Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av statsrådet Johan Forssell, arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson, justitieminister Gunnar Strömmer och statsrådet Niklas Wykman.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Statsrådet Johan Forssell besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Kriminalvården växer över alla bräddar just nu. För att klara av denna expansion behöver Kriminalvården satsa på betydligt fler medarbetare, vilket man skriver i sitt eget budgetunderlag.

Kriminalvården äskade 750 miljoner och tilldelades knappt en tredjedel i regeringens budget. Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är därför hur regeringen tänker klara av att finansiera utbyggnaden av kriminalvården.

Fru talman! Tusen tack för den frågan, Annika Strandhäll! Det är helt riktigt att kriminalvården befinner sig i ett expansivt skede. Det skick den var i när vi tog över gör möjligtvis att man ska vara någorlunda ödmjuk från det rödgröna hållet. Vi gör nu allt vi kan för att räta upp skutan.

Vad gäller anslagen har Kriminalvården fått allt man begär. När det gäller de 750 miljonerna är det tre delar: kompetensförsörjning, platsutbyggnad och kompensation för inflationen.

Kriminalvårdens äskande tog sikte på hösten, men vi var vänliga nog att skicka iväg en tredjedel av pengarna redan under våren för att bekräfta att hjälpen är på väg. Till resten kommer vi tillbaka till hösten i enlighet med det som Kriminalvården har begärt.

Fru talman! Kriminalvården har också gjort en analys av konsekvenserna av Tidöavtalet, där man räknar med att antalet fängelseår kan komma att öka från 3 300 till 4 900 om detta genomförs. Det kommer att krävas en utbyggnad från 11 till 16 stora anstalter, och personalbehovet kommer att öka kraftigt med tusentals nya heltidsanställda till en kostnad på uppemot 10 miljarder årligen.

Kommer regeringen att skjuta till det här?

Fru talman! Tusen tack för frågan, ledamoten!

Jag välkomnar verkligen underlaget från Kriminalvården. Det var ju vi själva som beställde det och beställde det direkt i vårt regleringsbrev för att snabbt få ett ordentligt underlag för den planering som krävs när vi får de avsedda effekterna av den omläggning av kriminalpolitiken som vi nu gör, nämligen att säkerställa att fler personer som begår riktigt grova brott som är allvarliga mot brottsoffer och mot hela vår demokrati ska sitta inne längre.

Vi återkommer till den konkreta planeringen.

Fru talman! Nya fängelser kan från planering till att de första fångarna är på plats ta upp till tio år att bygga.

Kriminalvården räknar med att platsbehovet kommer att fördubblas i och med Tidöavtalets straffskärpningar, och som det ser ut nu går över 2 000 personer fria i väntan på fängelseplats.

Regeringen har inlett arbetet med våningssängar och moduler, och frågan om att hyra fängelseplatser utomlands finns med i Tidöavtalet.

En av statens viktigaste uppgifter är att se till att skydda medborgarna från farliga individer. I takt med att SD:s och regeringens straffskärpningar kommer på plats kommer också behovet av fängelseplatser att öka.

Ser justitieministern några alternativa förslag förutom de tidigare nämnda för att få nya och fler fängelseplatser på plats så snart som möjligt?

Fru talman! Jag tackar för den frågan, som ligger i samma riktning som den tidigare frågeställarens.

Jag tycker nog att Pontus Andersson själv var inne på de viktigaste verktygen. Det kommer att krävas en bredd av olika åtgärder för att åstadkomma en expansion.

Det handlar om att bygga fler fängelser, och det handlar om förtätning. Exempelvis var jag i fredags i Ystad, där man har byggt 53 restriktionshäktesplatser i moduler som tar 12 månader att sätta upp. Det är så att säga en förtätning av de fysiska utrymmen som redan finns innanför murar och stängsel.

Av de 4 500 anstaltsplatser som finns i Sverige är det i dag bara 900 som inrymmer våningssängar. Det kommer att behöva bli fler.

Vi ser som sagt på möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands.

Det finns en rad olika saker att göra, och vi är beredda att göra i princip allt som krävs.

Fru talman! Människors trygghet och brottsoffers upprättelse måste få kosta och ständigt vara i fokus. Oavsett om vi pratar våningssängar och moduler eller fängelseplatser utomlands måste vi se till att skjuta till medel för att genomföra detta.

Ett annat problem vi har i dag är att vi inte låter utländska kriminella avtjäna sitt straff i sitt hemland om standarden på det landets fängelser är lägre än vår. Anser ministern att vi ska fortsätta ta hänsyn till lägre fängelsestandard i kriminellas hemländer och därmed låta utländska kriminella uppta platser på dyra svenska anstalter?

Fru talman! Jag tycker också att det är en stor och viktig möjlighet att fler personer ska avtjäna sina straff i sina hemländer.

Standardfrågan är en aspekt på detta; sedan finns det andra. En är att vi måste försäkra oss om att människor kommer att avtjäna sina straff i sina hemländer. Det finns på många ställen korruption som gör att man kommer ut tidigare än vi har tänkt. Sedan har vi verkställighetsfrågor - risken för tortyr och annat. Men i den mån det går att säkerställa bra förvaring även i andra länder är jag fullt beredd att göra det också.

Fru talman! Min fråga är till integrationsminister Johan Pehrson.

Det var ändå lite upplyftande att regeringen valde att lyfta fram Vänsterpartiets politik när man i slutet av april gick ut med att de som flytt kriget i Ukraina och fått uppehållstillstånd genom massflyktsdirektivet ska få folkbokföra sig i Sverige och få utökad tillgång till vår välfärd och möjlighet till etablering i samhället. Men regeringens ovilja att agera lyser igenom även här, då detta inte ska bli möjligt förrän 2024.

Har inte de som flytt kriget i Ukraina fått utstå nog? Ska de inte heller få rättvisa och rimliga möjligheter till en stabil tillvaro? Och varför agerar inte regeringen nu i fråga om att tillåta folkbokföring av ukrainska flyktingar i Sverige?

Fru talman! Tack, Frida Tånghag, för en mycket viktig fråga! Sverige gör stora insatser för att hjälpa det modiga ukrainska folket, som tar strid för friheten - också vår frihet. Tro inte att Putins mördarregim kommer att stanna om den skulle lyckas förtrycka Ukraina.

Vi gör många insatser, men en sak är att ge människor skydd enligt massflyktsdirektivet. Det är så betydelsefullt att Europa kan samlas och se till att människor får skydd i sitt närområde. Vi tar en stor del, men många andra länder tar en ännu större del.

Vi tittar på frågan om hur man snabbare kan komma framåt när det gäller folkbokföring, men det kräver lagstiftning. Kommer vi framåt kan detta ske tidigare, men annars vet vi att det kommer att ske automatiskt från och med början av nästa år.

Fru talman! Som framgår av det utskottsinitiativ som Vänsterpartiet lade fram i slutet av februari är det mycket möjligt att genomföra detta. Det går att göra situationen bättre nu genom att tillåta folkbokföring, vilket är en väldigt enkel åtgärd som skulle göra stor skillnad. Det som lyser igenom är dock regeringens totala ovilja att agera. Man står bara och tittar på trots att det faktiskt går att agera nu.

