Allmänhetens förtroende för polisen

Herr talman! Då ses Lars-Arne Staxäng och jag återigen, för dagens andra debatt.

Lars-Arne Staxäng har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att återupprätta förtroendet för den svenska polisen. Vidare frågar interpellanten om jag och regeringen kommer att ta några initiativ för att se till att det sker en förändring i ledarskapet av Polismyndigheten, för att ge den svenska polisen en nystart.

Nationella trygghetsundersökningen är en årligen återkommande brottsoffer- och trygghetsundersökning som genomförs av Brottsförebyggande rådet, Brå. Undersökningen innehåller bland annat uppgifter om förtroendet för polisen. Den senaste undersökningen gällande 2016 visar att andelen med stort förtroende för polisen har minskat från 65 procent till 61 procent, vilket är en nedgång med 4 procentenheter jämfört med 2015. Förändringen får dock anses vara liten i sammanhanget, och i ett längre tidsperspektiv innebär resultatet en ökning med 6 procentenheter jämfört med 2006 då mätningarna startade. Förtroendet för polisen ligger alltså på en relativt stabil nivå över tid.

Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen med en tillgänglig och effektiv polis. I syfte att förbättra polisens resultat kommer regeringen därför att besluta om ett gemensamt regeringsuppdrag till Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten om ytterligare förstärkt samverkan i det brottsutredande arbetet. Detta innebär att ett antal åklagare placeras ut i Polismyndigheten för att under viss tid bistå polisens utredare och förundersökningsledare i konkreta ärenden rörande mängdbrott. För att avlasta utredningsverksamheten ingår det också i uppdraget att tillsätta särskilda utredningsgrupper som hanterar äldre ärenden. Polismyndigheten kommer även att få ett regeringsuppdrag om att utveckla resultatuppföljningen i myndigheten.

Ombildningen av svensk polis är en av de mest omfattande organisationsförändringarna inom staten på många år och den största förändringen inom polisväsendet sedan 1965. Erfarenheter från tidigare myndighetsreformer visar att genomförandet ofta är mer komplicerat och tar längre tid än vad som har förutsetts.

Att leda Sveriges största myndighet under rådande omständigheter är ett komplext uppdrag. Jag har fortsatt förtroende för rikspolischefens förmåga att hantera denna svåra uppgift.

Herr talman! Jag vill först tacka för svaret. Men om jag ska vara riktigt ärlig anser jag inte att det innehåller tydliga förslag till förbättringar under den närmaste tiden, vilket är helt nödvändigt. Jag återkommer till det.

Jag ska försöka att förklara varför. Man ska vara försiktig med statistik eftersom den kan missbrukas. Man mäter olika saker. Det är också mänskligt att man tar till sig den statistik som passar en själv.

När detta är sagt kan man mycket tydligt se att nästan all statistik och olika mätningar som har tagits fram under senare tid visar att det är en katastrof för förtroendet för polisen. Dessutom framgår det av statistiken över uppklarade brott och över de ärenden som går vidare till åtal att siffrorna kraftigt sjunker, framför allt under det senaste året.

Som om inte detta vore nog gjorde Brå en trygghetsundersökning under fjolåret, 2016. Den visar inte hur många brott som har anmälts, vilket ska poängteras, utan hur folk upplever situationen och de erfarenheter som man har av brott. Antalet sexualbrott ökar mycket kraftigt, medan ärenden som går till åklagaren har minskat med 24 procent under ett år. Detta tillsammans borde skaka om oss alla rejält och radarparet - om jag får kalla det så - inrikesminister Ygeman och rikspolischef Eliasson i synnerhet. Det bekymrar i alla fall mig riktigt mycket. Totalt handlar det om den viktiga tilliten i ett samhälle.

När tryggheten försvinner blir det ett mycket hårt och otryggt Sverige. Därför vill jag att regeringen och inrikesministern kommer med exekutiva förslag till förändringar så fort det är möjligt för att man ska kunna återskapa förtroendet för polis och vårt rättsväsen.

Antalet anmälda brott är nu 1,5 miljoner. De brott som ökar är framför allt it-bedrägerier och andra bedrägerier, misshandel, olaga hot samt sexuellt ofredande.

