info från regeringen
Information från regeringen 17 december 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Carlsson (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Carlsson (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Wetterstrand (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Wetterstrand (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenAlf Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenBengt-Anders Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenBengt-Anders Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 37
Anf. 2 Göran Persson (S)
Herr talman! Tack herr statsminister för redogö-
relsen! Det var förvisso historiens vingslag vi hörde
vid Öresund. Jag skulle kanske främst vilja lyfta fram
Östersjöperspektivet i detta. Vi har nu en situation då
alla länderna runt Östersjön, med undantag för Ryss-
land, tillhör samma gemenskap och om kanske fem-
tio år har samma valuta. Det är klart att man måste
vara historiskt fullständigt tondöv om man inte inser
vikten och storheten i det som nu håller på att ske och
som tog sin början vid mötet i Köpenhamn.
EU:s östutvidgning kräver naturligtvis reformer i
Östeuropa och i Västeuropa, men också i vårt eget
land, faktiskt i vårt eget hus, tycker Folkpartiet. Vi
utövar nu kontrollmakten. Statsministern kommer hit
och redogör, vi ställer frågor. Normalt sett sker detta
på fredagar i riksdagens EU-nämnd. Från Folkpartiets
sida skulle vi vilja att EU-nämnden fortsättningsvis
som grundregel har offentlighet snarare än slutenhet
och att detta börjar införas år 2003 för att sedan full-
följas så att det är helt genomfört i höst. För att inte
kasta ut barnet med badvattnet måste naturligtvis
vissa undantag göras där slutenhet krävs.
Min fråga till statsministern är om statsministern
och hans parti för att öka legitimiteten, öppenheten
och förståelsen i Sverige för EU-projektet och det
som sker i Europeiska unionen sympatiserar med
detta. Den frågan riktar sig naturligtvis från Folkpar-
tiets sida även till de andra partierna.
Anf. 3 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag har den uppfattningen, både
principiellt och praktiskt, att alla debatter som förs
ska föras i så stor offentlighet som möjligt. Har man,
som man själv tycker, goda idéer och goda argument
vill man att så många som möjligt ska ta del av dem.
Jag tycker att de trevliga och informativa över-
läggningar vi har med EU-nämnden gott kunde ske i
större offentlighet. Exakt hur det ska vägas av - det
handlar ju om en del saker som trots allt rör relationer
till främmande makt - kan väl nämnden som sådan
och riksdagen själv klara ut. Jag deltar med glädje i
sådana öppna överläggningar. Jag har aldrig upplevt
att det har varit till förfång att argumenten har redovi-
sats, tvärtom.
Sedan sätter Carl B Hamilton, tycker jag, fingret
på en för vår del mycket viktig omständighet när han
talar om utvidgningen. Det är att Östersjön mycket
väl kan komma att bli den region i EU som har den
kraftfullaste utvecklingen att se fram emot. Sverige
ligger mycket väl till i detta sammanhang, både geo-
grafiskt och politiskt.
Det understryks naturligtvis ytterligare av att vi
får en gemensam valuta. Det är självklart så. För att
fullt ut kunna ta del av integrationen kring Östersjön
och för att leda den här utvecklingen bör Sverige
också fullt ut vara med i valutasamarbetet. Det hänger
ihop. Och det understryks av beslutet i Köpenhamn.
Anf. 4 Göran Persson (S)
Herr talman! Tack så mycket för informationen.
Vi moderater som slogs för de baltiska staternas frihet
och självständighet även när det inte var politiskt
korrekt och som tidigt, enträget och intensivt har
hävdat svenskt samarbete i Europeiska unionen har
speciell anledning att glädja oss nu när vi 13 år efter
murens fall ser att vi har helt nya förutsättningar för
en växande Östersjöregion och även ett helt nytt sä-
kerhetspolitiskt läge. Det förpliktar också oss i Sveri-
ge att ställa om och anpassa oss till en ny situation.
Jag är också glad för att EU verkligen visar sin
kraft och lever upp till sitt uppdrag, att ena Europas
medborgare genom handel, utbyte och samarbete.
Statsministerns engagemang för en marknadsan-
passning av jordbruket tycker jag är mycket bra. Men
det förpliktar och behöver inte stanna där.
Jag ser att Europeiska unionen fortfarande har
väldigt många hinder för handel, inte minst mot tredje
världen. Men det finns också väldigt många stela
marknader, en ovilja att ha en dynamisk och öppnare
ekonomi som bejakar omvandling.
Jag är också rädd för den retorik och många gång-
er den politik som nu förs från socialdemokratins sida
då man försöker pådyvla Europa den svenska väl-
färdsstaten. Jag tror, framför allt nu när vi har ett så
stort och brett samarbete, att det är viktigt att EU
ägnar sig åt det som EU har varit bra på: att öppna
marknader, stärka marknadsekonomin för att bilda
förutsättningar för välstånd, se till att ha en stark
politik för en gemensam valuta och ett säkerhetssam-
arbete. Men man ska inte försöka exportera den
svenska välfärdsstaten. Det är därför jag hoppas att vi
tillsammans i konventsarbetet och efter ett svenskt ja
till euron ska kunna se till att få ett mer dynamiskt
Europasamarbete.
Anf. 5 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Det är många som har gjort goda in-
satser i utvidgningsprocessen. Jag kan ge ett erkän-
nande till Sveriges moderater för ett tidigt engage-
mang, inte minst för Baltikums sak. Det är hedervärt.
Moderaterna kan ju försöka stoppa exporten av
den svenska välfärdsstaten. Det kommer ni inte att
lyckas med. Där fortsätter vi att anstränga oss. Ibland
går det väldigt bra, ibland går det mindre bra.
Samma strid som vi har i den här kammaren
kommer att rasa i andra politiska parlament, i EU-
parlament och europeiska råd. Så blir det, därför att
det är i Europa i övrigt precis som i Sverige olika
idéer som står mot varandra. Vi drömmer alla om att
göra livet lättare och bättre, mer lockande och mer
utvecklande. Vi har olika sätt att åstadkomma det
därför att vi har olika värderingar. Men den som tror
att den striden kan begränsas till den här kammaren
har fel. Den fortsätter nu på en annan nivå. Däri ligg-
er mycket av det europeiska projektets storhet.
