Apoteken

Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkra medicinförsörjningen på landsbygden samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra arbetsmiljön för apotekspersonalen så att säker receptexpediering kan garanteras. Regeringen anser att tillgängligheten till läkemedel i glesbygd är viktig. Socialdepartementet har ansvaret för att följa utvecklingen av dessa funktioner på marknaden och ta fram lösningar som hanterar dem långsiktigt. I slutet av 2012 presenterade Tillväxtanalys sin rapport om geografisk tillgänglighet till läkemedel. Av denna framgår att omregleringen lett till att tillgängligheten till läkemedel har ökat kraftigt. I samtliga landets län har antalet apotek ökat. Insjön, Grebbestad och Mellbystrand är exempel på orter där apotek har nyetablerats. Därutöver framgår att det för närvarande finns ett tiotal apoteksaktörer som bedriver distanshandel med receptbelagda läkemedel för människor och att fler aktörer säger sig vilja erbjuda denna tjänst i framtiden. I april i år gav regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att göra en översyn av nuvarande ordning för apoteksombud i syfte att åstadkomma en konkurrensneutral ordning som bidrar till att säkerställa läkemedelsförsörjningen i hela landet. I uppdraget ingår bland annat att göra en kartläggning och analys av nuvarande ordning för apoteksombud, analysera hur denna verksamhet förhåller sig till gällande regelverk och vid behov lämna förslag till en ny reglering av denna verksamhet. I uppdraget ingår även att analysera vilken roll som apoteksombudsverksamheten har för läkemedelsförsörjningen i landet, vilka utmaningar denna verksamhet står inför och hur den kan utvecklas. Läkemedelsverket lämnade en delredovisning den 30 november 2013. Av statens ägaranvisning till Apoteket AB framgår att bolaget till och med den 30 juni 2015 ska behålla befintliga apoteksombud i den utsträckning som behövs för att upprätthålla en god läkemedelsförsörjning på den ort där ombudet är verksamt. För att möjliggöra fortsatt drift av apotek i glesbygdsområden har regeringen beslutat om att införa ett särskilt apoteksstöd. De grundläggande förutsättningarna för erhållande av stödet framgår av förordningen om bidrag till öppenvårdsapoteksservice av allmänt ekonomiskt intresse. Förordningen bygger på ett förslag från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. De närmare detaljerna om hur beloppets storlek fastställs framgår av föreskrifter från samma myndighet. Regeringen har för avsikt att kontinuerligt följa effekterna av detta stöd. Enligt lagen om handel med läkemedel ska ett apotek ha lokalen bemannad med en eller flera farmaceuter under öppethållandet. I Läkemedelsverkets föreskrifter specificeras att antalet farmaceuter ska vara tillräckligt under öppethållandet och att de ska ha den kompetens som är nödvändig i förhållande till verksamhetens art och omfattning. I Läkemedelsverkets föreskrifter specificeras att farmaceuterna på ett apotek ska ha den kompetens som är nödvändig i förhållande till verksamhetens art och omfattning. Vidare ska apoteken dokumentera all utbildning som varje anställd genomgår. I vägledningen till föreskrifterna anges att all personal kontinuerligt ska få tillgång till den fortbildning som arbetsuppgifterna kräver. Fortbildningen bör därför anpassas efter de arbetsuppgifter varje person har och ställas i relation till den verksamhet som bedrivs. Det anges också att om farmaceutisk rådgivning står för en betydande del av verksamheten bör personalen fortlöpande få utbildning inriktad på detta. Genomförd kompetensutveckling ska dokumenteras för varje medarbetare. I början av 2013 kom Läkemedelsverkets första sammanfattande tillsynsrapport gällande öppenvårdsapoteken. Under 2011-2012 har 132 apotek inspekterats, vilket motsvarar ca 10 procent av landets apotek. Vid samtliga inspektioner noterades avsteg från regelverket, men inga avvikelser bedömdes som kritiska, det vill säga en fara för patientsäkerheten. Regeringen anser att det är angeläget med ett transparent underlag som visar olika apoteksaktörers kvalitet och säkerhet. Regeringen har därför givit Läkemedelsverket i uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen ta fram och utveckla nationella indikatorer för god patientsäkerhet, tillgänglighet och kvalitet på apotek. Framtagande av indikatorer ska delvis baseras på arbetet med den svenska standarden för god apotekssed, Good Pharmacy Practice, som lägger en branschgemensam grund för farmaceutiska, kvalitetsrelaterade och etiska frågeställningar. Läkemedelsverket delredovisade sitt uppdrag den 8 november. Uppdraget ska slutredovisas senast den 20 juni 2014. Regeringen följer kontinuerligt utvecklingen på området.

