att devisen om alla människors lika värde blir verklighet i vårt land i dag?

Herr talman! Vi talade om övergrepp mot enskilda. Vi har också historiska och i nutid varande exempel på övergrepp mot olika minoriteter, befolkningsgrupper. Romerna är ett sådant exempel som fortsatt är väldigt omdiskuterat i olika delar av Europa. Dels pågår ett arbete med ett särskilt EU-regelverk, som Sverige stöder, för att kunna uppmärksamma romers ställning på olika håll i Europa, dels har vi haft en egen utredning i Sverige som satt under flera år. Utredningen remissbehandlas nu. Och det diskuteras utifrån detta hur vår egen behandling har sett ut och om det finns grund för att diskutera i former av vitböcker, att göra den svenska berättelsen tydligare kring detta. Det är det som regeringen är involverad i, även om vi naturligtvis avvaktar det färdiga remissutfallet och det arbete som vi ska göra på EU-nivå kring dessa frågor.

Herr talman! Jag är naturligtvis väldigt glad för det svar som statsministern ger omkring känslan för att vi måste hantera de här frågorna. Jag är också väldigt glad för att Sverige går i täten för det här. Men kan vi skynda på ännu mer - vi vet ju vad som hände i Frankrike och vad som händer i Ungern och så vidare - inom ramen för EU-arbetet? Kan vi göra något mer utöver att stödja?

Herr talman! Jag tycker att det är på sin plats att säga att valrörelser som jag följer över Europa och diskussioner som finns på olika håll alldeles för ofta numera snarare handlar om att bygga upp nya murar och ibland stöta ifrån och använda misstänksamhet och nervositet mellan olika befolkningsgrupper. Därför finns det all anledning att påpeka att det här inte är någon enkel diskussion i Europa. Att stå upp för mänskliga fri- och rättigheter och alla människors lika värde och att stå upp för minoriteter är viktiga frågor där Sverige också går i bräschen. Jag noterar att när det har varit konferenser kring detta har Nyamko Sabuni, som är ansvarig för dessa frågor, varit närvarande som ensamt statsråd på ministernivå, trots att det har varit inbjudna från många länder. Sverige är drivande och ska vara drivande för att också få fram det här förhållningssättet på EU-nivå. Och vi ska återkomma, som sagt, när det gäller vårt eget ansvar för vår egen historia kopplat till detta.

Herr talman! Nu mer än någonsin krävs ett kraftfullt politiskt ansvar för att återskapa förtroendet för vårt svenska järnvägssystem, ett förtroende som aldrig har varit lägre. En av de allra viktigaste järnvägsaktörerna är SJ, men efter regeringens beslut om en total avreglering har SJ ingen trafikeringsplikt längre. Detta statliga bolags enda uppdrag är att ge en avkastning på 10 procent. Något samhällsuppdrag i övrigt finns inte. I sin regeringsförklaring den 5 oktober i år slog statsministern fast att om offentligt ägda bolag ska kvarstå i statlig ägo måste det finnas ett tydligt definierat syfte med detta. Nu när det inte finns något tydligt definierat syfte för SJ undrar jag vilket uppdrag statsministern anser att SJ ska ha. Eller kommer SJ att bli till salu?

Herr talman! Jag vill vara tydlig med en sak. Det ansvar vi har rör själva finansieringen av infrastrukturen i Sverige, där vi har fyllt i mycket av de luftslott som fanns från förr. Löften ställdes ut utan att det hängde med finansiering. Det var roligt att nyinvestera men inte att underhålla och ta hand om det som hade byggts. Där har vi gjort mycket stora förändringar. Det handlar om kraftiga ökningar vad gäller drift och underhåll, inte minst på järnvägssidan. Vi har nu upplevt två mycket stränga vintrar, strängare än vad vi har upplevt på länge. Och även i vårt vinterlandskap ställde det oss inför prövningar som har lett till behov av att lära om, lära nytt och föra till ytterligare resurser, vilket vi också gör i tilläggsbudget som ligger för behandling här i riksdagen. Vi vet vad järnväg och kommunikationer betyder för ett glest befolkat och avlångt land. SJ har sin roll i detta. Men det hänvisas nu väldigt ofta till avregleringen, där man påstår att det nu skulle råda en oerhörd konkurrens och liknande. Det bör påpekas att den delen av avregleringen ännu inte har inträffat. Det är inte i en avreglerad fas där den här konkurrensen uppträder. Problemen vi har sett handlar snarare om andra saker, brister i fråga om drift och underhåll och de brister som har funnits sedan tidigare.

