Återrapportering från Europeiska rådets möte

Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Låt mig inleda med att säga att Sverige å det kraftigaste fördömer de avskyvärda terroristhandlingarna i Paris. De riktades mot oskyldiga medborgare. Det var en direkt attack mot demokratin och våra öppna samhällen. Sverige står nu tillsammans med Frankrike i solidaritet, och vi har meddelat att vi står redo att ge landet stöd om det efterfrågas. På fredag hålls ett extrainsatt rådsmöte med inrikesministrarna för att följa upp den handlingsplan mot terrorism som antogs i februari i år.

Fru talman! I förra veckan ägde ett extrainsatt informellt möte i Europeiska rådet rum på Malta, i anslutning till EU-Afrika-toppmötet om migration. Syftet med det extrainsatta mötet i Europeiska rådet var att följa upp de diskussioner om migration som har förevarit under hösten. Det var ett i en rad extrainsatta möten som har ägt rum den senaste tiden. Det blev ett kort möte, och inga skriftliga slutsatser antogs. Tanken med mötet var att alla skulle få en gemensam bild av hur de olika beslut som har fattats den senaste tiden har följts upp.

Vi diskuterade samarbetet med andra länder, främst Turkiet men också Jordanien, Libanon och västra Balkan. Vi diskuterade självfallet också situationen i Syrien. Som jag har sagt tidigare måste EU sammantaget ha en mer aktiv, stabil och sammanhållen gemensam utrikespolitik för att kunna bidra till ökad fred och säkerhet i närområdet. Turkiet är en nyckelaktör. Vid mötet fick vi en uppdatering av kommissionär Timmermans, som för EU:s del har förhandlat handlingsplanen med Turkiet. Vi fick också en uppdatering av kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

Kommissionen avser att presentera förslag till finansiering från EU till Turkiet för att hantera flyktingkrisen. Vi enades om att hålla ett möte mellan EU och Turkiet, på högsta nivå, inom en snar framtid. Detta är bra; vi behöver förbättra och fördjupa dialogen med Turkiet. Det är viktigt att vårt samarbete med Turkiet samtidigt bygger på den vanliga anslutningsprocessen, som vilar på tydliga krav från EU:s sida. Självklart måste EU stå upp för sina värderingar i detta samarbete.

Fru talman! Vi diskuterade också de olika åtgärder EU har vidtagit för att skapa ordning och reda i flyktingmottagandet. Det gäller bland annat att de så kallade hotspotsen i Italien och Grekland börjar fungera som det var tänkt och att de beslut om omfördelning som migrationsministrarna har fattat börjar genomföras. Vi diskuterade i sammanhanget vilka resurser medlemsländerna måste ställa till förfogande, och några länder - inklusive Sverige - redogjorde för bidrag med experter till Frontex och EU:s asylbyrå Easo.

Vi kan konstatera att omfördelningen från Grekland och Italien till de andra medlemsstaterna har gått alldeles för långsamt, och här var mitt budskap återigen att alla medlemsstater måste ta sitt ansvar och göra allt de kan så att gemensamma beslut faktiskt också blir verklighet. Vi kan inte ha en situation där några få länder tar merparten av ansvaret. Det är helt enkelt ohållbart.

Under mötet i Europeiska rådet lade jag också speciellt till att detta inte bara handlar om migrationsfrågan som sådan. Den är viktig, men nu är det ytterst en fråga om EU:s framtid som organisation - styrkan i EU och om vi ska klara av detta eller inte. Det är ett allvarligt läge på många olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag informerade vid mötet om det ansträngda läget i Sverige i dag. Sverige har tagit ett mycket stort ansvar men är också under stark press. Jag redogjorde även för att Sverige nu har lämnat in en begäran om att vara ett av de länder som asylsökande fördelas från. Det är i linje med migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och fyra av oppositionspartierna. Begäran har skickats in till kommissionen, och man ska nu granska begäran och återkomma.

Vid mötet på Malta uttryckte flera länder förståelse för den svenska situationen. Det är dock inte tillräckligt. Situationen kräver att vi tar ytterligare steg. Vi måste enas om en hållbar, permanent mekanism där alla medlemsstater ingår. Dublinförordningen gäller fortfarande och måste självfallet följas, men vi behöver samtidigt titta på en annan ordning som ska gälla på sikt. Det handlar då om att ta ett helhetsgrepp om flyktingmottagandet där de olika delarna hänger ihop, såsom mottagning, omfördelning och återvändande. Det är mycket viktigt att det arbetet går framåt.

En annan fråga som diskuterades vid det informella mötet var den om skyddet av EU:s yttre gränser. Kommissionen ska i december presentera förslag för hur EU-samarbetet på detta område kan förbättras, så det fanns inga konkreta beslut att ta ställning till vid just detta möte. Det står dock klart att det som det ser ut nu finns ett behov av ett allt närmare europeiskt samarbete. Samtidigt har jag vid flera tillfällen varit tydlig med att gränsskydd primärt ska vara ett nationellt ansvar.

Under mötet redogjorde jag också för att regeringen nu har beslutat införa gränskontroller och id-kontroller på färjor. Jag betonade att åtgärderna syftar till att hålla ordning och reda vid landets gränser och ordning och reda i flyktingmottagandet.

Detta var redogörelsen för mötet i Europeiska rådet, fru talman.

Fru talman! Jag vill tacka statsministern för redogörelsen för det informella mötet på Malta. Jag vill självklart även instämma i statsministerns ord om den fruktansvärda katastrof som skedde i fredags. Någonstans känns det ändå skönt att det demokratiska arbetet fortsätter på samma sätt som tidigare i den här kammaren. Det är nämligen det gärningsmännen inte vill ska ske.

När det gäller det informella toppmötet vill jag verkligen understryka hur viktigt det är att det som har beslutats följs upp. Ibland kan man nämligen tycka att det går lite långsamt. Det är alltså viktigt att vi fortsätter att driva på detta med en omfördelningsmekanism, ser till att det blir ett bra återvändande för dem som inte har asylskäl och så vidare.

I den bästa av världar hade det funnits ett väl fungerande system redan nu, det vill säga något som diskuterats och beslutats tidigare i år. Problemet med Syrien och flyktingströmmarna är ju inte på något sätt någonting nytt, och det är inte heller någonting nytt att inte Dublinförordningen fungerar. Nu är vi dock där vi är, och vi får börja lite grann från ruta ett. Därför var detta ett väldigt viktigt möte för att följa upp det som har beslutats. Man kan nämligen som sagt bli lite otålig när man hör vad en del länder säger. Situationen blir ju inte heller enklare vad gäller ett solidariskt flyktingmottagande efter de händelser som har skett i Paris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag skulle vilja att statsministern utvecklade biten om den viktiga roll Turkiet har. Statsministern var inne på det, men jag undrar över diskussionen om yttre gräns och hur vi ska få ordning på flyktingmottagandet. Det är någonting som verkligen måste komma på plats.

