ansvar vid företagsnedläggelse

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det finns mycket som talar för att det vi har sett i Degerfors, Gislaved, Katrineholm och Kumla inte är några till- fälligheter. Om inget görs kommer vi att se fler ex- empel på förtagsnedläggelser som drabbar orter och ibland hela regioner. NUTEK har tagit fram rapporter som visar vilken makt storföretagen har och hur bero- ende många regioner är av enskilda storföretags gö- randen och låtanden. De olika insatser och inslag som statsrådet tar upp i sitt interpellationssvar är alla viktiga. Det är viktigt med omställningsförsäkringar, diskussioner som förs på EU-nivå osv., även om jag och mitt parti särskilt inte i det här sammanhanget ser EU som en bunds- förvant. Det är snarare tvärtom. EU-medlemskapet har minskat inte minst regeringens möjlighet att agera i sådana frågor. Det är viktigt att säga det. Oavsett vad vi tycker om det innebär den inre marknaden att det krävs agerande från Sverige och från EU-nivå. Förhoppningsvis har beskedet gått fram om hur vi från svenskt håll ser på bidraget. Det är oacceptabelt att EU-bidrag används för att flytta be- fintlig verksamhet. Oavsett om det gäller att flytta verksamhet till eller från Sverige är det oacceptabelt. Visst är det ett bra initiativ att se hur Sverige står sig i jämförelse med andra länder när det gäller kost- nader för företagen att lägga ned verksamhet. Det finns mycket som talar för att det i Sverige är billiga- re än i andra länder och att det finns ett rejält utrym- me för oss att öka kraven. De beslut om nedläggningar som har fattats har självfallet väckt mycket debatt och många känslor eftersom det får så stora konsekvenser. Reaktionerna har trots det varit rätt blandade. Det finns allt från berättigad ilska och sorg från anställda och ortsbe- folkning till kommentarer som: Det här är bra. Det är strukturomvandling, och det måste vi bejaka. Det man då missar är att man inte närmare går in och tittar på respektive företag. Vad är det för motiv och mekanismer som gör att man fattar ett nedlägg- ningsbeslut? Självfallet ska inte alla företag hållas vid liv i alla lägen. I så fall stod utvecklingen stilla. Men vi måste ha en uppfattning om vad som är en någor- lunda sund strukturomvandling och vad som är ut- tryck för kortsiktig kvartalskapitalism utan sociala hänsyn och där drivkraften för att klara konkurrensen snarare är lönedumpning än teknikutveckling. Jag menar att det är väsentligt att tydliggöra det. Det fordras olika insatser vid olika tillfällen. När Degerfors var på tapeten såg jag en intervju med statsrådet där man med Frankrike som modell disku- terade någon form av lagstiftning där man motar beslut om nedläggning eller flytt av företag som går med vinst. I svaret i dag finns inget av det med. Inte heller finns där resonemangen om att man kan behöva gå in och titta på vilka motiv som finns till att företag lägger ned och att utifrån de motiven använda olika verktyg. Här vore det intressant att få ta del av regeringens analys. Hur beskriver man från regeringens sida de fall där man lägger ned företag som går med vinst? Hur ser analysen ut? Delar regeringen uppfattningen att här fordras särskilda initiativ för att stärka lönta- garna och samhällets möjligheter att gå in? Hur kan dessa initiativ i så fall se ut?

