Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av statsrådet Carl-Oskar Bohlin, finansminister Elisabeth Svantesson, statsrådet Acko Ankarberg Johansson och statsrådet Johan Forssell.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Statsrådet Carl-Oskar Bohlin besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till finansminister Elisabeth Svantesson. I veckan presenterade vi socialdemokrater vår vårmotion och vårbudget. Vi fokuserar på de stora problem som Sverige har: sjukvårdskrisen, kriminaliteten, kostnadskrisen och tillväxten. Jag skulle vilja ställa en fråga om det senare, det vill säga tillväxten.

Det kommer ny statistik igen som visar att Sverige haft en negativ tillväxt fyra kvartal i rad, bland de sämsta i hela Europa. En av de faktorer som driver ned tillväxten i Sverige är byggkrisen. Det är det lägsta bostadsbyggandet sedan 90-talet. Bostadsbyggandet har avstannat.

Om regeringen ser detta undrar jag: Varför gör man inget för att få igång bostadsbyggandet? Varför fanns det inte en enda ny åtgärd i regeringens vårbudget för att få fart på bostadsbyggandet i Sverige?

Herr talman! Tack, Mikael Damberg, för frågan! Det allra viktigaste för att få igång byggbranschen igen, så att det byggs mer, är såklart att inflationen och räntorna går ned. Det är helt beroende av detta. En låg efterfrågan och höga kostnader för att bygga gör att man bygger mindre. Därför är just inflationen och också räntorna det viktigaste.

När det gäller tillväxt är det just som Mikael Damberg säger. Sverige är väldigt räntekänsligt. Svenska hushåll och företag är räntekänsliga - mycket mer än vad man är i många andra länder. Det är korta räntebindningstider och höga lån.

Vi ser att vi nu långsiktigt ska bygga Sverige rikare och starkare. Här har vi en agenda just för att bygga tillväxten på kort och lång sikt. Då handlar det om strukturreformer, till exempel på bostadsområdet. Men det handlar också om infrastruktur, forskning, skatter och regelförenkling.

Herr talman! Det verkar som att finansministern inte riktigt ser hur verkligheten ser ut. Vi har totalstopp i bostadsbyggandet i Sverige.

I går kom ny konkursstatistik som visar att konkurserna i byggsektorn och småhusbyggandet bara rusar. Sju företag går i konkurs varje dag, och regeringen tittar bara på. Detta leder till att byggnadsarbetarna blir arbetslösa.

Vi har ett förslag om att införa en platsgaranti för lärlingar, så att inte de som går på byggprogrammet i dag ska tappas ut ur byggbranschen och det därmed blir ännu dyrare att bygga i framtiden. Hur ser finansministern på det?

Herr talman! Jag är beredd att titta på och gå igenom alla goda förslag som kan underlätta till exempel för bostadsbyggandet. Som jag tidigare nämnde är det viktigaste när det gäller detta att få ned inflationen - det är verkligen så det är. Att gå in med 30-40 miljarder i något slags tillfällig subvention - och då också se till att ekonomin får högre inflation och högre räntor - vore ett problem.

Vi förändrar rot. Vi ser till att det finns mer byggbar mark och annat för att det, när det nu vänder, ska gå ännu fortare. Men jag är beredd att kolla på alla goda förslag, även Socialdemokraternas.

Herr talman! Min fråga går också till finansministern. Tillsammans med Sverigedemokraterna har regeringen gjort stora satsningar på rättsväsendet för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten i Sverige. Som alla vet kommer en stor del av gängens pengar från droghandel, och beslag av narkotika ökar.

Tullverket har en viktig roll i att i ett tidigt skede stoppa införsel av illegala varor till landet. Tullverkets befogenheter har inte följt samhällsutvecklingen, och detta behöver prioriteras i mycket större utsträckning än vad som har gjorts historiskt.

Nu tar vi tag i problemen. Den 11 april överlämnade regeringen propositionen om en ny tullbefogenhetslag. Lagen ska ge tulltjänstemän bättre förutsättningar att möta den ändrade samhällsutvecklingen. Bland annat införs utökad rätt för tulltjänstemän att använda våld i tjänsteutövningen, nya möjligheter att stoppa transportmedel och större möjligheter att kontrollera försändelser som förs in i och ut ur landet.

Jag vill fråga finansministern om hur arbetet fortlöper och vilka ytterligare verktyg och befogenheter som kan komma att bli aktuella på området för att skapa ett tryggare Sverige.

Herr talman! Tack, Per Söderlund, för frågan! Sverige befinner sig på många sätt i ett nödläge. Vi har gängkriminalitet. Barn dödar barn. Vi har terrorhotnivå. Vi har en mängd problem. En stor orsak till detta handlar om pengar. Det är pengar som göder gängen. Men det är också narkotika, vapen och annat som ser till att detta kan fortsätta.

Vi jobbar systematiskt med lagstiftning, med det brottsförebyggande men också med att bekämpa den kriminella ekonomin på olika sätt. Tullen är otroligt viktig i detta. Det är därför de får mer resurser. Precis som Per Söderlund nämnde har vi en ny lagstiftning som kommer på plats i höst. Det är en helt ny lagstiftning. Förut har det varit olika lagstiftningar för Tullverket.

Nästa steg, frågade ledamoten om. Det handlar om att kriminalisera utförsel av stöldgods. Det är inte kriminaliserat i dag. Detta tror vi är en viktig del i det fortsatta arbetet, så att inte båtmotorer och annat i stora mängder fraktas över vår landsgräns.

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret! När Öresundsbron byggdes fanns det ingen tanke på att ha gränskontroller på bron. I dag är det otänkbart att inte ha sådana kontroller där.

Tullverket har föreslagit ökade anslag om cirka 500 miljoner kronor för 2025 och därutöver ytterligare anslagsökningar de följande åren. Det kan låta som mycket pengar. Men då ska man komma ihåg att Tullverket, som har ett anslag på knappt 3 miljarder, beräknas ha en samhällsnytta på ungefär 10 miljarder kronor. Det är alltså ganska bra utväxling på de pengarna.

Jag vill därför fråga om finansministern ser några ytterligare steg, utöver dem som vi nyss såg, just för att det är ett sådant viktigt område.

Herr talman! Jag tackar för frågan. I vårändringsbudgeten ser vi nu till att stärka Tullverket ännu mer, och jag utesluter inte att det efter höstens budgetförhandlingar med Per Söderlunds parti kan behövas mer. Ska man kunna göra sin uppgift måste man ju ha pengar och resurser för det.

Vi satsar stort och brett för att komma åt den kriminella ekonomin, och då är Tullverket väldigt viktigt. Tullverkets fokus har blivit ännu mer på just detta - att komma åt vapen, narkotika och faktiskt också en hel del kontanter.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson. Vårdförbundet har räknat ut att deras grupper jobbar ungefär 3 miljoner timmar övertid per år. Nu har de tagit till stridsåtgärder - övertidsblockad. Det är helt rimligt.

Arbetsmiljön är den stora frågan inom vården. Det har påpekats jättelänge. Trots ökade behov blir vårdplatserna allt färre, och det handlar förstås om bristen på personal. Vi har en nationell vårdkris. Detta är vi många som trycker på om. Överbeläggningarna på landets sjukhus ökar. Intensivvårdsplatserna minskar och är färre än före pandemin. Jag måste säga att jag blir lite oroad. Facken trycker på - det vill säga Kommunal, Vårdförbundet och Läkarförbundet - och larmar om det allvarliga läget.

