Frågestund

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Eskil Erlandsson. Riktig näringspolitik handlar om att skapa förutsättningar för flexibilitet på arbetsmarknaden så att fler vågar och kan ta nya steg i arbetslivet och så att fler vågar och kan växla från gammalt till nytt. Det handlar exempelvis om kompetensutveckling och vuxenutbildning. Näringspolitik handlar också om att satsa på spetskompetens och forskning så att vi kan skapa förutsättningar för framtidens jobb. Sverige är ett för litet land för att inte ha ett strukturerat och kreativt samarbete mellan näringsliv, stat, universitet och högskolor. I den meningen har regeringen inte bara misslyckats med sin jobbpolitik utan också med sin näringspolitik. Sedan 2006 har regeringen avskaffat de branschprogram vi socialdemokrater utvecklade i samarbete med näringsliv, fack och akademi. Jag vill fråga statsrådet hur bristen på strategisk samverkan med näringslivet främjar tillväxt och nya jobb i Sverige.

Fru talman! Jag tackar för frågeställningen. Jag instämmer i frågeställarens synpunkter kring att det är viktigt med innovation, forskning och utveckling för att utveckla och bibehålla jobb i alla delar av vårt land. Detta kommer att ta sig uttryck i en proposition som förbereds inom Regeringskansliet och som vi beräknar kan läggas fram under slutet av detta år. Där kommer ställning att tas från regeringens sida kring vilka insatser som behöver göras för att ytterligare stärka förutsättningarna för att vi ska få de jobb vi behöver för att utveckla alla delar av vårt land.

Fru talman! Jag tackar för svaret, men jag tror att statsrådet kanske lite grann missförstod min frågeställning. Det är jättebra att man kommer med en forsknings- och innovationsproposition till hösten - kanske - men det räcker inte. Globalt sett är vi i ett läge i världen i dag där andra nationer jobbar väldigt aktivt med just den strategiska samordningen för att skapa goda förutsättningar för sitt näringsliv. Man gör det när det gäller bilindustri och läkemedelsindustri, för att ta två exempel. Att vi då i Sverige har en regering som exempelvis via Fredrik Reinfeldt kallar vårt näringsliv för ett särintresse och där man avvecklar de branschprogram som tidigare har funnits utan att ersätta det med något nytt kan inte kompenseras med en proposition om forskning och innovation, även om givetvis också den är önskvärd. Min fråga kvarstår: Hur kan bristen på strategisk samverkan skapa förutsättningar som behövs för vårt näringsliv?

Fru talman! I den senare delen håller jag inte med frågeställaren. I den förra innovations- och forskningspropositionen pekades ett antal områden ut där vi från regeringens sida sade vad vi tycker är prioriterat att lägga tillgängliga resurser på och vilka organisationer, institut och samarbetspartner vi ska inleda samarbete med för att få den spets man ibland behöver för att kunna vara bland de absolut bästa i världen och leda en utveckling. Jag förutsätter att vi kommer att peka ut några sådana områden i den forskningsproposition som nu är under beredning i Regeringskansliet. Till detta kan läggas att det dessutom finns ett antal saker som jag för min del har tagit initiativ till på mitt departement. Ett sådant samarbete som är inlett handlar om skogen som är oerhört viktig för jobben i Sverige, men där vi har ytterligare att göra och ett strategiskt samarbete behövs.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa frågan till landsbygdsministern om det verkligen bör anses rimligt att vi i Sverige inte har något tydligt mål om självförsörjningsgrad på samma sätt som tidigare. Jag undrar också om vi verkligen ska släppa livsmedelsförsörjningens långtidskrisberedskap. Vi är i en situation där mycket tyder på att klimatförändringarna kommer att orsaka en mängd olika problem. Det är risk att vi framöver kommer att drabbas av svårigheter att importera mat, och de fossila drivmedlen kommer sannolikt att bli påtagligt dyrare. Samtidigt har vi stora problem med utsläppen från transportsektorn, och ur ett klimatperspektiv bör vi minska transporterna. Detta skulle gynnas och mildras av en ökad närproduktion.

Fru talman! Vad beträffar den konkreta huvudfrågan är det så att vi sedan 1995 är medlemmar i den europeiska unionen. I den europeiska unionen hanteras frågorna gemensamt vad gäller jordbrukspolitik och matförsörjning. Det gäller även frågor kring vilka produktionsförutsättningar vi har i den europeiska unionen. Det innebär att inget land i den europeiska unionen vad jag känner till har det som många länder tidigare hade, nämligen egna produktionsmål och liknande. Till detta ska läggas att det i visionen Matlandet Sverige finns ett fokusområde som är döpt till "primärproduktion". I detta fokusområde har vi som ett mål att öka produktionen. Det leder nämligen till jobb. Det leder till jobb på den svenska landsbygden, och det leder till jobb i förädlingsverksamheten. Det är oerhört viktigt att vi utökar mängden jobb i Småortssverige och på den svenska landsbygden.

Fru talman! Jag ser att det är stora problem om inga länder inom EU har en resurshantering och en beredskap för om transporterna skulle försämras betydligt på grund av oljekrisen. Jag vet att man i Finland jobbar lite bättre än i Sverige med självförsörjningsgrad, så lite differentiering finns mellan olika länder. Tendensen är dock oroande. Jag skulle också vilja fråga ministern om inte Matlandet Sverige skulle kunna inriktas på att stärka den lokala produktionen. Nu jobbar man nämligen mycket med exportinriktad produktion, och man skulle kunna gå över lite mer till att faktiskt bli självförsörjande och jobba mer med hållbarhet och långsiktig resurshushållning över huvud taget, i stället för i första hand kortsiktig ekonomisk tillväxt.

Fru talman! Jag får upprepa mitt tidigare svar på frågan. Frågeställningen hanteras alltså numera gemensamt inom den europeiska unionen. Vad beträffar den andra frågeställningen är det alltså på det sättet att vi har ett fokusområde inom visionen Matlandet Sverige. Vi har ett fokus på primärproduktionen, och målet där är att vi ska öka den primärproduktion som kommer från såväl den svenska bonden som den svenska fiskaren, den svenska renskötaren och så vidare. Skälet är att vi har produktionsförutsättningar i vårt land som inte är fullt utnyttjade samt att en ökad produktion leder till jobb på den svenska landsbygden, både i primärproduktionen och i förädlingsledet.