Fru talman! När det gäller den första delen, Marie Granlund, måste vi självfallet fortsätta driva på för omfördelning. Vi måste ha en mekanism som fungerar. Det är väldigt otillfredsställande och irriterande att vi inte har kommit längre än så här, kan jag säga.

Jag kan dock ana, som jag sa tidigare i min redogörelse, att det nu finns en större insikt hos fler medlemsländer att om inte vi i EU klarar detta i sin helhet är det så mycket som står på spel.

Därför gäller det att hitta bästa möjliga och mest pragmatiska början på en sådan här omfördelning. Det finns några länder som har sagt sig vilja hjälpa Sverige när det gäller omfördelningen, och låt oss nu se i vår diskussion med kommissionen om man kan börja ett sådant arbete så snart som möjligt. Kommissionen återkommer som sagt, men vi ligger på väldigt mycket i den här frågan.

Vi har ett bra samarbete med några like-minded-länder som Tyskland, Österrike, Holland och några andra, och detta arbete avser vi att fortsätta. Vi hade ett speciellt litet möte om precis detta när vi var i Valletta.

Vad gäller Turkiet är det uppenbart så att det är en nyckelaktör. Samarbete behövs på flera områden. Det ena är att själva gränsen mot Turkiet måste fungera så att det finns en ordnad gränsövergång där. Det är helt enkelt ett samarbete som måste förbättras. Det andra är det som sker inne i Turkiet. Turkiet har tidigare dragit bort möjligheten till arbetstillstånd, vilket har gjort att flyktingarna har sett att där finns det ingen framtid över huvud taget.

Det är den typen av frågor som nu tas upp med Turkiet: Vilka fler möjligheter har vi att samarbeta så att människor också kan leva i Turkiet? Där ska vi också bidra med finansiella resurser.

Fru talman! Det är svårt att finna orden för att beskriva våra känslor efter den fruktansvärda tragedin i fredags kväll och natt. Våra tankar och vårt fulla stöd går till offren, deras anhöriga och till det franska folket men också till Beirut och till Ryssland.

Europas svar måste vara tydligt: Terrorismen måste bekämpas. Det krävs effektiva åtgärder och lagstiftning i alla medlemsstater, Sverige inkluderat. Arbetet med att stoppa inflödet av stridande och finansiering till Isil måste ske nu.

Detta lyfte vi fram inför mötet i Europeiska rådet, och vi lyfter fram det igen.

På själva Europeiska rådet var det flyktingkrisen som var den stora frågan i fokus. Här har Sverige tagit ett större ansvar än många andra europeiska länder. Därför vill jag fråga statsministern: Hur gick diskussionen och hur argumenterade statsministern för att få på plats den permanenta omfördelningsmekanismen så att fler länder tar ett större ansvar? I den omfördelning av 160 000 människor som vi har beslutat om inom EU har endast 149 omfördelats. Det är ett underbetyg. Det går på tok för långsamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Vidare var Turkiet och landets roll i flyktingkrisen på dagordningen. Det är en viktig och komplex fråga som måste analyseras noga. Jag skulle därför vilja fråga statsministern hur han förde Sveriges talan i Europeiska rådets diskussioner kring stödåtgärder till Turkiet och Turkiets anslutningsprocess till EU, detta i ljuset av att Sverige också är pådrivande för att Turkiet inte ska ses som ett säkert land.

Vidare vill jag fråga statsministern om Dublinförordningen. Där var det lite oklart, för efter mötet fick vi höra att statsministern har varit pådrivande i att riva upp Dublinförordningen tillsammans med Tyskland och Österrike. Men inför mötet levde jag i den tron att Sverige stod upp för att Dublinförordningen ska fullföljas och efterlevas och att det är viktigt att andra stater respekterar och följer Dublinförordningen.

Därför vill jag att statsministern säger lite om hur det står till med Dublinförordningen och vilken argumentation statsministern förde.

Fru talman! Om jag börjar med Paris och Europas svar delar jag helt den uppfattningen. Vi är helt överens, och det finns en lagstiftning på gång där nu som vi avser att implementera så snabbt det någonsin går enligt gällande regler.

Vad gäller flyktingar och Sverige och argumentationen för omfördelning är det densamma som jag har föredragit på EU-nämnden, att det här handlar om att frågan måste få en lösning. Enskilda länder klarar inte den här frågan var för sig. Det går inte, utan det här är en uppgift för hela EU.

Om vi i Europeiska unionen från början hade tagit oss an den här utmaningen tillsammans hade vi haft ett helt annat läge. Det finns länder som nu säger sig inte vilja ta något ansvar. Men om man inte gör det, ja, då påverkar det hela EU. Vi är i detta tillsammans, och vi måste klara ut det tillsammans. Det är budskapet.

När det gäller Turkiet har vi sagt att vi självfallet är positiva till det samarbetet. Vi behöver det. Turkiet är en nyckelaktör, som jag sa. Detta innebär att vi är beredda till ekonomiska anslag för det arbete som ska göra det möjligt för flyktingar att ha drägliga villkor i Turkiet. Kommissionen ska återkomma med hur det ska finansieras.

För svensk del menar vi, och jag har vid olika tillfällen varit tydlig med detta, att Turkiet inte kan tillföras på listan över säkra länder. Detta är viktigt.

Jag har aldrig sagt att Dublinförordningen bara ska rivas upp. Jag har sagt att Dublinförordningen gäller, och då ska den efterlevas. Det görs vissa avsteg, och man ska göra en omfördelning.

Däremot behöver vi något annorlunda på sikt, men det är något helt annat än att bara säga att man ska riva upp Dublinförordningen. Den gäller tills något annat är på plats, och det vore fel att inte påbörja funderingarna på det nya nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Tack för svaret! Jag vill instämma i vikten av att poängtera att Dublinförordningen gäller, och då ska den också följas. Det är viktigt att länder nu börjar följa Dublinförordningen så att vi får en kontroll över vilka människor som befinner sig inom unionens gränser.

Det är också viktigt att möta utmaningen i att det kommer väldigt många människor på kort tid. Då räcker det inte med att bara Sverige, Tyskland och Österrike tar det största ansvaret, utan fler länder måste också visa ett större ansvarstagande och ta emot.

Jag uppfattade inte riktigt svaret på frågan om den permanenta omfördelningsmekanismen som skulle vara lösningen på detta problem över en längre tid och på längre sikt.

Fru talman! Jag kan konstatera att vi är överens om Dublinförordningen.

Vad gäller den permanenta omfördelningsmekanismen måste vi ha en sådan på plats, där alla länder tar sitt ansvar. De två beslut om omfördelning som har fattats under året har varit en framgång, men de har varit tillfälliga och har hela tiden förutsatt att det måste in ett permanent system, och det är därför som Sverige tillsammans med Tyskland, Österrike och Holland driver just den frågan.

