Frågestund

Fru talman! Jag vänder mig till utrikesminister Margot Wallström. I en demokrati är ju det fina att man kan ha olika åsikter och bryta dem mot varandra. Så uppfattar jag att det är när det gäller Socialdemokraterna och Moderaterna, utrikesministern och undertecknad, i synen på Nato. Därför tycker jag att det är bra att vi kan föra en öppen, fri och obunden Natodebatt i Sverige.

Då blir man ju förskräckt och illa berörd när man ser en företrädare för ryska UD twittra följande: Sveriges inträde i Nato skulle ha militära och utrikespolitiska konsekvenser som skulle kräva nödvändiga reaktioner från den ryska sidan.

Jag uppfattar att utrikesministern och undertecknad är helt överens om att det är viktigt att markera mot den typen av åsikter. Svenska beslut om ett Natomedlemskap, svenska vägval när det gäller försvars- och säkerhetspolitik fattar vi i Sverige, inte under inverkan från ett annat land.

Därför är det också bra, som jag har sett tidningsuppgifter om, att utrikesministern har tänkt kalla upp, eller har kallat upp, den ryska ambassadören. Jag skulle vilja veta vad som i så fall har hanterats under de samtalen.

Fru talman! Tack, Hans Wallmark, för frågan! Det är alldeles riktigt att jag reagerade omedelbart och kommenterade saken på det enda möjliga sättet, nämligen att vi beslutar själva om vår säkerhetspolitik. Vi låter oss inte påverkas av hotfulla uttalanden. UD kallade också upp den ryske ambassadören för samtal.

Nu hör det till saken att vi inte brukar avslöja innehållet i de här samtalen, och det är ju för att vi ska kunna ställa relevanta frågor, i det här fallet till ambassadören, och förhoppningsvis kunna få ett svar och en dialog kring de frågor som är viktiga för oss.

Vår säkerhetspolitiska linje som Hans Wallmark väl känner till ligger fast, och vår självständighet är förstås en grundpelare i detta.

Fru talman! Stort tack för svaret! Jag hoppas också, och kanske till och med tror, att utrikesministern har understrukit att den linje som hon företräder är den svenska linjen. Där tror jag att det finns en bred politisk uppslutning över parti- och blockgränser.

Det tror jag är viktigt i just det här läget, för jag tror att vi sannolikt kommer att få se fler uttryck likt det vi nu har sett i den ryska tweeten och inte färre. Då är det viktigt att vi står upp bakom att vi kan ha olika åsikter om Nato. Vi kan ha olika åsikter om när vi ska bli medlemmar, men det är vi som fattar det beslutet utan påverkan och inverkan från något annat land eller någon annan regim.

Därför är det budskapet entydigt, oavsett om man tillhör regeringen eller oppositionen - det kan ju växla över tid - att det är vi i Sverige som fattar våra egna beslut, inte någon twittrande rysk UD-tjänsteman eller någon rysk ambassadör i Stockholm.

Fru talman! Vad trevligt det är, Hans Wallmark, när vi kan hålla med varandra till hundra procent! Det är ju så att vår säkerhetspolitik beslutar vi om helt självständigt, utan påverkan eller hot från andra nationer.

Vi håller oss till det som är vår linje. Den ska hanteras ansvarsfullt och med bred parlamentarisk uppslutning. Vi håller kursen. Vi förblir tydliga. Vi svajar inte i vår säkerhetspolitik, och vi anser förstås från regeringens sida att den militära alliansfriheten också ger oss handlingsfrihet att stå upp för Sveriges suveränitet och verka för säkerhet i vårt närområde.

Samtidigt är det utrikespolitiken som i allra högsta grad utgör vår främsta försvarslinje. Vi stärker dessutom försvarsförmågan nu, under bred politisk enighet.

Fru talman! Enligt UNHCR har över 4 miljoner människor flytt krigets Syrien till närliggande länder. Mer än hälften av landets kvarvarande befolkning är i behov av humanitärt stöd. FN bedömer att ett anslag på ca 45 miljarder behövs för att kunna hantera flyktingsituationen. I dagsläget har man fått löften om ca 28 miljarder.

Under januari-februari når temperaturen i Syrien ofta minusgrader. Vintrarna präglas av stora mängder regn och snö. Behoven kommer med andra ord inte att minska de kommande månaderna.

Samtidigt ser vi att Sveriges regering med en åsnas envishet fortsätter att göra precis tvärtemot vad man borde göra. I vårpropositionen aviserar man att man avser att kapa ännu mer resurser ur biståndsbudgeten, nu nästan 9 miljarder kronor, för att satsa på den bottenlösa utgiftsposten som benämns flyktinginvandring.

Minskade resurser i närområdet leder till fler flyktingar, vilket leder till ännu mindre resurser i närområdet. Jag vill veta hur regeringen har mage att benämna sin flyktingpolitik human samtidigt som man bokstavligen tar mat ur munnen på fattiga barn för att finansiera en sedan länge utdömd invandringspolitik.

Fru talman! Tack för frågan, Björn Söder! Det stora flertalet flyktingar som kommer till Sverige kommer från Syrien. Vi kan konstatera att grundorsaken till den här konflikten är politisk, och därför måste också lösningen vara det. Vi måste fortsätta verka för en långsiktigt hållbar politisk lösning i Syrienkonflikten, och vi står förstås bakom och stöder Staffan de Misturas ansträngningar.

Vårt andra spår från början har varit det humanitära. Sverige är en humanitär stormakt, den femte största bidragsgivaren i världen. Vi måste också hjälpa människor som är på flykt från ett land som det inte längre går att bo i. Det är 12 miljoner som är på flykt, antingen som internflyktingar eller i andra länder.

Det stora antal som nu kommer till Europa är ändå ett fåtal jämfört med dem som flyr till grannländerna, och därför måste vi göra både och. Vi måste både angripa orsakerna till flykten och faktiskt också hjälpa dem som redan är på flykt.

Fru talman! Den svenska politiken går krasst ut på att om man har tio svältande barn och tio äpplen så tar man nio av de äpplena och ger till ett av barnen. Resterande nio barn får dela på det överblivna äpplet.

Då förstår jag inte hur man kan prata om humanism och att vara en humanitär stormakt. En human flyktingpolitik måste ju gå ut på att rädda så många människoliv som möjligt, och det gör man inte med den rådande politiken som förs i Sverige.

Jag skulle gärna vilja att utrikesministern förklarar för svenska folket hur det kan vara humant att prioritera de få, i ett globalt perspektiv sett, som lyckas ta sig hit till Sverige till en hög kostnad för att vi ska förbättra deras levnadsstandard när så otroligt många, det stora flertalet av världens flyktingar, befinner sig i krisområdenas omedelbara närhet.

