statsmin. frågestund

Fru talman! Just precis denna dag tror jag man kan påstå är en väldigt stor dag för svensk borgerlighet. Det är nog den här dagen som man hoppas att minnet av de erbarmliga hundra första dagarna ska förklinga och suddas ut. Brutaliteten mot de arbetslösa, chockhöjda avgifter för arbetstagare och bilister och inte minst statsministerns eget tillkortakommande vid regeringsbildningen ska falla i barmhärtighetens glömska tack vare den inkomstskattesänkning som just precis denna dag kommer att synas i plånboken för en del. I partiledardebatten förra veckan raljerade statsministern om att svenska folket nog självt kunde förstå sina egna bankomatkvitton. Det tror jag alldeles säkert. Jag tror därtill att väldigt många kommer att förstå att de inte tillhör den lyckliga skara som får några hundralappar extra. Därför har jag nu egentligen bara en endaste fråga. Hur stor inkomstskattesänkning får landets ålderspensionärer just precis i dag?

Fru talman! Det är väl känt att vi sänker skatten på förvärvsarbete och att det är det som många i svenska folket kommer att upptäcka i dag. När det gäller mitt sätt att beskriva detta med ett bankomatkvitto handlade det ju om att ställa i fråga framför allt de fackliga organisationer som ju ganska oblygt har beskrivit det som att det inte ens kommer att bli någon förbättring för dem som arbetar. Det skulle i princip vara likvärdigt med det som a-kassans finansiering skulle innebära i form av ökade utgifter. Det tycker jag är ett ganska fräckt och lite modigt påstående när vi talar om inkomstförstärkningar som motsvarar ett avtalsutfall på nära 4 % löneökning. För landets äldre sänks boendeskatterna. Vi har också från årsskiftet höjt de kommunala bostadstilläggen. Det är också tydligt att gruppen äldre, som ju har mycket av sin välfärd finansierad genom att dagens generation i arbetsför ålder faktiskt arbetar, har mycket att vinna på att de som kan och vill arbeta också får jobb, vilket ju är syftet med den förda politiken.

Fru talman! Det kom liksom ett valtal till där. Men jag skulle nog ändå vilja dra den slutsatsen att detta bara kan tolkas på ett sätt: Landets ålderspensionärer får i dag absolut ingenting. Då vill jag gärna tala om för statsministern att det finns väldigt många pensionärer som upplever sig vara rent ut sagt diskriminerade en dag som denna när de får bidra med en högre skatt än vad löntagarna får göra. Frågan är ju då, om vi nu har ett så gott ekonomiskt utrymme att vi kan unna oss dessa inkomstskattesänkningar: Varför ska landets ålderspensionärer, två miljoner människor som har jobbat ett långt liv och sannerligen bidragit till vårt välstånd, undantas? Statsministern har kanske ett bra förslag. Vilket yrkesliv ska en 76-årig före detta byggnadsarbetare eller en människa som har jobbat i vården eller städat hela sitt liv gå ut i för att ha råd att höja sin ekonomiska status, kanske för att kunna bibehålla bilresorna till barnbarnen eller så i fortsättningen?

Fru talman! Det är väl ändå lite ovanligt att en ledande socialdemokrat ropar på mer av skattesänkningar för grupper som vi möjligen inte hade med just när det gäller jobbavdraget. Jag vet inte om det fanns några sådana förslag i den socialdemokratiska ekonomiska motionen, som väcktes i höstas. Vi har, precis som jag påpekade, sänkt boendeskatter för dem som bor i hyresrätt, för dem som bor i bostadsrättsförening och för dem som äger sin egen fastighet. Det är klart att många äldre på det sättet kommer att se en lättnad. Och vi har varit tydliga med att detta är en politik för jobb. Det är en politik för välfärd. Det är en politik för möjligheter att få bättre stöd i äldreomsorg, bättre stöd i den svenska sjukvården och bättre villkor som följer av att den svenska välfärden får sina resurser. Det är bra för alla men särskilt bra för de äldre i Sverige.

Fru talman! Statsministern leder ett parti som brukar kalla sig för de nya moderaterna. Ibland använder man beteckningen "det nya arbetarpartiet". Gunilla Carlsson, vice ordförande i Moderaterna och nu biståndsminister, sade på Moderaternas stämma att hon älskar kollektivavtal. Och även statsministern har ju uttryckt sin förtjusning över kollektivavtal och den så kallade svenska modellen. Nu hotas kollektivavtalen på bred front genom att privata arbetsgivare vägrar att teckna avtal. Men det gäller också inom den offentliga sektorn, där privata vårdgivare och andra vägrar att underteckna avtal och reglera förhållanden på arbetsmarknaden. Vi har också de så kallade Plymouthbröderna i Jönköpings län. På område efter område attackeras kollektivavtalen. Då är det väldigt viktigt att Sverige vinner det mål som just nu finns i EG-domstolen som handlar om rätten för fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder. Är det statsministerns mening att det är viktigt att Sverige vinner detta mål?