Fru talman! Beredningskravet innebär att vi måste se till att i så fall få utredningar på plats. Man kan inte bara stifta en lag och så är alla människor från Ukraina som är här enligt massflyktsdirektivet folkbokförda. Det är på många sätt sorgligt när det gäller en så angelägen fråga, men så ser det ut.

Så låt oss tävla! Se till att Vänsterpartiet driver ett förslag som samlar majoritet i utskottet och se om det kommer lika långt som vi kan hinna - det är alternativet. Men vi gör allt vi kan för att nu ge dessa människor skydd och möjlighet till integration här i Sverige.

Fru talman och statsrådet Forssell! I Sverige vilar riksdagens och regeringens relation till landets lärosäten på något så nedärvt svenskt som tillit, samförstånd och respekt för olika roller i samhället. Men nu har regeringen med mycket kort varsel beslutat att korta förordningstiden för styrelser från tre år till 17 månader. Olika regeringsföreträdare ger olika förklaringar. Bilden är grumlig och orsakerna oklara.

Rektorer, professorer och lärare ger unisont uttryck för att den institutionella akademiska friheten är hotad, det vill säga lärosätenas möjligheter till självstyre som fria och oberoende aktörer i relation till exempelvis regering, riksdag och marknad.

Min fråga till statsrådet Forssell är: Är det regeringens mening att direktstyret av Sveriges universitet och högskolor måste öka?

Fru talman! Tack, Anders Ådahl, för denna viktiga fråga om ett aktuellt ämne! Låt mig ånyo på hela regeringens vägnar slå fast att den akademiska friheten i Sverige är en grundbult och naturligtvis kommer att fortsätta vara det.

Vi har, fru talman, ett nytt säkerhetspolitiskt läge, vilket jag inte tror har passerat obemärkt förbi denna kammare. I ljuset av detta är det klart att vi måste vidta en hel del åtgärder. En sådan är att förse styrelserna med den säkerhetspolitiska kompetensen. Vi har fått ett antal rätt oroväckande rapporter om att det finns en del säkerhetspolitiska utmaningar på detta område.

Jag vill understryka att planen är att efter denna tillfälliga nedkortning till 17 månader, som faktiskt gjorts tidigare i Sverige, återgå till den sedvanliga perioden på tre år - detta har vi varit tydliga med.

Fru talman! Jag delar bilden och uppfattningen att vi inte ska vara naiva utan måste se säkerhetshoten; där drar vi samma slutsats, och jag håller med om detta. Men min fråga rörde egentligen inte bilden av hottyperna utan om regeringen anser att det är rimligt att inskränka den akademiska friheten och direkttillsätta folk i högskolestyrelser. Normalt hanteras ju ägarintresset genom regleringsbrev och en utvecklad ägardialog.

Återigen - önskar regeringen direktstyra?

Fru talman! Vi uppfattar naturligtvis att de beslut vi fattar är motiverade - annars skulle vi inte fatta dem. Ytterst är det regeringen som innehar utnämningsmakten.

Men låt mig ånyo understryka det faktum att vi har ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Vi har varken råd eller tid att i denna situation vara naiva. Jag tycker att denna debatt har sprungit iväg väldigt mycket. Man har tagit till väldiga överord om något som egentligen borde vara ganska självklart i det svåra säkerhetspolitiska läge vi har just nu.

Fru talman! Min fråga går till justitieministern. Den 27 april beslutade regeringen att bryta mot lagen. I beslutet står att miljökvalitetsnormen innebär att i princip inga nya utsläpp av PFOS kan tillåtas. Men ändå beslutade regeringen att försvaret får pumpa ut stora mängder PFOS i dricksvattentäkten Vättern.

Detta är ett stort problem, för PFOS och PFAS är så kallade evighetskemikalier. De misstänks också vara cancerframkallande. Redan i dag har svenska ungdomar dubbelt så hög halt av PFAS i sina kroppar som andra ungdomar - högst halter i hela Europa. Livsmedelsverket har en maximigräns för hur mycket PFAS som får förekomma i en dricksvattentäkt. Nu tillåter man alltså sex gånger så höga halter.

Anser justitieministern att vi i dag är i ett läge där rättsstatens principer ska överges och att det ska vara tillåtet för regeringen att bryta mot både miljöbalken och EU:s direktiv?

Fru talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan! Jag ska vara alldeles uppriktig och säga att jag inte är djupt insatt i de sakomständigheter som frågeställaren lyfter fram. Jag föreställer mig att denna fråga hör hemma på ett annat departement än Justitiedepartementet.

Med detta sagt vill jag gärna förvissa frågeställaren och kammaren om att den här regeringen inte fattar några beslut som strider mot lagar. Skulle enskilda människor eller andra till äventyrs uppleva att det finns en sådan risk är detta naturligtvis något som måste prövas i varje enskilt fall och enligt den förvaltningsrättsliga modell vi har här i landet.

Som sagt var, regeringens beslut strider naturligtvis inte mot någon lagstiftning. Jag ser fram emot att sådana frågor i förekommande fall prövas i domstol eller på annat sätt.

Fru talman! Det är framför allt i orostider som vi politiker ska stå upp för demokratiska rättsprinciper. Självklart vill försvaret öva mer och även samverka med andra länder, men som vd:n för Svenskt Vatten säger: "Vi kan inte försvara ett land genom att förstöra det vi lever av, det vill säga dricksvatten eller den miljö vi har."

Måste inte regeringen värna just miljölagstiftningen i dagens hotfulla situation?

Fru talman! Det är väl uppenbart i denna fråga att det finns en avvägning mellan väldigt legitima intressen - både de säkerhets- och försvarspolitiska intressena och viktiga miljö- och hälsointressen. Jag förutsätter att denna avvägning görs på ett omdömesgillt sätt, både i lagstiftning och i regeringsbeslut och, så småningom, i konkreta tillståndsärenden och annat, där en avvägning görs i varje enskilt fall. Ytterst handlar detta om en prövning i det förvaltningsrättsliga systemet.

Fru talman! Min fråga går till bistånds- och handelsminister Johan Forssell. Det av så många efterlängtade regeringsskiftet i höstas innebär att vi kan få ordning på Sverige. I detta ingår att lägga om biståndspolitiken från att maximera spenderandet till att maximera resultaten.

I den omlagda biståndspolitiken har regeringen signalerat ett fokus på stöd till demokratirörelser, demokrati och människorättsaktivister.

Demokrati, frihet och för den delen fria val står under hot. De värderingar vi står för är under attack både i vårt närområde och långt ute i världen. Det är därför av vikt att Sverige med vår trovärdighet står upp för stöd till demokrati- och människorättsförsvarare och till organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, för demokratiska principer och för att fler ska få rösta i fria val.

Min fråga är därför: Hur kommer regeringen att arbeta med stöd till dem som står upp för denna frihet, och hur kan vi bidra till att verka för fler fria val?

Fru talman! Tack, Fredrik Saweståhl, för frågan!

Självfallet är stödet till demokratiförsvarare världen över starkt prioriterat av regeringen och av Sverige som helhet, skulle jag säga. Detta är också ett område som vi har pekat på tydligt som en prioritering. Det avspeglar sig till exempel i den budget som ligger för i år och det faktum att det stöd som kallas för demokratimiljarden också ökar till just 1 miljard kronor. Det kommer att användas för detta.