Där borde man egentligen kanalisera biståndet och de största ekonomiska resurserna. Det gör vi inte i dag när vi lägger de största resurserna på flyktinginvandring till Sverige.

Fru talman! Björn Söder! Det är viktigt att både hjälpa på plats och att ha en generös flyktingmottagning i Sverige. Som jag sa är vi redan den femte största bidragsgivaren i världen. På grund av den mycket allvarliga situationen i världen i dag höjer vi nu de humanitära anslagen med 485 miljoner kronor till 5,34 miljarder i budgetpropositionen för nästa år. Nästa år får både UNHCR och FN:s katastroffond ökade anslag.

Det funkar inte som med äpplen och päron eller vad du nu väljer, utan i utrikespolitiken måste du ibland göra både och. Det är inga enkla val. Vi måste hjälpa de människor som redan är på flykt, vi måste angripa grundorsakerna, och vi måste även se till att investera i en humanitär hjälp runt om i världen.

Vi gör både och, och vi gör det generösare än de flesta andra länder i världen. Vi kan vara stolta över det. Jag säger inte att det inte är en påfrestning på våra samhällen eller att det inte kommer att utgöra en stor utmaning för oss. Men vi ska fortsatt göra det, och vi kan klara av det.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga riktar sig till utbildningsminister Gustav Fridolin.

För ett år sedan var kommentaren som en spark i magen av dåvarande språkröret Gustav Fridolin. Då handlade det om ett uttag från SJ på 73 miljoner. I år har man redan från nuvarande regering, där språkrör Gustav Fridolin ingår, plockat ut 230 miljoner och har kallat till extrastämma där man ska plocka ut 1,7 miljarder.

Man kan i sitt stilla sinne fundera över vilka kraftuttryck som används när Regeringskansliet går in i de diskussionerna.

Vad som är lite olyckligt är att det någonstans finns ett stort behov av både underhåll och investeringar. Det finns ett stort behov av att få tågtrafiken att fungera över hela landet, och det finns många vittnesmål om när trafiken inte fungerar som den ska.

När ett parti som har under hela sin resa fram till att det har hamnat i Regeringskansliet bedyrat, intygat och stått upp för hur viktig tågtrafiken är - vilket jag instämmer i - blir det såklart mycket märkligt. Vad är Gustav Fridolins besked i dag när han är både språkrör och utbildningsminister?

Fru talman! Jag har stor respekt för frågan och stor respekt för frågeställaren, men jag saknar lite respekt för det regeringsalternativ som frågeställaren företrädde till september förra året när det handlar om järnvägen. Det var en regering som började sin resa med att säga att det hade överinvesterats i järnvägen och som byggde på det stora underhållsberg som ledde till förseningar, som alla vi som har stått och frusit på en perrong känner väl av.

Nu finns en regering som investerar i järnvägen. Vi investerar 6 ½ miljard i järnvägsunderhåll för de kommande åren. Det är innan infrastrukturpropositionen är på plats.

Den utbetalning som Annika Qarlsson nämner har kommit efter en ägardialog mellan Näringsdepartementet och SJ där man har funnit att bolaget är överkapitaliserat. För att utbetalningen ska vara möjlig är det självklart att bolagets investeringsplan måste hållas. SJ måste klara de investeringar som krävs för att bygga ett robust och klimatsmart järnvägsnät. Det är för oss självklart, och det är självklart för regeringen när man har gått in i dialogen med SJ AB.

Fru talman! Tack för svaret, minister Fridolin!

Det som är lite intressant är att signalen i så många olika frågor går i samma riktning. Först berättar man om de stora satsningar som man ska göra. Sedan talar man om att ni får vara med och betala.

I detta kan vi se skattesänkningar som har gått till företag, som de dyrt får betala. Vi kan se att de gamla också får dyrt betala de höjningar som införs.

I våras utlovades 620 miljoner för i år och för nästa år 1,24 miljarder. Det är ungefär samma belopp som nu begärs hem i extra utdelning. Jag påstår att regeringen har signalfel.

(Applåder)

Fru talman! Det här är lite av en klassisk bumerangfråga. Det känns skönt när man skickar iväg frågan, men sedan kommer den tillbaka igen.

Anledningen till att samtalen över huvud taget förs med SJ är att SJ i dag betraktas som ett bolag vilket som helst. Det bygger på de regler som Alliansen följde under sina åtta regeringsår.

Vår regering vill ha en annan relation till SJ. Vi vill att SJ ska få ett utökat samhällsuppdrag. Vi skulle jättegärna vilja komma överens med riksdagen om det så att vi kan ändra ägardirektiven till SJ AB på ett bra sätt så att det får ett utökat samhällsuppdrag.

Om Centerpartiet är intresserat av mer än att kasta bumerangen mot Miljöpartiet - det är också en livsluft, det förstår jag - skulle man kunna komma in i samtal om hur vi ska ändra ägardirektiven till SJ och ge det ett utökat samhällsuppdrag. Då skulle vi inte behöva stå här och diskutera den typen av utdelning.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till utrikesminister Margot Wallström.

Jag vill tala om situationen i Syrien. Den är alldeles fruktansvärd att se. Det har blivit värre. Kriget har varat länge, och det har blivit värre det senaste året.

Det är en fruktansvärd tragedi som utspelar sig. Sverige gör mycket. Som Margot Wallström har nämnt finns ett stort bistånd. Vi tar emot flyktingar, vilket är helt avgörande. Vi kan inte samtidigt säga att det som händer är fruktansvärt och sedan stänga dörren och inte hjälpa till.

Vad kan vi göra för att få stopp på den fruktansvärda våldsspiralen som vi ser i Syrien? Jag tänker inte minst på civilbefolkningen - kvinnor och barn. Det som pågår där är fruktansvärt. Kvinnor våldtas på löpande band. Även barn våldtas, misshandlas, mördas och säljs som sexslavar. Vad kan regeringen göra för att få stopp på det fruktansvärda som händer?

Fru talman! Tack, Hillevi Larsson, som också kan frågan väl.

Som jag sa tidigare är grundorsaken politisk. Därför måste också lösningen vara politisk. Vi anser att ansträngningarna måste intensifieras för att hitta en politisk lösning. Vi står bakom, stöder och är i regelbunden kontakt med FN-sändebudet Staffan de Mistura, som nu har presenterat förslag till väg framåt. Fyra arbetsgrupper ska startas i Genève, och man ska sedan försöka få ett internationellt bidrag och skapa stödgrupper av länder som vill hjälpa till.

