Frågestund

Herr talman! Jag önskar ställa en fråga till bostadsminister Kaplan.

Sverige måste ha fler bostäder. Jag vill påstå att det är vår absolut största samhällsutmaning. Det handlar givetvis om enskilda människor men också om våra kommuners möjligheter och utveckling, i synnerhet vad gäller migrationsutmaningen.

Vi mötte Sveriges Kommuner och Landstings samhällsbyggnadsberedning för några veckor sedan. Där efterfrågar man regelförenklingar och minskade regleringar snabbt och över hela linjen med tanke på den akuta situationen.

Med tanke på att bostadsfrågan är vår största samhällsutmaning är bostadsminister Mehmet Kaplans passivitet ytterst anmärkningsvärd - då uttrycker jag mig milt. Som ansvarig minister kan man inte bara förhålla sig till och kommentera utvecklingen, utan man måste också börja agera i frågan.

Mot bakgrund av kommunernas situation och önskemål vill jag fråga: Vilka konkreta åtgärder har Mehmet Kaplan nu tänkt vidta vad gäller det ofrånkomliga behovet av fortsatt radikalt minskade regleringar och fortsatta regelförenklingar?

Herr talman! Tack så mycket, Mats Green, för frågan! Den ger mig än en gång tillfälle att ta upp vad problemet består i och framför allt vad vi i regeringen har föreslagit att vi ska göra.

Problemet består i att vi under årtionden inte har byggt tillräckligt mycket. Det drabbar framför allt studenter och unga och numera också nyanlända. Det vi har är två huvudspår. Det ena handlar om att vi ska göra att det går snabbare och blir enklare och billigare att bygga. Det andra huvudspåret är att vi ska se till att investera i den typ av bostäder som efterfrågas av unga och studenter. Det ska vara små, klimatsmarta och billiga hyresrätter. Och vi har riktvärden för hyrorna. Det här är ett sätt att se till att det byggs mer av det segment som annars inte byggs i Sverige.

Det byggs väldigt mycket bostäder i Sverige i dag. Vi kommer att landa på uppemot 50 000 bostäder i år. Förhoppningsvis kommer vi att komma över 50 000 nästa år. Men det är inte tillräckligt.

Herr talman! Ja, det byggs tack vare Alliansens förenklingsresa under åtta år, men detta är inte nog. Återigen får jag bara en problematisering och kommentarer av bostadsministern. Jag vill ha konkreta förslag på åtgärder, i synnerhet vad gäller regelförenklingar och minskade regleringar rent generellt.

Det är ändå så, herr talman, att bostadskrisen spiller över på i stort sett samtliga övriga samhälls- och politikområden i Sverige. Nu när vi har övriga statsråd på plats vill jag rikta en uppmaning men också en vädjan om att de ska ligga på sin bostadsminister så att han inte bara problematiserar och kommenterar samhällsutmaningen utan också, i synnerhet mot bakgrund av migrationsutmaningen, börjar agera.

Detta duger inte, utan mer måste till. Jag efterlyser agerande från regeringens sida och från bostadsministerns sida.

Herr talman! Mats Green lyssnade uppenbarligen inte riktigt på vad jag sa, men det gör inget, för jag kommer att repetera det. Det handlar nämligen om att vi måste se till att skapa en grogrund för att det ska kunna byggas mer, särskilt av den typ av bostäder som det har byggts väldigt lite av de senaste åren. Det är bostäder för unga och studenter. Det byggs väldigt lite av den typen av bostäder av en enda anledning. Det handlar om att de som bygger inte tjänar tillräckligt mycket pengar när de bygger den typen av bostäder.

Vi gör det nu möjligt att öppna för markanvisning. Vi gör det möjligt att bygga i tidigare bullerutsatta områden, som man inte har kunnat bygga på, genom en ny bullerförordning. Vi gör det dessutom möjligt för fler byggbolag, framför allt små och mellanstora, att komma in på bostadsmarknaden och bygga små, klimatsmarta och billiga hyresrätter. Hur får vi dem billiga? Jo, vi sätter riktvärden för hyran. Vi har haft en remissomgång, och vi hoppas mycket på att det kommer att fungera.

Herr talman! Min fråga går till biståndsminister Isabella Lövin.

Vi alla förstår och inser att regeringens nuvarande budget har spruckit. Om regeringen fortsätter med nuvarande politik väntas år 2016 mellan 100 000 och 170 000 asylsökande till Sverige. Om regeringen ska följa samma princip som förut vad gäller att ta från biståndet för att bekosta flyktingmottagning i Sverige riskerar biståndet att mer än halveras, vilket också har uttryckts av finansministern.

Detta kan ge katastrofala följder i det förebyggande arbetet och det humanitära biståndet och måste anses vara ett högst kontraproduktivt och kortsiktigt sätt att investera biståndspengar. Dessa förändringar kan få konsekvensen att situationen för flyktingar i krisens närområde försämras ännu mer och att ännu fler kommer att riskera sina liv för att ta sig till Europa.

Anser biståndsministern att det är ett bra sätt att investera biståndspengar?

Herr talman! Tack, Julia Kronlid, för frågan! Det är riktigt att världen just nu befinner sig i en oerhört svår situation med över 60 miljoner människor på flykt.

Sverige har tagit ett mycket stort ansvar både genom att vi är den femte största humanitära givaren till FN:s system för humanitärt katastrofbistånd och flyktingmottagande i närområdet och genom att Sverige är den största mottagaren av flyktingar inom EU.

Om vi för nästa år skulle tillämpa samma avräkningsmodell i fråga om bistånd för flyktingmottagande i Sverige som vi har gjort hittills skulle det innebära att vi skulle ta väldigt stora delar av biståndet. Det är någonting som vi just nu diskuterar inom regeringen. Det är en svår situation. Hur ska vi finansiera mottagandet? Men jag är övertygad om att vi kommer att komma fram till ett ansvarsfullt beslut.

Herr talman! Bara i Syriens närområde behöver UNHCR ca 40 miljarder kronor - knappt hälften är finansierat. Samtidigt beräknas kostnaderna för asylmottagning i Sverige för 2016 uppgå till 60 miljarder. Det är alltså mer än hela UNHCR:s behov för Syriens närområde.

Även World Food Programme, för att ge flyktingar mat, är starkt underfinansierat. Därtill finns stora behov av att barn ska kunna gå i skolan.

Jag träffade i går generalsekreteraren för PGA, Parliamentarians for Global Action, som var mycket oroad över Sveriges agerande i fråga om biståndet. En halvering kan leda till en ond cirkel - sämre förutsättningar i drabbade länder med omnejd, fler flyktingar och ännu mindre bistånd.