Nu har ni gått in med ytterligare 6 miljarder, som absolut inte kommer att innebära någon ändring när det gäller det elände som vi ser. Det är fortfarande 6 000 varslade inom vården. Hur tänker ni vända skutan?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det som berör avtalen mellan arbetsmarknadens parter kan jag inte kommentera - detta är inte en fråga för vare sig riksdagen eller regeringen. Men precis som ledamoten säger är arbetsmiljöfrågorna centrala. Vi har många gånger i denna kammare tagit upp hur viktigt det är att man kan gå till jobbet, arbeta sin tid och vilja komma tillbaka och att man inte blir inkallad när man skulle ha sin lediga dag. Det har gällt tidigare när jag har stått i kammaren, och det gäller fortfarande.

Detta är en prioriterad fråga, och vi kommer att återkomma från regeringens sida när Nationella vårdkompetensrådet inom en månad kommer med sin rapport för att se vilka förslag vi kan få med regionerna på. Det är ändå de 21 regionerna som enligt lag har ansvar för sjukvården.

Jag hoppas att vi gemensamt kan hitta vägar framåt, för detta är helt avgörande frågor för hälso- och sjukvården.

Herr talman! Jag anser, Acko Ankarberg Johansson, att ni tillsammans med SD har det övergripande ansvaret när det råder en så allvarlig kris inom sjukvården. Man kan alltid bolla över ansvaret till regionerna helt och hållet, vilket ni gör ganska flitigt. Man kan också prata om brist på effektivitet och om att det vimlar av administratörer i hela sjukvården; det är väldigt luddiga ord. Jag tycker dock fortfarande att detta är väldigt ansvarslöst. Vi har en vårdkris, och det blir sämre och sämre. Var är lösningarna från regeringen och SD?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för kompletteringen.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska alla få en god vård på lika villkor. Där framgår också att det är regionerna som har ansvaret. Men när inflationen påverkade regionerna - faktiskt mer än den påverkade primärkommunerna - var det nödvändigt att stötta regionerna, vilket vi gör med sammanlagt 9 miljarder i ett sektorsstöd som regionerna direkt kan använda för att betala för konsekvenserna av inflationen. Det handlar inte om kostnadsökningen i sig, utan det är pensionsavtalet som drabbar dem. Därför behöver de varenda krona av de 9 miljarder som regeringen har gett dem.

Herr talman! Jag har frågor till finansministern gällande den historiska återhämtningsfond som EU upprättat, som är till för att minska klimatutsläppen. Totalt är det 750 miljarder euro i unionen, och det är 35,5 miljarder kronor som ska tillkomma till Sverige, enligt Ekonomistyrningsverkets senaste beräkning. Men eftersom regeringens politik har inneburit att utsläppen nästa år kommer att öka med nästan 5,3 miljoner ton - 17 gånger flygets utsläpp - hävdar flera remissinstanser, bland annat Naturvårdsverket, att det finns risk för att delar, kanske rent av stora delar, av detta inte kommer att kunna betalas ut.

Jag vill fråga finansministern: Hur mycket har betalats ut hittills? Enligt planen skulle 21 miljarder betalas ut före årsskiftet. Har de betalats ut?

Jag vill också fråga: Hur mycket av de 35,5 miljarderna kommer Sverige att förlora? Det är ju 170 miljoner kronor i veckan som vi ska få tillbaka av EU-pengar för att klara våra klimatinsatser. Hur mycket av dessa pengar kommer vi att förlora? Är det hundratals miljoner, miljarder eller tiotals miljarder?

Herr talman! Jag tackar Martin Ådahl för en viktig fråga.

Det pågår just nu ett arbete och en diskussion med kommissionen som handlar om att byta ut en av många åtgärder som finns i återhämtningsplanen, nämligen reduktionsplikten. Varför görs detta arbete? Den förra regeringen, med stöd av exempelvis Martin Ådahl, hade ju en reduktionspliktskurva som gick ganska rakt upp i skyn, vilket ledde till väldigt höga priser. För att underlätta för människor som bor på landsbygden eller är beroende av sin bil har vi förändrat reduktionsplikten. Den 1 januari blev dieseln 4 kronor billigare.

Detta kräver att vi byter ut det som Socialdemokraterna gjorde i sin plan. Mycket håller vi med om, men just detta byter vi ut. Vi diskuterar nu med kommissionen vad vi ska göra i stället.

Jag kommer att återkomma till riksdagen. Jag har också sagt i både EU-nämnden och finansutskottet att vi självklart återkommer när detta är klart. Det är dock inte bråttom - senast 2026 ska alla ansökningshandlingar vara inne.

Herr talman! Nu är problemet att regeringens politik har ökat utsläppen. Man har ersatt reduktionsplikten med ingenting. Man har tagit bort klimatbonusen för elbilar och ersatt den med ingenting. Det innebär att andelen bensin- eller dieselbilar ökar bland de nya bilarna. Utsläppen rusar, och Sverige har ingenting att ersätta det med. Vi får hela tiden höra att det kommer senare.

Jag fick inte svar på någon av mina frågor, så jag upprepar dem.

För det första: Hur mycket har betalats ut hittills? Andra länder har fått ut sina pengar. Hur mycket av de 21 miljarderna - de 170 miljonerna i veckan - är på väg ut till Sverige?

För det andra: Hur mycket är det? Finansministern måste kunna ha någon uppfattning. Är det hundratals miljoner, miljarder eller tiotals miljarder? Svenska folket förtjänar att få höra någon uppfattning om hur mycket pengar Sverige förlorar.

Herr talman! Om ledamoten hade lyssnat hade han hört att vi nu för en diskussion med kommissionen. Mitt mål är att Sverige inte ska förlora någonting alls.

Vi diskuterar nu andra åtgärder för att kunna byta ut den plan som den socialdemokratiska regeringen sa till mig, när jag var i opposition, att man kunde ändra i efterhand. Det fick jag löfte om i finansutskottet. Dessvärre var det inte så enkelt. Vi gjorde dock helt rätt som förändrade reduktionsplikten, för den drev människor till att bli ännu fattigare.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin.

Förra veckan presenterade vi i Försvarsberedningen vår slutrapport. En av de bästa sakerna med rapporten är en överenskommelse om stora tillskott till det civila försvaret, som trappas upp. Från år 2028 kommer minst 15 miljarder per år att läggas på det civila försvaret.

Samtidigt bygger det civila försvaret i stor utsträckning på att vi har ett samhälle som fungerar i fred. Tyvärr ser läget i Sverige inte bra ut. Vi har en vård som håller på att gå sönder, en undermålig järnvägsinfrastruktur som gör att det inte går att lita på att tåget går i tid ens i fred och en skola som inte har resurser att ge alla barn nödvändiga kunskaper och stöd under deras uppväxt.

Regeringen har genom sina budgetar visat en ovilja att satsa nödvändiga ekonomiska resurser på vården, infrastrukturen, skolan och klimatomställningen. Min fråga är därför hur regeringen har tänkt sig att dessa verksamheter ska kunna hantera ett läge med höjd beredskap och ytterst krig.

Herr talman! Tack, Emma Berginger, för frågan!