Sedan handlar det inte bara om pengar. På sikt måste vi ju också se till att de länder som det gäller kan utvecklas i en fredlig riktning mot mer av rättsstat, mer av handel och mer av öppenhet. Där arbetar vi inte minst för att just hitta synergier mellan den viktiga biståndspolitiken och handelspolitiken för att bryta ny mark och för att möjliggöra detta.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är positivt och glädjande att medlen till detta ökar. Det är naturligtvis också oerhört positivt att vi försöker koppla ihop bistånd med handel och rättsstatsprinciper och allt det som behövs för att bygga ett tryggt och gott samhälle. Jag undrar som en uppföljning apropå detta med demokratimiljarden om statsrådet kan säga någonting om vårt fokus på Ukraina, Moldavien och Georgien.

Fru talman! Ukraina är ju en hörnsten i vår biståndspolitik, och det kommer att förbli så under den här mandatperioden och förmodligen också under lång tid senare, av enkelt insedda skäl. Vi arbetar väldigt brett i Ukraina. Just nu handlar det om att ge ett omfattande humanitärt stöd - ett omfattande militärt stöd också, naturligtvis - men även om att planera för freden. Där kommer den viktiga handelspolitiken in. Det handlar om att få in alla våra fantastiska svenska exportföretag, så att vi kan börja bygga upp Ukraina igen. Det finns ingen uppgift på mitt bord som är viktigare än denna.

Fru talman! Min fråga går denna gång till Johan Pehrson, särskilt i hans roll som integrationsminister.

Civilsamhället har många gånger burit ett stort ansvar. Vi kan se på hur det var under 1990-talet med Balkan eller under 2015-2016 med Syrien och på den diskussion när det gäller Ukraina som vi har nu. Där har kyrkor, samfund och enskilda arbetat på väldigt hårt för att se till att samhället fungerar.

Samtidigt ser vi tyvärr att det finns fusk i våra system. Riksrevisionen pekar ju i rapporten Tillit och kontroll på en hel del problematik där odemokratiska organisationer kan ha fått pengar på ett fullständigt felaktigt sätt.

Då kommer jag till min första fråga, och den är: Vad gör integrationsministern och regeringen för att bromsa det oseriösa som sker och samtidigt stödja och uppmuntra de goda krafterna i samhället?

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för en viktig fråga! Det krävs ju inte bara myndigheter, kloka politiska beslut, företag, akademi och annat för att bygga ett samhälle, utan det krävs också ideella krafter. Det krävs att vi engagerar oss i olika föreningar för att försöka göra skillnad där till exempel myndigheter inte alltid når fram.

Vi har ett omfattande ekonomiskt stöd som vi ger till alltifrån Civil Rights Defenders till olika kyrkliga sammanslutningar och idrottsföreningar. Det är en hel palett för att få detta starka civilsamhälle att växa.

Här och där smyger det sig dock in oärliga personer. Vi ökar ju nu kontrollen och försöker följa upp detta ännu starkare, bland annat efter Riksrevisionens rapporter och annat. Man har kunnat se att pengar försvinner i väg till fel sak eller rent av till sådant som är mot demokratin. Vi kommer att fortsätta det arbetet. Rätt pengar ska gå till rätt person.

Fru talman! En av de fina förmåner vi som sitter i riksdagen har är möjligheten att vara ute och göra studiebesök.

Under den gångna terminen har jag varit i Malmö och lyssnat till hur man jobbar med språk. Jag varit i Örebro och lyssnat på hur man utbildar folk som soltekniker. Jag har varit i Lerum och lyssnat på hur man jobbar med boendestödjare. Hemma i Uddevalla har vi en grupp människor med ett engagemang för Ukraina som har fått över 100 personer i jobb. Här ser vi de positiva delarna i civilsamhället.

Vad gör statsrådet för att stärka dessa positiva krafter?

Fru talman! Det jag sa i mitt förra inlägg var ju lite trist - att vi behövde kontrollera mer, så att rätt person eller rätt organisation får rätt pengar. Det är ju viktigt att pengarna inte går åt fel håll.

Men vi satsar stort på att öka kvinnors organisation i utsatta områden. Vi satsar på idrottsföreningar och på att på olika sätt nå ut till de områden där det behövs mycket stöd och hjälp. Just när det gäller Ukraina har vi via europeiska medel, alltså ESF-fonden och sådant, gjort stora insatser med över en halv miljard kronor för att hjälpa människor från Ukraina att få hjälp och stöd och inte minst jobb eller språkundervisning.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Forssell.

De senaste dagarna har palestinska terrorister skjutit kaskad efter kaskad med raketer mot demokratin Israel. 25 procent av raketerna slår dessutom ned på palestinsk mark och dödar palestinska civila. De är alltså ett hot mot både palestinska civila och israeliska civila, liksom mot freden.

Samtidigt är det sedan tidigare väl belagt hur svenska pengar via bistånd har gått till att underbygga och finansiera terrorism eller terrorister från Palestina. Det finns exempel på att palestinska terrorister har fått kommunikationsutbildning från Sverige - inte i syfte att kommunicera terrorism utan i andra syften - och använt den för att sprida hatpropaganda.

Kan regeringen garantera att det bistånd som finns kvar inte går till att understödja terrorism?

Fru talman! Tack, Joar Forssell, för en viktig fråga!

I regeringen har vi precis inlett ett arbete med att ta fram en reformagenda för att säkerställa att svenska skattebetalare alltid ska veta att deras skattepengar används på ett effektivt sätt när vi generöst ger 56 miljarder kronor i bistånd varje år från Sverige.

Vi är fortfarande i inledningen av detta arbete. En hel del förändringar har vi redan hunnit med. Man kan notera att det svenska bilaterala stödet till Palestina i år kommer att minska ganska kraftigt efter den mycket omfattande ökning som har skett under de senaste åren.

Det vore dock fel av mig att säga att vi nu redan är framme och har alla svar, för det har vi inte. Men arbetet är igång. Inriktningen är väldigt tydlig: Svenska skattebetalares pengar ska alltid gå till rätt saker och - det är så självklart att man inte ens ska behöva säga det - naturligtvis inte användas för att finansiera terrorism.

Fru talman! Tack, statsrådet Forssell, för svaret! Det är ju uppenbart att detta inte bara handlar om direkt finansiering till terrorister, utan det handlar också om att pengar kan hamna hos människor som indirekt stöttar terrorism eller indirekt stöttar hatpropaganda, islamism eller antisemitism. Det är klart att varje krona som i något led riskerar att hamna hos människor som på något sätt är involverade i den här typen av brott skadar vår relation med demokratin Israel. Det skadar också möjligheterna att nå en lösning på denna långvariga konflikt.

Jag önskar att regeringen ska jobba ännu hårdare med att se till att detta inte ska ske i framtiden.

Fru talman! Jag kan försäkra Joar Forssell om att frågan står väldigt högt upp på vår agenda.

Vi står naturligtvis bakom en tvåstatslösning, vill jag säga - det sker ju övertramp här från olika sidor. Men inriktningen för just biståndet är väldigt tydlig och klar, och det har förekommit uppgifter till exempel om att biståndsmedel används för att finansiera olika läroböcker på ett sätt som helt enkelt är förkastligt. Vi tar alla dessa uppgifter på väldigt stort allvar, och vi är måna om att jobba igenom frågan. Vi kommer att återkomma till riksdagen.