Migrationsverkets prognoser är ingen naturlag. Har biståndsministern och regeringen någon plan på att bryta denna onda cirkel, eller ska den bara fortsätta tills 100 procent av biståndet läggs på migration?

Herr talman! Det är riktigt att FN:s och världens humanitära system lider av en kronisk underfinansiering. Jag betvivlar starkt Julia Kronlids uppgifter om att de behov som finns skulle motsvara svenska utgifter för flyktingmottagande nästa år. De är långt mycket större. Det humanitära systemet är finansierat till knappt hälften. Sverige är en av de absolut största och mest pålitliga givarna till det humanitära systemet, till UNHCR och till World Food Programme i världen. Sverige är en av de fem största.

Vad vi måste se till är att andra länder också tar sitt ansvar för att finansiera så att människor kan få skydd även i närområdet.

De avräkningar som eventuellt kommer att ske nästa år är under diskussion. Det är ingenting som på något sätt är färdigt ännu.

Herr talman! Min fråga går till it-minister Mehmet Kaplan.

Tidskriften ATL konstaterade vid en egen kartläggning av kostnaden för att dra fram bredband till hushåll på landsbygden i olika län att över 50 000 hushåll i landet riskerar att stå utan bredbandsuppkoppling när målet är att 90 procent av hushållen senast 2020 ska ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund.

Jordbruksverkets uppskattning av kostnaden stämmer alltså inte med verkligheten, och bara i mitt eget län - Halland - är det mer än 2 200 hushåll som då blir utan fiber.

Hur menar it-ministern att målet för bredband ska kunna nås om medel saknas? Varifrån ska pengarna tas? Är regeringens lösning att rikta ännu ett hårt slag mot Sveriges landsbygd genom att tillåta Jordbruksverket att dra ned på ambitionerna?

Herr talman! Tack, Ola Johansson, för den här väldigt viktiga frågan som är en del av den strategi som vi har och som handlar om att skapa möjligheter att bygga ut bredbandet i de delar av landet där näringslivet och marknaden inte kommer att tycka att det är värt att bygga ut.

Det handlar om 3,25 miljarder kronor i landsbygdsprogrammet, och det handlar om ytterligare pengar i strukturfonder som kommer att gå till de tre nordligaste länen och där användas för att binda ihop orterna.

En problematik som har funnits är en avsaknad av samordning. Vi har velat dra fram ett bredbandskoordinatorprogram, och det har tagit tid, men nu har vi det på plats. Det finns nu bredbandskoordinatorer i de flesta län. Ett antal län håller på att rekrytera sådana.

Detta kommer att leda till ett bättre utnyttjande och snabbare och billigare utbyggnad.

Herr talman! Tack för svaret! Jag noterar att it-ministern inte känner till den här rapporteringen, trots att det är länsstyrelserna som har gett svaren till ATL.

Ministern tillhör Miljöpartiet, vars ledande företrädare, partistyrelseledamöter och dessutom en ledamot av Sveriges riksdag för sitt partis räkning lägger fram förslag om en särskild bredbandsskatt. I bästa fall kan detta ses som ett sätt att fylla luckorna i regeringens finansiering och i sämsta fall som ett sätt att avhålla människor från fri och öppen information. Det vore intressant att veta vad ministern anser att denna skatt ska finansiera och hur mycket pengar man räknar med att dra in med den nya landsbygdsfientliga skatten. Det kanske är det som ska täcka det här?

Till sist efterlyses återigen besked, om än preliminärt, om vad regeringen tänker göra nu när man vet att 3,7-miljarderssatsningen på bredband för hela landet är underfinansierad.

Herr talman! Tack, Ola Johansson, för att du breddar perspektivet, för det behövs i den här frågan också.

Det är viktigt att påpeka att det förslag som det hänvisas till i frågan inte är Miljöpartiets utan är framtaget av en självständig arbetsgrupp som partiet tillsatt. Det är alltså inte partiets och inte heller regeringens politik.

Tillgång till bredband är en grundförutsättning för den ökade it-användningen i samhället och för att Sverige fortsatt ska vara en framträdande it-nation och kunna ta till vara digitaliseringens möjligheter.

När det gäller regeringens syn på behovet av insatser för att öka tillgången till snabbt bredband i mer glesbefolkade områden ser vi att det är en dubbelt så hög ambition, räknat i pengar, jämfört med den förra programperioden i den typen av satsningar som landsbygdsprogrammet inbegriper. Det är jag väldigt stolt över, men vi är inte nöjda, och vi kommer att jobba vidare till dess att varje hushåll i hela Sverige har ett snabbt och pålitligt bredband.

Herr talman! Socialdemokraterna sa i valet att proffsen ska vara proffs. Det må låta som en slogan, men det är ju alldeles avgörande om vi ska ha ett samhälle och en välfärd som fungerar att vi låter professionerna avgöra i mötet med patienten, i mötet med eleven, i mötet med den arbetssökande vilken metod som man ska använda sig av.

Problemet är att under senare år har allt fler yrkesgrupper slagit larm om att detta inte fungerar. Läkare vittnar om hur ersättningsmodeller får styra före yrkesetiken. Trots att vi vet att lärarnas profession är det viktigaste för elevernas kunskapsresultat är det ändå så att de får ägna sig åt administration och dokumentation, det vill säga arbetsuppgifter som kanske inte borde vara deras.

Jag tycker att detta är bekymmersamt och oroar mig väldigt mycket. Därför vill jag fråga civilminister Ardalan Shekarabi vad som görs när det gäller den centrala styrningen. Man kan ju angripa det här från många håll, men det handlar inte minst om den centrala styrningen som regeringen förfogar över. Vad händer på området?

Herr talman! Tack, Lena Hallengren, för frågan! Det här är ett otroligt viktigt område. Om vi ska utveckla välfärden måste vi ge medarbetarna i välfärden bättre villkor.

Vi har tyvärr haft en utveckling där den administrativa bördan för medarbetarna i offentlig sektor dramatiskt har ökat under de senaste decennierna. Det innebär att deras handlingsutrymme har minskat. De lägger ned en alldeles för stor del av sin tid på administration och onödig återrapportering i stället för att ha möjlighet att lägga tid, energi och engagemang på kärnuppgifterna.

Regeringen inledde direkt efter maktskiftet ett arbete där vi har haft dialog med forskningen, företrädare för professionsorganisationerna och arbetsgivarna. Vi har haft nio seminarier runt om i landet där vi har tagit in synpunkter. Nu tar vi fram direktiv till en utredning som ska jobba med utveckling av styrningen. Här kommer vi att vara fokuserade på försöksverksamheter, men det handlar också om att vidta de åtgärder som regeringen kan vidta för att minska den administrativa bördan. Det kommer att kräva en hel del insatser på bred front, men det är någonting som vi är skyldiga medarbetarna i offentlig sektor.

