Frågestund

Fru talman! Klimatfrågan är central för mänskligheten och en av de största utmaningar som politiken står inför i dag. Men Sveriges utsläpp minskar tyvärr för långsamt för att vi ska nå våra klimatmål, och vi behöver öka tempot med rätt åtgärder på rätt plats.

Skogen är helt central i klimatomställningen. Vi vill bygga mer i trä, göra kläder av träfibrer och köra bil och flyga med bränslen från skogen. Men experterna är överens: Om vi ska dra nytta av skogen i omställningen måste vi öka tillväxten i vår svenska skog, utan att för den skull göra avkall på viktiga värden som biologisk mångfald.

Trots att vi redan undantar mer än en tredjedel av vår svenska skog från att brukas kommer krav på att skydda mer skog, och detta gör det svårt att använda skogen till allt det vi vill. Min fråga är därför: Hur ska regeringen se till att öka tillväxten i skogen och dra nytta av den svenska skogen i klimatomställningen?

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för att ledamoten lyfter en oerhört viktig fråga, nämligen klimatomställningen och hur vi ska kunna nyttja de förnybara resurser vi har till vårt förfogande samtidigt som vi bevarar den biologiska mångfalden. Vi har just nu inte bara en global klimatkris, utan vi har också en kris för den biologiska mångfalden - 1 miljon arter riskerar att försvinna.

Därför är det oerhört viktigt att vi kan balansera dessa två intressen samtidigt. Jag ser att det finns stora möjligheter att använda restprodukter från skogen och jordbruket, men också odling på jordbruksmark, för bland annat förnybar energi och andra resurser som vi behöver i samhället, för träbyggande och för textilier och en mängd andra varor som vi kan producera på ett mycket mer hållbart sätt genom att använda våra naturliga resurser.

Fru talman! Ja, vi är nog överens om vart vi vill någonstans, men utmaningen är ju, som jag var inne på, att en tredjedel av skogen redan är undantagen från bruk. Många experter är överens om att dagens skogsbruk inte räcker till för allt det vi vill göra i dag. Därför är jag nyfiken eftersom regeringens politik tycks handla om att skydda ännu mer skog än vi redan gör i dag. Ser statsrådet att det är möjligt att använda skogen i klimatomställningen? Eller, annorlunda uttryckt, finns det ett stopp för hur mycket skog vi faktiskt kan skydda och ändå nå våra klimatmål?

Fru talman! Riksdagen har precis ställt sig bakom ett mål på EU-nivå om att skydda 30 procent av landytan. Där ingår naturligtvis skogen.

Regeringens politik för att få bort de fossila bränslena är väldigt tydlig. Vi har nu lagt fram ett bränslebyte, en reduktionsplikt, och kommer successivt att blanda in mycket mer förnybart i bensin och diesel. Detta ger verkligen klara signaler till dem som vill investera i förnybar energi.

Fru talman! Är man vuxen och väljer att ansluta sig till en terrorsekt som IS har man gjort ett medvetet val. Att göra detta val - gå med i en sekt som halshugger och eldar upp människor - måste ge en tydlig konsekvens. Du kan helt enkelt inte förvänta dig att få behålla ditt svenska medborgarskap oavsett vilka illdåd du begår. Denna fråga aktualiseras i och med att fyra kvinnliga IS-terrorister är på väg till Sverige. Flera EU-länder drar i dag in medborgarskapet för terrorister, något som ger en tydlig signal om att det inte är accepterat att gå med i eller ha samröre med denna vidriga mördarsekt.

Redan 2014 lade Sverigedemokraterna fram ett förslag om att kunna dra in medborgarskap. Hade vårt förslag hörsammats hade vi kunnat ha lagförändringen på plats i dag.

Min fråga går till Isabella Lövin. Jag undrar om regeringen anser att personer som deltagit i eller understött folkmord, slaveri och systematiska våldtäkter ska tillåtas vandra fritt på våra gator och torg, eller om de i och med sitt stöd till mördarsekten förlorar rätten till sitt svenska medborgarskap.

Fru talman! Tack, Katja Nyberg, för denna fråga! När det gäller terrorist- och krigsbrott finns ingen preskriptionstid. Svenska domstolar kan döma även om brotten har begåtts utomlands. Det är oerhört viktigt att ingen som begår brott, oavsett var det sker eller vilken nationalitet man har, ska ha straffrihet.

Vi har en god lägesbild av och kännedom om de individer som har deltagit i IS så kallade krig och har anknytning till Sverige. Vi har också hela tiden varit tydliga med att lagföring och ansvarsutkrävande bör ske på plats i regionen men att vi naturligtvis som land ska ta ansvar för de individer som har begått brott och att de ska kunna lagföras och straffas i Sverige.

Fru talman! Vi har i dag individer i vårt land som vill döda oskyldiga människor. De har varit anslutna till IS, och genom sina svenska medborgarskap har de haft möjlighet att komma tillbaka till Sverige och ta del av våra välfärdssystem. Vi medborgare får betala för detta med skattepengar.

Regeringen har inte lyckats utvisa en enda individ som utgör ett säkerhetshot mot Sverige. Trots verkställighetshinder borde landets säkerhet gå före extremisternas säkerhet.

Varför vill inte regeringen förklara dessa individer som Sveriges fiender och frånta dem deras svenska medborgarskap?

(Applåder)

Fru talman! De principer som Sverige håller högt och försvarar är rättsstatens principer. Den som begår ett brott, oavsett var det sker och om det är ett terroristbrott eller ett omänskligt brott i någon religiös sekts namn, ska ställas till svars och lagföras. Jag vill verkligen understryka att för den som inte har någon statstillhörighet blir rättsosäkerheten oerhört stor. Vi ska naturligtvis fälla dem som har begått grova brott.

Fru talman! Jag ställer min fråga till Lena Micko, som har ansvar för kommuner och regioner. Det handlar om att det runt våra kuster finns en väldigt vacker skärgård, med öar och fritidshus men också med fastboende personer som bor där året runt. De har barn som ska till skolan, och de jobbar själva. Det finns även äldre där, som behöver läkare, färdtjänst och så vidare. Och så har vi en kollektivtrafiklag i vårt land, men den efterlevs inte. Inte funkar telekommunikationen heller särskilt bra ute på dessa öar. Färdtjänsten funkar inte heller, för det finns ingen man kan anropa.