Fru talman! Tidigare i våras kom beskedet att Attacus Stomsystem Betong i Strömsunds kommun i min valkrets Jämtlands län har begärts i konkurs. Över 200 medarbetare riskerar att snart stå utan arbete.

Oron är naturligtvis stor i bygden för att även underleverantörsleden kommer att drabbas, med ännu fler uppsägningar som följd. I våra storstäder skulle en konkurs av den här storleken motsvara kanske en stängd Torslandafabrik - tusentals arbetstillfällen.

Konkursen är en konsekvens av att marknaden för produktion av flerbostadshus har tvärnitat, och man kan väl konstatera att regeringens beslut att skrota investeringsstödet hade en sällsynt dålig tajmning.

Min fråga till statsrådet Pehrson är vilka besked han har till bygg- och industriarbetarna i Hammerdal i Strömsund och på andra orter som nu står inför risken att möta varsel och uppsägningar. Kommer regeringen att agera för att möta krisen i byggbranschen, eller är svaret - för att citera statsministern - att det bara är att bita ihop?

Fru talman! Den svenska arbetsmarknaden är under press. Människor i vårt land är under press.

Den lågkonjunktur som tillsammans med hög inflation pressar människor är som en kniptång när det gäller att kunna vidta många åtgärder som vi skulle vilja se för att stärka svensk konkurrenskraft och svensk tillväxtkraft på sikt. Vi måste kort och gott göra allt för att banka ut den inflation som gör oss alla kollektivt fattigare.

Vi har ändå en stark situation på svensk arbetsmarknad: Många reformer vi har gjort under tidigare år fortsätter att leverera, och arbetslösheten i Sverige sjunker just nu. Men med det sagt är det många branscher, till exempel småhusbranschen och handeln, som är mycket ansatta i detta ekonomiska läge. Vi följer detta noga. Vi tillser att det finns goda möjligheter till vidareutbildning och omställning, och vi har en a-kassa som ska leverera när människor hamnar i arbetslöshetens smärta.

Fru talman! Matchfixning är en fråga som är ständigt aktuell. Vi vet att kriminella gäng har nästlat sig in i idrotten för att fixa matcher till sin egen fördel.

Den förra regeringen vägrade blankt att skriva under Macolinkonventionen, med hänvisning till att man ville invänta EU:s svar. Sverige är tillsammans med Malta de enda länderna i EU som har vägrat skriva under. Nu ser vi konsekvenserna av det. Det har lett till att vi har halkat efter i arbetet för att motverka matchfixning.

Med en ny regering på plats vill jag ställa samma fråga. Hur går arbetet med att motverka matchfixning, och när kommer regeringen att skriva under Macolinkonventionen?

Fru talman! Jag vill börja med att slå fast att frågan inte ligger direkt under mitt ansvarsområde - det är Jakob Forssmed som hanterar den - men att jag som ansvarig för spelfrågor kände mig mest träffad. I och med att frågeställaren inte adresserade något särskilt statsråd tänkte jag att jag kunde svara på frågan.

I Sverige har vi en princip för hur vi hanterar underskrifter av internationella dokument, och den håller vi oss till. Men jag kan glädja frågeställaren med att detta arbete pågår i Regeringskansliet. Det finns alltså en process för detta.

Man kan också konstatera att matchfixning, precis som frågeställaren säger, är ett betydande problem. Det kan användas både för att skapa brottsvinster och för att tvätta brottsvinster, och det kan utövas en enorm påtryckning på enskilda idrottsutövare i detta. Här pågår ett intensivt arbete även på spelregleringssidan. Den intresserade kan också notera till exempel att vi redan nu under våren tillförde Spelinspektionen mer resurser för att arbeta mot bland annat penningtvätt.

Här pågår alltså ett aktivt arbete i fler delar än vad som efterfrågas.

Fru talman! Enligt arbetsmarknadsminister Johan Pehrson har arbetslösa det för fett, och de ska flytta dit jobben finns även om det splittrar familjer. Pehrson verkar inte veta att arbetslösa faktiskt söker i genomsnitt fem till åtta jobb per månad och att det redan i dag ställs krav på att man ska ta lämpliga arbeten och flytta när behovet finns.

Det är inte heller särskilt fett att vara arbetslös; den genomsnittliga nettoersättningen från a-kassan 2022 var 13 117 kronor. Hur menar Pehrson att en sådan inkomst är fet, med tanke på att den faktiskt ligger under gränsen för relativ fattigdom enligt EU:s definition?

Varför väljer arbetsmarknadsministern inte att sluta hetsa mot dem som är arbetslösa och i stället satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns?

Fru talman! Jag är glad att många följer mig på sociala medier-plattformarna och också glad att det uppmärksammas att detta med att se till att människor kommer i arbete är svårt. Det innebär både krav och möjligheter. Regeringen höjde mängder av sociala ersättningar i början av året. Vi har också permanentat en högre nivå på a-kassan, eftersom det är en viktig omställningsförsäkring.

Trots att arbetslösheten i Sverige nu sjunker finns det dock väldigt många människor som är arbetslösa, och många har varit arbetslösa länge - samtidigt som det finns hundratusentals lediga arbeten. Det är det som inte ska kunna vara så fett. Vi behöver bli bättre på att anvisa till utbildning och till andra arbeten, och människor behöver i vissa fall också vara beredda att flytta dit jobben finns. Det är bara så vi kan återupprätta och hålla i den arbetslinje som är nödvändig om vi ska kunna bygga fler skolor och fler äldreboenden samt betala för vår gemensamma välfärd.

Fru talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer. Den berör ämnet familjerätt, där lagstiftningen är ganska gammal och uppvisar gamla värderingar.

Vi kan ta exemplet föräldrabalken, som det fattades beslut om 1949. Ministrarna som då var ansvariga var födda mellan 1888 och 1906. Lagstiftningen vilar alltså på gamla värderingar, och i lagstiftningen är man och kvinna gifta och har gemensamma barn. Allt annat är någonting annat. För att ta ett konkret exempel: Om man är ogift och får barn är det bara mamman som får automatisk vårdnad om barnet. Pappan får det om mamman sätter ett kryss i rutan för gemensam vårdnad. Detta skapar en situation där barnen får en ojämställd bild av föräldrarnas värde.

Min fråga till ministern är därför när ministern kommer att ta tag i denna fråga och förändra lagstiftningen så att båda föräldrarna redan från födseln får samma värde ur barnets perspektiv.

Fru talman! Jag tror - dessvärre, höll jag på att säga - att det är ganska mycket lagstiftning som skulle kunna härledas till personer som föddes i början av förra seklet eller kanske till och med ännu tidigare. Men det har trots allt skett moderniseringar av lagstiftningen under gång; det gäller familjerätten, avtalsrätten, straffrätten, processrätten och mycket annat.

När det gäller familjerätten tror jag att ett bredare familjerättsligt grepp faktiskt är lite för stort att mäkta med. Däremot finns det enskilda delar som jag tror att det finns stora anledningar att se över. En av de frågor vi tidigare har diskuterat gemensamt och där alla partier också har ställt sig bakom ett gemensamt grepp gäller vissa familjerättsliga frågor, till exempel bodelning, där det finns anledning att anpassa sig till verkliga förhållanden.