Fru talman! Min fråga går till bostadsministern. Ett nollenergihus borde vara ett hus som netto inte drar någon energi. För att det ska vara möjligt måste huset självt producera energi, för vi vet ju att inget hus kan fungera helt utan energi till ventilation, varmvatten och så vidare. Då kan solceller vara ett alternativ. Nu har regeringen rätt nyligen gått ut med en remiss om någonting man kallar nära-nollenergihus. Arkitekter, konsulter, byggföretag, byggmaterialföretag, energiexperter och till och med fastighetsförvaltare hade förväntat sig ganska tuffa krav, eller åtminstone högre krav än dem man redan bygger efter. Jag undrar hur det kan komma sig att regeringen väljer att bara omdefiniera de befintliga kraven på 90, 110 och 130 kilowattimmar per kvadratmeter och kalla det nära-nollenergihus. Flera kommuner ställer redan krav på 50-60 kilowattimmar per kvadratmeter. Vad är tanken bakom förslaget?

Fru talman! Vi har ett EU-direktiv som vi ska tolka utifrån våra klimatförutsättningar. Sverige har bland de tuffaste energikraven i Europa utifrån våra klimatförutsättningar. Boverket har skärpt normerna från den 1 januari i år. Vi har dessutom nu bindande regler. Det innebär att minimireglerna inte får underskridas i den praktiska verkligheten. Förut gällde reglerna mer teoretiska beräkningar. Och självklart ska vi följa frågorna och se hur vi kan utveckla dem ytterligare. Det är också en avvägning mellan vilka minimiregler vi ska ha kontra vilka kostnader de boende ska ha. Vi vet att om man skulle använda bästa möjliga teknik, vilket är fritt fram för alla att göra, innebär det kanske 650 kronor mer i månaden i hyra för en trerummare. Man ska gärna bygga sådana hus, men jag vill inte ålägga alla att driva upp kostnaderna till den nivån. Vi måste hitta en rimlig avvägning. De här kraven innebär en skärpning på vägen mot ännu mer energieffektiva hus.

Fru talman! Faktum är dock att man redan i dag bygger med betydligt högre krav än de som finns i BVR 19. Där är till exempel kravet på u-värde, värmeförlustvärde, 0,4, och i dag bygger man med 0,2 normalt sett. Jag tycker att det är lite märkligt. Om man ska ha politiska beslut som ska flytta fram positionerna och innebära att vi gör något bättre, hur kan man då ställa krav som inte ens lever upp till det som är verkligheten ute i samhället? Man borde formulera något som går lite längre. Har man från regeringens sida funderat något på vilken effekt de här kraven får när det gäller val av energislag? Olika energislag som används för att värma betyder ju olika typer av kvalitetsförluster, så ur ett energiperspektiv är det också viktigt hur man formulerar kraven.

Fru talman! Det finns delvis en förvirring i diskussionen. Vi har ett energikrav som är högre för tillförd energi till huset, exempelvis fjärrvärme. Vi har tuffare krav om man har värmepumpar och använder den typen av lösningar. Ibland blandas de olika normerna med varandra. Vi har alltså skärpt energikraven, vi har mer bindande krav och vi har minimiregler. Sedan är det upp till varje husfabrikant att bygga energisnålare. Frågan är bara vad vi ska ålägga konsumenterna för hyreshöjningar som en konsekvens av detta. Jag tycker att vi måste ha minimikrav som är skarpa, som självklart ligger i teknikens framkant men som också innebär en rimlig avvägning av de kostnader som det innebär. Vi ska ha forskning, utveckling och successivt skärpa kraven. Sedan ska man gärna konkurrera. Jag vill bygga ett energisnålare hus, men då kostar det också lite mer. Då får konsumenten välja mellan olika lösningar. Det måste vara både konsumentefterfrågan och energiminimireglerna som driver utvecklingen, men det måste vara med en rimlig avvägning mot de kostnader som uppstår för den enskilda människan.

Fru talman! Jag vänder mig också till statsrådet Attefall. Det handlar om bristen på bostäder. Boverket, som håller i de här frågorna, har nyligen rapporterat att i över 60 procent av landets kommuner är det brist på bostäder. Det är samma mönster som man har sett tidigare. Man rapporterar att Sverige har större brist än de övriga nordiska länderna, fast Sverige är det land som växer mest och har mest tillväxt. Det är en brist som vi alla ser och framför allt unga eller förstås de som är på väg in i sin allra första lägenhet. Nu gäller inte detta överallt och inte i mindre kommuner, men i tillväxtområdena är det så. Det ligger ett stort ansvar hos kommunerna för detta, visst är det så, men inte helt och fullt. Då är min fråga: Vad har statsrådet för åtgärder att berätta om för att Sverige ska kunna komma till rätta med den tydliga brist som finns?

Fru talman! Det handlar om att vi under en lång tid, 20 års tid, har byggt mycket mindre än omvärlden. Vi har investerat mycket mindre i bostadssektorn än vad jämförbara industriländer gjort. Då gäller det att vidta åtgärder som skapar långsiktigt goda förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande. Regeringens arbete, det utredningsarbete vi drar i gång och de åtgärder som vi jobbar med följer tre linjer. Det handlar om att skapa en smidigare fungerande bostadsmarknad. Vi har ett nytt hyressättningssystem som just har börjat gälla och som parterna har ett ansvar för. Vi har också utredningar på gång om hyresrättens ställning och hur vi ska kunna utveckla hyresrätten. Det handlar om bättre förutsättningar för byggande, plangenomförandeprocessen, tiden från idé till spaden i jorden, och det handlar också om att stimulera andrahandsmarknaden. Vi tror också att vi måste utnyttja befintliga bostäder på ett effektivare sätt. I de här frågorna har vi redan lagt fram en del förslag. Vi utreder också en hel del åtgärder som ska göra att vi får en bättre fungerande bostads- och byggpolitik i Sverige.