Ett permanent system måste på plats, men låt oss återkomma till exakt hur det ska utformas och vem som ska besluta om själva fördelningen.

De som har varit mest emot detta anger sitt nationella självbestämmande som grund för att vara emot detta. Det här måste vara ett beslut som fattas av vårt land, säger man. Då har mitt svar varit att med den utgångspunkten måste ni leverera ett förslag på hur det skulle fungera så att vi ändå får ett permanent omfördelningssystem på plats. Där är vi i diskussionen.

Vi har alltså tillfälliga beslut. Vi måste komma över till ett permanent omfördelningssystem, det är det jobbet som pågår, och det är därför som kommissionen har det som arbetstes.

Fru talman! Massinvandringskatastrofen och systemkollapsen i Sverige och Europa förvärras för varje dag som går. Regeringen står i detta läge handfallen och ser på medan samhället vittrar sönder mer och mer.

I stället för att göra någonting som fungerar beslutar sig regeringen för att låna miljardbelopp för att finansiera sin mångkulturella dröm. I slutändan är det våra barn och barnbarn som får betala för detta dyra kalas, allt för att projektet att stöpa om Sverige till oigenkännlighet ska fullföljas.

Efter mycket om och men bestämmer sig regeringen till slut äntligen för att sätta upp gränskontroller. Problemet är dock att det är alldeles för lite, alldeles för sent och utan tillräckliga resurser.

Det som behövs är en omedelbar stängning av Sveriges gräns för fler asylsökande, inte endast slumpmässiga id-kontroller. Principen om första säkra land måste helt enkelt börja gälla. Det är knappast krig i Danmark, i Tyskland eller i något annat av de många länder som man passerar för att ta sig hela vägen till Sverige.

Precis som den dåvarande kungen år 1809 stod långt från fronten och inspekterade mässingsknappar mitt under brinnande krig sitter Stefan Löfven nu i sitt elfenbenstorn och förnekar faktum och vägrar att agera handlingskraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

EU har möte efter möte, en lång rad extrainsatta möten och ännu fler möten med statsministrar, inrikesministrar och utländska stats- och regeringschefer. Men konkret och i praktiken händer det absolut ingenting.

När massinvandringskatastrofen nu uppenbarar sig i en aldrig sinande ström behövs det åtgärder i dag, inte nästa år eller året därpå.

Min fråga till statsministern blir därför: Fanns det på det senaste Europeiska rådet några stats- eller regeringschefer som föreslog konkreta och resoluta åtgärder som skulle kunna få en reell effekt men som rådet av någon anledning inte kunde nå konsensus kring?

Fru talman! Det råder nog ett missförstånd. Det här informella Europeiska rådet skulle inte fatta några beslut, utan vi skulle gå igenom de beslut som redan har fattats och titta på implementeringen av dem och på vad som skulle kunna behöva utvecklas. Ett sådant beslut handlar om Turkiet.

Detta måste ses i flera dimensioner. Det är möjligt att det för några finns en enkel lösning. Men det finns ingen enkel lösning som undanröjer detta problem. Vi har ett stort flyktingproblem i världen, det största sedan andra världskriget. Det finns ingen enkel lösning. Vi kan inte knäppa med fingrarna och få det att försvinna. Vi måste ta oss an det i det breda perspektiv som det ska tas an.

Det första är Syrienkrisen. Här arbetar vi målmedvetet. Ska vi ta bort själva grundorsaken till att människor måste fly gäller det att hantera Syrienkrisen. Jag gläder mig åt att vi i alla fall har en påbörjad politisk dialog. Jag är inte naiv och tror att det ska gå snabbt, men nu finns det en plattform för att komma till rätta med den politiska krisen i Syrien.

Det andra är självfallet närområdet. Därför är Turkiet viktigt och likaså samarbetet med Libanon, Jordanien med flera.

Det tredje är EU-perspektivet. Som jag har sagt måste detta lösas inom EU. Det är bara EU som kan lösa det. Därför lägger vi hela tiden fram förslag.

Det fjärde är hur Sverige ska göra på bästa möjliga sätt. Vi har lagt fram en mängd olika förslag för att hantera detta. Låt oss komma ihåg att det är ett rörligt mål. Flyktingkrisen ser inte likadan ut år efter år. Vi har haft en dramatisk förändring efter halvårsskiftet. Det måste vi se och agera utifrån. Det är dock inte korrekt att påstå att regeringen har stått handfallen och tittat på. Vi har agerat, och vi kommer att fortsätta att agera eftersom det behövs. Flyktingkrisen försvinner inte bara genom att man knäpper med fingrarna.

Fru talman! Jag frågade statsministern om man på det informella Europeiska rådet kom med några konkreta förslag. Statsministern nämnde inga sådana konkreta förslag som skulle kunna få effekt för Sveriges del i dag, inte om ett, två eller tre år.

Vi ser att regeringen är handlingsförlamad och inte slagkraftig. Man är dock nödgad att gå Sverigedemokraterna till mötes. Man har till exempel föreslagit att det ska införas tillfälliga uppehållstillstånd, något vi har förespråkat i tre decennier. Förvisso innehåller förslaget en rad olika undantag, så det kommer att bli urvattnat. Regeringen har också infört gränskontroller, vilket vi har pekat på behovet av under lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Regeringen ser problemen men kommer inte med några konkreta åtgärder.

Jordanien, Libanon och Turkiet skriker efter mer pengar för att kunna ta emot fler personer i närområdet. Vad gör regeringen i detta läge? Jo, man tar pengar från biståndet och lägger på asylmottagandet i Sverige. Det är djupt oansvarigt att agera så. Jag hoppas att regeringen och statsministern tänker om i denna fråga och efterlever Dublinförordningen även i praktiken.

Fru talman! Jag tar det igen. Det som diskuterades mest under det informella Europeiska rådet var Turkiet. Det är mycket konkret. Det handlar om ett samarbete och en handlingsplan. Diskussioner och förhandlingar pågår. Vi har enats om att vi vill se ett toppmöte mellan EU och Turkiet så snart som möjligt, vilket innebär redan i år. Det är att strategiskt viktigt samarbete, och det är att göra något i denna fråga.

Oavsett om Sverige får 10 eller 10 000 flyktingar per månad tycker Sverigedemokraterna att det är för många. Så kommer det alltid att vara. Ni har alltid samma demagogi i denna fråga.

Låt mig påminna om att Sverigedemokraterna har dragit ned på biståndet i sin budget.

I Sverige använder vi sedan tidigare de avräkningsregler som är accepterade och beslutade av OECD. Givetvis pågår nu en diskussion om hur mycket man kan göra det. De regler som finns är som sagt internationellt accepterade och beslutade, och vi följer dem.