Fru talman! Eftersom jag var närvarande när Gunilla fällde dessa ord ska jag bara göra en korrigering i marginalen. Hon sade att hon var kollektivavtalsfantast. Det är kanske inte ett sådant där ord som man direkt tycker ligger bra till; det är inte så lätt att uttala i alla fall. Men det var det som Gunilla sade. Vi får ju, i Nya moderaterna och i det nya arbetarpartiet, kritik för att vi fullföljer den linje där vi hävdar svenska lagar och svenska arbetsmarknadsregler också inför EG-domstolen. Vi menar att de har tjänat oss väl. Vi bör ha rätten att också i framtiden få fortsätta med bland annat denna kollektivavtalsmodell som ligger till grund för mycket av vårt sätt att sätta löner i Sverige. I det ingår också möjligheter att strida för sina rättigheter, vilket ju också har varit kopplat till detta. Jag tror att vägen framåt för jobben i Sverige handlar om förändringar i skatte- och bidragssystem och inte om att utmana grunderna för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det har jag framfört här i dag. Det har jag framfört i många andra sammanhang.

Fru talman! Eftersom jag var närvarande när Gunilla fällde dessa ord ska jag bara göra en korrigering i marginalen. Hon sade att hon var kollektivavtalsfantast. Det är kanske inte ett sådant där ord som man direkt tycker ligger bra till; det är inte så lätt att uttala i alla fall. Men det var det som Gunilla sade. Vi får ju, i Nya moderaterna och i det nya arbetarpartiet, kritik för att vi fullföljer den linje där vi hävdar svenska lagar och svenska arbetsmarknadsregler också inför EG-domstolen. Vi menar att de har tjänat oss väl. Vi bör ha rätten att också i framtiden få fortsätta med bland annat denna kollektivavtalsmodell som ligger till grund för mycket av vårt sätt att sätta löner i Sverige. I det ingår också möjligheter att strida för sina rättigheter, vilket ju också har varit kopplat till detta. Jag tror att vägen framåt för jobben i Sverige handlar om förändringar i skatte- och bidragssystem och inte om att utmana grunderna för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det har jag framfört här i dag. Det har jag framfört i många andra sammanhang.

Fru talman! En statsminister har ju till uppgift att ibland korrigera andra ministrar när de inte riktigt vet vad som är regeringens uppfattning, och jag är glad över att statsministern så tydligt tar avstånd från sin vice statsminister som har vägrat att svara ja på frågan om det är viktigt att Sverige vinner det mål som just nu ligger i EG-domstolen för avgörande. Det här är nämligen avgörande för fackföreningarnas och de anställdas möjligheter att hävda sina intressen på arbetsmarknaden. Vi har inte en jämställd arbetsmarknad. Vi har inte lika villkor, utan vi har fortfarande en makt som i allt väsentligt tillfaller arbetsgivarna medan de anställda saknar inflytande både över sin vardag och över sin livssituation i stort. Därför är kollektivavtalen så viktiga. Jag är väldigt glad för att statsministern, till skillnad från vice statsministern, tydligt tar ställning för att Sverige bör vinna målet i EG-domstolen. Jag tackar för det svaret.

Fru talman! Jag vet inte om jag uttalade mig om huruvida detta domslut ska landa på det ena eller det andra sättet, av det enkla skälet att jag känner en viss respekt för att den rättsliga miljön fattar sina beslut. Däremot hävdar jag, så att säga, att vi tycker att den svenska lagen ska fortsätta att gälla här i Sverige. Det var för övrigt en enig regering utan reservationer som slöt upp bakom uppfattningen att vi skulle hävda den linjen i EG-domstolen.

Fru talman! Jag tänkte backa lite grann i historien. För ungefär 14 dagar sedan var ju statsministern på besök hos den tyska förbundskanslern Angela Merkel. Jag tänkte ställa en fråga när det gäller hennes roll som EU-ordförande just nu. Hon har nämligen försökt att beskriva något slags process i fråga om hur ett nytt grundlagsförslag ska se ut, den nya EU-konstitutionen. Riktigt vilken process det är vet vi inte, eftersom regeringen har hemligstämplat de papperen. Jag tänkte höra lite grann med statsministern: Vilken typ av samtal förde statsministern utifrån argumentet att vi i Sverige har en tradition att vi ska föra öppen debatt om viktiga politiska frågor? Vi ska låta människor och organisationer engagera sig i sådana här ganska stora frågor. Framfördes det någon typ av kritik mot det i så fall från Angela Merkel?

Fru talman! Angela Merkel som tillträdande ordförande i Europeiska rådet har att hantera en situation med ett fördrag som har ratificerats av 18 länder. Två länder har sagt nej i folkomröstning. Övriga länder avvaktar. Dit hör Sverige. Då blir frågan hur man ska gå fram i den nu uppkomna situationen. Jag har till Angela Merkel kunnat säga att det i Sveriges riksdag finns fem partier som har sagt att de står bakom fördraget och nu avvaktar om det blir någon förändring i förhållande till detta fördrag, givet att två medlemsländer har haft nej i folkomröstningar. Det förbereds nu ett arbete för att utröna det land för land. Situationen ser lite olika ut. Det finns inget hemlighetsmakeri kring detta. Vi är helt öppna med vad vi säger och vad jag säger i dessa samtal med Angela Merkel. Hur den tidtabell man möjligen ser framför sig ser ut har det bland annat berättats om i EU-nämnden. Jag tror alltså inte att vi ska hävda att det finns någon dramatik kring detta. Det gör dock inte att det är en alldeles enkel situation att lösa.