Fru talman! Jag tackar för redovisningen. Jag tror att väldigt många av de här åtgärderna är behövliga. En fråga som statsrådet tog upp var om andrahandsuthyrningen och andrahandsmarknaden. Där har det kommit ganska stark kritik från en del organisationer. Häromveckan kunde man läsa en debattartikel där man hävdar att staten stimulerar till att driva fram och legalisera ockerhyror. Det låter kanske inte riktigt så som man tänker sig att en ansvarsfull regering ska handla. Då är min fråga: Vad har statsrådet för kommentar till detta?

Fru talman! Det är riktigt att många människor lever i ganska otrygga boendeformer på grund av bostadsbristen. Vi måste bygga mer, och vi måste göra det både kort- och långsiktigt. Men det kommer inte att lösa alla akuta problem. Därför måste vi också få fram fler lägenheter på andrahandsmarknaden. Jag tror att tydligare regler och bättre villkor för andrahandsuthyrning kan göra att vi får klarare spelregler för den som ska hyra ut, men framför allt att den som ska hyra vet bättre vad som gäller. I dag bor många, inte minst unga människor, i andrahandsboenden med ganska oklara regler och oklara kontrakt och kanske också ibland med hyror som inte är rimliga genom att det blir något slags halvsvart marknad. Jag tror att det utredningsarbete som pågått i de här frågorna kan bidra till att lösa många av problemen. Stockholms handelskammare har pekat på att det kanske handlar om tiotusentals nya lägenheter som kommer fram om man förbättrar reglerna. Utredaren ska lägga fram sitt förslag inom en snar framtid, och då får vi ta ställning till de här frågorna. Men jag tror att vi måste göra någonting på det här området för att skapa tydligare och bättre spelregler, och därmed fler lägenheter för uthyrning, men också klarare regelverk.

Fru talman! Min fråga i dag går till statsrådet Maria Larsson. Det finns en oroväckande ökning av cannabisanvändning bland våra ungdomar i dag, vilket inte så sällan också leder till bruk av tyngre narkotika. Jag undrar vad som görs i arbetet mot detta.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det förebyggande arbetet är centralt när det gäller droger och arbete speciellt riktat mot unga. Vi har, precis som frågeställaren säger, sett en oroväckande ökning av cannabisanvändning bland unga. Vi vet också att ju yngre man är när man börjar, desto farligare kan det långvariga användandet av drogen bli. Så mycket behöver göras för att förhindra ingången till en cannabisanvändning. Vi har erfarenheter från Skåne. Där har man inom Region Skåne drivit ett pilotprojekt, flera kommuner och regionen tillsammans, för en ökad insats för yngre gymnasieungdomar med kunskapsbildning och opinionsbildning som gett ett bra resultat, även om inte allt är utvärderat ännu. Detta har legat till grund för regeringens arbete, där vi nu går in i en stor cannabissatsning som jag gärna ska berätta om i nästa inlägg.

Fru talman! Mycket hamnar nämligen hos kommuner och polis, så Maria Larsson får gärna berätta mer, för jag blir skeptisk här. Socialtjänsten måste ju faktiskt uppsöka mer och få mer resurser.

Fru talman! Det som görs nu är en riktad insats mot yngre ungdomar och deras föräldrar. Föräldrarna är naturligtvis jätteviktiga samarbetspartner för att kunna upptäcka droganvändning tidigt och för att också skapa attityder och opinionsbilda gentemot sina ungdomar. Med hänvisning till det skånska exemplet gör vi nu bland annat en trestadssatsning i de större städerna, men inte bara där. Problemet finns överallt, och det här måste vara en satsning som riktar sig till alla i alla kommuner, därför att narkotikan i dag inte är begränsad till storstadsområden. Här tänker vi naturligtvis också använda oss av de ideella organisationerna som är en viktig del. Det finns ungdomar som talar till ungdomar, vilket vi vet är ett mycket verksamt instrument. Det gäller att ta till vara alla goda krafter. En inriktning på cannabis och narkotiska preparat kommer att bli regeringens enskilt största satsning kommande år.

Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Både Arbetsförmedlingen och regeringen talar gärna om den arbetskraftsbrist som uppstår när 40-talisterna går i pension. Genom den mytbild som målas upp blir det i framtiden arbetskraftsbrist, inte minst för att vi måste ta hand om vården av de allt fler äldre. Regeringen menar att vi behöver en omfattande och helt oreglerad arbetskraftsinvandring för att möta detta. Vi lät riksdagens utredningstjänst titta på hur det egentligen förhåller sig. År 2014 går de sista 40-talisterna i ålderspension. Faktum är att under de kommande åren, 2012-2015, väntas antalet åldersavgångar vara 415 000. Antalet tillträdande ungdomar väntas bli 407 000. Skillnaden är alltså 8 000 individer från nu och fram tills samtliga 40-talister gått i pension. Framtida invandring eller utvandring har inte tagits med i beräkningarna. Det är en skillnad i arbetskraftsutbudet som med tanke på den situation vi har med massarbetslöshet är anmärkningsvärt liten. Med tanke på dagens historiskt höga massarbetslöshet, tror inte regeringen att vi kan lösa denna i sammanhanget blygsamma arbetskraftsminskning med hjälp av de 400 000 som inte går till jobbet varje dag?

Fru talman! Sedan 2006 har vi haft en sysselsättningsökning på 240 000 personer, trots att vi har haft den allvarligaste krisen på väldigt lång tid. Sverige är beroende av att få alla som kan arbeta i jobb men också att människor från andra länder kan komma hit och jobba. Regeringen välkomnar detta. Bor man utanför EU och har ett jobberbjudande i Sverige är man välkommen att komma hit och arbeta om man kan försörja sig. Det är jag stolt och glad över. Vi kommer nämligen att behöva arbetskraft från utanför Europa i vårt land. Man kan redan i dag se att många branscher inte skulle klara sig utan den arbetskraft som kommit till Sverige utifrån. I många delar av landet har man bekymmer, inte minst i Kiruna som jag besökte förra veckan. Man klarar sig inte; man har stora arbetskraftsbehov som man inte kommer att kunna tillgodose med personer som bor i Norrbotten eller är beredda att flytta till Norrbotten. Det gäller till exempel inom kommunen och sjukvården. I grunden är det därför bra att människor kan och vill komma till Sverige och jobba och försörja sig. Det gör Sverige rikare.