Sverige är en humanitär stormakt, inte minst när det gäller biståndet i detta område. Det går bra att skratta åt det, Pavel Gamov, men vi får stort erkännande från internationella organisationer, från andra länder och från länderna i detta område. När jag talar med deras regeringschefer tackar de för det stöd som Sverige ger. Vi har inget att skämmas för i det avseendet. Jag känner stolthet över att vi gör en stor insats humanitärt, inte bara i detta område utan runt om i världen. Det är Sveriges identitet. Vi tror på solidaritet.

Fru talman! Terrorn har spridit sig från att göra intrång i människors vardagsliv i Syrien och Irak till att attackera människor som utför sina vardagsbestyr i Libanon till att drabba semesterfirare på väg hem till Ryssland till att drabba människor som vill lyssna på musik, titta på fotboll eller äta en god middag i Paris.

Frankrikes historia präglas av stora framsteg inom kultur, konst, demokrati och medborgerliga rättigheter. Detta stod Frankrike starkt för. Nu är det vår tur att hjälpa dem att stå fast vid dessa grundvärden. Det är dessa vi försvarar. Jag är glad över att alla anstränger sig för att hjälpa Frankrike i denna svåra stund, för det handlar om att bevara det som de och andra har skapat för oss och det samhälle vi lever i.

Är man stark måste man vara snäll, sägs det. Det omvända gäller också. Är man snäll måste man vara stark. Men hur starka är vi när det gäller att upprätthålla EU:s lagstiftning? Vi säger att vi ska fördela 160 000, men det händer väldigt lite. Efter att ha pratat med medlemsländerna kräver vi att kommissionen tar sitt ansvar som fördragets väktare. Dublinförordningen följs inte, procedurdirektivet följs inte och mottagardirektivet följs inte av en rad länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Nu är det dags att kommissionen använder piskan och inte bara moroten vid dessa möten, så att länderna faktiskt följer den lagstiftning och den solidaritet som samarbetet i unionen bygger på.

Vad är statsministerns bild när det gäller Turkiet? Kan vi få ett meningsfullt samarbete som ger god effekt och samtidigt upprätthålla våra principer och ideal?

En annan oro gäller de hotspots som ska byggas upp. Finns det en plan och strategi för att garantera att människor inte hamnar i limboland i åratal?

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen om behovet av att hjälpa Frankrike och att vi står upp en för alla, alla för en. Det här är ett mycket stort gemensamt problem.

När det gäller upprätthållandet av lagstiftningen är det si och så med implementeringen av de beslut som har fattats under året avseende flyktingsituationen. Men för den skull ska vi inte döma ut stora delar av EU:s arbete.

I just detta problemkomplex är det mycket som ligger på medlemsländerna och deras vilja att stå upp för och följa de beslut vi har fattat tillsammans. De måste säga: Nu vill vi ta emot så här många. Det har beslutats om så här många, och vi är beredda att ta emot dem. Välkomna att föreslå något!

Denna vilja har dock varit liten. I detta fall tycker jag därför att det är bättre att rikta sin besvikelse mot medlemsländerna än mot kommissionen. Kommissionen gör sitt, och det finns självfallet begränsade medel för att sätta handling bakom orden. Det går till exempelvis inte att hålla inne medel. Det är lite begränsat i det avseendet.

Som jag sa inledningsvis måste vi ha ett nära samarbete med Turkiet samtidigt som vi upprätthåller våra värderingar.

Även om det självfallet inte finns någon garanti ser jag en trygghet i att det som Turkiet helst vill ha är visumliberalisering och att nya kapitel ska påbörjas i medlemskapsförhandlingarna. Om det går så bra att det blir så följer man givna strukturer. Det handlar inte bara om att få något utan om ett givande och tagande. Det känner i alla fall jag en stabilitet i.

Vi har sett till att tillräckligt med resurser tillförs för hotspots, och nu håller man på att gå igenom exakt vad som måste till. Jag delar helt uppfattningen att detta skulle ha gjorts tidigare, men jobbet pågår hela tiden, successivt. Lampedusa fungerar enligt uppgift, men inte de andra.

Fru talman! Jag delar statsministerns uppfattning att medlemsländerna inte har gjort vad de faktiskt har lovat.

Det jag menade var att kommissionen har unika maktinstrument. Vi kan se till att det finns resurser och utbyta idéer, praxis och bra tillvägagångssätt, men kommissionen har en del unika maktmedel för att pressa de länder som inte gör tillräckligt så att de hamnar på rätt sida om gränsen för anständighetens minimiåtgärder. Det var så jag menade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Jag kan bara notera att ett successivt och strukturerat arbete sker, för detta måste komma på plats. Sedan är det upp till kommissionen att använda de verktyg som de anser sig behöva.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsministern för föredragningen och för tydligheten om Sveriges hållning gentemot Turkiet. Detta har oroat oss till viss del, och jag är glad att höra här i dag att man tydligt menar att det är nödvändigt att stå upp för EU:s värderingar i samarbetet.

Det är givetvis viktigt att samarbeta med Turkiet. Jag var själv där för några veckor sedan, och det var oerhört tydligt att många personer känner sig tvungna att lämna Turkiet nu, trots att de egentligen helst skulle vilja stanna i närområdet.

Vi ser samma sak även i Jordanien och Libanon. Vi måste därför öka samarbetet och se till att det blir bättre där, men det får inte ske på vilka villkor som helst.

Jag är också glad att höra att man fortfarande står fast vid att Turkiet inte ska finnas med på listan över säkra länder. Jag hoppas att man i samarbete med övriga tredjeländer fortsätter att se på det på detta sätt. Man måste stå fast vid EU:s värderingar.

Det har talats mycket om att stärka det yttre gränsskyddet, även på mötet så som jag förstod det. Jag undrar hur detta är tänkt att göras. Statsministern sa att det inte fanns så mycket detaljer på mötet, men jag skulle ändå vilja höra den argumentationslinje som Sverige höll och även hur det talades kring att upprätthålla asylrätten och mänskliga rättigheter när det yttre gränsskyddet stärks.

Det finns en hel del berättelser om hur man, inte minst på gränsen mellan Turkiet och Grekland, har agerat på ett otroligt inhumant sätt mot de personer som försöker ta sig över. Jag skulle vilja höra lite mer om det.

Vi har tidigare talat mycket om lagliga vägar. Om man stärker gränsskyddet och på olika sätt försöker hålla människor borta från att resa den vägen bör man samtidigt hitta alternativa vägar. Jag vill höra lite även om det.

Sedan skulle jag bara lite snabbt vilja höra något om huruvida det fanns några länder på mötet som vill ta emot fler personer i omfördelningssystemet. Vi vet att många länder som tidigare har tagit emot väldigt få har fått ett ökat antal under senare tid och att de har sagt stopp.

Fru talman! När det gäller Turkiet delar vi uppfattningen att det gäller att stå upp för våra värderingar och att landet inte ska stå med på listan över säkra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Vi ska dock vara medvetna om att det inte är en enhällig uppfattning i Europeiska unionen. Där finns olika uppfattningar, och det innebär att detta kommer att komma upp till diskussion. Det måste vi vara medvetna om. Jag vill vara väldigt tydlig här i kammaren med att så är fallet. Vi vet inte hur majoritetsförhållandet ser ut.