Det vi har sett är ju inte minst att det internatio-
nella kapitalet har sökt sig ut utanför nationsgränser-
na. Det påverkar vår vardag starkare än någonsin, och
vi har inte politiska instrument att balansera detta.
Med Europeiska unionen har vi ett kraftfullt politiskt
instrument. Hur balansen mot detta internationella
kapital ska utformas kommer vi att ha samma strid
om i Europa som vi har haft i den här kammaren
under hundra år. Det är det som det handlar om. Det
är därför jag tycker att det är så viktigt att unionen nu
blir större och att mångfalden blir rikare. Vi har det
gemensamt att vi tror på politiken. Därför tror vi
också på unionen.
Anf. 6 Göran Persson (S)
Herr talman! Min poäng är att det med ett växan-
de och större EU-samarbete, med länder som nu
kommer in som har helt andra strukturer och som
behöver få konkurrera på sina egna villkor, är oerhört
viktigt att man inte samordnar alltför mycket av ar-
betsmarknads- och socialpolitiken från Bryssels sida.
Det kommer att hindra förutsättningarna för ett väx-
ande, starkare och mer dynamiskt EU, ett mångfal-
dens EU.
Det är därför jag tycker att det är så viktigt att vi i
inrikespolitiken, där det handlar om att få bättre om-
ställningssystem i tryggheten och att skapa en växan-
de arbetsmarknad i Sverige, kan lösa många av frå-
gorna på egen hand. Om vi skapar en enda europeisk
modell när vi nu kommer att ha så många europeiska
invånare och medlemsländer tror jag är att begå ett
stort misstag.
Anf. 7 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Det blir självklart inte en enda mo-
dell. I och med att vi får en gemensam marknad, vi
får kapital som rör sig fritt, vi får arbetskraft som rör
sig fritt, vi får varor och tjänster som strömmar fritt,
kommer vi också att få en diskussion. Går det att
skaffa sig konkurrensfördelar inom unionen genom
att exempelvis misshandla miljön? Nej, det accepterar
vi inte. Alltså ska vi någonstans ha politiska beslut
som sätter gränser för hur miljön kan påverkas. Kan
vi acceptera att arbetskraften behandlas hursomhelst,
barnarbete, lönedumpning? Nej, det accepterar vi
inte. Alltså finns det någonstans ett beslut på europe-
isk nivå som sätter gränser för detta.
Så växer det fram, just för att skydda marknads-
ekonomins funktion att konkurrera fritt utan att ex-
ploatera människor, ett politiskt regelverk. Detta
skydd kommer så småningom även andra att kalla för
välfärdsstat.
Anf. 8 Göran Persson (S)
Herr talman! Jag är glad över det resultat som
statsministern har redovisat i dag. Centerpartiet har
under hela denna period aktivt stöttat diskussionen
både i EU-nämnden och i andra sammanhang för att
få resultatet med tio nya medlemsstater om några år.
50 % av individerna bland de nya medlemmarna
är kvinnor. Hur ser det ut på det området? Hur har de
frågorna hanterats i förhandlingarna?
I morgon kan de riksdagsledamöter som vill se
Lilja 4-ever - en film om trafficking. Frågan är hur
kvinnor ska kunna ta sig vidare ekonomiskt och soci-
alt i det nya samhället som kommer att formas, både i
den del av Europa som har varit medlemmar i EU
längre eller kortare tid och de som kommer som nya
medlemmar. Jag vet att det finns en bra lagstiftning
inom EU om jämställdhetsfrågor.
Har man avsatt medel för att implementera dessa
frågor i de nya medlemsstaterna? Har man över hu-
vud taget diskuterat i jämställdhetstermer? Har main-
streaming exporterats av den svenska regeringen?
Hur ser det ut med de frågorna?
Anf. 9 Margareta Andersson (C)
Herr talman! Låt mig också säga tack till Center-
partiet. Det har aldrig rått något tvivel om var partiet
har stått när det har gällt utvidgningen. Det har varit
ett gemensamt projekt. Det har varit inte minst viktigt
därför att utvidgningen kommer att sätta press på
jordbrukspolitiken, som för Centerpartiet under
många år har varit ett viktigt politikområde - precis
som för många andra av oss.
Den andra stora fråga Margareta Andersson tar
upp handlar om jämställdhetsperspektivet. Det är inte
tillräckligt förankrat i unionen. Ja, det finns med i
dokument. Det finns med i beslut. Men finns det med
i verkliga livet, i vardagen? Nej. Här finns många
olika dimensioner. Bland annat har vi den fattigdom,
det förtryck, de patriarkala strukturer och miljöer som
dröjer sig kvar i många av ansökarländerna. Det re-
sulterar ofta i trafficking - utnyttjande.
Sedan har vi de ekonomiskt mer utvecklade län-
derna. Trots en formell jämställdhet är det långt kvar
därför att det dröjer sig kvar andra skillnader mellan
män och kvinnor som är oerhört svåra att komma åt
och att bekämpa. Här finns oerhört mycket kvar att
göra. Vi har inte varit tillräckligt framgångsrika på
den punkten. Vi fortsätter, och vi strävar. Vi är inte
alltid i det läget att vi upplever att vi har en stor majo-
ritet bakom oss - om jag uttrycker mig försiktigt. Det
är jag sorgsen över.
Anf. 10 Göran Persson (S)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jordbrukspoli-
tiken är en stor fråga som vi från Centerpartiet ofta
har oroat oss för.
Statsministern tog upp en diskussion om kon-
ventsarbetet. Hur ser det ut på det området? Kommer
mainstreaming-frågorna och jämställdhetsfrågorna att
hanteras på något särskilt sätt eller kommer de att
flyttas in i de allmänna diskussionerna angående
konventet och den eventuella nya konstitutionen?