Herr talman! Jag vet inte om statsministern har noterat det, men det är val i Västra Götaland den 15 maj. Jag misstänker att även statsministern har hört talas om detta. Det är en stor utmaning att få många människor att gå till valurnorna igen på en alldeles egen dag, men det är också en stor möjlighet att äntligen få prata regionfrågor, de frågor som verkligen berör regionen och som beslutas där. Varför står jag då här och frågar? Jo, det finns ett paket som vi har tillsammans med regionen. Det handlar alltså om statligt och regionalt ansvar när det gäller infrastrukturpaketet, det västsvenska infrastrukturpaketet. Där finns överenskommelser som berör utbyggnaden av kollektivtrafik för att möjliggöra pendling för alla som arbetar och jobbar i regionen men också satsningar på Hamnbanan, som är en av de viktigaste prioriteringarna för näringslivet i Sverige. Det är oerhört viktigt att vårda den överenskommelse vi har där och att fortsätta att se till att detta genomförs. Därför undrar jag: Ser statsministern någon risk, att valutfallet eventuellt får konsekvenser för det paketet? Och om det blir ett bra utfall undrar jag: Finns det möjlighet att man från regeringens sida är med och påskyndar satsningar på det här området?

Herr talman! Det finns få områden där regeringen har satsat så mycket som när det gäller infrastrukturen. Det gäller alla delar av Sverige. Vi gjorde också det som ett sätt att möta risken för fallande efterfrågan under finanskrisen. Vi satte ihop särskilda närtidspaket där vi faktiskt gav resurser till allt som var möjligt och planmässigt färdigt att hantera. Och vi har kraftigt utökat vad gäller drift och underhåll, som jag nämnde. Kring detta har vi väldigt ofta gjort överenskommelser med regionala och kommunala partner. Det har ytterligare adderat resurserna totalt sett till infrastruktur i Sverige, bland annat just i Västsverige. Det är naturligtvis vår förhoppning att den majoritet som vi får också tycker att detta är väldigt bra och att vi driver på. Jag hoppas ju på en alliansmajoritet när nu öppningen för detta finns också i Västra Götaland. När det gäller resurserna till infrastruktur har vi beslut som nu sträcker sig till 2021, men det är klart att vi har nya infrastrukturpropositioner. Det ska tas en sådan också under denna mandatperiod. Då får vi naturligtvis ånyo föra diskussioner: Har vi avvägt detta rätt, eller ska det till ytterligare resurser, och hur ska det sedan förhandlas till exempel med regioner och kommuner?

Herr talman! Ända sedan Försäkringskassan blev statlig för några år sedan har vikten av lokala kontor och möjlighet till personliga möten poängterats. 2,7 miljoner besök görs årligen på servicekontor. 124 servicekontor planerades ihop med Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Det här har nu Försäkringskassan satt stopp för på grund av regeringens sparplaner. Tre kontor öppnas inte som planerat den 30 maj. Det gäller Linköping, Jönköping och Värnamo. Fem kontor stänger inom kort, Vara, Kalix, Östhammar, Tidaholm och Lycksele, även om de två senaste har bromsat något. Regeringen har valt att inte kommentera Försäkringskassans fortsatta planering för nedläggning trots riksdagens beslut. Min fråga till statsministern blir därför: Statsministern säger sig vilja lyssna på folket - hur går det ihop med den fortsätta planeringen av nedläggningen av Försäkringskassans servicekontor runt om i landet?