Fru talman! Vi behöver arbetskraftsinvandring för att ta hand om bland annat vården av de äldre i framtiden, sägs det. Det här är dock en utbildningsfråga. Ni måste vända er till utbildningsministern och andra delar av regeringen. Det är där ni ska lösa problemen. Ni har misslyckats med utbildningspolitiken, och därför saknas det arbetskraft inom vissa delar av arbetsmarknaden. Det finns inte folk som kan ta de jobb som finns, nu och i framtiden. För att ungdomarna på läktaren ska få ett jobb i framtiden måste ni se till er utbildningspolitik följer arbetsmarknadspolitiken så att ungdomarna i framtiden matchar de krav som arbetsmarknaden ställer. Här har ni misslyckats. Arbetskraften finns. Vi har 400 000 arbetslösa. Det kommer det även att finnas 2025. Skillnaden mellan avgående arbetskraft på grund av pensionsavgångar och tillträdande arbetskraft fram till 2025 är 35 0000. Låt mig påminna om att vi har 400 000 arbetslösa i dag. Vilket ansvar har arbetsmarknadsministern för att sprida mytbilden om arbetskraftsinvandringen?

Fru talman! Sverigedemokraternas uppfattning är populistisk och naiv. I Sverige finns inte ett fixt antal jobb, och människor är inte heller utbytbara mot varandra. I Norrlands inland har man arbetskraftsbrist, för det saknas personer som kan matchas mot de lediga jobben inom till exempel vård, omsorg och hemtjänst. Man söker med ljus och lykta efter medarbetare. Nu har man hittat kvalificerade medarbetare utanför Europa som ser till att våra äldre får en god välfärd. Vi ska vara stolta över att det finns de som vill flytta till Sverige, ta de lediga jobben och se till att Sverige växer och utvecklas. Vi vill ha nya arbetstillfällen. Att befolkningen växer är positivt. Vi ska bejaka arbetskraftsinvandringen och vara glada för att människor vill komma till Sverige och bidra, inte tvärtom.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Stefan Attefall. Regering och riksdag har lagt fast att Sverige till 2050 ska vara utan nettoutsläpp av växthusgaser. Som gammal byggnadsingenjör kan det vara intressant att reflektera över det faktum att 80-90 procent av de byggnader som finns i dag kommer att finnas även 2050. Det ställer krav på omfattande renovering och hårdare krav på energiprestanda när vi bygger nytt. Hur ser bostadsministern på möjligheten att via en nationell handlingsplan för nära-nollenergibyggnader både leva upp till EU-direktivet om byggnaders energiprestanda och uppnå klimatmålen?

Fru talman! Självklart ska Sverige nå klimatmålen, både dem som EU satt upp och de tuffare krav som vi satt upp för oss själva. Bostadssektorn förbrukar drygt 30 procent av energin i Sverige, men det är bara 7-8 procent av de klimatpåverkande utsläppen som orsakas av bostadssektorn. Det beror på att vi har mycket fjärrvärme som produceras på ett sätt som inte påverkar klimatet. Vi måste rikta in åtgärderna där de gör störst nytta. Boverket har som jag sade tidigare skärpt energikraven från den 1 januari i år. Vi har gått från att ha teoretiska krav till att ha verkliga krav. Nu måste man vara på rätt sida av gränserna när huset står klart och testkörs. Givetvis ska vi se vad vi kan göra ytterligare för att skärpa dessa krav. Vi måste också förlita oss på generella spelregler. Det handlar om ekonomiska styrmedel och liknande som gör att varje investering driver utvecklingen i rätt riktning.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det förslag som regeringen har skickat ut om nära-nollenergihus har fått mycket kritik, inte bara från Energimyndigheten och Naturvårdsverket utan även från branschen själv som säger att man kan bygga energisnålare med ungefär samma kostnader och framför allt lägre kostnader under byggnadens livstid. Hur anser regeringen att man ska ta till vara och hantera de synpunkter som kommit in under remisstiden?

Fru talman! Remisstiden är till för att vi ska kunna få in synpunkter. Enligt Boverkets experter är problemet inte att det inte går att bygga ännu energisnålare än vad normerna säger utan att det inte går att räkna hem de kostnaderna. Det blir en kostnadsfördyring. Denna kostnad kan man vara beredd att ta som konsument om man vill bo i ett hus som har bättre energiprestanda. Problemet är dock hur långt minimireglerna ska gå från tid till annan. Jag är i dag inte beredd att lägga på en hyresgäst 650 kronor mer i månaden för att vinna en marginell förbättring. Jag tror att det finns andra områden i ekonomin där vi kan få större effekt. När det gäller renovering av det gamla beståndet, som är den stora energiförbrukaren, vet vi att varje renovering innebär en kraftig energibesparing. Med de generella ekonomiska styrmedel vi har och med Boverkets normer innebär varje renovering en kraftig förbättring. Jag vill betona att varje byggare och aktör kan gå så långt de själva önskar om de kan möta den kostnad det innebär och räkna hem det i de ekonomiska kalkylerna. Det är upp till var och en.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Maria Larsson. I början av februari praktiserade jag på ett äldreboende i Uddevalla, Hovhults demensboende och särskilda boende. Jag såg vilka storverk personalen gjorde, och det blev en motbild till allt elände vi har sett i medierna. Man hade givetvis genomförandeplaner, kontaktmannaskap och så vidare. Det var mycket bra, och jag blev imponerad av det boende jag praktiserade på. Det fanns givetvis en del önskemål. Det handlade om schema, lön och inte minst kompetenshöjning och utveckling i arbetet. Det var viktigt för dem. Hur går det på detta område och inom det som regeringen iscensatt som kallas Omvårdnadslyftet?

