Arbetsgivares skyldighet att upprätta en rehabiliteringsplan

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska företagens administrativa börda för sjukskrivningar.

Forskning har visat att rehabilitering där medicinska insatser kombineras med åtgärder på arbetsplatsen är de som är mest effektiva för att en sjukskriven person ska kunna komma tillbaka till arbete.

Det är denna kunskap som ligger bakom att arbetsgivaren från och med den 1 juli 2018 ska upprätta en plan för återgång i arbete för arbetstagare som varit sjukskrivna 30 dagar, om det kan antas att sjukfallet kommer att pågå i minst 60 dagar.

Arbetsgivares skyldighet har kombinerats med ett arbetsplatsnära rehabiliteringsstöd till arbetsgivare. Detta kan användas för insatser som bidrar till att förebygga sjukfrånvaro och öka sjukskrivna arbetstagares möjligheter att återgå i arbete. Stödet kan användas för att köpa expertstöd via företagshälsovård eller andra anordnare. Detta är särskilt betydelsefullt för mindre arbetsgivare som ofta inte har samma erfarenhet av längre sjukskrivningar.

För att stödja arbetet på arbetsplatserna har Försäkringskassan fått i uppdrag att förbättra sin samverkan med bland andra arbetsgivare och genomföra fler möten med dem i syfte att underlätta för arbetstagare att komma tillbaka i arbete.

Den funktion inom hälso- och sjukvården för rehabiliteringskoordinering som regeringen har föreslagit bör också underlätta kontakterna mellan hälso- och sjukvården och arbetsgivarna och underlätta för arbetsgivarna att uppfylla sitt rehabiliteringsansvar.

Regeringen har även gett Inspektionen för socialförsäkringen i uppdrag att följa upp och utvärdera arbetsgivarnas skyldighet att utarbeta planer för återgång i arbete. ISF ska även utvärdera det ekonomiska stödet till arbetsgivarna och hur Försäkringskassan använder sig av planerna i sin handläggning. Även samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket ska följas upp och utvärderas. Utvärderingen ska göras med ett jämställdhetsperspektiv. Uppdraget ska delredovisas den 30 november 2020 och slutredovisas samma datum 2021.

Jag delar Solveig Zanders uppfattning att administrativa bördor för mindre arbetsgivare ska hållas på en så låg nivå som möjligt. Behovet av stöd till dem vid upprättande av rehabiliteringsplaner är en del i detta arbete. Jag tror också att Solveig Zander är överens med mig om att det är viktigt att även anställda inom mindre företag ska få ett bra stöd för att komma tillbaka i arbete efter sjukdom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret. Självklart är vi helt överens vad gäller anknytningen till arbetet, och det råder inget tvivel om att medicinska insatser är viktiga och verkligen medverkar till att den sjukskrivne anställde snabbare kommer tillbaka till jobb. Men det handlar om att jobba i förebyggande syfte, så att man inte behöver bli sjukskriven. Jag undrar naturligtvis vad ministern gör åt det. Det är inte så lätt att komma tillbaka när man väl har varit sjukskriven i 30 dagar eller 60 dagar.

Nu har ni från regeringen infört ett system där arbetsgivaren ska veta hur länge en person är sjukskriven. Det är det som det handlar om. Man ska upprätta en plan. Detta kombineras med att arbetsgivaren kan ansöka om ett arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd - det är väl det ministern menar, antar jag. Då lägger man i allra högsta grad det största ansvaret på arbetsgivaren och företagaren. Hur menar ministern att det skulle minska den administrativa bördan? Det är det jag frågar om.

Arbetsgivaren ska alltså veta att man är sjuk längre än 60 dagar. Men läkaren kan inte lämna uppgifterna till arbetsgivaren om inte den anställde själv går med på det. Jag undrar om ministern har tänkt på det. Dessutom kan Försäkringskassan avslå läkarintyget. Hur ska arbetsgivaren kunna veta det innan den börjar med sin plan?

Det är också så att bidragsansökan till Försäkringskassan ska göras i efterhand, det vill säga året efter att man vidtagit åtgärder för att underlätta återgång i arbete. Det här gör givetvis att arbetsgivaren är oerhört osäker och måste ta kontakt med oerhört många instanser och människor. Det tar tid, och det är en arbetsbörda för en arbetsgivare.

