Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av energi- och näringsminister Ebba Busch, statsrådet Johan Forssell, statsrådet Erik Slottner och statsrådet Andreas Carlson.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Energi- och näringsminister Ebba Busch besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Snart ska vi fira midsommar enligt svensk tradition, med glam och fest. Studenterna har just sprungit ut och åkt sina lastbilsflak. Det är härliga tider.

Samtidigt pågår fortfarande Rysslands fruktansvärda övergrepp på Ukraina. Samtidigt som vi firar midsommar strider Ukraina inte bara för sin frihet utan för allas vår frihet. Därför är våra gemensamma EU-sanktioner mot Ryssland oerhört viktiga, liksom att de blir så effektfulla som möjligt.

EU-kommissionen har tillskrivit regeringen om att svenska storföretag har hittat kryphål och bryter mot sanktionerna, vilket spelar Putin rätt i händerna. Frågeställningen är alltså: Vad gör regeringen, och hur skadar detta hanterande från regeringen svenska storföretags trovärdighet?

Fru talman! Tack för frågan, Isak From! Detta är en fråga som engagerar mig personligen mycket, liksom många av oss här i salen och självklart hela regeringen.

Det är inte tu tal om att vi samlat i Europa behöver göra ännu mer för att minska beroendet av Ryssland som helhet, specifikt minska beroendet av rysk gas och olja och röra oss bort från det fossila till det fossilfria.

Sverige har drivit en väldigt hårdnackad linje i EU-sammanhang för att försöka hålla enighet i dessa frågor. Vi håller just nu på med ännu en omgång, det 14:e sanktionspaketet, där vi försöker få till ännu hårdare åtgärder. Vi uppfattar att vi får gehör i de pågående förhandlingarna, och vi ämnar driva detta hela vägen i hamn. Förhandlingarna pågår även denna vecka.

Fru talman! Sanktionerna är jätteviktiga, och det är viktigt att Sverige är pådrivande. Vi har stort stöd för det. Av det följer att om man smiter från eller kryper undan sanktionerna, som kommissionen visar att några svenska storföretag kan ha gjort, krävs det åtgärder från regeringen.

Vi socialdemokrater är också oroliga för svenska företags trovärdighet. Vad gör regeringen för att säkerställa vår svenska trovärdighet i den här frågan?

Fru talman! Jag noterar att utrikesminister Billström i denna fråga har varit mycket aktiv gentemot de svenska bolag som nu blir anklagade för att på olika sätt runda sanktionerna. Jag vill också understryka att vi ser väldigt allvarligt på detta. Det är absolut inte acceptabelt.

Den här regeringen är glasklar: Agerar man på det här sättet bidrar man till Rysslands krigskassa. Därför är vårt stora fokus nu att skärpa sanktionerna ytterligare och se till att de omfattar fler delar samtidigt som vi har så stor enighet inom EU som möjligt för detta.

(Applåder)

Fru talman! Jag riktar min fråga till statsrådet Forssell.

Statsrådet presenterade nyligen ett förslag om att införa europeiska strafftullar mot Rysslands kvarvarande export till EU. Hur har detta tagits emot i EU-kretsen? Statsrådet har själv beskrivit det som ett brett stöd, men EU-kommissionen behöver ju också återkomma med ett konkret förslag om hur detta ska gå till. Vad har statsrådet för indikationer om när detta kan komma att ske och hur utformningen kan komma att se ut?

Fru talman! Tack för frågan, Yasmine Eriksson!

Det är precis som Yasmine Eriksson säger: På det förra handelsministermötet tog jag å regeringens vägnar initiativ till att få hela EU-kretsen att ställa sig bakom strafftullar på den kvarvarande ryska exporten till EU. Trots 13 sanktionspaket, förhoppningsvis snart också ett 14:e, fortsätter den ryska exporten till Europeiska unionen att ske, till ett värde av 500 miljarder kronor varje år - pengar som går rakt in i Putins krigskassa.

Vårt förslag, det svenska initiativet, fick glädjande nog ett väldigt brett stöd runt bordet. Den kvarvarande exporten skulle naturligtvis helst vara noll, men tills så är fallet ska den enligt förslaget beläggas med strafftullar. Det skulle vara förträffligt om de tullmedel som då kommer in också gick till att hjälpa Ukraina att motstå Rysslands fullskaliga invasion.

(Applåder)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Den ryska exporten till Europa är tyvärr orimligt stor. Som statsrådet beskriver handlar det om hundratals miljarder, vilket är rent skamligt.

Om detta med strafftullar inte blir verklighet, finns det då andra förslag på bordet som skulle kunna hindra exporten från Ryssland? Och kan vi vänta oss att Sverige är drivande i den här frågan?

Fru talman! Jag vill bara ånyo bekräfta att Sverige är väldigt drivande i dessa frågor, både i att få fler sanktionspaket på plats - ända sedan denna regerings första dag på jobbet har vi varit drivande i att få dessa saker att ske - och i att just hitta andra sätt att helt enkelt begränsa den ryska krigsekonomin. Fördelen med ett sådant här förslag är också att det inte kräver enhällighet utan bara kvalificerad majoritet.

Nu har vi på svenskt initiativ fått kommissionen att ta fram ett sådant här förslag. Jag ser fram emot att få analysera det.

Fru talman! Jag vill ställa en väldigt kritisk fråga till vice statsminister och energiminister Ebba Busch, vars huvudfråga under EU-valrörelsen handlade om att utvisa muslimer från Europa snarare än om människors riktiga samhällsproblem som höjda priser och hyror, urusla arbetsvillkor och klimatkrisen.

Att elpriset kan fluktuera med flera hundra procent för svenska elkunder när de köper vår egenproducerade el är inte bara obegripligt utan också en gigantisk kapitalöverföring som sker. Regeringen väljer också att utmana EU:s regler när det gäller alkoholmonopolet men är passiv när det gäller elpriserna.

Varför utmanar inte energiministern EU och inför Sverigepriser på el, något som skulle gynna hela folket? Och ska ministern be om ursäkt till alla muslimer i Sverige för sina islamofobiska uttalanden?

Fru talman! Det var många frågor och påståenden i ett.

Det här är en regering med ett samarbete mellan fyra partier för hela Sverige. Oavsett om man röstade för Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna - nu har jag nämnt alla fyra partier, det är bra, de är så många - är den agenda som vi för fram för Sveriges bästa. Det gäller oavsett om man har djupa rötter i landet, om man är troende eller inte, vilken gud man tillber eller inte, vilken hudfärg man har eller ekonomiska förutsättningar.

Vi gör nu allt vi kan för att Sverige ska bli tryggare, rikare, så att vi kan vända en svår ekonomisk situation till tillväxt som ger hopp. De grundläggande värderingar som gäller oss alla ska också gälla oss alla.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att energiministern och vice statsministern Ebba Busch inte svarar på mina frågor.

Varför är regeringen passiv när det gäller att skydda elkunder, folket och företagen i Sverige från ockerpriser på vår egenproducerade el? I stället för att göra något som gynnar oss alla i Sverige väljer ministern att så split och peka ut en del av folket som ett problem.

Frågan kvarstår: Varför väljer Ebba Busch bort framtiden för hushållen och företagen för att i stället försöka vinna politiska poänger genom att hetsa mot muslimer?