Det internationella samfundet däremot drar åt lite olika håll. Det är också bekymmersamt att det finns ett ökat ryskt militärt stöd till Asadregimen. Det står klart att Asadregimen har bombat sin egen befolkning och dödat så många människor att det är orimligt att tänka sig att Asadregimen ska finnas kvar.

Vi kan ge ett intensifierat stöd, inklusive från EU, till Staffan de Misturas ansträngningar.

Fru talman! Det är viktigt att poängtera vad Margot Wallström säger, nämligen att Asadregimen inte står för ett bättre alternativ än IS - eller Isil, som de också kan kallas - utan folket förtjänar något mycket bättre.

Det handlar om demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive jämställdhet, som nu är helt utraderat i den här situationen. Jag vet att Margot Wallström har arbetat på FN-nivå i frågor om jämställdhet och sexuella övergrepp i konflikter. Hon har också fått ännu ett FN-uppdrag.

Vad kan vi ytterligare göra inom ramen för FN när det gäller jämställdhet för att få stopp på de fruktansvärda övergreppen, framför allt mot kvinnor och även mot barn?

Fru talman! Det är ett internationellt ansvar, och det är ett ansvar som faller på säkerhetsrådet. Hittills har säkerhetsrådet utgjort ett enormt misslyckande för världssamfundet i fråga om att ingripa och stoppa konflikten i Syrien och att ingripa också mot det utbredda sexuella våld som vi ser inte bara i Syrien som utförs av Isil utan också av Boko Haram och andra grupper runt om i världen. Nu är det dessutom definierat som ett slags religiös utövning, som en del av en religion. Det är mycket farligt.

Det är också därför som jag har skrivit till generalsekreterare Ban Ki Moon för att föreslå att frågan förs upp på ett mycket tydligare sätt på FN:s dagordning. Det måste vi bidra till. Vi kommer att göra det från Sveriges sida som ett led i vår feministiska utrikespolitik.

Fru talman! Jag har en fråga till ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson. Det gäller en sak som statsministern nämnde i sin regeringsförklaring för två dagar sedan. Han läste då upp att kvaliteten i lärarutbildningen ska förbättras.

Det här gör mig nyfiken. På vilket sätt? Till sammanhanget hör att det finns en ny lärarutbildning på plats. Alliansregeringen sjösatte utbildningen 2011. Det finns ännu inte en kull ungdomar som har gått ut från utbildningen.

Vi vet också att Universitetskanslersämbetet har för avsikt att kvalitetsutvärdera just lärarutbildningen som första insats i sitt nya system. Och vi vet att alliansregeringen höjde anslagen till lärarutbildningen med över 60 procent. Det är ett steg som jag vet att regeringen har för avsikt att fullfölja - kanske inte så mycket, men i alla fall.

Vad har ministern för åtgärder och reformer på gång som handlar om att höja kvaliteten?

Fru talman! Tack, Betty Malmberg, för en viktig fråga.

Det här är något som jag tror att vi alla brinner för, nämligen att det ska finnas en lärarutbildning av allra högsta kvalitet. Precis som Betty Malmberg säger finns en ny lärarutbildning på plats. Den har i sin helhet inte utvärderats.

Vi vet ändå att det finns kvalitetsutmaningar i lärarutbildningen. En av dem handlar om de lärarledda undervisningstimmarna i utbildningen. Det är något som lärarutbildningen delar med de humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningarna. Därför tillför vi redan i år 125 miljoner, som kommer att öka till 250 miljoner.

Vi vet också att det finns utmaningar när det gäller forskningsanknytningen och när det gäller den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. Där pågår ett försök med övningsskolor, som också håller på att utvärderas. Men det är fortfarande ett begränsat försök.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Ett av syftena med de pengar som alliansregeringen tillförde var just att vi skulle kunna komma åt den här problematiken och få till fler lärarledda timmar. Det visade sig vara lite svårare än väntat. Vissa lärosäten säger också att med en ny pedagogik är det kanske inte det som explicit är det viktiga, och det är ju viktigt att lyssna in vad lärosätena säger.

Forskningsanknytningen är också viktig och väsentlig i de här sammanhangen. Därför är det lite märkligt, tycker jag, att regeringen har flyttat bort studieplatser från ett av de lärosäten som tillhör topp 100 i världen, Stockholms universitet - och från ett av de ämnen som tillhör topp 100 i världen, utbildningsvetenskap - för att flytta runt dem till andra lärosäten. Detta är inte att stimulera kvaliteten.

Studenterna efterfrågar också mer av pedagogisk meritering, alltså att det ska vara lönsamt för lärare att meritera sig pedagogiskt.

Skulle något av detta kunna vara aktuellt?

Fru talman! Tack, Betty Malmberg!

Det är klart att vi ska utveckla pedagogiken, men det går inte att överskatta hur viktigt det är att inte ha för stora undervisningsgrupper så att man som student kan ha nära kontakt med sin lärare. Det gäller i hela utbildningssystemet, och det gäller också högre utbildning.

Vi är en regering som vill se till att vi klarar kompetensförsörjningen av alla, inte minst lärare, över hela landet. Därför bygger vi ut högre utbildning i hela landet. Vi ska också se till att forskningen hänger med i det så att vi har en nära forskningsanknytning till högre utbildning, inte minst till lärarutbildningen.

När det gäller Stockholms universitet har inte platserna blivit färre, utan vi har utökat antalet platser även där - dock inte så mycket som föreslogs i den budget som riksdagen antog eftersom vi ser att det finns andra bristyrken. Vi behövde bygga ut vårdutbildningarna, och vi behövde bygga ut ingenjörsutbildningarna. Men i Stockholm som helhet blir det fler lärarutbildningsplatser, dock inte bara vid Stockholms universitet.

Fru talman! Jag vill fråga utrikesminister Margot Wallström följande.

Vi ser tårgas mot flyktingbarn. Vi ser undantagstillstånd, taggtrådsstängsel och hårdare gränslagar. Vi ser att flyktingar som olovligen tar sig in i landet kan få tre års fängelse. Jag talar om Ungern i september 2015.

Mitt i den här enorma flyktingtragedin genomgår EU inte bara en akut solidaritetskris utan också en långvarig demokratikris i fallet Ungern. Oppositionen har försvagats, domstolarnas oberoende har urgröpts och pressfriheten har kringskurits. Man kan säga att förändringen av Ungern efter det högerpopulistiska partiet Fidesz valseger 2010 är den mest radikala samhällsförändringen i något EU-land sedan kommunistregimerna föll 1989.