Anf. 11 Margareta Andersson (C)
Herr talman! Jag törs inte svara exakt hur kon-
ventet kommer att utnyttja möjligheten att lyfta fram
jämställdhetsfrågorna. Det blir sedan en regerings-
konferens där vi ska gå in i ett förhandlingsarbete.
Där vet vi att vi från regeringens sida kommer att
driva detta.
Regeringens representanter kommer också under
resan fram till regeringskonferensen att göra vad som
är möjligt på området. Vi vet att när vi förhandlade
fram Amsterdamavtalet var det möjligt att ordentligt
lyfta fram jämställdhetsfrågorna i regeringskonferen-
sen.
Men det är en sak att fatta beslutet, det är någon-
ting annat att implementera det och ytterligare något
tredje att se att det blir ett resultat. Vi är en bit på väg,
men det är långt kvar.
Anf. 12 Göran Persson (S)
Herr talman! Tack, statsministern, för informatio-
nen.
I dag lever många kvinnor och män som illegal
arbetskraft i Sverige. Många av dem kommer från de
baltiska staterna och Polen. Den fria rörligheten för
människor att bosätta sig och arbeta var man vill är en
viktig fråga för Miljöpartiet, som vi principiellt är
positiva till. I Europeiska unionen finns en princip om
människors fria rörlighet, att få bosätta sig och arbeta
var man vill i hela unionen.
Tyvärr finns det i dag, trots ambitionerna med ut-
vidgningen, länder - till exempel Tyskland - som
säger att man inte vill acceptera denna fria rörlighet
för de människor som kommer från de nya medlems-
staterna. Man ska ha en karantänstid på sju år då man
inte ska tillåta arbetskraft att invandra på samma
villkor från dessa länder som från övriga EU-länder.
Det är bekymmersamt eftersom det motverkar ett av
de, som jag ser det, mycket positiva syften som ändå
finns i Europeiska unionen - oavsett åsikt i stort.
Det finns en risk att muren mellan öst och väst
kommer att finnas kvar betydligt längre än vad man
vill ge sken av när man pratar om det positiva med
utvidgningsprocessen.
Jag skulle gärna vilja höra statsministerns syn på
den typen av undantag och hur Sverige ställer sig till
att självt göra den typen av undantag. Helst vill jag
höra statsministern tydligt säga ifrån att Sverige inte
kommer att acceptera den typen av undantag utan i
stället acceptera människors fria rörlighet.
Anf. 13 Maria Wetterstrand (Mp)
Herr talman! Det var under det svenska ordföran-
deskapet som vi förhandlade fram en lösning med
Tyskland och Österrike om en sjuårig övergångstid
för arbetskraftens rörlighet. Åt andra hållet fick po-
lackerna igenom motsvarande skydd för förvärv av
egendom i Polen under en övergångstid av - tror jag
- tolv år.
Vi kommer inte att utnyttja detta från svensk sida.
Vi har också möjlighet att göra det, såvida det inte
inträffar väldiga störningar på vår arbetsmarknad. Det
är någonting som vi i dag inte kan förutse. Vi tror inte
att det blir så, och därför kommer vi inte att utnyttja
det.
Man måste sätta in detta i sitt politiska samman-
hang. Tyskland har en hög arbetslöshet. Österrike är
ett litet land med någon halvtimmes-timmes bilresa
mellan huvudstäderna Wien och Bratislava. Den
situation de har är någonting helt annat än den vi har,
omgiven av en östersjö mellan de nya grannarna och
oss själva.
I Österrike och Tyskland finns en rädsla för en
snabb arbetskraftsinvandring. Jag tror att de har fel,
och det har jag sagt till dem. Men de tror så. Varför
tror jag att de har fel? Jo, vi har en erfarenhet, nämli-
gen förra utvidgningen när Spanien kom in. Då var
fransmännen ohyggligt oroliga för att spanjorerna
skulle komma i jättelika mängder in i Frankrike, och
man begärde undantag av precis det slaget. Man fick
långa övergångsregler. Fransmännen utnyttjade dem
ett år. Varför? Det kom inte en spanjor, av det enkla
skälet att plötsligt föddes hoppet om en bättre framtid
i det egna landet. "Mina barn kommer att få det bättre
än jag. Varför ska vi flytta?"
Så blir det också i Polen, och så blir det i Balti-
kum. Det blir hopp om en bättre framtid. Den som
tror på framtiden drar inte i väg med sig själv och
sina barn utan blir kvar hemma där man talar sitt
språk och där man känner sig förankrad i sin kultur.
Jag är övertygad om att det blir så nu också.
Men för att klara ett tyskt och ett österrikiskt pro-
blem i närtid politiskt fick de en övergångstid.
Anf. 14 Göran Persson (S)
Herr talman! Jag är glad att statsministern ut-
trycker utgångspunkten att Sverige inte ska ha den
här typen av undantag, men jag blir lite bekymrad
över att det lämnas öppningar för att vi skulle kunna
tänkas införa detta.
Precis på samma sätt som det finns många, inte
minst unga människor, i Sverige som gärna vill resa
utomlands, bosätta sig och arbeta en tid i andra länder
finns det människor i länderna på andra sidan Öster-
sjön som är intresserade av att röra på sig på samma
sätt. Det ser jag inte som ett problem utan som en
mycket positiv utveckling i världen.
Jag tror inte heller att det kommer att bli någon
form av invasion. Grunden är att människor vill stan-
na och vara där de är födda, därför att de känner till
sitt eget land och sin kultur. Men på grund av att
människor vill röra på sig är det enormt viktigt att
man försöker öppna upp både den svenska arbets-
marknaden och hela EU:s arbetsmarknad för fler
människor än de som i dag har tillträde till den.
Det här är också en viktig rättvisefråga i världen.
Jag tycker inte att vi i den rika delen av världen ska
sitta och hålla våra rikedomar för oss själva, utan vi
ska naturligtvis också låta andra människor som vill
komma hit och arbeta göra det.