Fru talman! Jag har påpekat att i Sverige gäller svensk lag och svenska värderingar, inte sharia. Det har alla oavsett trosinriktning att förhålla sig till. Om man anser att det är att hetsa menar jag att man bör gå hem och se över sina egna grundläggande värderingar.

I övrigt städar vi nu upp i den reduktionsplikt som gjorde det för dyrt att tanka bilen, i en ineffektiv klimatpolitik som gjorde att vi på sikt var på väg att bomma nettonollutsläpp 2045. Vi städar nu upp i den energiproduktion som gett fluktuationer i elpriser och effektbrist. Långsamt men säkert vänder vi skutan åt rätt håll för alla oavsett trosinriktning.

(Applåder)

Fru talman! Jag är orolig över den svenska konkurrenskraften. Sverige spås ha den lägsta tillväxten inom hela EU, och en bidragande faktor till detta är kompetensbristen och arbetskraftsbristen. Som vi alla vet innebär de nya regleringarna för arbetskraftsinvandring ett tillväxthinder i Sverige.

I Östersund finns Warren Data Center. Det är ett företag som bidrar till miljövänlig matproduktion. Spillvärmen går till växthus och räkodlingar. De och omkringliggande företag behöver arbetskraft men hindras av utbudet på arbetsmarknaden, och detta är de inte ensamma om.

Det har tyvärr blivit mycket klart att regeringen sätter sitt samarbete med Sverigedemokraterna före Sveriges ekonomi, och det gäller även dessa regleringar med otillräckliga skattesänkningar på jobb och företag.

Företagen och svensk ekonomi påverkas här och nu. Därför vill jag rikta mig till statsrådet Ebba Busch och fråga följande: Vilken plan har regeringen för att lösa den akuta bristen på arbetskraft för företagen som bygger Sverige?

Fru talman! Jag tackar Emelie Nyman för frågan. Jag har ett stort ansvar tillsammans med Johan Forssell för just konkurrenskraftsfrågorna. Jag är glad i dag över att vi äntligen kan presentera två industrisamordnare som tillsammans ska arbeta för att få upp tempot i de tillståndsprocesser som gör att det nu tar eländigt lång tid för företag att få de tillstånd de behöver för att göra investeringar och satsningar som gör Sverige rikare och grönare.

Samordnarna kommer också att ha ansvar för ett accelerationskontor där staten kliver in i en helt ny roll som vi inte har sett från det offentliga Sverige tidigare. Det handlar om att medla och att få parter och intressenter att ta plats runt bordet så att de flaskhalsar som finns i dag kan lösas ut. Flaskhalsarna gör att det kan ta tio år att hantera en process som är avgörande för Sveriges tillväxt och gröna omställning medan det kan ta ett år för motsvarande process i Finland. Det är en viktig dag för oss som tror på klimathopp i stället för klimatångest.

(Applåder)

Fru talman! Detta stillar inte helt och hållet min oro för den gröna omställningen, näringslivet och behovet av arbetskraft som vi inte förmår att tillhandahålla just nu i Sverige.

Det är bra att regeringen tar ett steg framåt, men politiken är inte tillräcklig och gör Sverige fattigare. Är det verkligen det arv en kristdemokratisk näringsminister vill lämna efter sig? Elefanten i rummet är trots allt att Sverige är i behov av arbetskraftsinvandring.

Till dess att regeringen faktiskt har insett detta behöver vi svar på frågan: Hur säkerställer regeringen att företag kan hitta arbetskraft för att växa här och nu?

Fru talman! Vi behöver utbildningsrusta våra unga och även människor mitt i livet så att de kan ta de jobb som finns i framtidsbranscherna.

Men det är inte vettigt att ett land som Sverige har hundratusentals människor som skulle kunna jobba som inte jobbar och inte tar de arbeten som finns i Sverige, samtidigt som vi har haft en stor arbetskraftsinvandring.

Här styr vi upp matchningen samtidigt som migrationsministern aktivt styr om Migrationsverket för att öka tempot för tillstånd för dem som vi behöver i arbetskraftsinvandringen. Men det är inte så många som det har varit hittills. Det städar vi nu upp.

(Applåder)

Fru talman! EU-direktivet för byggnaders energiprestanda har beslutats, och det landade i att det är staten, inte den privata fastighetsägaren, som ska se till att energianvändningen minskar enligt direktivets mål.

Att minska energianvändningen i byggnader är något som ger stora vinster vad gäller resursanvändning, minskad import av exempelvis rysk gas och genom att energi kan frigöras till annat. Men enligt många experter innebär direktivets mål att hastigheten för energirenoveringar behöver fördubblas.

Jag undrar vilka åtgärder som bostadsministern planerar för att hastigheten i energirenoveringar ska öka och målet till 2030 ska nås.

Fru talman! Jag tackar Katarina Luhr för frågan. Detta är en fråga som också ligger under Ebba Buschs beredningsområde. Men eftersom frågan är ställd så att det handlar om vilka åtgärder jag som bostadsminister är beredd att vidta kommer jag förstås att svara på frågan.

Revideringen av direktivet om byggnaders energiprestanda syftar till att minska byggnaders energianvändning och klimatpåverkan. Det är positivt att energieffektivisera och spara energi i bebyggelsen. Detta kan frigöra energi till andra delar av samhället samt stärka motståndskraften vid störningar och sänka effekttopparna.

Regeringen har under förhandlingarna lyckats hålla undan mycket detaljreglering och behållit möjligheten för oss här i Sverige att själva utforma vår egen politik inom området, vilket har varit en viktig del. Regeringen har påbörjat genomförandet, som ska vara avslutat den 29 maj 2026.

Fru talman! Jag tycker inte att statsrådet svarade så mycket på min fråga om vilka åtgärder som han tänker vidta. Då stödet för energieffektivisering för flerbostadshus har tagits bort av den sittande regeringen skulle man i stället kunna använda sig av andra ekonomiska styrmedel så att energieffektiviseringen kan öka.

Just nu fördubblas rotavdragen för privatpersoner, och jag undrar om statsrådet kan tänka sig att införa någon typ av liknande skatteavdrag för bostadsrättsföreningar och ägare av flerbostadshus i syfte att underlätta energieffektivisering.

Fru talman! Det är oerhört angeläget att se till att öka arbetet med energieffektivisering. Där finns inom direktivet olika bestämmelser om solenergi, laddinfrastruktur och energiklassning. Regeringen vidtar många åtgärder, inte minst inom ramen för den klimathandlingsplan som har tagits fram. Vi följer också arbetet med de färdplaner som branschen tar fram, inte minst inom byggsektorn. Mycket handlar om att minska klimatavtryck, minska utsläpp och samtidigt stärka konkurrenskraften. Det kommer vi förstås att fortsätta med.

(Applåder)

Fru talman! För drygt ett år sedan var utrikesutskottets gruppledare i Kiev och fick på nära håll se hur missilerna sköts ned utanför hotellrumsfönstret. Vi fick känna vad människor i Ukraina har som sin vardag.

Detta gjorde mig beslutsam. Ingenting i bistånds- och utrikespolitiken är viktigare än att hjälpa Ukraina.