Fru talman! Då inställer sig ytterligare en fråga. Nu nämnde statsministern här ungefär vilken attityden är, att redovisa riksdagens majoritet avseende EU-konstitutionen. Men vi har haft två folkomröstningar, dels om medlemskapet, dels om EMU, om huruvida vi skulle byta valuta. Jag tänkte höra med statsministern om han även försökte redovisa att vi kanske kommer att ha en folkomröstning och vilken respons det i så fall fick hos Angela Merkel.

Fru talman! Det är inte Angela Merkels sak att avgöra. Det är upp till oss att definiera hur vi fattar våra beslut i för nationen viktiga frågor. Samma fem partier som har sagt sig villiga att stödja detta fördrag har sagt att man bedömer att det är av en karaktär som inte lämpar sig för en folkomröstning. Det är det besked vi har givit. Nu är det ett tag sedan, men det var en mycket omfattande process för att få fram detta fördrag, vilken både regering, riksdag och en bred allmänhet hade möjlighet att följa och föra fram sina synpunkter i. Det vi nu försöker förhålla oss till är ett läge där två länder har sagt nej och där man försöker ställa sig frågan hur dessa nej ska tolkas och om det ska göras någon förändring av detta fördrag. På Europeiska rådets möte i december sade ordföranden Vanhanen efter att ha pratat med samtliga länder att det kanske inte blir exakt det fördrag som är, men det kan inte heller bli något annat av just det skälet att det här är det som är förankrat. Möjligen kan det tas ned något lite i format. Möjligen vet vi mer om detta i juni i slutet av det tyska ordförandeskapet.

Fru talman! Familjepolitik är en av Kristdemokraternas hjärtefrågor. Vi vet att familjen är en oerhörd resurs av betydelse för oss alla. Statsministern drabbas av många frågor som regeringschef. Ibland kan svaren bli inte alltför klara utan ibland lite luddiga. I Agenda i söndags kände jag lite så. Vi vet att många barnfamiljer i Sverige väntar på ett besked om det vårdnadsbidrag som kommunerna ska få möjlighet att införa, allt enligt regeringsförklaringen. Samtidigt är det många kommuner som vill vara med och bli försökskommuner. Den senaste i raden är Stockholm. Därför är min fråga till Fredrik Reinfeldt: Vad är regeringschefens ambitioner? Var nu klar och tydlig! Och när i tiden kan jag som kristdemokrat, och Sverige, få veta när vi får denna möjlighet?

Fru talman! Alla eventuella oklarheter beror helt och hållet på brister i min förmåga att precisera våra besked. Alliansen har i den här delen varit mycket tydlig. Det som möjligen tar en liten stund att beskriva är att vi har fyra komponenter i vår familjepolitiska överenskommelse som bygger på att samtliga fyra behövs. Det är den barnomsorgspeng som ska öka valfriheten. Det är den förstärkning av kvaliteten i förskolan som vi också anser nödvändig. Det är införandet av den jämställdhetsbonus som vi menar ska addera möjligheter för kvinnor med lägre lön att i förhandlingar hemma kunna få maken att gå hem och ta större del av ansvaret med föräldraförsäkring samtidigt som kvinnor får större möjlighet att etablera sig i förvärvsarbete. Till det kommer en möjlighet för kommuner som så önskar att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag. Delvis är det lite olika inriktning på de här förslagen. Det är därför det är viktigt för oss att föra fram alla fyra under mandatperioden. Det står inskrivet i våra förhandlingar, i vår överenskommelse, det vill säga före 2010 när det finns reformutrymme för att göra allt detta, helst på samma gång.

Fru talman! Jag vill lyfta fram de personer som från 1940-talet fram till 70-talet tvångsomhändertogs och institutionaliserades. Jag menar att samhället svek under den perioden då man bland annat brast i tillsyn och uppföljning. Man lyssnade inte heller till barnens synpunkter och vilja. Man kan aldrig någonsin få tillbaka en förlorad barndom, men samhället kan ändå erkänna begångna misstag och på så sätt medverka till återupprättelse åt väldigt många människor. Man kan då också hjälpa tusentals människor till en bättre framtid, att få lämna det här bakom sig och gå vidare. Min fråga till statsministern är om statsministern är beredd att medverka till att så sker.

Fru talman! Jag kan säga att genom mina år i politiken - jag är själv född i mitten av 60-talet - har det slagit mig hur vi i Sverige ofta har beskrivit situationen som att det i andra länder har pågått en mängd felaktigheter, till och med övergrepp. Därför är det något av en chock när vi upptäcker saker i vår egen historia, tvångssteriliseringar och omhändertaganden som inte verkar välgrundade, som är en del av hur vår utveckling har sett ut. Vi har en känsla nu i efterhand att det har brustit i människosyn och i känsla för att människor faktiskt ska kunna få ett eget beslutsfattande. Det kan säkert summeras i att många fel begicks, att de bör uppmärksammas och att man bör lära sig mer om detta. När det gäller någon särskild form för hur det ska gå till har jag inget besked att ge annat än att jag åtminstone har lärt mig mycket av debatten. Den har pågått nu några år med hänvisning till lite olika situationer som vi har lärt känna i vår historia. Jag har precis som frågeställaren själv känt att det här har varit viktigt för mig att lära känna, eftersom det lite grann går på tvärs med vår självbild, tror jag.