Fru talman! Tack för frågan! Jag har samma erfarenhet som Roland Utbult av många resor i landet att det finns mycket av god äldreomsorg av hög kvalitet och massor av fantastisk personal som varje dag gör ett mycket bra jobb. Kompetensfrågorna är viktiga för att man i framtiden ska kunna garantera kvalitet och för att äldre ska känna sig trygga med att de får en god vård och omsorg. Även om det är kommunerna som har huvudansvaret för äldreomsorgen och för att se till att personalen har god kompetens har vi velat stödja kommunerna i det som kallas Omvårdnadslyftet. Det är en satsning på 1 miljard under fyra år. Vi har redan gjort det första året som handlar om en grundutbildning. Jag är glad att intresset från kommunerna har varit så stort. Det är 210 kommuner som har ansökt om de här pengarna. Nu är vi inne på år två. I går skickade Socialstyrelsen ut information om möjligheten till specialistutbildningar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag blev väldigt glad. Jag kan resa hem till mina nyvunna vänner på demensboendet och det särskilda boendet och all personal där och tala om att det finns möjligheter och att de bör hålla ögonen öppna för den information som kommer från Socialstyrelsen. Det här är en oerhört viktig fråga. För att vi ska få behålla de unga är det bra om de ser en attraktion i att arbeta bland äldre. Många unga vill arbeta med människor - som de ofta säger. Här finns en möjlighet i de olika boendena. Jag är glad om man kan göra det mer attraktivt.

Fru talman! Äldreomsorgen är verkligen en framtidsbransch. Här vet vi att det kommer att finnas arbetstillfällen. Då ska det också finnas karriärmöjligheter så att man kan arbeta där ett helt yrkesliv. Det är anledningen till att vi inte bara erbjuder stöd till en grundutbildning utan också möjlighet för undersköterskor och vårdbiträden att specialisera sig. I går gick Socialstyrelsen ut med ett erbjudande till alla kommuner igen. Jag hoppas att det kan blir ännu fler än 210 i nästa omgång. Det kommer att erbjudas specialistutbildning inom fem områden, nämligen palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede, demenssjukvård, psykisk sjukvård, mat och nutrition samt funktionsbevarande omsorg, det vill säga att rehabilitera tillbaka till förmågor. Det är bra därför att det skapar karriärvägar, men det är också en möjlighet för arbetsgivarna att tillvarata den kompetens som många medarbetare kommer att ha framöver. Det är ganska mycket pengar - 243 miljoner - som vi fördelar under 2012.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Gunilla Carlsson. Kulturen är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Den hjälper oss att kanalisera våra åsikter och utgör en arena för samtal och debatt, och den granskar och ifrågasätter samhället. Därför tycker jag att det är trist att Sveriges stöd till kulturprojekt i utvecklingsarbetet har minskat kraftigt under senare år. Bland annat i Afrika har insatserna blivit färre i samband med de nya strategierna. Jämställdhet, mänskliga rättigheter och demokrati är ju utvecklingspolitiska prioriteringar, men de måste ha sina verktyg. Med kultur som verktyg kan svåra frågor belysas och diskuteras. Min fråga till biståndsministern blir därför: Ser ministern också kultur som ett framgångsrikt verktyg att nå de utvecklingspolitiska målen, och kan ministern tänka sig att öka insatserna på detta område?

Fru talman! Tack för frågan! Det är självklart grundläggande i alla demokratiska samhällen att vi kan träffas, uttrycka oss och samlas kring en uppfattning eller olika uppfattningar. Det som brister i fattigdomsbekämpningen är många gånger just demokrati och människors rättigheter att kräva förändring. Därför har det svenska engagemanget i yttrandefrihet tagit sig tydligare uttryck. Vi använder också möjligheten att arbeta med kulturskapare och se till att fler människor är delaktiga. Vi har gjort en ökad satsning på yttrandefrihet och demokratisering. Vi har också ökat möjligheten att hjälpa fristadsförfattare. Det sker en hel del på det här området. Det betyder att en del av det som Sida tidigare har ägnat sig åt har minskat.

Fru talman! Tack för svaret! Faktum är att utbetalningarna till kulturinsatser har minskat från 180 miljoner till 40 miljoner. Nyligen besökte delar av kulturutskottet Tanzania. Där besökte vi bland annat Parapanda Theatre Lab. De jobbar med drama, musik och idrott för ungdomar för att få dem bort från gatan och få dem att använda sin energi till något kreativt. Det betyder också att de får tillbaka ungdomarna till skolan, vilket naturligtvis är värdefullt. De flesta kulturinstitutioner i Sverige har ju också i uppdrag att samarbeta internationellt. En diskussion mellan UD och Kulturdepartementet om hur kulturen kan användas till ömsesidig nytta vore värdefullt. I Dar es Salaam finns det ett kulturhus som är renoverat för svenska pengar, och det behöver fyllas med verktyg för demokratiutveckling och yttrandefrihet. Min förhoppning är att biståndsministern, på samma sätt som jag, kan komma att brinna för att koppla ihop bistånd och kultur.

Fru talman! Senast i dag talade jag och kulturministern om hur vi samarbetar och om det är andra plattformar som vi behöver utveckla för att få våra partnerländer att förstå att mycket av det som är kultur är sådant som de själva måste ta ansvar för. Det har tyvärr blivit så att det svenska biståndet ska göra sådant som annars inte kommer att bli gjort i utvecklingsländerna. Vi har gett bistånd till Tanzania i mer än 40 år, och biståndsberoendet är fortfarande stort där. Därför är det viktigt att vi inte fortsätter att ta på oss allt utan för över ansvaret på tanzanierna själva och använder våra goda erfarenheter och väcker engagemanget och förståelsen. Vi ska inte bara fortsätta i gamla hjulspår, utan vi ska se vad som får i gång processer i kulturbiståndet. Vi arbetar med detta, men jag tror att även denna del av biståndet behöver förnyas och förstärkas.

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Jag har ställt en fråga till landsbygdsministern om matlandsambassadörernas uppdrag som är att bidra till att framhäva regionens mat- och naturupplevelser. Under januari och februari lånade ambassadörerna ut sig till debattartiklar för att propagera för att öppna för gårdsförsäljning av alkohol. I svaret sade landsbygdsministern att ambassadörerna inte är anställda av regeringen, att de inte har någon ekonomisk ersättning, att de är engagerade företagare och entreprenörer och att de ger uttryck för åsikter i olika sammanhang. Min fråga till landsbygdsministern är: Är det verkligen deras uppdrag att ge sig in och diskutera gårdsförsäljning när vi ännu inte har något förslag från regeringen?