Här hemma sjunger just nu ungdomarna om en strålande framtid. Det är underbart att se lyckan i deras ögon och ta del av bubblan av bekymmerslösa framtidsplaner.

Samtidigt bombar Ryssland sönder skolor i södra Ukraina i det krigets helvete som mördaren Putin är ansvarig för.

Barnen drabbas hårt i krig. Vad kan vi göra för att även deras drömmar om en strålande framtid ska kunna slå in, och vad gör regeringen för att dessa barn ska kunna känna glädje och framtidstro och få ett fint sommarlov?

Fru talman! Tack till Ann-Sofie Alm för den otroligt viktiga frågan!

Jag är precis hemkommen från den stora internationella Ukrainakonferensen i Berlin, där också president Zelenskyj var. Han bekräftade precis det som Ann-Sofie Alm beskrev. Kriget är nu inne på sitt tredje år. Det är lätt att vi glömmer bort det med alla rubriker som kommer, men bakom dem finns ett helvete, helt enkelt, inte minst för civilbefolkningen.

Jag är väldigt stolt över att den här regeringen har förändrat biståndspolitiken och gjort Ukraina till den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd. Den utökningen kommer att fortsätta. Vi är inte klara än. Men det handlar inte bara om de stora FN-organen, som Världsbanken, utan vi ger också ett småskaligt stöd.

Jag vill som exempel nämna Operation Aid, som vi precis har gett stöd till för att ukrainska barn ska kunna ha ett så normalt sommarlov som möjligt, och även The Reckoning Project, som syftar till att hitta de tusentals bortförda ukrainska barn som Ryssland har stulit från deras föräldrar för att kunna återföra dem till deras ukrainska mammor och pappor. Det är viktiga inslag i vår biståndspolitik.

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

Det känns väldigt gott att svenska folket hjälper de här barnen. Statsrådet nämner The Reckoning Project. Behoven är oändliga, så jag blev väldigt stolt när jag hörde statsrådet presentera Sveriges stöd för Ukrainas återuppbyggnad på Ukraine Recovery Conference i Berlin.

Internationellt samarbete är avgörande, men hur kan vi också underlätta för svenska företag att hjälpa till i återuppbyggnaden av Ukraina?

Fru talman! President Zelenskyj lyfte i sitt tal i Berlin fram att man behöver mer vapen och ytterligare energistöd, och sedan behöver man handel och investeringar.

För bara några dagar sedan presenterade den här regeringen en 75-miljardersram för det militära stödet. Vi presenterade en storsatsning på att hjälpa våra ukrainska vänner att reparera sin energiinfrastruktur, och vi har precis fått på plats ett helt nytt svenskt handelskontor i Kiev för att hjälpa svenska företagare att hitta dit och föra in mer av handel, jobbskapande och investeringar.

(Applåder)

Fru talman! I flera av regeringens styrdokument lyfts civilsamhället fram som en positiv kraft, och det slås fast att andelen bistånd som kanaliseras via civilsamhället ska öka.

Just nu pågår en utredning om hur det bistånd som förmedlas via svenska civilsamhällesaktörer till lokala systerorganisationer skulle kunna bli än mer effektivt och än bättre stärka samverkan mellan de lokala organisationerna i syfte att bekämpa fattigdom och nå de andra biståndsmålen.

Som alltid i tider av förändring har de pågående utredningarna vållat stor oro bland organisationerna, och det har uppfattats som att ingångna fleråriga avtal har sagts upp.

Vad kan biståndsministern säga om tidsplanen för förändringsprocessen? När kan organisationerna få besked om hur den framtida modellen kommer att se ut?

Fru talman! Tack till Gudrun Brunegård för den viktiga frågan!

Civilsamhällesorganisationerna är prioriterade av den här regeringen. Det är därför vi har sagt att vi ska öka andelen bistånd som kanaliseras via de småskaliga civilsamhällesorganisationerna. Vi har också påbörjat det arbetet.

Sedan handlar det ju inte bara om hur mycket pengar man lägger på någonting. Den här regeringen har höga ambitioner också vad gäller kvaliteten och effektiviteten. Vi ökar transparensen och ser till att vi hela tiden investerar och använder biståndspengar på det allra mest effektiva sättet så att de kommer människor i mottagarländerna till godo i så stor utsträckning som möjligt och att så lite pengar som möjligt hamnar i till exempel overheadkostnader och byråkrati.

Det är i det ljuset som vi nu förändrar den här styrningsmodellen. Jag kan konstatera att ansvarig myndighet, Sida, redan har inlett ett förfarande att bjuda in organisationer. Vår ambition är att det här ska vara sömlöst och att vi ska kunna minska transaktionsledet och ge stöd till fler organisationer om det är så att de gör ett riktigt bra och effektivt arbete.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag tror att det finns förståelse för att det i dag kan vara svårt att ange ett exakt datum för när regeringens beslut om den nya organisationen är att vänta. Men det har uppfattats som att ingångna avtal har sagts upp.

Min fråga är därför om statsrådet kan ge besked om det för sådana organisationer som kanske inte får ett förlängt kontrakt kommer att ges tid för avveckling under ordnade former så att övergången till ett nytt system blir så skonsam som möjligt.

Fru talman! Alltid när man gör förändringar väcker det många frågor. Jag har förståelse för det.

Det är också därför vi har varit så måna om att vara transparenta. Vi aviserade förändringen redan i vår reformagenda i fjol. Vi har satt upp en tidsplan som är öppen för alla att se med olika tidpunkter och stationer.

Sida har redan bjudit in och gjort en första screening av organisationer, och det är väldigt många fler organisationer som nu ser en möjlighet att få stöd från Sida än vad som varit fallet tidigare.

Jag hoppas att vi ska kunna fatta beslut i närtid och att det ska bli en sömlös övergång.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga riktar sig till infrastrukturminister Carlson.

Landets väg- och järnvägsinfrastruktur har länge varit eftersatt, inte minst när det gäller underhåll och nyinvesteringar. Behoven är extra stora nu, inte minst för att vi behöver underlätta den gröna omställningen och framför allt Sveriges ökande export från företag inte minst i de norra och västra delarna av landet, som genom sin export underlättar klimatomställningen globalt.

I höst ska regeringen lägga fram en infrastrukturproposition för riksdagen. På grund av de senaste årens inflation har finansieringsbehovet ökat bara för att genomföra den nuvarande planen. Till det ska läggas ökat fokus på underhåll och nyinvesteringar.

Mot den bakgrunden behöver vi undersöka nya möjligheter till finansiering, så min fråga är vilka alternativ ministern ser till statens anslagsfinansiering och vad som görs för att undersöka de möjligheterna.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan. Den är väldigt angelägen.

Behoven inom den svenska transportinfrastrukturen är mycket stora. Man behöver inte färdas många mil i vårt avlånga land för att inse det, vare sig det gäller vägnätet eller järnvägsnätet.

Vi måste börja ta i kapp den underhållsskuld som har puttats på under väldigt lång tid samtidigt som vi gör väl avvägda, bra investeringar som stärker möjligheterna för export och tillväxt men som också gör det möjligt för Sverige att leva upp till de krav på värdlandsstöd som ställs till följd av Natomedlemskapet i det rådande säkerhetspolitiska läget.

