Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! Så träffades vi igen i kretsen av EU:s stats- och regeringschefer i torsdags för att på nytt diskutera och besluta om långsiktigt stöd till Ukraina. Förra gången nåddes som bekant ingen enighet alls, och eftersom dessa beslut måste tas i total enighet har alla länder i praktiken vetorätt. Denna gång gick det mycket bättre, och jag är väldigt glad över att vi relativt snabbt kunde enas om det paket som vi inte kunde enas om förra gången.

Nu står alla 27 medlemsstater bakom stödet till Ukraina. Det är en stark signal till president Zelenskyj och till alla ukrainare, och president Zelenskyj medverkade också strax därefter på länk. Det är också en mycket stark signal till amerikansk politik i ett kritiskt skede och till Ryssland. Gällande USA betyder det att EU både tror och hoppas på fortsatt starkt engagemang från USA och att vi samtidigt givetvis själva drar vårt strå till stacken. Vi följer nu mycket noga utvecklingen i den amerikanska kongressen.

Det fanns givetvis också planer för hur 26 medlemsstater skulle kunna gå vidare i en situation där det inte hade gått att komma överens, men det hade varit en avsevärt sämre lösning som inte skulle ge den långsiktiga stabilitet som Ukraina behöver. Det hade också brutit den EU-enighet som parallellt med transatlantisk enighet har varit vår allra största tillgång under de snart två år som har gått sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Herr talman! Inför mötet träffades medlemsstaterna i ett antal olika konstellationer, större och mindre. Jag träffade på morgonen de nordisk-baltiska länderna samt Polens nya premiärminister Donald Tusk och Irlands motsvarighet Leo Varadkar. Jag hade som bekant också överläggningar med Frankrikes president Emmanuel Macron under det franska statsbesöket och med rådets ordförande Charles Michel. Veckan före mötet diskuterade jag och Finlands statsminister Petteri Orpo frågorna i Stockholm tillsammans med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

De ändringar som till slut gjordes handlar dels om att Europeiska rådet efter två år kan be kommissionen att göra en översyn av faciliteten inför nästa långtidsbudget, dels om en hänvisning till samma slutsatser som fanns 2020 om själva tillämpningen av villkorlighetsmekanismen. Detta var inga svåra frågor att kompromissa om.

Detta var inte första gången EU stått inför stora utmaningar där länderna till en början har haft väldigt olika åsikter. De har dock hittills alltid gått att lösa, och det är ett styrkebesked för EU att vi klarade av det även denna gång trots kanske ganska lågt ställda förväntningar. För den nyfikne kan jag berätta att tonen mellan oss kollegor även vid mycket olika åsikter nästan alltid är konstruktiv och respektfull. Jag sätter stort värde på denna i grund och botten lösningsorienterade attityd. Den skulle behövas oftare i både svensk och internationell politik.

Efter budgeten följde en diskussion om EU:s militära stöd till Ukraina, som ju är helt avgörande för landets möjlighet att fortsätta att kunna försvara sig. Jag framförde det uppenbara: att det är viktigt att alla medlemsländer nu ökar kapaciteten för att kunna leverera ammunition till Ukraina.

Herr talman! Vi diskuterade även situationen i Mellanöstern. Gisslan måste släppas omedelbart, och vi ser med mycket stort allvar på situationen i Gaza. Det humanitära tillträdet måste vara fullt och obehindrat, och vi måste undvika en eskalering i regionen. Men konflikten där letar sig också till Europa. Sedan Hamas terrorattack mot Israel har antisemitism och hatpropaganda ökat i både Sverige och andra europeiska länder. Jag underströk att vi alla har ett stort ansvar att se till att situationen i Mellanöstern inte tillåts leda till våld, hot och antisemitism i våra egna samhällen.

EU beskrivs ibland som splittrat i frågor som handlar om Mellanöstern eftersom det finns tydliga och historiskt förankrade olikheter i synen på Israel och Palestina. Ändå vill jag understryka att det EU är enigt om inte är några små saker. Det handlar om Israels rätt att försvara sig inom folkrättens ramar, om att så långt som möjligt skydda civilbefolkningen och ge humanitärt tillträde och, inte minst, om att återuppväcka den absolut nödvändiga idén om en förhandlad tvåstatslösning - där står EU, USA och viktiga länder i regionen eniga, och dit måste vi komma med det samlade internationella samfundets hjälp.

EU fördömer på mycket goda grunder terrororganisationen Hamas och understryker behovet av ett legitimt demokratiskt valt styre på Västbanken. Men EU har också starka skäl att förvänta sig att Israel agerar konstruktivt för en förhandlad tvåstatslösning och får stopp på bosättarvåldet. Att entydigt stå upp för staten Israels rätt att existera och att entydigt stå upp mot antisemitism i våra egna länder är inte samma sak som att i varje läge försvara vad den israeliska regeringen säger och gör. Israel måste ta sitt ansvar för att nå målet om en förhandlad tvåstatslösning.

Herr talman! Mötet förra veckan ägde rum samtidigt som Bryssel blev platsen för omfattande lantbruksprotester. Gödsel hälldes ut på marken, höbalar sattes i brand och statyer vältes. Ni har säkert sett bilderna från Bryssel. Liknande protester har den senaste tiden ägt rum i ganska många europeiska länder. Anledningarna är många och ser olika ut i olika medlemsländer. Höga energi- och drivmedelspriser är en orsak. Omfattande regelkrångel för jordbruksföretag är en annan orsak. Frihandelsavtal vållar protester och är en tredje orsak. Import från Ukraina och även från andra EU-länder vållar protester i vissa länder. Det är vitt skilda skäl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

En del lägger nu allt ansvar för detta på EU, men mycket av det som Europas jordbrukare protesterar mot är nationella beslut och nationellt ansvar. Med det sagt har vi i närtid sett förslag som skulle göra det svårare att bedriva jordbruk även i Sverige, såsom naturrestaureringslagen och förslag kring användning av växtskyddsmedel.