Fru talman! 25 apotek är hotade på landsbygden. Regeringen har inrättat ett glesbygdsstöd för att landsbygden inte ska drabbas av apoteksdöden. Men bidraget räckte inte för att apoteket i Lima skulle vara kvar. Den 29 juni kunde man läsa i Svenska Dagbladets Näringsliv att ytterligare 25 glesbygdsapotek är i riskzonen för att läggas ned, och det har inte blivit mycket bättre sedan dess. Ändå kan man när man lyssnar på ministerns svar på ett eller annat sätt känna att regeringen och ministern är ganska nöjda. Ministern, och övriga regeringen, är ganska nöjd, särskilt mot bakgrund av att de konstaterat att tillgängligheten till läkemedel ökat geografiskt. Sedan tar statsrådet upp tre små tätorter som exempel. Insjön får man säga är ett ganska känt handelscentrum, och såväl Grebbestad som Mellbystrand är välbesökta badorter. Just de tre orterna tas av någon anledning upp som exempel, det vill säga orter där oerhört mycket folk vistas vissa tider av året. När marknaden numera styr tillgången på läkemedel är det precis det som blir resultatet. Det är ministern nöjd med. I min hemkommun hade vi före reformen två apotek. Där finns fortfarande två apotek. På tätorter liknande Grebbestad, till exempel Norrhult-Klavreström, som inte skiljer så jättemycket vad gäller invånarantalet, har det minsann inte öppnats några nya apotek. Snarare är det tvärtom. Med tanke på det befolkningsunderlag som finns är risken ganska stor att de två apotek som i dag finns i kommunen på sikt konkurreras ut - eftersom de konkurrerar på en marknad. I dag kan man köpa receptfria läkemedel överallt - ingen har någonting emot det - och därför ökar konkurrensen om kunderna. När såväl Ica och Konsum som bensinmackar, och alla möjliga andra för den delen, tillhandahåller de vanliga receptfria läkemedlen finns det ingen anledning att besöka apoteket. Det slår undan fötterna för apoteken i de små tätorterna och på landsbygden. Det är det som det i grund och botten handlar om. Man kan inte bortse från att apotek läggs ned. När man läser det skriftliga svaret från ministern känns det som att Alliansen inte alls är orolig för framtiden vad gäller apoteken på landsbygden. När man sedan tar del av den utredning som ska göras angående apoteksombuden, som ju är ett bra komplement på orter där det inte finns några apotek, verkar det som att även de ska konkurrensutsättas. Är inte det syftet med ytterligare en utredning?