Jag menar att EU och dess medlemsstater har bäddat för Ungerns statsminister Viktor Orbán i det som sker just nu. Hade man agerat för fem år sedan hade flyktingarna kanske mötts av tak, inte av tårgas och taggtråd.

Jag vill fråga dig, Margot Wallström: Vad gör du nu som ansvarig minister i fråga om att kritisera Ungern för att landet urgröper sin egen demokrati, sviker EU-ideal och bidrar till flyktingtragedin?

Fru talman! För fem år sedan - det var precis då Birgitta Ohlsson blev minister i en borgerlig regering. Det var väl också från och med då man borde ha mer ordentligt tagit itu med den här frågan, så lite självinsikt kanske borde finnas i allt det här. I övrigt håller jag med. Jag tror att vi är inne på samma linje: Ungerns agerande är inte acceptabelt.

Nu uttalar sig också institutioner för mänskliga rättigheter runt om i världen och protesterar mot behandlingen av flyktingarna, de hårda metoder som används mot dem och att man sätter upp staket.

Jag förväntar mig att Ungern lever upp till de åtaganden som finns på asylområdet. Det är jätteviktigt att alla får sina asylskäl prövade. Nu måste EU:s medlemsländer hjälpas åt. Det är alldeles tydligt vad vi tycker. Vi har framfört det i alla politiska kontakter och när vi träffar medierna, och vi försöker på alla sätt påverka för att få till en gemensam EU-linje. Det ska vi fortsätta att göra. Vi måste också lösa de praktiska problem som Ungern har, och vi måste hjälpas åt med detta.

Fru talman! Den här debatten sätter fingret på EU:s svaghet som vakthund för mänskliga rättigheter och även på att EU inte har lyckats få fram smarta sanktioner.

Det är ingen hemlighet att vi hade stora debatter i den regering jag satt i om de här frågarna. Men man ska ändå vara tydlig med att tack vare Sverige fick EU fram tryck på medlemsstater som bryter mot mänskliga rättigheter.

Under det år som du, Margot Wallström, har varit utrikesminister har jag dock inte sett några initiativ från din sida, trots att det har varit det kanske viktigaste året för att se till att det här blir verklighet. Jag undrar nu om du på nästa möte med allmänna rådet kommer att ta upp vad som sker i Ungern just nu och om du kommer att driva på vad gäller sanktioner mot ett land som Ungern.

Fru talman! Som alla vet som har följt vad vi gör genom EU-nämnden men också på våra möten, både utrikesministermöten och i allmänna rådet, är det här en fråga som vi driver.

Jag har faktiskt inte alls någonting emot att säga tack till dig, Birgitta Ohlsson, för jag anser att du var en av dem som verkligen drev på och såg till att diskussionen om en mekanism inom EU för att bevaka frågan om mänskliga rättigheter finns på plats.

Detta har vi drivit och stött, konsekvent, också i vår politik. Vi kommer att fortsätta att göra det. Det här är ett inte alldeles enkelt arbete, men det måste göras. Jag hoppas att vi också i den här frågan kan hitta en politisk samsyn och ett samarbete för att driva den framöver. Men vi har fullföljt den linjen, och vi kommer att fortsätta att göra det.

Fru talman! För precis en vecka sedan kom jag och mina kollegor i socialförsäkringsutskottet hem från en resa till Turkiet. Jag måste erkänna att jag blev ganska chockad av den utveckling som vi såg i landet. Jag visste inte att den var så pass allvarlig som den faktiskt är. Augusti var den blodigaste månaden på 15 år, borgmästare i de östra delarna har arresterats, vi har sett att oppositionspartier har attackerats och så vidare.

Jag vill fråga utrikesminister Margot Wallström vad Sverige och den svenska regeringen kan göra för att se till att Turkiet inte blir ytterligare ett land, dessutom i en väldigt konfliktfylld region, där konflikten eskalerar och vi får ett nytt storskaligt krig.

Fru talman! Tack för frågan, Magda Rasmusson!

Som alla som har följt nyhetsrapporteringen den senaste tiden har kunnat notera har vi varit mycket aktiva i fråga om kontakter med oppositionspartier - till exempel med Demirtas, som är ledare för ett av oppositionspartierna - och förstås med min turkiske kollega. Vi har försökt följa utvecklingen och mana till eftertanke. Vi hoppas att vi ska kunna möta det eskalerande våldet. Det är djupt oroande, också för resten av världen. Vi har från början uppmanat parterna att återgå till fredssamtal och stoppa våldet.

Nyval är annonserat till den 1 november, och OSSE är inbjudet av Turkiet att återigen sända en valövervakningsmission. Sverige kommer att bidra med valobservatörer till denna. Men vi har förstås protesterat mot utvecklingen. Vi följer den mycket noga, och vi påverkar - inklusive genom EU.

Fru talman! En av utmaningarna som Turkiet står inför är den flyktingkris som inte minst det landet får uppleva. 2 miljoner syriska flyktingar befinner sig i landet tillsammans med några hundra tusen från andra länder. Bilden verkar vara att det finns risk att det här eskalerar ännu mer eftersom folk börjar känna att de ger upp i fråga om att det kommer att bli fred i Syrien och ännu fler grupper lämnar landet. Turkiet är då en väg in i Europa.

Någon berättade att alla båtmotorer i landet är slutsålda eftersom människor helt enkelt i desperation väljer att sätta sig i en farlig båt på väg över Medelhavet.

Här driver Sveriges regering en linje som är tydlig, nämligen att vi måste öppna för fler lagliga vägar in i Europa. Men man får väl vara krass och säga att det inte väcker samma gehör hos andra EU-stater.

Vad ska Sverige göra för att få med sig fler länder på den här linjen så att vi kan få en säker situation för människor på flykt?

Fru talman! Ja, Magda Rasmusson, jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är precis den beskrivning av verkligheten som vi har. Nu börjar detta också vara en enorm påfrestning med närmare 2 miljoner flyktingar som har sökt sig till Turkiet. Det är klart att det innebär en enorm ansträngning för landet.

När jag talar med min ministerkollega betonar man detta, men man brukar också alltid säga: Vi ska klara av det. Vi ska fortsätta att hantera det. Vi ska inte klaga, utan vi ska se till att hantera det på ett värdigt sätt.

De kämpar på med detta. Det är viktigt att vi fortsatt bidrar till humanitära insatser och hjälper dem så mycket vi kan, men också att vi fortsätter inom EU-kretsen att driva frågan om att öppna fler legala vägar in i EU. Det är en debatt som vi har ständigt, både i EU-nämnden inför alla våra ställningstaganden i allmänna rådet och på utrikesministrarnas möten. Vi kommer att fortsätta kämpa för detta, för det är en del av vår humana flyktingpolitik, och den måste vi fullfölja.

