Ersättningsnämnden

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 14 januari 2021

Interpellation: Ersättningsnämnden

Interpellation 2020/21:264 av Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Interpellation 2020/21:264 Ersättningsnämnden

av Carina Ståhl Herrstedt (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Från 1920 och framåt var det minst en kvarts miljon barn som omhändertogs av samhället och placerades på fosterhem eller barnhem. Många av barnen vanvårdades, och i början av 2000-talet uppmärksammades före detta fosterbarn och barnhemsbarn och den vanvård de utsatts för. År 2011 blev de lovade upprättelse av staten, och Ersättningsnämnden tillsattes.

Ersättningsnämnden började arbeta den 1 januari 2013, med utgångspunkten att de skulle arbeta i tre år. Möjligheten att söka ersättning var dock bara öppen under två år, till och med den 31 december 2014. Totalt inkom 5 285 ansökningar, och Ersättningsnämnden avgjorde mer än 4 200 ärenden. På grund av de många ärenden som nämnden hade att behandla fick den verksamhetstiden förlängd till den 30 april 2016.

Närmare 54 procent av de 5 000 personer som sökt ersättning och intervjuats av Ersättningsnämnden fick avslag. Av den avsatta miljarden kronor användes endast hälften.

Ordföranden i Ersättningsnämnden försökte förklara den stora andelen avslag med att Ersättningsnämnden försökte ligga så nära lagen och förarbetena som möjligt i sina bedömningar.

Att kommuner nu stäms hade kunnat undvikas om regeringen tagit det ansvar som borde åligga den. Sverigedemokraterna var det enda partiet som inte stod bakom beslutet att lägga ned Ersättningsnämnden. Vi har aldrig svikit dem som vanvårdades som barn. Vi kräver en ny genomgång av de fall som fått avslag, och den ersättning som många har rätt till ska utbetalas.

År 2013 var det 76 procent av ansökningarna som beviljades, medan det 2016 var så lite som 25 procent.

Med finansminister Magdalena Anderssons uttalande färskt i minnet, om att hon skulle finansiera invandringen bland annat genom nedskärningar inom sjukförsäkringar och personlig assistans, blir det omöjligt att inte också fundera över om dessa siffror kan vara ett resultat av ett sådant uttalande.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

Avser ministern att följa upp och utvärdera Ersättningsnämndens arbete för att möta den kritik som framkommit och därigenom också klargöra varför så många fick avslag, speciellt mot slutet av behandlingsperioden?