Vi behöver mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna. Därför har vi öppnat för alternativ finansiering och för att aktivt pröva det. Det kan förstås handla om medfinansiering från Nato och EU men också om privat kapital till infrastrukturåtgärder. Det ser jag fram emot att återkomma till, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag uppskattar verkligen att vi tittar på alternativ finansiering.

Jag skulle i det här sammanhanget också vilja ta upp det som ministern tog upp om Försvarsberedningens rapport, där man pekar på infrastruktur i områden som är viktiga för landets försvarsförmåga som en konsekvens av vårt Natointräde. Hur ser ministern på hur det kan påverka den kommande infrastrukturpropositionen och på möjligheten till alternativ finansiering även där?

Fru talman! Ja, det kommer definitivt att påverka. Den här regeringen tog till skillnad från den förra in totalförsvarets behov i det beslut till inriktningsunderlag som Trafikverket tog fram.

Detta kommer förstås att vara viktigt i den nationella planen. Det kommer att vara viktigt att stärka infrastrukturen. Infrastrukturen är antingen en flaskhals eller en möjliggörare för försvarsförmåga, för industrins omställning och utveckling och för tillväxt i Sverige. Därför är detta en mycket prioriterad fråga, och jag vill tacka för den.

(Applåder)

Fru talman! Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige i dag är hemmet. Där plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. När en kvinna lyckas separera från en våldsam man måste samhället finnas där, liksom lagen. Det är självklart kvinnan som ska kunna bo kvar i det gemensamma hemmet. Det är förövaren som ska flytta, inte kvinnan.

I regeringsställning startade vi socialdemokrater arbetet med att som ett första steg ändra hyreslagen så att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla bostaden och hyreskontraktet; det är förövaren som ska flytta. Vi tillsatte en utredning som tog fram ett konkret lagförslag.

Detta tog regeringen vidare, och vi har beslutat om ändringar här i riksdagen. Det är bra att vi är eniga om detta. Det är kvinnan som ska kunna bo kvar, inte förövaren.

Detta måste självklart gälla alla våldsutsatta kvinnor oavsett vilken boendeform de har, inte enbart de som bor i hyresrätt. Nu måste nästa steg tas. Därför är min fråga till bostadsministern vilka initiativ ministern avser att ta i regeringen för att detta ska gälla alla kvinnor, också i bostadsrätt med mera.

Fru talman! Jag vill understryka vikten av frågan och av att det finns en bred enighet om engagemanget för frågan, precis som ledamoten understryker.

De beslut som har tagits är bra; vi stöder dem. Vi ser också stora behov av att stärka hela bostadsmarknaden så att det byggs bostäder och rörlighet blir möjlig - så att man kan flytta, oavsett skäl. Att det finns bostäder tillgängliga och att ha en mycket stark social dimension i bostadspolitiken är något vi arbetar med. Vi har förslag på regeringens bord om bostadsförsörjningsansvar och andra delar som jag ser fram emot att återkomma till och hoppas och tror att det kommer att finnas ett brett stöd för i Sveriges riksdag.

Inget kan vara mer angeläget än att denna del av bostadspolitiken prioriteras upp, och detta är något jag också arbetar med i nära samarbete med jämställdhetsminister Paulina Brandberg. Tack för engagemanget!

(Applåder)

Fru talman! Sverige har länge legat i framkant gällande digital utveckling, men mätningar visar att andra länder hinner i kapp och i många avseenden går förbi oss.

I en debattartikel på Altinget den 10 maj skriver civilministern om vikten av snabbare digitalisering av svenska myndigheter och den offentliga sektorn samt regeringens satsningar. Dessa åtgärder välkomnas varmt.

Näringslivet behöver också bättre förutsättningar för att kunna bli ledande och konkurrenskraftigt inom användning, utveckling och tillämpning av ny digital teknik. Min fråga till civilminister Erik Slottner är: På vilket sätt kan regeringen uppfylla sin viktiga roll här, speciellt när det gäller små och medelstora företag, som saknar de stora ekonomiska resurser och den kompetensförsörjning som teknikjättarna har?

Fru talman! Jag tackar Rashid Farivar för denna väldigt viktiga fråga. Digitaliseringen är ett väldigt brett område, där jag nog många gånger bekymrar mig mer för takten i den offentliga förvaltningen, där jag tycker att det går för långsamt, medan vi ser otroligt mycket hända i den privata industrin. Här behöver näringslivet och staten gå i armkrok med varandra.

Ett tidigt beslut som vi tog från den här regeringens sida var att öka anslagen till det vi kallar avancerad digitalisering. Det handlar just om samarbetsprojekt mellan staten och det privata näringslivet och akademin, där staten nu går in med en halv miljard kronor.

Vi kopplar upp Sverige i allt snabbare takt. Vi ser nu att 5G-utrullningen går i väldigt hög takt, vilket är en förutsättning för att kunna digitalisera Sverige och införa ny, modern teknik.

Vi jobbar nu också med en digitaliseringsstrategi, där vi verkligen involverar det privata näringslivet väldigt tätt i arbetet just för att deras perspektiv också ska finnas med, plus väldigt mycket annat.

(Applåder)

Fru talman! Elpriserna har varit och riskerar att återigen bli historiskt höga som en följd av vad som händer på den europeiska elmarknaden. Detta handlar inte om själva elproduktionen, som Sverige har ett överskott av. De enda som är glada över priserna är elproducenterna. Kommer energi- och näringsministern och regeringen att utmana EU och försvara svenska intressen genom att införa Sverigepriser på el, vilket Vänsterpartiet har drivit i flera år nu, eller kanske rent av Bekenmodellen, som är ett snarlikt förslag?

Som Wolfgang Hansson skrev i Aftonbladet häromdagen vore det rimligare och bättre för svenska folket att utmana EU i den här frågan än att, som nu, riskera alkoholmonopolet. Bättre elpriser kan vi få här och nu, och det vore oerhört välkommet, inte bara för svenska hushåll utan också för svenska företag runt om i hela landet.

Fru talman! Det Sverige behöver är mer realism och mindre rödgrön fantasipolitik. Sverigepriser är ett käckt namn, men det är inte realiserbart i praktiken.

Det är dessutom så att när vi har det som tyngst i vårt land fungerar den väderberoende kraftproduktionen från sol och vind som sämst. Då behöver Sverige importera, i vissa fall motsvarande kraften från tre kärnkraftsreaktorer, från andra länder. Vi är alltså beroende av att även kunna importera. Vi kan exportera mycket till andra länder de dagar vi har överskott i kraftproduktionen. Det är inte samma sak som att vi har tillräckligt med el där det behövs, när det behövs, till vettiga priser - effekt.

Sverigepriser kommer inte att råda bot på detta, även om vi gärna ser att Tyskland får ordning på sin kraftproduktion och har differentierade elprisområden, som Sverige, så att vi inte drabbas lika hårt. Men detta råder vi inte över.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson. Så mycket som 1 800 miljarder kronor ska inom kort investeras i Sveriges sju nordligaste regioner, framför allt inom grön omställning. Tusentals människor behöver anställas. Arbetspendling måste vara realistiskt, och godstransporterna från framför allt nordligaste Sverige måste fram.

