Anställningsstöd

Fru talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat mig om jag avser att reglera så att arbetsgivare inte kan överutnyttja anställningsstöd. Jag vill först förtydliga att det finns ett omfattande regelverk som bland annat syftar till att förhindra ett överutnyttjande eller ett felaktigt utnyttjande av anställningsstöd. Av Arbetsförmedlingens instruktion framgår att verksamheten dels ska utformas så att den inte snedvrider konkurrensförutsättningarna på arbetsmarknaden, dels inte ska bidra till att arbetstillfällen trängs undan såvida det inte kan anses arbetsmarknadspolitiskt motiverat. Det framgår också att Arbetsförmedlingen ska säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs och motverka bidragsbrott. I det arbetet ska Arbetsförmedlingen samverka med berörda parter. Men regeringen har tagit ytterligare steg i den fråga som Ann-Christin Ahlberg tar upp. I mars i år tillsatte regeringen en utredning som ska kartlägga förekomsten av oegentligheter, överutnyttjande och andra felaktigheter i samband med utbetalning av de ekonomiska ersättningar som lämnas till arbetsgivare och externa leverantörer av tjänster för stöd till personer med svag förankring på arbetsmarknaden. Utredningen ska också föreslå åtgärder som syftar till att motverka sådana felaktigheter. Utredningen har ett år på sig. Om det av utredningen framkommer att det finns ytterligare behov av reglering kommer regeringen att överväga att ta de initiativ som behövs.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson, för svaret! Det är ett svar som inte svarade på min fråga om regeringen har för avsikt att återinföra den praxis som tidigare fanns om ett anställningsstöd per fem anställda. Men arbetsmarknadsministern kanske återkommer med ett svar i sina kommande debattinlägg. Fru talman! Jag har mött arbetsförmedlare och företagare som har jobbat stenhårt för att hjälpa kvinnor och män som inte har haft lätt att få ett arbete på grund av exempelvis en funktionsnedsättning eller en längre tids arbetslöshet. Med hjälp av anställningsstöd och möjligheter att prova på för båda parter, arbetsgivare och den enskilda, har det kanske lyckats och varit riktigt bra. Anställningsstöd kan ge företagare möjlighet att pröva om en person fungerar på företaget och ge den enskilde framtidstro och hopp om egen försörjning. Men jag skrev denna interpellation därför att något annat har hänt. De flesta företagare anställer i första hand utan hjälp av anställningsstöd. Men över tid har en hel del företagare börjat kräva att om de ska anställa ska de få bidrag från staten. Det finns företag som vill ha gratis arbetskraft och inte betala fullt pris för vad personalen kostar för att på så sätt tjäna extra mycket pengar. De utnyttjar system som finansieras via våra skattemedel. Detta utnyttjande av anställningsstöd måste vi ta bort. Oseriösa företagare ska inte kunna missbruka anställningsstöd. Regeringen måste förhindra att så sker. Dessutom utnyttjas ofta människor på ett oseriöst sätt i dessa företag, bland annat har de kanske inte en arbetsskadeförsäkring trots att företagen har skrivit på avtal att den ska finnas. Eller så är personalen anställd i företaget men får arbeta i företagarens hem med diverse arbetsuppgifter i stället för med sådant som ligger till grund för beslutet. Jag är väl medveten om att Arbetsförmedlingen har ett stort regelverk för dessa olika anställningsstöd. Trots det får vi veta att det finns många oseriösa företag som enbart har personal anställd med hjälp av olika anställningsstöd. Dessa företag har inte någon som är anställd på ordinarie sätt. Det är inte bra för den enskilda personen, för konkurrerande företag eller för undanträngningseffekten när det inte finns någon som är anställd på ordinarie sätt. När det inte finns någon ordinarie anställd personal är det inte heller lätt för den som kommer ny till ett jobb. Vad ska man göra? Hur ska man få den handledning eller det stöd som ska finnas enligt avtal? Med största sannolikhet kommer vi alltid att behöva någon typ av anställningsstöd för människor som av en eller annan anledning har svårt att få en anställning. Men vi måste få bort överutnyttjandet. Kommer arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson att se till att tidigare praxis återinförs eller vidta någon annan åtgärd för att förhindra missbruk av anställningsstöd innan utredningen är klar?