Fru talman! De som är engagerade i "Sverige - det nya matlandet" är, som jag skrev i mitt frågesvar till ledamoten, entreprenörer och visionärer som självklart har åsikter. I en demokrati har man möjlighet att framföra sina åsikter.

Fru talman! Självklart har folk rätt att uttrycka sina åsikter. Men om de har ett uppdrag från regeringen att vara ambassadörer för att prata om Matlandet Sverige och marknadsföra det tycker jag att det är ytterst tveksamt att de propagerar för gårdsförsäljning. Har landsbygdsministern en dold agenda i regeringen? Vi har fortfarande inte fått något förslag i frågan. Två statliga utredningar har sagt nej till gårdsförsäljning för att det inte är förenligt med detaljhandelsmonopolet. En utredare har gått utanför direktiven och presenterat ett helt annat upplägg. Vi har ännu inte sett något förslag från regeringen. Därför tycker jag att det är märkligt att dessa ambassadörer, i så fall på regeringsuppdrag, kan propagera för gårdsförsäljning.

Fru talman! Jag upprepar mitt svar att det är klart att människor som är engagerade i en fråga har rätt och möjlighet att uttrycka sin åsikt. Vad beträffar sakfrågan är den under beredning i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tänker ställa en fråga till landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Yrkesfisket har, som ministern vet, en stor betydelse för åtskilliga kustbygder. En del insatser har gjorts för att uppnå långsiktig hållbarhet både avseende fiskebestånden och yrkesfisket. Det finns dock ett behov av en kontinuerlig översyn utifrån förändrade förutsättningar. Avser ministern att titta närmare på vad som kan göras för att förenkla det komplicerade regelverket för yrkesfiskare?

Fru talman! Mitt svar på den framställda frågan är enkelt. Svaret är ja. Att säkerställa regelförenklingar är viktigt för mig speciellt eftersom det oftast i dessa sammanhang handlar om ganska små företag med få eller rent av inga anställda. Belastningen på yrkesutövare och näringsidkare som är ensamma i sitt värv är extra stor. Ett exempel på det som vi för närvarande jobbar med är att se till att undvika en dubblering när det gäller krav på datainsamling. Det finns sådana propåer, men vi försöker göra vad vi kan för att denna typ av uppgifter ska samlas in bara en gång, och det får räcka.

Fru talman! Jag tackar för det. Som alla vet är det ett mycket komplicerat system som vi har, och varje förenkling är välkommen. Det finns många förenklingar som kan göras. Många av dessa regler är dessutom ganska onödiga.

Fru talman! Även i denna del kan jag instämma med frågeställaren. Vi ska göra vad vi kan för att motverka dubbelregleringar och oproportionerliga administrativa pålagor på fiskarna såväl som på andra yrkesutövare. Jag tycker att det är viktigt eftersom vi vill att företag ska uppstå och att företag ska växa. Då är ibland administrativa kostnader och regler hinder för att så ska ske.

Fru talman! Jag ska ställa en fråga om den misslyckade arbetsmarknadspolitiken, eller den uteblivna jobbpolitiken. Jag vänder mig då till arbetsmarknadsministern. Vi hade hårda och tuffa duster och debatter under valrörelsen 2006, och vi blev hårt anklagade för den svåra situationen för de arbetslösa. Man pratade om utanförskapet och om att det var en massarbetslöshet. Vi hade då en arbetslöshet på 6 procent. Nu har det gått nästan sex år, och den arbetsmarknadspolitik som har drivits under dessa närmare sex år har helt förstört den trygghet som har funnits i samhället. Man ser en situation där de arbetslösa får en allt svårare situation, och de blir fler och fler. I dag har vi en arbetslöshet på 8 procent. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Om man kallar en arbetslöshet på 6 procent för massarbetslöshet, vad kallar man då en arbetslöshet på 8 procent?

Fru talman! Låt mig börja med att tala om hur det i dag ser ut på arbetsmarknaden. Vi har haft en kraftig lågkonjunktur, en av de värsta kriserna på 80 år i Sverige och i hela Europa. Det som skiljer Sverige från många andra länder är att vi har haft en ekonomi i balans som har gjort att vi har kunnat satsa och rädda många jobb här i Sverige. Från valet 2006 till i dag kan vi se att det är 242 000 fler som är sysselsatta och som går till jobbet. Det är inte alls säkert att det blir på det sättet i en så allvarlig lågkonjunktur. Vi kan också se att utanförskapet har minskat med 165 000 personer enligt SCB:s statistik. Men jag är förstås inte nöjd så länge inte alla som kan arbeta får göra det. Därför är jag ändå glad att vi har en så bra ekonomi i Sverige att vi har kunnat satsa 8 miljarder extra för de närmaste åren för att hjälpa arbetssökande att få ett jobb. Vi har till exempel halverat kostnaden för arbetsgivare att anställa ungdomar. Socialdemokraterna föreslår att man ska fördubbla denna kostnad. Vi sänker alltså trösklarna in på arbetsmarknaden.

Fru talman! Arbetsmarknadsministern har lätt att svänga sig med siffror och visa att skattesänkningar har genererat arbete. Men fakta är att man har sänkt skatter för närmare 100 miljarder. Det gav inga nya jobb. Man har sänkt arbetsgivaravgifterna för de unga med 16 miljarder. Det gav inga nya jobb. Nu sänker man krogmomsen med 5 miljarder. Det har inte gett några nya jobb. Kopplat till det som Jennie Nilsson tog upp tidigare vill jag fråga: Var finns de nya jobben? Var finns åtgärderna för de arbetssökande? Vad är tanken? Vilka ytterligare skattesänkningar kommer i nästa steg i tron på att det skapar nya jobb? Jag skulle vilja ha ett bättre svar och mer fakta från arbetsmarknadsministern.

