Planeringen av infrastrukturinvesteringar

Interpellationsdebatt 6 december 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 52 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Magnus Jacobsson har frågat mig när jag och regeringen avser att ge besked om inriktningen för infrastrukturplaneringen samt om jag och regeringen avser att under år 2020 låta riksdagen ta ställning till infrastrukturplaneringen i form av en proposition från regeringen.

Jag har nyligen, den 25 november 2019, svarat på en skriftlig fråga från Magnus Jacobsson om den nationella infrastrukturplaneringen. Mitt svar är detsamma nu som då.

Arbetet med kommande nationell infrastrukturplanering bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Just nu genomförs den beslutade nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2018-2029 med satsningar på totalt över 700 miljarder kronor. Det är över 100 miljarder kronor mer än den föregående nationella planen, som den borgerliga regeringen beslutade om.


Anf. 53 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men tyvärr blir jag lite bekymrad. Jag har - innan jag återkom till riksdagen - haft förmånen att vara kommunpolitiker i 16 år och även regionpolitiker, sittandes i regionala utvecklingsnämnden i Västra Götaland, i åtta år.

Både jag och ministern vet att dessa planer siktar på en tolvårscykel, där man har haft som tanke att man vart fjärde år ska utvärdera för att kunna rulla ut kommande tolv år. När beslutet togs 2018 skulle alltså nästa översyn, som man sitter och väntar på, ske 2022. Om denna ska kunna fungera så att någon form av nytt beslut rullas ut 2022 behöver detta arbete dras igång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då ska det inte bara dras igång i form av att det bereds i Regeringskansliet, utan det behöver hanteras av våra myndigheter och regioner. Jag kommer ju från en region - Västra Götaland - där man har haft lite andra regler och där regionen har varit mer inkopplad i dessa frågor än i andra delar av Sverige.

Det uppstår ett antal problem med detta väldigt korta svar. Det gör att våra myndigheter inte riktigt har en tydlig signal om vad de ska börja arbeta fram för nästa fyraårscykel, efter 2029. Våra regioner har inte möjlighet att fullt ut planera vilka objekt de ska rulla in efter 2029. Vårt näringsliv, i form av handelskammare och många andra större företag, vet inte heller vad som händer efter 2029.

Min fråga till ministern är hur man ämnar hantera den fyraårscykel som ändå har funnits i arbetssättet.


Anf. 54 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag har förstått att engagemanget från Magnus Jacobssons sida inte minst handlar om vikten av att kunna få bra planeringsförutsättningar för sträckorna Stockholm-Jönköping och Göteborg-Jönköping.

Jag kan verkligen dela den uppfattningen. Jag tycker att det vore viktigt att få klarhet i hur vi till exempel ska kunna få nya stambanor som går från Stockholm via Jönköping upp mot Göteborg. I den nuvarande nationella planen klargör vi att sträckan påbörjas med Göteborg-Borås, på samma sätt som Lund-Hässleholm och Ostlänken utgör viktiga grunder för byggandet av nya stambanor.

Det är, med tanke på den kapacitetsbrist som finns i det svenska järnvägssystemet, väldigt viktigt att vi också kan fortsätta att bygga och utveckla ny järnväg i Sverige. Detta är ett av skälen till att vi gör den största järnvägssatsningen i modern tid. Vi lägger 100 miljarder mer än den nationella plan som den borgerliga regeringen hade. Vi renoverar, vi reparerar och vi bygger nytt, till exempel i fråga om Norrbotniabanan, Sydostlänken och Ostlänken.

Men en förutsättning för att lösa de kapacitetsproblem vi har i det svenska järnvägssystemet är att vi kommer till en ordning där vi kan fatta beslut om nya stambanor. Där är Magnus Jacobssons eget parti ett parti som nu verkar byta uppfattning och tycka att detta inte behövs. Man tycks inte längre ställa sig bakom förslaget om byggande av nya stambanor för höghastighetståg, trots att vi vet hur viktigt det skulle vara.

Vi har en nationell plan som sträcker sig till 2029. Regeringen bereder underlaget för detta, såväl när det gäller diskussionerna om nya stambanor som när det gäller andra angelägna infrastrukturinvesteringar.