Ett väldigt stort problem i dag är den illegala ar-
betsmarknaden, där man just utnyttjar arbetskraft från
de länder som nu kommer att bli medlemmar. Det
problemet löser vi inte med några svenska undantag.
Anf. 15 Maria Wetterstrand (Mp)
Herr talman! Just detta att det redan finns arbets-
kraft i vårt land från andra EU-länder understryker att
vi växer ihop. Den arbetskraften ska självfallet inte
behöva vistas här illegalt. Det handlar ofta om att den
illegala arbetskraften är utnyttjad och missbrukad, har
dåligt skydd och dåliga löner. Det är omständigheter
som vi aldrig skulle acceptera för den arbetskraft i
Sverige som har en bakgrund i vårt eget land. Det är
viktigt att utvidgningen kommer till också av det
skälet.
Vad jag sade var att grundinställningen är den att
vi inte tänker utnyttja de här undantagsreglerna, såvi-
da det inte inträffar störningar. Det är rimligen en
självklarhet. Om vi gör en felaktig bedömning och
det kommer 100 000 eller 250 000 personer ganska
kvickt måste vi självfallet hantera en sådan situation
på något sätt. Det vore naivt att inte göra det. Det
vore rent motsträvigt mot hela andan i utvidgningen.
Jag betraktar det som en självklarhet.
Vi har möjligheten. Vi tror inte att vi behöver an-
vända den. Vi vill inte använda den. Men vi tvekar
inte att skydda oss om det är nödvändigt.
Anf. 16 Göran Persson (S)
Herr talman! Tack, statsministern, för en redig in-
formation om Köpenhamnsmötet.
Robert Schuman, Konrad Adenauer och Alcide de
Gasperi ivrade för, ordade om och skrev åtskilligt i
sina önskemål och strävanden att folken i Europa
måste komma närmare varandra. Man visste av erfa-
renhet att bakom gränser gror misstänksamhet och
misstro.
Järnridån, det kalla kriget, gastkramade en hel
värld, som vi alla vet.
Den gångna weekenden i Köpenhamn: Europa
håller på att läka samman.
Jag tycker att detta är en ofantligt stor glädjens
dag.
Herr talman! Vi har en benägenhet - det är natur-
ligtvis i högsta grad angeläget och rimligt - att se
framtida problem. Men vi vet att mänskliga relationer
alltid har och alltid kommer att ha problem. Men att
människor möts, lär känna varandra och bygger broar
av förståelse är, tror jag, det säkraste sättet att skapa
möjligheter för freden.
Allt det vi talar om - arbetstillfällen, att resa, att
utvecklas, att se ekonomisk tillväxt - har freden som
förutsättning. Ju mer av gemenskap, desto tryggare
framtid. Det är också något som är centralt för mig i
den framförliggande folkomröstningskampanjen.
Herr talman! Det här var ingen fråga, utan jag
ville få uttrycka mig den här dagen, en dag av tack-
samhet för att jag fick vara med om det tillfälle som
jag som yngling aldrig trodde att jag skulle få vara
med om.
Anf. 17 Alf Svensson (Kd)
Herr talman! Jag kan bara instämma i vad Alf
Svensson har sagt.
Anf. 18 Göran Persson (S)
Herr talman! Europeiska unionen hålls samman
av samarbete och gemensam politik. Exempel på den
gemensamma politiken är framför allt den gemen-
samma marknaden, handelspolitiken, konkurrenspo-
litiken och jordbrukspolitiken. I dag säger statsmi-
nistern att man är tveksam till om jordbrukspolitiken
kan förbli en gemensam politik och att Sverige kom-
mer att driva en linje där den ska åternationaliseras.
Detta är för mig ett steg bort från samarbete, bort
från gemensam politik och bort från den trend som vi
snart ska ta ställning till i en folkomröstning, nämli-
gen den gemensamma valutan, som också är en dju-
pare integration, ett djupare samarbete. En nationali-
sering av jordbrukspolitiken är ett steg åt ett annat
håll.
Min fråga är: Finns det gehör för detta hos de nya
länderna som kommer in? Varför lyfter statsministern
den här frågan just nu?
Anf. 19 Holger Gustafsson (Kd)
Herr talman! Jag sade inte riktigt så som Holger
Gustafsson refererar. Jag kanske uttryckte mig oklart.
Jag läser om det avsnittet i mitt tal:
Framför oss ligger nu ett par års hårt arbete med
att försöka samla tillräckligt stöd för reformer vid
förhandlingen om nästa fyraårsbudget år 2006. Om
det inte skulle gå ser jag inte något annat alternativ än
att omforma stödet till en nationell angelägenhet.
Vad jag menar är alltså att vi naturligtvis fortsätter
våra ansträngningar att reformera jordbrukspolitiken.
Men det jag har sett så här långt av den politiska
låsningen inom unionen gör att jag börjar misströsta.
Vi kan få ytterligare sex år med den jordbrukspolitik
vi nu har, med enorma subventioner, som framför allt
kommer att successivt byggas upp i de nya med-
lemsländerna. Det är en utomordentligt dålig och
farlig situation.
Det är inte heller, som jag sade i mitt anförande,
en bra situation att åternationalisera stödet, men det är
mindre ont och mindre dåligt. Jag tror att vad som
sedan kommer i nästa fas är ett yttre tryck mot unio-
nen och dess medlemmar, inte minst i världshandels-
förhandlingarna, att öppna upp det europeiska jord-
bruket för konkurrens. Då kommer debatten i framti-
den inte att handla om hur man primärt skyddar när-
ingen som sådan, utan om den andra dimensionen,
hur man ska hantera landskapet, kulturarvet. Då blir
kanske detta någonting som får bäras via nationernas
skattsedlar och inte på matpriset i varukorgen.
Det är den typen av resonemang jag för. Jag ser
gärna att vi kommer fram till en rationell politik på
europeisk nivå, men jag tror inte att det är möjligt.