Men utan Nya Ostkustbanan står Norrlands gröna industrialisering still. Tågen tar sig varken norrut eller söderut om vi inte bygger bort Sveriges längsta flaskhals i järnvägssystemet, från Gävle till Kramfors. EU vill att sträckan ska vara färdig 2030, och både statsministern och näringsministern har före och efter valet lovat att den ska stå färdig 2035.

Den utdaterade Ostkustbanan fyller 100 år 2027. Nya Ostkustbanan är viktig inte bara för invånarna i Västernorrland och Gävleborg utan i högsta grad för hela landets konkurrenskraft. Kommer löftena till medborgarna att infrias när det gäller dubbelspår på Ostkustbanan med byggstart 2027?

Fru talman! Ledamoten beskriver på ett mycket tydligt sätt de stora behov som finns av att förstärka infrastrukturen i Sverige och att detta, precis som jag sa som svar på en tidigare fråga, blir antingen en flaskhals eller en möjliggörare för stora satsningar i industrin och för omställningen. Därför är det så angeläget att vi ser till att få både mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna.

Riksdagen kommer att ta emot regeringens infrastrukturproposition i höst, där vi kommer att lägga fram förslag gällande ramarna. Därefter ger vi Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag på åtgärder som kommer in i planen.

Jag kan inte föregripa den processen, fru talman, men en sak kan jag säga: Regeringens prioritering av godstrafik och arbetspendling kommer att vara vägledande. Vi går också mer mot ett stråktänk i stället för att fastna i etapp för etapp. En del investeringar i infrastrukturen som har gjorts har gällt just etapper, och det tar väldigt lång tid innan man får den fulla effekten. Vi måste skynda på åtgärder för att möjliggöra den omställning som sker.

Fru talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson. Mälarbanan är en pulsåder för den storregionala pendlingen i Stockholm-Mälarregionen. En välfungerande trafik på banan är en förutsättning för att hela regionen ska kunna leva och utvecklas, men också för att näringslivet på flera orter, även i huvudstaden, ska kunna klara sin kompetensförsörjning.

Dessvärre dras trafiken med stora problem, som till en del handlar om bristande kapacitet på banan in mot Stockholm. Detta är påtagligt för alla som är beroende av trafiken och av att tågen går.

Utbyggnaden av Mälarbanan mellan Tomteboda och Kallhäll innefattar en utbyggnad av järnvägen från två till fyra spår för att möjliggöra tätare och punktligare trafik.

I 2007 års avtal om Citybanan, där Mälardalens kommuner och regioner är medfinansiärer, åtog sig staten att möjliggöra en byggstart senast 2019. Projektet dras emellertid med stora förseningar, och bedömningen nu är att de stora arbetena kan påbörjas tidigast 2028.

Trafikverket har pausat det förberedande arbetet på grund av att avtal inte har kunnat slutas. Min fråga till Andreas Carlson är: Vad avser ni att göra för att projektet Mälarbanan inte ska drabbas av ytterligare förseningar?

Fru talman! Precis som Mikael Damsgaard beskriver har Trafikverket i uppdrag att bygga ut järnvägssträckan mellan Tomteboda och Kallhäll, som är ett projekt i den nationella planen. Större delen av projektet är utbyggd, och detta har haft effekt på järnvägstrafiken med kortare restider från bland annat Västerås.

Sträckan är en av landets mest trafikerade. Spåren används i dag maximalt, så det är bekymmersamt att arbetena genom Sundbyberg har pausats, precis som ledamoten beskriver. Jag förväntar mig att Trafikverket, som ansvarar för arbetet i den här delen av projektet, diskuterar med kommunen om både avtal och detaljplaner och att man har en hög framdrift som en del av genomförandet av projektet.

Det ankommer inte på mig som enskilt statsråd att gå in i förhandlingarna i detta läge, men det är självfallet bekymmersamt. Jag förväntar mig att man löser detta, gärna snabbare än till de årtal som ledamoten nämnde.

(Applåder)

Fru talman! Sveriges elförbrukning förväntas fördubblas till år 2045. För att klara detta måste stora investeringar göras i elnätet. Den förra generationens nät byggdes ut under 60- och 70-talen. Behovet av investeringar i nya elnät har uppskattats till 1 000 miljarder kronor av branschorganisationen Energiföretagen.

Profilgruppen, som tillverkar aluminiumprodukter och har huvudkontor i småländska Åseda, och Sia, som producerar halländsk glass i Slöinge, är exempel på företag som varit tvungna att själva investera i ny nätinfrastruktur för att kunna expandera sin verksamhet.

Jag skulle vilja fråga energiministern hur hon ska säkerställa att producenter och konsumenter kan mötas för att på det enklaste och mest kostnadseffektiva sättet ansluta till elsystemet och få den el som krävs för den gröna omställning som vi alla behöver.

Fru talman! Tack, Larry Söder, för frågan!

Jag är glad över att det var livliga diskussioner här i kammaren när den nya energipolitiska inriktningspropositionen debatterades och sedan antogs av riksdagen med tydlig majoritet nyligen. Den svarar på en del av detta.

Vi har flera viktiga uppdrag igång vad gäller energiplanering och tydliggörande av statens roll för att bana väg för och underlätta investeringar i elsystemet. Det är faktiskt smått revolutionerande jämfört med hur man arbetade tidigare.

Vi vill också utveckla elmarknaden och tydliggöra ansvaret för nätbolagen. Det finns ett behov av att öka transparensen för att kunna möta efterfrågan på el, så att man vet vad som ligger bokat i systemet och inte. Vi har gjort en kraftsamling för att få bort så kallade luftbokningar.

Elmarknaden behöver ge incitament för att möjliggöra anslutningar till elsystemet. I dag ger den bara incitament för energi, inte för effekt. Det är en himla skillnad.

(Applåder)

Fru talman! Länsstyrelserna har en viktig roll i statsförvaltningen och i samhället i stort. För att länsstyrelserna ska klara sina uppgifter är det helt avgörande att de åtnjuter ett stort förtroende hos allmänheten.

Landshövding Anna Kinberg Batra vid Länsstyrelsen Stockholm har genom sitt ledarskap och agerande kring olika anställningar skadat detta förtroende. Jag tror att de flesta har hört talas om lappen på anslagstavlan. Minst fem utredningar har startats med anledning av landshövdingens agerande. En av dessa är klar, och där konstateras att landshövdingen har brutit mot gällande rutiner.

Sammantaget har detta skadat förtroendet, inte bara för länsstyrelsen i Stockholms län utan också för länsstyrelserna i allmänhet runt om hela landet. Det har inte blivit bättre av att landshövdingen i Kronoberg också bryter mot reglerna.

Min fråga till statsrådet Slottner är: Hur länge ska detta få pågå utan att SD-regeringen agerar?

Fru talman! En regering som inte existerar kan naturligtvis aldrig agera. Vi har alltså ingen SD-regering i det här landet.

(Applåder)

Regeringen består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med ett parlamentariskt samarbete i den demokrati vi lever i, som säkrar en parlamentarisk majoritet för regeringens politik. Vi har ett budgetsamarbete och ett samarbetsavtal med Sverigedemokraterna, men de ingår inte i regeringen.

