den 19 maj
Interpellation 2005/06:423 av Anne-Marie Ekström (fp) till statsrådet
Barbro Holmberg (s)
Apatiska barn vars föräldrar
misstänks för misshandel
I november 2005 polisanmäldes föräldrar till
depressivt devitaliserade (apatiska) barn för misshandel, vanvård och förgiftning.
Det rörde sig om 13 fall som polisanmäldes. Dessa polisanmälningar bidrog till
att föräldrar till alla apatiska barn, som då var ungefär 400,
misstänkliggjordes. Åklagare har sedan inlett förundersökning mot nio av
fallen.
Bland
annat genomfördes husrannsakan i tre fall där barnen kroppsbesiktigades och
undersöktes av en rättsläkare. På vissa barn har det tagits blodprover som
undersökts både av svenska och utländska experter utan att man funnit spår av
gifter.
Efter
sex månader har ännu ingen åtalats för misshandel. Förundersökningen har tagit
alldeles för lång tid. En förundersökning ska uppgå till högst tre månader när
barn är inblandade. Efter vad som framkommit i medierna har barn i Sundsvall
inte ens fått någon som kan tillvarata deras intressen.
Under
tiden har barn och föräldrar farit mycket illa. De flesta familjer har inte
fått något beslut på sin asylansökan och lever således i oviss väntan. Det gör
också att barnen inte får en chans att påbörja ett tillfrisknande.
Enligt
den rapport från den nationella samordnaren för barn i asylprocessen med
uppgivenhetssymtom som lades fram i april 2006 konstateras det att ett sjukt
barn nästan alltid tillfrisknar efter beviljat uppehållstillstånd.
Det
är dock märkligt att barn får fortsätta att bo i månader hos föräldrar som
misstänks för misshandel och vanvård mot dem. Rimligtvis borde barnen ha blivit
omhändertagna under den tid som utredning om brottet pågår men varken
socialtjänst eller Migrationsverket har agerat.
Vid
riksdagens frågestund i mars svarade statsrådet på en fråga från mig att barn
som har utsatts för brott ska skyddas från dem som har utsatt dem för det. Jag
ställde också frågan att om det skulle visa sig att barnen verkligen har
utsatts för brott skulle de då avvisas tillsammans med de föräldrar som begått
brott mot dem. På denna fråga svarade statsrådet att just för dessa barn ska
man se om det finns humanitära skäl för att de ska få stanna om de inte har
egna asylskäl. Statsrådet säger också att hon känner sig ”trygg med att de barn
som eventuellt har utsatts för denna typ av grov brottslighet i så fall får en
trygg tillvaro”.
Sedan
jag ställde frågan har ytterligare två månader gått och frågan om det har
begåtts brott eller inte har inte klarlagts. Det är fullständigt oacceptabelt.
Både barn och föräldrar far illa medan myndigheter bollar frågan mellan
varandra. Har barnen utsatts för misshandel är det oacceptabelt att de
fortfarande bor hos sina föräldrar. Är misstankarna ogrundade är det
oacceptabelt att en utredning tar så lång tid bara för att man vill på alla
tänkbara sätt bevisa att misstankarna är riktiga.
Nu
vill jag ställa följande frågor till statsrådet.
Vilka
åtgärder har statsrådet vidtagit för att tillförsäkra de barn vars föräldrar
misstänks för brott en trygg och bra omvårdnad?
Vilka
åtgärder tänker statsrådet vidta för att snabba upp handläggningen av ärendena?
Vilka
åtgärder tänker statsrådet vidta för att, om det verkligen framkommer att
barnen utsatts för misshandel, dessa inte ska avvisas tillsammans med dem som
misshandlat dem?
Vilka
åtgärder tänker statsrådet vidta för att, om det visar sig att misstankarna var
ogrundade, barn och föräldrar ska få en ursäkt?