Fru talman! Jag tror att vi är många som blir glada och känner framtidshopp när vi ser hur många som hjälper till och stöttar de människor som kommer till vårt land i den kris som nu råder i världen och som vi i Europa får ta en liten del av.

I regeringsförklaringen lyfter statsministern fram vikten av civilsamhället, men när det kommer till konkret handling var tyvärr det enda statsministern nämnde att man ska bjuda in civilsamhället för samtal. Det som regeringen i övrigt gör, med att ta bort möjligheten till skatteavdrag för gåvor till den ideella sektorn, drabbar den ideella sektorn väldigt hårt.

I sin lagrådsremiss skriver regeringen att stöd till den verksamhet den ideella sektorn bedriver bör fördelas utifrån en prioritering av hur denna bidrar till samhällsnyttan. Man säger vidare att offentligt stöd snarare bör utgå från tydliga prioriteringar än via privatpersoners val. Men det är ju privatpersoners val som är det viktiga med det civila samhället!

Min fråga går till statsrådet Fridolin. Stämmer detta med regeringens fagra tal, att man faktiskt minskar resurserna?

Fru talman! Jag måste säga att jag är lite förvånad över vilka människor Emma Henriksson mött de sista dagarna. Jag har mött människor som verkligen ställer upp med både tid och pengar, som volontärer i skolor, med läxhjälp, på asylboenden och i församlingar. Inte en enda av dem har sagt: Nu går jag och skänker lite, för det får jag göra skatteavdrag för. Det är ju inte detta som är drivkraften för att man vill hjälpa till och vara en medmänniska. Det är något man gör för att man faktiskt vill stå upp som människa för de människor som nu flyr från andra länder.

Det är sant att vi tar bort det ineffektiva avdraget för gåvor, som alliansregeringen införde. Men det är lika sant att vi kommer att tillföra mer resurser till civilsamhället i den budget som kommer än vad avdraget har kostat. De pengarna går bland annat till just de organisationer som nu gör ett jättestort och viktigt jobb med att ställa upp för flyktingar som kommer till Sverige.

Fru talman! Tack, statsrådet! Jag delar helt bilden av att många människor gör enorma insatser. Man satsar inte bara pengar utan också av sin tid, man öppnar upp sitt hem och delar med sig av det man har på alla möjliga olika sätt. Det är något vi ska främja.

Men vi kan också se att skatteavdraget för gåvor har gjort att de ekonomiska resurserna till de organisationer som har berörts har ökat. Vi kan fråga Cancerfonden, Läkare Utan Gränser, Röda Korset och Plan Sverige - alla dessa viktiga organisationer som också samlar in pengar och som kan bidra genom dessa ekonomiska resurser.

Min följdfråga till statsrådet blir: Hur kommer det att bli bättre för det civila samhället att regeringen ser till att resurserna minskar med, enligt organisationernas egen beräkning, direkt 250 miljoner kronor? Hur kommer detta att öka det civila samhällets förutsättningar att stå fritt från staten och självt kunna göra prioriteringar av de insatser som behövs? Det är ju detta som också gynnar det civila engagemanget.

Fru talman! Jag ska svara på frågan, men låt mig först bara ifrågasätta verklighetsbeskrivningen. Jag köper inte att det skulle vara så att anledningen till att människor skänker mer är att man har infört ett skatteavdrag. Jag har inte mött någon människa som sagt: Nu äntligen ska jag skänka pengar till en civil organisation, för nu får jag dra av på skatten för det. Jag tror inte att detta är drivkraften.

Anledningen till att vi nu skänker mer är att behoven är så mycket tydligare, större och uppenbarare för oss alla. Då vill vi göra det vi kan för att möta de behoven, precis som Emma Henriksson säger, med både pengar och tid.

Den konkreta frågan var: Hur kan det bli bättre efter att vi tar bort avdragsrätten? Jo, därför att vi tillför så mycket mer pengar, både till civilsamhället - civilsamhället får i budgeten mer än vad avdraget har kostat - och till bistånd och direkt katastrofhjälp. Precis som utrikesminister Margot Wallström här redovisade tillförs där över 400 miljoner under nästa år, och det är, som alla vet, mer än 250 miljoner.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till utbildningsminister Gustav Fridolin. Skolkommissionens ordförande och utbildningsministern själv har tillsammans gjort en rad uttalanden som väckt ganska mycket oro hos Sveriges elever och föräldrar angående det fria skolvalet. Kommer det att finnas kvar i framtiden eller inte, är det många som undrar.

Möjligheten att välja skola är väldigt viktig för många. Det handlar om att kunna välja inriktning och särskilda ämnen, att kunna välja bort tidigare klasskamrater och att kunna få en nystart. Skolvalet är också en möjlighet att bryta segregation och utanförskap.

Samtidigt vet jag att ministern vill att 16-åringar ska kunna få rösta och välja regering. Hur tänker då ministern när han inte vill låta 15-åringar välja gymnasieskola medan 16-åringar ska få välja regering?

Fru talman! Rätten att välja skola efter pedagogisk inriktning och efter möjligheten att växa som människa slår vi vakt om. Men vi måste samtidigt se den forskning som förs fram, till exempel i OECD:s djupgranskning av Sverige, att Sverige sticker ut. Vi sticker ut genom att vi har denna rätt och möjlighet som vi slår vakt om men saknar mekanismer som utjämnar de skillnader som då uppstår mellan skolor.

Vi har en ökad segregation i skolsystemet, och då tror vi, vilket Skolkommissionen också gör, att vi måste titta på vad vi kan göra för att utjämna skillnaderna mellan skolor så att skolvalet får bli just ett skolval mellan olika pedagogiska inriktningar och inte ett lotteri där man kan råka välja rätt eller fel skola.

Skolval bygger på att alla skolor är bra, och det måste vi kunna säkerställa. Denna typ av system byggs i dag upp i en del kommuner. Jag vet att kommuner som styrs av Moderaterna i flera fall har infört system där alla föräldrar ska välja, och det är ett system för att hantera de skillnader som uppstår om valfriheten inte kombineras med starka system för att inte bara de barn som har engagerade föräldrar ska välja skola.

Fru talman! Om utgångspunkten i de uttalanden som gjorts hade varit att man ville utöka det fria skolvalet och inte avveckla det hade oron i dag inte varit så stor.

De största skillnaderna vi ser i svensk skola är mellan klassrum på samma skola, inte främst mellan skolor. Utgångspunkten för lösningen har inte, oavsett vad ministern säger här i dag, varit att man ska göra som i Sollentuna eller Nacka, där man är tydlig med att alla barn och elever behöver välja. Det är vad jag skulle kalla att utveckla det fria skolvalet. Men i stället har man fokuserat på att utöka det lotteri som ministern nu själv ifrågasätter.