Jag tänker inte stå här under en frågestund och diskutera enskilda myndighetschefer. Peder Björk vet att denna fråga har diskuterats i en interpellationsdebatt tidigare. Då redogjorde jag för det arbete som jag som minister och mitt departement har gjort med anledning av de uppgifter som har framkommit. Vi har fört och för en löpande dialog med Länsstyrelsen Stockholm.

Jag vet att det pågår ett antal utredningar. Vi vet också att Justitieombudsmannen ska komma med sitt utlåtande senare i höst. Vi får se vad dessa säger och återkomma med eventuella åtgärder.

(Applåder)

Fru talman! Många känner till det uppmärksammade jordskredet vid E6:an i Stenungsund förra året, som orsakade svåra skador. I Sverige har flera allvarliga olyckor inträffat i samband med jordskred, och den allvarligaste i sitt slag i vårt land var ett skred utanför Norrköping som orsakade en järnvägsolycka där 42 personer miste livet.

Risken för skred i området kring Kolmården utanför Norrköping, där tågen går med jämna mellanrum, är fortsatt överhängande. Lutningarna i området innebär att marken inte är stabil på grund av gravitationen, och ett långvarigt regnväder i kombination med skyfall kan räcka för att trigga igång ett skred med fruktansvärda konsekvenser som följd.

Av denna anledning vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson: Hur arbetar regeringen för att förebygga risken för den typen av jordskred, som kan leda till allvarlig påverkan på viktig infrastruktur och samtidigt vara en stor fara för människors liv?

Fru talman! Detta är en angelägen fråga. Låt mig börja med situationen kring Stenungsund. Där är utredningarna ännu inte klara. Haverikommissionen utreder händelsen. Man beskriver det som en utredning i samma storleksordning som Estoniautredningen. Det var en mycket omfattande påverkan på närområdet vid väg E6, som närmast flöt iväg som filmjölk. Det var mycket starka krafter.

Det är förstås angeläget att dra lärdomar både från haverikommissionens utredning och från den rättsutredning som pågår. Det kan jag förstås inte föregripa. Jag kan däremot meddela och konstatera att regeringen har påbörjat ett arbete med att förnya klimatanpassningsstrategin så att man tar höjd för sådant när man bygger infrastruktur. Man ska ta höjd för en annan vattennivå, en annan miljö och ett annat klimat i framtiden så att man säkrar infrastruktur från exempelvis skred.

(Applåder)

Fru talman! Vården ska finnas på lika villkor för hela befolkningen. Detta gäller även de 61 000 som bor på Gotland. Det ska finnas BB, akutsjukvård, primärvård, avancerad vård och så vidare på Gotland. I praktiken innebär detta att det krävs en kapacitet som i resten av Sverige skulle motsvara 200 000 invånare, men kostnaden för detta ska bäras av 61 000 invånare.

Faktum är att det behövs ungefär 10 000 kronor mer per gotlänning för att kunna upprätthålla den grundläggande vård som krävs. Detta går inte ihop. Nu är läget så akut att Gotland tar pengar från förskolor, äldrevård och stöd till funktionshindrade bara för att få den grundläggande vården att fungera. Detta är orimligt, så nu är min fråga: Vad gör regeringen åt detta?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Anna Lasses för frågan.

Det här sätter verkligen fingret på grundproblemet med styrningen av svensk sjukvård. Vi har väldigt olika förutsättningar i vårt fantastiska men avlånga land. En region är en ö, vilket ger en helt unik problematik - men också unika möjligheter, vilket vi har möjlighet att ta del av åtminstone en gång om året även om vi inte besöker Gotland i andra ärenden. Men det belyser också problemet med att ha en sjukvårdsorganisation med en grundstruktur från mitten av 1800-talet, då vi inte ens hade penicillin. När vi nu har högspecialiserad sjukhusvård funkar inte den gamla struktur som vi har.

Nu ändrar vi styrningen av vården, och vi tillför mer medel i budgeten för innevarande år i och med vårändringsbudgeten. Vi kommer också att fortsätta att se över organisationen för att minska ojämlikheten i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner.

Vårt samhälle blir alltmer digitalt, och AI ger helt nya möjligheter att erbjuda både service och tjänster. En förutsättning för att kunna ta del av alla dessa nya tjänster och utnyttja den service som finns digitalt är en bra uppkoppling.

Min fråga till civilministern är: Vad gör regeringen för att säkerställa att hela Sverige får en säker och snabb uppkoppling?

Fru talman! Jag tackar Maria Stockhaus för frågan.

AI-frågan är otroligt spännande, och vi kan bara ana vad som väntar i framtiden vad gäller ny innovation och nya användningsområden. Därför är det jätteviktigt att tänka även på uppkoppling. Sverige behöver bli uppkopplat för att vi ska kunna ta del av, implementera och få full användning för den nya tekniken.

Under den här mandatperioden kommer regeringen att satsa ungefär 5 miljarder på att uppfylla målen i bredbandsstrategin, det vill säga koppla upp delar av Sverige där marknaden inte klarar det på egen hand. Vi ser nu en snabb 5G-utrullning runt om i Sverige, och den har accelererat inte minst under det här året. Vi har flera projekt när det gäller så kallade undervattenskablar, det vill säga fiberkablar under vattnet, för att koppla ihop vår del av världen med i första hand den arktiska regionen och den indopacifiska regionen. Vi har också mer och mer fokus på satelliter - kan vi med satellitteknik koppla upp delar som är svåra att nå med fiber, exempelvis?

Det finns också mycket mer; det här var ett axplock.

(Applåder)

Fru talman! Västra Götaland är tillsammans med Halland en av de starka tillväxtregionerna i Sverige. Vi lider dock även av stora problem vad gäller infrastruktur.

Ännu värre är att vi kommer att lida ännu mycket mer under nästa år och året efter det. Det pågår nämligen planering för att ändra elledningarna på sträckan Alingsås-Göteborg, vilket kommer att få som konsekvens att det järnvägssystem som i dag tjänar som infrastruktur för industrigods, tågsträckan Stockholm-Göteborg samt all Västtrafiks trafik kommer att gå från två spår till ett spår.

Min fråga till infrastrukturministern blir hur regeringen arbetar tillsammans med Trafikverket för att vi ska klara av den här situationen hemma i Västsverige.

Fru talman! Det är en angelägen fråga, för det finns ett stort underhållsbehov i den svenska järnvägen - två tredjedelar av anläggningen är över hundra år gammal. Det ledamoten Magnus Jacobsson tar upp är ett exempel på det.

Jag har informerat mig om att Trafikverkets mål, oavsett vilken modell för avstängning som väljs, alltid är att säkerställa minsta möjliga påverkan för resenärer och gods. Det är viktigt och väldigt angeläget. Men vi stannar inte där från regeringens sida, utan vi har även gett Trafikverket i uppdrag att redovisa åtgärder för att stärka järnvägsunderhållets genomförande. Man ska ta tid i spår i beaktande så att underhållsarbetet får så liten påverkan som möjligt, och man ska utforma kontrakt på det sättet. Man ska samarbeta med branschen.

Just när det gäller Västra stambanan har det bildats ett Västra stambanan-råd där Trafikverket med de aktörer som trafikerar banan ska säkerställa att det blir en så liten påverkan som möjligt. Jag följer det mycket noggrant.