Den svenska regeringen kommer att fortsätta arbeta mot förslag som hotar äganderätten eller försvårar för lantbruk i vårt land. Regelbördan måste minska, både i Sverige och på EU-nivå. Samtidigt kommer vi att stå upp för viktiga principer. Vi är ett litet, exportberoende land. För vårt välstånd är frihandelsavtal helt avgörande. Vi vet också att Ukrainas livsmedelsexport är viktig, såväl för Ukrainas ekonomi som för global livsmedelsförsörjning. Samtidigt måste EU naturligtvis bevaka negativa oavsiktliga konsekvenser.

Protesterna gav upphov till en diskussion i rådet i slutet av mötet och ett mycket kort tillägg i slutsatserna. Därmed avslutar jag min redogörelse, herr talman.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Jag vill inleda med att uttrycka min lättnad över att EU:s ledare den här gången kunde fatta ett enigt beslut om den fleråriga budgeten och det så viktiga ekonomiska stödet om 50 miljarder euro över fyra år till Ukraina. Det är verkligen välkommet och viktigt. Det är sannerligen en styrka när EU kan leverera lösningar på stora och svåra utmaningar. EU visar att vi är beredda att ge ett uthålligt stöd till Ukraina så länge som det krävs.

Jag är också väldigt lättad över att det inte blev som statsministern befarade på samrådet inför Europeiska rådet: att EU:s ledare bara skulle lyckas enas om ett ettårigt stöd till Ukraina för att gå Ungern till mötes. Det hade varit dåligt, och det hade skapat en stor osäkerhet kring EU:s förmåga att stötta Ukraina i ett mycket känsligt läge.

Nu blev det ett enigt och långsiktigt beslut. Det är väldigt välkommet. Nu måste det också vara av högsta prioritet att statsministern tillsammans med andra EU-ledare gör allt i sin makt för att få fart på produktionen av ammunition så att EU kan leverera också på det löftet till Ukraina.

Avslutningsvis ser jag det som nödvändigt att ställa en fråga till statsministern mot bakgrund av att uppgörelsen i torsdags innehöll skrivningar om tillämpningen av villkorlighetsmekanismen. Hur tolkar statsministern denna skrivning om villkorlighetsmekanismen i slutsatserna, som alltså var nödvändig att lägga in för att man skulle kunna komma överens?

Herr talman! Jag delar absolut lättnaden. Det var nog många som hade befarat ännu mer komplicerade diskussioner och förhandlingar. Det var också väldigt många som var engagerade både under processen och precis på sluttampen. Historieskrivarna får väl reda ut exakt vad som löste upp knutarna på slutet.

Jag delar uppfattningen att när EU prövas ytterst levererar vi goda resultat. Det var inte givet, med tanke på det som hände i december. Jag befarade också att vi skulle komma till ett läge med ett mycket kortare stöd, men ändock ett stöd, men där hamnade vi inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Ammunitionsfrågan är helt central. Det är många länder som på olika sätt kan bidra nu, och det gavs en mycket stark uppmaning till alla länder som har kapacitet att göra sitt för att vi ska komma dit.

När det gäller lösningen med att återupprepa den tidigare formuleringen - som det faktiskt handlar om - om villkorlighetsmekanismen säger den inget nytt i dag jämfört med vad den sa då. Den återupprepar en gammal ståndpunkt. Man kan säkert göra lite olika läsningar i olika huvudstäder. Jag skulle nog tolka den som att EU-ledarna understryker att detta är en juridisk mekanism som följer strikt juridiska principer kring rättsstaten. Det är inte en allmän, politisk bedömning av vad man tycker just nu. Så tolkar jag den: Detta är juridik. De ska göra sitt, och då gör EU sitt, och vi håller oss till den juridiska bedömningen. Det finns säkert andra tolkningar också. För vår del duger den. Den dög förra gången, och den duger den här gången också.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret. Då tolkar jag det som att statsministern menar att skrivningarna som han hänvisar till inte är ett sätt att urvattna villkorlighetsmekanismen eller rättsstatens principer. Det är ju ett viktigt besked från statsministern i så fall. Men det är också viktigt att följa upp, för det handlar ju om vår gemensamma demokrati och vår tillit till EU-samarbetet, detta att EU:s grundläggande värderingar respekteras.

Jag vill också säga något om det som EU-ledarna hade diskussion om men inte kunde landa, något som jag tycker att Sverige och EU behöver visa ledarskap kring, och det handlar om verkligheten i Gaza. EU:s ledare måste enas om ett eldupphör nu - punkt! Detta kan inte fortsätta. Människor - kvinnor och barn - måste få hjälp.

Vi måste alltid kunna stå upp emot antisemitismen men också kunna se verkligheten i Gaza, och den kräver just nu ett eldupphör. Statsministern borde liera sig med de EU-länder som vill ha och som kräver ett eldupphör nu. Vi måste kunna stå upp både för det judiska folket och det palestinska folket.

Herr talman! Låt mig först bara instämma - det är rätt tolkat. Det var ingen som tolkade det på något annat sätt heller. Det är juridik - viktig juridik, skulle jag säga, inte mer och inte mindre. Detta är inte allmänt politiskt tyckande åt något håll, utan detta är en juridisk tillämpning av fundamentala värden i EU - viktigt så!