Herr talman! Ja, det har funnits ett tillkännagivande från riksdagen som regeringen naturligtvis tittar på. Så till den delen lyssnar vi visst, och vi håller på att titta på hur vi kan utforma ett förslag utifrån det. Här vill vi förena två saker. Vi vill ha god service gentemot medborgarna, men vi vill också ha myndigheter som håller sina budgetar. Vill vi ha självständiga myndigheter i Sverige? Man får väldigt ofta känslan av att det inte ser ut så. I Sverige har vi självständiga myndigheter där vi med budgetramar som ges av riksdagen låter dem utforma arbetet väldigt självständigt. Det är en tradition vi har i Sverige som alla håller med om - ända tills myndigheterna gör någonting, för då vill alla se krafttag och att vi förhindrar utfallet av hur myndigheterna valt att uttolka sitt uppdrag. I det här fallet har det varit en uttolkning av vad de anser sig behöva göra för att hålla budget. Då får vi föra en diskussion om ifall vi är beredda att tillföra ytterligare ramar eller möjligen i en dialog ställa frågan om det är möjligt att göra det på något annat sätt. Vi har nog samma utgångspunkt: bra service för medborgarna i hela landet.

Herr talman! Höjda löner behövs om vi ska klara välfärden. Så skrev statsministern i inledningen av valåret 2010 i en DN-artikel illustrerad med honom själv och Anders Borg. Det var en lång artikel som handlade om att vi måste höja lönerna för välfärdens arbetare och att det också måste bli fler anställda för att höja kvaliteten. Jag var med för någon vecka sedan på Sveriges Kommuner och Landstings ordförandedag och hörde då finansministern säga till samlade kommun- och landstingsstyrelseordföranden: Håll tillbaka lönekraven! Ni har för höga ingångslöner. Jag vill nu fråga statsministern: Är det också hans uppfattning att man ska hålla tillbaka lönekraven i kommuner och landsting? Är ingångslönerna för höga? Vidare: När den offentliga sektorn expanderar med mindre än 1 procent, tror statsministern då att de utställda löftena om högre löner och fler anställda är möjliga att uppnå?

Herr talman! Min uppfattning är att vi ska hedra den svenska arbetsmarknadsmodellen, det vill säga att lönesättningen sker decentraliserat och av de avtalsslutande parterna, med minsta möjliga inblandning av olika politiker. Jag har tillsammans med den regering jag leder kunnat påverka offentliganställdas lönekuvert på ett annat sätt. Vi har konsekvent i fyra steg, och med ett aviserat femte, sänkt inkomstskatten för sjuksköterskor, vårdbiträden och de medarbetare som finns i äldreomsorgen, förskolan och i skolans värld. Det handlar om 1 500-1 600 kronor mer i månaden för en sjuksköterska sedan alliansregeringen tillträdde. Som nettopengar som ställer mjölk på bordet är det är väsentligt mer än vad fackliga förhandlare har fått fram. Vi hörde nämligen vad dessa väldigt ofta kvinnodominerade yrkesföreträdare sade till oss: Det lönar sig för dåligt att arbeta i Sverige. Det lönar sig för dåligt att arbeta i skola, förskola och äldre omsorg. Det var vi som lyssnade. Det var vi som genomförde förändringarna.

Herr talman! Jag ställer den följdfråga som datorhaveriet stoppade mig från att ställa initialt. Jag tänkte tacka statsministern så mycket för svaret på frågan om arbetskraftsinvandringen och matchningen och sedan återkomma till att många som kommer hit för att arbeta går till yrken i just vård och omsorg. Vi står successivt inför stora pensionsavgångar, så där man kan möjligen förvänta sig att arbetskraftsinvandringens betydelse för matchningen till välfärdsjobben kommer att öka framöver. Kan statsministern göra en bedömning av hur mycket vi kan förvänta oss att arbetskraftsinvandringen kan betyda för att fylla behovet av personal inom skola, äldreomsorg och sjukvård framöver?