Låt mig börja med att säga att det är hoppingivande att Sveriges åtta partier har kommit samman när det gäller de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna i en svår och allvarstyngd tid. Detta är i grunden bra.

Det är också bra att man tar ett holistiskt grepp om Sveriges totalförsvar. Man konstaterar behovet av det civila försvaret som en förstärkande funktion för hela samhället.

Men det är också så att det som ska finansiera det civila försvaret ska gå till de tillkommande uppgifterna. Det handlar inte om den ordinarie verksamheten utan om den alternativa planläggningen. Det gäller alternativa ledningsplatser, robusthet och redundans som krävs för att klara krigets krav. Den ordinarie verksamheten finansieras på ordinarie sätt.

Herr talman! Under Försvarsberedningens arbete blev det väldigt tydligt att regeringspartierna inte är beredda att hitta en bred överenskommelse som garanterar att de stora satsningar som nu görs på försvaret - såväl det militära som det civila - finansieras på ett sätt som garanterar att inte vården, skolan, omsorgen och klimatomställningen drabbas. Jag vill därför fråga ministern hur regeringen ska kunna säkerställa att viktiga samhällssektorer som vård, skola, omsorg, infrastruktur och klimatanpassning inte drabbas negativt av de stora satsningarna på försvaret.

Herr talman! Den här regeringen har klarat av att finansiera historiska försvarssatsningar utan särskilda beredskapsskatter, om det är detta riksdagsledamoten frågar efter. Samtidigt kan jag konstatera att vi tillför rekordstora medel i generella statsbidrag till kommuner och regioner för att klara välfärdens kärna. Det går att göra både och om man klarar av att politiskt prioritera.

Herr talman! Min fråga till finansminister Elisabeth Svantesson.

Den organiserade brottsligheten har tillåtits växa under lång tid, och den har blivit systemhotande. Dödsskjutningar, sprängningar och rekrytering av barn till kriminella gäng hotar vår trygghet och säkerhet och hela vårt samhälle.

De kriminellas drivkraft är pengar. Den organiserade brottsligheten beräknas omsätta uppåt 150 miljarder kronor i brottsvinster varje år. Det är ofantligt mycket pengar; det är mer än hela försvarsbudgeten. Därför undrar jag vad regeringen gör för att strypa den kriminella ekonomin.

Herr talman! Jag tackar Boriana Åberg för frågan.

En av de allra viktigaste uppgifterna för regeringen och för våra fyra samarbetspartier är att göra Sverige tryggare igen. Sverige har blivit farligare under många år, men utvecklingen måste vändas.

Det som är tydligt är det som Boriana Åberg nämner, nämligen att det handlar om pengar. Gängkriminella rånar våra välfärdssystem och bedrar äldre. Listan kan göras hur lång som helst.

Det vi nu arbetar med systematiskt - och vi tar delvis över en del av vad den förra regeringen gjorde - är att öka tempot, arbeta i bredare form och göra mer. Vi jobbar systematiskt med alla myndigheter för att se vilken lagstiftning som saknas så att den kriminella ekonomin verkligen stryps. Det är en prioritet för mig. Narkotika är en del, men det mesta handlar om helt andra saker. Här måste kranarna till välfärdssystemen verkligen skruvas åt.

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Felaktig folkbokföring har visat sig vara ett verktyg för kriminella gäng och för andra välfärdsbedrägerier. Hur fortskrider arbetet med att få en korrekt folkbokföring?

Herr talman! I det här arbetet ansvarar jag för fyra olika myndigheter som jobbar med att strypa den kriminella ekonomin. Utbetalningsmyndigheten, som precis har kommit på plats, ska se till att man inte fuskar med olika bidrag. Det handlar också om Skatteverket, Tullverket och Kronofogden.

Skatteverket har en otroligt viktig uppgift att se till att rätt person bor på rätt ställe och att rätt person är i Sverige. Detta har verket fått betydande resurser för, och man jobbar aktivt. Vi har gett verket bättre verktyg lagstiftningsmässigt, så att man kan komma åt problemet, bland annat genom att dela mer information med andra myndigheter.

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsministern.

Vi minns statsministerns löfte om att den här regeringen lägger fram den budget som innebär att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården. Trots det fortsätter de massiva nedskärningarna.

I Västra Götalandsregionen, som jag kommer från, har man för 2024 en pensionskostnad på 12 miljarder kronor orsakad av inflationen. När inflationen kommer ned på normala nivåer kommer pensionskostnaden att vara ungefär 6 miljarder. Man har alltså en överkostnad, orsakad av inflationen, direkt orsakad av Rysslands anfallskrig i Ukraina, på 6 miljarder.

Regeringen skjuter i vårbudgeten till 1 miljard till Västra Götalandsregionen. På vilket sätt anser statsrådet att regeringen tar sitt ansvar när överkostnaden är 6 miljarder och man skjuter till 1 miljard?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är besvärande för regionerna med inflationen, samtidigt som de har stora behov av att både behålla personal och öka vårdkapaciteten. Det som händer samtidigt är mycket besvärande och tungt för regionerna, inte minst utifrån att de själva har skrivit på ett avtal om pensionerna som är jättebra för medarbetarna - inte tu tal om annat - men inflationens konsekvens är att de skrivs upp med så stora belopp. Några få regioner har tagit höjd för detta, och det innebär att några regioner inte behöver göra en enda besparing och klarar också inflationens konsekvenser på pensionskostnaderna. Andra regioner gör inte det.

Regeringen har ändå valt att gå in och stödja alla regioner. Oavsett om de klarar sig utan hjälp eller om de behöver hjälp stöttar vi med sammantaget 9 miljarder. Det gäller de 3 vi aviserade i höstas, men som gäller för i år, och de 6 som ingår i vårändringsbudgeten. Även om vi inte har ingått avtal är det en statlig uppgift att stödja regionerna så att de klarar inflationens konsekvenser.

Vi hoppas att inflationen är lägre så att vi återgår till normal tillvaro för regionerna och för pensionskostnaderna.

Herr talman! Jag riktar min fråga till bistånds- och utrikeshandelsministern.

I tider av kris och krig bör Sverige och andra demokratier agera solidariskt till försvar mot de folkrättsvidriga kränkningarna som Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina innebär.

Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringen lagt fram åtskilliga stödpaket för att stödja Ukraina militärt. Tillsammans med andra EU-länder har Sverige också enats om ett långsiktigt finansiellt stöd. Det är åtgärder som är nödvändiga för att värna Ukrainas och vår egen säkerhet.

Ukraina är nu den största enskilda mottagaren av svenskt bistånd. Det är bra. Men vi behöver vara beredda att gå mycket långt för att förhindra att Putin vinner framgång i angreppskriget mot Ukraina. När omvärldsläget är extraordinärt behöver vi vara beredda att göra anpassningar. En sådan anpassning vore att om möjligt rikta en ännu större andel av det svenska biståndet till Ukraina.

Är ministern beredd att tillsammans med Sverigedemokraterna verka för att om möjligt rikta en ännu större del av biståndet för att möta Ukrainas behov?

Herr talman! Jag tackar Yasmine Eriksson för frågan.