När det gäller Mellanöstern hade vi en lång diskussion. Jag har sagt många gånger att det är viktiga saker som EU kan enas om. Jag nämnde det här alldeles nyss, och det finns också i slutsatsen sedan tidigare. Men vi kommer inte längre i enighet just nu. Så enkelt är det. Det beror inte på att vi inte tycker likadant i det vi har enats om, utan det beror på att olika länder har olika infallsvinklar i detta.

Det är nog bara att konstatera att det är på det här sättet, och då kan man antingen säga att glaset är halvtomt eller att det är halvfullt. Jag tycker att EU har potential att agera som en viktig geografisk internationell makt, på grundval av det vi är eniga om. Det borde vi använda med sikte på en förhandlad tvåstatslösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Agendan på mötet var ju mycket lik agendan på det tidigare mötet, och beslutet kring budgetöversynen blev närmast identiskt - de ändringar som statsministern redogjorde för ändrar inget i sak. Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att detta har varit en mycket framgångsrik svensk förhandling där vi har lyckats komma närmare den svenska linjen än vad vi har gjort tidigare när tidigare regeringar har fört dessa förhandlingar.

Herr talman! Skillnaden på det här mötet jämfört med det förra är att samtliga länder kom överens. Detta är vi från Sverigedemokraternas sida väldigt nöjda med - särskilt att Ukrainafaciliteten kommer på plats och att man kan få ett långsiktigt stöd. Det är vi alltså positiva till.

Om man ska plocka ut något som vi tycker är mindre bra är det skrivningarna om egna medel som finns med här. De härrör egentligen från överenskommelsen från 2020. Vi var då mycket kritiska till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen accepterade den här skrivningen, och det spelades ned då. Det spelade inte så stor roll, tyckte den dåvarande regeringen: Detta ligger långt i framtiden, och vi har inte sagt ja till några EU-skatter och så vidare. Men nu närmar det sig. Det är ganska tydligt att det ska tas fram förslag på nya egna medel.

Min fråga till statsministern är: Hur arbetar regeringen med att verka för svenska intressen? Ser vi att det finns möjligheter att hitta stöd från fler länder som ligger nära den svenska positionen, eller ska vi förvänta oss att detta blir verklighet?

Herr talman! Vad som löste den akuta situationen den här gången och varför vi landade just precis i den kompromissen, det kan man diskutera. Jag vill ändå säga, precis som det antyddes här, att den stora svenska insatsen var att vi var med och förhandlade fram den enighet som 26 länder kunde samlas kring, vilket vi också fick mandat för från EU-nämnden. Det bästa hade förstås varit att det hade blivit enighet mellan 27 länder redan då, men där gjorde vi en viktig insats i att hålla det så stramt som det över huvud taget var möjligt. Sedan var det också många andra som bidrog till att 26 kunde bli 27. Jag delar uppfattningen att vi gjorde vårt stora jobb i förarbetet, så att säga. Det är viktigt.

När det gäller egna medel är det en välkänd svensk ståndpunkt att vi är mycket skeptiska till detta. Så var det då, och så är det fortsatt. Nu var det en nödvändig del av den överenskommelse som fanns i december och som EU-nämnden också accepterade. Min bild är att vi är i gott sällskap med andra länder som också är mycket skeptiska, men det finns också andra som tycker att det är en viktig del av EU:s framtid.

Slaget är alltså ännu inte vare sig vunnet eller förlorat, men jag skulle säga att ganska många länder delar vår syn. Det är de vanliga länderna, alltså de lite stramare länderna som tycker att budgetdisciplin är lika viktigt på europeisk nivå som på inhemsk nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret! Statsministern nämnde att frågan om lantbruksprotesterna runt om i Europa togs upp på mötet, och detta uppskattar vi från Sverigedemokraternas sida. Vi har varnat för det här.

Precis som statsministern säger är EU inte på något sätt ensamt ansvarigt för de utmaningar som lantbruket möter i många länder, även i Sverige. Nationella regeringar bär också ett ansvar, men samtidigt kan vi konstatera att EU-politiken driver i en olycklig riktning.

EU bidrar till att det blir mindre lönsamt att producera mat i stället för att skapa möjligheter till ökad lönsamhet. Rent krasst är det hårdare miljöregler, hårdare klimatregler, hårdare regler för kemikalier, skydd och så vidare. Någon gång måste vi komma till en plats där vi börjar väga olika intressen mot varandra.

Min fråga till statsministern, herr talman, är: Ser statsministern en öppning för att fler länder börjar se denna problematik och att man kanske måste försöka väga intressen mot varandra lite annorlunda framöver?

Herr talman! Som jag sa är det många olika saker som nu läggs ihop i ett samlat missnöje. Där känner jag en stark förståelse för en del av missnöjet medan jag är mer skeptisk till andra delar. Det kan nog variera i olika länder.

Från svensk utgångspunkt skulle jag säga att frihandel i grund och botten är bra för en liten, effektiv producent som Sverige. Detta gäller såväl jordbruk som många andra områden. Det i sin tur kräver gemensamma regler för att det ska fungera, vilket i sin tur kräver att man är varsam med egna separata regler som krånglar till det. Detta gäller Sverige och andra länder. Det vållar också betydande misstänksamhet mot tredjeland, som har ytterligare andra regler som kan konkurrera med europeiska jordbrukare. Det finns alltså mycket som är komplicerat i detta.

Ju mer vi kan medverka till ökad frihandel och färre särregler som krånglar till det, desto bättre är det. Sedan tror jag i grund och botten att jordbrukare är företagare som vill ha långsiktiga, pålitliga regler som fungerar för konsumenterna.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Vi är nog alla väldigt glada över att budgeten nu äntligen är klar och att det viktiga stödet till Ukraina därmed är klart.

