agerande i Tjetjenien

Fru talman! Johan Lagerfelt har i sin interpellation tagit upp frågan om Rysslands agerande i Tjetjenien. Han föreslår att talan bör väckas mot Ryssland vid Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Låt mig börja med att understryka regeringens fortsatt starka oro över situationen i Tjetjenien. Vi delar denna oro med övriga EU-länder. I medierna får konflikten i Tjetjenien inte längre samma dagliga uppmärksamhet som under de våldsamma striderna 1999 och 2000. Men konflikten pågår alltjämt. Hat och misstro håller den vid liv. Överfall från väpnade tjetjenska grupper och s.k. rensningsaktioner från de ryska federala förbanden hör till vardagen. Konflikten i Tjetjenien har flera orsaker, alltifrån oförrätter begångna i det förflutna till social och eko- nomisk misär i nutid. På en sådan konflikt finns inga enkla lösningar. Situationen förvärrades när Tjetjeni- en under 1990-talet blev en härd för grov organiserad brottslighet, under skydd av en korrumperad lokal regim. T.o.m. den internationella terrorismen sträckte sina tentakler till Tjetjenien. Den ryska regeringen säger sig vilja återställa ordningen i Tjetjenien. Vi är starkt kritiska mot de metoder den har använt. Endast en politisk lösning kan skapa fred och försoning i Tjetjenien. Vår oro gäller främst den humanitära situationen. Hundratusentals oskyldiga civila har tvingats fly från sina hem. Många lever under svåra förhållanden i Tjetjenien. Andra uppehåller sig hos värdfamiljer och i tältläger i grannrepubliken Ingusjetien. Internatio- nella hjälporganisationer, bl.a. UNHCR och Röda korset, är verksamma i området. Sverige har lämnat betydande ekonomiska bidrag till deras arbete. Ryska myndigheter gör också viktiga insatser. Hjälparbetet bedrivs under besvärliga villkor. Säkerhetsläget i Tjetjenien är fortfarande allvarligt. Rysk byråkrati och krångel har tidvis försvårat hjälparbetet. Utred- ningarna av misstänkta brott mot mänskliga rättighe- ter och humanitär rätt går långsamt. Lagföringen av misstänkta har hittills varit mycket bristfällig. Allt detta har vi klargjort för den ryska regering- en. Vår och EU:s position är entydig: Vi respekterar Rysslands territoriella integritet. Tjetjenien är en del av Ryssland. Ingen ifrågasätter Rysslands rätt att bekämpa terrorism på sitt territorium. Men mänskliga rättigheter och humanitär rätt måste respekteras. Kon- flikten i Tjetjenien kan endast få en varaktig lösning på politisk väg, med fredliga medel. Det tjetjenska folkets förtroende kan inte vinnas med vapenmakt. Det humanitära hjälparbetet måste underlättas. Rap- porter om övergrepp och brott mot mänskliga rättig- heter och humanitär rätt måste utredas snabbt och grundligt. De ansvariga måste lagföras. Jag invänder mot Johan Lagerfelts påstående att våra reaktioner har begränsats till "rutinmässigt för- dömande". Den svenska kritiken har varit tydlig och konsekvent. Vårt och övriga EU:s agerande har varit målmedvetet. Konflikten i Tjetjenien har tagits upp i så gott som alla politiska kontakter med Ryssland sedan 1999. Det gäller både dialogen mellan EU och Ryssland, inte minst under det svenska EU- ordförandeskapet, och inom ramen för Sveriges bila- terala kontakter med Ryssland. Tillsammans med övriga EU-länder har vi agerat i internationella fora. FN:s kommission för mänskliga rättigheter har två gånger - 2000 och 2001 - på EU:s initiativ riktat kritik mot Ryssland för agerandet i Tjetjenien. OSSE har sedan i juni förra året, efter påtryckningar från bl.a. EU, ånyo sin stödgrupp för Tjetjenien på plats i republiken. Europarådet spelar en viktig roll, inte minst genom den parlamentariska församlingens och kommissariens för mänskliga rättigheter betydelse- fulla arbete. Sedan ett par år finns experter från Euro- parådet på plats i Tjetjenien för att bistå i arbetet att följa upp rapporterna om övergrepp. Läget i Tjetjenien är långt ifrån tillfredsställande. Bl.a. ser vi nu återigen tecken på nya flyktingström- mar. Samtidigt finns tendenser till en utveckling i mer hoppfull riktning, bl.a. enligt Europarådets parla- mentariska församling. Det är viktigt att vi från om- världens sida bibehåller det politiska trycket på alla inblandade i konflikten. Huvudmålet för omvärldens ansträngningar - in- klusive våra och EU:s - måste vara att nå ett slut på striderna samt att skapa förutsättningar för varaktig fred och försoning i Tjetjenien. Att väcka mellanstat- ligt klagomål mot Ryssland inför Europadomstolen ser jag inte som ett effektivt instrument för att åstad- komma detta. Snarare skulle det riskera att motverka sitt syfte. I stället bör vi använda en kombination av kritisk dialog och konkreta insatser för att understödja en utveckling i rätt riktning i Tjetjenien. Det beslut som togs i det danska folketinget under den förra danska regeringen har, vad jag förstått, inte heller medfört något initiativ från den danska regeringens sida. Sverige kommer även i fortsättningen, inte minst inom EU, att agera aktivt för att behålla Tjetjenien- frågan högt på dagordningen.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikes- ministern för svaret på min interpellation. Jag kan konstatera att det i mångt och mycket råder samsyn mellan oss i denna trista fråga. Men på ett par punkter måste jag emellertid anmäla avvikande uppfattning. Och jag tänker börja med den seglivade myten om Tjetjenien som någon sorts nav i den internationella terrorismen. Jag vill påminna kammaren om att Vladimir Putin före den 11 september i fjol oavbrutet klagade på att det fanns mängder med afghanska krigare i Tjetjenien som slogs mot de ryska förbanden. Efter den 11 sep- tember bytte han emellertid tonart och började i stäl- let högljutt klaga över alla tjetjener som befann sig i Afghanistan och stred tillsammans med talibanerna. Hittills har man enligt källor i Pentagon hittat saudis- ka talibaner, yemenitiska, pakistanska, algeriska, brittiska, egyptiska, australiska, franska, belgiska, svenska och danska talibaner, och som bekant även en amerikansk taliban, men inte en enda tjetjen. Låt oss därför en gång för alla begrava denna vandrings- sägen tillsammans med den berömda råttan i pizzan. Det finns mycket i övrigt som jag också är beredd att debattera, exempelvis Tjetjeniens legala status, varvid Khasav-Jurtavtalet från den 31 augusti 1996 måste vara utgångspunkten. Men det tänker jag inte göra här i dag, utan i dag ska vi prata om de ryska övergreppen. Dagligen drabbas den tjetjenska civilbefolkningen av godtyckliga arresteringar och avrättningar, för- svinnanden, rutinmässig tortyr och misshandel av fångar, gruppvåldtäkter - det gäller både män och kvinnor - och andra rutinmässiga kränkningar och övergrepp. Döda kroppar lämnas inte ut till de anhö- riga med mindre än att det betalas en lösensumma - den aktuella taxan är 1 000 rubel - samt att de anhö- riga skriver under ett erkännande av att den döde var en s.k. terrorist. Detta låter kanske överdrivet och overkligt. Så här kan människor inte uppföra sig mot varandra, tänker de flesta av oss. Men tyvärr är verkligheten i Tjetjeni- en precis så otäck som jag beskriver den. Ett otal rapporter från i första hand frivilligorganisationer är samstämmiga. Från Läkare utan gränser kom i januari i år en rapport med titeln Utsatta personer förvägras hjälp. Från Norska Helsingforskommittén kom rapporten Gömd terror. Den borde egentligen heta Ignorerad terror. Från Physicians for Human Rights kom rap- porten Ändlös brutalitet. Från Human Rights Watch kom rapporten Välkommen till helvetet. Det är otäck läsning, men den är nödvändig om man vill sätta sig in i den skräckregim som råder i Tjetjenien. Att mot denna bakgrund prata om att ryska myndigheter ock- så gör viktiga insatser är för mig obegripligt. Fru talman! Utrikesministern avrundade sitt in- lägg med att konstatera att det beslut som togs i det danska Folketinget under den förra regeringen inte har lett till något initiativ. Det är helt riktigt. Men med tanke på att en av signatärerna var den nuvaran- de utrikesministern Per Stig Møller blir den kom- mande debatten därstädes i april mycket intressant. Jag vill fråga utrikesministern varför Sverige nöd- vändigtvis måste vänta på att något annat land visar vägen. Sverige visade vägen och anmälde exempelvis den tidigare juntan i Grekland till Europadomstolen tillsammans med en del andra länder, om jag minns rätt. Juntans övergrepp var en bråkdel av de över- grepp den ryska regeringen gör sig skyldig till i Tjetjenien. Vad väntar Sverige på?