Ett annat problem som togs upp i den förra interpellationsdebatten är att antalet behöriga sökande till polisskolorna minskar. Av 8 000 sökande till 800 platser klarade bara 705 kraven. Man börjar nu fundera på om man ska sänka kraven, vilket är helt fel väg att gå. Av de 705 som klarade proven dök bara 649 upp när utbildningen skulle börja - detta i en tid när 867 poliser har slutat, även om en del av dem kanske har gått i pension.

Det går med andra ord nedåt med antalet poliser för närvarande - detta i en tid när vi borde öka antalet rejält, inte minst för att befolkningen har ökat under senare år.

Man kan fundera över vad detta beror på. Jag tror inte att det är enbart en lönefråga. Det handlar framför allt om hur brottsbekämpningen har fungerat i praktiken och vilken arbetsglädje som en enskild polisman känner när en brottsling släpps efter ett anhållande och ställer till ännu mer elände för vanliga människor. Det ger ingen arbetsglädje.

Herr talman! Man ska nog vara ödmjuk när man beskriver situationen. När man ger uttryck för det tonläge som Lars-Arne Staxäng gör kanske man också borde redovisa sina egna förslag till förändringar. Trots att Lars-Arne Staxäng hade fyra minuter till sitt förfogande gör han inte det.

Läget är delvis mycket oroande i termer av att resultaten på makronivå ser för dåliga ut. Men granskar man den statistiken närmare ser man att trots att resultaten har fallit i sju år i rad - i fem av dessa år var det en moderatledd regering - vänder för första gången resultaten i en av regionerna, Region Öst. Samma sak händer i ett antal län i Sverige. Det finns alltså försiktiga tecken på ljusning. De är inte tillräckligt bra, och det var också bakgrunden till att jag hade detta samtal.

Vi har vidtagit ett antal konkreta åtgärder. Vi har ökat polisens budget och fortsätter att öka den till över 2 miljarder kronor.

Varje år med socialdemokratiskt ledd regering har polisen fått större budget än vad den har haft under något år med moderatledd regering.

Varje år med socialdemokratiskt ledd regering har vi haft fler polisanställda än vad vi någonsin haft med moderatledd regering.

Antalet polisanställda kommer att stiga. Vi utbildar fler poliser än vad man gjorde under den tid som Moderaterna styrde Sverige.

Det stämmer att poliser slutar. Två tredjedelar av dem som har slutat har gjort det för att de har gått i pension eller för att de i stället har fått anställning hos Säkerhetspolisen. Tidigare var polisen och Säkerhetspolisen en myndighet. Enligt den tidigare statistiken räknades det inte som att dessa poliser hade slutat sin verksamhet.

Vi har också genomfört en lång rad lagskärpningar som jag tror kommer att vara effektiva.

Vi har renodlat polisens arbete genom att flytta bort djurhållning, transporter och annat som i första hand inte är polisverksamhet.

Vi har kraftigt skärpt straffen för vapenbrott, för handgranater och explosiva varor.

Vi har gjort det möjligt att döma gängledare för brottslighet som den har känt till, men inte själv förhindrat.

Vi har gjort det lättare att plocka av kriminella deras klockor, kontanter och bilar som har varit en effekt av den brottsliga verksamheten.

Vi har förstärkt den polisiära närvaron i alla socialt utsatta områden. Lars-Arne Staxäng gav i tidigare interpellationsdebatt uttryck för hur framgångsrikt detta synes vara i ett av de socialt utsatta områdena.

Vi går vidare och bygger nya polisstationer, exempelvis i Rinkeby, med över 200 polisanställda.

Vi går vidare med att stärka den polisiära närvaron, inte bara i de socialt utsatta områdena, utan runt om i Sverige. För att stärka den utvecklingen införs det nu anställningsstopp vid de nationella avdelningarna.

Midjan ska bli smalare och polisen ska vara starkast närmast medborgarna och absolut starkast där den behövs som mest i de mest brottsaktiva områdena.

Vi har också skärpt polisens resultatredovisningssystem så att vi bättre kan följa utvecklingen och också så att oppositionen bättre kan följa utvecklingen och ställa både polis och regering till svars för den utveckling som sker i riket.

Herr talman! Det kan inte ha undgått någon att det är riktigt besvärligt på många ställen i Sverige. Bara i Stockholm, Göteborg och Malmö sker det dagligen riktigt grova brott och alldeles för ofta även dödsskjutningar.