Fru talman! Tack, Ann-Christin Ahlberg, för din fråga! Min och regeringens mest prioriterade område är jobben. Alla har inte möjlighet att hävda sig på arbetsmarknaden på lika villkor. Därför är det viktigt att det finns anställningsstöd som kan överbrygga hinder för anställning. Alla som kan arbeta ska få stöd och hjälp för att kunna göra det. För en person som har varit borta från arbetsmarknaden i många år är ju en lönesubvention ett bra sätt för att man ska kunna ta sig tillbaka till arbetslivet. Det handlar om riktiga jobb med riktiga löner. Jag tycker att det är bättre att ge människor chansen till en anställning med stöd än att - som Socialdemokraterna gjorde - förtidspensionera bort människor från arbetsmarknaden. Samtidigt vill jag vara tydlig med att stödet syftar till överbrygga hinder för anställning. Jag håller med Ann-Christin Ahlberg om att stödet inte får överutnyttjas och inte heller bidra till en snedvriden konkurrens på skattebetalarnas bekostnad. Rätt stöd ska gå till rätt arbetsgivare för rätt ändamål. Allt annat är oacceptabelt. Som jag nämnde i mitt interpellationssvar finns det en reglering för detta. Men vi vill gå ännu längre. Det finns tecken på att arbetsgivare inom vissa branscher utnyttjar stödet på ett felaktigt sätt. Det är därför som regeringen har tillsatt en utredning som ska titta just på överutnyttjande och andra felaktigheter, vilket jag tror är väldigt väsentligt. Utredningen ska också titta på om rutinerna hos Arbetsförmedlingen inför beslut om stöd är tillräckliga och ändamålsenliga. När det gäller praxis är det ju Arbetsförmedlingen som tolkar regelverket, och praxis skapas ju genom beslut i domstol. Men jag är inte övertygad om att en begränsning till ett visst antal anställda är rätt väg att gå. Och jag är inte beredd att fatta några beslut innan jag har sett vad utredningen kommer fram till. Den ska vara klar i mars 2014.

Fru talman! Om jag förstår arbetsmarknadsministern rätt kommer hon inte att göra någonting förrän utredningen är klar. Under den här tiden är det 135 530 personer som har anställningar med bidrag från staten, så kallat anställningsstöd av olika slag. Vi vet att det finns många företag som utnyttjar dessa människor genom att de inte får utföra de arbetsuppgifter som det har fattats beslut om. Man kanske ställer stora krav på att de ska syssla med sådant som de inte borde göra enligt den lönebidragsanställning som har beviljats. Riksdagens utredningstjänst har tagit fram uppgiften att ungefär 6 400 personer av dem som har lönebidrag saknar den försäkring som de borde ha om de blir sjuka, trots att Arbetsförmedlingen har begärt intyg som styrker att de ska vara försäkrade. Det finns alltså en stor grupp människor som utnyttjas på ett alldeles förfärligt sätt. Då kan man inte vänta på att en utredning ska bli färdig. Under tiden kan man ta hjälp av de fackliga organisationerna. Jag träffar väldigt många fackliga representanter som vittnar om att det finns stora skillnader mellan företag som utnyttjar människor och företag som verkligen anstränger sig för att de människor som behöver anställningsstöd ska lyckas och få den handledning som behövs. Resultatet kan bli jättebra om förutsättningarna är de rätta. Det skapar möjlighet för individen att växa, skapa framtidstro och för att han eller hon ska få en egen försörjning. Men jag möter också människor och fackliga organisationer som bevittnar att personer med anställningsstöd får så konstiga anställningsvillkor att de blir sjuka och inte kan komma tillbaka till arbetslivet igen. Det är i så fall på helt felaktiga premisser som man har fått ett anställningsstöd. Så det finns en väldigt stor oseriös marknad. Det är otroligt mycket statliga medel som satsas. Det finns många arbetsgivare som vill utnyttja stödet på ett helt annat sätt än vad som var tänkt. Därför tycker jag att det är märkligt att arbetsmarknadsministern inte har för avsikt att göra någonting mer än att tillsätta en utredning och invänta den. Trots allt är det många människor som riskerar att hamna i klistret hos dåliga arbetsgivare. Det handlar om otroligt många - 135 530 - personer. I Borås finns det, från de nyfödda till de äldsta, ungefär 105 000 invånare. Det är fler än Borås stads alla invånare som kan vara utsatta för oseriösa företagare, vilket också gör att våra skattemedel går till dåliga saker. Dessa medel kunde komma mycket bättre till gagn för ökad välfärd hade skapat nya jobb.

