Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Alternativ till teknikneutralitet

Interpellationsdebatt 12 mars 2013
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anna-Karin Hatt (C)

Anf. 99 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jens Holm har frågat mig om jag avser att ta några initiativ i syfte att införa en strategi för vilka tekniker som har framtiden för sig och om jag i större utsträckning är beredd att komplettera teknikneutrala system med teknikspecifika. Med Alliansens energiöverenskommelse har Sverige för första gången fått en riktigt långsiktig energi- och klimatpolitik som förenar ökad ekologisk hållbarhet med bättre konkurrenskraft och ökad försörjningstrygghet, bland annat genom att ett tredje förnybart ben utvecklas i elförsörjningen. Sedan vi slöt energiöverenskommelsen har det gått fyra år. Resultaten av denna politik är tydliga. Sedan 2006 har elproduktionen från biobränslen ökat med 50 procent. På samma tid har elen från vindkraften ökat sju gånger om. I dag är en majoritet av Sveriges elproduktion förnybar, och totalt sett är nästan hälften av den energi som vi använder förnybar. Det är bäst i hela EU och bland de bästa i världen. Vi har en elproduktion som är i det närmaste fri från utsläpp av växthusgaser. Våra viktigaste verktyg för att driva på den gröna omställningen är, som Jens Holm påpekar, generella styrmedel som koldioxidbeskattningen och de gröna elcertifikaten. Koldioxidbeskattningen sätter ett pris på det klimatdåliga, medan de gröna elcertifikaten främjar investeringar i den billigaste förnybara elproduktionen. I kombination levererar dessa styrmedel mycket förnybar el till en i jämförelse med andra länder låg kostnad per kilowattimme för elkunderna. Dessa teknikneutrala instrument är mycket bra och basen i vårt arbete, men de ensamma räcker inte för att främja ny teknik. Därför genomför regeringen också riktade insatser som främjar sådan ny teknik som ännu inte är tillräckligt konkurrenskraftig för att stå på egna ben. Bara i det här årets budget föreslår och genomför regeringen flera sådana riktade satsningar. För perioden 2013-2016 satsar regeringen 210 miljoner på stöd till solceller. Det stödet syftar till att öka användningen av solcellssystem, att öka antalet aktörer som hanterar sådana system i Sverige och att sänka systemkostnaderna och därmed förbättra förutsättningarna för solceller på sikt. Från 2013 fram till 2016 satsar regeringen sammantaget 340 miljoner kronor på stöd till innovativ biogas. Ökad produktion och användning av biogas är viktig för att bidra till en hållbar utveckling. Stödet till innovativ biogas syftar till att främja teknikutveckling och bidra till att sänka systemkostnaderna. Dessutom gör regeringen nu en stor satsning på forskning och innovation inom energiområdet. Varje år från 2013 till 2015 satsar regeringen ca 1,3 miljarder kronor på energiforskning. Från och med 2016 permanentas nivån för energiforskning på 1,4 miljarder kronor per år. Det är en höjning av den permanenta energiforskningen med 75 procent jämfört med 2006. I propositionen Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem pekar regeringen på att det är viktigt att insatserna för forskning och innovation genomförs så att det skapar synergier med andra styrmedel, till exempel solcellsstödet, biogasstödet och de olika insatserna för stöd till vindkraftsutbyggnad. Regeringars främsta kompetens är inte att välja ut de mest lovande projekten inom alla teknikområden. Därför genomförs fördelningen av stöd inom energiforskningsområdet i hög grad av expertmyndigheten Energimyndigheten. Regeringen styr verksamheten genom att ange huvudinriktningen för vilka satsningar som ska genomföras. De kommande fyra åren kommer energiforskningen att inriktas mot fossiloberoende fordonsflotta, kraftsystem som klarar förnybar elproduktion, energieffektivisering i bebyggelsen, ökad användning av bioenergi och energieffektivisering i industrin. Och här kommer vi till en betydande skillnad mellan mig och Jens Holm. Jag anser nämligen inte att politiker på planekonomiskt vis i detalj ska diktera hur omställningen till ett hållbart energisystem ska gå till. En ansvarsfull politik sätter upp det långsiktiga och stabila ramverk som sedan energiaktörerna får arbeta inom. Med en alltför långtgående politisk styrning av teknikval vore risken uppenbar att vi hamnade i en situation där de tekniker som verkligen har potential för framtiden blir bortvalda, till förmån för tekniker som backas upp av starkare lobbyingintressen. Regeringens samlade och balanserade energipolitik med teknikneutrala styrmedel, som kompletteras med riktade insatser, är en bra modell. Det är också en modell som har visat sig vara mycket framgångsrik.
Jens Holm (V)