Det är inte heller någon hemlighet att man börjar få stora problem med att ungdomsgäng kraftsamlar och utsätter såväl allmänhet som poliser och övrig samhällstjänst för både våld och allmän otrygghet. Och jag pratar inte bara om de utanförskapsområden som finns runt om i Sverige, utan nu börjar det faktiskt också bli problem i stadskärnorna.

I Nordstan, som ibland kallas Femman, i Göteborg är det inte ovanligt att stora ungdomsgäng tar över framför allt på kvällen när de flesta har gått hem. Vid flera tillfällen har till och med polisen själv behövt kalla på förstärkning för att kunna freda sig.

Så här kan vi inte ha det. Allt detta tillsammans med brandincidenter och skadegörelse, som har blivit vardagsmat i många städer, gör att tryggheten faller brant.

Här måste samhället gemensamt tydligt sätta stopp så fort det bara går. Det får inte fortsätta längre. Detta handlar inte bara om poliser, för det räcker inte. Polisen är dock en viktig del. Samhället kan inte ge efter, och vi kan inte vänta med åtgärder till nästa år.

I ett samhälle där detta inte fungerar är alla förlorare. Just därför hemställer jag än en gång till statsrådet att lägga in en högre växel och komma med förslag som vi kan klubba igenom här i riksdagen. Det behövs.

Eliasson och Ygeman säger i en DN-artikel att det ska bli anställningsstopp i polishögkvarteret, vilket jag bejakar. Men ledningsstrukturen ute i landet har hittills inte blivit så som det var tänkt. Tyngdpunkten skulle framför allt ligga på det lokala planet.

I de flesta polisväsen runt om i världen, och där polisväsendena fungerar väl, är den lokala polisen ganska stark. Ofta ligger två tredjedelar på lokal polis och en tredjedel på statlig polis. Vi måste röra oss åt det hållet. Detta fanns som grund när vi skulle sjösätta polisreformen.

Det är i den lokala förankringen, när människor känner trygghet till sin polis, som kunskapen flödar fram. Befolkningen har ju oftast större kunskap än polisen om hur det ser ut med både det ena och det andra brottet. Detta kan i samarbete med polis och samhälle i övrigt möta den verklighet som vi har framför oss.

Jag återkommer därför till det senaste årets statistik som skrämmer mig - om vi nu ska slå statistik i huvudet på varandra. Man kan gå några år tillbaka och se att kurvorna går upp och ned, men en undersökning gjord av Aftonbladet och Inizio för det senaste året visar att förtroendet har ramlat ned från 56 till 31 procent - alltså på ett år! Jag vet inte vilka kraftord jag ska använda om sådana siffror. När det gäller dem som inte alls har förtroende för polisen har siffrorna ökat från 21 till 44 procent.

Vi måste ändra på detta. Jag inser att det är en rejäl uppförsbacke, men det finns ingen annan lösning än att ändra detta 180 grader - så snart det bara går.

Herr talman! Jag blir lite brydd. Lars-Arne Staxäng är en hedervärd riksdagsledamot. Han har goda kunskaper om statistik och känner till att Sverige har den kanske bästa kriminal- och trygghetsstatistiken i världen. Han har läst Brottsförebyggande rådets statistik och känner till resultaten. I stället för kvalitetssäkrad statistik med ett brett urval, stort underlag och hög tillförlitlighet väljer han att redovisa statistik från Aftonbladet och Inizio.

Detta är en statistikkälla som inte bygger på ett representativt urval utan på självrekryterade internetpaneler. Den som själv så önskar får vara med. Den här statistikkällan är så osäker att seriösa medier i Sverige, förutom Aftonbladet, oftast väljer att inte rapportera resultaten vidare.

Jag måste få ställa ett par frågor till Lars-Arne Staxäng. När han har dessa båda statistikkällor framför sig undrar jag varför han väljer den källa som han vet är behäftad med en massa problem i stället för den som han vet håller hög nivå. Kan det vara så att den ena källan bekräftar den bild som Lars-Arne Staxäng vill föra fram medan den andra inte gör det? Ligger detta bakom valet av statistikkälla snarare än tillförlitlighet, trovärdighet och statistisk relevans?

Jag tycker i så fall att Lars-Arne Staxäng för ovanlighetens skull är ute på lite hal is. Det är inte så här han brukar använda statistiska källor, och jag beklagar detta.