Ur Vänsterpartiets perspektiv finns dock flera negativa delar i budgeten, dels att samarbetet med odemokratiska stater och migration ska utökas och mer resurser läggas på rättsosäkra asylprocesser, dels att investeringskapaciteten på försvarsområdet ska utökas men inte för att stödja Ukraina utan för EU:s eget försvar. Det är utökade budgetposter som dessutom kommer att leda till att Sveriges avgift ökar, något som vi från början var överens om att den inte skulle göra.

Stödet till Ukraina är villkorat av att Ukraina fortsätter att upprätthålla och respektera ändamålsenliga demokratiska mekanismer och rättsstatsprincipen och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. Detta är bra, men på senare tid har det kommit rapporter om att Ukraina försämrar och försvårar för fackförbunden att verka samtidigt som villkoren för anställda försämras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Att kriget och ekonomin leder till försämrade villkor kan man möjligtvis förstå, men inte att Ukraina passar på att försämra arbetsrätten och arbetslagstiftningen. Jag skulle vilja veta hur statsministern och rådet ser på detta och vad EU gör för att Ukrainas arbetslagstiftning och arbetsrätt ska leva upp till demokratiska mekanismer och rättsstatens principer, både i förhållande till villkoren i stödet och i förhållande till anslutningsprocessen.

Slutligen vill jag också ta upp frågan om ett omedelbart eldupphör. Jag tycker att det verkar som att Europeiska rådet har enats om viktiga slutsatser när det gäller kriget i Gaza, men här måste Sverige våga stå upp för ett omedelbart och permanent eldupphör så att en fredsprocess kan starta.

Herr talman! Specifikt migration togs inte upp alls denna gång. Sedan är det naturligtvis en viktig del av budgeten i sig, och detta var en helt fundamental del för länder som Italien, Nederländerna och Österrike.

Många länder med helt olika politiska styren tycker att migrationssituationen är otroligt besvärande och att det krävs mer stöd, framför allt för att stötta Europas yttre gräns, och överenskommelser med ursprungs- och transitländer. Där tycker vi olika - det är väl känt. Det finns en mycket stor enighet bland EU:s länder om att detta är väldigt viktigt. Sverige, med sina erfarenheter, delar verkligen insikten att det är viktigt att inte än en gång tappa kontrollen över migrationen.

När det gäller Ukraina togs den aspekten inte upp alls på det här Europeiska rådet, utan det är snarare en fråga som handlar om att långsiktigt följa Ukrainas arbete med de olika kriterier som handlar om medlemskapsförhandlingarna. Detta togs inte upp över huvud taget denna gång, utan det var vad vi kunde enas om i december. Nu handlade det bara om det ekonomiska stödet, så frågan diskuterades inte över huvud taget. Jag utesluter inte att vi kommer att ta upp Ukrainas inre liv i kommande diskussioner, eftersom det är en viktig del av deras anslutningsförhandlingar.

När det gäller eldupphör har vi talat om humanitärt tillträde och humanitärt eldupphör, det vill säga att få tillträde in, men det är inte så att EU kan eller ens bör enas om en permanent vapenvila som ska leda till fredsförhandlingar med Hamas kvar i Gaza. Detta kan man tycka olika om. Sverige tycker inte så, och de flesta EU-länder tycker inte så heller.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tror att vi kan enas om att en fredsprocess inte ska inbegripa Hamas. Jag tycker att statsministern nästan var lite ful i sitt sätt att uttrycka detta.

Jag vill också ta upp att det alldeles nyligen kom rapporter om att israelisk militär har beskjutit och förstört hjälpsändningar till Gaza. Även om regeringen inte vill ställa krav på ett permanent eldupphör måste något göras för att skydda Gazas befolkning, som utsätts för bomber, skjutningar och svält. Alltför många barn har redan dött eller skadats när deras hem träffats av missiler, och de som överlevt riskerar nu att dö av sjukdomar och svält.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Vad tänker statsministern och EU göra för att få slut på det humanitära lidandet? Ett humanitärt eldupphör kan hjälpa delvis, men därefter fortsätter ju kriget. Det måste till en omedelbar och varaktig fred.

Det är Gazas civilbefolkning som nu hamnar i kläm mellan Israel och Hamas.

Herr talman! Återigen: Detta är en återrapportering om beslut som fattades på Europeiska rådet. Vi hade inga beslut om detta över huvud taget, utan vi hade en diskussion - viktig i sig - om saker och ting där EU är bedövande enigt med USA och viktiga länder i regionen, om vad som borde ske nu, om krav som ställs på olika parter och om vad som borde vara den långsiktiga lösningen.

Det fanns inga fattade beslut därför att vi helt enkelt inte kommer längre i gemensamt beslutsfattande. Det är därför jag är lite formell och håller mig till detta. Sedan kan vi tycka olika om vad EU borde göra eller vad Sverige borde tycka i detta.

Jag tror att Sveriges och EU:s viktigaste insats nu är att se till att de olika parter som måste vara med för att en förhandlad tvåstatslösning ska kunna nås kommer närmare detta. Det är den absolut viktigaste uppgiften i denna fråga.

Herr talman! Det definitivt bästa sms som jag fick i torsdags löd: Hoppas att du har sett den vita röken.

Det var EU-minister Jessika Roswall som skickade det och anspelade på min uppmaning till statsministern förra veckan att betrakta torsdagens förhandlingar som att det var val till en ny påve som skulle ske.

Bra jobbat, vill jag därför säga till statsministern och alla andra från hela Europa som har varit inblandade i arbetet att få igenom detta långsiktiga stödpaket till Ukraina. Det kan inte nog understrykas hur otroligt viktigt detta var. Och jag hoppas nu verkligen att USA inspireras av detta. Framför allt vill jag ge allt stöd till Ukraina, som har ett krig som måste vinnas.

Nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att undra vad som egentligen diskuterades under förmötet där ett mycket begränsat antal länder var med, men inte Sverige.

Min fråga till statsministern är därför: Vet statsministern vad som diskuterades i det slutna rummet, och kan statsministern i så fall berätta vad? Utlovades det något, eller var det bara en diskussion?

Slutligen undrar jag över något som skedde i anslutning till detta, även om det kanske egentligen inte har med själva mötet i torsdags att göra. Vad svarade egentligen Viktor Orbán på beskedet att statsministern är beredd att besöka honom när Natofrågan är avgjord?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Herr talman! Jag ska först säga någonting om den påvliga jämförelsen med den vita röken. Det kom ingen vit rök bokstavligt talat. Men det kändes verkligen som vit rök i rummet, ska jag säga. Jag delar helt denna entusiasm.

När det gäller USA vill jag säga två saker. Vi vet ännu inte hur USA kommer att fatta sina beslut. Vi vet vad vi önskar och vad vi förväntar oss av dem. Jag kan säga att om vi i EU inte hade lyckats fatta vårt gemensamma beslut hade vår förväntansbild på vad vi hoppas på när det gäller USA blivit mycket mindre värd helt enkelt. Nu tror jag ändå att de i USA som vill stå fast vid ett långsiktigt stöd till Ukraina fick råg i ryggen av det europeiska beslutet. De hade blivit försvagade om vi inte hade kunnat enas eller om vi hade fått en konstig lösning med bara 26 länder kortsiktigt. Detta är alltså viktigt.

Beträffande förmötet har jag lärt mig att inte försöka tolka. Jag tolkar gärna möten som jag själv deltog i, och jag hade många egna samtal som jag kan tolka så gott som möjligt. Jag pratade med president Macron två dagar innan och med förbundskansler Scholz på morgonen. Sedan skedde det saker i ett ganska litet rum med kommissionen, med rådets ordförande, med Tyskland, med Frankrike och med Italien. Det är gott så. Jag har inte fått minsta antydan om att det skulle ha lovats någonting konstigt, illegitimt och så vidare, utan det var säkert en blandning av påtryckningar på olika sätt som sammantaget fungerade väl. Och alla kunde snabbt enas om att detta var den bästa möjliga lösningen.

Slutligen: Jag hade ett samtal i marginalen med Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Jag tackade för inbjudan, och han tackade för svaret. Vi sa att vi ska hitta ett datum för att träffas, och den processen pågår just nu.

Herr talman! Stort tack, statsministern! Det låter hoppfullt att det var ett sjyst möte på morgonen och att det inte finns några konstiga rykten eller någonting annat.

Eftersom jag helt plötsligt har en minut kvar som jag inte riktigt hade räknat med ska jag ta upp någonting betydligt tråkigare. Det handlar naturligtvis om Israel, Palestina, Hamas och så vidare. Jag hör vad statsministern säger, och jag vet att det är svårt att enas. Men någonstans måste man ändå fråga sig: Kan EU verkligen inte enas om att vi tillsammans aktivt ska göra allt för att få till ett humanitärt eldupphör så att hjälpen verkligen kommer fram? Och då menar jag att vi ska göra något aktivt och att vi inte bara ska prata om det. Nu vet jag att det inte fattades några beslut på detta möte, och jag hörde vad statsministern sa om vad som är viktigast nu. Men det måste väl ändå gå att göra mer med tanke på den situation som råder?

Herr talman! Jag delar frustrationen över att se på det fasansfulla som händer och inte fysiskt så att säga kunna vara med och hjälpa till.

Nu gör vi viktiga saker. Vi är med och ser till att det kommer in förnödenheter när det finns öppningar. Vi bidrar finansiellt på olika sätt. Nu har vi och andra länder tvingats att ta en paus när det gäller just UNRWA-biståndet. Vi letar efter andra vägar, och vi hoppas att det så snart som möjligt klarläggs vad som har hänt så att stödet kan återupptas igen.

Men jag tror, som sagt, att vår starkaste påtryckning är att tillsammans med USA göra det vi gör och använda den enighet som finns i EU. Vi ska inte överutnyttja den och inte låtsas att den är större än vad den är, men vi ska använda den som finns och tillsammans med USA och konstruktiva länder i regionen verka för en så långsiktig lösning som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Jag vill vara rätt tydlig på denna punkt. Och jag tror inte att vi ska överdriva när det gäller om vi kan göra mer än så - mer än fysiskt stöd på plats naturligtvis.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Mycket har redan sagts, och jag kommer att lägga energi på att ta upp frågor som vi i Miljöpartiet har tjatat om ganska många gånger förut.

Det fanns en punkt som vi egentligen är väldigt eniga om och som handlar om stöd till Ukraina. Sedan invasionen av Ukraina påbörjades har EU sponsrat Rysslands krigföring med 200 miljarder euro, detta med hjälp av olika kryphål som har gjort att man har kunnat fortsätta importera bland annat rysk gas. Det handlar alltså om 200 miljarder euro, och vi fortsätter att enas om olika sanktioner och olika sätt att stötta Ukraina. För mig är detta ett helt vansinnigt hyckleri. Jag önskar att man hade tagit upp detta i diskussioner om hur man kan vara solidarisk med Ukraina.

När vi i Miljöpartiet lyfte fram detta fick vi nobben med förklaringen att miljöpartistisk politik inte ska legitimeras. Men när Ukrainas president Zelenskyj vädjade och framförde samma krav kunde man enas. Gott så!