Sverige behöver satsa mer på infrastruktur, inte mindre. Vi behöver renovera och reparera det svenska järnvägssystemet, och vi behöver bygga ny järnväg.

Vi behöver fortsätta att utveckla sjöfarten genom modiga beslut om farledsfördjupningar. Vi tredubblade satsningarna i den nationella plan som nu ligger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver fortsätta att stärka vägnätet, inte minst eftersom det finns en risk att vi i slutet av planperioden kan få en försvagning av vägarnas standard i det kapillära vägnätet, som jag tror att det uttrycktes vid något tillfälle. Detta är ett av skälen till att denna regering har gjort extra satsningar - de så kallade potthålspengarna - på att förstärka kvaliteten på vägarna på landsbygden.

Planeringen och arbetet pågår. Jag är mer bekymrad över hur Magnus Jacobsson och Kristdemokraterna ser på behovet av stora infrastrukturinvesteringar och inte minst på behovet av nya stambanor. Från regeringens sida är vi klara med detta - det behövs nya stambanor för höghastighetståg. Vi behöver se till att kraftigt öka kapaciteten.

Trafikverket har nyligen konstaterat att de inte kan tillgodose de behov eller önskemål som finns från flera operatörer om mer tid på järnvägen just eftersom vi har kapacitetsproblem. Då borde det väl ändå vara så att Kristdemokraterna har förslag på lösningar på hur vi ska stärka kapaciteten.

Kommuner längs hela Sverigeförhandlingens bana har förhandlat och ställt upp på bostadsbyggande. Man säger att man är beredd att skaka hand med staten och bidra till en modernisering. Man vill bygga bostäder och utveckla nya områden för att se till att få snabba och bra transporter som är klimatsmarta och som kan avlasta det nuvarande järnvägsnätet och därmed frigöra kapacitet för både pendeltåg och godståg.

Planprocessen fortgår, men jag tror att det också är viktigt att Magnus Jacobsson ger besked om hur Kristdemokraterna ser på byggandet av nya stambanor.


Anf. 55 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Jag hör här att vi behöver, att vi behöver och att vi behöver. Vi kristdemokrater är nog de första att hålla med om att vi behöver.

Om ministern hade tittat på vårt rikstingsbeslut hade han sett att vi är tydliga med att vi säger nej till höghastighetståg men ja till nya stambanor. Vi har också som parti sagt, i olika sammanhang och på olika sätt, att vi när som helst är beredda att komma och sätta oss i samtal om framtida stambanor eller framtida järnvägsutbyggnation. Vi är också beredda att sitta i samtal om hur detta ska kunna finansieras. Det förutsätter dock att regeringen bjuder in till någon form av samtal.

Det är också här vår oro kommer. Nuvarande plan är i många stycken bra. Till skillnad från regeringen lägger vi faktiskt 1 miljard mer de kommande tre åren. I detta sammanhang är 1 miljard inte så mycket pengar, men det är ändå ett faktum att vi lägger mer pengar än regeringen på infrastruktur.

Det hindrar, återigen, inte det som är grundfrågan. Min grundfråga är inte huruvida vi lägger 1 miljard mer eller mindre än regeringen, utan min grundfråga gäller själva arbetsprocessen.

Vi har en tolvårig modell där tanken är att man vart fjärde år ska återkomma. Detta får jag faktiskt inte svar på. Här har vi ett antal frågor som jag vet att olika delar av Sverige funderar över.

Vi har frågan om nya stambanor i den norra respektive västra delen av Sverige.

Vi har frågan om en utbyggnad av Arlanda. Vi ser vad som händer med flyget just nu - vi behöver ta ställning till hur vi ska hantera Arlanda på sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har frågan om en ny Öresundsbro, som vi behöver grubbla på. Den kanske ska medfinansieras på något sätt, likt norrmännens bompeng eller något annat.

Vi behöver också ha en bättre förbindelse mellan såväl Danmark och Sverige som Norge och Sverige.