Låt mig säga något om Nordstan och Femman i Göteborg, som är ett av Sveriges mest välbesökta köpcentrum. Förra året hade man 35 miljoner besökare. Där har funnits stora problem, men efter ett framgångsrikt polisarbete har det skett betydande förbättringar. Jag tror att man under vecka 3 i år hade det minsta antalet anmälda brott i Nordstan i Göteborg på fem år. Många hårt arbetande poliser, med ganska blygsam ersättning, har gjort stordåd med det brottsförebyggande arbetet i Nordstan. Detta innebär inte att alla problem är lösta, men polisen har faktiskt gjort ett storartat arbete.

Jag tror dock att mer måste göras. Vi har problem med vissa grupper i vilka vi måste ha ett aktivare arbete från sociala myndigheter. För deras egen och för andras säkerhet måste vi se till att de inte avviker från boenden eller de vårdformer som de har getts möjlighet att delta i. I den mån de inte har rätt att vistas i landet måste de återvända till sitt hemland. I den mån det är svårt att få dem att återvända eller utvisa dem måste vi kunna hålla dem inlåsta i väntan på att utvisning sker.

Herr talman! Det sista som statsrådet tog upp är väldigt viktiga saker. Vi har en bra ordning i Sverige med ett rättssäkert system. Domstolar tar i överklagningar hänsyn till alla de faktorer som kan finnas om man är asylsökande eller om det handlar om någon annan. Om detta system ska fungera måste man faktiskt underordna sig domstolens beslut. Därför förväntar jag mig även inom detta område förbättringar för polisen - kanske genom lagändringar - så att den ska kunna utföra detta. Detta är en del av det hela.

Men jag blir lite rädd när statsrådet kommer in på statistik. Det är helt riktigt att statistik kan missbrukas, vilket jag har sagt i både denna interpellationsdebatt och tidigare. Jag vill dock ge en signal. Det här gäller inte bara Aftonbladets statistik. Om det finns statistik som visar en signal om att folk blir alltmer otrygga och har blivit det under det senaste året måste man ta denna signal på riktigt stort allvar. Jag blir rädd om statsrådet tror att man bara kan sitta still i båten och låta det fortgå.

Jag tror att man måste göra en massa saker, och det ska ske ganska snart. Exempelvis kan jag hänvisa till Ola Sjöstrand, chefsåklagare i Malmö, som mycket tydligt säger att Malmö är på väg mot kollaps. Även om man i ett kort perspektiv skulle föra över poliser till Malmö innebär det att det blir brist på andra ställen.

Vi får heller inte glömma resten av Sverige. Jag träffade till exempel organisationen Företagarna Uddevalla i Bohuslän i måndags. De var upprörda över att de inte kan räkna med hjälp om de får inbrott eller liknande i dag. Så här har våra företagare det. Om det inte handlar om fysiskt våld får de ofta inte ens ut en polis till sig när de har haft inbrott, vilket kanske kan spoliera hela deras verksamhet.

Detta får inte ske. Vi måste göra någonting.

Herr talman! Vi vidtar åtgärder. Jag har gett uttryck för de åtgärder som regeringen har vidtagit och dem vi planerar att vidta. Det handlar om ett stort antal åtgärder.

Man måste dock, Lars-Arne Staxäng, akta sig för att göra självrekryterade paneler till sin egen verklighetsbild när det finns bra statistik att tillgå. Man måste akta sig för att välja statistik utifrån vilken bild man vill sprida eller skapa snarare än den som har det bästa underlaget.

Vi har vidtagit ett antal åtgärder i Malmö efter chefsåklagarens uttalande. Nu finns en ny regionchef för Region Syd. Vi har tillfört 144 miljoner kronor. Vi har förflyttat ett stort antal poliser och speciella utredare. Allt detta har vi gjort för att kunna vara Malmö behjälpliga.

Jag tycker att det är talande för debatten att Lars-Arne Staxäng efter fyra inlägg avslutar med att säga att någonting måste göras men själv inte ger uttryck för en enda sak som borde göras. Själv har jag framfört ett antal åtgärder som regeringen vidtar.

Jag tror att detta är rätt talande för hur debatten om säkerhet, ordning och trygghet ser ut i Sverige i dag. Jag är glad över att vara statsråd i en regering som satsar mer pengar på polis och säkerhetspolis än vad någon regering någonsin tidigare har gjort.

Överläggningen var härmed avslutad.