Anf. 20 Göran Persson (S)
Herr talman! Jag är tacksam om statsministern tar
ett halvt steg tillbaka när jag belyser konsekvenserna
av en nationalisering av ett så viktigt politikområde.
Låt mig ta upp ett annat, närliggande område. Jag
tycker nämligen att det är viktigt att vi som välfärds-
länder stöttar de nya länderna också i jordbrukspoliti-
ken.
Det finns ett land som arbetar i samma riktning
när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken,
och det är Storbritannien. De vill alltså backa ur den
gemensamma politiken. Samtidigt har de en nära nog
50-procentig rabatt på sin egen avgift. Hur ser stats-
ministern på detta? Hur länge ska de få ha detta, vil-
ket är osolidariskt mot de nya länderna, som är avse-
värt mycket fattigare?
Anf. 21 Holger Gustafsson (Kd)
Herr talman! Den brittiska rabatten är någonting
annat än jordbrukspolitik. Låt mig bara säga att jag
inte tog ett halvt steg tillbaka från det jag sade i mitt
anförande. Mitt anförande var klart på den punkten.
Vi föredrar en reform inom unionen. Jag tror inte att
det är möjligt, och därför måste vi hitta ett näst bästa
alternativ. Då är en åternationalisering en position.
Men vi driver naturligtvis reformkravet så länge som
möjligt.
Den brittiska rabatten var Margaret Thatchers be-
drift. Det var Helmut Kohls generositet som en gång i
tiden skapade den situationen. Den lever kvar. Alla
dåliga beslut inom unionen har en viss förmåga att
överleva - de är väldigt svåra att ändra när de väl är
på plats.
Vi lyckades i förhandlingen i Berlin få bort vår fi-
nansiering av den brittiska rabatten. Det var så vi
tryckte ned vårt nettobidrag till unionen, som förut
var ännu större. Så vi betalar den inte. Jag tror att vi
är de som betalar allra minst. Vi betalar mindre än
många av de ansökarländer som nu kommer in. Som
jag sade då till brittiska journalister är det dags för
britterna att inse att Margaret Thatcher har avgått. Det
är en ny situation, och den här rabatten är inte för-
svarbar. Men de lät sig inte imponeras av det. De vill
ha den kvar. Och den striden har vi fortsatt framför
oss.
Anf. 22 Göran Persson (S)
Herr talman! Först vill jag egentligen instämma i
vad Alf Svensson sade. Jag tror att det som skedde är
en av de största framgångarna för möjligheten att
förena Europa. Jag tror att vi som är Europavänner
har en delad glädje.
Jag har egentligen en följdfråga till Holger Gus-
tafssons fråga om statsministerns öppnande redan i
detta läge för en eventuell renationalisering av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Jag förstår att re-
geringens och statsministerns inriktning är att först
reformera - och jag känner väl till de svårigheter som
finns - men på något sätt känns det ändå olustigt att
redan nu öppna för denna möjlighet. Det ger åtmin-
stone mig signalen om en resignation. Jag tror att det
skulle vara ett stort svenskt misslyckande om vi inte
lyckas reformera utan tvingas att backa så småning-
om. Därför är min fråga till statsministern: Hur långt
är den svenska regeringen beredd att gå? Jag menar
inte att jag vill ha några detaljidéer när det gäller
åtgärder. Men är man exempelvis beredd att ta in
andra områden vid sidan av jordbrukspolitiken för att
nå en reform på detta område? Jag tror nämligen att
just jordbrukspolitiken har varit en väldigt viktig del i
det gemensamma arbetet. Den är krånglig och svår,
och ändå har vi lyckats med en gemensam politik så
här långt.
Anf. 23 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Vi kan diskutera det här länge, och
vi får väl chans att återkomma till detta också. Men
man kan bara göra en liten reflexion. Tänk om Euro-
pa i stället för att hålla i gång en jordbruksproduktion
som vi inte behöver och som resulterar i miljöförstö-
ring och i att vi slår ut u-ländernas möjlighet på
världsmarknaden använde de pengarna - det handlar
om jättelika belopp, halva EU:s budget - till exem-
pelvis forskning.
Vi har ju sagt att vi vill göra unionen till den mest
konkurrenskraftiga ekonomin på tio års sikt. Vi hal-
kar efter våldsamt - det ser vi nu - gentemot USA
och andra delar av världen som satsar mycket med-
vetet på forskning. Det är ett område som jag skulle
kunna se framför mig där vi skulle behöva ha nya
resurser. Det finns också andra. Vi har den europeiska
infrastrukturen, och det finns ytterligare områden av
det slaget som alla bygger under vår förutsättning att
växa i den moderna delen av ekonomin.
Låt oss sedan hantera jordbruksfrågorna och det
som hänger ihop med dem, inte minst utifrån ett kul-
turarvsperspektiv, och se till att den näring som finns
utsätts för en konkurrens som är riktig också i andra
delar av ekonomin.
Anf. 24 Göran Persson (S)
Herr talman! Statsministerns ambitioner är natur-
ligtvis vällovliga, men min fråga var om statsminis-
tern och regeringen är beredda att även ta in andra
områden än jordbrukspolitiken i sina ansträngningar
för att kunna nå reformer hellre än ett tillbakadragan-
de av den nuvarande jordbrukspolitikens inriktning.
Anf. 25 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Vi är öppna för alla konstruktiva
förslag. Vi kommer att ha en omfattande samråds-
verksamhet före regeringskonferensen, så finns det
idéer om hur det ska gå till tar vi gärna emot dem,
men vi bör inte fortsätta dagens ordning. Det är inte
en modern politik, och det är inte vad Europa behö-
ver.
Anf. 26 Göran Persson (S)
Herr talman! Även jag vill tacka statsministern för
redovisningen inför kammaren. Jag är inte den första
som säger det här i dag, men det är självfallet en
glädjens stund för Europa. Det är fantastiskt att länder
som Estland, Lettland, Litauen och Polen, länder som
vi för inte så länge sedan såg tillhöra en helt annan
värld, nu är på väg in i det Europa som vi är en del
av.