Herr talman! Tack så mycket, civilministern, för svaret!

Det gläder mig att arbetet är igång. Sedan krävs det ju ett arbete på många fronter. Regeringen kan naturligtvis agera, men det krävs också att landsting, kommuner och övriga arbetsgivare gör stora insatser.

I dagsläget med ett stort flyktingmottagande blir det uppenbart att det måste vara individuella skräddarsydda lösningar för etablering, för mottagande, hur man lär sig svenska språket och hur man på bästa sätt åstadkommer praktik. Där känns Arbetsförmedlingens upphandlingsmodeller som en riktig stötesten. Det tar lång tid och är centraliserat snarare än skräddarsytt och flexibelt anpassat efter individen.

Vad kan civilministern säga om detta?

Herr talman! Vi har haft en utveckling där vi har avreglerat den privata sektorn men påreglerat den offentliga sektorn i flera decennier. Vad innebär detta? Jo, vi har ökat de administrativa kraven och minskat handlingsutrymmet. Upphandlingsregelverket har inneburit att vi har sämre förutsättningar att göra goda affärer.

Det regeringen nu gör är reformer på bred front som innebär att vi utvidgar den offentliga sektorns handlingsutrymme att göra goda affärer tillsammans med det privata näringslivet. Men det handlar också om att använda regeringens styrning till att minska de administrativa kraven på kommunerna och på myndigheterna. Ska vi kunna utveckla välfärden och de offentliga verksamheterna måste vi nämligen i större utsträckning våga lita på medarbetarna och deras professionella kunskap och erfarenhet.

För detta krävs att vi genomför en kulturrevolution inom den offentliga sektorn. Vad innebär denna kulturrevolution? Jo, vi måste våga lita på att medarbetarna kan vara med och utveckla de offentliga verksamheterna och genomföra innovationer. Det kräver större inflytande, det kräver en mindre administrativ börda. Detta kan leda till bättre välfärd.

Herr talman! Min fråga går till bostadsminister Mehmet Kaplan. Vi har, som en kollega tidigare redogjorde för, ett stort behov av nybyggnation av bostäder i det här landet. Jag tänkte ställa en något skarpare fråga.

Statsrådets parti är känt för att runt om i kommuner i landet och även i detta län sätta stopp för nya markanvisningar och nya infrastrukturprojekt som innebär fler bostäder. Min fråga till bostadsministern är klar och tydlig: Är ministern och hans parti villiga att släppa motståndet mot viktiga satsningar på infrastruktur som till exempel Österleden/Östlig förbindelse, Tvärförbindelse Södertörn och andra viktiga infrastruktursatsningar för att möjliggöra fler bostäder, vilket landet behöver?

Herr talman! Tack, Erik Ottoson, för att du lyfter upp en viktig fråga!

Infrastruktur är en av de frågor som byggindustrierna och de olika aktörerna som bygger lyfter fram som en kärnfråga när det gäller bostadsförsörjningen i landet, trots att de inte har något ansvar för detta. Det är kommunerna som sitter på bostadsförsörjningsansvaret, och vi från statens sida kan hjälpa dem.

Vi har sett åtta år med två regeringar, den ena en majoritetsregering och den andra en minoritetsregering, som med alla medel försökte få upp takten i bostadsbyggandet. Till en del lyckades man. När det gäller annat misslyckades man. Vi tar vid där och ska göra det snabbare, enklare och billigare att bygga.

När det gäller infrastruktur är vi överens. Vi har stadsmiljöavtalen. Vi har Sverigeförhandlingen. Vi ser till att binda ihop Stockholm med Göteborg och Malmö på ett bättre sätt med snabbtåg. Kommunerna själva kan se vad de har för behov och få stöd från staten för att bygga ut kollektivtrafiken.

Herr talman! Tack, statsrådet, för framför allt ditt ständigt glada humör! Statsrådet är regeringens solstråle. Men det räcker faktiskt inte hela vägen.

Om vi ska lyckas bygga de bostäder som krävs är statsrådet och jag helt och hållet överens om att infrastruktur för kollektivtrafik är nödvändigt. Det finns sådana satsningar som de två tidigare regeringarna och andra borgerliga majoriteter runt om i landet har valt att gå fram med. Men oavbrutet i hela landet i allmänhet och i Stockholmsregionen i synnerhet upplever man käpp efter käpp i hjulet, framför allt med ursprung i statsrådets eget partis politik. Det gäller bland annat vägsatsningar, men det gäller även spårsatsningar, till exempel tvärbanans gren till Kista, som sinkas av hans eget motstånd mot Bromma flygplats. Om den tillväxtfientliga politiken ska släppas vid något tillfälle är det faktiskt nu. Är statsrådet beredd att göra det?

Herr talman! Tack, Erik Ottoson, för de vänliga orden!

Miljöpartiet agerar olika runt om i landet, och det vet Erik Ottoson antagligen om, beroende på vilken kommun det är fråga om och vilken konstellation som sitter vid makten. I Helsingborg och i Halmstad styr vi tillsammans på ett sätt som, hoppas jag, Erik Ottoson både kan bevaka och tycka är bra.

Men det finns också meningsskiljaktigheter. Miljöpartiet tror som parti och som del av regeringen att det är oerhört viktigt att hjälpa kommunerna i deras bostadsförsörjningsansvar. Det sker genom att bygga ut kollektivtrafik, genom att göra det enklare att cykla, gå, åka kollektivt och lämna bilen. Men vi tror också att det finns områden i landet där bilen behövs. Det gäller att inte binda sig vid en ideologisk syn som motiverar en viss typ av handlande utan att hela tiden se på vad som är bäst för den regionen, den kommunen och de medborgarna.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till biståndsminister Isabella Lövin.

År 1975 tvingades tusentals västsaharier fly undan Marockos napalmbomber och illegala ockupation till flyktingläger i Sahara i södra Algeriet. 40 år senare bor de fortfarande kvar där under svåra förhållanden, och de är helt beroende av omvärlden för sin överlevnad.

Mellan den 17 och den 24 oktober i år drabbades flyktinglägren av den största naturkatastrofen någonsin genom ett ihärdigt regnande som ledde till stora översvämningar. Infrastrukturen är i stort sett utslagen, tusentals hus har raserats, sjukhus och skolor har förstörts samt mat och andra förnödenheter har spolats bort.