Fru talman! Häromdagen sa Länsstyrelsen i Västra Götalands län okej till ännu en havsvindpark. Mareld skulle ge 12 terawattimmar fossil el per år, vilket motsvarar el för ungefär 1,2 miljoner hushåll under ett år.

Det räcker dock inte med länsstyrelsens beslut, utan det krävs att även regeringen säger ja. Regeringen har visserligen fattat en del beslut om havsvindparker, men Västsverige behöver mer el snabbt, och det är viktigt att regeringens behandling inte drar ut på tiden. Annars hotas tusentals jobb. Man kan ändå oroa sig över hur engagerad regeringen är i den här frågan. På Klimat- och näringslivsdepartementets skrivbord ligger nu flera projekt i södra Sverige och väntar på besked.

Min fråga till statsrådet Ebba Busch är: Varför dröjer regeringen?

Fru talman! Jag tackar Monica Haider för frågan!

Jag håller med om att det är angeläget att vi håller tempo i de här beslutsprocesserna. Vi arbetar aktivt med frågan hur vi kan öka incitamenten för de kommuner som vill att säga ja till landbaserad vindkraft utan att ta bort det kommunala vetot. Vi har en aktiv dialog med vindkraftsaktörerna, både till havs och på land, om hur de kan bidra med de stödtjänster som behövs för att vi inte ska ha en massa el som bara flyter omkring och som vi får skicka till andra länder utan också ha möjlighet att lagra elen så att den finns även de dagar då det inte blåser och solen inte skiner. Det är en god dialog, men vi är långt ifrån lösningar än.

I övrigt ligger ingenting och samlar damm på regeringens bord, utan det arbetas väldigt aktivt med detta. Jag ser fram emot att inom kort kunna driva flera av de här frågorna i hamn.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson.

Göteborg och Västsverige är en av de regioner i världen där det satsas mest på investeringar i forskning och utveckling i förhållande till ekonomins storlek. Globalt verksamma företag, lärosäten, starka forskningsmiljöer samt välutvecklade strukturer för entreprenörskap och innovation gör Västra Götaland till en ledande region inom både forskning och utveckling.

Det finns dock ett stort problem med bostadsförsörjning för spetsforskare som är villiga att etablera sig i Sverige. Akademiska Hus har ambitionen att skapa nya bostäder för forskare, men det räcker inte. Kommunens detaljplaner och översiktsplaner går inte i takt med behoven, och Sverige riskerar att gå miste om viktig spetskompetens.

Min fråga lyder således: Hur arbetar ministern för att göra det lättare för spetsforskare att etablera sig i svenska universitetsstäder?

Fru talman! Björn Tidland har givetvis rätt i att den brist på bostäder som råder i många högskolekommuner försvårar rekryteringen av såväl studenter som anställda på högskola och universitet. Att kunna attrahera utländska forskare bidrar till att utveckla forskningen. Det är viktigt - och grunden - för att Sverige ska fortsätta att vara ett innovativt land och fortsatt ha en god konkurrenskraft, och därför är frågan angelägen.

För att säkerställa internationaliseringen i högskolan och rörligheten bland forskare beslutade regeringen 2022 om en ny förordning som ger de statliga lärosätena möjlighet att erbjuda bostäder till fler grupper av studenter och forskare än vad som då gällde. Förordningen om möjlighet för universitet och högskolor att tillhandahålla bostäder började gälla den 1 januari 2023, och de kategorier som det då utökades till var doktorander, forskare tidigt i karriären och avgiftsskyldiga studenter. Det är utöver utbytesstudenter och gästforskare, som det gällde även tidigare.

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Tusentals människor som brottas med lång resväg i Stockholms pendeltrafik fick 2017 ett hopp när ett grönt ljus tändes för Spårväg syd. Det skulle bringa mer än bara en ny kollektivtrafiklösning; det skulle även skapa tusentals nya bostäder och nya arbetsplatser. Men nu, sju år senare, har hoppet och ljuset släckts av den SD-styrda regeringen.

Kollektivtrafik är inte bara ett sätt att transportera människor från A till B, utan det är fundamentet för städers utveckling och tillväxt. Det är en viktig del i människors livspussel. Ändå väljer regeringen att prioritera ned projektet, och detta i en tid när bostadsbristen är skriande och behovet av en effektiv och miljövänlig kollektivtrafik aldrig har varit större.

Jag måste därför fråga infrastrukturminister Andreas Carlson: Kommer Stockholm att få stöd från regeringen för att slutföra projektet, eller kommer regeringen att välja att stå still - och svika stockholmarna?

Fru talman! Det bär mig naturligtvis emot att rätta Kadir Kasirga här i kammaren, men vad gäller styrningen av regeringen vill jag hänvisa till vad Erik Slottner tidigare svarade på en fråga.

Ledamoten hävdar att regeringen nedprioriterar Spårväg syd, men detta är helt felaktigt. Frågan finns i nationell plan. Det är den av regeringen tillsatta ordföranden i Sverigeförhandlingen, Catharina Håkansson Boman, som har ansvar för att komma överens med parterna om det sker förändringar i projekten. Hon har detta uppdrag och detta mandat. Min statssekreterare har också bjudit in ett antal olika aktörer till ett samtal på departementet i morgon, och jag hoppas att de frågetecken som eventuellt finns kan redas ut. Det handlar dock absolut inte om någon nedprioritering, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till minister Ebba Busch.

Det har framkommit oroväckande information om bristande kontroll och uppföljning i samband med att Energimyndigheten beviljat lån till förhoppningsbolag på börsen. Lån som senare omvandlats till bidrag utan nämnvärd återbetalningsskyldighet motsvarar minst en halv miljard kronor av skattemedel.

Energimyndigheten har försvarat sitt agerande genom att påpeka att syftet med stödet var att främja utveckling och innovation inom energisektorn. Myndigheten har också erkänt att det finns ett behov av att förbättra rutinerna för att bland annat säkerställa att resultaten av de finansierade projekten följs upp noggrannare.

Det kan tyckas orimligt att Energimyndigheten tillåts att mer eller mindre spekulera i skattemedel utan noggrann uppföljning, granskning och riskanalys. Avser ministern att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa att offentliga medel inom myndigheten hanteras på ett mer ansvarsfullt och transparent sätt i framtiden?

Fru talman! Detta är en av folket framröstad regering; det är faktiskt folket som styr i Sverige.

Det är djupt olämpligt om jag som statsråd går in och kommenterar beslut i förvaltningsärenden som rör enskilda. Vi har såklart noterat de medieuppgifter som framkommit. Vi har myndighetsdialoger enligt konstens alla regler och självklart också kontakt när sådant här uppdagas och uppmärksammas.

Jag tycker att det är relevant att de som sitter här i salen - jag vill hälsa dem välkomna - och de som lyssnar på distans vet att det som det har rapporterats om handlar om åtaganden som går tillbaka till perioden 2009-2014. Myndigheten ger sedan många år enbart bidrag i stöd till företag och använder inte det låneupplägg som föranlett många frågetecken. I och med att man inte praktiserar detta i dag har jag känt mig trygg.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Slottner.