När det gäller det yttre gränsskyddet är vår argumentation att om vi ska ha ett bra Schengensamarbete, vilket vi vill, och ha den rörlighet som vi har eftersträvat och uppnått måste de yttre gränserna fungera på ett riktigt sätt. Det gör de inte.

Det finns olika nivåer av möjligheter att upprätthålla den gränsen. För svensk del tycker vi att detta är ett nationellt ansvar. Vi vill inte att EU kommer och bestämmer åt oss hur våra gränser ska skötas, men vi är däremot gärna med och samarbetar för att kunna säkerställa att vi kan upprätthålla de yttre gränserna i de olika delarna. Vi har därför ställt upp och kommer att ställa upp med exempelvis gränspoliser och annan expertis till Frontex och Easo för att det ska fungera på ett bra sätt.

När det gäller hur detta ska ske med beaktande av mänskliga rättigheter finns det med i tidigare slutsatser, och det har vi hela tiden haft med oss. Det hela måste ske med beaktande av mänskliga rättigheter, humanitet och så vidare. Det är svårt att tänka sig något annat; vi kan inte göra det. Vi måste upprätthålla det, och detta ligger i våra tidigare slutsatser.

När det gäller lagliga vägar tar jag upp det hela tiden. Det ryktas att det är flera partier i Europaparlamentet som är intresserade av detta. Jag har inte hört så många av mina kollegor ge uttryck för det, utan just nu är det fullt fokus på situationen. Vi har dock tagit upp detta som ett sätt att komma bort från de farliga resorna över havet och de långa marscherna genom Europa.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag skulle vilja höra lite om min sista fråga. Många länder som tidigare varit skeptiska mot att öka antalet asylsökande som de tar emot har sett en ganska stor ökning under senare tid, precis som de flesta länder inom EU har gjort. Finns det, utifrån mötet, fortfarande något eller några länder kvar som säger att de är villiga att öka sitt antal asylsökande?

Som vi ser det hänger lagliga vägar starkt ihop med det som nu sker, att man vill stärka det yttre gränsskyddet och så vidare. Om man stänger en väg måste man öppna andra säkra, trygga och lagliga vägar. Människor som är på flykt måste kunna få asyl och en fristad någonstans även i fortsättningen.

Jag anser att det blir lite konstigt om man separerar dessa två saker och säger: Det där tar vi sedan. De hänger väldigt starkt ihop.

Fru talman! Jag ber om ursäkt, Johanna Jönsson, jag skulle ha svarat på frågan om fler länder. Jag glömde bort den.

Ett land som har gett offentligt uttryck är Estland. De har sagt att de gärna vill hjälpa Sverige. Jag inser fuller väl att det inte är det omfördelningsantal som vi hade förhoppningar om, men det är ändå en början.

Flera länder har sagt informellt att de gärna vill hjälpa till. Det är därför jag menar att diskussionen måste ske nu tillsammans med kommissionen så att det blir så pragmatiskt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Vi ska inte ha stora ställningskrig där man står i var sin skyttegrav, utan vi ska försöka komma igång med detta. Då går det kanske att hitta ett annat sätt än vi hittills har gjort. Flera länder har gett uttryck för detta, och ett som har gjort det offentligt är Estland.

Jag delar helt uppfattningen om lagliga vägar. Vi har drivit att vi ska samarbeta, inte minst inom ramen för UNHCR. Vi vet att det är en respekterad och sedan länge etablerad organisation där vi måste få till ett bättre samarbete så att fler människor kan få en säker väg på sin flykt i stället för en livsfarlig.

Fru talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen från Europeiska rådet.

Inför mötet i Valletta höll statsministern en pressträff på plats och pratade om framtiden för EU:s flykting- och asylpolitik. Jag hajade till lite grann när jag läste referaten från pressträffen, för det var väldigt långtgående förslag om hur asylpolitiken ska se ut på sikt inom EU. Om vi inte hade sett de dramatiska händelserna dagarna efter hade det nog varit mycket diskussion om det som statsministern sa i Valletta.

Om jag förstod referaten rätt vill statsministern att den nuvarande Dublinkonventionen tas bort och ersätts med ett helt nytt system som bygger på att man söker asyl vid EU:s gräns. Man söker i EU, och sedan fördelar EU asylsökande mellan de olika länderna. Det är ett fullständigt skifte i asylpolitiken så som den har sett ut under den tid vi känner till.

Det ingår också att asylsökande inte ska kunna söka sig till ett visst land, utan det är i grunden EU som avgör. Så läste i alla fall jag referaten.

Det ena som förvånar mig är hur långtgående dessa förslag är. Det skulle kunna innebära slutet på en nationell asylprövning om man fullföljer tankegången i det statsministern sa i Valletta.

Det andra som förvånar mig är varför detta inte togs upp i EU-nämnden innan statsministern reste till toppmötet. Inför den här sortens stora utspel om ändrad politisk inriktning tycker jag att det är rimligt att höra med riksdagen och göra sig klar över att det finns en parlamentarisk majoritet för inriktningen. Jag tycker nog att det borde ha skett i det här fallet.

Några saker i det statsministern säger har jag stor sympati för. Dublinkonventionen fungerar inte i praktiken. Så är det - vi kan alla se det. Det andra är att vi måste ha ett gemensamt ansvar. Det är alldeles uppenbart. Det är viktigt att Sverige driver på.

Men menar statsministern att en sådan här EU-gemensam asylpolitik skulle innebära att vi inte längre har en nationell asylprövning? Är det ett komplement, eller är det en ersättning? Ser inte statsministern risken - eftersom vi har olika sätt att pröva asyl på - att det i praktiken innebär en urgröpt asylrätt för Sveriges del?

Fru talman! När det gäller asylpolitiken har jag aldrig lagt fram några konkreta förslag. Jag kan bara konstatera att om vi ska ha den ordning som vi har i dag blir det svårt att klara asylfrågan. Då tycker jag att det är korrekt att säga: Vi behöver en diskussion om hur framtida ordning ska se ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag sa på EU-nämndens sammanträde att jag ser att det i framtiden är svårt att få välja exakt vilket land man ska till. I dag har vi en ordning där Sverige tar emot 10 000 människor per vecka. Per år är det 520 000 människor. Andra länder är inte i närheten av detta - långt därifrån.

Om vi då säger att det är ett gemensamt problem och en gemensam utmaning som vi har framför oss tycker jag att det är rätt att säga att vi nog behöver fundera på hur det ska fungera i framtiden. Jag har däremot inte sagt att det ska vara exakt på ett visst sätt - det har jag aldrig uttalat mig om. Däremot tycker jag att det är bra att vi påbörjar en sådan diskussion, för det vi har i dag är inte hållbart.