Vad gör ministern åt detta? Vilka kontakter har ministern med våra regioner och kommuner för att de ska se till att vår kollektivtrafiklag efterlevs i hela Sverige?

Fru talman! Tack, Solveig Zander, för frågan! Detta är en fråga som berör flera olika områden. Jag kan stämma in i en beskrivning av att det är tufft i många delar av landet när det gäller att samhällsservicen överallt ska fungera på ett bra sätt. Det bygger verkligen på att det är ett samspel mellan vad vi gör på nationell nivå - de beslut som tas här i riksdagen, regeringens initiativ och våra myndigheter - och vad man gör lokalt. Det kommer ännu mer att ställas på sin spets när det handlar om att vi ska garantera att samhällsservicen finns men att det ser olika ut hur den utformas.

I de kontakter med regioner och kommuner som jag har dagligen är det många av dessa frågor som hela tiden är aktuella, och där försöker vi också se hur vi ytterligare kan förbättra samhällsservicen.

Fru talman! Detta är oerhört viktigt. Jag var på besök utanför Upplandskusten. Där hade man ingen form av kollektivtrafik. Där var det ganska många fastboende året runt.

Som minister har man ansvar för att se till att det faktiskt fungerar. Då undrar jag: Vad gör ministern? Hur driver ni på för att detta ska fungera?

Fru talman! Det vi gör i regering och riksdag, samarbetspartierna tillsammans, handlar om att hela tiden hitta olika former för en fungerande samhällsservice. Där det är glest befolkat kan det inte se ut precis likadant som i en större stad, till exempel. Då måste man hitta andra former för det. Det handlar om utbyggnad av den digitala infrastrukturen och om att tillsammans med kommunerna försöka se till att man har gemensam samhällsservice. Det tror jag att vi mer och mer kommer att få se framöver, och vi får diskutera mer samverkan.

Fru talman! Inom ramen för regeringens initiativ Fossilfritt Sverige har 21 färdplaner för fossilfrihet inkommit. Det är färdplaner från åkerinäringen, skogsnäringen, stålindustrin, fordonsindustrin och så vidare. Nästan alla industrier räknar med att använda mer biobränsle än i dag. Skulle alla dessa färdplaner uppfyllas skulle vi i Sverige behöva ungefär dubbelt så mycket biobränsle som i dag.

Det säger sig självt att vi inte har tillräckligt med råvara för att producera dubbelt så mycket biobränsle som i dag. Med en så stor produktion skulle vi förvandla våra levande skogar till monokulturer för biobränsleproduktion.

Fru talman! Därför vill jag fråga miljö- och klimatministern hur mycket biobränsle som ska produceras inom ramen för färdplanerna. Hur garanterar ni att vi behåller biologisk mångfald och levande skogar?

Fru talman! Jag tackar Jens Holm för att han lyfter en väldigt viktig fråga.

De färdplaner som har kommit in och överlämnats till regeringen inom ramen för Fossilfritt Sverige är branschernas egna bedömningar av hur de ska kunna klara målet att vara fossilfria och ha nettonollutsläpp till 2045. Det finns i dagsläget ingen total bild. Många färdplaner överlappar varandra, och färdplanerna tar såklart inte höjd för kommande lagstiftning och reformer som regeringen har lagt fram, till exempel redan för nästa år. Uppskattningen om en fördubblad användning är väldigt grovt tillyxad. Vi ser exempelvis redan nu hur elektrifieringsscenarierna i ganska mycket överträffar Energimyndighetens prognoser.

Vi kommer att följa detta väldigt noga. Men att den biologiska mångfalden och de mål vi har för den ska skyddas är också ett viktigt mål för regeringen.

Fru talman! Färdplanerna har ju skickats in till regeringen, och det har skett inom ramen för det av regeringen startade initiativet Fossilfritt Sverige, där Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsnation. Det är en fantastisk målsättning. Därför tror jag att alla förväntar sig att det är just regeringen som ska återkomma när det gäller avvägningen och prioriteringen.

Tidigare sa Isabella Lövin att biobränsle endast ska framställas av restprodukter. Jag vill fråga: Står Isabella Lövin fast vid det?

Fru talman! Som sagt var: Den här utvecklingen går snabbt. Det är i första hand restprodukter och den hierarki som vi ser för hur vi ska använda skogen som ska vara vägledande. Sedan tillverkas biobränsle ingalunda endast av skogens restprodukter utan också av restprodukter från både industrin och jordbruket. I dagsläget importerar Sverige största delen av det biodrivmedel som används. Nu finns det möjlighet att öppna för hållbar produktion av biodrivmedel i Sverige.

Fru talman! Krisen och smittspridningen är verkligen inte över. Utvecklingen den senaste veckan har gjort att restriktionerna har behövt skärpas för allt fler regioner, vilket innebär att krisen återigen drar in som en otrevlig orkan över vårt lands företagare. I synnerhet när det gäller småföretagare inom besöksnäringen är situationen oerhört tuff och kritisk för många. Många lever i en oviss tid och känner en stor frustration, och många företagare är desperata. De måste se över sin verksamhet och börja säga upp folk i början av nästa år.

Utifrån förutsättningen att vi nu är mitt i en pandemi menar många företagare att karensregeln måste tas bort nu, då företag bara får nio månaders korttidsstöd och sedan 24 månaders karenstid. Är regeringen beredd att under pågående pandemi göra ett undantag och tillfälligt ta bort denna karensregel?

Fru talman! Tack, Camilla Brodin, för frågan! Det stämmer att vi är i en exceptionell situation, och regeringen har också varit snabb med exceptionella åtgärder för att underlätta för företagen och inte minst för de anställda runt om i Sverige för att mildra effekterna av restriktionerna med anledning av pandemin, som inte minst har drabbat besöksnäringen.

Vi har infört ett väldigt lyckat permitteringsstöd, som gör att många människor har kunnat behålla sina jobb under denna svåra tid. Vi har också gett ett omsättningsstöd och ett omställningsstöd till företag, vilket gör att de har möjlighet att klara denna svåra tid. Vi har tagit bort arbetsgivaravgifter. Vi har tagit på oss sjuklöneansvar. Vi ämnar också gå fram med stöd till enskilda näringsidkare. Här finns det många viktiga styrmedel och olika former av hjälp för dem som har drabbats av pandemin.

Fru talman! Tack, ministern, för ett svar som inte besvarar min fråga! Frågan gällde ju karensregeln, som innebär att de företag som har fått korttidsstöd under nio månader inte har rätt att få det längre. Nu väntar de på vad regeringen kommer att göra framöver.