Fru talman! Till att börja med är vi överens om att det är en förfärlig situation i Tjetjenien. När det sedan gäller terrorismen sade jag inte att Tjetjenien är ett nav i den internationella terrorismen. Jag sade där- emot att den internationella terrorismen har sträckt sina tentakler även till Tjetjenien. Det är en viss skill- nad. Vi har också många gånger från den svenska regeringen framhållit att närvaron av internationell terrorism i Tjetjenien inte ursäktar den ryska rege- ringens sätt att hantera situationen i Tjetjenien. Om- världen får, har vi också understrukit, inte blunda för övergreppen t.ex. i Tjetjenien på grund av den globala kampen mot terrorismen. Jag tycker att det är viktigt att vi påpekar detta många gånger både för Ryssland och andra länder som försöker ursäkta sina egna an- grepp med att det är en kamp mot terrorismen. Varför tycker vi inte att ett s.k. mellanstatligt kla- gomål till Europarådet är rätt princip? Ett av skälen är att vi är rädda för att de utländska representanter och observatörer från internationella organisationer och från Europarådet som trots allt finns på plats inte kommer att få stanna i Tjetjenien om man använder den metoden. Vi tror att de gör en stor nytta när de finns på plats. De ger oss information om läget och garanterar dessutom att den ryska regeringen inte begår och stöttar fler övergrepp mot befolkningen. Det sker tillräckligt många övergrepp redan. Ju fler observatörer som finns på plats, desto bättre är det trots allt för utvecklingen i Tjetjenien. Vi vet också att det är ett oerhört trubbigt instru- ment. Det är därför det nästan aldrig har använts under de senaste decennierna. Det är väldigt utdragna och byråkratiska processer som tar lång tid. Vi tror därför att riskerna med att sätta i gång ett sådant för- farande är betydligt större än fördelarna.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för dessa kompletterande synpunkter och även för den lilla tillrättavisningen. Jag beskrev saker och ting med ord som utrikesministern själv inte hade använt. Tyvärr delar jag inte utrikesministerns uppfattning att det finns tendenser till en hoppfull utveckling i Tjetjenien. Utrikesministern hänvisar här till Euro- parådets parlamentariska församling. Jag har tolkat rapporten därifrån något annorlunda. Rudolf Bindig är Tjetjenienrapportör för Euro- parådets parlamentariska församling. I sin rapport från den 21 januari i år skriver han bl.a. att ingen märkbar förbättring har kunnat noteras i republiken Tjetjenien vad beträffar de mänskliga rättigheterna. Han utvecklar sina tankar i frågan, och hans slutsatser är precis desamma som slutsatserna i de rapporter som jag hänvisade till i mitt första inlägg. Vad han däremot konstaterar är att den internationella situatio- nen har förändrats efter den 11 september och att frågan om de mänskliga rättigheterna har fått stå tillbaka för kampen mot terrorismen. Det är knappast mera hoppfullt, fru talman. Vidare kan jag konstatera att förintelseminnesmu- seet i Amerika i förra veckan satte upp Tjetjenien på sin bevakninglista. Det är knappast heller speciellt hoppfullt. I förra veckan intervjuades den tjetjenska utri- kesministern i USA. Han uppskattade att 200 000 tjetjener dödades under de två krigen mot ryssarna. Jag är medveten om att det är en väldigt approximativ siffra, men det skulle innebära 20 % av befolkningen. Jag måste ställa en fråga. Det är med tanke på dessa väldokumenterade övergrepp inte bara en reto- risk fråga. När är det berättigat att ta ordet folkmord i sin mun? Låt oss komma i håg att Slobodan Milose- vic står åtalad i Haag för bl.a. folkmord. Siffran som nämns i hans fall är ca 7 000 mord. Jag hoppas att vi inte arbetar med dubbel bokföring visavi Ryssland. När är det, också utifrån dessa väldokumenterade övergrepp, berättigat att börja tala om statsterrorism? När har de ryska övergreppen nått en sådan omfatt- ning att ett sådant begrepp blir tillämpligt? Jag vore tacksam om utrikesministern ville utveckla sin stånd- punkt i denna fråga. Jag vet att jag åtnjuter en viss frihet när det gäller att ta ut svängarna på ett sätt som utrikesministern inte kan göra. Det tänker jag också utnyttja. Jag har stor respekt för utrikesministerns behov av att ut- trycka sig försiktigt, men jag menar att det nu har gått så långt att den konstruktiva dialogen - den tysta diplomatin - har nått vägs ände. Vad är nästa steg?