Fru talman! Det har varit en del problem, minst sagt, efter avregleringen av apoteksmarknaden. Vi har sett att det blivit svårare att få tag på receptbelagda mediciner. Hudkrämer och annat, liksom icke receptbelagda mediciner, är naturligtvis inte svårt att få tag på. När det gäller receptbelagda läkemedel vittnar många om att de får gå till flera apotek innan de hittar sina mediciner. Har man flera olika sjukdomar och är äldre är det jobbigt att gå från det ena stället till det andra för att få tag i medicinerna. Statskontorets utvärdering av situationen för personalen vid apoteken visar att det finns problem; det är den utvärdering som regeringen beställt av Statskontoret. De anställda upplever att de inte har tillräckligt med tid för kompetensutveckling och inte heller tid till att fullt ut informera patienterna. Det är ett problem på både kort och lång sikt, framför allt på lång sikt, när kompetensen helt enkelt tunnas ut. Samtidigt upptas en tredjedel av våra sjukhussängar av patienter som fått medicin i fel doser och i felaktiga kombinationer. Många fall skulle kunna förebyggas, men då är det jätteviktigt att personalen vid apoteken har rätt kompetens och också tid att informera patienterna, liksom tid att reagera. Före avregleringen hände det att personalen reagerade på ett recept, alltså när de hade tid och kompetens att reflektera över de läkemedel som de skulle lämna ut. De kunde se när något inte stämde. Det är viktigt för patientsäkerheten att det fungerar. I riktlinjerna står mycket riktigt att apoteken ska hålla hög kvalitet och ha tillräckligt med personal. Men verkligheten visar att det finns stora problem. Statskontorets rapport visar att sex av tio anställda vid apoteken upplever att de inte får den kompetensutveckling som de behöver. Det är alltså ett problem. Dessutom vittnar patienterna om att informationen blivit sämre. Det är både ett arbetsmiljöproblem, eftersom personalen är stressad, och ett problem vad gäller patientsäkerheten. Glesbygdsdiskussionen är viktig att ta tag i. Hittills har apoteken funnits kvar i glesbygden eftersom man betalat dem för att bli kvar, alltså de privata apoteken. Det blir en ohållbar situation om människor får allt längre till ett apotek. Där gäller det verkligen att förebygga. Visst har vi fått fler apotek i stadskärnorna, men problemet är inte om man ska gå 25 meter åt det ena eller det andra hållet. Problemet är dålig tillgänglighet när man till exempel bor i glesbygden. Här gäller det därför att ha en långsiktig plan. Dessutom är patientsäkerheten och arbetsmiljön för personalen viktiga frågor att ta tag i. De privata apoteken drivs i konkurrens och i vinstsyfte - det är grunden för dem - och när organisationen slimmas kan personalen känna sig stressad. Det är viktigt att patientsäkerheten upprätthålls och att arbetsmiljön för personalen är god.

Fru talman! Det är viktigt att vi i denna diskussion, liksom i andra diskussioner, håller oss till fakta. Det är inte så att fler människor fått längre till apoteket, utan färre människor har långt till apoteket. 74 procent av befolkningen har mindre än fem minuter till närmaste apotek, 89 procent av befolkningen har närmaste apotek inom tio minuters bilfärd. Det är 1,4 procent av Sveriges befolkning som har 20 minuter eller mer till närmaste apotek, vilket är en minskning med över 8 000 personer sedan 2009. Människor har kortare väg till apoteket, inte längre. Ett exempel på ett apotek som lagts ned har nämnts. Det stämmer att ett apotek i glesbygden har lagts ned. Det är apoteket i Lima. Lima är en liten ort i Malung-Sälens kommun. Apoteket låg vägg i vägg med vårdcentralen. När den socialdemokratiska majoriteten i Landstinget Dalarna lade ned vårdcentralen blev det omöjligt för apoteket att finnas kvar. Det är viktigt att känna till bakgrunden. Det är naturligtvis lätt att gå upp i talarstolen och säga att regeringen, eller statsrådet, kan inte garantera att varje enskilt apotek i landet ska finnas kvar i evigheters evighet. Det går ju inte att motsäga det. Ingen kan garantera att varje apotek ska finnas kvar i evigheters evighet. Låt mig få påminna om att det under Socialdemokraternas regeringsår blev färre och färre apotek i Sverige. Människor fick längre till apoteket. Vi har vänt den utvecklingen. Låt oss glädjas över det. Det finns utmaningar att ta sig an, men tillgängligheten har förbättrats. Det finns 39 procent fler apotek jämfört med tiden för omregleringen, då det fanns 924. I dag finns 1 280 apotek. Också öppettiderna på apoteken har bidragit till att öka tillgängligheten. Det var kärvt för många att hinna till apoteket före eller efter jobbet. Öppettiderna för apoteken har ökat från i genomsnitt 42 till 53 timmar i veckan. Bara det motsvarar 330 "gamla" apotek. Tillgängligheten har alltså blivit bättre. Erkänn det, säg att det har blivit bättre, och sedan kan vi ha en diskussion om det som vi behöver fundera på. Regeringen har inrättat ett glesbygdsstöd för att vi ser en trend i samhället i stort, inte bara i vårt land utan också i många andra länder: att glesbygden utarmas på många olika sätt. Färre människor bor där. Allt fler människor dras in till tätorter. Det blir allt svårare att upprätthålla service och säkerställa vårdcentraler, Ica- och Konsumbutiker, bensinstationer och annat. Det vore konstigt om det inte också påverkade möjligheterna för apotek. Vi har inrättat ett särskilt stöd för att underlätta för apotek att finnas i bygder där man kanske inte kan få den största lönsamheten. Generellt går det dock inte att säga att små apotek på landsbygden är mindre lönsamma än stora apotek i storstäder. Det finns ingen sådan självklar logik, utan en del mindre apotek går alldeles utmärkt. Det finns en stor lojalitet bland ortsborna och liten valmöjlighet. Att i en storstad starta ytterligare ett apotek där det redan finns flera kan vara tuffare. Tillgängligheten har förbättrats. De små apoteken har inte blivit färre. Fler orter som i modern tid inte har haft apotek har fått sådana. Det betyder mycket för de människor som bor där.