Herr talman! Den senaste tidens företagsnedläg- gelser i allmänhet, och i synnerhet företagens snabba flykt till utlandet, väcker berättigade frågor. Därför var jag nyfiken på statsrådets svar. Näringsministern sade i sitt svar något som jag tolkar som pessimistiskt men framför allt som en oro för att alltför många företag inte vill stanna i vårt land. Det recept som statsrådet skriver ut är tunt och tar bara upp den ena sidan av saken, nämligen den mer lagtekniska och byråkratiska delen. Jag tror inte att det räcker att tala om "kartläggning" och att "överväga". Den andra sidan av saken, herr talman, är den rad av orsaker som gör att företag ger sig i väg. Bl.a. finns den alltmer påtagliga fjärrstyrning som sker genom att ägarinstansen ligger utanför landet, kanske rentav på en annan kontinent. Därför blir närheten och känslan för företaget, dess anställda och samhäl- let på orten inte så emotionellt nära som behövs för att göra den extra ansträngningen. Det ligger ett stort värde i att både ledning och ägande finns nära verk- samheten. Det är ett skäl till att jag i motioner - av- slagna av den socialistiska majoriteten i kammaren - och i interpellationer - där jag i och för sig har fått ett och annat instämmande av näringsministern - föror- dat att svenskt näringsliv, särskilt småföretagande och presumtiva nyföretagare, borde uppmuntras ännu mer än vad som sker i dag. En sådan uppmuntran skulle kunna bestå i både regelförändringar och -förenklingar och att se över kostnadsbilden. Småföretagsdelegationen och andra har påpekat långa rader av elementära förenklingar av regler som skulle underlätta för svenska små och medelstora företag. En del har skett, men de mest vitala delarna återstår. Regeringen har visat en trög- het, för att inte säga motsträvighet, som är mycket ogynnsam för näringslivet i Sverige och som i sin tur slår hårt mot de anställda. En ytterligare aspekt på detta är kostnadsbilden, där små och medelstora företag fortfarande dras med en tung utgiftsbild som gör det både svårt att starta och framför allt att få en vilja att växa. Vi har alla sett de företagsnedläggningar som har farit fram som en präriebrand över Bergslagen och en del andra orter. Vi kan snart geografiläxan: Arvika, Ludvika, Kumla, Katrineholm, Degerfors och - inte att förglömma - Bengtsfors, som fortfarande blöder illa. Det är speciellt oroande att de orterna har en ex- trem känslighet som gör att det ensidiga näringslivet måste kompletteras. Det har gjorts en del, men det återstår mycket. Jag vill påminna om att det inte är fråga om traditionella enstaka områden i Norrland eller enbart Bergslagsbruksorter. Västra Götaland betraktas som ett gott län, t.o.m. "hett" län. Av de 40 orter som lever i riskzonen enligt NUTEK finns 15 av dem just i Västra Götalands län. Också områden där vi inte har trott att det finns så allvarliga hot finns nu dessa hot tydligt där. Herr talman! Det är därför det finns anledning för regeringen att det goda som har tänkts - jag förnekar inte det - ges en tempohöjning och ett större engage- mang än vi hittills har spårat och som inte går att utläsa av interpellationssvaret.

Herr talman! Jag börjar med att kommentera frå- gan om omstrukturering. Styrkan i detta lilla land Sverige är att vi förädlar varor och tjänster, att vi säljer dem på en utländsk marknad, att de har ett högt förädlingsvärde, att vi kan betala bra löner och där- med har en hög välfärd. Det är grunden. Åren 1990-1992 var det den stora krisen med en nedgång i bruttonationalprodukten med 5 %. Övriga Europa hade en tillväxt på 2,5 %. Då var exportan- delen i bruttonationalprodukten 32 %. I dag är den 45 %. Vi blir alltmer beroende av vår omvärld. Det är det som uttrycks i globaliseringen. Det som har varit styrkan i Sverige under alla des- sa år, från industrialismens början till nu, är att vi har haft en oerhörd förmåga att vara flexibla. Vi har för- stått detta, vi är öppna för omstruktureringar och samhället har spelat en stark roll. Adelsmärket i den svenska arbetsmarknadspolitiken har varit förmågan att anpassa sig. Adelsmärket i näringspolitiken har handlat mycket om att ha ett bra samtal med parterna, dvs. med de fackliga organisationerna