Antalet beredskapsflygplatser

Interpellationsdebatt 1 juni 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 1 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! och Sven-Olof Sällström har i var sin interpellation ställt ett antal frågor till mig om beredskapsflygplatser och stöd till regionala flygplatser. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Spridningen av det nya coronaviruset som orsakar sjukdomen covid19 har inneburit kraftigt reducerad flygtrafik. Detta är en tydlig konsekvens av att smittspridningen ska minska i samhället. Som en följd av detta har också ekonomin för flygplatserna i Sverige påverkats.

Sedan det befintliga systemet med beredskapsflygplatser etablerades 2012 har det skett förändringar i omvärlden som påverkat förutsättningarna för beredskapsflygplatserna. Det finns behov av att göra en översyn för att bedöma det nuvarande systemets effektivitet, funktionalitet och ändamålsenlighet. Regeringen beslutade därför i december 2019 att uppdra åt Trafikverket att göra en översyn av de svenska beredskapsflygplatserna. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 juni 2020. Beredskapsflygplatserna har en viktig funktion när det gäller att säkerställa beredskap för att samhällsviktiga lufttransporter ska kunna utföras oavsett tid på dygnet.

Regeringen har föreslagit att 20 nya miljarder tillförs kommunsektorn 2020, varav 12,5 miljarder kronor utgör ett permanent tillskott. De flesta av de icke-statliga flygplatserna är kommunalt ägda. Swedavia har möjlighet att använda sig av generella statliga åtgärder med anledning av det nya coronaviruset, till exempel statligt stöd vid korttidspermitteringar.

I sammanhanget vill jag nämna att de icke-statliga regionala flygplatserna årligen får ca 103 miljoner kronor i statligt driftsbidrag. Staten finansierar även jourberedskap vid beredskapsflygplatser.


Anf. 2 Sven-Olof Sällström (SD)

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret! Jag tänker inte upprepa hela min interpellation här, men den fråga jag ställde i interpellationen var: Hur avser ministern att säkerställa att den funktion som de regionala flygplatserna fyller ur ett krigs- och krisberedskapsperspektiv bibehålls under och efter pågående kris? Tyvärr får jag konstatera att ministerns svar är: inte alls.

Ministern hänvisar i sitt svar bland annat till de extra miljarder som en samlad opposition tvingade regeringen att anslå i en extra ändringsbudget. Men de pengarna delas ut till kommuner beroende på befolkningsunderlaget och har inget att göra med flygplatserna. Det är inte så att de kommuner som har regionala flygplatser får extra pengar där. Och flygplatserna ska konkurrera med de stora hål som nu grävs i kommunernas ekonomi genom inkomstbortfall, ökade kostnader för omsorg, skyddsutrustning och så vidare samt inte minst skolan och annat. Hur ska man då lösa detta?

Regeringen tvingar nu kommunerna att göra en prioritering. Självklart kommer flygplatserna att prioriteras ned till förmån för hälsa och liv. Och har man inte pengar i kommunens budget finns det inga pengar.

Fru talman! Vi kommer alla ihåg den stora brandsommaren 2018. Det är bara två år sedan. Under en tid fanns det då sex brandsläckningsflygplan och en massa helikoptrar stationerade på den regionala flygplatsen i Sveg.

I dag är det den 1 juni. Brandfaran är återigen stor eller mycket stor i stora delar av landet. Skillnaden mot 2018 är att många flygplatser i dag har ingen eller mycket liten verksamhet. Personal är varslad eller korttidspermitterad, flygledare tappar behörighet och vi riskerar att få mycket stora och allvarliga problem vid en upprepning av brandsommaren 2018.

Fru talman! För ungefär en månad sedan var jag på en föredragning som organisationen Transportföretagen Flyg hade. Där framkom det att man på en i övrigt stängd flygplats som inte är beredskapsflygplats genomförde en sjuktransport sent en kväll med sjuka coronapatienter. Man lyckades tillfälligt öppna flygplatsen. Men vi vet inte om man skulle kunna göra det igen. Vi hade tur då, men vi kanske inte har det nästa gång.