Kommer regeringen att lämna besked om vad som gäller? Karensregeln innebär ju att man inte får något korttidsstöd under de följande två åren när man väl har haft det under nio månader.

Fru talman! Detta är som sagt en exceptionell situation. Det är viktigt att vi stärker de företag som har möjlighet att fortsätta sin verksamhet när krisen är över.

Omställningsstödet ska just vara ett omställningsstöd, så att företag har möjlighet att anpassa sig och inte ska behöva gå i konkurs. Det är en möjlighet till omställning för att klara en längre tid av pandemin. Det är syftet med det hela.

Fru talman! Även jag har en fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin.

Vi står nu inför enormt stora klimatförändringar och en enormt stor klimatkatastrof. För att få bukt med det behöver vi elektrifiera, och då behöver vi en stadig tillgång på el.

Nu har Isabella Lövin frågan om slutförvaret och ett ökat mellanförvar på sitt bord. Sanningen är ju den att om regeringen inte kommer till skott med att godkänna detta hotas den stabila elförsörjningen i landet. Därför vill jag ställa frågan till statsrådet om vi kan förvänta oss att regeringen fattar beslut och godkänner att man går fram med just frågan om slutförvar och mellanförvar så att vi kan rädda klimatet och inte får störningar i energisystemet.

Fru talman! Joar Forssell knyter nu energiförsörjningen i dag och klimatomställningen till frågan om slutförvar av uttjänt kärnbränsle.

Frågan om slutförvar har varit i allra högsta grad olöst ända sedan man började använda sig av kärnkraft i Sverige och i andra länder. Det finns i princip inget land som redan i dag har ett fungerande slutförvar. I stället finns världens uttjänta kärnbränsle i olika mellanlager. Trots detta bygger man nya kärnkraftverk, även om de är oerhört dyra i jämförelse med att tillföra motsvarande kapacitet från till exempel vind- eller vattenkraft.

Det här är det största ärende som Miljödepartementet någonsin har behandlat, och det är viktigt att vi gör en bedömning som är så säker som möjligt.

Fru talman! Det gläder mig att statsrådet tycker att det här är viktigt. Nu är det ju så att Strålsäkerhetsmyndigheten har sagt ja, och kommunerna som berörs har sagt ja. Även Mark- och miljödomstolen har sagt ja men menar att man behöver komplettera angående kopparkorrosion, vilket också har gjorts.

Poängen med det system vi har är att det finns flera kontroller på vägen. Det som händer om vi inte fattar ett beslut om det här nu är att vi riskerar att kärnkraften stannar och att vi då kommer att få se stora störningar i vårt energisystem. Det är dåligt för klimatet.

Fru talman! Jag instämmer inte i slutledningen att den här frågan är kopplad till klimatfrågan. Slutförvaret av kärnbränsle har varit en olöst fråga ända sedan man började införa kommersiell kärnkraft i världen. Vi talar om ett slutförvar som måste vara hållbart i 100 000 år, varken mer eller mindre - 100 000 år! Då är det viktigt att det på alla tänkbara sätt är säkerställt att det system som ska godkännas är ett tryggt system.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till civilminister Lena Micko.

Coronapandemin har drabbat hälsan men också Sveriges ekonomi väldigt hårt. Därför har den S-ledda regeringen kommit med en kraftfull budget med stora tillskott till kommunsektorn. Det är väldigt välbehövligt för kommunerna och för att få igång ekonomin.

Många kommuner ser därför trots allt ganska ljust på tillvaron under 2020 och 2021. Flera anser dock att det åren därefter behövs ökade tillskott till kommunerna bland annat för att klara välfärden. Kommer regeringen att tillföra medel även kommande år? Varför var inte de tillskott som nu kommer permanenta?

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en fråga som jag vet att många diskuterar och funderar på just nu!

Det stämmer att det vi har gjort är historiskt väldigt stort. Genom alla de kontakter jag har även med SKR vet jag att man i kommunerna är nöjd med de tillskott som har kommit. Man har sluppit göra stora effektiviseringar som annars skulle ha varit aktuella.

Det här handlar framför allt om att det har varit ett svagt skatteunderlag under året. Det är därför vi har gjort de här stora förändringarna och ser att vi måste prioritera det som handlar om välfärden. Skola, vård och omsorg är det viktigaste för att se till att vi fortsatt har en bra utveckling i vårt land på det här området.

När det gäller det svaga skatteunderlaget följer regeringen hela tiden hur det utvecklas. Vi har gett de besked som går att ge nu och kommer sedan naturligtvis hela tiden att överväga vad som ytterligare kan behövas. Det finns naturligtvis med i den fortsatta planeringen för 2022.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det har varit viktiga åtgärder för kommunsektorn, och det handlar ju om att klara välfärden och också hålla ekonomin igång.

Detta är bra, men en del kommuner har nu stora överskott under 2020. Vad kan kommunerna och regionerna göra med de överskotten? Hur ska regeringen hantera SKR:s framställan om tillfällig lagändring, som förkortat handlar om större möjligheter att använda statsbidragen kommande år?

Fru talman! Det är intressant att vi nu har en diskussion om vad vi ska göra med resurser på plussidan i stället för underskott, som vi diskuterade för några månader sedan.

Jag vill säga att vad man prioriterar självfallet är en lokal fråga. Vad regeringen gör är att ge förutsättningar för att man också ska prioritera välfärden lokalt, och det är ju medborgarna som har att ställa dessa krav och förväntningar på att resurserna går till välfärden.

Man kan tidigarelägga sådant som ändå skulle göras framöver: investeringar, pensioner med mera. Det kan vara kloka råd.

Fru talman! Regeringen har tidigare slagit fast att Sverige ska ha en ledande roll i arbetet med att ta fram konkreta förslag på hur frågan om autonoma vapensystem, även kallade mördarrobotar, bäst kan drivas.

Det är ju lätt att se de moraliska och etiska utmaningar vi alla skulle stå inför om maskiner och inte människor fattade beslut om att avfyra ett dödligt vapen eller inte. Farhågorna ska tas på stort allvar. Vad händer till exempel om maskiner ges kontrollen i känsliga konflikter eller om terrorister får tag på dem? Vi har ett ansvar att agera medan tid är.

I medierna de senaste veckorna har det framstått i svar från UD som att Sverige nu har villkor för att driva på för ett effektivt förbud. Därför vill jag fråga Ann Linde vad regeringens position är i fråga om autonoma vapen.