Anf. 100 Jens Holm (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill tacka energiministern för svaret på min interpellation. Jag lyfter upp frågan om alternativ till teknikneutralitet eftersom energiministerns diskurs om energifrågor lite för mycket känns som ett mantra. Det är enligt energiministern en självklarhet att styrmedel till olika energikällor ska vara teknikneutrala. Det finns många poänger med att ha teknikneutrala styrmedel, absolut. Anna-Karin Hatt har bland annat nämnt koldioxidskatten och elcertifikatssystemet. Det är jättebra med generella styrmedel och i viss mån teknikneutrala sådana, och sedan sätter vi fart på utbyggnaden av förnybar energi. Problemet med att alltför mycket förlita sig på teknikneutrala styrmedel är att vi missar de tekniker som för närvarande är dyra men kanske har framtiden för sig. De befinner sig i någonting som forskarna brukar kalla för dödsskuggans dal. Det innebär att den innovation som man uppfunnit, kanske i ett laboratorium eller vid akademin, aldrig når ut på marknaden eftersom det inte finns något riktat stöd för just den tekniken. Låt mig ta ett konkret exempel. Det gäller solenergin. Vi i Sverige har varit vad jag nästan skulle kalla världsledande på tekniker inom i synnerhet solvärme men i viss mån också inom området solceller. Vi har varit ledande inom forskningen och bidragit med många spännande uppfinningar. Var växlas den tekniken ut i världen? Är det i Sverige? Är det i Sverige som det startas nya företag, skapas nya jobb? Är det i Sverige man bidrar med bra lösningar för att använda solen som den fantastiska, förnybara energikälla den är? Nej, det sker inte i Sverige. Det sker i Danmark, Tyskland, Kina, i andra delar av världen. Oftast är det svensk teknik, svensk forskning, man använder sig av. Enbart i Tyskland skapar solenergin ungefär 140 000 årsarbetstillfällen. Det är en fantastisk siffra. I Tyskland har man bestämt att kärnkraften ska avvecklas. Man ser den stora potentialen med just solenergi. Man har riktade stöd för solvärme och i synnerhet för solceller. Hur gör vi då i Sverige? I Sverige hade regeringen fram till i fjol ett riktat stöd till solvärme. Då upphörde installationsstödet på jag tror att det var 25 miljoner kronor, som hade funnits varje år. När det gäller solcellerna finns fortfarande ett stöd. Det är för närvarande 60 miljoner kronor men kommer nästa år att minska till 50 miljoner kronor. Jag tycker att det är helt fel väg att gå. Det är nu vi borde satsa på den nya energikälla som solenergin är, inte dra ned på bidragen till solenergin. Det är därför jag lyfter upp detta med teknikneutralitet. Jag tror nämligen att ett av problemen för Anna-Karin Hatt och regeringen är att förnybara energikällor ännu inte hittat ut på marknaden. Man har inga bra sätt att stödja dem. Därför skulle jag vilja fråga om energiministern är beredd att vidta fler åtgärder för att stimulera solvärme och solceller i Sverige.
Anna-Karin Hatt (C)