Fru talman! Jag har följande fråga till statsministern. Vad gör regeringen åt att väldigt många kvalificerade yrkesgrupper går i pension de närmaste åren? Inom en tioårsperiod kommer många arbetstagare i alla branscher här i Sverige att nå sin pensionsålder. Det riskerar att dränera Sverige på en enorm kompetens om de skulle försvinna från arbetsmarknaden för gott. Det kommer inte minst att drabba många kvalificerade yrken som till exempel läkare, psykiater, inte minst tandläkare samt nyckelpersoner inom våra högskolor och universitet. Detta är ett stort problem eftersom utbildningslängden där ligger på minst fem, ofta tio år. Min fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt blir därför: Vilka åtgärder kommer regeringen att initiera för att klara den stora kompetensbrist i många yrken som befaras inom en tioårsperiod?

Fru talman! Jag kan bara instämma i att man hör väldigt mycket om det här nu i Sverige. Frågeställaren nämner en del kvalificerade yrken med mycket lång utbildning. Man stöter också på många hantverksyrken med mycket kvalificerade yrkesarbetare som säger: Vi är oroade för att vårt kunnande kommer att dö ut. Vi har inte haft tid att lära upp, och det har inte funnits ett tillräckligt intresse. Då försöker vi ställa oss frågan hur vi kan se till att stimulera äldre arbetskraft att vara kvar, framför allt de med lång utbildning som kanske har börjat studera först lite senare i livet, och kunna använda sitt kunnande längre upp i åren. Med det jobbar vi nu med särskilda skattelättnader mot äldre. Men vi ställer oss också frågan hur vi ska få i gång riktigt bra lärlingsutbildningar för att kunna använda kunnandet så att det inte försvinner, så att vi inte får se den typen av jobb försvinna ut ur vårt land, för vi tror att den risken är stor. Därför utformar vi också förbättrade lärlingsutbildningar som finns med i vårt regeringsprogram. Det handlar alltså om stimulanser för äldre att vara kvar längre i arbetslivet och, som sagt, välfungerande lärlingsutbildningar för att se till att vi får in nytt kunnande i yrkeslivet.

Fru talman! Under Almedalsveckan, i flera valdebatter i radio och tv och även i regeringsförklaringen talade ni moderater gärna om er vilja att stödja idrotten i att genomföra internationella evenemang i vårt land. Nu efter några månaders regeringsmakt ser vi den moderatledda regeringens verkliga vilja. I de två fall som regeringen har haft att hantera, friidrotts-VM i Göteborg och alpina VM i Åre, har man givit avslag. Av den anledningen vill jag gärna ställa frågan: När och på vilket sätt menar den moderatledda regeringen att stödja idrottsrörelsen i dess strävan att anordna internationella evenemang i Sverige?

Fru talman! Vi har förstärkt det allmänna stödet till idrotten och givit större frihetsgrader för idrottsrörelsen att själv fatta sina beslut, vilket är någonting som efterfrågats länge inom idrottsrörelsen. Till detta kommer också att vi naturligtvis ska pröva de fall där vi också får förfrågningar eller begäran om stöd till enskilda evenemang. Då kommer det att göras en budgetprövning där vi ställer oss frågan om det finns ett bra beräkningsunderlag, om det handlar om att ge ett stöd som liknar det som vi har givit tidigare. Så har vi gjort vid de tillfällen då det har varit aktuellt, och det har helt enkelt fallit på att det inte riktigt har sett ut så. Jag lovade inte att okritiskt betala ut stora resurser till vem som än frågar utan en kritisk granskning. Så kommer jag aldrig att behandla skattebetalarnas pengar. Det förutsätter naturligtvis en ganska noggrann granskning och gärna en tidigare förvarning än vad som kanske var fallet i de här två enskilda fallen. Då ska vi gärna vara med och se efter om vi också kan ha en roll i att attrahera fler större idrottsevenemang till Sverige.

Fru talman! Den 17 januari diarieförde regeringen ett brev från den tyska förbundskanslern. Enligt uppgift innehåller brevet en inbjudan och en tidsplan för att diskutera och senare under hösten 2007 godkänna det nya EU-fördraget. Brevet har i vart fall till i dag varit hemligstämplat, och EU-minister Cecilia Malmström berörde inte brevet med ett ord vid sitt besök i riksdagens EU-nämnd den 19 januari. Hon har heller inte senare velat kommentera det i pressen, utöver att hon har sagt att brevet är harmlöst. Tycker statsminister Reinfeldt att hemlighetsmakeriet och EU-ministerns brist på vilja att tala om fördraget för frågan framåt för Sveriges del? Och har regeringen tänkt över vilken signal man sänder till allmänheten när man hemligstämplar ett brev som handlar om EU-fördraget och låter bli att informera EU-nämnden om något som, enligt uppgift från EU-minister Cecilia Malmström, är harmlöst?