Polisario räknar med att över 11 000 familjer har förlorat sina hem och står utan mat och andra förnödenheter. Ett redan hårt drabbat folk befinner sig nu i en akut krissituation och är helt beroende av stöd utifrån.

Vad tänker Sverige göra för att bistå de hårt drabbade flyktingarna i lägren?

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: En fråga och ett svar ska kunna läsas upp inom en minut.)

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för att du lyfter fram denna bortglömda tragedi.

Det är helt riktigt att västsaharier befinner sig i läger i öknen i Algeriet sedan 1975. Det här är ett av de exempel på människor i nöd som vi tyvärr glömmer att prata om när hela världens uppmärksamhet just nu riktas mot krisen i Syrien och på dem som flyr därifrån.

Sverige är en av de absolut största givarna av oöronmärkt stöd till det humanitära systemet, vilket gör att FN:s katastroforgan kan vara på plats i Västsahara även när en jordbävning drabbar Nepal eller när det behövs extra tillskott i Sydsudan eller i Darfur - där dessa kriser pågår oavbrutet. Med vårt oöronmärkta stöd når vi faktiskt fram.

Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag tackar också för att Sverige ger ett stort stöd redan i dag till Västsahara. Men i den akuta situationen behövs ett extra katastrofstöd.

Flera länder - Italien, Spanien, Australien, Afrikanska unionen - har på FN:s uppmaning lovat ett extra stöd. Det vore viktigt att Sverige som ett rikt land också kunde ge ett extra katastrofstöd i denna mycket akuta och svåra situation.

Herr talman! Jag håller helt med frågeställaren om att det behövs extra hjälp. Jag vill också tacka för att jag får tillfälle att framhålla att många länder ger öronmärkt stöd när något extra händer som ger rubriker i tidningar eller tv. Sverige ger hela tiden. Det är Sverige som långsiktigt ser till så att skolgång och sjukvård finns för de utsatta statslösa människorna i läger i Palestina, Kenya, Etiopien och Darfur.

Sverige kan överväga att ge ytterligare stöd. Jag vet inte om det finns utrymme för det i år eftersom budgetsituationen är ansträngd. Men jag vet att Sverige gör mycket för västsaharierna genom det oöronmärkta stödet som ges oavsett vad som händer. Andra länder gör inte det. Det är också upp till andra länder att visa ökat ansvar.

Herr talman! Min fråga går till Mikael Damberg, som för två månader sedan på Stockholm Tech Fest utlovade en startup-politik från regeringen. En av dessa punkter var att det skulle utses en person i Regeringskansliet som skulle vara ansvarig för startup-politiken och som dessa företag skulle kunna vända sig till.

Så sent som i förra veckan rapporterades det i medierna att denna person ännu inte har utsetts. Varför drar regeringen fötterna efter sig i frågan?

Det här är en bransch där det går undan. Sedan Mikael Damberg utlovade denna person har det skett 65 investeringar på över 1 ½ miljard kronor i svenska startups. Häromdagen såg vi hur svenska King köptes för 50 miljarder kronor. Det är fem gånger så mycket som Volvo köptes för. Det är många jobb och mycket pengar som står på spel. När går det från snack till verkstad?

Herr talman! Tack, Mathias Sundin, för en fråga om startup-scenen i Sverige. Den är imponerande. Jag möter frågor om den i nästan alla länder jag besöker. Där talas det om detta. Det är något speciellt som sker i Sverige just nu.

Vi ska inte ha en övertro på att den personen är det som startup-scenen i Sverige väntar mest på. De vill gärna se en kontaktperson hos oss, och det finns. Vi har tillåtit dem att bli remissinstans i viktiga frågor, inte minst Finansieringsutredningen. De har haft möjligheter att komma till tals om optionsprogrammen. Vi agerar på Europanivå om vissa regelverk som i dag hindrar startup-scenen från att utvecklas. Det finns ett väl utvecklat samarbete med startup-sektorn i Sverige.

Däremot tar det ibland tid att rekrytera personer i Sverige. Det ska göras enligt konstens alla regler. Vi följer alla regelverk i Regeringskansliet. Jag kan garantera att regeringens startup-politik inte är beroende av en tjänsteman i Regeringskansliet. Det är hela regeringen som ansvarar för den.

Herr talman! Jag tror inte att den personen är avgörande på något sätt, men det säger någonting om hastigheten i regeringens politik.

En annan sak som utlovades av Mikael Damberg var att se över frågan om snabbare arbetstillstånd för att människor utanför EU ska kunna söka jobb här. Det är många startup-bolag som vittnar om att det är krångligt och tar mycket tid. Återigen rapporterades i förra veckan i medierna om att någon sådan person, några sådana personer eller något sådant uppdrag över huvud taget inte verkar existera. Det enda som finns är skärpningar av reglerna för arbetstillstånd som gör det svårare och krångligare, men ingenting som gör det lättare för den typen av bolag. Det är fråga om personer som ofta får bra löner och blir skattebetalare från dag ett.

Varför händer det inte någonting i den frågan heller? Regeringens startup-politik har hittills bara varit prat och ingen verkstad. När ska det bli lite fart?

Herr talman! De två viktigaste utmaningarna för den här sektorns utveckling är kompetens och finansiering. Vi kan även koppla internationalisering till dem. På alla de tre områdena har regeringen genomfört stora insatser. I budgeten sker en enorm satsning på kompetensutveckling, inte minst på yrkeshögskola. Det är en av de frågor som kan leda till att bolagen snabbare kan få in kompetens. Universitet och högskolor byggs också ut.

Vi har hela Finansieringsutredningen. Jag tror att det är den snabbaste utredningen någonsin av en så omfattande fråga som det statliga riskkapitalet - tre och en halv månads tid, längre än remisstiden. Jag tycker att det är fart på den frågan för att se till att det statliga riskkapitalet får fart.

Vi har också en ny exportstrategi för Sverige som särskilt pekar ut den här sektorn.

Jag tycker att regeringen jobbar hårt med de här frågorna. Jag välkomnar att fler engagerar sig i dem.

När det gäller arbetstillstånd tror jag däremot att man ska ha en viss ödmjukhet. Vi jobbar på många sätt för att lösa den frågan. Migrationsverket jobbar oerhört hårt i dag. De jobbar skift för att hantera människor som flyr till vårt land, och det måste vi ha en viss respekt för.

Herr talman! Jag har en fråga till biståndsministern.

Biståndsbudgeten står av uppenbara skäl i centrum för vårt intresse i dessa dagar. Det är glädjande, tycker jag, att se vilket omfattande stöd som biståndet faktiskt har runt om i det svenska samhället.