Anf. 101 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jens Holm kritiserar mig när jag talar om de teknikneutrala styrmedlen, vilket jag gärna gör. Historien visar att dessa styrmedel, som vi införde tidigt i Sverige, varit mycket verkningsfulla, inte minst koldioxidskatten. Samtidigt som du kritiserar mig erkänner du deras betydelse och efterlyser andra politiska beslut för att stimulera framtidens teknik. Men de facto kan man se att det här är precis det som vi i regeringen gör i våra satsningar på klimat- och energiområdet. Regeringen eftersträvar att basen i energipolitiken och den gröna omställningen ska vara teknikneutrala styrmedel. Att sätta pris på utsläppen, att göra de hållbara alternativen förmånligare och att sedan låta aktörerna på marknaden finna de smartaste, effektivaste och rationellaste vägarna för att nå målen och agera utifrån de tydliga styrmedel vi sätter upp är väldigt bra och kostnadseffektivt. Låt mig ta ett konkret exempel! När Centerpartiet tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna införde elcertifikatssystemet kunde vi se att systemet i början av sin levnad ledde till att utbyggnaden av den förnybara elproduktionen från bioenergi tog fart. Det var den produktionsform som då var mest mogen och billigast att bygga ut. I takt med att teknikutvecklingen gått framåt har en allt större del av de gröna elcertifikaten gått till att bygga ut vindkraften. Den har blivit alltmer konkurrenskraftig i takt med att världsmarknadspriserna för att producera vindkraft har gått ned. Sedan är det sant att elcertifikatssystemet som sådant inte driver fram den nya tekniken. Det är därför regeringen kompletterar de teknikneutrala styrmedlen med rekordstora satsningar på forskning och utveckling. Vi höjer den permanenta nivån med 75 procent jämfört med 2006 års nivå. Det syftar till att ge ett starkt bidrag till att utveckla den nya energin. I interpellationen nämner Jens Holm vågenergi och geotermisk energi. Det är två exempel på tekniker som regeringen via Energimyndigheten har givit tydligt stöd till att utveckla, så att de kan bli mogna, klara sig på egna ben och göra inträde på marknaden. Logiken med de kompletterande teknikriktade stöden, som solcellsstödet, biogasstödet och solvärmestödet när det fanns, är att hjälpa tekniker som ännu inte är marknadsmogna, att hålla dem under armarna en stund tills de kan stå på egna ben. Det var precis det som hände med solvärmestödet. Vi kunde se att solvärmen hade kommit så långt i teknikutvecklingen och var så konkurrenskraftig i sig själv att vi inte behövde gå in med statliga subventioner. Det är i grunden bra. På samma sätt drog jag och regeringen i höstas slutsatsen att vi inte riktigt är där när det gäller solcellerna. Det var därför regeringen och jag bad riksdagen att förlänga solcellsstödet. Det är därför vi nu tillför 210 miljoner kronor till solcellsarbetet, så att fler ska kunna få ihop kalkylen och välja att bli sin småskaliga solelsproducent. Vi drar inte ned på solcellsstödet. Tvärtom tillför vi 210 miljoner kronor till det arbetet framöver. Skälet till att vi gör det, apropå att solindustrin inte är så stark i Sverige, är att intresset nu växer väldigt snabbt bland svenska konsumenter för att investera i solel, ta sitt miljöansvar och bli sin egen småskaliga solelsproducent.
Jens Holm (V)