Vi i utskotten har ju förmånen att regelbundet få rapporter från EU-samordningen om vad som händer i EU. Den här veckan kunde vi läsa en rapport från Europeiska revisionsrätten, som har tagit upp frågan om EU och AI. Man konstaterar för det första att EU inte håller jämna steg med globala ledares investeringar utan halkar efter, för det andra att resultaten av EU-finansierade AI-projekt inte följs upp systematiskt och för det tredje att samordningen mellan EU och medlemsländerna är otillräcklig eftersom det saknas styrningsverktyg.

Jag undrar om statsrådet har läst denna rapport och hur han tänker driva dessa frågor i ministerrådet.

Fru talman! Jag är medveten om denna rapport. Den ska i vanlig ordning beredas, så det är lite för tidigt att uttala sig om exakta vägar framåt. Jag kan dock säga att AI-frågan generellt diskuteras väldigt mycket inom EU och här i Sverige.

Vi har precis antagit AI-förordningen, som nu skapar den första regleringen av AI i hela världen. Det blir en reglering som gäller på hela den inre marknaden, vilket jag tror är bra. Rätt reglerat kan detta bidra till förstärkt innovation och till att stärka Europas konkurrenskraft, även om det såklart också finns en risk att vi reglerar sönder marknaden.

Därutöver har Sverige tillsatt en AI-kommission som nu har rapporterat att man själv önskar bara halva utredningstiden, så man kommer redan i oktober att presentera sitt förslag på hur Sverige ska spetsa sig och bli ännu vassare för att ta emot eller använda sig av alla AI:s möjligheter framöver. Här kommer arbetet tillsammans med övriga EU att vara väldigt viktigt.

Fru talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner. Den handlar om att priserna på mat har ökat markant de senaste åren, vilket har bidragit till att många hushåll har väldigt små marginaler.

Ett tillvägagångssätt som företag använder sig av för att dölja att priset på en vara har höjts är att göra förpackningen mindre samtidigt som priset är detsamma, så kallad krympflation. Genom att öka medvetenheten bland konsumenterna om detta förfarande kan vi bidra till att konkurrensen mellan olika fabrikat ökar, vilket i slutändan gynnar konsumenterna.

Ser statsrådet problemen med krympflation, och finns det någon åtgärd vi skulle kunna vidta för att informationen till konsumenterna ska bli bättre?

Fru talman! Jag tackar Martin Westmont för frågan.

Jag tror att vi kan göra en del när det gäller denna problematik. När inflationen blev ett reellt problem i Sverige och alla kunde notera de snabbt stigande matpriserna gav vi bland annat Konkurrensverket i uppdrag att göra konsumenter mer prismedvetna. Detta var ett konkret uppdrag vi gav till våra myndigheter.

Nu har vi infört prisinformationslagen, som i grund och botten är ett EU-direktiv. Det ska bli svårare för försäljarna att manipulera köpare med olika typer av information som inte riktigt går att jämföra. Denna lag håller nu på att implementeras.

Konsumentverket har gjort en hel del inspektioner som visar på flera brister. Vi kommer nu att behöva fortsätta åtgärda dessa brister.

Det är viktigt att konsumenter generellt är väl medvetna, så att de själva kan göra jämförelser och därmed bli bättre konsumenter. Vi kan säkert göra flera insatser för att stärka detta.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till biståndsminister Forssell och gäller den del av det svenska biståndet som förmedlas av svenska partianknutna organisationer.

Avslöjandena om Sverigedemokraternas trollfabriker med syfte att anonymt manipulera det demokratiska samtalet genom att sprida desinformation, hat och alternativa fakta är mycket allvarliga. Det är något mycket mer allvarligt än bara att andra Tidöpartier känner sig trampade på tårna. Riskerna för spridning av sådana här metoder måste tas på största allvar.

Jag vill därför fråga biståndsminister Forssell: När nu regeringen ändrar biståndsförmedlandet och garanterar SD en given del av det partianknutna biståndet, på vilket sätt kan ministern garantera att svenska skattepengar inte används för att Sverigedemokraterna får möjlighet att sprida sina trollfabriksmetoder på export till andra länder?

Fru talman! Jag tackar Olle Thorell för frågan.

Som vi har sagt flera gånger är vi väldigt kritiska mot att det sprids information med anonyma konton, oavsett om det är Sverigedemokraterna eller om det är Olle Thorells egna partikamrater som gör det. Vi har också skärpt kontrollerna i det svenska biståndet väldigt mycket. Till skillnad från tidigare sätter vi nu upp tydliga mål för kvalitet, effektivitet och resultat.

Som Olle Thorell förmodligen känner till är det inte regeringen som utformar kontrollerna, utan vi har en förvaltningsmodell i Sverige som i stället innebär att det är ansvariga myndigheter som gör det. Jag tror inte att jag eller något annat statsråd har för avsikt att vid den här frågestunden ändra på den förvaltningsmodellen.

När det gäller stödet till de partianknutna biståndsorganisationerna är det korrekt att vi har förändrat det. Vi tycker att det är rimligt att detta bistånd går till alla demokratiskt valda partier i den här kammaren, inte bara till några stycken, och framför allt kanske inte bara till just Socialdemokraterna.

Vi förändrar det, och vi sätter samtidigt upp tydliga regler för kvalitet och effektivitet.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson. Jag spinner vidare på frågan om Spårväg syd som min partikamrat Kadir Kasirga ställde tidigare.

Det gläder mig att den delen inte har nedprioriterats. Det är en mycket viktig infrastrukturdel för de södra delarna av Stockholm för att vi ska ha en fungerande bostadsmarknad och arbetsmarknad.

Problemet är dock att det har blivit fördyrade kostnader för detta. Signalen från staten har nu varit att Region Stockholm och de två berörda kommunerna, Stockholm och Huddinge, ska ta ansvar för den ökade kostnaden och att staten inte ska göra det. Därför har kommunföreträdare och regionföreträdare bett om att få träffa regeringen.

Just nu riskeras ungefär 20 000 bostäder i Huddinge och i Stockholm. Jag tänker att det väl för en bostadsminister är en viktig fråga att inte stoppa ytterligare 20 000 bostäder. Min fråga är alltså: Är statsrådet beredd att verka för att staten skjuter till mer medel för att möjliggöra Spårväg syd?

Fru talman! Jag har inget annat svar att ge än det jag precis gav. Jag hänvisade till att regeringen har tillsatt en ordförande i Sverigeförhandlingen, Catharina Håkansson Boman, som har ansvar för att komma överens med övriga parter om det sker förändringar i projekten.

Spårväg syd har i avtalet en totalbudget på 3,8 miljarder i 2019 års priser. Statens finansiering sker med 1 681 miljoner från nationell plan och länsplanen samt med 727 miljoner från trängselskatten. Resterande delar finansieras av Region Stockholm och kommunerna Stockholm och Huddinge. Dessutom finns en riskreserv avsatt på 400 miljoner kronor. Jag har fått indikationer på att man också kan hitta mer åtgärder genom att trimma i projektet.

Allt detta finns nu i det uppdrag Sverigeförhandlaren har att hitta en väg framåt med övriga parter om det sker förändringar i projekten. Jag hänvisar till det svaret och tackar för engagemanget.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.