Just den fråga frågeställaren nu tar upp tror jag faktiskt inte är helt okomplicerad. Jag diskuterar den gärna vidare, men jag har inga konkreta besked i dag.

Fru talman! Den 11 november 2015 infördes gränskontroller för resande från Danmark till Sverige. De infördes för tio dagar, men sju och ett halvt år och mer än 2 700 dagar senare är de fortfarande kvar. De har förlängts i omgångar, med olika motiveringar.

Det här har haft oerhört negativa konsekvenser för Öresundsintegrationen. Det har tagit polisiära resurser i anspråk som man kan tycka kunde ha använts mer effektivt. Med stor sannolikhet är kontrollerna också olagliga och bryter mot EU-rätten.

Fru talman! Min fråga till justitieministern är: Är ambitionen från regeringen att avskaffa gränskontrollerna någon gång och i så fall när?

Fru talman! Regeringens ambition är att säkerställa att vi har kontroll över våra gränser. Vi är också övertygade om att det här mycket väl går att förena med en fri rörlighet för människor som arbetspendlar eller av andra väldigt legitima skäl rör sig över våra gränser på daglig basis.

Det är helt riktigt att gränskontrollerna som vi nu talar om omprövas var sjätte månad. Det är vi skyldiga att göra. Men så länge vi upplever att det finns skäl att återinföra kontrollerna kommer vi naturligtvis att göra det.

De skäl som vi har haft anledning att betona i samband med det senaste beslutet är det faktum att Sverige har gått från att vara ett legitimt mål för terrorister till ett prioriterat mål för terrorister, och det är någonting som har skett bara under de senaste månaderna.

I det ljuset har vi fattat beslut om att återinföra gränskontrollerna för ytterligare en sexmånadersperiod. När de sex månaderna närmar sig slutet kommer vi naturligtvis att pröva om det finns skäl att ytterligare förlänga kontrollerna.

Fru talman! Min fråga går till utrikeshandelsminister Johan Forssell.

Det svenska ordförandeskapet i EU har som ledstjärna konkurrenskraft, och det är av stor vikt för Sverige att driva frihandel.

Frihandelsavtalet med Nya Zeeland är i pipeline för slutförhandlingar, Australien finns för förhandlande och Indien finns också på en lista. Nyligen var det val i Brasilien, och det så kallade Mercosur mellan Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay ingår också som en del. Kanske finns det en ljusglimt att förvänta sig.

Jag undrar därför hur nuläget ser ut och vad vi kan vänta oss framöver.

Fru talman! Det är helt korrekt att vi jobbar väldigt hårt för att få nya frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och många andra länder och regioner. Det arbetet har ju lite legat nere de senaste åren. Unionen har, i och för sig fullt förståeligt, koncentrerat arbetet på en del andra saker. Det har varit covid, flyktingkris etcetera.

I grund och botten är det den regelbaserade handeln med omvärlden och naturligtvis även den inre marknaden som bygger Europas välstånd. En hörnsten för det svenska ordförandeskapet är just konkurrenskraften, och då handlar det både om att undanröja de olika handelshinder som finns internt och om att teckna fler frihandelsavtal.

Precis som Ann-Charlotte Hammar Johnsson säger är det Nya Zeeland som står först på tur. Det är ett litet men ändå viktigt land. Vi hoppas också på Australien. Det pågår även förhandlingar med Indien, Chile och Mexiko, liksom med Indonesien, som är en jättemarknad. Till detta har vi avtalet med Mercosur som vi hoppas att våra vänner i Spanien ska kunna underteckna under sitt ordförandeskap, även om det hade varit trevligt om det skett under det svenska ordförandeskapet.

Fru talman! Sverige har nu en regering som ser till att Polismyndigheten får både resurser och verktyg för att skapa trygghet i hela vårt land. I budgetpropositionen för 2023 ökas anslaget för Polismyndigheten med 3,2 miljarder kronor.

Trots detta möter jag i mitt hemlän Gävleborg en oro över att polisstationer kommer att läggas ned. Trots de förstärkningar och satsningar som görs av vår regering lever alltså oron kvar, något som kan bero på att man misstänker att resurserna kommer att koncentreras till de stora städerna.

Jag vill därför rikta min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer och ge ministern chansen att stilla denna oro och berätta hur regeringen ska se till att vi har en polismyndighet som fungerar såväl i storstaden som ute i hjärtlandet.

Fru talman! Tack, Lili André, för den utomordentligt viktiga frågan!

Det råder inget som helst tvivel om att den stora tillväxt av polisen som vi ser framför oss naturligtvis ska vara en tillväxt som kommer hela landet till del. Oavsett om det handlar om stora städer, medelstora städer eller glesbygd ska medborgarna kunna räkna med att polisen finns där för dem. Det handlar både om den fysiska närvaron och tillgängligheten på andra sätt, exempelvis att någon svarar i telefon när man ringer eller vad det nu kan vara för någonting.

Det finns omständigheter som talar för att tillväxten hittills i alltför hög grad har skett på toppen av pyramiden. När vi nu, som frågeställaren mycket riktigt säger, kommer att göra rekordinvesteringar i polisen framåt är det klart att med det följer en mycket berättigad förväntan om att tillväxten ska ske i hela landet, längst ut i kapillärerna, på fältet och i utredningsverksamheten, nära medborgarna.

Fru talman! I det svåra ekonomiska läge som vi befinner oss i måste penning- och finanspolitiken vara välavvägd för att Sverige ska komma tillbaka till en låg inflation utan att riskera den finansiella stabiliteten.

Riksbankens och regeringens möjlighet att bedriva denna välavvägda politik begränsas kraftigt av bristen på statistik över hur hushållens skulder och tillgångar fördelas. Det är då svårare att göra en bedömning av vilka effekter politiken kommer att få och också utvärdera politiken efteråt.

Utredningen En ny statistik över hushållens tillgångar och skulder har lagts fram, och remisstiden har gått ut. I dag på finansutskottets utfrågning fick vi återigen höra Finanspolitiska rådets syn på frågan. De efterlyser just den här statistiken. Det är samma rekommendation som Riksbanken, Finansinspektionen och OECD har gjort.

Min fråga till statsrådet Niklas Wykman är när han kommer med besked hur och om regeringen kommer att gå vidare med utredningens förslag.

Fru talman! Tack för frågan, Zinaida Kajevic!

Det har under lång tid i Sverige rått en alldeles för stor oreda i allt från folkbokföring till hur det ser ut på gator och torg. Steg för steg tar den här regeringen tag i de problemen.

När det kommer till hushållens skulder och tillgångar vill jag vara väldigt tydlig med att det under inga som helst omständigheter är aktuellt, vad Socialdemokraterna än vill, att bygga upp en infrastruktur för att införa en förmögenhetsskatt i Sverige. Det är helt uteslutet.

När det kommer till statistikbehoven finns det flera utredningar som har arbetat. Vi har utredningen om tillgångar och skulder, och vi inväntar också resultat kring den överskuldsättningsutredning som finns, där det bland annat ska övervägas ett skuldregister.

Här finns det möjlighet att förbättra statistikunderlaget. Om de svaren finns inom utredningen eller om vi behöver arbeta vidare kommer vi att återkomma till i god ordning.