Anf. 102 Jens Holm (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det jag vill understryka med den här interpellationen är att vi behöver komplement till de så kallade teknikneutrala styrmedlen. Det kallar energiministern för planekonomi, och det kan hon få göra om hon vill. Men i nästa andetag tillstår energiministern att det behövs riktade stöd till vissa energikällor. Då är väl energiministern ungefär lika mycket planekonom som jag. Anna-Karin Hatt hyllar elcertifikaten. Det gör jag också. Som du sade införde Centern, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna dem tillsammans. Det är tack vare dem som till exempel vindkraften växer så snabbt just nu i Sverige. Vi i Vänsterpartiet vill därför uppgradera elcertifikaten och höja ambitionsnivån. Tyvärr har våra förslag än så länge röstats ned av exempelvis Centerpartiet i den här kammaren. Kanske kommer ni på bättre tankar. En brist med elcertifikaten är dock att de inte stimulerar utbyggnad av den nya teknik som ännu inte finns på marknaden. Jag har tittat på Energimyndighetens statistik över elcertifikatssystemet. 52 procent av stödet går till biobränsle. 31 procent går till vindkraft, vilket är ganska mycket. Men i praktiken går ingenting till solenergin. Anna-Karin Hatt säger att det tidigare fanns ett riktat stöd till solvärme på 25 miljoner kronor per år. Det har regeringen nu avvecklat därför att solvärmen kan stå på egna ben, tyckte jag att Anna-Karin Hatt sade. Men det är precis det som solvärmen inte kan göra. Två nästan ledande solvärmeföretag i Sverige har precis gått i konkurs: Exotech i Båstad och nyligen Absolicon i Härnösand. Det var väldigt viktiga företag för solvärmen i Sverige. Att regeringen dragit in stödet skulle jag säga är en väldigt aktivt bidragande orsak till att de gått i konkurs. När det gäller solcellerna vill Anna-Karin Hatt försöka påskina att en minskning från 60 miljoner, som stödet ligger på i år, till 50 miljoner nästa år inte är någon neddragning. I min matematik är det ganska uppenbart att 50 miljoner är mindre än 60 miljoner. Men strunt samma! Enligt statistiken från Energimyndigheten över ansökningar som kommit in om bidrag till att sätta upp solceller har det skett en formidabel explosion av ansökningar, vilket är fantastiskt. Senast Anna-Karin Hatt och jag diskuterade detta var det 1 200 svenska hushåll och småföretag som stod på kö för att få bidrag för att sätta upp solceller. Vet du hur många det är nu? Det har nästan fördubblats. Nu är det 2 179 ansökningar som väntar på svar från länsstyrelsen om huruvida man ska få bidrag för att sätta upp solceller. I vissa fall kan man få vänta i över två år på att få en ansökan beviljad. Det kan inte vara okej. En av de viktigaste orsakerna till detta är att anslagen är för små. Gamla ansökningar ligger kvar och tränger undan de nya ansökningar som kommer in. Det är helt uppenbart att köerna skulle minska om vi hade större anslag till solcellerna. Vi i Vänsterpartiet föreslår ökade anslag till både solvärme och solceller. Är regeringen beredd att tänka om, höja anslagen och återinföra solvärmebidraget?
Anna-Karin Hatt (C)

Anf. 103 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är viktigt att vara noga med sanningen. Sanningen är att solelsstödet enligt riksdagens beslut skulle ha fasats ut från och med det årsskifte som vi precis har passerat. Det fanns 0 miljoner kronor reserverade för solelsstödet från och med detta år. Men regeringen gjorde en analys. Jag gjorde en analys som energiminister och konstaterade att solcellsanläggningarna än så länge inte riktigt kan stå på egna ben, att de inte klarar sig på marknadsekonomiska villkor. Därför behöver stödet finnas kvar ännu en tid. Det är väldigt ovanligt att man för så lång tid som vi nu har sagt, tre år framöver, meddelar att den här typen av teknikriktade stöd kommer att finnas kvar. Det har vi gjort därför att vi ser att det finns ett starkt intresse hos många konsumenter för att gå över och bidra i den småskaliga elproduktionen, bidra till systemet och även få kontroll över sina egna elkostnader. Att det blir allt fler som hör av sig till länsstyrelserna och vill vara med i denna växande folkrörelse är i grunden väldigt bra. Långsiktigt är sättet att möta det intresset att hitta en fungerande modell för nettodebitering. Långsiktigt hoppas jag att vi kan komma i ett läge där den globala kostnaden för att producera och installera en solcellsanläggning fortsätter att gå ned, så att fler svenskar har råd att sätta upp en solcellsanläggning. Det bästa vore om vi inte behövde gå in med skattepengar i den vändan, för då kan det växa sig ännu starkare. Jag hoppas att vi ska kunna komma dit framöver. Men det kommer inte att ske i år, nästa år eller året därefter. Det är därför regeringen har föreslagit och riksdagen beslutat att solelsstödet ska finnas kvar. Jens Holm ställer i sin interpellation frågan om det inte också behövs teknikriktade stöd. Jo, det behövs sådana, och det har jag sagt i interpellationssvaret. Basen måste vara långsiktiga, stabila, starka och tydliga teknikneutrala styrmedel som gör det möjligt för innovativa entreprenörer och marknadsaktörer att utveckla den bästa smarta miljötekniken. Vid sidan av det behövs ibland en extra puff och ett extra stöd för att hjälpa en teknik som har framtiden för sig men ännu inte kan stå på egna fram till dess att den kan klara sig. Det är därför vi har solcellsstödet och biogasstödet och därför vi hade solvärmestödet som vi sedan kunde avveckla när man kunde räkna hem och se att en solvärmeanläggning är ekonomiskt lönsam för den enskilde att sätta upp på den egna fastigheten. Det är precis så som balansen i regeringens energipolitik ser ut. Det är en bred stabil bas av teknikneutrala, långsiktiga, generella styrmedel som när det är motiverat kompletteras med mer riktade stöd för att hjälpa tekniken fram till dess att den är marknadsmogen. I grunden är det väldigt bra att håller sig väldigt noga till det. I grunden är jag väldigt försiktig med att hamna i ett läge där vi som politiker ska försöka sia om vilka tekniker som har framtiden för sig. Det är möjligt att Jens Holm redan i dag till exempel kan förutse om det är metanol eller andra former som är framtiden för sig när det gäller bränslena. Jag kan inte göra det. Jag tror att marknadsaktörerna är mycket bättre att utifrån en stark koldioxidskatt och en stark skattebefrielse på förnybara drivmedel se till att vara med och utveckla de drivmedel som har framtiden för sig. Det måste vara basen samtidigt som vi kompletterar med mer riktade styrmedel under kortare och begränsad tid när så är motiverat.
Jens Holm (V)