Vad kommer att ske i framtiden? Kommer vi att få se en utveckling av det fria skolvalet eller en avveckling av det?

Fru talman! Jag tror att jag var ganska tydlig. Det fria skolvalet är viktigt men måste kombineras med en trygghet i att alla skolor är bra. Annars är det inte ett skolval. Då är det något man gör utan att veta vad man får. Då kommer vissa elever att hamna på de skolor där alla vill gå medan andra lämnas kvar på de skolor som valts bort. Vi får inte ha ett system med valda och bortvalda skolor. Det fria skolvalet måste kompletteras med starka system för att säkerställa att alla skolor är bra och attraktiva.

Det finns många kommuner som jobbar med detta. Malmö kommun har gjort ett medvetet och strategiskt jobb för att säkerställa att alla skolor är bra skolor, vilket också har lett till att man tog det tuffa beslutet att lägga ned en skola. De eleverna - exakt samma elever - fick bättre resultat när de hamnade på andra skolor. Det är klart att det är viktigt att dra lärdom av det. Skolan betyder så mycket, och vilka möten de får i skolan betyder så mycket för elevernas kunskapsutveckling.

Vi gör en del på det här området. Vi tittar till exempel på om man kan införa en gemensam kö för alla skolor. Det gör det lättare att välja. Det gör systemet bättre. Skolkommissionen gör det svåra arbetet med att titta på de djupa orsakerna.

Fru talman! Min fråga till statsrådet gäller den rapport som regeringen beställde från Boverket, som har titeln Nyanländas boendesituation. En fråga till Boverket var: Hur ska man skapa fler bostäder till det ökade antalet nyanlända i Sverige?

Jag har ställt den här frågan tidigare - rapporten kom redan i mars - och inte fått något tydligt svar från regeringen. Därför väljer jag att ställa den igen.

I rapporten föreslår man att nyanlända ska ges förtur i bostadskön. Man föreslår också att privata fastighetsägare, privatpersoner och kommunala bostadsbolag ska få en hyresgaranti när de hyr ut till nyanlända. Man ska också ge en bonus till dem som väljer att i första hand hyra ut till nyanlända.

Min fråga till regeringen är: Vad har man för inställning till rapporten och de förslag som Boverket har kommit med till regeringen?

Fru talman! Jag ansvarar inte för de bostadspolitiska frågorna, men generellt är regeringens inställning att vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter för alla som är bosatta i Sverige. Vi ska inte ha några särlösningar. Vi ska inte ha en negativ särbehandling av människor. Vi ska följa den ordning som gäller enligt svensk grundlag. Alla människors lika värde, jämlikhet och förbud mot diskriminering är frågor som är reglerade i vår grundlag, och den ska vi naturligtvis följa.

Fru talman! Tack så mycket för svaret från statsrådet! Min kompletterande fråga blir då: Vad är det som är så intressant i rapporten, och varför skickar regeringen ut den på remiss? Det undrar jag med anledning av de förslag som vi nyss har hört om, att man ska ge förtur i bostadskön, och att statsrådet menar att så inte ska ske.

Det är en rad väldigt kontroversiella förslag. Det handlar om att ge förtur och att ge fördelar till dem som i första hand väljer att hyra ut till nyanlända.

Min fråga är alltså: Vad är det som är så intressant i den här rapporten? Det undrar jag eftersom regeringen skickar ut den på remiss.

Fru talman! Jag kan inte redogöra för ställningstagandet och varför man just skickat ut denna rapport på remiss. Men det finns en ordning för remisshanteringen i Regeringskansliets arbete, och jag förmodar att det är en ordning som man följt också i fråga om denna rapport.

Fru talman! Min fråga går till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll.

Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina liv. Världens första feministiska regering genomför nu en politik som ökar jämställdheten mellan män och kvinnor. Ja, så sa vår statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring.

Visst är det så. För att klara dagens moderna liv behöver vi ett jämställt samhälle inom familjepolitiken, i arbetslivet och i hela samhället. Vi ser problem med att föräldrar, främst kvinnor, har svårt att få ihop livspusslet. Ohälsan ökar. Flertalet av de sjukskrivna är kvinnor. De återfinns ofta i kontaktyrken, det vill säga yrken som innebär ett känslomässigt engagemang och där det ofta är oregelbundna arbetstider.

Tiden rinner iväg. Jag går till min fråga: Vad gör regeringen för en jämställd familjepolitik?

Fru talman! Jag tackar Kerstin Nilsson för den frågan. Den är helt central. Vi vet också att det är just när man bildar familj och när man skaffar barn som de mer accelererande ojämställdheterna mellan män och kvinnor uppstår. Det följer sedan med under resten av ens liv, och det landar slutligen i en väldigt ojämställd pension. Kvinnor har i genomsnitt 30 procent lägre pensioner än män.

Regeringen gör nu insatser i familjepolitiken med att vika ytterligare en månad i föräldraförsäkringen. Vi håller också på att arbeta fram direktiv till en utredning som ska ta ett helhetsgrepp kring föräldraförsäkringen. Det är 40 år sedan den kom på plats. Vi behöver ha en föräldraförsäkring som stöder ett jämställt föräldraskap, där män och kvinnor tar ett lika stort ansvar och där det också är så, som det de facto är, att män och kvinnor i nästan lika hög utsträckning tar del av arbetsmarknaden. Det är viktigt för kvinnors hälsa. Det är viktigt för kvinnors möjligheter att leva ett gott liv och också ha en god pension.

I detta anförande instämde Veronica Lindholm (S).

Fru talman! Tack för svaret! Det känns bra att få bekräftat att vi har en regering som tar de här frågorna på allvar. Kan jag då också utgå från att regeringen kommer med förslag om en modern och jämställd föräldraförsäkring som kommer att fungera i olika familjekonstellationer?

Fru talman! Det är regeringens absoluta ambition. Man kan titta på ett antal delar som har förändrats väldigt mycket sedan föräldraförsäkringen kom på 70-talet. Det handlar om att kvinnor har trätt ut på arbetsmarknaden. Vi har i Sverige världens högsta arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Det ska vi vara oerhört stolta över. Men det handlar också om att en familj inte ser ut eller behöver se ut på ett visst sätt i dag. Du kan vara ensam förälder. Det kan finnas flera vuxna kring ett barn. Detta tar i dag föräldraförsäkringen inte hänsyn till.