Ta bara frågan om hotspots och hur de ska fungera. Det är precis den frågan som jag har ställt till Europeiska rådet. Om vi verkligen får detta i ordning så att det fungerar, vad ska hända med de människor som finns där? Ska de bli kvar i fångläger? Om de inte ska det, vart ska de ta vägen? Ska de också skickas till Sverige, Tyskland och Österrike, eller ska vi ha en omfördelningsmekanism som faktiskt fungerar där alla länder tar sitt ansvar? Jag menar att vi ska ha det senare. Annars kommer det inte att fungera.

Detta är ett problem, en utmaning för Europeiska unionen, och det är också en möjlighet för Europeiska unionen, en gigantisk möjlighet, om vi gör detta rätt. Men om vi gör det fel blir det problem, och då måste vi orka se att vi behöver tänka nytt. Jag drar gärna igång den diskussionen, men jag har icke kommit med några exakta lösningar, och det kommer jag inte heller att göra förrän vi har diskuterat.

Fru talman! Tack, statsministern!

Vi är helt eniga om att dagens system inte fungerar. Det är alldeles uppenbart. När man som mest skulle behöva agera gemensamt gör man det som minst, kan man säga.

Det är naturligtvis också helt riktigt att diskutera hur framtiden ska se ut. Men när en statsminister kommer till ett toppmöte och uttalar sig i en viss riktning uppfattas det som nationens ståndpunkt. Om man säger att det ska vara ett EU-gemensamt system - som jag tror många uppfattar som att man egentligen inte har något nationellt asylsystem längre - och att man som asylsökande inte ska kunna påverka vart man kommer, då uppfattas det nog som Sveriges position. Därför vidhåller jag att det hade varit klokt att diskutera detta innan man uttalar sig åt det hållet.

Jag undrar, Stefan Löfven, hur du tänker att det ska fungera framöver? Ska detta ersätta det nationella asylsystemet helt? Ska man enbart kunna söka asyl på EU-nivå? Det gick att uppfatta statsministern på det viset.

Fru talman! Nej, återigen: Jag har inte pratat om det, om den nationella beslutanderätten, om att bevilja asyl eller inte. Jag har inte pratat om det.

Däremot har jag pratat om behovet av att få till stånd ett gemensamt regelverk där man lägger ihop mottagandet och återresandet. Hur ska hotspotsen fungera? Hur ska omfördelningen fungera?

Då räcker inte dagens regelverk till. Det är det jag har tagit upp en diskussion om. Jag anser att vi är skyldiga att göra det. Vi kan inte säga att det inte fungerar bra, att det är en europeisk utmaning som vi har tillsammans, men att vi inte ska diskutera nya regler för hur det ska fungera. Det blir för mig fullständigt ologiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag drar slutsatsen att vi behöver en diskussion om hur det ska fungera i framtiden. Jag har däremot inte angett några exakta lösningar för hur det ska se ut. Det måste självfallet analyseras och diskuteras. Man behöver ta initiativ till en sådan diskussion. Allt annat tycker jag faktiskt är fel.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporteringen!

Jag tror att det i dessa dagar snart bara är liberaler som kan påminna sig euforin över Europeiska unionen som man kände efter det kalla kriget och att vi 2012 faktiskt fick Nobels fredspris, det kanske finaste priset i världen, för att EU i över 60 år har bidragit till fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter. Det är väl något man behöva påminna sig om i dag.

Precis som jag har sagt tidigare i de här diskussionerna står vi just nu inför en monumental omvälvning. Om vi i EU inte tillsammans klarar den kris som vi står inför är frågan vad vi har kvar av det bygge som vi alla har arbetat på.

Jag delar kollegan Jonas Sjöstedts frågeställning att det ibland är svårt att veta vad som är statsministerns egna tankar och vad som är Sveriges politik, bland annat när det gäller Dublinförordningen.

Statsministern säger att han aldrig har lagt fram några konkreta förslag. Då utgår jag från att det är statsministerns egna tankar som han framförde i rapporteringen tidigare till medierna om Dublinförordningen - det ska visserligen bara påbörjas en nyordning, men vad den ska innehålla vet vi ingenting om. Det hade varit intressant att få veta från statsministern om man ändå har några tankar om vad den nyordningen bör innehålla.

Likadant är det med det yttre gränsskyddet kontra de inre gränserna. Statsministern säger att de nationella gränserna är nationella angelägenheter, medan det yttre gränsskyddet är ett gemensamt EU-åtagande. Hur balanserar man den frågeställningen, att nationella gränser är nationella angelägenheter medan det yttre gränsskyddet är ett EU-åtagande? Någonstans krockar det.

Jag har också en kort fråga om Turkiet. Vad jag förstår har Turkiet som motkrav för att hjälpa till med flyktinghanteringen krävt visumliberalisering och 28 miljarder kronor under två år. Fanns det några andra krav som Turkiet kom med som man kan tala om?

Fru talman! När det gäller framtida regelverk: Vi har en gemensam utmaning i EU. Det här är en gemensam uppgift. Alla konstaterar att det inte fungerar som det gör i dag. Då är det för mig rätt logiskt att säga: Vi måste se över hur vi ska få det att fungera. Eller också byter vi princip och säger: Det här är inte ett EU-gemensamt problem. Men jag menar att det är det. Vi kan aldrig säga: Detta är de enskilda ländernas uppgift - ni får ta det bäst ni vill. Det är en EU-gemensam utmaning, och då måste vi ordna den tillsammans. Fungerar inte dagens ordning måste vi ha en ny på plats.

Den diskussionen kan man enligt min uppfattning ta upp utan att i början leverera de exakta lösningarna. Det är ju en diskussion som måste ske här i Sverige tillsammans med andra länder. Vi är 28 medlemsländer som ska tycka till i frågan. Då tror jag inte att den smartaste vägen att börja är att säga: Exakt så här vill vi ha det. Man får börja i en helt annan ände.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag tycker att det inte bara är riktigt att ta upp den diskussionen utan att vi har en skyldighet att göra det. Vi kan inte dölja oss genom att säga: Vi har problem och en utmaning här, och det fungerar inte - men låt oss åka på som vi har gjort hittills. Jag tror inte att någon är nöjd med den situationen.

Jag kan säga att jag inte är ensam i Europeiska rådet i den diskussionen, utan det är självklart fler som tycker att vi måste ha något annat.

Beträffande Turkiet är det som diskuteras 3 miljarder euro på två år - inte två gånger 3 miljarder. Det som kommissionen ska komma tillbaka med är hur det ska finansieras. Man anser att 500 miljoner finns inom den nuvarande budgeten. Det innebär att det är 2 ½ miljard som måste till. På något sätt är utgångspunkten att det ska gå att hitta i det samlade EU-systemet. Därutöver är det politiska vinster som Turkiet självfallet vill ha med: återupptagna medlemskapsförhandlingar och visumliberalisering.