Fru talman! Låt mig uppehålla mig vid en frågeställning. Jag hinner inte svara på alla frågor. Jag ska tala om ungdomar som är en viktig grupp, och det är många ungdomar som inte har klarat av skolan. Vi försöker nu motivera ungdomar som inte har klarat av skolan att gå tillbaka till skolan och erbjuder dem då ett bidrag på 6 500 kronor var fjärde vecka. Men många unga vill inte gå tillbaka till skolan. De vill ut och jobba. Därför har vi halverat arbetsgivaravgifterna för ungdomar så att det blir billigare för arbetsgivare att anställa ungdomar. Nu föreslår Socialdemokraterna att vi i stället ska göra det dubbelt så dyrt. Det kommer att leda till att ungdomar förlorar jobbet och att färre ungdomar kommer in på arbetsmarknaden. Detta är några exempel på åtgärder som vi har vidtagit och riktat till ungdomar, förutom att vi förbättrar skolan så att färre ungdomar slås ut.

Fru talman! Jag har en fråga till landsbygdsministern. Förra veckan fick Sigtuna kommun grönt ljus från kammarrätten för att ställa djurskyddskrav vid upphandling av mat till kommunens skolor, förskolor, äldreboenden och så vidare. Det var en glad nyhet, inte bara för dem utan också för alla de kommun- och landstingspolitiker runt om i landet som jobbar för att den mat som serveras ska vara sjystare framställd. Men hur är det egentligen i statens verksamheter? Ställer man några djurskyddskrav på den maten, eller är det fritt fram att köpa in mat som produceras under förhållanden som inte skulle vara tillåtna i Sverige?

Fru talman! Jag tackar för frågan. I likhet med frågeställaren tycker jag att det var glädjande att läsa den dom som kom i förra veckan om upphandling av mat till den offentliga sektorn. Vad beträffar statens del i detta är det upphandlande myndighet som själv sätter upp sina krav gällande vad som ska inhandlas respektive krav som ska ställas på de inköp som görs.

Fru talman! Ska jag tolka det som att regeringen inte har några synpunkter på det utan att det är helt okej att vi här i riksdagen stiftar lagar om att vi vill att djur ska behandlas på ett visst, förhoppningsvis sjyst, sätt som vi förväntar oss att svenska bönder ska leva upp till men att vi sedan inte har några synpunkter på att våra myndigheter köper in varor som är framställda på ett helt annat sätt, där djuren har utsatts för lidanden som vi inte skulle tillåta här? Är inte det lite dubbelmoral?

Fru talman! Per definition är det på det sättet att statliga myndigheter är självständiga.

Fru talman! Jag vill vända mig till folkhälsominister Maria Larsson. Det kändes som tusen knivar i magen, och jag var väldigt trött. Detta sade Emilia, 27 år, kort innan hon dog. Hon dog i sjukdomen endometrios. Det är en sjukdom som drabbar drygt var tionde kvinna i Sverige. Men det är en mycket okänd sjukdom trots att det är så många kvinnor som drabbas. Tack och lov överlever de flesta, men det är ett mycket stort lidande för de drabbade. Det avfärdas ofta som kraftig mensvärk. Många blir också ofrivilligt barnlösa. Nu har det kommit en medicin, Visanne, som hjälper många av dessa patienter. Men tyvärr omfattas den inte av högkostnadsskyddet. Då undrar jag vad regeringen kan göra för att hjälpa dessa kvinnor som ofta har dålig ekonomi, inte minst till följd av sin sjukdom och problem med jobbet kopplat till sjukskrivning.

Fru talman! Dess värre är jag inte rätt adressat beträffande den här frågan; den ligger inom Göran Hägglunds område. Jag skulle vilja be frågeställaren att vid tillfälle kanske upprepa frågan till rätt mottagare. Jag har tyvärr inget svar på frågan och är inte uppdaterad på exakt vad högkostnadsskyddet i dagsläget innehåller. Jag får alltså be frågeställaren att vända sig till berörd minister.

Fru talman! I och med att du, Maria Larsson, är folkhälsominister tänkte jag att frågan faller inom det området. Kanske finns det någon annan här som kan svara. Eskil Erlandsson har ju det övergripande ansvaret. Självklart ska jag ta upp frågan med Göran Hägglund, men redan i dag vill jag till regeringen sända signalen att det här är en mycket viktig fråga. Väldigt många är drabbade, och ofta dröjer det länge innan man får en diagnos. Ofta har det då, tyvärr, hunnit gå väldigt långt och blivit stora skador. Det finns väldigt lite forskning kring den här sjukdomen. Därför är det extra glädjande att det äntligen har kommit en medicin. Den hjälper inte alla, men den har visat sig hjälpa betydligt fler än som varit fallet med tidigare behandlingar. Dessutom ger den betydligt färre biverkningar, vilket ju varit ett problem med tidigare behandlingar. Jag vill alltså att ni tar med er frågan. Det är viktigt att se till att de drabbade har råd med den medicin som nu finns.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsministern. Det är bra att vi lyfter fram en av våra största utmaningar framöver: ungdomsarbetslösheten. Tittar man på målgruppen unga arbetslösa ser man att runt 54 000, drygt 43 procent, är heltidsstuderande. Likväl är det en stor utmaning att ungefär 12 procent av de unga arbetslösa inte heltidsstuderar. Regeringen har aviserat gymnasiereformer, yrkesvuxsatsningar och så vidare, och många kommuner - till exempel min hemkommun Västerås - tar ett mycket stort lokalt ansvar och prioriterar lokala pengar till projekt. Men vad gör Arbetsförmedlingen när det gäller den första tiden? Ibland kan man i debatten höra att Arbetsförmedlingen inte har rätt instrument.

Fru talman! Jag tackar frågeställaren för frågan. Det är väldigt angeläget för regeringen att hjälpa till med att minska ungdomsarbetslösheten. En viktig nyhet i årets budget och som gäller från den 1 januari är att Arbetsförmedlingen får en kraftig förstärkning med 1,2 miljarder i år för att mota långtidsarbetslösheten och för att satsa mer för dem som är i garantier, i arbetsmarknadsutbildning. När det gäller ungdomar kommer man att göra en så kallad profilering och väldigt tidigt försöka identifiera de ungdomar som löper risk att hamna i långtidsarbetslöshet så att de mycket tidigt får rätt insats. Detta är en viktig del. Det handlar också om att ungdomarna får bättre kontakt med Arbetsförmedlingen, om att de får tätare kontakter och mer praktik. Det kan också bli fråga om arbetsmarknadsutbildning. Profileringen är alltså en nyhet i årets budget. Vi tror att den kommer att ha stor effekt för de ungdomar som inte klarat av skolan och som har det lite extra besvärligt.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret här. Vid besök på många arbetsförmedlingskontor pekar man - i alla fall har det tidigare varit så - på att jobb- och ungdomsgarantin varit en sluss in. Men samtidigt varnar man för inlåsningseffekter. Jag hoppas att regeringen tar till sig denna synpunkt. Därför är det viktigt att se hur man kan stötta kommunerna och inte minst hur man kan använda Arbetsförmedlingen som ändå finns runt om i Sverige till den första delen för att snabbt kunna erbjuda åtgärder. Jag tycker att det är ett positivt besked här från arbetsmarknadsministern.