Nu går vi in i semesterperioden, och många svenskar beräknas på grund av pandemin semestra i Sverige - i den svenska glesbygden, i de svenska fjällen eller kanske på Gotland. Det är regioner där man har liten eller mycket liten möjlighet att ta emot en stor skara coronasmittade patienter från andra delar av landet. Då måste det finnas en möjlighet till ambulansflyg.

Det måste finnas möjlighet att snabbt öppna en flygplats för att kunna flyga ut patienter om behov finns. Då behöver flygplatserna finnas kvar. Det är ju inte alla som finns kvar. Till exempel läggs Ängelholms flygplats nu ned på grund av bristande ekonomi.

Återigen: Hur ska ministern och regeringen säkerställa att vi har flygplatser som fungerar under krisen och också efter krisen?


Anf. 3 Lars Thomsson (C)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det är nästan att man skäms att ställa en interpellation i dessa tider, när vi har fokus på corona, men den här interpellationen har ju tillkommit på grund av corona, till stor del. Jag kommer att upprepa en del av de frågor som Sven-Olof Sällström ställde, men den första frågeställningen i min interpellation är: Anser regeringen att flygplatserna runt om i Sverige är en viktig infrastrukturell förutsättning för god krisberedskap, och avser regeringen därför att utöka antalet beredskapsflygplatser? Jag konstaterar att jag inte fick något svar på detta.

Jag kan väl komplettera frågan med att säga att direktivet gavs i december 2019. Nu är vi i en ny värld efter corona, och direktiv från december 2019 är kanske inte helt aktuella längre. Därför blir min tilläggsfråga: Har ni uppdaterat direktiven efter coronautbrottet? Det är ju ändå en helt ny flygvärld vi ser.

Den andra frågan i min interpellation är: Vilken strategi har regeringen för det kommande inrikesflyget? Ska vi ha ett inrikesflyg är det väldigt hög tid att regeringen vidtar ytterligare åtgärder, för annars finns det inget inrikesflyg att återstarta efter pandemin.

Vi vet alla att klimatförändringarna tuffar på. Risken för fortsatta bränder är stor. I går fick vi höra att det är väldigt stor brandfara i hela landet. Vi kommer alla ihåg skogsbränderna 2014 och 2018. Risken för omfattande skogsbränder under detta år är uppenbar samtidigt som vi faktiskt inte har några flygplatser igång. De är väldigt nedstängda. Det är knappt kompetenta flygledningar håller igång just nu.

Jag ber om att få ett förtydligande. Vilken är framtidens strategi för inrikesflyget, som ministern säger? Har det getts något tilläggsdirektiv när det gäller den utredning som nu är på väg att presenteras?


Anf. 4 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Det är otroligt viktigt att vi nu följer utvecklingen för de regionala flygplatserna men också för flyget som sådant. Sverige behöver flyg - både inrikesflyg och utrikesflyg. Vi är ett litet, exportberoende industriland. Vi är starkt beroende av väl fungerande flyg. Sedan har vi varit tydliga med, både före corona och efter corona, att flyget ska ställa om. Vi måste ha ett hållbart flyg oavsett om det handlar om biobränsleinblandning eller, på sikt, om elektrifierat flyg. Det arbetet fortgår.

Men det är klart att i en sådan här kris, när allt flyg i princip ligger nere, inte bara i Sverige utan i hela världen, sätts en helt annan dagordning på plats för flygindustrin, för flygbolagen och för flygets aktörer. Vi har från regeringens sida fått agera med kreditgarantier för att se till att flygbolagen kan klara den kris de möter och med upphandling av flyg för att säkerställa samhällsviktiga transporter.

Även om vi ska minska rörligheten och har haft det som utgångspunkt för att inte öka smittspridningen var vi tvungna att gå in när marknaden inte klarade av detta. Det handlar om flyg från Gotland till fastlandet eller för den delen om flyg i Kiruna och längs Norrlandskusten och inte minst i Östersund för att säkerställa vissa typer av transporter av personer som arbetar inom sjukvården eller i annan samhällsviktig verksamhet. Men det handlar också om att kunna frakta en del material.