Jag kan bara instämma i den bakgrund som ges här. Vi har gjort stora förändringar i biståndspolitiken sedan valet 2022. Det är precis som beskrivs, nämligen att Ukraina är i dag den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd, och det kommer att fortsätta att vara så. Sverige är en stor givare. Totalt sett uppgår vårt samlade svenska stöd till nästan 40 miljarder. Om vi tittar på hur mycket vi ger i förhållande till vår bnp är Sverige på topp tio.

Men det här räcker inte, utan vi måste göra mer. Jag är öppen för alla initiativ att kanalisera ytterligare medel till Ukraina. Det är inte för att återuppbygga det som har varit, utan det är för att klara den humanitära situationen och bygga motståndskraft. På sikt handlar det om att bygga upp Ukraina till att bli något mer modernt och hållbart än vad det var tidigare.

Här måste vi också hitta helt nya synergier tillsammans med näringslivet, få in mer av handel, marknadsekonomi, privata investeringar. Om vi gör allt det kommer vi att klara den historiskt svåra men viktiga uppgiften.

Herr talman! I eftermiddag kommer vi här i kammaren att fatta beslut om höjd spelskatt från 18 till 22 procent. Det kan tyckas vara en mindre summa, med tanke på att skattesatsen har legat still de senaste åren.

Men det finns en hake här; skatten höjs lika mycket rakt över, det vill säga både på vadhållning och på onlinespel - casino och dylikt.

Spelbolaget ATG, som ägs av hästnäringen, får en direkt minskad inkomst på 200 miljoner kronor, och delar av det tappet sker redan i år.

Överskottet från ATG går direkt tillbaka till hästnäringen. En näring med över 300 000 hästar i Sverige är jobbskapande på landsbygden, och ATG är med och sponsrar landets travbanor och all utveckling däromkring. Travnäringen får inga övriga direkta bidrag från staten; det får annan idrottsverksamhet. Skatten på onlinespel hade kunnat höjas, medan skatten på vadhållning hade kunnat bibehållas. Det är vad vi i Centerpartiet föreslår i vår följdmotion som tas upp i eftermiddag.

Med den här skattehöjningen riskerar Tidöregeringen att äventyra en stabil näring på landsbygden. Jag undrar vad finansministern har för syn på detta och hur man tänker kompensera travnäringen.

Herr talman! Jag tackar Helena Vilhelmsson för en klok fråga.

Skatten höjs med några procentenheter, och det tror vi är rätt. Det är ett sätt att finansiera mycket av det vi behöver göra. Det finns stora utmaningar i Sverige med pengar till försvaret, polisen, rättsväsendet och andra delar.

Den fråga som Helena Vilhelmsson var inne på är viktig. Självklart kommer vi att följa frågan mycket noga och se så att den inte slår fel. Hästnäringen är en stor och viktig näring för många. Men vi ska komma ihåg vad de fyra partierna har gjort, till exempel sänkt reduktionsplikten och höjt gränsen för moms. Detta kommer att underlätta för flera av företagen.

Helena Vilhelmsson kan vara säker på - och jag är glad att hon har lyft upp frågan - att jag kommer att följa frågan mycket noggrant. Jag vet att hästnäringen är viktig, och vi vill fortsätta att underlätta för näringen.

Herr talman! Min fråga går till finansminister Elisabeth Svantesson.

Man kan inte äta pengar. Ekonomin är beroende av naturen. Miljöpartiets språkrör Amanda Lind sa häromdagen att det är politikens uppgift att se till att ekonomin håller sig inom naturens gränser. Miljöpartiet är för en miljösmart och socialt hållbar utveckling av ekonomin, och en viktig del i detta är att ställa om från en linjär ekonomi till en cirkulär ekonomi.

Sedan regeringen tillträdde har flera stöd för cirkulär ekonomi rivits bort, och man har också motarbetat regleringar. Till exempel höjdes momsen på reparationer, och det gör att det har blivit dyrare att laga skor, kläder och cyklar.

Sverige har också tack vare regeringen som enda land i EU röstat nej till en lag som säger att företag ska hålla koll på att det inte finns miljöförstöring eller barnarbete i värdekedjorna. Det försvårar ju för en cirkulär ekonomi.

Varför motarbetar finansministern cirkulära affärsmöjligheter?

Herr talman! Vår bild är inte att vi motarbetar cirkulär ekonomi.

När det gäller frågan om hushållens ekonomi kan man precis som frågeställaren konstatera att nej, man kan inte äta pengar. Men man kan heller inte tanka bilen med mat. Det vill säga att regeringens åtgärder för att stärka hushållens ekonomi sker på bredden.

Vi vill underlätta och skapa bättre köpkraft. Vi sänker skatten får låg- och medelinkomsttagare för att ge bättre utrymme i hushållens ekonomi för att till exempel kunna konsumera på ett mer hållbart och ansvarsfullt sätt.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson och gäller bristen på diabetesmedicinen Ozempic.

Just nu är det så illa att man kan räkna med att få de här sprutorna till jul, och receptlängden är tre månader.

Den här medicinen är viktig för diabetes 2-patienter. Den stimulerar insulinproduktion, och grunden för diabetes 2 är för låg insulinproduktion. Den är också bra för att hålla nere vikten.

Därför undrar jag om statsrådet och departementet har någon plan på att sätta press på Läkemedelsverket för att få fram mer Ozempic. Det är brist i dag.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är ju inte Läkemedelsverket som producerar läkemedel. Det gör privata företag.

Jag noterade i dag att det berörda företaget berättade om en fantastiskt god vinst, som mycket är kopplad till just det läkemedel som ledamoten lyfter fram. Men företaget har svårt att producera den mängd som efterfrågas. Det är skälet till att det är brist. Skälet till bristen är inte att någon har glömt att beställa, utan det är att företaget inte kan leverera det som önskas.

Det vi har gjort från svensk sida är att Läkemedelsverket har gått ut och rekommenderat och påmint alla förskrivare om att det här ska ges på rätt indikation, inte på fel indikation. Vi har fått exempel där man gett det till personer, patienter, som inte behöver det på den indikation som läkemedlet gäller.

Läkemedelsverket använder den roll som man har att både reglera och göra tillsyn men också komma med sådana här rekommendationer.

Det här är ett exempel på att läkemedelsbrist tyvärr är internationell. Vi behöver göra mycket både själva och gemensamt med andra EU-länder.

Herr talman! Lågkonjunkturen slår med full kraft mot Sverige. Var fjärde ensamstående förälder med låg lön har behövt låna pengar till mat och hyra, och nästan varannan har svårt att sätta näringsrik mat på bordet. Barn är oroliga för sina familjers ekonomi. Pensionärer tvingas vända på varje krona när de handlar mat.

Regeringen verkar inte se hur vanligt folk har det. Exempelvis har alla länder i Norden utom Sverige höjt barnbidraget på ett eller annat sätt.

Vi socialdemokrater har ställt oss på hushållens sida i kostnadskrisen. Vi har bland annat föreslagit en skatt på bankernas övervinster som gör att pengarna betalas tillbaka från bankerna till välfärd och hushåll. Det är pengar som skulle kunna stötta barnfamiljerna. Men regeringen har konsekvent valt att ställa sig på bankernas sida i stället för hushållens, nu senast i vårbudgeten.

Tycker verkligen finansministern att det är rimligt att barnfamiljerna ska användas som krockkuddar i krisen?

Herr talman! Tack till Mathias Tegnér för frågan!