Fru talman! Tack, Janine Alm Ericson, för frågan! Regeringen ska vara ledande i arbetet för ett effektivt förbud mot dödliga autonoma vapensystem som är oförenliga med folkrättens krav. Det finns tekniska och juridiska utmaningar kring att definiera autonoma vapen. För oss är det dock en grundläggande moralisk övertygelse att det måste finnas en människa som kan avkrävas ansvar.

Vi vill att ett effektivt förbud ska omfatta så många som möjligt, givetvis också de länder som försöker att utveckla vapnen. Detta behöver dock inte nödvändigtvis innebära att de aktivt stöder utformningen av förbudet.

Regeringens mål är en så bred enighet som möjligt. Sverige driver på inom ramen för konventionen om vissa konventionella vapen för ett effektivt internationellt förbud mot dödliga autonoma vapensystem som är oförenliga med folkrättens krav. I linje med denna ambition har vi gett ett uppdrag till en arbetsgrupp inom Folkrätts- och nedrustningsdelegationen att ta fram konkreta förslag på hur vi bäst kan driva detta arbete framåt.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för det klargörande svaret!

Då vill jag också passa på att fråga vad utrikesministern ser som viktigast för att nå fram till ett effektivt förbud.

Fru talman! En bred enighet i CCV, alltså konventionen om vissa konventionella vapen, skulle öka möjligheterna för att vi får ett framtida effektivt förbud som omfattar alla länder. Alla nya vapen, inklusive LAWS - lethal autonomous weapons systems - måste stå i överensstämmelse med folkrättens krav.

Fru talman! I Skåne får coronapandemin nya och besvärliga effekter. De som är gränsgångare och nu börjar arbeta mer på distans får skattemässiga problem. Arbetet genomförs för arbetsplatsen men på distans. De skattemässiga reglerna kräver att arbetet rent fysiskt utförs i arbetsgivarens land, och det orsakar nu ekonomiska bekymmer och praktiska problem för arbetstagarna i en redan pressad situation.

Min fråga till regeringen, i detta läge statsrådet Isabella Lövin, är följande: Vad avser regeringen att göra för att lösa detta skattemässiga problem som nu drabbar skåningarna?

Fru talman! Jag tackar Mats Sander för frågan.

Regeringen har lagt fram en historiskt stor budget för nästa år med stora satsningar för att underlätta en ekonomisk återhämtning för Sverige efter coronapandemin. Det är en budget på över 100 miljarder.

I den budgeten finns en mängd åtgärder som också adresserar de särskilda försvårande omständigheter som Sverige har drabbats av på grund av pandemin. En sådan handlar om en tillfällig skattereduktion för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin. Det är 5 miljarder som regeringen satsar nästa år. Sedan är regeringen ständigt beredd att gå fram med ytterligare förenklingar för att klara pandemin.

Fru talman! Den 27 september gick de båda skurkstaterna Azerbajdzjan och Turkiet till attack mot en liten demokrati. Med sig hade de blodtörstiga jihadister.

Vi hör återkommande rapporter om omfattande krigsbrott mot civila, och vi vet att det i denna konflikt finns ett tydligt offer i Armenien och Republiken Artsach. I Turkiet ser vi återkommande uttalanden och propaganda som visar på Erdogans önskan om att bygga ett storturkiskt imperium, och man önskar återspegla sig själv och Turkiet som arvtagaren till Osmanska riket. Det finns mycket goda skäl till att vara oroad över det vi ser. Erdogan har själv antytt att man ska slutföra det man påbörjade för hundra år sedan, nämligen folkmordet mot armenier, som regeringen skamligt nog än i dag inte har erkänt.

Mot bakgrund av detta, fru talman, önskar jag att utrikesminister Ann Linde svarar på följande: När kommer regeringen att sätta ned foten mot Azerbajdzjan och Turkiet?

Fru talman! Jag tackar Markus Wiechel för frågan.

Regeringen följer noggrant och med oro den allvarliga utvecklingen och upptrappningen i konflikten om Nagorno-Karabach. Rapporterna om ett ökat antal civila offer på båda sidor är särskilt alarmerande. Vi stöder aktivt ansträngningarna att få till stånd återupptagna förhandlingar och på sikt en konfliktlösning.

Just nu ligger fokus på att få till stånd ett eldupphör. I går träffade jag Minskgruppen fysiskt och virtuellt, det vill säga Ryssland, USA och Frankrike, som försöker få till ett eldupphör samt den särskilda representanten för Nagorno-Karabach, som också besökte mig på UD i går. Det finns ingen militär lösning på den här frågan, utan den måste lösas diplomatiskt och politiskt.

Fru talman! Pandemin härjar världen. Så många människor, familjer och samhällen har drabbats. Då är det naturligtvis viktigt att världen håller ihop, att vi gemensamt finner lösningar för att bekämpa covid-19.

Nästa vecka ska Världshälsoorganisationen hålla ett möte, som naturligtvis har stor betydelse för att visa den vilja som finns att göra gemensam sak mot covid-19. Men Taiwan får inte vara med. Kina blockerar; Kina borde ha ett intresse av att öppna för Taiwan.

Jag vet att regeringen står bakom hållningen att Taiwan ska bjudas in, men frågan är vad utrikesministern har gjort annat än att stå bakom det kravet - att lyfta upp frågan och kräva att landet bjuds in.

Fru talman! Jag tackar Kerstin Lundgren för frågan.

Det är beklagligt att Kina försöker begränsa Taiwans rörelseutrymme. Regeringens utgångspunkt är att vi verkar för ett så brett och heltäckande deltagande som möjligt i det internationella samarbetet, inklusive i Världshälsoorganisationen. Både Sverige och EU har ett intresse av att Taiwan kan vara med i internationella organisationer som inte kräver ställning som stat. Sverige har, och det har också de övriga EU-länderna, erkänt Folkrepubliken Kina. Det betyder att vi följer ett-Kina-politiken, men det betyder inte att vi inte kräver att Taiwan ska kunna vara med i till exempel Världshälsoorganisationen.

Fru talman! I dag löper presidentperioden ut för Aleksandr Lukasjenko - Europas kanske sista diktator - i Belarus. Men han valde att svära in sig på nytt, och det har gjort att det belarusiska folket har rest sig mot de orättvisor och den brist på demokrati som finns i landet. Varje söndag har hundratusentals deltagit i fredliga demonstrationer, men man har mötts av ökande våld och att allt fler oppositionella har gripits.