MSB har sedermera fått ett uppdrag när det gäller att kunna göra den typen av kompletteringar.

I takt med att det blir ett lite lättare läge ser vi också att en del kommersiellt flyg återupptar transporter - SAS, Air Leap och Amapola har aviserat detta. Det är viktigt att komma ihåg att på de ställen där det sker får det upphandlade flyget dra sig tillbaka. Det är bra för de regionala flygplatserna och för de statliga flygplatserna, som därmed kommer igång med verksamhet.

Jag tror att man ska vara försiktig med de alarmistiska tongångar som jag inte minst hör Sven-Olof Sällström redovisa. Vi ska vara noggranna. Vi får inte ge svenska folket föreställningen att det skulle vara helt ödelagt och att det inte finns förutsättningar för ambulansflyg och brandflyg att landa. Vi har flygplatser som med kort varsel kan öppna. Vi har beredskapsflygplatser som med statlig finansiering har förutsättningar att klara det uppdraget.

Vi kan naturligtvis klara både ambulansflyg och brandflyg utöver det kommersiella flyg som framöver kanske kommer att börja ta fart. Här har vi också från statens sida skjutit till resurser.

Jag tänker också svara på frågan som Lars Thomsson ställer, för jag tycker att den är viktig. Det första svaret är: Ja, flyget är viktigt. Beredskapsflygplatserna är viktiga, och de regionala flygplatserna är viktiga. Det var ett av skälen till att jag relativt snabbt som minister valde att, utöver att tillsätta Arlandarådet, ge ett uppdrag om en översyn av just de regionala flygplatserna. Mycket har nämligen hänt sedan man gjorde fördelningen mellan Swedavias och statens ansvar och kommuners och regioners ansvar.

Nu kom pandemin, som kanske ger lite extra belysning på hur viktigt det är att ha en flygplatsstruktur och att vi säkerställer att vi har en bra finansiering för det. Därför har vi skjutit till resurser till kommuner och regioner, så att de faktiskt har möjlighet att göra extrainsatser för sina regionala flygplatser. Det handlar om att se till att det är möjligt att använda även korttidspermitteringar eller annat för att upprätthålla kapacitet.

Sedan är det naturligtvis en viss skillnad när det gäller helt privatägda flygplatser, som Ängelholm är. Men jag har noterat att det i kringliggande kommuner och regioner finns ett intresse av detta, för det är klart att det finns skäl att ha en väl fungerande flygplatsstruktur i hela Sverige. Det är också regeringens uppfattning. Det kan ni vara trygga med.


Anf. 5 Sven-Olof Sällström (SD)

Fru talman! Jag vet inte riktigt om detta är alarmistiskt. Jag ringde Svenska regionala flygplatser i fredags och kollade detta med dem. 2 av deras 34 flygplatser är beredskapsflygplatser, och de får ersättning för att kunna vara öppna dygnet runt - 2 av 34. Mycket riktigt kan många av de andra också göra detta. De har jourlistor och liknande. Folk ställer upp på fritiden och ibland utan betalning för att kunna finnas på en jourlista, eller så har de andra lösningar. Men de får ingenting av staten för detta. Det är inte regeringen som ser till att vi har den beredskapen. Det ansvaret har de själva tagit i kommunerna. De har själva tagit det på dessa flygplatser. Här tycker jag faktiskt att regeringen måste gå in - det är alltså 2 av 34.

Organisationen Svenska regionala flygplatser har sänt en skrivelse till regeringen. Jag förmodar att ministern har fått den på sitt bord. Den är undertecknad av 34 kommunstyrelseordförande. Många tillhör ministerns parti, Socialdemokraterna. Vad säger du till dina kollegor, ministern - till Malin Svanholm i Kramfors, Sara Lundberg i Arvidsjaur eller Johan Persson i Kalmar? De har skrivit under denna skrivelse. De vill ha detta stöd. Vad säger du till dem? Vilket stöd ger du dem och deras kollegor landet runt? Hur ställer sig regeringen till deras vädjan om extra driftsbidrag och om att man ska utse alla regionala flygplatser till beredskapsflygplatser i detta läge?