Jag måste säga att jag har kunnat hålla med om
det allra mesta som statsministern har sagt här i dag.
Det känns lite ovanligt men också rätt angenämt på
grund av att det är en stor händelse. Kanske är det en
risk att vi alldeles för snabbt griper oss an de normala
frågorna och att vi i det bruset glömmer den mycket
stora förändring som detta innebär. Det vore illa av
det skälet att vi då gör Europatanken lite grann en
otjänst genom att se detta som en politisk fråga av
väldigt många andra. Jag tror att det förtjänar att
sägas här i dag att den utvidgning som vi nu ser visar
att det europeiska projektets idé fungerar.
Alla de östeuropeiska länderna är nu inne i en
modell av rättsstat, demokrati och marknadsekonomi
som är stabil, men de har också utvecklats i den rikt-
ningen och inte i någon annan riktning. Vi har inte
fått se det elände som vi har kunnat se i andra delar
på jorden. Själva fredsidén har fungerat. Jag tror att
detta är viktigt inte minst eftersom det finns de som
hade velat att Sverige inte hade varit med i Köpen-
hamn och de som hade önskat att EU inte hade fun-
nits. Tittar vi på vad som i dag har hänt ser vi också
betydelsen av att Europeiska unionen finns.
Jag skulle bara vilja understryka att det är viktigt
att nu också ha blickarna framåt, och beträffande
nästa stora projekt, nämligen när det gäller konventet,
vill jag fråga statsministern: Hur ska Europa styras?
Tidigare har regeringen fört fram en tanke på att man
ska lägga mer tyngd på ministerrådet och en vald
president. Det menar jag skulle vara till förfång för de
små staterna och jämbördigheten mellan de olika
länderna. Det vore bra att få ett besked på den punk-
ten, för där har vi nästa stora debatt som också bärs
upp av idéer.
Anf. 27 Gunnar Hökmark (M)
Herr talman! Först ska jag ta upp den första delen
av Gunnar Hökmarks inlägg. Den är värd en reflexion
av följande slag: Många av dem som tycker att Sveri-
ge borde lämna EU är glada över att de tre baltiska
staterna och Polen nu är medlemmar. Det finns något
slags bristande logik i det som det är värt att reflekte-
ra över. Vi behöver inte gräva mer än så i det i dag.
Sedan är jag glad för att Hökmark tar upp diskus-
sionen om konventet. Jag är för mellanstatlighet. Jag
är motståndare till federalism. Det är möjligt att EU
så småningom blir en federation, men det kommer att
vara långt fram i tiden. I den här regeringskonferen-
sen handlar det inte om att lyfta fram de federala
strukturerna.
Det finns tre stycken politiska kroppar i denna
union. Det är parlamentet. Det är kommissionen, och
det är råden. Det som garanterar mellanstatligheten är
framför allt råden. Svenska ministrar kommer till
riksdagen för att inhämta synpunkter innan de åker
till EU för att fatta beslut. Det gör de därför att de
åker till ett europeiskt råd av något slag och tar ett
beslut. Det är ingen kommissionär som kommer hit
och hämtar synpunkter. Det är ingen Europaparla-
mentariker som kommer hit och hämtar synpunkter,
utan det är ministrarna, och statsministern, innan de
åker till råden och där tar besluten. I dagens struktur
är det råden som garanterar mellanstatligheten.
I konventet är det en oerhörd fixering på att stärka
parlamentets roll och kommissionens roll. Jag är inte
motståndare till vare sig parlamentet eller kommis-
sionen; deras roller kan behöva förstärkas. Men om
ingen talar om att också förstärka Europeiska rådets
roll och är innovativ när det gäller hur det ska ut-
vecklas kommer vi per automatik att få en drivning
över mot de två organ i unionen som båda bär federa-
lismens drag. Det vill jag inte ha, och det vill reger-
ingen inte ha. Jag tror heller inte att en riksdagsmajo-
ritet vill ha det så. Därför ska vi vara konstruktiva och
innovativa när det handlar om att förstärka rådets
ställning i den europeiska organisationen.
Idén om en vald ordförande - på EU-språk heter
ordförande president - inom rådets krets är ett sätt att
skapa kontinuitet och synlighet och förstärka rådets
ställning och på så sätt understryka mellanstatlighe-
ten. Mellanstatligheten, där varje stat i slutändan har
en röst vid vissa viktiga beslut, är en garanti för att de
små staterna har sin rätt tryggad. Så upplever jag det,
och därifrån startar jag min diskussion omkring Eu-
ropas utveckling.
Anf. 28 Göran Persson (S)
Herr talman! Detta är en viktig diskussion. Jag
tror att statsministern gör ett fel när han säger att det
handlar om att välja mellan mellanstatlighet och fede-
ralism. Det som har gjort projektet att bygga den
europeiska unionen så lyckosamt är just att det har
varit ett pragmatiskt mellanting mellan förmågan att
bestämma gemensamt och genom olika typer av kva-
lificerade beslutsformer, och det som är renodlad
mellanstatlighet. Frågan handlar inte om federalism. I
likhet med statsministern tror jag inte att det finns
stöd för det i denna kammare. Det handlar snarare om
de små ländernas roll och hur väl det regelverk man
kommer fram till ska uppfyllas. Vi vet att ju mer
tyngdpunkten ligger på rådet ju mer kommer de stora
länderna att kunna fatta besluten och driva utveck-
lingen vid sidan om de små. Hur glada vi än kan vara
så tillhör inte Sverige de stora länderna.
Anf. 29 Gunnar Hökmark (M)
Herr talman! Gunnar Hökmark har fullständigt
fel. Det kanske beror på att han inte har någon erfa-
renhet av hur arbetet går till inne i unionen. Det är en
total missuppfattning att rådet skulle vara en tummel-
plats för de stora länderna. Så fungerar det inte. Det
är som Helmut Kohl sade: När man kommer till slutet
och ska ta ställning har varje land vid bordet en röst.