EU har nu äntligen, efter mycket om och men, infört sanktioner. Jag och utrikesministern är nog i grunden överens: Lukasjenko ska avgå, och nya och rättvisa val ska hållas. Ändå sitter Lukasjenko kvar, mycket på sitt stöd från Ryssland och Vladimir Putin.

Frågan är vad vi gör nu. Vad gör vi för att stödja det belarusiska folkets kamp för demokrati? Vad kan Sverige göra inom ramen för sitt ordförandeskap i OSSE som börjar vid årsskiftet?

Fru talman! Jag tackar Håkan Svenneling för frågan.

Jag är tämligen säker på att i frågan om utvecklingen i Belarus har Håkan Svenneling, jag och regeringen inte någon annan syn än att det som händer är mycket allvarligt. Det är fråga om eskalerande våld, repression mot fredliga demonstranter och strejker. Arbetare sätts i fängelse, och studenter sätts också i fängelse.

Regeringen fördömer kraftigt de belarusiska myndigheternas användning av våld. Regeringen har använt nästan 120 miljoner i stöd till det civila samhället, och vi har varit pådrivande för att EU:s medel, mycket pengar, som ska gå till coronabekämpning inte kan användas av staten utan av det civila samhället.

Fru talman! Min fråga går till civilminister Lena Micko.

Under den pågående pandemin har vårt samhälle ställts inför svåra utmaningar på en rad områden. Vi ser nu lokalt och regionalt anpassade restriktioner i bekämpningen. Jag vill utifrån detta lyfta fram länsstyrelsernas roll och uppgifter i kriser och säkerhetsarbete. Våra 21 länsstyrelser har olika förutsättningar i fråga om socioekonomi, befolkningsunderlag och geografi, men de har också samma uppgift att verka i statens roll lokalt och regionalt.

Regionerna med de folkvalda fullmäktige har en viktig roll att spela utifrån deras perspektiv, men statens närvaro är länsstyrelsernas uppgift. Vid besök på länsstyrelser och hos landshövdingar framhålls ofta vikten av samarbete mellan centrala statliga myndigheter och länsstyrelser.

Hur ser civilministern utifrån rådande pandemi och krishantering på länsstyrelsernas roll?

Fru talman! Tack, Per-Arne Håkansson, för frågan!

Det har verkligen visat sig under den här tiden att länsstyrelsernas roll har förstärkts. Vi har ett stort beroende av att hela tiden vara uppdaterade om hur det ser ut i vårt land.

Länsstyrelsernas roll är också att hålla ihop det arbete som görs regionalt mellan kommunerna och mellan regionen och andra aktörer. Inte minst nu har det handlat mycket om att se till att de restriktioner som finns efterlevs och att vi hela tiden överväger vad mer man kan göra i den rapportering som länsstyrelserna regelbundet gör till regeringen.

Nu när vi har förstärkta riktlinjer på flera håll i landet är det också en fråga om att länsstyrelserna kan gå in och begränsa till exempel antalet personer vid olika sammankomster. Det är en viktig roll som de har, och jag hoppas verkligen att vi ser till att fortsätta ha ett bra samarbete mellan dessa aktörer i landet.

Fru talman! Min fråga går till Ann Linde.

Jag tänkte blicka tillbaka på uppkomsten av pandemin, vilket handlar om ohållbar djurhållning. Vår djurkonsumtion leder till att ekosystem trängs bort och djur trängs i burar. Självklart får detta konsekvenser.

Det här sker inte bara på andra sidan världen utan även i Sverige, till exempel på våra minkfarmer. Alldeles nyss bekräftades att nio minkbesättningar i Sverige är smittade, och i går meddelade Danmark att alla deras minkar ska avlivas för att hindra att ett muterat coronavirus sprider sig.

Att jobba förebyggande skulle kosta kanske 1 procent av de enorma summor som går till att hantera en pandemi, och enligt Ipbes rapport från förra veckan bör regeringen jobba mer proaktivt än reaktivt.

Min fråga är därför hur regeringen jobbar internationellt för att förebygga pandemier med hänsyn till djurhållning och biologisk mångfald.

Fru talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan!

Den här krisen har ju redan påverkat den globala ordningen. Utbrottet av det nya coronaviruset har lett till en aldrig tidigare skådad global kris med enorma direkta och indirekta konsekvenser, bland annat de konsekvenser som Rebecka Le Moine visar på i sin fråga.

Tyvärr har vi ingen kontroll över hur det här viruset utvecklar sig, om det kommer en andra våg - det gör det, men om det kommer också en tredje våg - och om viruset kan mutera mellan djur och människa, vilket man nu diskuterar och vidtar åtgärder mot i Danmark.

Regeringen är mycket aktiv i de internationella organisationerna, som WHO och andra, för att se hur mycket fakta vi kan få fram om detta och försöker jobba så mycket som möjligt för att förebygga kommande effekter av pandemin.

Fru talman! Jag kan fortsätta med det Håkan Svenneling talade om - förtrycket i Belarus, där vi ser att risken för värre övergrepp från Lukasjenko och den belarusiska regimen blir större ju längre tiden går och även när fokus i utrikespolitiska frågor hamnar på andra ställen. I söndags greps 200 personer, av vilka 3 var journalister, och journalisters utsatthet blir bara värre.

Därför är det bra att Lukasjenko nu ser ut att hamna under EU-sank-tioner. Det är ett viktigt vapen som EU har att ta till mot människorättsförbrytare. Samtidigt blev det tydligt efter det belarusiska valet och de folkliga protesterna att det är svårt att få igenom en gemensam EU-linje.

Moderaterna driver linjen att beslut om exempelvis sanktionsfrågor ska fattas med kvalificerad majoritet i stället för, som i dagens system, med enhällighet.

Min fråga till utrikesministern är hur hon ställer sig till frågan om kvalificerad majoritet för att EU ska kunna bli en tyngre säkerhets- och utrikespolitisk spelare.

Fru talman! Det är jag positiv till.

Fru talman! Frankrike utsattes nyligen för en våg av brutala terrorbrott. Vi välkomnar särskilt president Macrons tydliga markering mot islamismen och för den sekulära demokratin.