Som jag sa tidigare är det två av dessa flygplatser som är beredskapsflygplatser, som kan ta emot dygnet runt och som planerar för det. De andra kan eventuellt lösa det. Men hur länge går det? Ja, det vet vi inte.

Vi står, som sagt, inför ett väldigt riskabelt läge. Vi kan få en brandsommar. Vi kan få coronautbrott. Då kan vi inte ha ett läge där flygplatserna i Sveg, Vilhelmina och så vidare är nedlagda. Det finns platser som man snabbt måste kunna nå med ambulansflyg och med brandflyg. Det gäller också Kalmar och andra platser, inte bara Norrland. Det finns även platser i södra Sverige som det kan vara komplicerat att nå med ambulansflyg, med ambulans och med brandflyg om man inte har tillgång till detta. Hur ska regeringen lösa det?

Det går att konstatera att regeringens beredskap när det gäller pandemin var bedrövlig. Det behöver vi inte diskutera. Det vet vi redan. Vi har sett resultatet. När det gäller beredskapen för de regionala flygplatserna och beredskapsflygplatserna är det samma sak. Det är inte bra i dag. Ska vi ha den beredskap som behövs i den här krisen behöver vi fler beredskapsflygplatser. Vi kan inte vänta på en utredning som ska redovisas den 25 juni, för den kommer inte att göra någonting åt detta i den akuta krisen - det är ju för framtiden. Nu behöver vi lösa detta för sommaren, och det behöver regeringen ta tag i.

Återigen undrar jag: Vad tänker ni göra? Vad avser regeringen att göra?


Anf. 6 Lars Thomsson (C)

Fru talman! Jag tackar igen för svaren från ministern. Jag tycker att det var rätt bra svar. Det var inte riktigt svar på den fråga jag ställde, men det var ändå bra.

Centerpartiet har en grundsyn. Vi tror väldigt mycket på flyget framöver. Inrikesflyget kommer att ha en väldigt stor roll framöver. Det är lätt att tro att allt ska ersättas med järnväg. Det kommer inte att ske. På väldigt många ställen kommer det inte att ske.

Varför är egentligen inrikesflyget viktigt? Ja, det handlar givetvis om beredskapsflyg, brandflyg och postflyg. Det handlar om polishelikoptrar, flygskola, försvarsflyg och framför allt om sjukvårdens olika insatser. Flyget runt om i Sverige kommer alltså att vara väldigt centralt. Många offentliga aktörer - Lantmäteriet, Migrationsverket, Kriminalvården, MSB, Sjöfartsverket och alla regioner - nyttjar faktiskt flyget mycket mer än man kan tro. Det är ingen smal fråga vi pratar om.

Jag är glad över att ministern säger: Ja, vi ska ha flyg framöver i Sverige, i hela Sverige. Det är precis vad vi behöver. Ministern pekar på att man har skjutit till extra miljoner.

Det jag ser att regeringen så här långt har gjort är att man har gett stöd till insatser för flygbolagen. Däremot är det ingenting till infrastrukturen. Man kan jämföra med vad som har gjorts i Norge. Där satsar man mycket mer pengar på infrastrukturen, det vill säga flygplatserna och flygledningssystemen. I den jämförelsen bleknar Sveriges insatser lite.

Att vi sedan med gemensamma krafter har satsat på 20 miljarder till kommunsektorn är väldigt bra, men jag är tyvärr helt övertygad om att det kommer att bli svårt att prioritera pengar till flygplatserna, för hålen i kärnverksamheten i kommunsektorn är stora.

Det kom också en utredning från SKR för ungefär en vecka sedan som pekar på att nedgången för de 34 regionala flygplatserna är ungefär 275 miljoner under 2020 på grund av coronan. Det innebär att det kommer att bli en extremt ansträngd situation för de regionala flygplatserna detta år, och jag bedömer risken för väldigt många fler stängda flygplatser som ganska stor, alltså inte bara Ängelholm och Västerås.