Tre av fyra företag är enmansföretag. De har inte rätt till det här alls. De kan inte göra en rehabiliteringsplan för sig själva. Förra veckan diskuterade ministern och jag hur svårt det är för en företagare att få sin sjukpenninggrundande inkomst fastställd, om de över huvud taget får någon. Vad gör ministern och regeringen åt arbetstagaren i det sammanhanget? Det är ju faktiskt i de små företagen som jobben skapas. Vi ska vara rädda om företagen.

Jag måste verkligen återkomma till min fråga: Hur minskar man den administrativa bördan för företagen i sjukskrivningsprocessen? Vad säger ministern om det?

Fru talman! Jag tackar Solveig Zander för interpellationen, för inlägget och inte minst för engagemanget i de frågor som handlar om sambandet och relationen mellan socialförsäkringarna och företagandet. Jag kan försäkra Solveig Zander om att jag och regeringen avser att jobba aktivt med de här frågorna. Jag uppskattar verkligen att det finns ett engagemang för de frågorna i det här huset genom Solveig Zander.

När det gäller den specifika frågan om arbetsgivarens ansvar har den skyldighet som införts för arbetsgivare föregåtts av ett ordentligt arbete där regering och riksdag tagit del av forskning som finns på detta område om hur vi på bästa möjliga sätt kan förbättra insatserna vad gäller rehabilitering för sjukskrivna. Forskningsrådet Forte fick i uppdrag att titta på de frågor som handlar om vilka metoder som visar sig vara effektivast. Forte tittade också på de internationella erfarenheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutsatsen från den här kunskapssammanställningen var att rehabilitering som omfattar insatser på arbetsplatsen är effektivare för återgång i arbete än annan rehabilitering. Det gäller helt enkelt att fokusera rehabiliteringsinsatserna på arbetsplatsen om det är möjligt. Detta är grunden till det beslut som riksdagen har fattat om införande av skyldigheten att upprätta en plan för att förstärka rehabiliteringen. Det gäller anställda som har varit sjukskrivna i 30 dagar, om man kan anta att sjukfallet kommer att pågå i minst 60 dagar. Det är alltså ett antagande som arbetsgivaren ska göra.

Hur omfattande ska då planen vara? Med anledning av Solveig Zanders interpellation fick jag djupdyka i den frågan.

Man kan titta på det underlag som finns. Det finns egentligen inte några formella krav på planens innehåll, på tal om administrativ börda. Det ska handla om vad som bör göras för att underlätta för en arbetstagare att återgå i arbete. Jag skulle tro att de flesta, inte minst småföretagare, har det perspektivet från början. Det absoluta flertalet företagare vill självklart inte ha en utveckling där deras anställda är sjukskrivna.

Det är seriösa företagare som bidrar till tillväxt och utveckling i vårt land. Vad regering och riksdag har gjort är att vi har hittat en metod för att ge stöd till företagarna med bland annat ersättning så att rehabiliteringsinsatserna också kan genomföras i mindre företag och inte bara i de stora som har resurserna.

Man har gjort en uppskattning att en sådan plan tar i genomsnitt ungefär 20 minuter att ta fram. Tittar man på propositionen som riksdagen beslutade om nämns i den exempel på vad som kan ingå i planen, som dessutom saknar formella krav. Där anges möjlighet att arbeta visstid, alltså deltidssjukskrivning, anpassning av arbetsplatsen eller arbetsuppgifter, omplacering tillfälligt eller permanent, behov av arbetstekniska hjälpmedel och behov av omskolning till andra arbetsuppgifter.

Solveig Zander som är väl bekant med både socialförsäkringarna och inte minst företagares villkor vet att det här är ett arbete som företagare normalt gör. Men då måste vi säkerställa att stödet finns där. Solveig Zander har helt rätt. Vi måste titta på hur vi kan jobba för att det inte ska innebära en stor administrativ börda.

Vi får en kartläggning av ISF nästa år. Då ska vi ta med oss också den aspekten. Är det något i detta som är administrativt betungande utan skäl? Då får vi helt enkelt hantera det. Det är ingen som vill ha en administrativ börda i onödan, självklart.