Fru talman! Det finns ingen dramatik i detta. Vi är väldigt öppna i de besked vi lämnar om fördragets framtid. Jag har bland annat berättat om det i ett tidigare frågesvar här i dag. Däremot finns det ju en principiell fråga: Om en regeringschef i ett annat land skriver ett brev till Sveriges regeringschef och inte själv går ut och offentligt berättar vad som står i brevet är det kutym att vi hemligstämplar det brevet. Jag skulle bli väldigt förvånad om ledande socialdemokrater menar att det inte längre gäller. Ska vi ha en ordning där vi offentliggör den typen av brev kan vi sluta skriva brev till varandra. Då kan ju jag, Angela Merkel och andra börja skicka pressmeddelanden till varandra. Det kan också vara en bra ordning. Jag säger inte att det inte skulle vara ett sätt att agera, men det blir ju en annan typ av kommunikation. Låt oss inte göra detta större än vad det är. Det finns ingen dramatik kring detta, och det finns total öppenhet från vår sida om hur vi ser på det fortsatta arbetet med fördraget och beskeden om hur Sverige vill att det ska växa fram.

Fru talman! Jag vill liksom Susanne Eberstein ställa en fråga med anknytning till det hemligstämplade brevet från Merkel till Fredrik Reinfeldt. I sin regeringsförklaring säger statsministern bland annat att han vill verka för en europeisk union som är öppen, effektiv och dynamisk. Även EU-minister Cecilia Malmström har uttryckt sin vilja till en öppen debatt om EU:s konstitution, vilket vi i Vänsterpartiet länge har eftersträvat. Jag ställde själv en interpellation i frågan till EU-ministern i höstas. Men exemplet med det här brevet som rutinmässigt tycks ha hemligstämplats ger ett annat intryck, nämligen att medierna i allmänhet inte ska ha insyn ens i harmlösa inbjudningar till samtal. Jag vill fråga statsministern om han delar EU-ministerns uppfattning som uttalades i gårdagens Rapportsändning, att Angela Merkels föreslagna upplägg av översynen av fördraget med bilaterala överenskommelser bakom lyckta dörrar är en rimlig procedur.

Fru talman! Återigen är det ingen dramatik i detta. Vi har alltid förfarit på det sättet vid korrespondens regeringschefer emellan att om den som sänder brevet inte själv offentliggör det så hemligstämplar vi det. När det sedan gäller det bilaterala upplägget är detta ordförandeskapets uppfattning. Så vill Angela Merkel arbeta. Jag vill påminna riksdagens ledamöter om att först på plats var jag. I diskussionerna med Angela Merkel kunde jag säga det jag tidigare har sagt: Vi tillhör den krets av länder som inte har ratificerat, och vi avvaktar processen eftersom vi vill veta vad det är vi ska ta ställning till. Vi har sedan tidigare en bred uppslutning kring att bejaka fördraget och kan då rimligen också acceptera om det blir i någon mindre del som fördraget förs fram. Vi kan dock inte acceptera att det blir något helt annat - det finns ju den typen av åsikter runtom i Europa. Jag tycker att det är ganska naturligt att Angela Merkel land för land, för att visa respekt men samtidigt få veta exakt hur positionerna ser ut, ställer just den frågan: Hur ser det ut för Tjeckien? Hur ser det ut för Storbritannien? Hur ser det ut för Danmark?

Fru talman! I Sverige har vi länge tillämpat negativ föreningsfrihet. Det innebär att jag kan fatta vilka beslut jag vill om vilka föreningar jag är med i, och därmed förbinder jag mig att till föreningen betala exempelvis en medlemsavgift. I Sverige har vi också en ganska stark hyresgästförening som tar ut en förhandlingsavgift för att förhandla om hyresläget med dem som äger fastigheterna. Det är helt rimligt att man har det förfaringssättet; det problematiska är när man från Hyresgästföreningens sida väljer att ta ut avgifter också av dem som har valt att inte vara medlemmar i Hyresgästföreningen. Jag skulle vilja veta om statsministern tycker att detta är förenligt med svensk föreningstradition och dessutom om han tycker att den negativa föreningsfriheten är rimlig.

Fru talman! Jag är själv ett exempel på det Fredrick Federley beskriver. Jag har bott i en hyresrätt utan att vara medlem i hyresgäströrelsen. Det kan diskuteras hur företrädd man känner sig när de för ens talan, men samtidigt är detta ett system som har fungerat på ett ganska rimligt sätt i och med att de trots allt är med och sätter även min hyra. Huruvida detta är förenligt med olika grundläggande principer i vår grundlag har diskuterats fram och tillbaka. Det är väl känt att det finns lite olika uppfattningar i de politiska partierna - också i mitt, som är lite negativt i den delen. Jag antar dock att frågan till landets statsminister också är om regeringen har någon samlad uppfattning, och vi har inte formulerat någon sådan för att på något sätt ändra detta.

Fru talman! Det är inte enbart genom förändringar i a-kassan och pensionssystemet som människor i dag får vidkännas försämringar. Betydligt fler kommer också att bli öppet arbetslösa i och med att anslagen till arbetsmarknadsprojekt minskas väsentligt. För det län jag kommer ifrån, Dalarna, är det en reducering med 47 % eller 2 375 personer som blir utan jobb i och med att plusjobb, utbildningsvikariat och friår försvinner. En stor del av dessa människor tvingas med all sannolikhet att begära bistånd i form av socialbidrag för sin försörjning, vilket är negativt för den enskilde och negativt för kommunerna. För en liten kommun handlar det snabbt om 1-2 miljoner extra i utgifter. Med statsbudgetmått mätt är det en försumbar summa, men för en liten kommun är det en kännbar utgift. Min fråga är därför: Hur anser statsministern att kommunerna ska klara den här utgiften? Ska pengarna tas från barnomsorg, handikappomsorg, missbrukarvård eller kanske äldreomsorg?