Det är dock ett budskap som inte delas av alla. Exempelvis har ledaren för den så kallade Islamakademin i Malmö mot bakgrund av attackerna uttalat att Frankrikes sekulära tradition är "rasistnationalistisk" och värre än Islamiska staten. Han kallar Macron en skurkaktig fjant och presidentens tydliga markering mot terrorn ett angrepp på muslimer och islam.

Allt detta är lite märkligt med tanke på att den här personen samtidigt fått projektpengar av Allmänna arvsfonden för att motverka våldsbejakande islamism eller våldsbejakande extremism.

Jag vill därför fråga demokratiministern varför hon anser att en person som uttrycker ett så tydligt stöd för våldsbejakande extremism är lämplig i arbetet mot detsamma.

Fru talman! Först vill jag säga att dåden som vi sett i både Österrike och Frankrike och över hela världen såklart är förkastliga och fruktansvärda och ska fördömas med kraft.

Jag kan inte uttala mig om ett enskilt fall eller ärende, men min syn är att organisationer eller människor som på olika sätt tar ställning för eller uttrycker åsikter som inte är förenliga med vår demokrati självklart inte ska få olika typer av stöd från det allmänna.

Det är också ett skäl till att vi just nu jobbar med att ta fram enhetliga skärpta demokrativillkor för bidragsgivning. Vi skärper till exempel MUCF:s möjlighet att utöva tillsyn över bidrag. Det här sker i många olika delar av vår samhällsapparat. Jag utesluter inte att vi behöver göra mer, för det är viktigt att vi bekämpar de här frågorna med kraft.

Fru talman! Överskuldsättning är ett stort problem. Det leder till sämre hälsa och drabbar hela familjer, särskilt barnen. Undersökningar visar att samhällets kostnader kan räknas i mångmiljardbelopp.

Här finns ett tydligt klassperspektiv. Låginkomsttagare, ensamstående, sjukskrivna och arbetslösa drabbas oftare av överskuldsättning. Människor som redan har det svårt på grund av neddragningar i välfärden, bostadsbrist och försämrad sjukersättning får det ännu svårare. Fortfarande i dag dras människor med skulder från finanskrisen på 1990-talet. Det är inte rimligt att skulder blir en livstidsdom.

Vänsterpartiet vill sätta press på lånebolagen för att de ska göra ordentliga kreditprövningar och inte låna ut hur som helst. Lånebolag som slarvar ska få ta ökat eget ansvar för indrivningen. Vi vill också införa en preskriptionstid på 15 år.

Vad vill ministern och regeringen göra för att komma till rätta med överskuldsättningen?

Fru talman! Tack, Jon Thorbjörnson, för frågan!

Det här är verkligen angelägna frågor, och vi gör mycket på det här området. Man kan alltid diskutera ytterligare åtgärder, men det handlar om skärpt lagstiftning och om att efterleva den lagstiftning som finns. Det handlar också om att ge stöd till de myndigheter som arbetar med detta och se till att det finns möjlighet att i tid få en verkan på lagstiftningen.

Förebyggande insatser behöver göras lokalt och nationellt. Jag ser konsumentvägledningen som en viktig insats på det här området, och jag tycker att det har stor betydelse att vi kan uppmärksamma kommunerna på konsumentvägledningens roll i att ge information och service, inte minst för alla olika grupper av människor som behöver extra stöd.

Fru talman! Min fråga går till civilminister Lena Micko.

Rättsliga gråzoner finns på olika områden. Skönhetsbehandlingar är ett område där det finns en gråzon, framför allt när något går fel. Det är inte en vara. Det räknas inte heller som sjukvård även om gränserna ibland är flytande. Ibland pratar man om skönhetsbehandlingar som något ytligt, men det är faktiskt reellt för den det handlar om. Dessutom är kraven på den som utför skönhetsbehandlingar otydliga, vilket har lett till olika allvarliga skador. Bland annat har laserbehandlingar gett brännmärken.

Skönhetsbehandlingar är populära, men skyddet är svagt. Ett problem för konsumenter som är missnöjda med skönhetsbehandlingar har varit att de i många fall saknat möjlighet att få sin tvist prövad i domstol. Min fråga är vad regeringen tänker göra åt detta.

Fru talman! Tack, Maria Strömkvist, för frågan!

Regeringen har presenterat ett lagförslag som handlar om att stärka skyddet vid den här typen av ingrepp; det kan handla om operationer eller andra behandlingar. Bara personer som har kompetens och legitimation - läkare och sjuksköterskor - ska ha rätt att utföra den här typen av operationer. Det är en väldigt viktig förändring.

När väl skadan är skedd - detta är den andra delen - handlar det också om att stärka konsumentskyddet. Det är en väldigt viktig fråga. Patientskadelagstiftningen gäller här, liksom konsumenträtten. Arn har inte tidigare haft möjlighet att pröva tvister, för man har inte haft den kompetensen. Nu kommer man dock att kunna ha det och tillföra det vid sina nämndsammanträden. Detta träder i kraft under nästa år, och regeringen hoppas och tror att det kommer att innebära förändringar.

Fru talman! Jag har blivit kontaktad av många flyktingar som bor i Sverige och som är svenska medborgare, både människor från Iran och människor som befinner sig i Turkiet, efter att Turkiet hjälpt den iranska regimen att kidnappa en svensk medborgare vid namn Habib al-Kaabi. Hans fru och barn bor i Sverige, och de säger att han blev kidnappad i mitten av oktober under en resa i Turkiet. Det är inte första gången som Turkiet gör detta; de har skickat tillbaka flera iranier till fångenskap.

Min fråga är: Vad gör Sverige? Kommer Sverige att fördöma detta? Kommer vi att ha den principiella hållningen mot Turkiet och Iran att vi värnar om flyktingar? Sverige bidrar faktiskt med enorma summor till Turkiet för att värna mänskliga rättigheter. Nu sitter flera människor i iranskt fängelse för att de vill ha frihet. Den här killen var tidigare ledare för rörelsen för Ahvaz befrielse. Det är araberna som är mest utsatta.

Fru talman! Tack, Amineh Kakabaveh, för frågan!

Jag var så sent som för två veckor sedan i Turkiet och träffade då min turkiske ministerkollega. Vi hade långa samtal om mänskliga rättigheter, migration och flera andra svåra saker. Det som Amineh Kakabaveh tar upp handlar ju om mänskliga rättigheter och om vilken möjlighet man har att få rättvisa rättegångar och att inte hamna i en situation där man inte kan säga, ta upp eller uttrycka vad man vill. Detta är saker som vi ständigt framför till Turkiet och, för den delen, också till Iran när vi träffar iranska företrädare.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till kultur- och demokratiministern.