men inte minst också med näringslivet. Det är det som vi måste byg- ga vidare på. Vi måste vara öppna för omstruktureringar. Jag delar uppfattningen att man inte kallt och kyligt kan säga att detta är bra. Det drabbar orter, och det drab- bar framför allt människor. Då krävs det att vi i denna typ av omstruktureringar har ett starkt socialt ansvar. Något nytt har inträffat, nämligen många varsel som aldrig löses ut. Det läggs ut 10 000, 5 000 eller 2 000 varsel, oftast i samband med en s.k. vinstvar- ning. Det gör man för att kunna påverka börsen. Vi vet att ungefär 35-40 % av varslen aldrig löses ut. Det syns också inte minst i redovisningen av ar- betsmarknadsläget i dag - som jag ber att få åter- komma till. Sedan finns frågan om företag som läggs ned på grund av att de är stora, jobbar i en global marknad, gör strukturbedömningar som inte är direkt kopplade till om företag går bra eller dåligt. Ett exempel är Gislaved. Det finns även några andra företag. Därför har regeringen engagerat Thage G Peterson - tidigare industriminister, näringsminister tillika talman - och Hans Karlsson - tidigare LO:s avtalssekreterare - för att de ska gå direkt i dialog med företagen och kom- munen. Det har hittills varit framgångsrikt. Man har kunnat se vad som är orsaken och vad det är som har bestämt att det har blivit denna omstrukturering. Om denna omstrukturering har gjorts har man tittat på vad som kan göras på en bred front, inte bara sett mot individen - som är viktigt - utan också till konsek- venserna för samhället, dvs. kommunen. Ofta har de företag som har lagt fram dessa stora varsel lätt kunnat flytta till ett näraliggande land. Det är bara 40-50 mil till välutbildade människor i sam- hällen som tidigare inte fungerade men som nu funge- rar, och där betalas bara hälften så stora löner. Det är fråga om produkter som är lätta att göra, dvs. relativt lågt förädlingsvärde. Vi får faktiskt vara öppna för detta. Hur hanterar vi det här, i Sverige, på den ort som drabbas? Den diskussionen måste vi föra vidare. Jag ber att få återkomma till frågan senare.

Herr talman! Jag instämmer i vikten av att ha en bra, fungerande offentlig sektor. Det handlar om att ha en väl fungerande arbetsmarknadspolitik, att ha ett bra utbildningssystem, bra kompetensutveckling osv. Det är också viktigt med flexibilitet. Återigen: Det är viktigt att skilja ut olika meka- nismer i det som händer. Om vi bara säger att all strukturomvandling är bra, riskerar vi att bejaka en utveckling där lönedumpning blir konkurrensmedlet. Det är en väg som vi definitivt inte ska välja. Det är bra att det har tagits initiativ till en dialog osv. Vi får följa upp vad dialogen resulterar i. Jag tror inte att det räcker med att tillsätta en eller två perso- ner för att föra en dialog med storföretagen med tanke på de krav som ställs på vinst och den makt de har. Det kommer snart att visa sig att det behövs någon form av kraftfull lagstiftning för att storföretagen inte ska ha den näst intill oinskränkta makt de har i dag. I grund och botten handlar detta om det som Elver Jonsson tog upp, nämligen maktfrågor och ägande. LO har nyligen tagit fram en viktig rapport om hur ägandet blir, dvs. mer ansvarslöst och ansiktslöst. Där säger man också att det finns risker i att omvand- lingstakten i Sverige kan bli för brutal om ägandet inte regleras. Den farhågan delar jag. Man säger att kraven på snabbare omställning innebär att löntagar- nas trygghet försämras och att det finns en uppenbar risk för ökat motstånd mot utländskt ägande och strukturomvandling. Man konstaterar alltså att ägandet måste regleras för att omvandlingstakten inte ska bli för brutal. LO konstaterar också att det inte finns någon svensk samsyn i frågor som rör ägandet. Det här är definitivt centralt, menar jag, och defi- nitivt centralt för arbetarrörelsen. Det här är ju en rätt allvarlig kritik, som borde kännas extra tung för ett regeringsparti som fortfarande kallar sig arbetarparti. Därför vill också jag pressa på när det gäller den frågeställningen: Hur ser Socialdemokraterna på ägandefrågorna? Har den socialdemokratiska rege- ringen någon uttalad uppfattning? Spelar det någon roll vem som äger?