Men viktigare än någonsin är att vi vid sidan om den kvantitativa problematiken också orkar lägga tankemöda på biståndets kvalitet och hitta nya grepp och vägar framåt.

Mer specifikt skulle jag vilja fråga biståndsministern hur hon ser att vårt bistånd kan vara med och möta den helt exceptionella situationen i Syrien och dess närområde.

Herr talman! När vi nu ser att kriget i Syrien går in på sitt femte år kan vi konstatera att vi med vårt humanitära bistånd, det vill säga det som vi ger i katastrofbistånd, har bidragit med 1,6 miljarder kronor sedan kriget började.

Vi har också en bredare långsiktig strategi för hela Mellanöstern- och Nordafrikaregionen som vi nu förnyar. Där försöker vi stärka länderna i närområdet så att man ska ha en framtid även där.

Nu lanserar vi ett helt nytt, tredje instrument som vi kallar Syrienkrisinstrumentet. Det ska kunna stödja grannländerna i regionen, alltså Jordanien, Libanon, Egypten, Irak och Turkiet, de länder som i dag tar emot de stora flyktingpopulationerna. Vi ska hjälpa dem med skolgång, infrastruktur och vattenförsörjning, det som är basalt för att samhällena ska fungera. Förutom Irak är det länder som inte tidigare har fått svenskt bistånd, men det är nödvändigt för att stärka dem.

Herr talman! Tack, biståndsministern, för svaret!

Begreppet konfliktförebyggande framstår som mer centralt än någonsin med tanke på vad som händer i Syrien, Irak och den vidare regionen. Jag skulle gärna vilja höra biståndsministern säga några ord om hur vårt bistånd kan bli ännu effektivare i just den konfliktförebyggande dimensionen.

Herr talman! Det är väldigt viktigt. En sak vi har gjort är att ge Sida instruktioner att se över hela biståndet så att det ska vara konfliktsäkrat. Man gör en förebyggande konfliktanalys av allt vårt bistånd.

Jag har ett personligt engagemang som medordförande i Internationella dialogen för freds- och statsbyggande. Det är en plattform för att verkligen jobba tillsammans med så kallade sviktande stater, sköra stater, som är drabbade av konflikt eller befinner sig i post-konfliktsituationer. Tillsammans med dem jobbar vi med de absolut viktigaste samhällsbärande funktionerna, inklusive en legitim och inkluderande politik, för att hindra nya konflikter från att uppstå.

Det är ett långsiktigt arbete. Det är länder som inte är i fokus för medierna i dag men som kan bli det i morgon. Vi vet ungefär vilka länder det är som löper risk att falla tillbaka i krig och konflikt, och där måste vi jobba långsiktigt för att stärka dem som hindrar det från att hända.

Herr talman! För att bostadsmarknaden ska fungera krävs en kontinuerlig rörlighet inom det befintliga beståndet. Den enes flytt blir den andres hem. Många yngre hushåll som har fått tillökning drömmer om att bo lite större. Samtidigt har vi flera äldre hushåll där boendet har blivit allt annat än ändamålsenligt.

För den senare gruppen verkar flyttskatter som en hämsko på att kunna flytta. Det är ett problem att dessa höga kostnader måste betalas samtidigt som hushållen behöver likvida medel för att kunna finansiera sitt köp av ny bostad.

Kristdemokraterna föreslår att uppskovsbeloppet tas bort vid köp av bostad. Vi vill också att räntan på uppskovsbeloppet skjuts på framtiden vid köp av ny bostad. Det skulle göra att vinsten inte måste beskattas precis vid försäljning.

Min fråga går till bostadsministern: Vilka åtgärder är bostadsministern beredd att vidta för att adressera flyttskatternas hämmande verkan på bostadsmarknadens rörlighet?

Herr talman! Tack så mycket, Caroline Szyber!

Själva grunden för den här problematiken är att man för ungefär åtta år sedan här i denna kammare beslutade att ta bort fastighetsskatten. Det var någonting som Kristdemokraterna drev. I dag är i princip alla experter överens om att ett ensidigt borttagande av fastighetsskatten har varit skadligt - direkt skadligt - för bostadsmarknadens funktionssätt.

Att i dag ge sig på en annan typ av skatt på ungefär samma sätt som man gjorde då utan att beakta den breda parlamentariska grunden för att över huvud taget ändra på saker som får följdeffekter, det tycker jag är närmast oansvarigt. Men jag förstår att det är någonting som man vill göra, för det är en politik som kan få en viss effekt.

Det vi har sagt från regeringens sida är att vi ska se till att det byggs mer. Det ska byggas fler små, klimatsmarta, billiga hyresrätter så att människor som har behov av ett sådant boende kan flytta från sitt nuvarande boende. På det sättet får vi igång flyttkedjorna.

Herr talman! Bostadsbristen är i dag på allas läppar. Läget blir allvarligare vecka för vecka, och trots att det byggs mycket mer än på mycket länge är också behovet mycket större än på länge. Sverige växer, och det växer fort - fortare än någonsin.

Då behöver man en plan. Till och med Jönssonligan hade en plan. Min fråga till bostadsministern är därför: Vad har regeringen för plan?

Herr talman! Tack så mycket, Caroline Szyber, som nog aspirerar på att ta över epitetet som Erik Ottoson använde om mig!

Själva grunden för att ha en idé om hur bostadsmarknaden ska hanteras är något förmätet för en kristdemokrat, som har haft en partikamrat som suttit på posten som bostadsminister i åtta år. Resultatet har vi sett: I dag sitter vi med en av västvärldens mest problematiska bostadsmarknader ever. Att i det läget försöka kasta epitet omkring sig tycker jag är lite förmätet.

För att återgå till själva grundfrågan utan att kasta epitet på varandra: Vi menar från regeringens sida att det är två huvudspår som gäller.

Det ena handlar om att det ska bli snabbare, enklare och billigare att bygga. På det sättet ser vi till att fler byggbolag kan vara med och konkurrera om de få markanvisningar som finns i kommunerna.

Det andra huvudspåret är att investera - 5,5 miljarder kronor nästa år och 6,1 miljarder kronor året därefter. På så sätt kan vi få en bättre fungerande bostadsmarknad.

Herr talman! Jag har en fråga till biståndsminister Isabella Lövin.

De senaste veckorna har vi sett en ny våg av terrorattacker i Israel och Palestina. Över 80 attacker har resulterat i fler än 70 dödade och många fler skadade. Senast i måndags ledde en attack till att en 80-årig kvinna knivhöggs.