Våren 2019 kallade ministern till ett möte med Riksidrottsförbundet och SKR för att diskutera vad som kan göras för att få fler idrotts- och motionsanläggningar samt nytänkande avseende dessa. Boverket har sedan, enligt ministern, fått uppdraget att ta fram ett underlag för hur kunskap om anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid kan utvecklas, samlas och förmedlas. Detta uppdrag ska redovisas den 1 mars nästa år och genomföras i samråd med Folkhälsomyndigheten.

Det är gott så - väldigt bra. Men det jag får med mig i möten med kommunföreträdare är oron över befintliga anläggningar. I många kommuner finns ishallar och simhallar från 70- och 80-talen. De skulle kräva enorma investeringar för att ens uppfylla i dag gällande lagkrav om tillgänglighet, säkerhet och arbetsmiljö. Kommer inte utredningen att innehålla denna problematik? I så fall, varför inte?

Fru talman! Tack, Lotta Finstorp, för frågan!

Det här är en angelägen fråga som kanske har hamnat lite i skuggan av de enorma utmaningar som coronapandemin innebär. Jag är glad att vi nu från regeringens sida har tagit detta steg och gett detta uppdrag till Boverket. Det är ett väldigt öppet formulerat uppdrag. Jag ser absolut att denna utredning har frihet att även kunna titta på den problematik som Lotta Finstorp nämner.

Vi får se detta som ett första steg. Vi får se vad utredningen tar fram. SKR och Riksidrottsförbundet är positiva till att vi tar det här steget. Sedan får vi fortsätta och jobba vidare utifrån förslagen på hur vi konkret kan göra framöver. Det är helt klart så att anläggningarna behöver hänga med för att barn och unga ska kunna idrotta i Sverige i dag, i ett växande samhälle. Jag tackar för frågan!

Fru talman! Om elproduktionen inte täcker efterfrågan uppstår elbrist, vilket även är fallet om det saknas tillräcklig kapacitet att överföra elen. Sverige har rört sig in i en situation med både effekt- och kapacitetsbrist, där marginalerna har försvunnit. Sedan Miljöpartiet blev ett regeringsparti har även effektbalansen minskat under varje enskilt år.

I somras ledde brist på vindkraft, vattenkraft och kärnkraft till att det för första gången på länge blev lönsamt att producera el i det oljeeldade kraftverket i Karlshamn. Svenska kraftnät tvingades att handla upp drift vid Ringhals 1 för att bättra på marginalerna. Det har heller aldrig varit så stora prisskillnader sedan Sveriges delades in i fyra prisområden.

Det här är allvarligt. Ändå finns det inget i den fallna energiöverenskommelsen som adresserar dessa problem. Det finns inget i den nuvarande energipolitiken som löser de problem som uppstår med kapacitets- och effektbrist. Därför, fru talman, vill jag fråga vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att komma till rätta med effekt- och kapacitetsbristen.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Mattias Bäckström Johansson, för frågan!

Det är sant att det finns effektproblem. På vissa ställen har sådana funnits under väldigt begränsad tid. Det är dock så att vi i Sverige i dag har historiskt stora överskott av el. På några platser finns det lokala kapacitetsutmaningar. Detta är ingenting som har uppstått under de senaste åren, utan vi har haft en väldigt eftersatt utbyggnad av kraftöverföring i Sverige.

Vad gör vi då för att åtgärda detta? På lång sikt behöver vi mer överföring. Svenska kraftnät mångdubblar nu investeringarna, och Nätkoncessionsutredningen har lagt fram förslag om hur ledtiderna ska kunna kortas för att ge tillstånd att bygga nya kraftledningar. På kort sikt har regeringen gett i uppdrag till länsstyrelserna att kartlägga dessa problem och att föreslå lösningar. Detta har man i Stockholm och i Skåne gjort tillsammans med lokala elnätsägare, så att befintliga kunder ska ha säker tillgång till el alla årets dagar.

Fru talman! Jag har en fråga till utrikesminister Ann Linde.

Vi är många som har trott på den övergång mot demokrati som har skett i Etiopien. Det senaste halvåret har vi dock kunnat se att oron har ökat, inte minst avseende etniska spänningar. Ibland har detta skett med dödlig utgång. Flera oppositionspolitiker har blivit arresterade. Häromnatten, samtidigt som det var presidentval på andra sidan Atlanten, bröt stridigheter ut mellan den federala regeringen och den regionala staten Tigray.

Sverige och Etiopien har sedan länge band till varandra. Det är svårt att se att det finns en militär lösning på den här konflikten, utan det måste ske med dialog - både nationell dialog mellan partierna i Etiopien och dialog mellan de stridande parterna. Min fråga, fru talman, till utrikesministern är följande: Hur ser utrikesministern på Sveriges och EU:s roll i det här?

Fru talman! Tack, Petter Löberg, för frågan!

Etiopien befinner sig ju i en omfattande förändringsprocess. Parallellt med reformer som stärker landets demokrati har våld och konflikter fortsatt. De senaste dagarnas händelser, med ett stort antal döda i Welega den 1 november och den militära eskaleringen mellan federal och regional nivå i Tigray, är särskilt oroande. Våld kan inte vara vägen framåt, och det riskerar att destabilisera Etiopien och regionen. Konflikten kan bara lösas genom dialog mellan berörda parter.

Regeringen och EU stöder helhjärtat försoningen mellan Etiopien och Eritrea. Avtalet öppnar en historisk möjlighet för en positiv och hållbar utveckling på Afrikas horn. Samtidigt tycks processen ha gått i stå, och vi hade givetvis hoppats att effekterna av freden skulle märkas tydligare för gemene man vid det här laget.

Fru talman! I morse kunde vi läsa att Solresor har gått i konkurs, vilket naturligtvis medför att Solresors verksamhet nu upphör. Solresor, som har varit Sveriges fjärde största charterarrangör och som bildades 1989 - 31 år av resor, kompetenta medarbetare och glada resenärer - går nu i graven.

Solresor och andra bolag i resebranschen har hamnat i en oerhört tuff ekonomisk situation på grund av coronapandemin och UD:s reserestriktioner. De flesta resor har ju ställts in sedan i våras. Man kan nästan säga att de har fått ett näringsförbud i nästan åtta månader, och framtiden ser ju inte direkt ljus ut. Andra direktstöd har regeringen beslutat om men inte till resebranschen.