Frågan är komplex, men ambitionen är att vi ska ha en föräldraförsäkring som faktiskt klarar av att lyfta in stjärnfamiljsperspektivet. Det ser jag fram emot.

Fru talman! Min fråga vänder sig till utrikesministern. Enligt svenska medier har statsminister Stefan Löfven gjort ett uttalande som lyder: "Det är inte den eller den som bär skulden." Det gäller förlamningen i FN:s säkerhetsråd. Detta sägs trots att Ryssland och Kina flera gånger har utnyttjat sitt veto i säkerhetsrådet mot resolutioner som är avsedda att få ett slut på Syrienkonflikten. Detta görs trots att FN:s generalsekreterare har uppmanat säkerhetsrådet att se bortom sina nationella intressen och sluta blockera resolutioner.

Delar utrikesministern statsministerns syn att alla medlemmar i säkerhetsrådet har lika stort ansvar för säkerhetsrådets förlamning?

Fru talman! Tack för frågan, Sotiris Delis! Under lång tid, ända sedan 2011, har säkerhetsrådet varit blockerat, framför allt av Rysslands och Kinas beteende och oförmåga att ställa upp på en lösning av konflikten. Det vi kan hoppas på i dagsläget, när det redan är 12 miljoner människor på flykt från ett krigshärjat Syrien, är att länderna ska ta sitt förnuft till fånga, att de ska kunna övertalas eller dras eller skjutsas på så att de begriper att de måste ta ansvar.

Staffan de Mistura har försökt med olika vägar, med stöd från EU och från en rad länder. Och vi fortsätter att vara både en samtalspartner och ett stöd till honom. Jag tycker att det vettigaste vi kan göra också i dagsläget är att lita på hans omdömen, kontakter och idéer för en väg framåt. Det inbegriper faktiskt att också mobilisera Ryssland till en mer konstruktiv roll. Det har motsagts av deras militära insatser i Syrien. Men vi måste fortsatt hålla trycket uppe på dem.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag önskar mig ett förtydligande. Vilken är utrikesministerns ståndpunkt gällande säkerhetsrådets förlamning i fråga om Syrienkrisen?

Fru talman! Jag förstod inte riktigt vad Sotiris Delis frågade om. Men jag fortsätter med det som jag tycker är det viktigaste, nämligen att vi fortsätter att arbeta på det här politiska spåret. Vi gör det som enskilt medlemsland i EU. Vi gör det i EU-kretsen. Vi gör det i direkta kontakter med Staffan de Mistura. Vi gör det i kontakterna med de olika länder som har en roll att spela. Vi gör det i offentliga uttalanden, i den politiska diplomatin och i de politiska kontakterna. Och vi gör det via, så att säga, kritiska synpunkter i fråga om det faktum att en rad länder inte har använt sitt inflytande på ett konstruktivt sätt. Vi fortsätter att uppmana dem att hjälpa till att hitta en lösning i Syrien, för det är det som också kan lösa flyktingkrisen.

Fru talman! Jag ställer min fråga till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Den handlar om varför ministern slopar jämställdhetsbonusen. Jag och Centerpartiet kan inte förstå varför regeringen gör det samtidigt som man inte följer riksdagens beslut att höja summan för jämställdhetsbonusen. Med tvång vill man i stället från regeringens sida styra föräldrarnas föräldraledighet när man nu vill kvotera en tredje föräldramånad. Man sätter tvånget mot moroten att föräldrarna själva ska medverka till att få ett mer jämställt uttag av föräldraledighet.

Varför slopar regeringen jämställdhetsbonusen, som faktiskt är ett sätt att uppmuntra till ett jämnare uttag?

Fru talman! Jag tackar Solveig Zander för den frågan. Låt mig ge ett mycket klart och entydigt svar på den frågan. Vi slopar jämställdhetsbonusen eftersom den inte har haft någon som helst mätbar effekt, det vill säga att den inte har lett till att föräldrar med den som grund har delat föräldraförsäkringen mer lika mellan sig. Den nästan 1 miljard som har lagts på jämställdhetsbonusen sedan den infördes, med enda syfte att den skulle öka jämställdheten och ett mer jämställt uttag, har över huvud taget inte haft någon effekt. Därför slopar regeringen och jag jämställdhetsbonusen.

Fru talman! Då är naturligtvis min fråga till ministern: Hur lång tid tog det innan den kvoterade föräldraledigheten fick effekt? Det skedde inte över en natt, och det vet ministern mycket väl. Vi vet att uttaget har blivit jämnare mellan föräldrarna under de senaste åren, och man kan inte bortse från att jämställdhetsbonusen har haft effekt.

Nu vill ministern i stället tillsätta en utredning som ska se över föräldraförsäkringen och se till att den blir annorlunda. Varför väljer man att slopa jämställdhetsbonusen i stället för att till exempel öka ersättningen, vilket vi i Centerpartiet har föreslagit? Det skulle ge en ytterligare morot till föräldrarna. Men ministern slopar en genomförd försäkring utan att lyssna och tillsätter i stället en utredning. Är inte det att göra någonting bakvänt?

Fru talman! Nej, Solveig Zander, det är det inte. Först och främst är det så att när man reserverade den första månaden i föräldraförsäkringen i mitten av 90-talet hade det faktiskt en omedelbar effekt på hur föräldrar fördelade dagarna mellan sig. Vi kunde också se en tydlig effekt när man reserverade den andra månaden i föräldraförsäkringen. Detta är alltså ett mycket träffsäkert sätt att få ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen, vilket är otroligt viktigt i ett modernt familjeliv där också kvinnor deltar fullt ut i arbetslivet.

Det är inte bara på det sättet att jämställdhetsbonusen inte har visat någon som helst mätbar effekt. De utvärderingar som är gjorda visar faktiskt också att föräldrar inte väger in den sortens stimulanser när de fördelar dagarna mellan sig. Det handlar alltså inte om de ekonomiska incitamenten. Därför väljer vi nu att avbryta detta försök och inte lägga ytterligare medel där. Däremot behöver vi se över hela föräldraförsäkringen.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill fråga statsrådet Ardalan Shekarabi om regeringens fortsatta hantering av regionfrågan.

Vi som har varit länge i den här politikersysslan har sett regionfrågan komma och gå. Man blir ganska utmattad av den, och mycket tid och kraft har gått åt i många politiska församlingar för att diskutera denna fråga. Skälet till det är att väldigt mycket energiförluster sker i det offentliga systemet beroende på att det administrativa systemet inte är anpassat för dagens geografi, hur människor lever och rör på sig och hur samband ser ut i offentliga verksamheter. Det underliggande skälet gör att vi har behov av att göra någonting åt denna fråga.