Från första dagen på det här jobbet har jag haft vanliga löntagare för mina ögon. Inflationen var på 10-11 procent när vi tillträdde. Vi visste att om vi inte får ned den kommer det att bli fruktansvärt tufft, ännu tuffare, under många år framöver.

Förra året stöttade vi hushållen med 40 miljarder. Det var kanske inte exakt alla delar som Mathias Tegnér gillade, men det var bra. Det var elstöd. I år sänker vi skatten på arbete och på pensioner, i år och förra året på drivmedel och så vidare. Listan kan göras lång. Dessutom stöttar vi de barnfamiljer som har det allra tuffast eftersom vi också har höjt bostadsbidraget för barnfamiljer.

Det som gör mig förundrad, herr talman, är hur Socialdemokraterna här kan vara så styva i korken, kanske man kan säga, när Socialdemokraterna i Stockholm höjer skatten för vanliga människor. När det är allra tuffast höjer man skatten i regionen och i kommunen. Det tycker jag är att se till att helt vanliga löntagare får det tuffare, inte lättare.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Carl-Oskar Bohlin.

Diskussionen om de långa svarstiderna på SOS Alarm har varit återkommande de senaste åren. Riksrevisionen har riktat kritik mot MSB, som är tillsynsansvarig för SOS Alarm. Regeringen svarar i sin skrivelse i ärendet att man nu avser att föra en dialog med MSB och SOS Alarm.

Mot bakgrund av detta undrar jag om statsrådet kommer att följa upp dialogen med konkreta och mätbara mål. SOS Alarm är en totalförsvarsviktig verksamhet och måste fungera.

Herr talman! Tack till Sara-Lena Bjälkö för en mycket angelägen fråga!

Precis som frågeställaren påpekar är det här en verksamhet som är av stor betydelse och vikt för funktionaliteten i totalförsvaret.

Det här är en prioriterad fråga för regeringen. Vi tillförde extra medel till SOS Alarm i budgeten för 2024. Vi tillförde ytterligare medel i vårändringsbudgeten just för att SOS Alarm ska få bättre förutsättningar att nå sina mål, bland annat målet om en genomsnittlig svarstid på åtta sekunder under året.

Prognosen just nu är att man från tidigare år, när man legat på uppemot en minut, är på väg tillbaka ned mot åtta sekunder. Bedömningen är att målet om åtta sekunder kommer att kunna nås under innevarande år. Men precis som frågeställaren efterfrågar kommer vi att följa den här frågan mycket noga via MSB och direkt med SOS Alarm.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Johan Forssell.

Under den borgerliga regeringen 2008 inrättades en tjänst som havsambassadör i Sverige. Det var framsynt - havsfrågorna är globala, och världen behöver ha ett internationellt engagemang om vi ska rädda haven.

Sverige har sedan dess under olika regeringar och olika konstellationer arbetat upp ett gott renommé och en ledande ställning i havsfrågorna. Initiativet till den första havskonferensen 2017 är bara en del i det.

Just nu pågår många internationella förhandlingar. FN:s havsdekad är igång. BBNJ ska färdigställas, och vi ser att vi inte uppnår våra Agenda 2030-mål. Vi ser också att flera andra länder har följt efter, till exempel Tyskland senast. Men i det här läget väljer Tidöregeringen med SD i spetsen att ta bort havsambassadören.

Min fråga till statsrådet är varför man väljer att ta bort den här tjänsten. Ska regeringen kasta bort allt det arbete för haven som Sverige har gjort? Varför vill man släppa ledartröjan och det renommé som Sverige arbetat upp?

Herr talman! Tack till Emma Nohrén för frågan!

Havs- och miljöfrågorna är högt prioriterade av regeringen, inte minst i det globala arbetet. Om man tittar tillbaka på de senaste åren kan man också se att vi har deltagit i många av de internationella diskussioner där det här har varit uppe - inte minst under det svenska EU-ordförandeskapet, skulle jag säga. Men frågan är ju bredare än så. Man kan också titta på de FN-diskussioner som skett, till exempel vid generalförsamlingens inledning i New York i fjol.

Sedan är det ju så att vårt arbete är mycket bredare än en enskild ambassadörspost. Tur är väl det, för det är väl alldeles uppenbart att så här viktiga frågor inte kan hanteras av en person på Utrikesdepartementet i Stockholm. Här är vi som regering engagerade. Vi är engagerade med hela vår diplomatiska verksamhet. Vi är engagerade i Världsbanken, i FN-systemet, i de multilaterala utvecklingsbankerna etcetera.

De här frågorna är och förblir, oavsett vilken person som håller i en specifik uppgift på UD i Stockholm, högt prioriterade av den svenska regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Vi moderater vill återinföra möjligheten till dygnspass för Blåljussverige. Upplägget att arbeta mycket i korta perioder och sedan kompenseras med ledighet i direkt anslutning är vad branschen vill ha. Det är så man vill jobba, och det är så man har sett till att ha några av Sveriges lägsta sjukskrivningstal. Det är ett kostnadseffektivt arbetssätt, och det är just så våra blåljushjältar ges bäst möjlighet till stöd, hjälp och återhämtning efter tuffa insatser.

Moderaternas EU-parlamentariker Tomas Tobé är tydlig med att vi kommer att arbeta med frågan på högsta nivå. Men redan här och nu behöver vi få till stånd lättnader som skapar frihet - mer än bara dispensansökningar för semesterperioder - för att vårt land inte ska förlora viktig kompetens och i kris riskera att vara sämre rustat.

Min fråga går till ministern för civilt försvar: Hur kan vi hjälpas åt att rädda och stärka den framgångsrika svenska modellen för räddningstjänsten?

Herr talman! Tack till Ann-Sofie Lifvenhage för att hon lyfter en viktig fråga här i riksdagskammaren! Räddningstjänstens förutsättningar att utöva sitt arbete är grundläggande och centrala för totalförsvarets förmåga över hela hotskalan - till vardags, i fredstid och, ytterst, i händelse av ett väpnat angrepp.

Vi har en svensk modell som innebär att det är arbetsmarknadens parter som kommer överens om arbetstidsvillkoren. Som företrädare för regeringen varken kan eller bör jag kommentera det direkta utfallet av detta. Jag konstaterar dock att det nu har slutits en ny överenskommelse. Jag hoppas att man från parternas sida genomlyser den och utvärderar effekterna.

Det ligger ett mycket stort ansvar på parterna att i denna fråga fatta ansvarsfulla beslut som leder till att vi har fortsatt hög förmåga i den svenska räddningstjänsten.

Herr talman! Ivo har inlett tillsynsärenden på flera olika mottagningar som tillhör bolaget Svea Vaccin och hittat temperaturloggar som visar att kylarna har varit både för varma och för kalla. Detta kan leda till att vaccinet inte alls har avsedd effekt.

Tidigare i år gjorde Aftonbladet flera granskningar av bolaget, och Ivo har nu bekräftat det man hittat.

Region Stockholm har också hittat mycket allvarliga brister i patientsäkerheten. Det har bland annat handlat om kompetenskrav som inte har uppfyllts.