Anf. 104 Jens Holm (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! I det så kallade jobbmanifestet inför senaste valrörelsen skrev de borgerliga partierna så här vad gäller solenergi: Ytterligare insatser görs för att stimulera utvecklingen av solceller och solvärme. Jag vill fråga Anna-Karin Hatt om hon anser att avskaffandet av det riktade stödet till solvärmen är att ytterligare stimulera utvecklingen av den. När man frågar branschen säger den att det var en stor katastrof att ni drog tillbaka det riktade stödet till solvärmen. Som jag sade tidigare har två av de ledande företagen inom solvärmebranschen, Exotech och Absolicon, precis gått i konkurs. Hur ser energiministern på det? Vad gäller det riktade stödet till solceller är det jättebra att det inte avskaffades. Men det är fortfarande ett faktum att om man drar ned från 60 miljoner som det ligger på nu till 50 miljoner nästa år är det i mina ögon en nedskärning. Jag vill fråga energiministern vad hon anser om de ansökningar som kommit in. I till exempel Västerbottens län har det kommit in 28 ansökningar. Det är fem som har beviljats. I Blekinge län är det 107 ansökningar. Det är 30 som har beviljats. I Skåne län är det 429 ansökningar. Det är 95 som har beviljats. I Västra Götalands län har det kommit in hela 618 ansökningar. Endast 196 har beviljats. Totalt sett i Sverige har det kommit in 3 471 ansökningar. Endast 1 292 har beviljats. När man talar med Energimyndigheten och alla andra som är involverade säger de: Vi behöver mer pengar. Då kan vi beta av ansökningarna. Det är ett fantastiskt engagemang därute. De vill att regeringen ska anslå mer pengar och inte dra ned. Därför frågar jag en sista gång: Kan ni inte ompröva er politik och anslå mer pengar till solvärme och solceller?
Anna-Karin Hatt (C)