Därför byggde Helmut Kohl lika gärna allianser med
Luxemburg som med Frankrike. Därför tog Helmut
Kohl med personlig generositet och kanske också
politisk avsikt hand om mig när jag kom in i rådet.
Precis som han hade jag en röst i slutändan.
Man lyssnar naturligtvis mer på stora länder än på
små länder om man bara utgår från nationernas stor-
lek. Men i Europapolitiken som i ett annat viktigt
sammanhang är det inte alltid storleken som är avgö-
rande. Det handlar också om de goda argumenten,
förmågan att bygga nätverk, presentera idéer och
driva projekt. Det gör man i rådet. Jag har inte någon
gång upplevt att någon betraktat till exempel kom-
missionen som per definition de små ländernas före-
trädare eller att det skulle ha märkts när man fördelat
portföljerna i kommissionen att det skulle ha varit de
små länderna som fått de tunga portföljerna. Jag tror
att det är i rådet man har garantin och säkerheten.
Anf. 30 Göran Persson (S)
Herr talman! Jag tackar statsministern för infor-
mationen. Jag vill börja med att instämma med stats-
ministern och tidigare talare som i kammaren uttryckt
glädje över att öst och väst nu är enade i Europa. Det
är verkligen historiskt.
Jag vill sedan gå in på jordbrukspolitiken. Stats-
ministern har ju nämnt att det varit en knäckfråga i
förhandlingarna. Några andra talare har tidigare tagit
upp detta. För Folkpartiet liberalernas del har reger-
ingen fullt stöd att med kraft driva på EU för att re-
formera jordbrukspolitiken. Det är en sjuk politik som
leder till höga livsmedelspriser, överproduktion och
hindrar u-länderna från att exportera sina produkter
till oss i Europa. Nu gäller det för Sverige att samla
stöd. Statsministern har redogjort för en viss
misströstan beträffande möjligheterna att göra detta.
Om reformen inte skulle lyckas innebär det att de
nya medlemsstaterna ska få full tillgång till jord-
brukssubventionerna. Det innebär i sin tur att jord-
brukspolitikens andel av budgeten måste öka. Jag vill
fråga statsministern: Vilka länder skulle vara beredda
att betala detta genom höjda avgifter till Europeiska
unionen?
Anf. 31 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)
Herr talman! 2006 års budgetförhandling kommer
att handla om detta. Vi gjorde en klok sak i Bryssel.
Där fick vi från svensk, tysk, holländsk och brittisk
sida in att i det budgetperspektiv som finns för jord-
brukspolitiken under perioden 2007-2013 ska resur-
serna inte räknas upp med mer än 1 % varje år. Det
handlar om 1 % nominellt. Med en inflation som
ligger över 1 % blir det varje år en urholkning. I detta
ska nya länder som ska ha ett högre stöd fasas in.
Det är vår uppfattning att det ska resultera i en
omfördelning inom gruppen. Då blir det spänningar.
Vi får se om det kommer att gå att hantera politiskt.
Jag har ingen prestige i frågan. Vi är helt överens i
kammaren i vår syn på detta. Det finns ingen som
helst anledning att dölja att det är ett jätteproblem. Vi
betalar för någonting som vi inte får någonting tillba-
ka av. Så är det.
Å andra sidan kan jag komplicera det genom att
fråga om ni tror att de polska bönderna efter att de har
fått direktstöden tycker att det är kul att höra att det
första som ska hända är att de avvecklas. Kommer de
att vilja rösta för en regering som driver en sådan
politik i unionen? Jag tvivlar starkt på det. Man får
vara lite politisk realist.
Vi ska kämpa och gärna med Folkpartiets stöd.
Det känns tryggt. Vi ska kämpa så länge vi kan och så
hårt vi kan. Om det inte går blir det verkligt hårda att
säga att länderna ska betala själva och inte ta det via
EU-budgeten. Då får man en närmare diskussion.
Ofta finns i Europasammanhang uppfattningen att det
som Bryssel betalar är gratis, att det inte kostar nå-
gonting. Det kan vara så för en del. Det är definitivt
inte så för oss. Det blir allt mindre så för alltfler län-
der. Vi kämpar på. Jag har i grunden precis samma
uppfattning som Cecilia Nilsson.
Anf. 32 Göran Persson (S)
Herr talman! Jag vill också börja med att tacka
statsministern och regeringen, inte bara för redogörel-
sen i dag utan även för det arbete som regeringen har
lagt ned på att åstadkomma utvidgningen, inte minst
under det framgångsrika svenska ordförandeskapet.
Men jag måste erkänna att jag blir lite orolig när
jag hör talet om att exportera den svenska välfärds-
staten. Enligt min erfarenhet, som i huvudsak ligger
inom drogpolitikens område, är det ett bra sätt att reta
upp våra samarbetspartner att säga att de ska kopiera
vår modell. Samtidigt måste jag instämma med stats-
ministern att vi nu kan verka i ett större område för
våra idéer och vår känsla för vad välfärd är. Det kan
vi göra inte minst i Europaparlamentet som i hög grad
arbetar med partigrupper.
Jag tror att arbetet ska bedrivas på en lägre nivå
än mellan regeringarna. Jag brukar uttrycka det så att
vi har bundsförvanter i alla europeiska länder. Med
deras hjälp kan vi driva vår uppfattning.
Vi ska också vara medvetna om att den svenska
välfärdsstaten minsann inte är perfekt. Vi kan också
lära oss en del av andra. Det handlar inte om att ex-
portera färdiga lösningar i alla avseenden.