Det som oroar i ministerns svar är att han säger att vi visserligen ska ha flyg men att vi ska vänta in rapporter. Men Arlandarådets rapport och flygplatsöversynen har ju inte ännu inte kommit fram. Det känns som om det möjligen finns en intern splittring i regeringen som gör att de rapporter som pekar ut riktningen för svenskt inrikesflyg faktiskt lyser med sin frånvaro.

Jag frågar en gång till: Vilken är regeringens strategi för att vi ska ha ett inrikesflyg långsiktigt? Utan insatser i närtid finns det nämligen inget flyg att återstarta.


Anf. 7 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack både till Sven-Olof Sällström och Lars Thomsson! Jag använde begreppet "alarmistisk" eftersom man av Sven-Olof Sällströms inlägg fick intrycket att flygplatser i hela Sverige just nu har lagt ned. Så är det ju inte. Det är en flygplats som har aviserat nedläggning - Västerås - och det gjordes dessutom före pandemin.

Det är klart att man precis som all annan flygrelaterad verksamhet brottas med ekonomiska utmaningar. Det är naturligt vare sig det handlar om Swedavia, regionala flygplatser, Luftfartsverket eller för den delen de marktjänstföretag som arbetar inom flyget. När det inte går några flyg är det naturligtvis så att själva grunden för finansieringen påverkas, och detta är ett av skälen till att vi har arbetat med kreditgarantier, upphandlar samhällsviktigt flyg och skjuter till resurser till kommuner och regioner.

När det gäller beredskapsflygplatser tror jag ändå att det är viktigt för den som lyssnar att man ser en skillnad. Vi har under många år haft tio beredskapsflygplatser i Sverige som, för att täcka hela detta land, har möjlighet att öppna med kort varsel för att till exempel serva med ambulans- och brandflyg. Därutöver finns kapacitet även i hela det övriga flygplatsnätet. Det vi nu tittar på är om vi behöver utöka den verksamheten. Fortfarande finns dock god kapacitet för både brand- och ambulansflyg.

Det som var viktigt i ett läge när allt kommersiellt flyg låg nere var att säkerställa att vi klarade dessa förbindelser. Därför gav regeringen i uppdrag till Trafikverket att upphandla samhällsviktigt flyg till Norrland och Gotland.

Jag säger, och har sagt vid flera tillfällen, att jag inte utesluter att detta är ett instrument som vi får använda även i andra sammanhang, precis som jag inte heller utesluter att vi kan komma att behöva göra mer insatser för att säkra en väl fungerande flygplatsstruktur. Den är viktig för Sverige, både utifrån erfarenheterna av bränderna för två år sedan, då vi såg hur viktigt det var med ett fungerande brandflyg, och i förlängningen för att se till att vi är ett land som har bra flygförbindelser. Det ska dock vara med ett flyg som ställer om, ett flyg som är hållbart och som inte minst, om det elektrifieras, kanske kommer att ha en helt annan struktur än den vi sett nu.

Regeringens utgångspunkt är alltså att se till att flyget ska finnas och ha starka förutsättningar att kunna återstartas. Vi följer naturligtvis utvecklingen med kapaciteten på flyget och flygplatserna. Vi är också hela tiden beredda att återkomma och föra en dialog med både branschorganisationer och kommuner och regioner om hur stöd ska utformas, och det utgår redan i dag ett ordentligt stöd till de regionala flygplatserna.

Som jag sa inledningsvis: Vi har en grundläggande utmaning i den flygplatsstruktur som bestämdes för snart 15 år sedan med uppdelningen mellan det statliga ansvaret och det kommunala, regionala och i viss mån också det privata ansvaret. Jag har velat ha en ordentlig genomlysning av den regionala flygplatsstrukturen, eftersom det blir tufft för en liten kommun med få resurser och, inte minst i detta läge, ett behov av att göra insatser för äldreomsorgen eller annat att uppbära också en flygplats. Då får vi bedöma vad det nationella intresset är, vilken flygplatsstruktur vi ska ha och hur mycket redundans vi behöver.