Fru talman! Jag tror tyvärr inte att det finns något alternativ till den politik som vi i dag bedriver. Vi ser naturligtvis alla tillkortakommanden. Inte minst ser vi hur man har upphört att bevaka Tjetjenien internatio- nellt, vilket är allvarligt nog. Vi kan se att man i allt- för många länder inte längre talar på samma sätt om övergreppen i Tjetjenien. Jag vill ändå hävda att vi har fortsatt att göra det från den svenska regeringens sida. Vilka tecken kan man se på att det finns vissa hoppfulla tendenser, samtidigt som verkligheten är väldigt svart? Det är framför allt det politiska tonläget i Ryssland. När vi första gångerna tog upp frågan om Tjetjenien, 1999-2000, möttes vi hela tiden av in- ställningen att man måste bekämpa terroristerna med militära medel. Det fanns ingen annan väg. Efter det - de senaste månaderna - har man från rysk sida talat om en politisk lösning. Putin själv har talat om beho- vet av en politisk lösning. Han har träffat den tjetjenske ledaren Maschadov. Det är första gången. Det tyder ändå på en rysk insikt om att man kan vara fast militärt i Tjetjenien för all framtid om man inte försöker hitta en politisk väg. Det är förmodligen också därför den ryska duman tillsammans med Europarådet har upprättat något slags parlamentarisk arbetsgrupp för att fortsätta att bevaka Tjetjenien och både med tjetjenska och ryska företrädare diskutera Tjetjeniens framtid. Man har också upprättat råd för mänskliga rättigheter i Tjetje- nien. Vi kan tycka att detta är väldigt mycket kosme- tika, men det visar ändå att man börjar bli medveten om kritiken och att man måste hantera frågorna. Även om det går långsamt har en viss återuppbyggnad börjat. Allt detta är exempel på små saker, och det är na- turligtvis ingen grundläggande förändring när det gäller utvecklingen i Tjetjenien. Det som trots allt är lite hoppfullt är att Ryssland självt börjar tala om vikten av en politisk lösning.

Fru talman! Tyvärr fick jag inget riktigt klarläg- gande när det gällde mina icke retoriska frågor om folkmord och statsterrorism. Så länge jag förblir oemotsagd på den punkten vill jag hävda att det som pågår i Tjetjenien i dag kan och ska rubriceras som statsterrorism. När ungefär en tiondel av befolkning- en har dödats bör vi kunna närma oss det otäcka ordet folkmord. Det gläder mig naturligtvis att det finns en del formella ljuspunkter i form av en dialog som påbörjas på ett och annat håll, men man måste fråga sig om den dialogen finns till och upprätthålls för att åstad- komma någonting eller om den finns för att ryssarna ska få lite mer andrum för sina fortsatta härjningar i Tjetjenien - jag är rädd för att det är det sistnämnda. Det finns seriösa bedömare som säger att man inte längre ens kan betrakta Ryssland som en demokrati, utan man säger att "maffiokrati" är det riktiga ordet. Jag vill betona att jag inte har tagit ställning på den punkten, men jag noterar att den bedömningen har gjorts. Jag hoppas att jag har fel i min mörka teckning av situationen, men jag är rädd för att jag inte har det. Jag är rädd för att de här övergreppen kommer att fortsätta tills ryssarna har fått en militär seger, därför att de tror fortfarande att de kan få det, och jag är rädd för att de här förhandlingarna mest fungerar som dimridåer. Men, återigen, jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas att utrikesministern, EU och vem det nu är mer är framgångsrika i sin dialog med ryssarna.

Fru talman! För det första går det inte att få en militär seger. Det tror jag att också Ryssland inser i dag. För det andra gäller det att alla de som nu begår brott i Tjetjenien och övergrepp mot människor också ställs till svars. Övergreppen ska utredas. Ansvariga ska ställas inför rätta. För det tredje måste vi se till att vi humanitärt hjälper befolkningen i Tjetjenien. Som jag också sade i mitt svar vet vi att civilbefolkningen har drabbats oerhört hårt. Både vi och andra måste hjälpa till för att ge civilbefolkningen och de oskyldiga drägliga villkor. Men till syvende och sist handlar det om att Ryssland måste acceptera en politisk lösning. Jag tror att Ryssland i dag är medvetet om detta, och Sverige och andra länder måste fortsätta, bl.a. genom den här typen av interpellationsdebatter, att påminna om Rysslands ansvar.