I dag är inte det viktiga om vi kan exportera vår
politik. I dag är det viktiga att inte EU-samarbetet
hindrar oss från att föra vår välfärdspolitik genom att
handelspolitik och marknadstänkande tar över det
sociala ansvaret. Det är dagens verklighet. Om man
vill skapa utjämning genom marknadstryck, som ju är
en del av Europakommissionens strategi, gäller det att
det inte bara blir utjämning nedåt så att den som har
den lägsta nivån på sin välfärdspolitik sätter normen
för alla andra. Det måste bli möjligt att få en utjäm-
ning som innebär att människor i hela Europa får det
bättre och skyddas mot ofärd.
Inom EU har man slagit fast att hänsyn till folk-
hälsan ska vägas in i alla beslut. Enligt min uppfatt-
ning måste det tas på allvar. Delar statsministern min
uppfattning?
Anf. 33 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Jag delar helt och fullt denna upp-
fattning. Det är självklart.
Gabriel Romanus satte i sitt inlägg fingret på en
punkt som jag har försökt tala om. Det är inte han-
delspolitiken som ska stå för den sociala utjämningen
och det sociala ansvaret. För att handelspolitiken ska
fungera på ett sätt som vi tycker är acceptabelt krävs
det att den kombineras med en skyddslagstiftning för
miljön exempelvis. Det krävs ett socialt ansvarsta-
gande för arbetskraften och en vettig behandling av
regioner som är stadda i omvandling, allt det som vi
ofta förknippar med det vi kallar för välfärd och väl-
färd för alla.
Det är därför som jag tror att den debatt som vi för
i parlament av det här slaget kommer att flytta in i de
europeiska organen. Gabriel Romanus kommer att få
se att partigrupperna finns också där och att deras
åsikter bryts mot varandra. Det finns en höger, en
vänster och några som försöker att stå mittemellan.
Så är det ju också de sammanhangen. Det kommer att
handla om en dragkamp om livets goda, hur det som
vi gemensamt har skapat ska fördelas på ett sådant
sätt att det stimulerar ytterligare att nytt välstånd
skapas. Det är de eviga politiska frågorna som ska
behandlas också på ett sådant sätt att freden kan kla-
ras.
Jag argumenterar för den svenska välfärdsmodel-
len. Sedan är jag inte alldeles övertygad om att alla
kommer att gilla den, lika lite som en del gör här.
Men jag är stolt över den, men jag är inte nöjd med
den. Det finns mycket i den som är bra och som andra
kan ta intryck av samtidigt som vi kan förbättra en del
genom att lära av andra. Men tro inte för ett ögon-
blick att inte också kampen finns där, mellan höger
och vänster, svart och vitt, ont och gott, surt och sött,
kallt och varmt, rött och blått. Så är det.
Anf. 34 Göran Persson (S)
Herr talman! Jag tror att de flesta av oss, inte
minst när vi reser utomlands, är ganska stolta över
den svenska välfärdsstaten.
Jag noterar att det är ett annat tonläge när man ta-
lar om att vi kan lära av varandra än när man bara
säger att vi ska exportera den svenska välfärdsstaten.
Det sistnämnda är ett bra sätt att förhindra att andra
tar till sig våra tankar.
Anf. 35 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Den uppfattningen delar jag helt. Vi
har ingen som helst anledning att tro att vi genom att
vara självgoda och självtillräckliga påverkar någon
annan. Det är resultaten som måste tala. På vissa
områden har vi goda resultat och på andra områden
har vi sämre resultat. Då får vi lära av andra, och det
finns mycket att lära av andra i Europa. Det är en fin
erfarenhet.
Det är också lite av tanken med en union, att vi
tillsammans blir starkare. Nu är vi 25 som är tillsam-
mans, och det är en fin avslutning på riksdagsåret
2002 för en statsminister att från kammarens talarstol
få redogöra för ett historiskt beslut som ju Sverige
under full enighet i kammaren och på ett aktivt sätt
under många år har medverkat till. Ett bättre sätt att
avsluta riksdagsåret kan jag inte tänka mig.
Så med Köpenhamnsmötet i färskt minne och med
stor tacksamhet för allt stöd önskar jag talmannen och
kammaren en god jul.
Anf. 36 Göran Persson (S)
Herr talman! Jag vill också inledningsvis önska
både statsministern och talmannen god jul.
Utvidgningen sätter ju också fokus på en annan av
EU:s viktiga och avgörande ödesfrågor, det vill säga
den folkliga förankringen av EU-projektet. När vi nu
har fått en union som växer blir det ännu viktigare att
diskutera hur man ska se till att EU:s demokratiska
legitimitet stärks.
Ett sätt är förstås att diskutera EU:s arbetsformer,
att stärka EU-parlamentet på ministerrådets bekost-
nad samt att öka öppenheten och insynen i EU-
samarbetet. På något sätt tycker jag att det är orimligt
och också demokratiskt tvivelaktigt att 15 eller 25
stats- och regeringschefer stänger in sig i slutna rum
och avgör de stora frågorna i Europasamarbetet.
Jag tror också att vi kan göra en hel del saker här
hemma. Min fråga handlar om riksdagens arbetsfor-
mer. Ganska nyligen kom det en vetenskaplig rapport
som visade att svenska riksdagsledamöter känner att
de har betydligt mindre möjligheter att påverka EU-
politiken än exempelvis finländska riksdagsledamö-
ter.
Då är min fråga till statsministern: Vad avser
statsministern att göra för att den svenska riksdagen
ska få spela en större roll i EU-samarbetet?
Anf. 37 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Riksdagens arbetsformer skulle jag
väldigt gärna vilja lägga mig i, men jag tror inte att
det blir uppskattat om vi började reformarbetet med
att jag berättade vad som skulle göras.
Riksdagen har dessa frågor på bordet. Fortsätt
diskussionen och gör det gärna i dialog med regering-
en! Som svar på en fråga från Carl B Hamilton dekla-
rerade jag tidigare att jag gärna ser en ökad öppenhet.
Nu vill jag önska ett gott nytt år.
Anf. 38 Göran Persson (S)
Vi tackar för det och önskar statsministern en god
jul och ett gott nytt år. Hoppas att tomten kommer.
Därmed är informationen från regeringen avslu-
tad.