Det är det underlaget som Trafikverket arbetar med och som jag förväntar mig att få en bra rapport om i juni. Då kan vi med det som utgångspunkt titta på hur erfarenheterna både från brandflyget och från coronapandemin kan leda till rätt slutsatser och se vilken struktur vi ska ha framöver. Det gäller även vilken fördelning av kostnadsansvar vi ska ha framöver mellan stat, kommuner och regioner.


Anf. 8 Sven-Olof Sällström (SD)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag tror egentligen att det finns en bred majoritet här i riksdagen för att ge flygplatserna möjlighet att överleva både denna och framtida kriser.

Uppenbarligen har andra delar av regeringen andra ambitioner, men jag tror faktiskt att Socialdemokraterna i det här fallet får ta den striden åt oss andra eller vända sig någon annanstans, för vi måste försöka behålla de här flygplatserna. Det handlar dels om pandemin och den kris den för med sig, dels om framtiden, jobben och företagandet i Sverige. Oavsett om det blir med gammal teknik i ett antal år eller om det blir ny teknik måste vi behålla flygplatserna.

Ta tag i detta nu! Vi måste lösa det!


Anf. 9 Lars Thomsson (C)

Fru talman! Det är klart att jag blir lite glad när ministern säger att vi ska ha ett flyg att återstarta i Sverige. Jag tycker dock att det behövs ännu mer handling om det ska fungera.

Jag blir lite orolig när ministern säger att jo men, vi ger ett ordentligt stöd. Ja, man ger ett stöd på 103 miljoner. Men bara nedgången för de regionala flygplatserna är beräknad till 273 miljoner, så enligt min mening är stödet inte jättestort.

Jag är också glad att ministern öppnar för att verkligen se över den uppdelning som kom till för rätt länge sedan mellan statliga och icke-statliga flygplatser, för det skapar en hel del av de problem som vi diskuterar i dag. Norge med sitt Avinor har till exempel inte denna uppdelning.

Till sist vill jag säga att jag ser en väldigt positiv framtid för svenskt inrikesflyg med biojet och elflyg inom en hyfsat snar framtid. Färdplanen till 2030 är tydlig; då ska vi ha ett klimatneutralt inrikesflyg. Det tror jag att man kommer att lyckas med. Det är klart att coronan kan sätta lite käppar i hjulet för den utvecklingen, men jag tror att man kommer att lyckas med det.

Det vill dock till att man gasar nu och ger branschen en möjlighet att återstarta. Om vi ser på regionalflyget kan det bli elflyg som flyger mellan de mindre orterna där man inte behöver passera Stockholm. Jag ser därför väldigt stora möjligheter med klimatsmart flyg framåt och hoppas att ministern jobbar vidare för att komma med mer konkreta insatser till flygbranschen.


Anf. 10 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack till båda interpellanterna för att ni lyfter flygets betydelse! Det är otroligt viktigt.

Jag är likt Lars Thomsson teknikoptimist. Jag har vid något tillfälle, och det kommer jag säkert att få äta upp, lovat att flyga med det första reguljära elflyget i Sverige när det är på gång. Det pågår en fantastisk utveckling med Heart Aerospace och Eliseprojektet, där vi faktiskt skulle kunna få fossilfritt flyg.

Det finns ett starkt engagemang hos branschen. Man vaknade sent och hade väldigt mycket fokus på att diskutera flygskatternas vara eller inte vara, men till slut förstod man att också kunderna, marknaden, kräver hållbara transporter.

Därför ställer nu flygindustrin om, och utgångspunkten för oss måste vara att vi får en grön återstart. När vi nu ska börja resa igen ska vi inte trycka på den bruna dieselknappen utan på en knapp som innebär att vi ställer om transportsektorn. Det handlar både om flyget och om landtransporterna. Det handlar om att få igång järnvägssystemen och en transportsektor som klarar klimatmålen. Det måste vara utgångspunkten.