När vi sedan har frågat om detta har man skyllt på att detta måste skötas genom EU och att det inte är någonting som medlemsstater kan lösa på egen hand. Men nu har Finland aviserat att man ska göra det när det finns en ny gasreform i EU. Även företagens kontrakt har använts som en ursäkt för att det inte går att komma vidare.

Men nu är tålamodet slut. Svenska folket förväntar sig att vi slutar importera och slutar sponsra Putins krig. Vad gör regeringen, och hur förs samtalen i dessa rum?

Herr talman! Jag vill först bara bekräfta enigheten om stödet till Ukraina. Det är bra, och jag värdesätter det enormt mycket - både den svenska enigheten och den europeiska enigheten.

Även om sanktionerna har vi varit eniga, uppfattar jag. Och vi har blivit alltmer eniga, både när vi har lagt till nya sanktionspaket och när det gäller påtryckningar på de länder som systematiskt kringgår de sanktioner som vi har.

Den svenska linjen har länge varit att vi vill ha europeiska sanktionspaket som länderna är eniga om och inte göra detta bilateralt, alltså att varje land gör detta själv. Jag tror att det är rätt. Det kan vara frustrerande i stunden när man inte når hela vägen fram och får enighet om sanktioner, men jag tror att sanktionspaketens kraft blir mycket större när vi får enighet bakom dem. Vi har därför ingen ambition att ändra på det i regeringen nu, utan vi håller oss till de europeiska sanktionerna och ligger alltid i framkant bland dem som vill ha dem så breda och så omfattande som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Herr talman! Jag hör inte att jag får några nya besked. Det är ändå någon typ av tydlighet för alla som har en stor förväntan. Detta är inte vilken fråga som helst, utan detta har en otroligt stark koppling till det fruktansvärda krig som vi alla fördömer.

Jag ska också kommentera andra områden som har tagits upp. När det gäller jordbruket, som var en av punkterna, refererade statsministern till att det handlar om hårdare regleringar och om att miljölagstiftningen har gått för långt. Jag vill bara säga att det absolut inte är hela bilden. Det handlar om att människor inte får betalt för det som de producerar och att pengarna försvinner till mellanhänder.

Jag måste också nämna Gaza och Mellanöstern. Statsministern sa att man har blivit tvingad att stoppa biståndet till UNRWA. Men det är ett val som statsministern och hans regering har gjort. Man har inte blivit tvingad.

Vi vill gärna veta vad regeringen tänker göra för att få slut på det enorma lidandet i detta krig.

Herr talman! Först bara en liten vänlig korrigering: Jag sa absolut inte att miljöpolitiken låg bakom detta. Inte med ett ord nämnde jag det. Jag sa att det är en blandning mellan irritation över frihandel, där vi inte instämmer i protesterna, och en mer eller mindre legitim uppfattning att det är mycket regleringar, nationella och europeiska, som gör det svårare att driva jordbruksföretag i vår del av världen än i många andra delar. Det finns många olika skäl till detta. Jag sa absolut inte att det var ambitiös miljöpolitik. Jag tror att de flesta är överens om en ambitiös miljöpolitik. Men det måste också gå att skapa stabila och konkurrenskraftiga företag i vår del av världen, annars kommer vi inte att ha någon jordbrukssektor kvar över huvud taget.

När det gäller UNRWA, denna lite komplicerade förkortning: Tvingade var vi inte, men jag tror att det fanns en mycket stor förväntan på att vi i Sverige som andra länder ville ha en ordentlig genomlysning och översyn innan vi bara fortsätter betala ut medel. Så sent som i dag kom det en avisering om en sådan med hjälp av bland annat det svenska Raoul Wallenberginstitutet. Den välkomnar jag.

Herr talman! Statsministern angav i sin redogörelse att det ändå fanns en konstruktiv ton när man förhandlade i Europeiska rådet bland stats- och regeringscheferna. Låt mig ta fasta på det och beskriva en god ton i EU-nämnden.

När vi hade det öppna samrådet i förra veckan efterfrågade Anna Lasses, som det angavs här, den vita röken. Och det blev enighet. Magnus Berntsson från Kristdemokraterna sa något i stil med - jag försöker dra det ur minnet nu - bästa möjliga utfall med största möjliga enighet, och det blev så. Det blev bästa möjliga utfall. Och det blev största möjliga enighet, för det blev enighet.

Det här är bra, och jag tror att det är viktigt att vi i tider när vi går mot val i Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen kan leverera och kan göra det i enighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Sedan handlar det om pengar. Det handlar om 50 miljarder euro, och de ska i stor utsträckning in i den ukrainska budgeten. Därför är det också viktigt som statsministern tog upp, nämligen att en del av den ryska, sataniska krigföringen mot Ukraina är att slå sönder Ukrainas ekonomi - att omöjliggöra landets export, det som gör att man kan ha en ekonomi och finansiera löner till sjuksköterskor, till lärare och till soldaterna vid fronten. Därför är det en viktig aspekt att ta upp hur Ukrainas ekonomi ska kunna överleva under denna attack från Ryssland.

Avslutningsvis vill jag - av lättförstådda skäl med min Sverige-Nato-pin - ta vid där Anna Lasses svar från Centerpartiet slutade. Jag önskar statsministern framgång i kommande förhandlingar, inte bara med Ungern under ett europeiskt råd utan också nu inför de sista skälvande dagarna innan vi får en önskad ratificering i Budapest.

Herr talman! Först vill jag bara bekräfta det som sägs här. Ibland blir allt fokus, på goda grunder, på sådant som inte fungerar. Ett europeiskt råd som inte når enighet har trots allt ett större nyhetsvärde än ett europeiskt råd som når enighet. Det förringar inte värdet av att vi når enighet i stora, avgörande frågor.

