Anskaffning av lätt torped

Fru talman! Anna-Lena Sörenson har frågat mig om jag gör bedömningen att ärendet inte brådskar eftersom försvarsministern och regeringen dröjer med att agera. Bakgrunden till hennes fråga är Försvarsmaktens bemyndigande att anskaffa en ny lätt torped. I den försvarspolitiska inriktningsproposition som lämnades till riksdagen den 19 mars 2009 anförde regeringen att den svenska undervattensförmågan ska vidmakthållas. Marinstridskrafterna ska ha en kvalificerad förmåga att utföra sin verksamhet i hela skalan från lågintensiva till högintensiva konfliktnivåer. Regeringen har de senaste åren fattat ett antal investeringsbeslut som berör materiel till försvaret, bland annat om nya ubåtar. Avsikten är att stärka vår försvarsförmåga och säkerställa en effektiv och långsiktigt hållbar verksamhet som är väl avvägd för moderna förhållanden. En central komponent av undervattensförmågan är tillgång till en lätt ubåtsjakttorped. Mot bakgrund av nuvarande och framtida taktiska krav samt begränsningen i systemets tekniska och taktiska livslängd behöver nuvarande torped 45 ersättas. Riksdagen bemyndigade i december 2010 regeringen att ersätta nuvarande torped. Regeringen har också fattat beslut om att en ny torped ska anskaffas. Därmed var alla nödvändiga politiska beslut fattade för att en anskaffning skulle kunna påbörjas. FMV har i detta ärende sedan inkommit med hemställan om undantag i lagen om offentlig upphandling till regeringen vid ett tillfälle. Hemställan inkom den 24 januari 2011 och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen anser undervattensförmågan vara central för svensk försvarsförmåga. Därför behandlas ärendet med hög prioritet. Materielanskaffning ska alltid utgå från Försvarsmaktens operativa behov. Insatsorganisationen ska förses med ändamålsenlig, beprövad och tillförlitlig materiel av god kvalitet och mängd i förhållande till ställda krav och behov.

Fru talman! Jag får börja med att tacka försvarsministern för svaret. Jag vill särskilt tacka för snabbheten i svaret. Snabbhet är annars inte vad som har karakteriserat regeringens agerande i just det här ärendet. Man kan snarare tala om senfärdighet. Med det, fru talman, antyder jag också att jag inte är helt nöjd med det här svaret. Min fråga till försvarsministern är ju om ministern inte anser att det brådskar med att ge FMV besked om upphandlingen av den lätta torpeden. Den frågan är föranledd av att vi inte kan se att regeringen har agerat i den här frågan. Jag anser nog att försvarsministern försöker försköna verkligheten en smula och därmed också skyla över bristen på handlande när han i sitt svar får det att låta som om historien om anskaffningen av den här lätta torpeden börjar med beslutet i december, budgetbeslutet. Dessutom, fru talman, vill han bara kännas vid en hemställan från FMV om att få direktupphandla den lätta torpeden - och vi är rörande överens om att den har en stor betydelse för att Försvarsmakten ska kunna vidmakthålla sin undervattensförmåga. Sanningen är den att anskaffningen av en ny lätt torped har en längre historia som kan spåras i planerna på att utveckla och anskaffa systemet TMS, torped, mina och sensor, planer som man sedan skrinlade, i genomförandegruppens ståndpunkt att det förelåg behov av anskaffning av en lättare torped, i inriktningspropositionen, som också framgår av interpellationssvaret, och i Sten Tolgfors eget uttalande här i kammaren under en interpellationsdebatt om att undervattensvapen och undervattenssensorer bör upphandlas på den internationella marknaden i befintliga system. Det är, fru talman, en historia som har sin början minst fem år tillbaka i tiden. Under den här tiden har FMV inte inkommit med en hemställan utan två hemställningar om att få direktupphandla torpeden, och regeringen har hittills inte svarat på någon av dem, om jag inte är alldeles felunderrättad. I sitt svar på min interpellation hävdar försvarsministern att alla nödvändiga politiska beslut är fattade för att påbörja anskaffningen av torpeden. Det svaret fick jag också vid en frågestund tidigare här i kammaren. Mot bakgrund av FMV:s båda hemställningar vågar jag hävda att så inte är fallet och att försvarsministerns och regeringens agerande för anskaffning av torpeden är otillräckligt. Jag skulle hellre kalla det en brist på agerande som har sin grund i ett ideologiskt tänkande om konkurrensutsättning och en övertro på marknadskrafterna. Har regeringen nu ändrat uppfattning i frågan välkomnar vi socialdemokrater denna senkomna insikt, men vi tycker att regeringen förtjänar kritik för att man äventyrar Försvarsmaktens förmåga att vidmakthålla marinens undervattensförmåga och därmed vår, Sveriges, förmåga att freda våra gränser i Östersjön. I det sammanhanget bör frågan ställas till statsrådet om han anser att Försvarsmaktens mål om insatsorganisationen 2014 kommer att nås när det gäller just undervattensförmågan.