Behovet av omvärldens reaktioner är stort. Den palestinska myndighetens reaktion har hitintills varit obefintlig. Man har snarare eldat på situationen och det som sker. Även de svenska reaktionerna har varit näst intill obefintliga.

Sverige är i dag en av de absolut största biståndsgivarna till Palestina. När regeringen bestämde sig för att erkänna staten Palestina gjorde den också tydligt att detta möjliggjorde ökad press på de palestinska myndigheterna för fredliga lösningar. Jag undrar när biståndsministern tänker agera för att sätta den pressen.

Herr talman! Tack för frågan, Erik Bengtzboe! Ja, det är en mycket sorglig och utdragen situation vi ser i Palestina. Hela världssamfundet önskar att den konflikten ska komma till ett slut.

Det är mycket viktigt att poängtera att Sveriges bistånd till Palestina inte går via ett generellt budgetstöd. Vi stöder den palestinska myndigheten genom EU, Världsbanken och FN. EU-mekanismen Pegase är ett öronmärkt stöd till vissa delar av budgeten såsom löner och pensioner och till anställda inom hälso- och utbildningssektorn. Vi stöder också kvinnor genom civilsamhällets organisationer och så vidare, kvinnors arbetsmöjligheter och vattenförsörjning i Palestina, som är ett stort problem.

Vi för en kontinuerlig dialog med den palestinska myndigheten. Vi för en ständig dialog om mänskliga rättigheter, och vi har en försäkran om avståndstagande från våld.

Herr talman! Sverige är en av de enskilt största biståndsgivarna till Palestina. Att då gömma sig bakom andra organisationer och andra biståndsgivare och hävda att Sverige inte skulle ha möjlighet att sätta press och ställa krav på fredliga lösningar för hur den palestinska myndigheten ska agera känns något världsfrånvänt.

När den svenska regeringen erkände staten Palestina gjorde man tydligt att det skulle öka möjligheten för den svenska regeringen att sätta press på den palestinska myndigheten att genomföra fredliga lösningar.

Jag kan inte tolka biståndsministerns svar på annat sätt än att möjligheten att sätta press inte existerar, eller så är man ovillig från den nuvarande regeringens sida att göra det. Eller har jag missuppfattat svaret och regeringen faktiskt tänker agera, fördöma attackerna och sätta press på den palestinska myndigheten att agera?

Herr talman! Sverige är i sin dialog med både Israel och Palestina mycket tydligt med att vi tar avstånd från våldsamheter och terrorattacker. Vi har fått en försäkran av den palestinska myndigheten att man tar avstånd från den typen av aktioner.

Vi gömmer oss inte på något sätt. Däremot anser vi att det finns en stor fördel med att samordna vårt stöd till Palestina med andra givare. Möjligheten att ställa krav och ha en djupare dialog med den palestinska myndigheten genom Världsbanken, FN och EU är större. Det finns på inget sätt ett ointresse av att följa demokratiska värderingar, respektera mänskliga rättigheter och ta avstånd från våldsanvändning.

Det är inte ett sätt att gömma sig. Tvärtom är det ett sätt att stärka sin röst.

Herr talman! Min fråga går till bostadsministern.

Vi har en total bostadskris i Sverige. Regeringen har börjat husera flyktingar eller asylsökande i gymnastiksalar och planerar för tältläger i den svenska kylan. Prognoser visar att vi kan få ta emot närmare 1 miljon flyktingar de kommande fem åren i form av asylsökande, anhöriginvandrare och arbetssökande.

Samtidigt ser vi prognoser som visar att byggandet minskar under 2016. Närmare 45 000 bostäder har börjat byggas under 2015, men antalet minskar under 2016. Ungefär 30 000 bostäder färdigställs varje år. Det är ett tydligt bevis på att behovet av byggande är extremt stort.

Hur tänker regeringen skapa fler bostäder på så kort tid?

Herr talman! Tack för frågan, Roger Hedlund! Regeringen har i budgetpropositionen för nästa år presenterat den största bostadspolitiska satsningen på mycket länge i Sverige. Där ingår ett investeringsstöd för byggandet av små, klimatsmarta, billiga hyresrätter. De är oerhört viktiga inte minst för studenter och andra unga i Sverige men också för en del av de nyanlända.

Vi har en situation, som Roger Hedlund beskriver, som innebär att bostadssituationen för asylsökande och andra nyanlända måste hanteras. Därför har vi med brett parlamentariskt stöd infört regelförenklingar för byggnader som snabbt ska kunna omvandlas till bostäder. I den överenskommelse som regeringen har med fyra av oppositionspartierna i riksdagen har vi även sett över på vilket sätt vi kan stötta kommunerna i deras arbete.

Herr talman! Tack, bostadsministern, för svar på min fråga! Jag hör att bostadsministern nämner regelförenklingar och några andra åtgärder. De känns dock smått komiska med tanke på den situation vi står inför. Prognosen för 2015 är uppemot 190 000 asylsökande och 170 000 under kommande år. Närmare 1 miljon beräknas komma de närmaste fem åren. Det räcker inte med regelförenklingar för att kunna vidta de åtgärder som behövs.

Frågan är om regeringen planerar ett nytt miljonprogram för att kunna åtgärda den stora bostadsbristen och det framtida behovet av bostäder på grund av den ökande migrationen till Sverige. Hur ska man i så fall finansiera miljonprogrammet? Regelförenklingar kommer inte att lösa den bostadskris vi är i, som vi fortsatt kommer att befinna oss i och som dessutom blir ännu värre de kommande åren.

Herr talman! Tack, Roger Hedlund, för uppföljningsfrågan! Anledningen till att jag tar upp frågan om regelförenklingar är att det finns ett brett parlamentariskt stöd för det i denna riksdag. Jag vet inte vad Roger Hedlunds parti tycker i frågan i detalj, men det finns ett brett parlamentariskt stöd för att ta tag i den.

Det grundläggande handlar om att människor flyr från terror, flyr från en diktator. I den delen av världen har de närliggande områdena de senaste fyra åren tagit emot miljontals flyktingar. Kriget fortsätter, och då måste vi söka efter krigets andra orsaker och jobba med det.

Här hemma kommer vi att fortsätta att jobba för att det ska bli snabbare, enklare och billigare att bygga. Det gäller för alla, inte bara för de nyanlända eller för dem i anläggningsboendena. Nu har vi ett arbete ute på remiss som handlar om att vi tar bort ett antal krav på de hus som formateras om till att bli anläggningsboenden. Vi tror att det är ett viktigt första steg.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till civilministern, Ardalan Shekarabi.