Fru talman! Tack så mycket, ministern! Ministern säger att det tar 20 minuter. Med tanke på att jag berättade om hur många olika delar i rapporten som man måste ta del av och ha kontakt med, till exempel Arbetsförmedlingen, vården och så, tror jag inte att ministern själv tror att det bara tar 20 minuter, för så är det inte. Det kanske tar 20 minuter att fylla i ett papper. Men innan man har kommit till det, och med vad som krävs före och efter, tar det betydligt längre tid än 20 minuter. Det kan jag verkligen lova.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menade också vad man gör för att människor inte ska bli sjukskrivna. Vad avser ministern och regeringen att göra för att människor inte ska bli sjukskrivna? Det är en av kärnpunkterna. Jag undrar också: Varför förändrar regeringen inte möjligheten att vara sjukskriven på 25, 50 och 75 procent till andra delar än bara de delarna? Det räcker kanske att vara sjukskriven 10 procent eller 60 procent. Men det är inte möjligt i dag. Det är en viktig del för att successivt kunna återgå i arbete.

Om man har olika delar i fråga om möjligheten att gå tillbaka till arbetet innebär det att människor sedan kan rapportera i efterhand till Försäkringskassan om de gjorde något arbetstillfälle. Varför tittar man inte på det? Litar inte ministern och regeringen på att företagen verkligen vill få tillbaka sina anställda? Vi vet att varje dag som en arbetstagare är borta är ett avbräck i inkomsten för en arbetsgivare med tanke på att de flesta arbetsgivare är små företag.

Varför inför inte regeringen och ministern en mer flexibel arbetsmarknad där det finns ännu bättre stöd och system för omställning, omskolning och vidareutbildning så att det också är en möjlighet att byta jobb om man nu inte kan vara kvar på arbetsplatsen? Det borde också vara möjligt att ta in i det som handlar om att man ska få en kortare sjukfrånvaro.

Varför medverkar man inte till att finansiera det med finansiell samordning via samordningsförbunden? De är bra på detta med att medverka till att personer inte blir sjuka, att de återgår i jobb och att de hittar det som de kan arbeta med. Varför gör ni inte det? Varför ålägger ni arbetsgivarna en större administration? Det är verkligen huvudfrågan i detta. Det är inte att direkt hjälpa den som är sjuk.

Ni tog bort skattebefrielsen för att arbetstagare skulle kunna ha försäkringar för sina anställda. Ni införde vårdskatten. Men nu ska ni lägga pengar på hjälp med att göra planer. Är planerna viktigare än att människor får komma till sjukvården innan de blir sjuka? Ni hanterar pengar och sjukfrånvaro på ett oerhört konstigt sätt. Varför skapar ni inte tilltro till sjukförsäkringen? Det här laborerandet gör att människor blir osäkra.

Fru talman! Tack återigen, Solveig Zander, för inlägget! Det var många frågor. Jag ska försöka att besvara dem.

Det första var: Vad gör vi i det förebyggande arbetet? Där har Solveig Zander själv varit väldigt engagerad i de processer som delvis har koppling till pensionsöverenskommelsen som handlar om ett hållbart arbetsliv. Solveig Zander ska ha ett erkännande för de insatserna. Vi vet att det är ett antal processer igång. Det gäller bland annat en gemensam samverkan mellan parterna och regeringen. Det handlar om att göra arbetslivet mer hållbart och specifikt förbättra arbetsmiljön.

Jag skulle tro att de insatserna behöver intensifieras. Under de senaste veckorna har vi tittat på: Vad kan vi göra för att tydligare följa utvecklingen vad gäller arbetsmiljön? Det är en fråga som jag avser att diskutera med parterna. Vi har inom ramen för pensionsöverenskommelsen en kontinuerlig dialog med parterna om det arbetet. Men vi behöver nog intensifiera det arbetet. Det finns skäl att återkomma till frågan som handlar om förebyggande insatser.

Jag måste erkänna att under den tid som jag var civilminister och besökte väldigt många offentligt finansierade verksamheter både på den privata sidan och de verksamheter som är i kommunal regi blev jag orolig för utvecklingen vad gäller arbetsmiljön i kontaktyrken där människor möter medborgare, brukare. Man kan konstatera att det finns en hel del att göra för arbetsmiljön där. Det gäller inte minst för våra undersköterskor. Det är tufft. Det har att göra med att bemanningen har slimmats under en längre tid. Den frågan behöver vi återkomma till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller de specifika frågorna om ekonomiska incitament för företagare och arbetsgivare att jobba med de här frågorna som rör rehabilitering och förebyggande insatser är jag glad att vi numera har ett budgetsamarbete mellan regeringen och bland annat Centerpartiet. Det är klart att det inom ramen för januariavtalet finns en hel del som tangerar de frågorna.