Herr talman! När vi ser på kommande år är Sverige väldigt avvikande från övriga Europa. Där andra sparar talar vi snarare om en ekonomi i balans på väg mot överskott. Det är klart att det faktum att så många nu jobbar och att sysselsättningen växer i Sverige också fyller på kommunala och landstingskommunala kassor. I våra bedömningar tror vi därför att antalet anställda i de offentligfinansierade verksamheterna kommer att växa. Det återspeglar också att vi har en åldrande befolkning. Jag tror helt enkelt att fler kommer att jobba i äldreomsorgen de år som följer. Till detta kommer det som Johnny Munkhammar påpekar: Stora delar av denna del av arbetsmarknaden står inför ett gigantiskt generationsskifte. Det är bara att åka runt på förskolor, skolor och i äldreomsorgen så ser man detta. Det är ofta mångåriga medarbetare som nu närmar sig pensionsåldern. Jag tror att arbetskraftsinvandring är en del av detta. Jag tycker att det är en poäng att ett av de områden där många som har kommit med högskoleexamina från andra länder faktiskt kommer in och får jobb är just sjukvården. Många andra branscher är stängda. Men det är framför allt en hoppfull utveckling för många unga, för många av dem som varit arbetslösa och för många av dem som funderar över vägval: Här kommer det att öppna sig bra möjligheter att få jobb.

Herr talman! Det finns partier här i riksdagen och i den allmänna debatten som försöker sätta bilden av att klassklyftorna och barnfattigdomen ökar. Tittar man på hur det verkligen förhåller sig och studerar siffror om ekonomisk jämlikhet kan man konstatera att så inte är fallet. Sverige är världens mest jämlika land, och den absoluta barnfattigdomen, alltså hur många barn som verkligen lever i fattigdom, har minskat stadigt under de senaste 15 åren. Men det finns fortfarande en massa människor som lever i utanförskap. Inte minst har vi fortfarande, trots fyra jobbskatteavdrag, internationellt sett ganska höga marginaleffekter för att gå från bidrag till jobb, inte minst för dem som lever på försörjningsstöd där marginaleffekten är 100 procent. För varje krona du tjänar på ett arbete får du minskat socialbidrag. Jag skulle därför vilja fråga statsministern hur han ser på de framtida utmaningarna för att minska utanförskapet och barnfattigdomen.

Herr talman! Det var en av utgångspunkterna för utformandet av jobbskatteavdraget: att vi har stora grupper i Sverige, inte sällan ensamförsörjande, lågavlönade och deltidsarbetande som hade väldigt liten uteffekt i plånboken av att arbeta mer eller att gå från ersättningsförsörjning till eget arbete. I flera fall kunde man till och med finna att de skulle förlora på att gå upp i arbetstid eller gå in på arbetsmarknaden. Då tycker jag att något har blivit snett. Jag står upp för att det finns ett välfärdsstöd för alla, men för mig ska ett samhälle alltid vara tydligt med att jobb ska löna sig och att det ska finnas en tydlig uppmuntran till att vilja arbeta mer. Vi har kommit en bit på väg, precis som frågeställaren påpekar, men vi ser fortsatt att detta är tungt när det gäller människor som lever på försörjningsstöd och när det gäller deltidsarbetande med låga löner. Det är ett av skälen till att vi vill fortsätta tydliggöra denna politik för att skapa tydliga ekonomiska drivkrafter, naturligtvis tillsammans med alla andra värden som finns av att folk får jobb, det vill säga få arbetskamrater och att kunna utvecklas på en arbetsplats tillsammans med andra. Vi hoppas kunna återkomma med fler förslag i den riktningen.