Fru talman! Jag har en fråga till justitieminister Gunnar Strömmer.

I måndags rymde två pojkar, 14 och 15 år gamla, från ett Sis-hem utanför Göteborg genom att klättra över ett staket. De är misstänkta för två separata skjutningar i Stockholm.

Detta är faktiskt den tredje rymningen på kort tid, den andra från ett Sis-hem. För bara några veckor sedan fritogs som bekant en 17-åring under vapenhot i samband med ett tandläkarbesök i Södertälje. Det har visat sig att elektronisk kommunikation var avgörande för att fritagningen skulle kunna genomföras i det fallet. Händelserna visar på tydliga brister kring hur Sis-hemmen och säkerheten kring dem fungerar.

Ett av de förslag som finns inom ramen för Tidöavtalet är att det ska inrättas särskilda ungdomsfängelser för de grovt kriminella ungdomarna. Men förutom det: Avser regeringen att agera i frågan gällande den växande problematiken med rymningar från Sis-hem och i så fall hur? Det skulle vara intressant att höra.

Fru talman! Tack, Richard Jomshof, för den utomordentligt viktiga frågan!

Alla de här rymningarna, eller fritagningarna, som vi nu talar om är ett uttryck för en ordning som, enkelt uttryckt, inte är tillräckligt säker och inte tillräckligt väl fungerande. Det är högsta prioritet för den här regeringen att räta ut de frågetecken och ordna upp de problem som vi har tagit över.

När det gäller de konkreta frågorna konstaterar jag att Kriminalvården omedelbart fattade beslut om att ställa in alla planerade sjukvårdstransporter. De fick ett uppdrag av oss att i närtid återkomma med en planering för hur säkerheten kan öka kring de här transporterna.

När det gäller Sis-hemmen är det helt riktigt så att vi inväntar utredningsförslag om att inrätta särskilda ungdomsfängelser för att ta hand om de grövsta unga brottslingarna.

När det gäller Sis-hemmen i stort handlar det nu om att dra in möjligheten att använda elektronisk kommunikation på det sätt som sker i dag, utökade möjligheter att visitera och inspektera rum inne på boendena och allmänt sett höja säkerheten också kring de hem som i dag inte tar hand om de grövsta brottslingarna.

Fru talman! Brottsvinster från bedrägerier ökar lavinartat och landade förra året på 5,8 miljarder kronor. Sedan 2020 har brottsvinsterna ökat med 38 procent. Detta visar en ny rapport från polisens nationella bedrägericentrum. Pengarna går rakt in i den organiserade brottsligheten. Samtidigt innebär det att kriminella tjänar mer på bedrägerier än på den lukrativa narkotikahandeln.

Banker erbjuder produkter och tjänster som Swish och bank-id som inte har ett tillräckligt starkt säkerhetssystem för att motverka dessa bedrägerier.

I en skriftlig fråga om att strama åt säkerhetssystemen svarade Niklas Wykman att han väntar på att EU-kommissionen ska lägga fram ett förslag om nya regler för betaltjänster under våren 2023.

Då undrar jag om statsrådet Niklas Wykman kan berätta om detta arbete och hur tidsramen ser ut för när regler kan införas i Sverige för att stoppa bedrägerierna.

Fru talman! Låt mig börja med att understryka hur avskyvärd denna typ av brottslighet är. Den vänder sig många gånger mot samhällets mest sårbara - mot våra äldre. Man tar inte bara ifrån dem deras besparingar utan också deras sista trygghet här i livet genom att de känner sig både lurade och förnedrade. Detta ska bekämpas med kraft, och det gör denna regering.

Jag välkomnar också allt det som branschen gör för att med information och teknikutveckling motverka denna typ av brottslighet. Det finns också saker kvar att göra på det politiska området med regleringar.

När det gäller själva frågan förhandlas ett EU-direktiv som handlar om någonting som gäller samma kund och samma transaktion och som ska göra det enklare att bryta sekretess. Jag kan konstatera att det redan har stiftats lag om revolutionerande sekretessbrytande bestämmelser som kan börja användas i Sverige mellan banker och myndigheter. Det återstår arbete mellan banker. Och ett EU-paket förhandlas nu under det svenska ordförandeskapet. Min förhoppning är att det ska komma så långt som möjligt och om inte annat gå i mål i höst.

Fru talman! I dag på morgonen har Centerpartiet lagt fram ett förslag på hur man kan klara klimatmålen, sänka priset vid pumpen och ge alla en möjlighet att tanka svenskt.

Om den utredning som ligger på regeringens bord och samlar damm genomförs kan vi i Sverige producera 3 miljarder liter förnybara drivmedel från svensk råvara. Det skulle sänka priset vid pumpen, minska utsläppen och skapa tiotusentals arbetstillfällen.

Min fråga till regeringen och Johan Forssell blir därför: Vad gör regeringen för att öka den svenska biodrivmedelsproduktionen, så att alla kan välja att tanka svenskt?

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan. Men han får ursäkta mig för att jag inte har följt Centerpartiets pressträff i dag på morgonen. Vi får säkert anledning att återkomma till detta.

Jag kan ändå ta tillfället i akt och berätta vad vi gör generellt på detta område. Vi har en situation just nu där väldigt många hushåll i Sverige, inte minst många barnfamiljer, har det väldigt svårt att få ekonomin att gå ihop. De höga drivmedelspriserna är en viktig faktor i fråga om det, utöver det ansträngda ekonomiska läge som vi har med en hög inflation etcetera.

Våra partier har nu kommit överens om att genomföra det som vi lovade väljarna före valet, nämligen att sänka den svenska reduktionsplikten ned till 6 procent för både bensin och diesel. Detta ska löpa under tre år. Det är ett viktigt steg framåt. Det kan handla om en sänkning på 5-6 kronor på drivmedel, inklusive moms, redan 2024. I förhållande till de ökningar som presenterades före valet blir skillnaden ännu större.

Vi arbetar alltså med denna fråga för att inte minst våra barnfamiljer ska kunna fortsätta att använda bilen när så behövs.

Fru talman! Min fråga riktas till justitieminister Gunnar Strömmer.

När jag som riksdagsledamot besöker företag är det en fråga som allt oftare dyker upp. Den handlar om kriminaliteten. Företagare oroar sig naturligtvis, precis som alla andra svenskar, över den ökande grova våldsbrottsligheten. Men frågan lyfts också fram därför att kriminaliteten i allt större utsträckning har kommit att påverka förutsättningarna för att driva företag i Sverige. Kriminaliteten har därmed blivit en viktig näringspolitisk fråga. Näringslivets kostnader för kriminaliteten är stora. Därtill påverkar den arbetsmiljön och tryggheten negativt för både anställda och kunder.

Fru talman! Min fråga är vad regeringen avser att göra för att bekämpa brottslighet riktad mot företag och näringslivet i stort.

Fru talman! Jag tackar för denna viktiga fråga. Det är helt riktigt att dessa frågor som rör lag och ordning för första gången någonsin var inte bara väljarnas viktigaste frågor i valet utan också företagarnas viktigaste frågor. Det får man ändå säga är historiskt i den bemärkelsen att det alltid har varit andra frågor - regleringsfrågor, skattefrågor och konkurrenskraftsfrågor av andra slag - som har stått i fokus för företagarnas politiska uppmärksamhet inför ett val.