Min fråga till regeringen är därför: Varför gör inte regeringen någonting just för resebranschen, eller har ni någonting emot just den branschen?

Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell, för frågan!

Ja, regeringen har ju lagt fram exceptionellt stora stöd för att hjälpa alla företag över den här krisen. Vi har gått in med särskilda stöd till våra regionala flygplatser. Swedavia har också fått möjlighet att klara den här krisen. Vi har gått in med stöd bland annat till delvis statligt ägda SAS. Vi har gått in med väldigt stora generella stöd som alla företag får del av, då vi har tagit bort arbetsgivaravgifter, företag får omställningsstöd och vi har tagit på oss sjuklönekostnaderna. Det gäller ju alla.

Sedan kan vi konstatera att pandemiläget i världen, med de restriktioner som andra länder tillämpar, gör det speciellt svårt för resebranschen och de företag som anordnar resor till utlandet. Detta är inte någonting som regeringen råder över.

Fru talman! Min fråga går till miljö- och klimatminister Isabella Lövin, som också svarar på allmänpolitiska frågor.

Under den pågående pandemin har det efter påtryckningar från oppositionen införts en ersättning för personer i riskgrupper för att de ska kunna stanna hemma och inte utsätta sig för farlig smitta. Regeringens agerande har dock varit oförutsägbart, och det har satt många redan utsatta människor i kläm.

I slutet av september gavs besked om en förlängning, men det visade sig bara gälla ansökningstiden. Först när oppositionen tryckte på kom en ändringsbudget med förlängd utbetalningstid fram till årsskiftet.

Socialförsäkringsministern gav tidigare besked om att det inte fanns någon avsikt alls från regeringen att förlänga efter den 31 december, men efter att Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänstern lade ett gemensamt initiativ i socialförsäkringsutskottet ändrade sig regeringen. Och plötsligt gavs i dag besked om en förlängning fram till mars, precis så som sas i initiativet.

Det är bra att regeringen agerar. Men hur kommer det sig att regeringen har varit så motsträvig när det gäller det här bidraget? Man har försökt förhala och agerade inte förrän man insåg att man hade majoriteten emot sig och att loppet var kört.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen, Sverige och världen befinner sig i en helt exceptionell tid med en pandemi som har drabbat världen på ett sätt som vi aldrig tidigare har sett.

Regeringen har agerat väldigt kraftfullt och väldigt tidigt för att rädda företag, för att underlätta för människor, för att ge resurser till sjukvården och också avlasta regioner och kommuner de extrakostnader som pandemin innebär.

Nu har vi, precis som Julia Kronlid sa, meddelat att vi kommer att förlänga ersättningen till riskgrupper till i mars. Regeringen har ju lagt fram en budget för nästa år på över 100 miljarder, en historiskt stor budget. Vi har gått fram med drygt tio extra ändringsbudgetar i år. Och vi kommer att fortsätta göra allt vad vi kan för att människor inte ska drabbas på ett orimligt sätt under pandemin.

Fru talman! Terrormordet på den franske läraren Samuel Paty har skakat om alla som värnar om demokratin och yttrandefriheten. Det som hände i Frankrike skulle också kunna hända i Sverige.

Enligt företrädare för de svenska lärarfacken känner sig lärare inte trygga att undervisa om demokrati och yttrandefrihet. De saknar stöd från regeringen och från samhället. Lärare blir hotade om de nämner Förintelsen eller säger något som retar upp islamistiska fanatiker. Detta leder onekligen till självcensur och en erodering av vårt fria samhälle och våra mänskliga rättigheter.

Hur tänker demokratiministern stoppa denna utveckling?

Fru talman! Tack, Boriana Åberg, för en viktig frågeställning som du tar upp!

Sverige måste och ska värna yttrandefriheten. Det är naturligtvis helt fruktansvärt med den typen av uttryck där det handlar om att man inte kan stå upp för yttrandefriheten, att man känner sig hotad och hatad och inte minst också censurerad till tystnad.

Detta är en problematik som vi har pekat på länge och som jag som demokratiminister har jobbat med. Oavsett varifrån man utsätts riskerar man att skrämmas till tystnad och därmed inte göra sin röst hörd.

Vi har en handlingsplan mot hot och hat, som vi har finansierat under ett antal år. Vi kommer nu att titta vidare mot kommande år på vad vi ska fokusera arbetet på framåt. Då ser jag framför mig att frågor om yttrandefrihet, risken för självcensur, hot och hat fortsatt ska vara högprioriterade.

Fru talman! Jag har en allmänpolitisk fråga.

Trots regeringens löften om fler poliser är i dag polistätheten lägre än för tio år sedan, och den svenska polistätheten är bland de lägsta i EU. I dag står var femte plats på polisutbildningen tom.

Polisyrket är ett av de mest hedersamma yrken man kan välja och bör också avlönas därefter. Höjs inte attraktiviteten för polisyrket kommer inte målet om 10 000 fler polisanställda att nås.

Politik handlar om att prioritera. Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen väljer att lägga nästan dubbelt så mycket pengar på internationellt bistånd som på polisen. Moderaterna prioriterar annorlunda och har bland annat föreslagit en särskild lönesatsning för polisen, betald polisutbildning där studieskulden skrivs av efter fem år i tjänst och åtgärder för att återanställa pensionerade poliser.

Min fråga till Isabella Lövin är: Varför gör inte regeringen mer för att höja attraktiviteten för polisyrket?

Fru talman! Tack, Magdalena Schröder, för frågan!

Regeringen har satt som mål att vi ska ha 10 000 fler anställda i Polismyndigheten till 2024. Nu är vi halvvägs. Vid halvårsskiftet 2020 hade antalet anställda ökat med mer än 5 000 sedan den här satsningen inleddes. Det är ett bevis på att Polismyndigheten nu är en attraktiv arbetsgivare. Siffrorna visar också att allt färre poliser slutar och att mer än var fjärde polis har återanställts.

Polisutbildningen går för högtryck. I den senaste sökomgången var det över 20 000 sökande till 1 000 platser. För att ta emot tillströmningen av nya poliser har regeringen beslutat att starta två nya polisutbildningar, i Malmö och i Borås.

Regeringens satsning på 10 000 fler polisanställda ligger fast. I dagsläget sker tillväxten snabbare än prognosen, och enligt Polismyndigheten kommer målet att nås.

Frågestunden var härmed avslutad.