Jag uppskattar diskussionen eftersom den belyser betydelsen av att ha en fungerande flygplatsstruktur. Det är frågor som vi har aviserat från regeringen och därför har utrett. Vilket ansvar har stat, och vilket ansvar har kommuner? Kom ihåg att för 10-15 år sedan bestämde denna kammare att staten har ansvar för ett antal flygplatser, och resten får kommuner och regioner sköta själva. Så sköt man till statsbidrag.

Om vi gör en annan bedömning framöver, låt oss diskutera det med hjälp av de underlag vi får om beredskapsflygplatser och den flygplatsöversyn som finns. Men kom ihåg att det inte bara är staten som har ett ansvar, utan kommuner och regioner har faktiskt också ett ansvar. Man har ett ansvar för de flygplatser man bedriver. Man är ägare. Ett ägaransvar innebär också att man har ett ekonomiskt ansvar.

Vi har hjälpt till under krisen med att skjuta till resurser till ägarna. Vi har hjälpt till under krisen genom att erbjuda korttidspermitteringar och annat stöd. Det är på det sättet staten hjälper till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2019/20:399 Antalet beredskapsflygplatser

av Lars Thomsson (C)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Klimatförändringarna får stora konsekvenser för hela vårt samhälle, så också för svensk krisberedskap. Stormar, skyfall och höga flöden förväntas öka såväl som torka med vattenbrist och stora skogsbränder som följd. Förutom att bekämpa klimatförändringarnas grundorsaker kommer vi behöva ha en god krisberedskap runt om i landet som kan mildra konsekvenserna av de händelser, exempelvis skogsbränder, som vi ser blir konsekvensen av klimatförändringarna.

Sommaren 2018 drabbades Sverige av många och omfattande skogsbränder; skogsbränder som gjorde att våra nationella brandsläckningsresurser tog slut. Tack vare samarbetet i EU fick Sverige hjälp med brandsläckningsresurser, dels personal men också helikoptrar och brandsläckningsplan. Därefter har den nationella förmågan till flygande brandsläckningsresurser stärkts, vilket vi välkomnar och också tidigt föreslog.

Vi lever nu mitt i en pandemi som ställt delar av vårt samhälle på paus. Det kraftigt minskande resandet, globalt och nationellt, har lett till stillastående flygtrafik och till flygplatser runt om i landet som går på knäna. När persontrafiken försvinner riskerar många konkurs, och därmed äventyras förmågan att hjälpa samhället i kris med samhällsviktiga uppdrag, till exempel ambulansflyg, brandbekämpning och försvarsverksamhet. Det här innebär en stor risk för svensk krisberedskap.

Skulle 2018 års skogsbränder upprepa sig är det långt från självklart att flygplatserna skulle klara av att hantera ett ökat behov av flygande brandsläckningsresurser, givet dagens många permitteringar på landets flygplatser. Det skulle riskera försvåra och fördröja brandsläckningsarbetet. Vi kan inte utsätta oss för den risken.

För närvarande pågår en översyn av systemet med beredskapsflygplatser. Ur vårt perspektiv är det av stor vikt att regeringen skyndsamt utökar antalet beredskapsflygplatser. För att säkerställa en jämn beredskap runt om i landet, inte minst i glesbyggda och skogstäta områden, är det viktigt att också kommunala och regionala flygplatser pekas ut som beredskapsflygplatser. Flygplatser är en viktig infrastrukturell förutsättning för en god krisberedskap runt om i landet också i ett större perspektiv.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

  1. Anser regeringen att flygplatser runt om i landet utgör en viktig infrastrukturell förutsättning för en god krisberedskap och förmåga att släcka stora bränder med flygande brandsläckningsresurser och i så fall, avser regeringen att utöka antalet beredskapsflygplatser?
  2. Vilken är regeringens plan för att flygplatser ska kunna fortsätta ha öppet i ljuset av pandemin för att kunna säkerställa en god beredskap och ett likvärdigt skydd i hela landet?

Besvarades tillsammans med