Inte så jättemycket av detta är med i nuvarande planer. Om jag skulle gå till min egen hembygd är det klart att en halv sluss i Trollhättan inte lär hjälpa oss. Vi vill gärna ha en finansiering av en hel sluss - det skulle göra livet lite enklare.

Jag vill återkomma till det som är grundfrågan: Ämnar regeringen påbörja ett arbete utanför Regeringskansliet så att vi före 2022 kan få en revidering av infrastrukturinvesteringsplanerna?


Anf. 56 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för berömmet när det gäller den nationella planen! Jag är också ganska stolt över den, för den innehåller modiga satsningar som är viktiga för Sverige. Den innehåller, som sagt, 100 miljarder mer än vad som fanns i den föregående planen.

Detta innebär att vi just nu rustar upp hela det svenska järnvägssystemet. Vi renoverar, vi reparerar och vi gör nyinvesteringar. Det innebär dessutom att vi - naturligtvis - satsar på vägar och sjöfart.

Vi har en särskild satsning på cykelvägar i den nationella planen. Vi ökar också trafiksäkerheten.

Detta arbete fortgår; det sker just nu.

På bristlistan och på 10-procentslistan finns angelägna objekt framöver. Jag uppvaktas - och det antar jag att Magnus Jacobsson också gör - av väldigt många kommuner och regioner som vill att vi ska göra mer satsningar. Det välkomnar jag, för Sverige behöver göra mer investeringar i klimatsmart resande, inte minst om vi ska klara klimatkraven. Där är byggandet av nya stambanor en viktig del.

Jag välkomnar det besked jag fick från Magnus Jacobsson om ett ja till samtal och om att Kristdemokraterna vill bygga nya stambanor. Det hade jag inte riktigt uppfattat i partiledningens kommunikation, men om det stämmer - och det förutsätter jag att det gör - är det ett välkommet besked från Kristdemokraterna att man ser byggandet av nya stambanor som en viktig del i att utveckla det svenska järnvägssystemet.

Återigen: Planeringsprocessen är en fråga som vi bereder i Regeringskansliet, och vi kommer att återkomma.


Anf. 57 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Återigen: Vi är väldigt överens om det som är i planen. Vi har ju också varit med och jobbat med den på olika nivåer. För egen del jobbade jag med den på regional nivå när den arbetades fram.

Det som är min huvudkritik just nu är svaret att det bereds i Regeringskansliet, för det behöver komma utanför Regeringskansliet. Vi behöver få med våra myndigheter, regioner och även näringslivet i processen.

Sedan hoppas jag att jag har varit tydlig med att vi säger nej till det projekt som vi i dag har arbetat fram när det gäller höghastighetsspår. Vi uppfattar det inte som miljövänligt. Vi uppfattar det inte heller som samhällsekonomiskt lönsamt. Men vi är positiva till att man bygger ny järnväg och sitter gärna ned och samtalar om åtgärder mot olika flaskhalsar som kan finansieras på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har som parti också tagit ett annat principbeslut som vi hoppas att regeringen kommer att titta på framöver, och det är att kommuner ska få lov att ta initiativ till bompeng. För egen del har jag uppvaktats av flera kommuner som vill ha lokala broar mellan kommuner, exempelvis Orust-Stenungsund, men som bromsas av det faktum att man har för korta avskrivningstider hos Trafikverket, vilket gör att det blir en väldigt hög kostnad per år. Det försvåras också av att det inte är kommunerna som kan fatta beslut om bompeng. Om de i det här fallet hade fått ha en längre avskrivningstid och ett starkare kommunalt självstyre hade de löst de här problemen.

Återigen: Huvudfrågan är inte enskilda projekt. Huvudfrågeställningen är om regeringen ämnar återkomma före 2022. Jag har uppfattat svaret som att nej, man ämnar inte återkomma före 2022. Det beklagar jag. Jag tror nämligen inte att det räcker att detta bara bereds i Regeringskansliet, utan att vi behöver ha en bredare process där vi jobbar tillsammans för en bättre infrastruktur i Sverige.