I budgeten tar regeringen ett första steg mot att utveckla styrningen i offentlig sektor i en riktning som innebär att professionernas kunnande och yrkesetik blir mer vägledande än i dag. Det ser jag som undersköterska som väldigt positivt, speciellt då det är något som starkt efterfrågas och efterlängtas ute på golvet.

Regeringen har aviserat att den även avser att göra en ny styrning av offentlig sektor, bortom new public management, samt utreda frågan.

Min fråga är: Stämmer det att det finns planer på att se över hur man kan ta fram nya styrmodeller som säkerställer att offentlig sektors personal verkligen får de rätta förutsättningarna att kunna göra ett bra arbete?

Herr talman! Tack, Veronica Lindholm, för frågan! Ja, det stämmer. Vi kommer inom kort att komma igång med ett utredningsarbete.

Den här frågan kommer inte att kunna hanteras med hjälp av ändringar i lagstiftningen eftersom den kommunala sektorn inte styrs genom lagstiftning, utan det är en kultur. Det är en kultur som innebär att man i alltför stor utsträckning har fokuserat på detaljreglering, på detaljkrav och på krav på återrapportering. Från början var intentionen att öka effektiviteten och produktiviteten i offentlig sektor, men nu lägger vi en alltför stor del av medarbetarnas tid på administration.

Vi kommer att jobba med försöksverksamheter både på den kommunala nivån och i den statliga sektorn. Det är försöksverksamheter som är fokuserade på att utvidga medarbetarnas handlingsutrymme och går ut på att ge dem bättre förutsättningar att vara med och utveckla verksamheterna. Jag är övertygad om att vi på det sättet, genom att ha en större tilltro till medarbetarnas kunskap, kan öka effektiviteten i välfärdssektorn.

Herr talman! Tack för svaret! När tror civilministern att det är möjligt att dra igång försöksverksamheterna ute i landet?

Herr talman! Vår målsättning är att utredningsarbetet ska komma igång under de kommande månaderna, och sedan ska utredningen få möjlighet att arbeta med försöksverksamheterna. Det finns också en annan aspekt, nämligen ersättningsmodellernas effekter på de administrativa kraven på medarbetarna. Vi vet att ersättningsmodeller i offentlig sektor i stor utsträckning påverkar medarbetarnas beteende. Det gäller att analysera effekterna av ersättningsmodellerna inom vård, omsorg, skola och vidta de åtgärder som behövs för att öka handlingsutrymmet för medarbetarna.

Vi måste även titta på effekterna av statens styrning av kommunerna. Det är klart att den statliga styrningen av kommunerna påverkar medarbetarnas villkor. Det är ett arbete som måste bedrivas parallellt med det utredningsarbete som vi har framför oss.

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturminister Anna Johansson.

SJ AB har beslutat att dra in stora delar av nattågstrafiken till Jämtland. Fortsättningsvis kommer en turistanpassad nattågstrafik att finnas ungefär 90 dagar om året, om jag förstått saken rätt.

Beslutet får stora konsekvenser för länets invånare, för besöksnäringen och för tillväxten i Jämtland och övriga Norrlands inland men också för miljön, då allt fler kommer att tvingas välja flyg i stället.

Av just miljöskäl är en utvecklad tågtrafik av stor betydelse. Många företag och organisationer har klimatmål och begränsar därför sina utsläpp. För dessa blir Jämtland nu svårare att nå. Det gäller resor både till och från Jämtland.

Hur ser infrastrukturministern på detta?

Herr talman! Tack, Bengt Eliasson, för frågan! Jag tror att Bengt Eliasson, liksom övriga närvarande, är väl medveten om att tågtrafiken i Sverige är avreglerad, vilket innebär att det är enskilda operatörer som ansöker om och får tilldelat tåglägen, det vill säga var och när man vill köra tåg och i vilken omfattning.

Sedan finns det en möjlighet att upphandla trafik som är samhällsnödvändig men inte kommersiellt lönsam, och den möjligheten har Trafikverket. Vilken trafik SJ väljer att köra eller inte har regeringen ingen möjlighet att påverka. Däremot kan vi naturligtvis handla upp trafik via Trafikverket, men det är inte aktuellt i den här frågan.

Dock kan jag glädja Bengt Eliasson och alla andra med att SJ i dagarna har fattat beslut om att utöka nattågstrafiken efter kontakter med regionen, kommunerna och näringslivet i Jämtland. Jag hoppas att det blir till belåtenhet för alla berörda.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Den sista delen visste jag inte om än. Det är glädjande om det har kommit ett sådant beslut.

Självklart är det inte möjligt för statsrådet eller andra ansvariga politiker på riksnivå att besluta vilken trafik SJ eller andra bolag ska köra. Däremot kan regeringen, precis som Anna Johansson sa, tillföra mer resurser till den pott hos Trafikverket som betalar stöd till upphandlad trafik och på så sätt underlätta för nattågstrafik till Norrlands inland och till andra delar av Sverige. Avser regeringen att göra detta för att underlätta mer tågtrafik till alla delar av landet och upprätthålla goda kommunikationer?

Herr talman! Nej, som vår budget ser ut för nästkommande år finns det inga sådana planer. Det bygger på att regeringen anser den upphandlade eller subventionerade trafik som finns i dag vara till fyllest. Sedan kan det finnas önskemål om utökad trafik på vissa sträckor. Det är naturligtvis en diskussion som kommer att fortsätta.

Som jag har uppfattat det finns det dock inget behov, eller i alla fall inget påtalat behov, av att utöka andelen eller mängden upphandlad trafik. Däremot kan det som sagt finnas önskemål från olika håll. Jag tror dock att vi ska vara väldigt försiktiga och aktsamma med skattebetalarnas pengar. Om vi nu har en avreglerad trafik är det väl bra om vi också har en viss tilltro till att marknadens parter löser denna typ av problem.

Herr talman! Min fråga går till regeringens solstråle, stadsutvecklings- och it-ministern Mehmet Kaplan.

Jordbruksverket drog nyligen tillbaka sitt förslag om föreskrifter för bredbandsstöd efter invändningar från Konkurrensverket. Tidigare har stödet försenats, bland annat efter att extraförhandlingar med EU har krävts. Jordbruksverket är också sent ute med utvecklingen av det nya it-system som ska användas för utbetalning av detta miljardstöd. I dag är det över 600 lokala fiberföreningar som har sökt stöd för sina byanät, och många av dem har väntat i över ett år på besked. Men först när de nya föreskrifterna är på plats kan man fatta beslut om stöden.

Enligt Jordbruksverket kan beslut om utbetalning av bredbandsstöd till lokala byanät kanske först tas när det nya it-systemet är färdigt. Det nya it-systemet är färdigt först i april-maj 2016.