Fru talman! Ministern säger att regeringen inte kan garantera att alla apotek finns kvar i evighet. Det visar tydligt att alliansregeringen är nöjd med apoteksreformen och att apoteken, det vill säga vår medicin, nu finns på den öppna marknaden. Jag vågar påstå att medicin inte är vilken handelsvara som helst. Det är just därför det är så oerhört viktigt att det finns apotek i hela landet, även på landsbygden. Det är detta som är hotat. Trots det här stödet, som inte räcker så långt på sikt, finns det en ganska stor risk att det längre fram i tiden inte kommer att finnas några apotek där. Mot bakgrund av det nya uppdraget till Läkemedelsverket gällande apoteksombuden finns det en risk för konkurrensutsättning, som jag uttolkar svaret från ministern. Jag vet inte hur man annars ska tolka det ålagda uppdraget. Min andra fråga gällde arbetsmiljön. Det är naturligtvis oerhört viktigt för varje anställd att få kompetensutveckling, som ministern säger. Men den största bristen gäller personalen. Man har slimmat organisationerna ganska rejält. De arbetsmiljöundersökningar som gjorts 2011, 2012 och 2013 visar att personalen i sin vardag känner att det blivit tuffare och tuffare för varje år. Förra året var det uppåt 60 procent som svarade negativt, det vill säga att man inte hinner med kunderna för att det är för stressigt och för lite personal. När personalen säger att man inte har informationsteknik och datorer så att det räcker blir man som kund och konsument helt förfärad. Hela apoteksverksamheten bygger på tillgång till datorer och informationsteknik. Det här borde oroa ministern betydligt mer än vad jag märker av interpellationssvaret. Det här hänger samman med att vi kunder ska få bra service. Jag tror att var och en vet hur det är i livet vid olika tillfällen när det blir för stressigt. Det är då ganska lätt att göra fel. Man utsätter nu den viktiga och kompetenta personalen för en marknad och en slimmad organisation som gör att deras vardag inte fungerar. Det är inte marknaden som ska styra tillgången till medicin. Det finns en anledning till att staten är med och reglerar. Vi ska kunna vara med och styra personaltätheten på apotek i hela landet. I dag är det marknaden som gör det. Alla företag på marknaden vill tjäna pengar. Det är inte så konstigt. Då slimmar man sin organisation, och då hjälper det inte med de regler som är uppsatta. Det handlar om att man ska få vinst. Detta borde ministern ta till sig mer av - för att skapa trygghet för kunderna och en bra arbetsmiljö för de anställda.

Fru talman! Att det finns fler apotek innebär inte att det blir bättre tillgänglighet till receptbelagd medicin. Men det är egentligen det som är apotekets huvudsyfte. Apoteket är ingen affär utan en viktig del av vårdkedjan, helt nödvändig för att vården ska fungera. Därför ska man koncentrera sig på att se till att folk får tag i sin receptbelagda medicin så smidigt och snabbt som möjligt. Att det finns många apotek garanterar inte det. Det finns små apotek även i storstäderna, och där riskerar det att vara dålig lagerhållning, så att man kanske kommer dit och inte får sin medicin utan får gå till nästa apotek. Jag hoppas verkligen att regeringen koncentrerar sig på patientsäkerheten. Det handlar om möjligheten att få tag i sin receptbelagda medicin och inte minst att få bra information från personalen på apoteken.

Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam uttrycker oro över apoteksombuden. Vår ambition är förstås att ha kvar en slagkraftig organisation som finns och betyder jättemycket på orter där det absolut inte finns underlag för en butik. Frågan är bara hur vi organiserar det här på bästa sätt, så att det finns tillgång till läkemedel för alla och så att det fungerar en bra bit in på 2000-talet. Jag tror inte att interpellanten är emot att vi tittar på hur det ska organiseras på bästa möjliga sätt. Det är sant att det är ett bekymmer att vi har för lite utbildad personal i Sverige. Vi behöver fler farmaceuter. Det är en verklig framtidsbransch. I dag är det en flaskhals för många som tittar på möjligheterna att öppna fler apotek. Det är naturligtvis bra för personalen i den meningen att de har en stark förhandlingsposition när det gäller löner och andra villkor, men det är självklart en brist i vårt samhälle att vi har för få personer som är utbildade på det här området. Jag sade att det inte går att garantera att varje enskilt apotek ska finnas kvar i evig tid. Om det är någon som vill säga emot det påståendet och är beredd att lova att varje existerande apotek kommer att finnas kvar för alltid vore det intressant om det gjordes i mikrofonen. Men det är varken realistiskt eller någon särskilt klok politik. Tillvaron förändras. Vi är angelägna om att alla människor, var de än bor i landet, ska ha god tillgång till alla de läkemedel som efterfrågas. Den ökade tillgängligheten till vissa receptfria läkemedel har dessutom bidragit till att många har fått närmare till sådana. Det handlar alltså inte bara om själva utbyggnaden av antalet apotek.

Fru talman! Ministern undrar här i kammaren om det är någon som kan garantera att vi för alltid ska ha så och så många apotek. Det är ett sätt att argumentera som man kan använda när man inte har tillräckligt bra argument. Det vore bättre att ge sig in på själva sakfrågan. Att vi behöver fler farmaceuter inför framtiden är tydligt och oerhört viktigt. Men sanningen är att det inte har blivit fler farmaceuter, trots att det som ministern säger har öppnats många nya apotek. Det är snarare tvärtom, att en och annan har fått gå hem. Det säger en del om arbetsmiljön. Apropå det här experimentet på apoteksmarknaden får jag käcka små erbjudanden på min mobil; numera ska man ju vara medlem och så. 50 procents rabatt på veckans vara, var det senaste. Förra veckan var det 40 procent på veckans vara. Veckan dessförinnan fick jag 20 procent på saffran och senap. Köp två och få 25 procents rabatt, har jag också fått läsa. Erbjudandena är många. Detta är inget som apoteken behöver hålla på med. Det är helt fel. Det finns så många andra butiker som jobbar med exakt dessa saker. Låt dem få fortsätta göra det. De livsviktiga medicinerna är ingen handelsvara som helst. Se till att de finns tillgängliga för alla medborgare i hela Sverige så att ingen ska behöva köra runt till tre fyra apotek för att till exempel införskaffa vanligt kortison på recept.

Fru talman! Jag tror att vi hamnar i en olycklig diskussion om vi i kammaren ska diskutera vilket sortiment som apoteken eller andra butiker ska ha. Självklart är kärnan i apotekens verksamhet att leverera de läkemedel som efterfrågas och som för många är nödvändiga för att få vardagen att fungera och som i vissa fall livet hänger på. Det ifrågasattes när jag sade att det inte är möjligt att garantera apotek för evig tid. Därför frågade jag om interpellanten kunde utfärda motsvarande garanti och hörde att det inte var möjligt, vilket jag tycker är klokt. Vi har fått fler apotek, och vi behöver se till att få ännu fler apotek. Vi jobbar med servicenivån i apoteken och ställer allt större krav på dem för att säkerställa att alla de mediciner som efterfrågas ska finnas där vid första besöket - så långt det över huvud taget är praktiskt möjligt och görligt.