Fru talman! Jag tror att statsministern är helt övertygad om att Folkpartiet delar åsikten att asylprocessen är en EUgemensam uppgift i allra högsta grad. Det är något som vår tidigare kommissionär arbetade med stenhårt, att få resten av de 28 länderna att förstå vikten av detta.

Jag tror inte att jag var ensam i fredags kväll att sitta framför tv:n och ärligt talat gråta över världens tillstånd, när man tittade på nyheterna från Paris. Jag vet att detta inte var på dagordningen tidigare.

Jag tror att det just nu inte är läge att gå i onödig polemik i denna sal. Men när man talar om massinvandringskatastrofen ska man kanske fundera över vad som är katastrof och vad som inte är katastrof - och också påminna sig att det inte är flyktingarna som vi ska bekämpa utan att det är terroristerna vi ska bekämpa i allra högsta grad.

Nu har Frankrike bett andra EU-länder om hjälp att hantera denna katastrof. Jag undrar om statsministern har hunnit fundera över vad Sverige kan bidra med just i detta ärende.

Fru talman! Jag delar helt Tina Acketofts uppfattning när det gäller synen på massinvandring och vad som är problem och inte problem, speciellt när det kopplas till det fruktansvärda terrorattentatet i Paris.

Vi vet ännu inte vad Frankrike i detalj vill ha hjälp med. De har sagt att de vill ha hjälp, och vi har sagt att vi självfallet står bredvid dem i detta i solidaritet. Vi vill hjälpa - ja. Men de har ännu inte gett uttryck för vilken hjälp som de vill ha. Därför är det för tidigt att analysera vad det kan handla om. Låt oss ta upp det när Frankrike har kunnat precisera vilken hjälp som de behöver.

Fru talman! Jag tackar statsministern för genomgången.

Det är mycket som har ställts på sin spets efter att den tragiska händelsen skedde i Paris i fredags kväll. Det är ett terrordåd som är oacceptabelt, och alla EU-länder måste nu se till att säkra EU:s medborgare på olika sätt.

Att det fanns en person som hade infiltrerat migrantflödena gör naturligtvis att vi måste ta den diskussionen på allvar, även om den stora majoriteten som kommer naturligtvis över huvud taget inte har någonting med terrorism att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Statsministern säger att Dublinförordningen inte fungerar längre. Det är helt rätt, och det behövs någon ny ordning. Det kan jag instämma i. Men samtidigt blir jag lite brydd när statsministern i Dagens Nyheter den 16 oktober sa att de nationella gränserna ska hävdas och att gränsskyddet är ett nationellt ansvar.

När regeringschefer på ett toppmöte då talar om att vi måste stärka EU:s yttre gränskontroll, blir jag lite osäker på var statsministern egentligen står i denna fråga. Jag skulle därför vilja ha ytterligare förtydliganden. Kommer Sverige att bidra till att vi får en yttre gränsbevakning som fungerar? Vi måste säkra vilka som kommer in i EU, och alla måste registreras. Man bör också gå igenom bagage. Det är inte rimligt att vi har en så enorm kontroll på flygplan, medan det inte finns någon kontroll om man kommer sjö- eller landvägen. Detta måste på något sätt vara kompatibelt.

Då undrar jag: Om Dublinförordningen inte fungerar - vi har alltså laglöst land - och de yttre gränserna inte fungerar och man nu säger att vi ska stärka de yttre gränserna, vad gäller då? Blir Dublinförordningen gällande? Om man registrerar sig i första land, är det då där man ska söka asyl? Eller vad är regeringschefernas syn när de hävdar att de yttre gränserna måste stärkas och att man måste registreras vid gränsen? Kommer Dublinförordningen då fortfarande att gälla?

Fru talman! Jag vill återigen slå fast att Dublinförordningen gäller tills något annat är på plats. Någon annan ordning kan vi inte ha. Vi kan konstatera att den inte fungerar bra i dag. Det tror jag att de allra flesta är överens om.

Problemet i dag är att det i ett antal länder inte sker någon registrering. Då har man självfallet rätt att söka asyl i det land som man kommer till. Denna rätt är mycket viktig. Det är en humanitär fråga.

Dublinförordningen gäller alltså tills något annat är på plats.

När det gäller EU:s gränskontroller är vi helt överens om - det har vi slagit fast i tidigare slutsatser - att EU:s yttre gräns måste fungera, annars fungerar inte det inre samarbetet. Det gäller inte minst Schengensamarbetet. Den yttre gränsen måste alltså fungera.

Detta innebär inte heller per automatik att människor inte kan söka asyl, utan man måste bara se till att det är ordning och reda vid våra yttre gränser.

I detta samarbete är Sverige absolut villigt att bidra, vilket vi har gett uttryck för, eftersom det har en stor betydelse även för Sverige att de yttre gränserna fungerar på alla håll i Europeiska unionen. Vi bidrar därför gärna till detta med experter, gränspoliser och annan personal på olika sätt för att detta ska fungera.

Vi har också bidragit humanitärt till detta med våra två båtar som har varit verksamma i Medelhavet och kunnat rädda 5 000-6 000 människoliv.

Sverige är alltså med i samarbetet, och det ska vi vara, eftersom vi har all anledning att värna EU:s yttre gränser. Däremot har jag sagt att när det gäller beslut om hur vi ska hantera våra gränser ser vi det som en nationell angelägenhet och att EU inte kan komma in och besluta om hur vi ska sköta vår gränshantering. Det är Sveriges mandat, och det är vi som ska fatta beslut om det. Det har jag gett uttryck för i Europeiska rådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Jag tackar för svaret. Innebär det att om gränsskyddet så att säga börjar fungera, och man registrerar sig i första land, att ansökan också ska ske i första land? Man har inte velat registrera sig för att man inte vill ha ansökningar i dessa första länder.

Då är frågan: Kommer Sveriges statsminister, när han åker på nästa toppmöte, att hävda att Dublinförordningen måste gälla? Om vi inte har den ordningen - man kan i och för sig registrera sig, men sedan får man gå precis vart man vill - fungerar inte Dublinförordningen. På vilket sätt avser statsministern att på allvar implementera Dublinförordningen i EU-regelverket och få andra stats- och regeringschefer att ta sitt ansvar i detta sammanhang.

Jag har ytterligare en fråga, som förstås handlar om lagliga vägar. Jag har tidigare hävdat att jag tycker att det är oerhört viktigt att vi ger denna möjlighet, eftersom EU:s gränskontroller kommer att förstärkas vare sig vi vill det eller inte, och vi måste ge människor möjlighet att söka asyl.

När det gäller EU och Turkiet säger statsministern att man inte anser att det är ett säkert land. Ändå vill statsministern medverka till en visumliberalisering för Turkiet. Min fråga är: Hur går det ihop?

Fru talman! När det gäller gränsskyddet och om statsministern ska implementera Dublinförordningen i de andra länderna har jag inte detta mandat. Jag har begränsad makt. Mycket kan man göra som statsminister, men inte implementera europeiska regler i andra länder.