Anf. 105 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Skälet till att regeringen i förra budgeten, den som riksdagen sedan har beslutat om, drog slutsatsen att vi ville förlänga solcellsstödet var just för att möta den starka folkrörelse och det engagemang som finns ute hos många svenskar. Det handlar också om att fortsätta att bidra till att solcellstekniken kan bli möjlig att investera i och överbrygga den merkostnad som i dagsläget finns som gör att den inte riktigt kan stå på egna ben. Det är väldigt bra att många länsstyrelser har fått ett stort intresse för att ta del av dessa pengar. Länsstyrelserna jobbar så fort de kan för att hantera ansökningarna. Nu har vi precis fått på plats den nya förordningen som klargör vilka reglerna är och hur stor stödandel man kan få när det gäller den nya omgången av solelsstödet. Jag förutsätter att länsstyrelserna kommer att göra allt de kan för att beta av den kö som de har att hantera. När det gäller solvärmen, jobbmanifestet och det Alliansen gick till val på 2010 stämmer det att vi lovade väljarna att göra nya insatser när det gäller solvärmen. Det gjorde vi också. Det gjorde vi precis när vi hade tillträtt 2010. När vi lade fram vår första budget förlängde vi då också solvärmestödet. I en senare budget gjorde vi en analys, vilket man måste göra återkommande med den här typen av teknikriktade stöd. Vi ställde oss frågan: Är den här tekniken mogen, och kan den stå på egna ben? Slutsatsen baserat på det expertunderlag som vi har fått blev: Ja, den kan stå på egna ben. Det är då inte logiskt att gå in med skattebetalarnas pengar och i onödan subventionera en teknik. Vi ska finnas där med en tydlig och stabil hand så länge som tekniken behöver det och fram till dess att den är marknadsmogen. Men kan den stå på egna ben är det ekonomiskt rationellt och bra för samhället att se till att rikta om de statliga stöden och satsa dem på andra delar av den gröna energiutvecklingen och annan teknik som behöver vårt stöd i det läget.

Dokument

den 29 januari

Interpellation

2012/13:235 Alternativ till teknikneutralitet

av Jens Holm (V)

till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

I svensk energipolitik har betoningar på så kallade teknikneutrala system utvecklats till i det närmaste ett mantra. Energiminister Anna-Karin Hatt är en av de främsta förespråkarna för detta. I ett axplock av några av de många anföranden och artiklar som Hatt gjort den senaste tiden har just teknikneutralitet varit ett viktigt tema:

Basen i vår omställning till ett hållbart samhälle är teknikneutrala, välfungerande ekonomiska styrmedel (Göteborgs-Posten den 31 oktober 2012).

Vi ska bidra med stabila och långsiktiga satsningar på forskning och utveckling och demonstrationsanläggningar, och ange ramarna med teknikneutrala ekonomiska styrmedel. (Tal på Svenska Petroleum och Biodrivmedelsinstitutet den 21 mars 2012.)

Dessa breda, generella och långsiktiga ekonomiska styrmedel är väldigt bra. De sätter en teknikneutral och tydlig ram och riktning för den utveckling som ska göras av marknadens aktörer. (Tal: Med framtiden i tankarna, den 9 oktober 2012.)

Strategin för att nå dit är att med långsiktiga, teknikneutrala och breda styrmedel stärka de förnybara energislagen, på bekostnad av de fossila och ändliga. Koldioxidskatten och elcertifikatssystemet har varit och är de viktigaste styrmedlen för att nå dit. De är marknadsanpassade och de är teknikneutrala. (Tal på Dagens Industris energidagar den 12 december 2011.)

Jag vill understryka att koldioxidskatten och elcertifikatssystemet – som är de två teknikneutrala styrmedel som Hatt oftast återkommer till – är mycket viktiga styrmedel och det är synd att regeringen inte utnyttjar dessa mer än vad man gör. Vänsterpartiet har i den allmänna motionstiden lagt fram konkreta förslag på hur koldioxidskatten ska höjas (se motion För framtidens jobb, 2012/13:Fi250) och hur ambitionerna i elcertifikatssystemet ska bli ambitiösare (se motion 100 procent förnybart, 2012/13:N300). Se också interpellationsdebatten Utökat elcertifikatsystem den 20 mars i år mellan min kollega Kent Persson och Anna-Karin Hatt.

Grundtanken med teknikneutrala system är att politikerna ska ange villkoren och marknaden ska bestämma tekniken. Det är ett system som kan vara effektivt avseende redan etablerade tekniker. Det svenska elcertifikatssystemet brukar anföras som ett exempel på ett effektivt teknikneutralt system (detta är något man kan diskutera eftersom det faktiskt uttryckligen pekar ut förnybar energi som den energi man vill ha). Vänsterpartiet var med och tog fram detta system, som startade 2003, tillsammans med Centerpartiet och Socialdemokraterna. Vi har i mångt och mycket elcertifikatssystemet att tacka för dagens snabba utbyggnad av förnybar energi. Men elcertifikatssystemet slår snart i taket och ambitionsnivåerna borde därför, som anförts ovan, höjas.