Det var som sagt lite kärva miner i december. Jag tycker ändå att sådant repareras relativt snabbt och att det finns ett slags förtrolighet och en vilja att lösa problem i rummet som går tvärsöver landsgränser och partigränser på ett sätt som är rätt imponerande. Det är åtminstone min erfarenhet efter att ha varit med på varje möte det senaste dryga året.

Det var en mycket rörd Volodymyr Zelenskyj som deltog på länk omedelbart efteråt. Talmannen i EU-parlamentet, som hade tänkt komma in och mana till att skapa enighet, hade just fått beskedet att enigheten var nådd innan hon kom in i rummet och konstaterade att hennes budskap inte längre behövdes.

Man ska som sagt ta fasta på och fira segrarna - en kort stund, i alla fall, för sedan kommer nya problem som man får hantera.

Och vi ska som sagt inte alls förhandla något Natomedlemskap med Ungern. Men vi ska diskutera Natogemensamma intressen, viktiga sådana. Hur ska vi samarbeta som Natomedlemmar båda två? Vi har ett gemensamt flygsystem; det är det inte alla som vet. Vi har Jas 39 Gripen i både Sveriges och Ungerns flygvapen. Det är otroligt viktigt när vi nu breddar det samarbetet som Natomedlemmar. Det finns säkert andra saker att prata om också. Det saknas inte viktiga saker att diskutera.

Herr talman! Bara ytterst kort: Det är ju det som internationellt samarbete handlar om. Det är att länder med lite olika utgångspunkter och lite olika intressen ändå kommer samman för att lösa gemensamma problem, oftast i stor enighet. Det handlar om säkerhetspolitik, om miljö och klimat och om att värna den inre marknaden som EU representerar.

Med bakgrund som journalist kan jag bekräfta att det oftast är roligare att skriva om konflikten, för det är nyheten, än om enigheten. Men enigheten är viktig och central i dessa tider, både i en multilateral organisation som Europeiska unionen och i likhet med Nato.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Herr talman! Jag håller med.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Lite hastigt inslängd i de här frågorna tycker jag att det är spännande att lyssna på er alla. Även vi kristdemokrater är naturligtvis mycket glada att ni lyckades i förhandlingarna för att få ett EU som är enigt i Ukrainafrågan och att ni kom överens till sist.

Det är som sagt viktigt att det finns en långsiktighet i det stöd som finns till Ukraina och att EU är enigt. Det är en signal som vi vill ge till många andra länder. Som statsministern sa är det en signal till Ryssland att EU står fortsatt enat tillsammans med Ukraina. Men det är också en signal till USA. Det är en påtryckning på dem för att de ska göra sin del när EU gör sin.

Det är också bra att det är nya sanktioner på gång mot Ryssland och att man ser över de kryphål som har funnits och kommer åt detta.

Nu till Mellanöstern. Det är ett svårt läge, men det är bra att det finns vissa saker som vi faktiskt är överens om och att man lyfter fram dem i sammanhangen och inte bara ser på de områden där vi tycker olika.

Min fråga handlar framför allt om Iran. Det diskuterades tidigare vad som är Irans inblandning. Vad finns det för sanktioner som vi kan införa, och finns det andra saker vi kan göra som påtryckning?

Herr talman! Först bara för att bekräfta: Jag tror att det är min danska kollega Mette Frederiksen som brukar säga apropå det berömda begreppet war fatigue, alltså krigströtthet, att inget annat land har rätt att tala om krigströtthet så länge inte Ukraina är krigstrött. Det är ett viktigt påpekande, och det tycker jag att vi visade här.

Vi har som sagt varit bortskämda med en kanske oväntad transatlantisk enighet sedan den 24 februari 2022. Det var inte självklart att den skulle vara så stark. Vi har ju haft långa perioder där ibland europeiska länder och ibland USA har uttryckt tvivel om den starka transatlantiska länken sedan efterkrigstiden. Nu har vi bevisat motsatsen.

Jag tror inte att man ska ropa hej här. Det är en mycket bred diskussion i USA. Men vi vet vad vi tycker, och det är förpliktande för Europa.

Iran diskuterade vi faktiskt inte alls på något annat sätt än att det är väl känt att andra agerar by proxy, som man säger, eller med iransk inspiration på ett destruktivt sätt i regionen. Det är alla medvetna om. Alla är också medvetna om att ingen vill eskalera detta till ett storskaligt krig i regionen. Det är illa nog som det är. Det är säkert också det som gör att USA:s respons på förfärliga angrepp på amerikaner är relativt varsam. Man vill inte eskalera, men man kan inte låta de här grupperna göra vad som helst. Just nu är det allra tydligast i Röda havet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Herr talman! Nu till lantbruket och dess förutsättningar. Jag är liksom statsministern glad att Sverige står upp för äganderätten och anser att svensk livsmedelsproduktion är viktig för vår resiliens och för framtiden. Jag håller absolut med om att frihandel är viktigt för Sverige och om att EU-medlemskapet har tjänat oss väl tidigare.

Men jag menar också att reglerna måste vara rimliga. Därför undrar jag lite grann vad andra länder sagt om de förslag som ligger på bordet när man har pratat om vad som är på väg och de överväganden som måste göras framöver.

Herr talman! Det är en bra fråga. Det var inte alls någon djup diskussion om detta, utan det var rätt mycket färgat av att det var en väldig uppståndelse, som alla kunde notera. Det ser lite olika ut i olika länder, men jag tror att alla har respekt för detta.

Om vi vänder oss mot Sverige kan man säga att behovet av lokalt producerade, högkvalitativa livsmedel, behovet av frihandel, så att vi kan sälja på en bredare marknad än bara lilla Sverige, och behovet av livsmedelsförsörjning är tre vitala skäl till att verkligen måna om det svenska lantbruket och svensk livsmedelsproduktion.