Fru talman! Låt mig bara påpeka att detta var väldigt många faktiska konstateranden som möjligen är något tidigt väckta. Det är väl ännu inte alldeles givet hur sysselsättningen utvecklas. Vi har väldigt många tydliga tecken på att jobben nu kommer, jobb som också - bland annat via de nystartsjobb som gäller från nyåret - kommer människor till del som stått utanför länge och som på olika sätt därmed kan lämna ersättningar av olika slag och komma in i egen försörjning och eget arbete. Det är riktigt att vi har dragit ned en del av de arbetsmarknadsåtgärder som vi menar har varit fel därför att de mer har varit ett sätt att dölja arbetslöshet än att göra varje ansträngning för att folk ska få jobb och som dessutom rent konjunkturellt har varit väldigt felaktiga eftersom de legat på stora volymer i ett läge där vi nu till och med ser bristsituationer på den svenska arbetsmarknaden. Därför är det oerhört viktigt att möta det med en matchningspolitik som uppmuntrar folk att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Den budget som vi nu arbetar utifrån har gällt i 25 dagar. Jag tycker som sagt att vi får avvakta lite och se hur sysselsättningen verkligen utvecklas innan vi för den här diskussionen.

Fru talman! I den långa raden av misslyckanden som tolv års socialdemokratiskt nationellt styre av hälso- och sjukvården har staplat på varandra har i dagarna ännu en sådan problematik kommit upp till ytan genom att den nationella samordnaren för narkotikafrågor, Björn Fries, uppskattar kostnaden för att korta väntetiden för akut missbrukarvård till hisnande 500 miljoner kronor. Att vara tung missbrukare och vänta på vård är att bokstavligen varje dag riskera sitt liv. Min fråga till statsministern är: I den långa raden av prioriteringar som vi nu måste göra för att åtgärda en bristande hälso- och sjukvård undrar jag hur regeringschefen ser på dessa olika inbördes strukturförändringar. Var någonstans ligger till exempel angelägenheten att förbättra en uruselt dålig tillgänglighet i svensk sjukvård?

Fru talman! En kritik vi har haft är ju att det inte har funnits en fungerande vårdgaranti och att vi har mycket bristande tillgänglighet i den svenska sjukvården till att börja med. Men det är också väl känt för alla oss som har följt narkotikapolitik och kriminalpolitik genom åren att det är stora brister när det gäller möjligheten att komma i vård för tunga narkomaner. Det är klart att det inte går med mindre än att man förbättrar tillgängligheten, att man säger åt dem som är i svensk sjukvård att det är väldigt viktigt för oss att ni är tillgängliga, att man inte möter stängda dörrar och köer. I grunden handlar det naturligtvis om vilka resurser vi har till grundläggande välfärd. Ska vi lägga dem på ersättningar till folk som inte jobbar men som har arbetsförmåga, eller ska vi satsa dem i kärnan av välfärden på sjukvård, på att kunna följa upp så att brottsbekämpning fungerar och på att ha vårdutrymme när det gäller svensk narkomanvård? Det är ett viktigt vägval att göra. Vi vill där, vilket jag också redovisade i partiledardebatten, tillföra resurser till det som är välfärdens kärna. Det handlar om över 5 miljarder ytterligare för innevarande år, 2007, jämfört med 2006 års budget.

Fru talman! Jag har i tidigare frågestunder tagit upp frågan just hur Sverige ska behandla det konstitutionella fördraget. Statsministern har då haft en väldigt kommenterande attityd och talat om vad andra länder gör och hur andra länder har gjort. Det kan ju synas vara lite förvånande med tanke på att statsministern företräder en regering som säger sig vilja tillhöra kärnan i den europeiska unionen. Tidigt efter nyår skickades ett brev från Angela Merkel som hemligstämplats, som sagt. Men om man läser det här brevet, och då utgår jag från att du har fått samma brev som andra regeringschefer i Europeiska unionen har fått, ser man att det står att du ska utse en kontaktperson som just i dagarna ska vara i Berlin för bilaterala kontakter med Tyskland för att redovisa Sveriges syn på hur en Berlindeklaration ska se ut och hur arbetet med det konstitutionella fördraget ska se ut i fortsättningen. Det är klart att man kan säga att det inte är någon dramatik i detta. Vem är kontaktpersonen för Sverige? Ha förståelse för att riksdagen faktiskt vill ha ett inflytande över och en insyn i hur den processen ser ut! Minns hur de borgerliga partierna under förra mandatperioden krävde att riksdagen faktiskt skulle ha inflytande över regeringens positioner!