Hur ser it-ministern på att stödet har försenats så kraftigt?

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Vi har fått information från Jordbruksverket om att utbetalningar av bland annat bredbandsstöden inom landsbygdsprogrammet har försenats och att det har uppstått förseningar för myndighetens framtagande av it-system. Detta är illa. Det är inte bra.

Det ingår i myndighetens uppdrag att ta fram it-system för att hantera de stöd man förvaltar. När jag ser över detta märker jag att det har skötts på ett sätt som behöver göras om. Regeringen ser nu över möjligheten att ändra i förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder, så att vi uppnår en höjning av förskottsbeloppet för stödet till bredband för att kunna hantera detta på lång och medellång sikt.

Detta är viktigt för att regeringens bredbandspengar ska komma till full användning så snart som möjligt - det handlar om dubbelt så mycket pengar som under föregående programperiod. Regeringen kommer att behandla ärendet skyndsamt.

Herr talman! Tack, it-ministern, för svaret! Jag tycker att det låter lovande att man är på väg att ändra i förordningen och att man vill öka förskottsmöjligheterna. Det är viktigt för att få fart på detta.

Länsstyrelserna har fått in över 600 projektansökningar på drygt 5 miljoner. Jordbruksverket har fastställt en budgetram för varje län. För tolv län har man redan nu gjort klart att budgeten är för liten i förhållande till ansökningarna. Mer pengar behövs alltså.

I exempelvis Jönköpings län finns det ansökningar för 460 miljoner kronor men en budgetram på 152 miljoner kronor. I sju län i Sverige är intresset lite lägre - i Örebro motsvarar ansökningarna bara 15 procent av den budgetram som är tilldelad. Ansökningarna visar också att antalet hushåll som skulle kunna ta del av stödet är betydligt färre än vad man tidigare beräknat. De beräkningar som Jordbruksverket har gjort visar att ungefär 148 000 hushåll skulle kunna anslutas med de här pengarna, men ser man till ansökningarna räcker pengarna till bara ungefär 100 000 fiberanslutningar.

Vad tänker it-ministern göra för att möta det stora söktrycket när det gäller de avsatta pengarna för bredbandsstödet och den ojämna fördelningen över Sverige?

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för uppföljningsfrågan! Det är en oerhört viktig fråga, och det märks att Håkan Svenneling är engagerad i frågan. Jag önskar att fler inlägg av det här slaget var baserade på fakta i stället för tyckande.

Jag tycker att Håkan Svennelings inlägg är baserat på fakta, för han beskriver vad som faktiskt har hänt.

Vi har en situation där ansökningarna uppfattas som vida överstigande de medel som finns. Men det är också viktigt att veta att EU:s statsstödsregler innebär att stöd till bredbandsutbyggnad endast får ges i områden där det bedöms att marknaden inte själv kommer att bygga ut inom de kommande tre åren. Därför är det viktigt att göra en marknadsanalys. Det kommer att finnas ansökningar som inte kommer att få stöd, för man kommer att göra bedömningen att marknaden kommer att kunna bygga ut. Det handlar inte om vad vi i Sverige tycker utan om vad EU:s statsstödsregler säger.

Herr talman! Min fråga går till närings- och innovationsminister Mikael Damberg. Jag vill i dag sätta fokus på detta med förfalskade varor och piratkopior inom teknik, livsmedels- och läkemedelssektorerna. Detta har på senare år ökat i omfattning. Det har vi sett i olika sammanhang. Nyligen presenterade Svenskt Näringsliv en rapport där det framkom att 80 procent av de svenska börsnoterade företagen menade att man hade utsatts för piratkopieringar, förfalskningar och liknande.

Detta är ett problem, inte bara för enskilda kunder, och det är också ett hot mot hälsa och säkerhet i samhället om man ser det i ett större perspektiv. Det kan handla om teknisk utrustning som inte fungerar eller att människor drabbas av ohälsa när matvaror eller läkemedel inte lever upp till vad som lovas.

Sverige ska vara ett sunt och pålitligt land i de här sammanhangen. Svenska varor ska gå att lita på. Jag vet att vi håller en hög svansföring i den här frågan. Vad ser ministern för insatser som regeringen kan göra för att förhindra detta med de gränsöverskridande förfalskningarna?

Herr talman! Tack, Per-Arne Håkansson, för frågan! Det är en fråga som inte diskuteras så ofta bland allmänheten, men för stora svenska företag på exportmarknaden är detta ofta en realitet i vardagen. På flera olika sätt är detta viktigt för svenskt näringsliv. Många av de svenska bolagen konkurrerar med kvalitetsprodukter högt upp i globala värdekedjor. De är beroende av att varumärket håller. När man köper en produkt från ett bolag ska man veta att man kan lita på att den håller kvalitet.

Också för konsumenterna är detta en enormt viktig fråga. Om man till exempel använder läkemedel som är piratkopierade vet man inte alls vilka effekter det kan få. Man kan riskera liv och hälsa.

Därför jobbar vi på hemmaplan, där vi har ett samarbete med Åklagarmyndigheten, Patent- och registreringsverket, Läkemedelsverket, Konsument Europa och Tullverket för att informera konsumenterna om riskerna med detta. Men vi jobbar också internationellt med de här frågorna, för de berör svenska företags konkurrenskraft. Vi måste få bort detta, för det handlar om illojal konkurrens.

Herr talman! Det är ett glädjande svar som Mikael Damberg ger. Det handlar ytterst om jobb och tillväxt och om möjligheter för Sverige att hävda sig i konkurrensen.

Tullverket har redovisat att man i EU år 2014 stoppade 36 miljoner piratkopierade varor till ett värde av 617 miljoner euro. Siffrorna ger syn för sägen. Det är glädjande att ministern uppmärksammar detta, och det är viktigt för vår konkurrenskraft.

Herr talman! Tack för följdfrågan! Jag tror att detta är en fråga för vår exportindustri. När vi talar om vårt varumärke Sverige handlar det inte bara om de enskilda produkterna, utan det är också svensk kvalitet som avgörs, om våra produkter har stor trovärdighet internationellt. När svenska företag drabbas av förfalskningar eller privatkopieringar drabbas hela det svenska varumärket på internationella marknader, så det är en viktig fråga.

Jag kan också säga att här hemma i Sverige jobbar både specialutbildad polis och specialutbildad åklagare mot just de här frågorna. Jag tror att vi måste se att detta inte bara är en internationell fråga. Vi har en läxa att göra här hemma, så att detta inte sprids i vårt svenska samhälle.