Fru talman! Det är viktigt att poängtera att de allra flesta personer som har beviljats anställningsstöd finns hos arbetsgivare som är sjysta. Vi är väldigt överens, Ann-Christine Ahlberg och jag, om att allt annat är förkastligt. Som jag inledde med finns det ett tydligt regelverk för vad som gäller kring detta. Jag förväntar mig att Arbetsförmedlingen utför kontroller och verkligen tar på allvar att stödet inte ska snedvrida konkurrens och att det ska vara ett sjyst företag. Uppenbarligen fungerar det inte alltid. Det är också därför som den här utredningen har tillsatts. Men det finns alltså ett regelverk. Det är många grupper som står utanför arbetsmarknaden som har fått det svårare, och det är många som har varit utan arbete under lång tid. Därför behövs det fler företag, inte färre och fler arbetsgivare, inte färre som öppnar dörren och anställer personer som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. Men som jag sade tidigare ska det vara med sjysta villkor. Vi har sett att det har funnits brister och oseriösa företag, som Ann-Christin Ahlberg också var inne på. Även Arbetsförmedlingen har ibland brustit i kontroll. Detta är någonting som Arbetsförmedlingen har jobbat aktivt med under senare tid. Det är också viktigt att man, om man som anställd upplever att det finns brister, slår larm till Arbetsförmedlingen så att felen kan rättas till och att oseriösa aktörer stoppas. Vi kan aldrig acceptera fusk och överutnyttjande. Skattebetalarnas pengar ska användas på rätt sätt och inte gå till oseriösa aktörer utan de ska gå till de människor som behöver stöd och där de har ett sjyst jobb.

Fru talman! Det är många som kan råka illa ut här. Därför är det viktigt att Arbetsförmedlingen tar hjälp av bland annat de fackliga organisationerna. Det finns en klar och tydlig skrivning i regelverket om att de fackliga organisationerna ska yttra sig. Men det ser väldigt olika ut i landet. På en del ställen fungerar det alldeles utmärkt och på andra ställen fungerar det inte alls. Men det kan bli problem på stora arbetsplatser där det kanske inte ens finns en endaste ordinarie anställd. Då har ju inte heller facket några medlemmar där och inte heller den insyn som det borde ha. Det bidrar också till problemen. Det var därför som jag frågade om denna praxis kunde återinföras. Då blir kontrollen bättre. När det rör sig om mycket pengar finns det alltid kriminella och oseriösa företagare som vill plocka åt sig pengar som de inte har rätt till. Men det måste finnas olika kontroller. Då kan de fackliga organisationerna vara en aktör som kan hjälpa Arbetsförmedlingen. Men om man inte får anställa fler innan man har ordinarie personal blir det ju en snedvriden konkurrens med andra företagare. Det blir inte heller någon handledning som det anges i regelboken. Därför skulle det här kunna vara en del för att skynda på begränsat anställningsstöd om man inte har ordinarie anställda också. Om de som har stått långt från arbetsmarknaden inte får handledning är det inte så lätt för dem att komma in i de nya jobben.

Fru talman! Det är som jag har sagt viktigt att Arbetsförmedlingen samverkar. Det ligger i dess instruktion. Hur man gör detta är det upp till Arbetsförmedlingen att avgöra. Det är Arbetsförmedlingen själv som tolkar och gör det på bästa sätt i olika situationer. Självklart är det viktigt med ett samtal när det finns en part att samtala med. Det är också Arbetsförmedlingen som tolkar regelverket vad gäller antalet anställda. Jag är inte säker på att en begränsning till exempelvis fem, som var något slags praxis tidigare, skulle vara rätt väg att gå. Det kan finnas små arbetsgivare som mycket väl kan vara fantastiska arbetsgivare som öppnar dörren för någon som har stått långt från arbetsmarknaden länge. Jag tror inte att antalet alltid är det väsentliga. Det viktigaste är att en person kommer in och får ett jobb med sjysta villkor, att det är ett jobb där man får vara med och bidra och där man inte snedvrider konkurrens och att det inte är ett oseriöst företag. Det är utgångspunkten. Regleringen är sådan redan i dag. Vi vill ändå se över det här ytterligare, eftersom vi har fått signaler att det finns ett överutnyttjande, för att se om det finns mer saker som behöver göras. Vi tar frågan på stort allvar.