Jag undrar därför: Hur kommer man att se till att det blir verkstad den här gången?

Fru talman! Sverige har en förvaltning i världsklass. Den har varit ett föredöme för många länder. Men om vi ska ha en förvaltning i världsklass även i framtiden måste vi jobba med modernisering och utveckling av den offentliga sektorn. Vi måste jobba med effektivisering, och vi måste upprätthålla likvärdigheten i hela landet.

Det finns en bred enighet om att landstingen i Sverige är för små för att klara av de utmaningar som vi har inom sjukvårdens område, inom kollektivtrafikens område och inom det område som rör regional utveckling. Vi har två statliga utredningar som har visat detta.

Nu är det dags att gå från ord till handling och jobba med strukturförändringar i den offentliga sektorn så att vi skapar en effektiv offentlig sektor som erbjuder alla medborgare god välfärd som är likvärdig i hela landet. Det arbetet har satt igång. Två förhandlingspersoner är utsedda, och de ska i samverkan med Sveriges landsting, kommuner och länsstyrelser ta fram ett förslag till ny regional indelning som ska beslutas under denna mandatperiod.

Fru talman! Jag tror att det är mycket viktigt att det blir verkstad den här gången. Vi har haft sådana processer igång. Det har funnits utredningar, och det har funnits förväntningar på olika nya indelningar. Beslut har inte fattats eftersom man har sagt att man väntar och ser hur det kommer att bli.

Jag tror att förlusterna för samhället, om detta återigen skulle falla ihop, skulle bli mycket stora. Därför är det mycket angeläget att regeringen håller i den här processen, men också att regeringen tar greppet över de statliga myndigheterna.

Jag tycker att Polismyndighetens möjlighet att göra en indelning utan någon som helst politisk förankring är ett skräckexempel. När det gäller mitt län Sörmland ingår nu Gnesta kommun, som ingår i Stockholms arbetsmarknadsregion, i samma polisregion som Värnamo, och det känns ju helt naturligt.

Fru talman! Jag delar Hans Ekströms bild av att vi också måste jobba med den regionala indelningen i den statliga organisationen. Vi måste ha en mer symmetrisk regional indelning i den statliga organisationen, eftersom vår förvaltningsmodell bygger på samverkan mellan staten, kommunerna och landstingen. Då måste vi också ha en större symmetri, och vi måste säkerställa att länsgränserna följer landstingsgränserna. Då kan vi också skapa goda förutsättningar mellan de olika politiska nivåerna i Sverige.

Staten och regeringen bär ansvaret för denna process. Vi måste processleda denna reform. Vi kan inte bara överlåta frågan till de berörda landstingen. Men vi kan inte heller sitta och rita kartan här i Stockholm, utan vi måste göra det tillsammans. Därför är två förhandlingspersoner utsedda. De ska i nära samarbete och i dialog med alla berörda landsting, länsstyrelser och kommuner lägga fram ett förslag. Detta förslag ska vara väl förankrat när vi lägger fram reformen i riksdagen.

Fru talman! Vi har i denna talarstol hört statsrådet Fridolin stå och säga att SJ i dag är överkapitaliserat. Det leder till slutsatsen att Fridolin måste ha tagit en crash course i företagsekonomi.

Regeringen väljer nu att dränera SJ på nästan 2 miljarder kronor. Trots det är soliditeten i SJ jämförbar med vad den var i januari 2014, när samme Fridolin sa att ett vinstuttag på 73 miljoner kronor, det vill säga 4 procent av det som regeringen i dag plockar ut, var en spark i magen på svenska folket och att SJ gick på knäna.

Hur är SJ överkapitaliserat i dag men inte då?

Fru talman! SJ följer ju de regler kring till exempel soliditetskrav som har gällt under lång tid och som inte minst alliansregeringen värnade. Vad jag förstår står de borgerliga partierna fortfarande för dem, medan vår regering har i sin regeringsöverenskommelse att vi vill ge SJ ett utökat samhällsuppdrag. Ett sådant uppdrag skulle till exempel kunna innebära att man ser över den här typen av regler.

Just nu följer vi de regler vi uppfattar har stöd i den här kammaren, bland annat därför att det är de regler som Carl-Oskar Bohlins parti värnade under sin tid i regeringen. Det är det som gör att det här blir en bumerangfråga - vi gör det er regering ville att vi skulle göra och som vi uppfattar att majoriteten i den här kammaren vill. Vi hade gärna gjort på ett annat sätt, till exempel haft ett utökat samhällsuppdrag för SJ, och kommer eventuellt att kunna återkomma till det.

Fru talman! Det är ett hyckleri av ganska stora mått att stå och kritisera det regeringen gjorde för ett år sedan, vilket motsvarar 4 procent av det uttag regeringen nu gör. Om regeringen vill ge SJ ett annat samhällsuppdrag är det väl bara att ge SJ ett annat samhällsuppdrag, men i stället väljer nuvarande regering att fullständigt dränera SJ genom att göra ett uttag på nästan 2 miljarder kronor under innevarande år.

Vi måste komma ihåg vad som är historien, nämligen att Alliansen fördubblade underhållet till järnvägen medan nuvarande regering börjar med att dränera SJ på pengar. Fridolin svarar inte på min fråga, det vill säga hur Fridolin kunde kritisera SJ då men i dag säga att SJ - som kommer att få en sämre soliditet efter den här dräneringen - är överkapitaliserat.

Fru talman! Jag fortsätter ju att kritisera det regelverk som ligger bakom hur till exempel SJ styrs. Vi skulle fortsatt vilja ha en annan typ av regelverk för SJ. Dels är det någonting som hanteras genom den statliga järnvägsutredning som sitter och tittar på hur järnvägen ska organiseras framöver, dels är det någonting som handlar om det utökade samhällsuppdrag regeringen vill ge SJ men som också är styrt av de regler som är riksdagsbundna. Hej - frågan kommer tillbaka till exempelvis Carl-Oskar Bohlin och hans kollegor inom allianspartierna.

Frågestund

Svar på interpellationer

Sedan är det väldigt stora ord som används om vad den förra regeringen gjorde för järnvägen. Man ska komma ihåg att alliansregeringen började sin tid med att ha en finansminister som sa att vi hade överinvesterat i järnväg och kraftigt byggde på det underhållsberg som redan var alldeles för stort, vilket har lett till stora förseningar.

Vi investerar 6 ½ miljard i järnvägsunderhåll under de kommande åren. Så sent som i går kunde vi presentera en investering på 800 miljoner i kollektivtrafik i landsbygd. Vi gör dessa investeringar nu, och det kommer att göra skillnad för Sveriges järnvägsresenärer.