Många som har fått vaccin på mottagningarna undrar nu om vaccinerna över huvud taget har haft någon effekt. Vad avser statsrådet Acko Ankarberg att göra ytterligare för att få stopp på så pass allvarliga brister i en vaccineringsverksamhet?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en oerhört viktig fråga! Den som kommer till en sjukvårdsgivare ska veta att det är säkert, att det inte finns några risker och att det man gör är väl beprövat. Då får man inte handskas slarvigt med läkemedel. Det är oerhört allvarligt när man gör det. Precis som ledamoten lyfter kan detta leda till direkta risker för den person man har framför sig.

Det var, tycker jag, klokt av Region Stockholm att bryta avtalet med ett privat företag när det inte fungerade och företaget gick utanför det man skulle. Men de övriga som företaget utför tjänster för är helt privata; det är inte staten eller myndigheter som har avtal med dem, utan det är helt privat utfört och finansierat. Det staten kan göra är att genom våra tillsynsmyndigheter, så som Ivo har möjlighet att göra och nu gör, bedöma vilka verktyg som ska användas för att agera mot vaccinföretaget i fråga.

Det är inte en ministeruppgift att åka runt och vara tillsynsmyndighet, utan det är våra myndigheter som gör detta. Jag hoppas att de fortsätter sitt viktiga arbete, för detta är ett tydligt exempel på att det är nödvändigt med tillsyn och att de måste ha tillräckligt med verktyg. Vi tänker förse dem med det.

Herr talman! Min fråga går till finansministern. Vi ser allt fler krav runt om i EU på ny gemensam finansiering på EU-nivå eftersom flera medlemsstaters ekonomier är vanskötta och därmed lämnar noll utrymme för satsningar i de respektive länderna. Nyligen upprepades kraven i samband med publiceringen av rapporten Much more than a market om EU:s inre marknad och konkurrensen från bland annat USA. Tesen är att problemen med EU:s konkurrenskraft bäst löses genom gemensam finansiering utöver befintlig EU-budget.

Står finansministern fast vid att detta är fel väg att gå och att Sverige bör säga nej till ännu en stor EU-fond?

Herr talman! Tack, Charlotte Quensel, för en mycket viktig fråga! Det pågår verkligen en diskussion i EU om hur vi ska stärka vår konkurrenskraft. Den frågan har äntligen kommit upp, och den är viktig. Hur blir vi mer produktiva? Hur ser vi till att EU inte halkar efter ännu mer i jämförelse med andra ekonomier?

Lösningen på detta, som många partier här inne också ställer sig bakom, är att jobba med våra komparativa fördelar och stärka kompetensförsörjningen. Det handlar om rörlighet för varor och tjänster och så vidare.

Men så finns det, precis som ledamoten säger, också länder som tycker att det skulle vara en mycket god idé att låna upp lite mer pengar. Ofta är det ungefär samma länder som själva har rätt stora skulder.

Det finns, vilket jag är glad för, en stark vilja från Sveriges riksdag att hålla tillbaka vad gäller gemensam upplåning och att detta skulle ske inom varje område. Det är inte så vi bygger EU, våra länder och vår konkurrenskraft starkare, utan det gör vi genom att vässa oss på de områden där vi redan i dag är hyfsat starka men måste bli bättre.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Forssell. I Sveriges Radios Godmorgon världen hördes Forssell häromveckan uttala sig på följande sätt om reformeringen av biståndet: Vi vill öka transparensen och insynen i det svenska biståndet. Det är i dag svårt för utomstående att granska detta, delvis för att det i dag inte följer offentlighetsprincipen. Det tycker vi är en uppenbar nackdel eftersom vi är en regering som sätter stort värde just på att man kan utvärdera och har insyn i biståndet, men också mot bakgrund av det faktum att vi måste använda våra biståndspengar mer effektivt än tidigare.

Samtidigt flyttar regeringen en stor del av biståndet till Exportrådet för att öka svenska företags möjligheter att investera i och öka handeln med fattigare länder. I regeringens instruktioner till Exportrådet framgår tydligt endast att resultatet ska redovisas, inte att det ska redovisas gentemot biståndets mål. Enligt instruktionen råder även affärssekretess.

Frågan är därför: Hur vet vi om biståndet blir effektivare än i dag om man inte längre ska mäta insatserna mot biståndets mål? På vilket vis ökar insynen, och hur följer detta offentlighetsprincipen, som ju verkar vara så viktig för regeringen, när affärssekretess ska råda?

Herr talman! Tack, Jacob Risberg, för frågan! Ja, det stämmer att vi håller på att förändra biståndspolitiken för att öppna upp den och göra den mer transparent och mer effektiv än den varit tidigare. Varför detta behövs kan man få svar på till exempel om man tittar på Sveriges rapportering i dag, som vittnar om att det på Sida finns problem när det gäller SPO-förmedlingen, bristande rutiner för att hantera korruption, bristande insyn, jävsproblematik, bristande transparens etcetera.

Det är möjligt att detta inte har varit så prioriterat för tidigare regeringar. Vi resonerar helt annorlunda. Det är därför vi nu har gett det här uppdraget till Sida. Man kommer den 15 maj att inkomma med ett förslag till hur ett nytt system skulle kunna se ut. Sedan ska vi gå vidare och presentera detta.

Jag hoppas att det ska finnas ett stöd i kammaren, också från Miljöpartiet, för att göra dessa förändringar, för de behöver verkligen göras. Vi ska då naturligtvis titta på hela biståndet, inte bara det som går till SPO:erna. Det måste bli en förändring. Det måste bli mer transparent, och det måste någon gång också bli mer effektivt.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin. I och med den fullskaliga invasionen av Ukraina har vi i närtid sett hur det ukrainska kulturarvet omgående blev måltavla för den ryska aggressionen. Detta står i strid med 1954 års Haagkonvention. Samma mönster går att se också i andra krig, till exempel i Syrien. Syftet är att radera folkminnet och skriva nya historieböcker. Vi kan inte blunda för att detta skulle kunna hända även här.

Min fråga är: Vad gör vi för att skydda kulturarvet, och har vi tillräckligt med platser för att skydda Sveriges kulturskatter i händelse av krig eller kris?

Herr talman! Tack, Peter Ollén, för en mycket viktig fråga! Det Peter Ollén beskriver är mycket riktigt ytterligare en mörk sida av det vi fått se utspela sig i Ukraina, där Ryssland som angripare struntar i folkrätten i princip i alla avseenden. Man ger sig på det ukrainska kulturarvet som ett explicit försök att erodera, förinta, den ukrainska identiteten.

Vi har naturligtvis anledning att dra slutsatser av det vi just nu ser utspelas i Ukraina. Det handlar både om att stödja Ukraina på plats och om att ta ansvar för vår egen beredskapsplanering. Det var bland annat därför som jag i februari tillsammans med kulturministern presenterade ett nytt råd för att skydda kulturarvet där alla berörda myndigheter ingår. Rådet ska börja planera för undanförsel, för att prioritera och så vidare. Detta är någonting som inte har bedrivits i Sverige under lång tid men som vi nu tar tag i.

Herr talman! Under de senaste dagarna har vi kunnat följa en brutalitet som har drabbat tusentals georgier som marscherat i Tbilisi och protesterat mot det lagförslag som äventyrar många frivilligorganisationers möjlighet att verka i landet. De senaste dygnen har politiker grovt misshandlats, och hot om repression har uttalats. Det lagförslag som sannolikt kommer att antas den 17 maj är av samma karaktär som den så kallade agentlag som ryska organisationer har drabbats av.