Det är klart att företagare påverkas på väldigt många sätt. Då tänker jag närmast som medborgare, eftersom de påverkas som alla andra av brottsligheten.

Mängdbrotten och den låga uppklaringen gör att många små företagare inte längre anmäler brottslighet eftersom de inte uppfattar att det är värt mödan eller kommer att leda till några resultat. Det är en situation som vi kan göra mycket åt och som vi inte kan acceptera.

När det gäller konkurrenskraften i områden där det är väldigt stor brottslighet och där det är svårt att få människor att bosätta sig är hela vårt generella program för att trycka tillbaka brottsligheten också utomordentligt viktigt för företagarna.

Fru talman! Jag ställer min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer.

De anmälda bedrägeribrotten mot äldre har ökat med över 80 procent de senaste tre åren. Den största ökningen har skett i kategorin sociala manipulationer, där någon ringer och utger sig för att vara till exempel banktjänsteman.

TV4 har nu rapporterat att det förra året kom in ungefär 193 000 anmälningar till polisen om bedrägerier mot privatpersoner. Verkligheten är att polisen inte hinner eller inte har möjlighet att utreda alla dessa 193 000 bedrägerianmälningar som kommer in, vilket inte är bra. Men här har också bankerna en stor uppgift att arbeta än mer förebyggande och vidta olika skyddsåtgärder, inte minst för våra äldre.

Min fråga är: Bedrägerierna ökar lavinartat. Hur ser justitieministern på bankernas ansvar i detta akuta läge?

Fru talman! Detta är frågor som man kan säga finns i snittet mellan justitiefrågorna och finansfrågorna, inte minst finansmarknadsfrågorna. Som frågeställaren är inne på finns det också ett snitt mot finansiella institut och inte minst bankerna.

Jag hade så sent som förra eller förrförra veckan företrädare för PRO och SPF på besök på departementet. Vi pratade igenom frågorna utomordentligt noggrant, i synnerhet förstås i ljuset av de bedrägerier som riktas just mot äldre och ofta på telefon. Vi kom överens om att vi i närtid ska samlas igen tillsammans med företrädare för polis, relevanta myndigheter och bankerna för att gemensamt diskutera eventuella lagstiftningsförändringar och eventuella förändringar i bankernas och de andra finansiella institutens arbete på detta område, allt i syfte att säkerställa att vi kan trycka tillbaka dessa bedrägerier med gemensamma krafter.

Fru talman! Justitieministern beskriver hur organiserad brottslighet gör våra bostadsområden och städer osäkra och otrygga men också hur den grova brottsligheten hotar på systemnivå.

Kommuner och regioner gör upphandlingar för 150 miljarder kronor från privata aktörer. Det har blivit en viktig finansieringskälla för den grova organiserade brottsligheten.

Södertälje kommun har en lång erfarenhet av att oseriösa aktörer har infiltrerat exempelvis hemtjänsten. Kommunen jobbar därför aktivt för att motverka dessa bedrägerier. Men har man väl blivit utsatt står man ofta där med både verksamheten och en plundrad skattkista. I Stockholmsregionen tas nu krafttag för att stoppa felaktiga utbetalningar. Det handlar om över 50 miljoner kronor per år. Det är vårdens pengar som i stället har kunnat användas av gängkriminella eller organiserad brottslighet för att dricka drinkar vid Solkusten.

Det krävs att staten gör mer. Och jag undrar: Kommer regeringen att stötta Södertälje kommun och Region Stockholm i kampen mot den grova organiserade brottsligheten och i kampen mot bedrägerier?

Fru talman! Ja, regeringen kommer att stötta både Södertälje kommun, Region Stockholm och alla andra kommuner och regioner runt om i landet i kampen mot den grova organiserade brottsligheten, i synnerhet med tanke på det som frågeställaren nu tog upp, alltså de omfattande bedrägerier som sker mot olika aktörer i det offentliga samt infiltration, påverkan och påtryckningar av olika slag, som vi vet att den grova organiserade brottsligheten ägnar sig åt.

Detta arbete handlar inte minst om att ta fasta på de erfarenheter som finns i kommuner som har väldigt lång erfarenhet av att motverka denna brottslighet. Södertälje är utan tvekan ett sådant exempel - den kommunen har väl fått pröva på nästan varje aspekt av de problem som vi nu beskriver.

Det långa talets korta mening är: Ja, Södertälje, Region Stockholm och alla andra kommuner och regioner kan påräkna regeringens och statens helhjärtade stöd.

Fru talman! Sverige går mot lågkonjunktur, och inflationen är hög. Människors disponibla inkomster minskar i takt med att räntorna stiger. Många människor har helt enkelt inte längre råd med vardagen.

Överskuldsättning är ett jättestort problem redan i dag, och risken för att den ekonomiska situationen förvärrar detta ytterligare ökar. Olika typer av högkostnadskrediter eller snabblån kan vara en dålig idé och kan sätta människor i en ännu sämre situation om de används fel och i för hög grad.

Desperata människor kan söka lån från många olika aktörer och därmed dra på sig väldigt stora skulder väldigt snabbt. Därför skulle det behövas en begränsning för hur stor skuldsättning en låntagare kan ha genom högkostnadskrediter i förhållande till sin inkomst.

Jag vill fråga finansmarknadsministern om han kommer att agera för att införa en beloppsgräns för hur stora högkostnadskrediter en individ kan ha.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Här gjorde den förra regeringen en del viktiga insatser genom att införa ett tak för hur mycket räntor man kan få ta ut. Precis som frågeställaren var inne på är detta dock uppenbarligen fortfarande en lukrativ bransch där många lockas till att ta krediter som de eventuellt inte har råd att betala. Det är väldigt viktigt att dessa företag är under tillsyn. Det kan finnas regleringsarbete kvar att göra på detta område.

Det finns också skäl att se över vilka underliggande faktorer som leder till denna typ av skuldsättning - ibland gäller det konsumtion, och ibland gäller det till exempel spelande. Spelbranschen är en bransch som särskilt kan utsätta människor för väldigt stora utgifter på kort tid. Vissa företag skickar många till kronofogden, och människor blir snabbt skuldsatta.

Detta är inte ett färdigreglerat område, och vi arbetar aktivt med det. Precis som frågeställaren påpekade är detta extra angeläget när konjunkturen viker nedåt och risken att skuldsätta sig ökar.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

I dag är det mer än 1,3 miljoner personer i Sverige som varken är självförsörjande eller studerande. Det innebär att dessa personer på ett eller annat sätt måste försörjas av andra.

Att så många som möjligt arbetar är verkligen centralt för både vårt nuvarande och vårt framtida välstånd. Sverige ska vara ett land där alla som kan gör sin del. Om en arbetstagare är sjuk eller av andra skäl inte kan arbeta ska det absolut finnas ett trygghetssystem som fungerar på bästa sätt, men för den som kan arbeta ska det alltid vara lönsamt att ta ett jobb och bidra till det gemensamma.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Vilka åtgärder vidtar regeringen för att återupprätta arbetslinjen?

Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för frågan!