Herr talman! Jag ska inte lägga mig i den mycket närgångna ideologiska prövning som interpellanten och statsrådet gör, men jag vill instämma när nä- ringsministern säger att flexibiliteten har varit ett styrkebälte i svenskt näringsliv. Jag skulle vilja säga att det också har haft en demokratisk dimension, som har varit gynnsam. Statsrådet kallar det adelsmärke, och det må vara hänt, men för mig är det ett mera främmande ord. Det brister en hel del i den omställning vi bör gö- ra, t.ex. kompetensförstärkning, för att man på de orterna ska kunna gå in i nya uppgifter. När man lägger ned en bruksverkstad med ganska elementära arbetsuppgifter går det inte att få en högteknologisk verksamhet där veckan efter. Här behövs en helt annan framförhållning. När det gäller de varsel som har varit tycker jag att statsrådet lägger för stor vikt vid detta att "det är klart att man kör ut ett bud för att få börsen på bättre humör". Om vi nu tittar framåt, med de prognoser som finns, tror jag att det är mycket mer allvar i de varsel som finns. Jag tror alltså, herr talman, att vi behöver ett nä- ringsklimat som gör att våra företag, som nu inte vill expandera utan ibland lättvindigt flyttar härifrån, får en uppmuntran när det gäller både regelverk och kostnadsbild som gör att de både vill starta och vill växa. På den punkten kan vi nog få en verbal enighet, men det kräver också att regering och riksdag gör en hel del. Om vi inte gör de insatserna kommer vårt näringsliv att utarmas. När statsrådet talar om vikten av att förädla osv. är det riktigt, men vi måste också ha de infrastruktu- rella förutsättningarna. Där har det skett stora missar i det förgångna de senaste åren. Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi tar tag i de här frågorna från riksdagens sida, men framför allt från regeringen, som har det primära ansvaret.

Herr talman! Får jag börja med att uppehålla mig vid näringsklimatet, eftersom vi diskuterar det. Sedan ska jag återkomma till ägarfrågor och sådant. När det gäller näringsklimatet har Invest in Swe- den, som alla vet är en myndighet under UD med uppdrag att främja utländska investeringar i Sverige, tagit fram en rapport för verksamhetsåret 2000 om klimatet för utländska investeringar. Den visar att det totala inflödet av direktinvesteringar under perioden 1996-2000 uppgick till 970 miljarder kronor. Utflö- det under samma period var 873 miljarder kronor. De senaste fem åren har således ett nettoinflöde om 100 miljarder kronor registrerats. Inflödet av investe- ringar består då inte enbart, vilket man oftast tror, av företagsköp. Ett stort antal utländska företag har valt att lokalisera bl.a. forskning och utveckling till Sveri- ge, framför allt inom IT-området. För att nämna bara ett läkemedelsföretag, står Astra Zeneca för 9 miljarder i Södertälje. Jag kan ta många exempel. Det gör man inte om man tycker att det är dåligt fö- retagsklimat här. En stor mängd rapporter och analyser som publi- cerats under året berör näringsklimatet i ett antal länder utifrån olika perspektiv. Här redovisar man också Sveriges position, och jag ska redovisa några. Merrill Lynch Global Ranking System tar fram 35 länder, som utvärderats med avseende på kapitaltill- gång, befolkning, regering och social struktur samt risk. Sverige hamnade på första plats. Avgörande var vetenskaplig och teknologisk tillväxt samt utbud och kvalitet på arbetskraft. European Innovation Scoreboard, EU- kommissionen, har sammanställt 16 indikatorer som ger en bild av medlemsländernas status på innova- tionsområdet. Sverige fick det högsta sammantagna värdet. Benchmarking Enterprise Policy, som är utarbetad av EU-kommisionen för att spegla företagsklimatet och baseras på 31 indikatorer inom områdena entre- prenörskap, regleringar och tillgång på kapital, ansåg i sin totala bedömning Sverige ligga främst, tillsam- mans med Finland. Jag ska trötta er med ett exempel till: International Data Corporation, IDC, bedömer att Sverige liksom under år 2000 är världens främsta IT-nation. Studien omfattar 55 länder. Av en enkätundersökning bland utländska företag i Sverige framkom att landets styrka är kompetens, utbildningsnivå, infrastruktur och kommunikation. När det gäller kompetens framhävs hög IT-kompetens samt bra, ansvarsfull och ambitiös arbetskraft. Varför rabblar jag då upp detta? Jo, därför att jag aldrig blir trodd själv - jag måste alltid ta till aukto- riteter. Men jag vill med detta inte säga att vi inte kan bli bättre. Det finns mycket som vi kan göra mer av. Det visar bl.a. den här dialogen. I mitt nästa inlägg ska jag ta upp frågorna om arbetsmarknad och ägande, och jag ska också komma in lite på EU och EU:s sätt att arbeta.