Bland annat vet Solveig Zander att det finns ett reformpaket i januariavtalet som specifikt rör omställning och rörlighet på arbetsmarknaden. Det arbetet är väldigt prioriterat av Arbetsmarknadsdepartementet som i nära samverkan med företrädare för Centerpartiet bedriver den processen. Självklart har den processen en nära koppling till hälsa och god arbetsmiljö. Vi avser att ha en nära dialog med våra vänner på Arbetsmarknadsdepartementet. Jag uppmanar Solveig Zander att ha motsvarande dialog med Centerpartiets företrädare som har ett starkt engagemang i arbetsrelaterade frågor.

Fru talman! Vi har fortfarande en frågeställning som vi måste återkomma till. Det gäller den första fråga som Solveig Zander hade i det första inlägget. Vad gör vi för att förbättra arbetsmiljön för egenföretagare utan anställda? Det är en frågeställning som tangeras av den utredning som vi pratade om sist här i kammaren när vi pratade om socialförsäkringarnas villkor för företagare. Det finns en utredning som presenterades i september månad och som våra vänner på Näringsdepartementet arbetar med.

Det är definitivt en relevant frågeställning som Solveig Zander lyfter. Det arbete som handlar om anställdas villkor måste naturligtvis kompletteras med ett arbete som rör egenföretagare utan anställda och deras villkor.

Fru talman! Min fråga till ministern var: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska företagens administrativa börda i samband med sjukskrivning? Jag ska vara uppriktig och säga att jag inte tycker att jag har fått svar på frågan.

Jag uppskattar dock att ministern också blandar in pensionerna i detta, för det är viktigt. Vi vet att de flesta som är sjukskrivna är kvinnor, och de behöver verkligen kunna få vara på jobbet.

Jag pratar med väldigt många människor om sjukskrivningar. Jag gjorde det senast i tisdags, då jag pratade med en dam som liksom många andra hade blivit sjukskriven. Det berodde inte på arbetsplatsen, utan hon hade en arbetsgivare som på alla sätt och vis ville hjälpa henne att återgå i arbete så fort som möjligt. Men hon fick inte vara sjukskriven; hon blev nekad det av Försäkringskassan. Hon fick en second opinion på läkarens intyg som vidhöll att hon inte kunde arbeta. Men Försäkringskassan avslog detta. Nu har hon naturligtvis överklagat det.

Hur ska man som arbetstagare kunna delta i en rehabilitering när man inte har någon ersättning under den tid man inte kan jobba heltid? Den här damen har nu efter ett antal månader återgått i jobb, och hennes arbetsgivare har jobbat mycket med detta för att hjälpa henne. Men arbetsbördan har blivit högre för arbetsgivaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern är svaret skyldig på min fråga. Jag ser fram emot flera debatter, och jag tackar så mycket för den vi har haft nu.

Fru talman! Solveig Zander avslutar interpellationen med en relevant frågeställning. Om vi över huvud taget ska ha den här typen av insatser förutsätter det att den försäkrade och sjukskrivna har rätt till ekonomisk trygghet.

Utvecklingen i vårt land har sedan 2006 och framåt inneburit en alltmer restriktiv tillämpning av de bestämmelser som reglerar sjukförsäkringarna, inklusive rätten till sjukpenning. De förändringar som genomfördes i samband med maktskiftet 2006 har effekt än i dag.

Jag kan försäkra Solveig Zander en sak: Den 31 januari kommer jag att ta emot utredningen om sjukförsäkringen i den del som gäller rätten till sjukpenning. Vi kommer från regeringens sida att göra allt vi kan för att förstärka sjukförsäkringen, för behov finns av förstärkningar. Restriktiviteten i systemet innebär att en hel del människor far illa.

Jag måste säga att jag blir glad när det finns borgerliga företrädare som lyfter detta. Så lät det inte förra mandatperioden. Men det spelar ingen roll; nu ska vi samverka och räcka ut en hand till varandra. Vi ska göra vad vi kan för att se till att de exempel som Solveig Zander lyfte inte upprepas. Och det är inte bara tomma ord, utan den 31 januari kommer utredningen som ger oss underlag för att kunna förändra regelverket.

Jag ser fram emot ett nära samarbete med Solveig Zander, Centerpartiet och alla ledamöter i den här kammaren som är beredda att ta ansvar för att förstärka sjukförsäkringen för anställda och för företagare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.