Sverige är ju en av de största bilaterala givarna till Georgien. Vårt bistånd till landet uppgick år 2023 till 230 miljoner kronor. Nu känner jag och många andra en stark oro för hur vårt bistånd ska kunna fortsätta verka effektivt. Mot bakgrund av den allvarliga utveckling vi ser i Georgien vill jag fråga biståndsministern vilka åtgärder som vidtas för att säkerställa verksamheten hos de organisationer som Sverige stöder. Jag vill också fråga vilka sanktioner statsrådet ser som möjliga ifall dessa antidemokratiska lagar antas.

Herr talman! Tack, Johan Büser, för denna väldigt dagsaktuella fråga!

Situationen i Georgien blir alltmer problematisk, och jag gör ingen annan bedömning av situationen än Johan Büser.

Vi ser omfattande protester med all rätt. Det visar också någonting som vi återkommande har pekat på ända sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina för drygt två år sedan, nämligen att ambitionerna från Rysslands sida inte är inte isolerade till ett enskilt land, utan det är en hel en region där man på olika sätt - olika metoder för hybridkrigföring etcetera - vill lägga under sig människor som har ett fredligt liv som idé.

Vi har gjort stora förändringar i biståndspolitiken sedan vi tillträdde. En av dem är att vi inriktar mycket mer av vårt bistånd på vårt närområde. Ukraina har vi ofta pratat om. Mer sällan pratar vi i den här kammaren om närområdets övriga delar, och jag får mer sällan frågor om just detta. De anslagen har till och med ökat sedan vi tillträdde. Det är en utveckling som svarar mot de behov som finns, och vi kommer att fortsätta med den inriktningen.

Herr talman! Min fråga riktar sig till finansministern.

I kommuner som Malmö finns det en omfattande organiserad kriminalitet som främjas av att de kriminella har tillgång till falska identiteter och adresser. Detta beror på förekomsten av felaktig folkbokföring och att man inte riktigt vet vilka som vistas i Sverige. Problemet förvärras när falska identiteter används för att ta ut bidrag och begå annan välfärdsbrottslighet.

Tidöpartierna gör ett viktigt arbete för att försöka komma till rätta med problemen. Bland annat är arbetet med nationell folkräkning på gång. Nästa steg i detta är att invänta Skatteverkets lägesbilder över befolkningen, som väntas komma i juni 2024. Hur avser finansministern att agera efter det att Skatteverkets lägesbild har presenterats i sommar, och hur avser hon att säkerställa intentionerna när det gäller att se till att Tidöpartiernas nationella folkräkning genomförs?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en mycket viktig fråga! Vi i Sverige är väldigt bra på att ha många register. Vi har folkbokföring sedan långt tillbaka i tiden. Men trots detta har vi haft stora problem under decennier, och särskilt det senaste decenniet, med att veta vilka som är i landet och var de som är i landet bor. Är det rätt personer som är här? Får de vara här?

Därför har vi satt igång en folkräkning. Det betyder att Skatteverket har fått extra pengar för detta. Man jobbar strukturerat, och just nu jobbar man också med en lägesbild som ska presenteras i sommar. Man jobbar tillsammans med Migrationsverket och polisen, för detta är någonting som dessa tre myndigheter tillsammans måste göra. Vi måste veta vilka som är i Sverige och att det verkligen är rätt personer som bor här.

Jag har själv varit med på ett kontrollbesök. Det visade sig att två av tre möjliga personer i en liten lägenhet inte alls var i Sverige. De hade varit utomlands ganska länge. Sådant måste vi komma till rätta med. När vi får bilden ska vi naturligtvis fortsätta att arbeta på att se till att man inte fuskar med folkbokföring och att man inte heller tar ut bidrag eller ersättningar om man i själva verket bor i ett annat land.

Herr talman! Hushållens skulder har nästan dubblerats de senaste tio åren. Vi behöver göra vad vi kan för att särskilt unga inte ska fastna i skuldfällor.

Unga fostras i dag till att låna - att konsumera med pengar som de inte har och att spela sig till lycka och välstånd. I stället behöver vi ett grundläggande värderingsskifte där arbete och utbildning är det som ger värde och ekonomisk trygghet och där sparandet är en del av kärnan. Små skulder över lång tid ger höga räntekostnader och stora skulder. Men på samma sätt kan små summor som blir sparade varje månad också leda till stora värden. Hur kan vi få detta värderingsskifte till stånd, och vad gör regeringen för att underlätta sparande? Det är min fråga.

Herr talman! Tack, Ida Drougge, för en viktig fråga! Det är verkligen en tuff situation för många unga nu, och också för många äldre som har försatt sig i svåra situationer vad gäller skulder.

Det är i grund och botten väldigt många svenskar som sparar, men det krävs också ett värderingsskifte, som ju ledamoten är inne på. När alliansregeringen år 2007 ungefär införde ISK var det en innovation och en uppfinning som var otroligt bra, av flera skäl. Ett av dem är att alla kan vara med på resan och spara i aktier och fonder. Man kan göra det på ett ganska lätt sätt. Det är enkelt att förstå. De pengar man investerar gör nytta i företag och innovation, men de gör också nytta för individer när pengarna växer.

Vi jobbar just nu med att göra ISK ännu mer lönsamt och uppmuntra sparande. Vi har ett förslag om att sparande på ISK ska vara skattefritt upp till 300 000 kronor. Det betyder att tre fjärdedelar av dem som i dag sparar inte ska betala skatt på det över huvud taget. Det tror jag är en viktig del för att öka sparandet.

Herr talman! Under gårdagens förstamajfirande har det förekommit hot, hat och misshandel. I min hemstad Västerås i Västmanland bjöd LO och Socialdemokraterna in familjer och människor med barn för att en festlig stund tillsammans med popcorn, ballonger och allehanda tal.

Min ordförande, Anna Nikula, skriver: "Precis intill lekparken där min 6-åring och en hel massa andra barn röjde runt, marscherade de in. Maskerade och arga, Nordiska motståndsrörelsen, med rop och rök och fanor." Är detta det Sverige vi vill ha?

Min fråga går till statsrådet Carl-Oskar Bohlin: Sverige, Västerås, Gislaved och Gubbängen - vad gör statsrådet åt frågan?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det korta svaret på frågan är: Nej, det är inte det här samhället vi vill ha. Vi behöver alla komma samman i den här kammaren, över blockgränserna, i åtta partiers enighet och fördöma detta. Vi behöver fördöma våldsverkare men också dem som stör demokratiska meningsyttringar bara genom att skrika och gapa sönder möten och i största allmänhet förstöra. Till den lista som ledamoten läste upp kan vi också lägga Lund. Vid en studentafton där statsministern deltog fick vanliga frågeställare fick stå tillbaka för skrik, glåpord och annat som bara störde möjligheten till ett demokratiskt samtal. Vi har alla ett ansvar för att stå upp för det demokratiska samtalet och förutsättningarna för att bedriva det i den offentliga miljön.

(Applåder)

Herr talman! Vårdnadshavare kan hjälpa sina barn med hälso- och sjukvårdsärenden via 1177 fram till dess att barnet fyller 13 år. Därefter behöver barnet en egen inloggning.