Välstånd skapas genom att människor arbetar hårt, genom att människor utbildar sig med kraft och genom att det finns en företagsamhet som växer i vårt land, så att vi kan ha bra och fungerande institutioner för utbildning för alla och skapa möjligheter för människor att bli sin egen samhällsbyggare efter bästa förmåga.

Då är det en stor utmaning att det inte alltid lönar sig att arbeta. En av de viktigaste reformer som denna regering har kommit överens om med samarbetspartiet Sverigedemokraterna är en rejäl reform för att det alltid ska löna sig att arbeta. Vi tittar på bidragstak och på olika sätt att kunna sänka skatterna. Allt detta kommer vi snart att återkomma till, men just nu är skattesänkarverktyget något begränsat beroende på den kniptång i form av inflation som gör att man inte får blåsa på räntorna.

Fru talman! Barn ska inte tvingas till umgänge där risk för våld föreligger - det är inte att se till barnets bästa.

I måndags gick remisstiden ut för Tryggare hem för barn. Utredningen har fått rejäl kritik från olika aktörer. Unicef Sverige skriver till exempel: "Vi menar att föreslagen förändring riskerar att kränka andra rättigheter som barnet har, exempelvis barnets rätt att enligt artikel 19 skyddas mot alla former av våld. Med föreslagen förändring finns en överhängande risk att förslagen inte leder till det som varit utredningens uppgift, att se över hur skyddet för barnet kan stärkas när fråga uppkommer om umgänge med en förälder som har utövat våld eller gjort sig skyldig till någon annan allvarlig kränkning."

Kritiken är tung och allvarlig. Hur ser regeringens plan ut? När planeras en proposition, och hur kommer arbetet att läggas upp för att hantera kritiken från många olika aktörer?

Fru talman! Tack, Laila Naraghi, för frågan!

Jag vet att frågeställaren har ett mycket djupt engagemang i dessa frågor - vi har haft tillfälle att tala om det i många olika sammanhang, och jag ser verkligen fram emot att få göra det även fortsättningsvis.

Med det sagt är det ju så att denna utredning tillsattes av den förra regeringen, och direktiven är den förra regeringens. Vi i den nya regeringen tog emot utredningen när den kom och skickade ut den på remiss, vilket ju är ganska rimligt. Skickade ut regeringen gjorde vi också!

Det är helt riktigt att remisstiden går ut nu i dagarna. Nu ska vi sätta oss och analysera remissutfallet. Jag vet att det finns långtgående och sannolikt också berättigad kritik från olika håll mot delar av utredningens slutsatser. Nu kommer vi att analysera underlaget, och sedan ska vi återkomma till exakt hur vi ska föra detta framåt utifrån det underlag vi ärvt. Vi ska ta hand om det på ett så klokt sätt som det bara går.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

Med fortfarande hög arbetslöshet i Sverige bör det vara upp till var regering att ta vara på alla möjligheter att få arbetslösa i sysselsättning och att ta vara på deras kompetens i kommande industrisatsningar i Sverige. I den storskaliga omställningen i norra Sverige har företag svårt att få tag på kompetent arbetskraft till olika industriella projekt. Nu senast har även Timrå kommun bidragit med en stor etablering till Västernorrland.

Fru talman! Man kan konstatera att kompetensbristen är ett stort problem i denna region. Min fråga till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson är: Kommer regeringen att vidta några åtgärder för att komma till rätta med norra Sveriges behov av arbetskraft med rätt kompetens?

Fru talman! Det är ju som Ulf Lindholm säger: Det glöder i norra Sverige. Vi har ju sedan vi tillträdde känt att många upplever en ökad optimism. Investeringarna kommer in i landet. Man känner att det är på rätt väg med energipolitik, med ordning och reda, med skattepolitik och med företagarpolitik. Man vågar satsa i Sverige.

Då ska vi göra vad vi kan för att rusta, matcha och se till att människor som i dag inte arbetar för det första lär sig svenska, för det andra får en adekvat utbildning och för det tredje är beredda och har möjlighet att ta de jobb som finns.

Då måste man jobba ihop med kommuner och regioner och göra allt man kan för att underlätta. Många gör det. Det handlar till exempel om exploatering för nya bostadsområden, så att människor har någonstans att bo. Det måste byggas skolor och så vidare. Allt detta är fantastiskt med en sådan utveckling.

Därför satsar regeringen på vuxenutbildningen. Vi ökar anslagen till och resurserna för yrkeshögskolor för att de bättre ska kunna utbilda människor till de jobb som faktiskt finns.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

I Sverige pratar vi svenska. Men alltför länge har vi förminskat betydelsen av svenska språket. Det ser vi nu med ökade språkklyftor, en djup integrationskris som vi har fått ärva från Socialdemokraterna och en alltför hög arbetslöshet i våra utanförskapsområden. Barn växer upp i hem där föräldrarna inte pratar svenska och inte har kontakt med den svenska arbetsmarknaden.

Genom svenska språket binds vi samman, blir en del av det svenska samhället och blir svenskar. För att kunna utkräva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter måste man kunna prata svenska.

Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att minska utanförskapet så att fler barn med utländsk bakgrund behärskar svenska språket lika bra som om de hade haft svenskfödda föräldrar?

Fru talman! Jag tackar Arin Karapet för frågan.

Visst är det så att svenska språket är avgörande. Men tyvärr är svenska inte världens enklaste språk. Vad gör vi åt det? I Sverige pratar vi svenska.

Jag tillhör ett parti som i många år har sagt att det är viktigt med svenskkunskaper. I dag håller alla här inne kanske med om det, men för 20 år sen var det annat ljud i skällan.

Vi jobbar med att ställa om sfi-undervisningen för att få mer kraft i den, och vi ställer om etableringsersättningen. Dessa arbeten har vi satt i gång; vi har ju bara varit på plats i sex månader. Vi jobbar också med det vi kallar förstärkt prov i svenska för att kunna bli medborgare i Sverige. Allt detta syftar till en enda sak: att förstärka integrationen. Det här är en fantastisk möjlighet att se till att människor som i dag befinner sig i utanförskap kommer i innanförskap och blir en del av Sverige, bidrar till att bygga Sverige och blir en förebild för sina barn. Men då pratar vi svenska, det är korrekt.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Niklas Wykman och rör spelfrågorna.

I förra veckans frågestund deltog finansminister Elisabeth Svantesson. På en fråga om de allmännyttiga lotterierna svarade hon: "Det här är en fråga som vi i regeringen ser över just nu därför att det var länge sedan vi såg över reglerna för de allmännyttiga lotterierna."

Ska regeringen se över reglerna på hela detta område?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

De senaste veckorna har det i delar av debatten låtit som att den svenska demokratin och rättsstaten står och faller med rättigheten att sälja skraplotter på kredit. Låt mig börja med att säga att jag långt ifrån delar denna uppfattning. Den svenska demokratin är mycket mer solid än så och utmanas av andra frågor som är på riktigt.

Det är korrekt att det pågår ett arbete för att se över vilka regler som ska gälla för de politiska lotterierna. Någon utredning är ännu inte tillsatt, men vi återkommer i god ordning. Allmännyttiga föreningar och andra har ingen som helst anledning att känna oro över detta. Det är dock korrekt att det ska föras en diskussion om politiska partiers möjlighet att tjäna pengar på lotterier.

Frågestunden var härmed avslutad.