Fru talman! Jag vill gärna säga att ett av problemen när det gäller att vi har en hög ungdomsarbetslöshet är att det har varit i brister i skolan - brister som nu åtgärdas, men det här kommer att ta några år. Det har också varit för dålig koppling mellan skolan och arbetslivet. Skolan har inte riktigt levererat det som arbetsgivarna efterfrågar. En stor utmaning är också att svenska arbetsgivare, såväl kommunala och statliga som privata, vill släppa in ungdomarna. Jag har träffat så många ungdomar som inget annat vill än att komma in på arbetsmarknaden. Men i dag är det väldigt höga trösklar in på den. Då är det viktigt att arbetsgivarna till exempel tar till vara möjligheten att anställa en ung person för vilken vi halverat arbetsgivaravgiften. De här ungdomarna kommer vi att behöva - duktiga ungdomar som i dag inte ges chansen.

Fru talman! Som flera andra frågeställare sagt här i dag har vi massarbetslöshet i Sverige. Vi socialdemokrater tror att det är bland annat genom att driva en aktiv näringspolitik som det går att minska denna arbetslöshet. Men i det avseendet kan man säga att det är väldigt svårt att se den där aktiva näringspolitiken från regeringens sida. Det är svårt att se förslag till åtgärder som till exempel skulle kunna få företag att växa så att fler därmed kan anställas. Regeringen står just nu snarare vid sidan av. Man tittar på och kommenterar. Ingenting levereras. Vi kan bara notera att det hittills under vårriksdagen inte finns en enda proposition från Annie Lööf. Min fråga till landsbygdsminister Eskil Erlandsson är därför: Vilka åtgärder måste till för att vi ska få en bättre näringspolitik så att företagen verkligen kan växa? I dag är detta ett av de stora problemen i det svenska näringslivet.

Fru talman! Det finns många svar på här framställd fråga. Ett svar är att det behövs en bra forsknings- och innovationspolitik som gör att Sverige inom ett antal områden är i världsklass när det gäller saker som vi är duktiga på och som vi har förutsättningar att producera, tillverka. Ett annat svar kan vara att det behövs vettiga kommunikationer så att människor kan förflytta sig och så att varor kan förflyttas. Det finns en mängd svar att ge på här framställd fråga. Men låt mig starkt dementera detta med att vi inget gör. Senast vid årsskiftet halverades restaurangmomsen, en åtgärd ämnad att ge möjligheter för alla unga människor som många gånger har sin första inkomst och sitt första jobb i samband med mat - servering, disk och liknande i sammanhanget.

Fru talman! Är det någonting jag känner till är det restaurangbranschen eftersom jag själv kommer därifrån. Naturligtvis stämmer det att många har sitt första jobb inom restaurangbranschen. Det stora bekymret med regeringens näringspolitik är att det är ett litet duttande här och ett litet duttande där. Sällan kan vi se den helhet som skulle gynna hela näringslivet. Tvärtom är det små små saker som sätts in. Förutom att en forsknings- och innovationsproposition ska komma - när vet vi som sagt inte; vi har hört rykten om att den kommer att försenas - måste det väl ändå finnas någonting mer. Alla företag har ju inte behov av forskning och innovationer i sin verksamhet utan är tvärtom vanliga företag som kanske jobbar med exempelvis produktion.

Fru talman! Låt mig ge några andra exempel, Börje Vestlund. Vi har reducerat arbetsgivaravgiften för unga människor. Rimligen borde detta bidra till en större vilja bland arbetsgivarna att anställa den som är ung än det ni föreslår, nämligen att ha samma kostnad för den som är ung och därmed förmodligen också oerfaren på arbetsmarknaden gentemot den som är lite äldre. Låt mig också säga att vi har gjort rejäla insatser när det gäller lärlingsutbildningar, yrkeshögskolor och liknande för att ge människor den kompetens som behövs så att den motsvarar kraven på de arbetsplatser som finns och som i framtiden kommer att uppstå i vårt näringsliv.

Fru talman! Min fråga till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström handlar om nystartsjobben. Jobben och detta med att hålla en fungerande arbetslinje i politiken är viktigt. Arbetslinjen är viktig för alla i arbetsför ålder men också helt enkelt för att vi ska ha en god ekonomi och pengar till välfärden. Nystartsjobben har varit en del av regeringens jobbpolitik. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, har kommit med en rapport om hur nystartsjobben påverkar att arbetsföra men arbetslösa snabbare kommer i jobb än de skulle ha gjort utan den här insatsen. Detta är positivt. Nu till min fråga till arbetsmarknadsministern: Hur ser statistiken ut för dem som kommit i arbete - blir dessa kvar i arbete eller åtgår de till arbetslöshet?

Fru talman! Tack för frågan! Nystartsjobben har visat sig vara väldigt framgångsrika. Det är för att de är enkla för arbetsgivare och inte kräver något beslut. Har man varit långtidsarbetslös har man rätt att få ett nystartsjobb. Det innebär att arbetsgivaren slipper betala arbetsgivaravgiften. För vissa personer blir det en fördubbling, det vill säga att man får arbetsgivaravgiften tillbaka en gång till. Det har varit framgångsrikt. Det är ungefär 43 000 personer i dag som har ett nystartsjobb. Den insatsen har visat sig vara en av de mer framgångsrika eftersom en stor andel får ha kvar jobbet när subventionen tas bort. Jag tror därför att detta är en framtida modell som vi ska fortsätta att utveckla ännu mer. Det ska vara enkelt för arbetsgivare att vilja anställa en person som har varit långtidsarbetslös.