Däremot kan Désirée Pethrus vara helt övertygad om att jag redan har sagt att det är Dublinförordningen som gäller tills något annat är på plats. Då måste vi stå upp för den. Det innebär att man då får följa de regler som finns om var man registreras och så vidare.

Beträffande lagliga vägar delar jag helt den uppfattning som framfördes. Jag har gett uttryck för det och driver det. Men jag är mycket ensam i Europeiska rådet om detta. Men vi har drivit det på flera möten i Europeiska rådet, och vi kommer att fortsätta göra det.

När det gäller frågan om Turkiet och om man kan sätta upp Turkiet på listan över säkra länder, kan jag säga att man i princip inte har någon möjlighet att få asyl där.

Vi har en annan ordning i Sverige. Det finns så många kurder i detta område som faktiskt måste ges skydd. De ska söka asyl och få stöd enligt de regler som finns. Därför kan vi inte säga att Turkiet bara kan vara på listan över säkra länder.

Det finns en struktur för hela processen när det gäller visumliberaliseringen och vad som måste göras och vad som måste fungera för att man ska ta nästa steg och ytterligare steg. Vi har samma process på gång med Ukraina. Det finns även andra länder som vill ha denna typ av process. Då finns det en struktur för hur man tar sig fram tills man eventuellt kommer till den dagen då det är visumfritt. Men då ska ett antal regler ha uppfyllts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Där känner jag en trygghet i att detta följer de strukturer och de processer som alla andra länder får följa. Har man uppnått en viss status ska man ha denna möjlighet.

Fru talman! Vi är alla skakade över de händelser som vi har sett i Paris och över de stora flyktingströmmarna från Syrien.

Sverige har stått upp väldigt mycket för flyktingar, har tagit emot många och är en humanitär stormakt. Vi är inte bara stora och starka. Vi måste också vara kloka i detta sammanhang.

När man talar med andra länder verkar det som om det finns en önskan om att vara precis som Sverige och Tyskland, men de har inte riktigt förmågan. De har inte traditionen, och de har inte tagit emot flyktingar efter andra världskriget. I dessa länder har man egentligen mer en tradition av att vara flykting än att ta emot flyktingar och hjälpa till.

Min fråga till statsministern är om det i diskussionen togs upp någonting om vad Sverige och Tyskland faktiskt kan lära andra länder som säkert på regeringsnivå har en intention att hjälpa till men som har en befolkning som inte har en mognad i fråga om att ta emot flyktingar på detta sätt. Var detta uppe på agendan? Vad kan Sverige och Tyskland lära de andra länderna, så att de också kan hjälpa till så att fler kan tas emot?

Fru talman! Tack, Lotta Olsson! Det var inte uppe på agendan på det sättet. Det finns ingen konkret diskussion om att Sverige och Tyskland ska lära andra. Däremot finns det en diskussion mellan Sverige och Tyskland och även Österrike och Holland - vi försöker knyta till oss flera som är like-minded - om behovet av att vi gör det här tillsammans i EU.

I den diskussionen ingår hjälp, stöd och råd - om det behövs - för att det ska fungera. Att det gemensamma arbetet med Frontex måste fungera ännu bättre, som jag sa tidigare, ingår också. Och i det ingår att vi tillför vår expertis och våra personella resurser, EEAS och så vidare. Vi finns alltså med även i det stödarbetet, när det gäller hur man hanterar gränser men också flyktingmottagande på ett rättssäkert och humanitärt sätt med mera.

Det finns säkert mer att göra på området. Men det fanns ingen sådan konkret diskussion på mötet.

Fru talman! Något som vore bra att ta med sig är kanske ändå att det inte ska vara ett påtryckande genom att man säger: ni ska och ni bör. Det som behövs kanske är ett lärande i processerna.

Vi ser att Estland ändå försöker nu. Det handlar om länder där det absolut inte är någon tradition att ta emot. Jag tror att det är viktigt att vi som är stora och starka också är kloka och förstår var problemet ligger. Det är kanske inte hårda tag som gäller utan att vi ska hjälpa till för att de ska kunna ta sig an sitt uppdrag på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Lotta Olsson har en poäng i att det inte bara är att slå på stora trumman och säga exakt hur det ska vara. Det är helt rätt utgångspunkt.

Till exempel Estland har gett uttryck offentligt för att de vill göra någonting. De vill göra rätt. Och de tillhör de länder som tidigare har sagt att de inte vill bli utsatta för ett beslut från kommissionen om hur det ska vara. Därför uppmanade jag dem och andra att komma med ett förslag på hur ett omfördelningssystem som inte utgår från det skulle kunna fungera, på ett annat sätt. Då välkomnar jag det.

Det finns en sådan pragmatisk diskussion också. Jag anser inte minst att det i diskussionen på mötet i Valletta fanns en större insikt om behovet av att vi ska klara detta. Det fanns en större vilja att anstränga sig lite till på olika håll och kanter.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern med anledning av att jag har läst rapporter i åtskilliga tidningar om att Sverige, Tyskland och Österrike skulle ha drivit en kampanj tillsammans vid toppmötet i Valletta om att riva upp Dublinförordningen.

Det var inget som vi samrådde om med statsministern eller som jag har hört i andra sammanhang heller. Därför är jag intresserad av att ta del av vad statsministern har att säga om detta.

Fru talman! Nej, det har jag inte sagt, Margareta Cederfelt. Man ska inte alltid tro på det som står i medierna. Däremot har jag sagt att Dublinförordningen inte fungerar som det är i dag. Det ser alla. Då tycker jag att det är högst legitimt att säga att vi skulle behöva något nytt.

Men Dublinförordningen gäller tills något annat är på plats. Det är Dublinförordningen vi ska följa. Det har jag varit oerhört tydlig med också i de sammanhangen. Men för mig blir det fel att inte orka säga att vi skulle behöva fundera på något nytt nu när en EU-gemensam utmaning inte fungerar.

Fru talman! Jag lyfte upp frågan eftersom jag reflekterade över att statsministern framförde fler saker i medierna som jag inte uppfattar att vi haft samråd om. Det kan kanske bero på att det är en turbulent värld nu; många förändringar sker. Men det är viktigt att det som statsministern driver vid de europeiska toppmötena har förankrats i riksdagen och att vi har samrått om det.

En annan fråga som jag vill lyfta upp är att jag har läst i medierna, även när det gäller detta, om att Frankrike alldeles nyligen skulle ha yttrat en vilja eller intresse av att undersöka möjligheten att riva upp Schengenavtalet. Stämmer detta? Har statsministern i så fall hunnit reflektera över detta för Sveriges räkning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Vi har också hört att någon skulle ha uttryckt det. Men på de ministerråd som har varit har det inte funnits någon formell uppgift från Frankrike om att de vill göra det. Så nej, än så länge har vi inte uppfattat något sådant.

Överläggningen var härmed avslutad.