Herr talman! Det var ett långt inlägg om närings- livsklimatet. Det är ju viktigt. Det är också viktigt att betona att vi inte bara ser en utflyttning av företag utan också investeringar. Jag vill för min del också betona vikten av att vi har en fungerande offentlig sektor med bra kvalitet på in- frastruktur, utbildning och kompetensutveckling. Skatteuttaget är en viktig bidragande faktor till att vi har ett så bra näringsliv som vi har. Men samtidigt finns dessa allvarliga problem som man mycket snabbt måste vidta kraftfulla åtgärder mot för att de inte ska få stora negativa konsekvenser på flera håll i landet. Som LO säger blir omvand- lingstakten brutal om vi inte gör någonting åt dem. Jag hade velat kommentera den fråga jag ställde om ägandet i mitt förra inlägg, men det kan jag inte nu. Jag hade väntat mig ett svar på den. Vi får väl återkomma till detta. Jag vill också nämna något om den öppna ekono- min och globaliseringen. De sätter ju självklart grän- ser för vad vi kan göra för att inte tappa konkurrens- kraft. Men jag vill också vända på kuttingen och säga att just internationaliseringen och globaliseringen visar hur viktigt det är med ägarstrukturen och att vi minskar beroendet av storföretagens nycker. Jag skulle gärna se att det här blir en stor fråga i valrörelsen. Inte minst måste den samlade arbetarrö- relsen bli mycket mer offensiv och faktiskt försvara demokratin och löntagarnas intressen. Vi får väl se vad näringsministern säger i sitt inlägg. Den social- demokratiska regeringen måste faktiskt bidra till att vi får denna samsyn när det gäller ägandefrågor. Det behöver vi ha som nation.

Herr talman! Låt mig börja med frågan om löne- dumpning. Jag delar uppfattningen att vi inte kan hamna i den situationen. Poängen är att vi inte ac- cepterar att man sänker lönerna för att man ska kunna konkurrera med enkla produkter. De produkterna hamnar då i andra länder. Där kommer varor och tjänster att produceras. Vi måste hela tiden se till att vi har mycket kvali- ficerade människor och att vi, som jag sade tidigare, har ett högt fördelningsvärde. När det gäller det franska förslaget vill jag påpeka att den franska motsvarigheten till Lagrådet har sagt nej till det. Man menade att förslaget gick för långt: Det skulle inte stimulera investeringar och man skulle hamna väldigt snett i förhållande till andra länder. Jag delar den uppfattningen. Men man har vidtagit i sin nya lag vissa åtgärder. Vi vet också att det i Tyskland, exempelvis, är mycket svårare att lägga ned företag än i Sverige. Därför ska vi nu, som jag sade i mitt interpellations- svar, kartlägga och titta på detta. Därefter tänker jag ta upp en diskussion i industriministerrådet i första hand. Vi måste se till att det råder konkurrensneutra- litet. Vad gäller EU:s stödregler kommer vi att införa en femårsregel. Man kan inte flytta omkring. Det ska gälla i fem år. Vi kommer också att tillse att beloppen blir avsevärt lägre. Därav följer att man inte kan an- vända mycket pengar för detta. När det gäller ägandet delar jag uppfattningen att det är bra med ett svenskt ägande. Men om vi tittar på de utlandsägda företagen kan vi konstatera att lönerna där oftast är högre och att förädlingsvärdet oftast är större. Man kan inte generellt säga att dessa företag är sämre. De har gjort väldigt mycket nytta i Sverige. Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att våra fonder - framför allt de fonder där vi har ett stort offentligt inflytande - skulle kunna utnyttja sitt ägan- de bättre och tillse att det blir en bättre ordning. Även detta faller på fackföreningsrörelsen.