Fru talman! Jag säger att det är en hemställan från FMV därför att det är en hemställan från FMV och icke två. Så här ser historiken ut: I december 2009 kom Försvarsmakten med en hemställan om att få utveckla torped 45 till 45 D. I augusti 2010 drog Försvarsmakten tillbaka den hemställan. Man återkallade den, och man hemställde samtidigt om en anskaffning av en ny lätt torped. Regeringen beslutade den 14 oktober 2010 att bemyndiga Försvarsmakten att få anskaffa en ny lätt torped med förbehåll för riksdagens beslut om budgetpropositionen. Den 8 december 2010, alltså för några månader sedan, bemyndigade riksdagen regeringen att anskaffa en ny lätt torped. Och den 24 januari fick vi en hemställan från FMV om undantag i lagen om offentlig upphandling. Det är den hemställan som Regeringskansliet nu bereder. Det är ett par månader sedan den inkom, och det är den vi nu hanterar. Jag dömer inte av den här i kammaren nu, för beredningen pågår fortsatt i Regeringskansliet. Det är väl känt för alla som jobbar med försvarsfrågor att anskaffningen av försvarsmateriel ofta är komplex. Och det tar inte sällan lång tid. Det var därför vi redan i oktober 2010 bemyndigade Försvarsmakten att få ersätta torped 45, dock med förbehållet, så klart, om riksdagens senare beslut om bemyndigande som kom i december. Därmed var alla nödvändiga politiska beslut fattade för att man skulle kunna påbörja upphandlingen. Det är vidare heller inte så att villkoren för upphandlingen var okända för FMV, utan det ska ske i enlighet med materielförsörjningsstrategin, som i sin tur också går tillbaka till tidigare socialdemokratiska regeringars beslut. Det var Göran Persson som på Harpsund undertecknade en skrivelse till riksdagen där man beskrev det som vi sedan har tagit som vårt eget när det gäller materielförsörjningsstrategin. Nu vill FMV göra undantag från den, och den 24 januari inkom man med en sådan begäran, och det är denna begäran som vi nu behandlar. Samtidigt finns denna strategi av ett skäl, och detta skäl är att se till att vi får så mycket materiel som möjligt för pengarna. Det stärker försvarsförmågan. Den något brydsamma situation som Anna-Lena Sörenson hamnar i är att hon representerar ett parti som vill göra miljardnedskärningar på försvaret samtidigt som allt ska rymmas. Samtidigt är man också mycket snabb med att göra undantag från den materielförsörjningsstrategi som ska ge oss så mycket som möjligt för pengarna. Då blir det undanträngningseffekter och annat som inte ryms. Vi bereder nu denna hemställan och kommer att meddela vad beslutet blir så snart beredningen är färdig. Vi har på inte minst den marina sidan fattat en lång rad beslut som är till för att stärka den svenska förmågan. Ett av de största beslut som vi har tagit gällande materiel på många år i Sverige är att vi ska inte bara utveckla utan också anskaffa nästa generations ubåt. Det beror på att regeringen ser undervattensförmågan som central för landets försvarsförmåga. Vi har ett mycket tydligt Östersjöperspektiv i försvarets inriktning och dimensionering. I detta perspektiv blir flyg och marin alldeles centrala, och därmed blir en ersättare för torped 45 mycket viktig i upprätthållandet av försvarsförmågan för Sverige.