Det jag här vill fokusera på är vikten av att så kallade teknikneutrala system kompletteras med teknikspecifika lösningar. Baksidan med teknikneutrala system är att de är dåliga på att introducera ny teknik som i ett initialt skede är dyrare än den som finns på marknaden. Om man bara satsar på den teknik som redan finns får man ju inte den nya tekniken som i framtiden kan vara helt avgörande för att lösa stora utmaningar som klimatförändringar och att ställa om vår energiproduktion till 100 procent förnybart.

Det är därför helt avgörande med politiska beslut för att stimulera framtidens teknik. Detta stora ansvar går omöjligen att lägga ut på marknaden allena. Jag hävdar därför att energiministern har fel när hon i det refererade talet ovan säger: Men att som minister peka ut exakt vilka tekniker och vilka bränslen som har framtiden för sig vore fel. (Tal på Svenska Petroleum och Biodrivmedelsinstitutet den 21 mars 2012.) Man frågar sig om ministern verkligen menar att riksdag och regering inte ska vara med och fatta beslut över vilka tekniker som vi vill ska lösa dagens stora utmaningar, som klimatförändringarna och omställningen av energisystemet.

Chalmersprofessorerna Christian Azar och Björn Sandén tar upp denna problematik i artikeln Ogenomtänkt teknikneutralitet (Upplyst eller utfryst – en antologi om energimarknaden, Eon, 2012). De kritiserar de teknikneutrala metoderna så här: Men nackdelen med en sådan politik är att mycket lovande, men för närvarande dyra, tekniker inte kommer att få det stöd som behövs för att få ned kostnaderna. (sid. 94) och Det är retoriken om att man i alla lägen ska försöka vara teknikneutral som är, inte bara förvirrande, utan i många fall skadlig (sid. 96). De argumenterar därför att det behövs ett mer aktivt engagemang från politiken och att vi måste hitta sätt att främja ny teknik på andra sätt än det som i dag är rådande.

Ett konkret exempel på detta är solenergin. Energi från solen finns i oändliga mängder. Ändå används bara en mikroskopisk del för att producera energi. Även om en stor del av den solenergi som når jorden inte går att ta till vara finns det ändå en enorm potential att utnyttja solen som kraftkälla mycket effektivare än i dag. Många länder har upptäckt detta. Dess värre gäller detta inte Sverige. Jag tror att det har att göra med att Sverige saknar ett kraftfullt stöd specifikt orienterat mot solenergin.

Elcertifikatssystemet har som sagt varit effektivt i att bygga ut den förnybara energin, men det har varit ett dåligt system för att främja ny teknik. Enligt rapporten Elcertifikatssystemet 2012 (Energimyndigheten 2012) gick 52 procent av stödet inom elcertifikatssystemet år 2011 till biobränsle, 31 procent till vindkraft, 14 procent till vattenkraft och 3 procent till kraftvärme med torv som råvara. Ett trettiotal solenergianläggningar fick elcertifikat under 2011, men det uppgår i volym inte ens till 1 procent av utbetalningarna. Vågenergi och geotermisk energi har inte fått något stöd alls från elcertifikatssystemet.

Som ovan anförts är det av avgörande vikt att det finns stöd som är specifika för att få fram den nya tekniken. Det räcker inte med att satsa pengar på forskning, det behövs också aktiva stöd till etapperna efter forskningen. Solenergin måste exempelvis få ett ökat stöd, både i form av direkta installationsstöd för solceller och solvärme och för energiforskning. Det måste införas ett system med nettodebitering. De teknikneutrala systemen måste kompletteras med teknikspecifika system.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Avser statsrådet att ta några initiativ i syfte att införa en strategi för vilka tekniker som har framtiden för sig?

2. Är statsrådet beredd att i större utsträckning komplettera teknikneutrala system med teknikspecifika?