Mellan 13 och 15 år har varken barnet eller vårdnadshavaren direktåtkomst till e-journalen. Detta upplevs som ett problem av många, både vårdnadshavare och barn, men även vårdgivare uttrycker detta. Många är inte redo att sköta sina vårdärenden i 13-årsåldern, och dessutom är det vårdnadshavarens ansvar att tillgodose barnets vårdbehov.

Även om det finns fall där vårdnadshavare inte bör ha tillgång till journaler måste vi hitta lösningar och inte neka tillgång för samtliga. Sverigedemokraterna har drivit på i denna fråga, och det finns en utredning klar sedan i fjol som också föreslår ändringar i rätt riktning.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Avser ministern att vidta åtgärder för att göra det möjligt för vårdnadshavare att få tillgång till e-systemet för hälso- och sjukvårdsärenden som rör deras barn?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Visst är det så. Ganska många barn har ett särskilt behov av att kunna följa hur det ser ut för dem som patienter. För barn med kroniska sjukdomar och barn med funktionsnedsättning är det angeläget att föräldrarna kan följa med i vad som händer så att de kan vara delaktiga i barnens vård.

Vi har en gammal ordning som inte har varit ändamålsenlig, men det hoppas jag snart ska vara passé. I de remisser som kom in i höstas tog man upp ganska många svårigheter med det utredningsförslag som fanns.

Beredning pågår på departementet, och vi hoppas återkomma i höst med ett förslag. Jag vill säga att invändningarna från en del av remissinstanserna är värda att ta på allvar så att vi inte kommer med ett lagförslag som får motsatt effekt mot vad vi har tänkt oss.

Vi måste värna det rimliga i att man kan ta del av sitt barns journal men också värna dem som behöver kunna stänga till för sin förälder. Det kanske är en ung kvinna som har hedersrelaterat våld i sin närhet. Då är det inte självklart att föräldrarna ska kunna ta del av hennes journal.

Vi ska klara denna balans, och vi återkommer med förslag så snart som möjligt.

Herr talman! Min fråga går till finansministern.

Vi har sett i världen hur inflationen har påverkat de globala ekonomierna. Vi har sett hur ECB och Federal Reserve har hanterat situationen på ett bra sätt och även hur Riksbanken har hanterat den.

Finanspolitiken är en grund för den långsiktiga hanteringen av inflationen, och vi har sett i Europa hur olika länder har hanterat det på olika sätt. Vår regering med finansministern i spetsen har hanterat inflationen på ett utmärkt sätt, och vi ser nu hur den gradvis sjunker.

Min fråga till finansministern är: Hur ser finansministern på utvecklingen av inflationen, och vad kan vi göra för att begränsa dess inverkan på vår ekonomi?

Herr talman! Tack, Adam Reuterskiöld, för frågan!

Vi har verkligen fått känna av en hög inflation de senaste åren - en brutalt hög inflation som har plågat många människor. Köpkraften har försvagats, och reallöneökningar har gått rakt ned i källaren. Detta skadar inte bara hushållen utan hela ekonomin.

Effekterna och konsekvenserna av inflationen har vi sett i välfärden, framför allt för hushållen men också företagen. Det var därför det var så viktigt för våra fyra partier när vi tillträdde att verkligen bekämpa inflationen och vara återhållsamma i budgeten trots att konjunkturen var på nedåtgående. Normalt sett vill man då gasa på, men vi avstod från detta just för att inflationen måste komma ned.

Jag sa då att alla måste ta sitt ansvar, och det har olika parter gjort. Jag är väldigt glad över att det som vi har gjort fungerar. Med detta sagt kan man aldrig släppa inflationen ur sikte. Det kan hända saker, till exempel störningar i Mellanöstern med fraktfartyg, oljepriser och mycket annat som kan påverka inflationen igen.

Det ser i alla fall definitivt ut som att vi har närmat oss den sista ronden.

Herr talman! Tålamodet är på väg att ta slut i svensk sjukvård. Vi har hört hoten om strejk från Kommunal, och nu är det övertidsblockad från Vårdförbundet.

I år är det återigen svårare än någonsin att få ihop sommaren och schemat när personalen ska ha sin välförtjänta och lagstadgade semester. Samtidigt vilar stora besparingskrav och varsel över sjukvården, och det är lätt att förstå att personalens tålamod tryter.

Vi socialdemokrater har visat att det går att prioritera sjukvården före annat. I vår vårändringsbudget dubblerar vi för tredje gången regeringens satsningar på sjukvården. Vårt förslag är permanenta pengar - pengar som behövs.

I dag vill jag fråga sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson hur hennes strategi egentligen ser ut. Hur ska socialministern få finansministern att förstå att det behövs mer pengar till svensk sjukvård?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Nog är det nödvändigt att stötta regionerna. Detta är precis vad regeringen har gjort med finansministern i spetsen. Tidigt, redan innan vårändringsbudgeten presenterades, berättade vi att 6 miljarder kronor ska gå direkt till regionerna för att klara situationen. Det motsvarar 7 000 sjuksköterskor. Hittills har vi sett varsel av ungefär 5 600 personer, så det blir ett stöd som minskar risken för att behöva säga upp vårdpersonal.

Jag är lite frågande till Socialdemokraternas förslag. Finns det permanenta pengar med en tillfällig bankskatt? Alla vet dessutom att man inte kan införa en skatt under löpande år, så visst är det ett typiskt oppositionsförslag. Vi är väl alla drabbade av det när vi är i opposition - det ska medges. Det är inte ett realistiskt förslag, och framför allt ger det inga permanenta pengar från Socialdemokraterna.

Herr talman! Regeringen presenterade den 11 april ett paket med åtgärder som ska stärka det civila försvaret och cybersäkerheten, vilket är väldigt glädjande. Det är en förstärkning med hela 385 miljoner kronor.

Statsrådet Carl-Oskar Bohlin har understrukit vikten av en skyndsam återuppbyggnad av totalförsvaret, och kriget i Ukraina har tydligt visat på vikten av just ett välfungerande totalförsvar.

På senare tid har vi märkt att flera kommuner, regioner och företag har blivit utsatta för olika typer av cyberattacker där samhällsviktiga funktioner har blivit satta ur spel. Flera av dessa är mindre kommuner och företag vars motståndskraft mot cyberattacker kanske är något svagare.

Min fråga blir därför: Har statsrådet Carl-Oskar Bohlin haft dessa kommuner, företag och regioner i åtanke när regeringen nu gör en förstärkning av totalförsvaret?

Herr talman! Tack, Helena Bouveng, för en mycket angelägen fråga!

Det är precis så som frågeställaren säger, nämligen att regeringen nu också i vårändringsbudgeten riktar in sig på att förstärka det generella cybersäkerhetsarbetet i det svenska samhället.

Vi tillför bland annat extra pengar till den så kallade Cybersäkerhetskollen, som är ett verktyg som staten tillhandahåller för att bland andra kommuner och regioner ska kunna få sin cybersäkerhetsnivå utvärderad och därefter få en lista med åtgärder som de kan vidta för att stärka sin generella lägstanivå.

Tyvärr har vi sett exempel efter exempel på hur detta behövs i både kommuner och statliga myndigheter. Detta är också en av anledningarna till att regeringen skärper kraven i ett hundratal regleringsbrev för statliga myndigheters arbete med cyber- och informationssäkerhet, vid sidan av att vi också bygger om det nationella cybersäkerhetscentret i Sverige.

Frågestunden var härmed avslutad.