Anf. 58 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! När det gäller den förra processen om nationell plan berömdes vi i Regeringskansliet för vårt arbete. Vi åkte runt och besökte samtliga regioner. Jag träffade regionråd, kommunalråd, handelskammare och andra för att lyssna in alla önskemål och synpunkter på det som då var Trafikverkets förslag. Detta sätt att arbeta är otroligt viktigt att fortsätta vårda. Självklart kommer det att vara en viktig del när vi reviderar och förändrar en ny nationell plan framöver.

Jag vill påstå att Sverigeförhandlingens sätt att arbeta var någonting unikt. Alliansregeringen presenterade det som Sverigebygget, och det fortsatte sedan under rubriken Sverigeförhandlingen. Där inkluderade man kommuner och regioner med egna åtaganden i bostadsbyggande, eftersom mark frigjordes genom ny satsning på infrastruktur.

Nu förtydligar Magnus Jacobsson Kristdemokraternas ställningstagande, och då blir jag bekymrad igen. Ni säger alltså nej till Sverigeförhandlingens förslag; ni säger nej till att bygga nya stambanor för höghastighetståg. Det är så jag tolkar det. Vad är då svaret till Jönköping, Borås, Linköping, Norrköping och Hässleholm, till alla de kommuner och regioner som har tänkt sig att det här ska bli en viktig del för att få en arbetsmarknadsförstoring och dessutom en möjlighet till stadsutveckling och bostadsbyggande? Lyssnar ni inte på den processen? Ni var ju själva med och startade den.

Att inte kunna ta ansvar för långsiktiga ställningstaganden, som infrastrukturbyggande faktiskt är, och påbörja en tio- eller tjugoårig process i Sverige och sedan ändra sig imponerar inte.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2019/20:172 Planeringen av infrastrukturinvesteringar

av Magnus Jacobsson (KD)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Den nationella planen för transportinfrastrukturen har de senaste åren uppdaterats vart fjärde år. I Trafikverkets informationsmaterial framgår också att den nationella planen uppdateras i fyrsårscykler och sträcker sig över en period av tolv år. Den gällande planen omfattar perioden 2018–2029. Om fyraårscykeln skulle fortsätta borde arbetet med planen för 2022–2033 ha inletts under 2019 genom att regeringen under våren hade gett Trafikverket och de regionala planupprättarna ett direktiv om inriktningsplanering. Detta har emellertid inte skett.

Sveriges transportinfrastruktur står inför viktiga vägval som behöver adresseras genom en infrastrukturproposition under 2020, följt av en ny nationell plan. Frågor som behöver svar är exempelvis hur regeringen ser på möjligheterna att tillföra ytterligare finansiering under perioden 2022–2029 utöver gällande plan, samt inriktningen på nyinvesteringar i järnväg.

Jag har tidigare ställt en skriftlig fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth om när regeringen avser att ta initiativ till att uppdatera den nationella planen för transportinfrastrukturen. Svaret är att arbetet med kommande nationell infrastrukturplanering för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Detta är ett alltför knapphändigt svar. Inom de närmaste åren bör fler viktiga vägval göras vad gäller stora infrastrukturinvesteringar i Sverige. Det gäller bland annat järnvägsförbindelserna Stockholm–Jönköping och Göteborg–Jönköping. Det gäller planering för en ny fast förbindelse över Öresund. Det gäller eventuell elektrifiering av vägnätet. Det gäller Östlig förbindelse i Stockholm. Det gäller också andra viktiga frågeställningar, där en transparent planeringsprocess är önskvärd och där riksdagen bör fatta beslut så snart som möjligt.

Det är otillfredsställande om regeringen bereder infrastrukturplaneringen internt i Regeringskansliet i stället för genom formella direktiv till ansvariga myndigheter. Det behövs i nuläget tydliga besked om regeringens viljeinriktning samt ett seriöst planeringsarbete inom myndigheterna med syftet att riksdagen så snart som möjligt ska kunna fatta välinformerade beslut om de viktiga infrastrukturpolitiska vägval som vårt land står inför.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

  1.  När avser ministern och regeringen att ge besked om inriktningen för infrastrukturplaneringen?
  2.  Avser ministern och regeringen att låta riksdagen under år 2020 ta ställning till infrastrukturplaneringen i form av en proposition från regeringen?