Fru talman! Regeringen har till det kontaktuppdraget utsett statssekreterare Nicola Clase i Statsrådsberedningen. Det är en fullt berättigad synpunkt att riksdagen precis som tidigare vill ha insyn i om Sverige gör någon förflyttning av position eller om det sägs någonting i det här sammanhanget som rimligen måste ha riksdagens stöd. Faktum är också att till exempel Socialdemokraterna annars inte kan känna till det som ju har varit en del av majoritetsunderlaget i synen på detta fördrag. När jag säger att det inte var någon dramatik menar jag mer själva hanteringen av brevet i sig. Därtill kommer vi, precis som jag sade i dag, att vara öppna både med vilka eventuella positioner vi för fram och om hur processen ska hanteras. Det fanns ju en förväntan att när det tyska ordförandeskapet trädde till, åtminstone om man går tillbaka några år, var det den stora stund då fördraget skulle lösas. Det är inte mitt intryck att det är det Angela Merkel riktigt säger. Hon säger mer att hon vill föra samtal för att föra fram de olika synpunkter och positioner som finns för att frågan möjligen ska få en lösning senare än vi då trodde. Och, som sagt, varje gång det sker en förflyttning bör det naturligtvis förankras i riksdagen och i riksdagens EU-nämnd.

Fru talman! I Dagens Nyheter i tisdags kunde vi läsa att utbildningsminister Lars Leijonborg lägger fram ett mediepolitiskt paket. Det här blir grunden för alliansens regeringspolitik, säger ministern. Det är inte så konstigt att ett parti lyfter fram sina frågor, och Folkpartiets inställning i mediefrågor är heller ingen hemlighet. Men det är anmärkningsvärt att det är en regeringsmedlem som gör det. Hur ser statsministern på att en av statsministerns regeringsmedlemmar gör ett så omfattande utspel inom ett politiskt sakområde som ett annat statsråd har ansvar för?

Fru talman! Det finns väl två principer. Den ena är att man konstaterar att det är fyra partier som bildar en koalitionsregering, där samtliga fyra partiledare sitter i regeringen med fortsatta ambitioner och naturligtvis möjligheter att uttrycka hur det egna partiet ser på olika frågor, men i full förvissning om att det fortsatt är ansvarigt statsråd, i det här fallet Lena Adelsohn Liljeroth, som har beredningsansvaret för frågan och som också har givit synpunkter utifrån hela alliansregeringens uppfattning. Det är det ena sättet att hantera det. Och vi är öppna med detta. Det andra tycker jag är det som var Perssonregeringens idé. En person bestämmer allt och kommenterar allting. Alla vet att det någon annan säger sedan alltid kan överprövas av regeringschefen. Eventuella samverkanspartiers åsikter och uppfattningar är helt ointressanta och syns inte i debatten. Jag noterar att det nu pågår en stor diskussion inom socialdemokratin om hur man ska förhålla sig till den typen av ledarskap. Jag kan rekommendera er att titta på den form som vi andra har valt, som är att vara mer öppen med att man får tycka olika, att olika partier har rätt att föra fram sina synpunkter, men att man då måste vara tydlig med när det är regeringslinjen och när det inte är det, vilket jag tycker att Lars Leijonborg var i det här fallet.

Fru talman! Jag skrev ett brev till statsministern för två månader sedan. Det handlade om den fråga som jag hade en diskussion med Mats Odell om, huruvida han var jävig eller inte på grund av att han ägde ett vårdföretag. Jag skrev ett brev den 24 november med en rekommendation att man skulle utbilda statsråd i härskartekniker och hur man inte använder sig av dem bland annat här i kammaren. Jag har inte fått något svar från statsministern, och därför blev jag lite nyfiken på hur ni hanterar brev. Gör ni så med alla, eller är det bara socialdemokratiska riksdagsledamöter som inte får svar? Dessutom undrar jag om ministrarna kommer att utbildas i härskartekniker.

Fru talman! Detta är onekligen en frågestund i postens linje. Det är brev det handlar om. Låt mig säga att genom alla mina år i riksdagen har härskartekniker diskuterats och hur man tycker att statsråd, faktiskt av en annan kulör än de som nu sitter, ofta har begagnat sig av olika härskartekniker som har lett till en bra offentlig diskussion om vad det är för sätt vi bemöter varandra på. Varför det i det enskilda fallet inte har svarats på det här brevet vet jag inte. Vi får väl titta på varför det inte har besvarats. Det är inte så att vi har någon särsortering där vi säger att vi svarar på allt utom brev från s-ledamöter. I den delen diskriminerar vi inte.

Fru talman! I ett uppmärksammat radioinslag i P 1 i början av veckan kallade arbetsmarknadsministerns statssekreterare dem som inte anser sig ha råd att vara kvar i den betydligt försämrade och inte minst mycket dyrare a-kassan för friåkare, översatt från free riders . Det senare är kanske ännu mer tillspetsat. När jag försökte få en debatt i P 1-morgon med arbetsmarknadsministern om dessa märkliga uttalanden meddelade ansvarig journalist att arbetsmarknadsministern var mycket svår att få till radion över huvud taget för debatt, varför det nog inte var möjligt att få det denna gång heller. Det blev ingen debatt. Huruvida arbetsmarknadsministern var tillfrågad eller inte vet jag däremot inte. Mina frågor till statsministern blir därför: Är det ett vedertaget begrepp i regeringen att kalla dem som efter de här kraftiga fördyringarna och försämrade villkoren i a-kassan lämnat den för free riders eller friåkare? Är det också vedertaget inom regeringen att så långt som möjligt undanhålla sig offentlig debatt med sina politiska motståndare för att slippa konfronteras med obehagliga frågor? Till sist: Är regeringens företrädare lika upprörda över dem som lämnar facket av kostnadsskäl som man är över dem som lämnar a-kassan och på så sätt slipper avgiften till finansministerns intäktssida i statsbudgeten?