Fru talman! Jag tackar för redogörelsen för hur denna process har gått till. Men man kan faktiskt se den också på ett något annorlunda sätt. Regeringen har sänt ut tydliga signaler om hur denna anskaffning ska gå till. I mina ögon har FMV vid två tillfällen ödmjukat sig och kommit med en hemställan om att få göra undantag från upphandlingslagen och få direktupphandla denna torped på grund av att man har insett att en konkurrensutsättning, en internationell upphandling, inte skulle fungera i detta fall. Då kan man anse att tillräckliga direktiv inte heller har getts gentemot FMV. Försvarsministern påminner om att vi socialdemokrater har varit med och fattat beslut om materielanskaffningsstrategin. Det stämmer. Vi socialdemokrater anser också att upphandling i konkurrens och köp från den så kallade hyllan kan vara att föredra när det gäller att förse insatsorganisationerna med adekvat materiel. Det kan också vara ett klokt sätt att handskas med värdefulla skattemedel. Men vi anser att det behöver prövas från fall till fall. När det gäller dessa komplicerade försvarssystemen, till exempel den lätta torpeden, förefaller det vara mindre klokt eftersom konsekvenserna blir så stora och det riskerar vår försvarsförmåga och innebär långsiktiga kostnader för skattebetalarna. Eftersom försvarsministern är inne på att effektivisera resurserna för skattebetalarna är det bara att hålla med. Det är ett bekymmer med regeringens brist handlande i detta fall. Om vi får förseningar när det gäller att anskaffa denna torped är det stor risk att vi står inför väldigt mycket större kostnader än vad det skulle innebära om FMV kunde få direktupphandla denna torped. Jag undrar om försvarsministern också anser att det är väsentligt med tidsfaktorn här. En sådan här upphandling tar lång tid. Dessutom överklagas de flesta beslut när det gäller så stora affärer. Under tiden riskerar man också att tappa kompetens i försvarsindustrin när det gäller underhåll, vidmakthållande och utvecklande av sådana komplexa system. Detta riskerar inte bara anskaffning och upprätthållande av den lätta torped 45 utan även i förlängningen upprätthållande, anskaffning och utveckling av den tunga torped 62 som i sin tur ska bestycka de två ubåtar som är beställda. Om det skulle ske och vi måste börja om från början och bygga om ubåtarna - de tuber som ska innehålla torpederna - kanske vi står inför en tid om tio tolv år för anskaffning av nya tunga torpeder. Det skulle innebära kostnader på många miljarder för svenska skattebetalare. Dessutom äventyras försvarets undervattensförmåga i Östersjön alldeles väsentligt. Jag vill återigen fråga: Anser försvarsministern att tidsfrågan i detta fall är väsentlig?

Fru talman! Nu säger Anna-Lena Sörenson igen att det vid två tillfällen har kommit en hemställan från FMV. Jag har bett Försvarsdepartementet att titta noga på detta, och man hittar bara en hemställan. Den inkom den 24 januari i år. Jag gläds varje gång jag ser en riksdagsledamot som är så på tårna som Anna-Lena Sörenson är och som tycker att det är en enorm tidsutdräkt mellan den 24 januari och den 8 april. Jag tror att det är väldigt viktigt att man går till botten med varje sådan förfrågan och bereder den grundligt innan man lämnar svar just därför att konsekvenserna är tydliga. Jag vill också direkt säga emot Anna-Lena Sörenson vad gäller en punkt, och det är när hon säger att FMV inte får tillräckligt tydliga direktiv. Det är precis det som man har fått. FMV har fått direktiv om att göra en upphandling i enlighet med materielförsörjningsstrategin. Eftersom FMV vill göra undantag från dessa tydliga direktiv inkommer man till regeringen med en begäran om att få göra annorlunda än enligt styrningen. Sedan vill jag bara notera att jag aldrig har varit med om någon gång i denna kammare att någon socialdemokrat har försvarat konkurrensupphandling av försvarsmateriel eller den nya materielförsörjningsstrategin. Det som Anna-Lena Sörenson sade här förut är första gången jag har hört någon ens ta till sig att även Socialdemokraterna faktiskt har gått i samma riktning. Annars har Socialdemokraterna vid varje större projekt där vi har gjort konkurrensupphandling aktivt drivit emot detta. Ett tydligt exempel på det var upphandlingen av de splitterskyddade hjulgående fordon som slutligen Patria från Finland vann. Men de kunde inte ens tåla att ett grannland vann en upphandling i Sverige, utan då skulle politikerna riva upp detta. Detta är nu nästa exempel. Jag dömer inte av denna fråga i kammaren nu när det gäller hur vi kommer att ställa oss till den begäran som FMV har inkommit med. Men jag konstaterar bara att det än så länge är läpparnas bekännelse från Socialdemokraterna att de faktiskt är för och kan tänka sig konkurrensupphandling. Jag har aldrig sett detta uttryckas, vare sig gällande konkreta affärer eller generellt vad gäller strategin sedan man själva föreslog den. Jag tillbringade goda delar av förra mandatperioden med att diskutera detta i kammaren. Då var det undantagslöst så att jag försvarade detta mot socialdemokrater som var mot. Jag vill dock gå tillbaka i själva sakfrågan. Torped 45 och svensk kompetens i vissa delar är speciella i detta sammanhang. Vi talar om deplacerande förmåga, förmåga för bräckta och grunda vatten, lägre hastigheter än annars som möjliggör bekämpning av mindre mål, trådstyrd torped, vilket också ger möjligheter att styra men kanske också styra bort från mål och minimera vådabeskjutning. Där har Sverige traditionellt haft en särskild kompetens. Samtidigt har vi kunnat börja skönja en viss vilja till ominriktning också i andra länder, att det kustnära området börjar betraktas som viktigare. Det finns alltså saker som är särskiljande. Men det direktiv som FMV hade från början var att se över hur marknaden ser ut och se hur man bäst går vidare för att anskaffa denna nya torped. Sedan har man den 24 januari kommit in med sin begäran som vi nu hanterar. Men allt detta, om man tar det tillbaka ett steg, handlar om att utnyttja materielanslagen så effektivt som möjligt för att få så mycket försvarsförmåga för pengarna som möjligt. Då kan jag bara konstatera igen att detta med beredningar och att man går till botten med frågorna inte riktigt har varit Socialdemokraternas kännemärke i detta sammanhang, utan de har utan underlag alltid sagt att något annat är bättre än konkurrensupphandling. Det tycker jag är beklagligt. Det gör att er budget som redan är urholkad av miljardnedskärningar urholkas också därför att dessa mindre anslag ska användas mindre effektivt.

Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att en ordentlig beredning alltid gynnar saken. Annars kan vi väl beskriva den socialdemokratiska hållningen som pragmatisk i frågan. Jag kan också anmärka att försvarsministern bör ha hört argumentationen en gång tidigare eftersom jag själv har använt den i mitt inlägg i budgetdebatten före jul. Vi socialdemokrater förhåller oss, som sagt, pragmatiska i denna fråga och gör inte som regeringspartierna och fastnar i ett ideologiskt tänkande när det gäller marknadskrafter och konkurrensutsättning. För övrigt innebar väl i slutändan även pansarvagnen ganska mycket fördyringar för de svenska skattebetalarna? När det gäller anskaffandet av den nya torpeden redogjorde försvarsministern för att det tidigare varit så att endast Sverige svenska torpeder har, så att säga, som är anpassade för ändamålet med tanke på det grunda och bräckta vattnet i Östersjön. Vad jag förstår finns det inte någon torped på hyllan i Italien, Tyskland, Frankrike eller England som är anpassad efter dessa förhållanden. Försvarsministern talar om andra länder, och då kan man spekulera i om det i så fall skulle vara Ryssland som har en torped som är anpassad efter de svenska förhållandena och de kustnära områdena. Fru talman! Min fråga till försvarsministern med anledning av vad han just sagt blir om man kan dra slutsatsen att försvarsministern anser att det brådskar med besked för att undervattensförmågan ska kunna vidmakthållas. Tänker han agera för att påskynda processen och ge FMV besked om att man kan frångå regeringens tidigare beslut om att konkurrensutsätta anskaffningen av den lätta torpeden?

Fru talman! Först vill jag bara säga detta till Anna-Lena Sörenson: Nej, konkurrensupphandlingen av splitterskyddade hjulgående fordon innebar tvärtom sannolikt en miljardbesparing för staten, icke en fördyring. Sedan är materielförsörjningsstrategin just pragmatisk. Det handlar om att pröva från fall till fall gentemot en trappa av åtgärder: Kan vi anskaffa färdig materiel, kan vi utveckla tillsammans med andra eller måste vi utveckla själva? Det ska prövas i varje enskilt fall för att se vilket som är bäst och mest pragmatiskt. Jag vill samtidigt passa på att ge Anna-Lena Sörenson en eloge, och även Åsa Lindestam för den delen: Den nyansering och det resonemang som finns i era inlägg gör att debatten blir intressant. I alla fall tycker jag det. Precis de nyanseringar och resonemang som vi nu hörde från Anna-Lena Sörenson om materielförsörjningsstrategin har jag ibland saknat i debatten - det pragmatiska från fall till fall. Jag delar också hennes syn att mycket av debatten inte minst under förra mandatperioden var väldigt förenklad och ideologisk. Det blev svart mot vitt, eller möjligen blått mot rött. Jag upplevde debatten så att varje gång vi gjorde en konkurrensupphandling blev den omedelbart ifrågasatt här i kammaren av Socialdemokraterna. Försvarspolitiken var väldigt mycket på väg att förvandlas till regional- och industripolitik. Sådana aspekter är förvisso viktiga - det anser jag också - men det är inte det som styr landets försvarsförmåga. Jag hoppas att Anna-Lena Sörensons resonemang på flera punkter här också ska förflytta hennes partis syn i de här frågorna några steg framåt.