Alla länder tänker mer eller mindre likadant. Sedan är olika länder olika beroende av hela livsmedelssektorn, och dessutom har olika länder både gemensamma EU-regler och egna nationella särregler. Det gör detta till en jättekomplicerad matris.

Det här var ingen djupgående diskussion, utan det handlade om att markera att vi förstår att det finns missnöje. En del av missnöjet delar vi i varierande grad; annat delar vi inte.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Europeiska rådets beslut avseende Ukraina är minst sagt välkommet - en lättnad, var det någon som sa, och så är det verkligen. Det är också, precis som statsministern sa, en viktig och stark signal, inte bara till Ukraina och USA utan kanske främst till Ryssland. EU:s stöd är helt oumbärligt för att säkerställa att Ukraina inte bara lyckas stå emot Rysslands aggression utan också faktiskt vinner kriget. I ett geopolitiskt läge där USA har svårigheter att samla majoritet för mer stöd till Ukraina är det viktigare än någonsin att EU står enat.

Men det är uppenbart att processen med att få igenom stödet till Ukraina är sårbar även inom EU. Ett enskilt medlemsland kan genom sin vetorätt förhindra viktiga utrikespolitiska ställningstaganden. Vid det öppna EU-nämndsmöte som föregick det möte som statsministern sedan var på i Bryssel frågade min partikollega Joar Forssell om synen på kvalificerad majoritet eller, om man så vill, vetorätten. Liberalerna har under lång tid drivit på för ett avskaffande av vetorätten i utrikespolitiken. Men så länge nuvarande ordning råder står EU i ett läge där situationer som den vi nu har sett kan uppstå igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Med tanke på att fler beslut om stödet till Ukraina och sanktioner mot Ryssland kommer att behöva tas i framtiden och europeisk enighet är av största vikt undrar jag lite hur vi kan undvika att sådana situationer uppstår i framtiden. Statsministern var lite inne på detta i inledningen av sin återrapport men får gärna utveckla resonemangen något.

Herr talman! För att först säga det uppenbara: Ju fler medlemsstater, desto potentiellt svårare är det att komma överens, naturligtvis. Detta är inget skäl att inte ha ett stort, brett Europa där många kan enas, men så är det. Det kräver ganska mycket fotarbete och att man vet vad man vill men är pragmatisk när det gäller lösningar. Det kräver att man knyter allianser med andra, som fler länder i sin tur kan haka på. Och det kräver ibland ett mått av klarspråk och lite tuffhet.

Det är alltså inga konstigheter, men detta är komplicerade saker. Och det tycker jag bara visar vikten av det vi har lärt oss, inte minst nu under ordförandeskapet: att vara med tidigt i processerna och lyssna in även dem som har invändningar så att man i görligaste mån kan ta hand om deras invändningar och ändå nå enighet. Det här är svårt, men så är det. Alternativet är att inte lyckas med någonting, så jag tycker ändå att detta är bra.

När det gäller QMV, kvalificerad majoritet, har vi i Sverige lätt att enas om att vi just i utrikespolitiken skulle kunna tänka oss att frångå enigheten. Andra länder tycker precis tvärtom. De kan tänka sig att i beskattningsfrågor frångå enigheten och tillämpa kvalificerad majoritet; det skulle vi inte alls tycka. Vi får nog alltså leva med att olika länder kommer att tycka olika om att eventuellt frångå principen.

Detta är fördragsfrågor som kommer att aktualiseras när EU så småningom växer och får fler medlemmar - kanske redan när Ukraina och Moldavien blir medlemmar. Frågan är alltså inte på något sätt stängd, men ingen ska tro att vi kommer att få igenom just vår svenska linje.

Allra sist, herr talman, vill jag säga att jag uppskattar den väldigt breda enighet vi hade i EU-nämnden och det konstruktiva tonläget där. Efter en lång natts förhandling fick jag förra gången ett mandat från EU-nämnden. Precis det har jag använt, och efter en kort diskussion kunde vi enkelt enas om ingångsvärdena denna gång; det uppskattar jag och sätter stort värde på.

Herr talman! Tack, statsministern, för ett utförligt svar!

Jag tänkte ta en fråga på uppstuds nu när jag har en minut till godo. Statsministern har nämnt äganderätt, frihandel, rimliga regler för lantbruket, naturrestaurering och så vidare, och så har vi haft lite diskussion om detta. Min uppfattning är att EU är världens bästa miljö- och klimatorganisation, och min raka fråga till statsministern är om han delar den bilden.

Herr talman! Ja, det är i alla fall just nu världens ledande såtillvida att man har kunnat enas om Fit for 55 och klimatpaketet. Detta utgör ett föredöme för resten av världen och skulle kunna skapa förutsättningar för att enas med andra kontinenter. I USA ser vi begynnande bra saker - inte utan problem, men ändå. Skulle vi kunna få Sydamerika, delar av Afrika och även Kina och Asien att göra samma sak skulle vi nå mycket längre, så det är fantastiskt bra.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Sedan hindrar inte detta att vi ändå kan ha skarpa invändningar. Jag har all förståelse för att EU tycker att det vore bra att använda svensk skog som en samlad kolsänka, men det är inte den svenska uppfattningen att vi ska offra svenskt hållbart skogsbruk för att lösa andra EU-länders problem med att bli fossilfria. Ibland måste man alltså också våga säga ifrån och säga: Det här duger inte; vi gillar EU och tror på samarbetet, men här värnar vi vitala svenska intressen.

Återrapporteringen var härmed avslutad.