Fru talman! Nej, det är inte uttryck vi använder. Regeringen syftar till att göra a-kassesystemet obligatoriskt. Därmed blir alla en del av detta. Jag har de senaste veckorna noterat att jag ganska ofta hör debatter mellan olika statsråd och företrädare för oppositionen. Skälet till att jag har noterat det är att det är så ovanligt jämfört med hur det brukade gå till. Jag satt här i åratal och följde hur svårt det var att få enskilda socialdemokratiska statsråd att ta mediedebatter i Studio Ett i radion och i morgonsoffor. Det var alltid svårt med tiden. Sven-Erik Österberg vet säkert mer om det än vad jag vet.

Fru talman! Utrikesminister Carl Bildt har utsatts för massiv kritik för sitt sätt att handlägga sina optionsaffärer. I höstas påstod utrikesministern att det inte var möjligt för honom att avstå från att behålla sina optioner i Vostok Nafta. Detta påstående visade sig vara felaktigt. Tvärtom måste utrikesministern, enligt egen utsago, agera aktivt för att inte bli av med optionerna. Det behövdes dessutom ett styrelsebeslut i bolaget där man gjorde avsteg från normalregeln för att utrikesministern skulle få behålla optionerna. Han löste sedan in dem för 4,8 miljoner. När fick statsministern information om att utrikesminister Carl Bildt kunde avstå från sina optioner?

Fru talman! Inför ordföranden i konstitutionsutskottet på en så specifik fråga - klockslag och datum - ber jag att få passa eftersom jag inte exakt har sett när detta tillfälle var. Jag tycker att Carl i övrigt har svarat för sig, det vill säga hur han uppfattade de olika besked han fick och hur han har hanterat detta inför mig. När han tillfrågades om att bli statsråd angav han att det skulle innebära krav på att lämna flera engagemang och styrelser och att han ämnade göra det så fort det var möjligt. Det innebar också att han skulle avyttra en del tillgångar. Det är något som han därefter gjorde i enlighet med vad han hade sagt till mig.

Fru talman! Jag skulle vilja fortsätta med det som min kollega från statsministerns eget parti tog upp genom att ta upp frågan om åldersförändringarna. Det blir fler och fler äldre i landet. Vi behöver också se till att det finns personal som kan ta hand om de äldre. Vi har under många år med hjälp av utbildningsvikariat och Kompetensstegen utbildat och lyft fram den här gruppen på ett bra sätt. Hur vill statsministern jobba så att det finns personal inom äldreomsorgen i framtiden men också så att de får den kompetensutveckling som följer utvecklingen i forskningen om de äldre?

Fru talman! Vi ifrågasätter inte behovet av relevant utbildning och kompetensutveckling. Diskussionen har gällt att en hel del av det som har kallats för utbildningsinsatser delvis har medverkat till att dölja en arbetslöshet. Bland annat har det synts i att många av dem som går i dessa utbildningsprogram själva söker jobb. Det indikerar att de egentligen vill jobba. När nu sysselsättningsnivån förbättras kan vi se att många ur dessa grupper söker sig till arbetsmarknaden. Frågan om hur arbetskraft ska attraheras till äldrevården kommer vi att återkomma till många gånger. Det borgerliga konceptet är att det ska finnas olika utförare. Det ska vara möjligt att byta arbetsgivare. Det ska finnas bättre möjlighet till lönekonkurrens, och det ska finnas arbetsgivare som är lite mer intresserade av sina arbetstagare än det gamla monopolets personer - ofta distanserade långt från sin egen personal, där personalen ofta kände sig osedd och dåligt företrädd. Vi hoppas att vårt sätt att tänka, att släppa fram pluralismen, också ska förbättra möjligheten att attrahera unga människor att välja äldreomsorgen. Det är något som kommer att vara viktigt.

Fru talman! Den 27 januari är Förintelsens minnesdag, det vill säga nu på lördag. Det kommer att vara stunder av hågkomst på flera håll både i vårt eget land och i andra länder. Samtidigt får statsministerns företrädare Göran Persson ta emot beröm både för sitt initiativ att arrangera en internationell konferens om Förintelsen i Stockholm och också för starten av Forum för levande historia. Den 21 december fick Forum för levande historia tilläggsdirektiv i regleringsbrevet att också upplysa kring kommunismens brott mot mänskligheten. Sverige kommer att bli ordförandeland i EU om två år, och vi kommer att bli ordförandeland i Nordiska ministerrådet. Kommer statsministern att ta några initiativ för att också sprida kunskap om kommunismens brott mot mänskligheten?

Fru talman! Detta finns inskrivet i regeringsförklaringen. Vi ämnar återkomma till det. Jag har inte specifika besked i dag. Jag har flera gånger pekat på betydelsen av Göran Perssons insatser på området. Det gäller också den balanserade syn på den mycket svåra konflikten mellan Israel och Palestina som Göran Persson har gjort sig till tolk för. Jag ämnar själv på plats i Judiska Församlingen på lördag kväll hålla ett tal till åminnelse av Förintelsen, i en tradition som faktiskt Göran Persson lade grunden för.