Apotekets marknadsandelar

Interpellationsdebatt 23 april 2013

Protokoll från debatten

Anföranden: 15

Anf. 29 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Fru talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig om jag anser att regleringen av Apoteket AB:s tillåtna marknadsandel är förenlig med målet om god samhällsservice i hela landet samt om jag avser att vidta åtgärder för att säkerställa en god apoteksservice i alla delar av landet. Därutöver har Ingela Nylund Watz frågat finansmarknadsminister Peter Norman om han anser att Apoteket AB:s ägaranvisning står i samklang med målet om att upprätthålla en god samhällsservice i hela landet, samt vilka åtgärder finansmarknadsministern är beredd att vidta om de privata apoteksbolagens närvaro på den svenska marknaden minskar på ett sådant sätt att också Apoteket AB tvingas avveckla ytterligare verksamhet. Frågorna har ett sådant samband med de frågor som ställts till mig att de bör besvaras samlat. Interpellationen har därför överlämnats till mig för besvarande. I bolagsordningen för Apoteket AB anges att bolaget ska bedriva verksamheten på sådant sätt att en god läkemedelsförsörjning i Sverige främjas. Ägaranvisningen för Apoteket AB innehåller ett antal uppdrag och begränsningar som kompletterar bolagsordningen. Syftet är att säkerställa en fungerande marknad och läkemedelsförsörjning fram till att marknadslösningar för dessa uppdrag finns. Av statens ägaranvisning till Apoteket AB framgår bland annat att bolaget till och med den 30 juni 2015 ska behålla befintliga apoteksombud i den utsträckning som behövs för att upprätthålla en god läkemedelsförsörjning på den ort där ombudet är verksamt. Regeringens målsättning med avregleringen av apoteksmarknaden var en väl fungerande marknad där små och stora aktörer kan etablera sig, där konkurrens sker på samma villkor, där det finns en säker och hållbar läkemedelsförsörjning och där konsumenterna har god tillgänglighet och service. Motivet bakom Apoteket AB:s marknadsandelsbegränsning är bland annat den starka ställning och det starka varumärke som Apoteket AB har på öppenvårdsmarknaden och problemen för konkurrenterna att därigenom etablera en lönsam konkurrens om Apoteket AB växer sig för stort. Begränsningen i Apoteket AB:s ägaranvisning avseende nyetablering av öppenvårdsapotek gäller till och med den 30 april 2014. Därefter är målsättningen att Apoteket AB ska kunna verka på konkurrensneutrala villkor där alla aktörer tar ansvar för en väl fungerande apoteksmarknad i Sverige. Regeringen anser att tillgängligheten till läkemedel i glesbygd är viktig. Socialdepartementet har ansvaret för att följa utvecklingen av dessa funktioner på marknaden och ta fram lösningar som hanterar dem långsiktigt. Apoteksombuden är en sådan fråga där det är viktigt för läkemedelsförsörjningen i landet att Apoteket AB under en period tar fortsatt ansvar för sina befintliga ombud, i den utsträckning de efterfrågas. För att möjliggöra fortsatt drift av apotek i glesbygdsområden har regeringen beslutat att införa ett särskilt apoteksstöd. De grundläggande förutsättningarna för stödets erhållande framgår av förordning (2013:80) om bidrag till öppenvårdsapoteksservice av allmänt ekonomiskt intresse. Förordningen bygger på ett förslag från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. De närmare detaljerna om hur beloppets storlek fastställs framgår av föreskrifter från samma myndighet. Regeringen har för avsikt att kontinuerligt följa effekterna av detta stöd. I slutet av 2012 presenterade Tillväxtanalys sin rapport om geografisk tillgänglighet till läkemedel. Av denna framgår att omregleringen lett till att tillgängligheten till läkemedel har ökat kraftigt. I samtliga landets län har antalet apotek ökat. Insjön, Grebbestad och Mellbystrand är exempel på orter där apotek har nyetablerats. Därutöver framgår att det för närvarande finns ett tiotal apoteksaktörer som bedriver distanshandel med receptbelagda läkemedel för människor och att fler aktörer säger sig vilja erbjuda denna tjänst i framtiden.

Anf. 30 Ingela Nylund Watz (S)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på mina två interpellationer. Skälet till att jag skrivit dem är, som socialministern säkert är väl medveten om, att det sker väldigt stora förändringar på apoteksmarknaden just nu. Flera fristående aktörer köps nu upp av varandra. Det senaste exemplet på det är att hela kedjan Medstop nu har köpts upp av Oriola-KD, som redan äger Kronans Droghandel. Sammantaget beräknas nu den här koncernen få en marknadsandel på ungefär 21 procent. Många bedömare i branschen ser nu framför sig en utveckling där allt fler små apotek kommer att få väldigt stora bekymmer med lönsamheten och sannolikt tvingas avvecklas eller säljas. Att detta sker är inte på något sätt oväntat, för regeringen har skapat en ny marknad. Nu svarar marknaden på det sätt som en marknad svarar på, nämligen att strukturera sig på det sätt som aktieägarna bedömer som mest fördelaktigt. På den här marknaden verkar Apoteket AB, som sedan avregleringen 2010 inte får ha en marknadsandel som överstiger 36 procent. Inga nyetableringar av öppenvårdsapotek får göras före den 30 april 2014. Därefter är, som det står i svaret, målsättningen att Apoteket AB ska kunna konkurrera på konkurrensneutrala villkor. Fru talman! Statsrådet och jag har helt olika uppfattningar om det kloka i att avreglera apoteksmarknaden. Men jag har i min interpellation försökt belysa några frågeställningar kring Apoteket AB:s möjligheter att verka över huvud taget, dels huruvida regleringen av Apoteket AB:s marknadsandel är förenlig med målet om en god samhällsservice i hela landet, dels vilka åtgärder som kommer att vidtas om de privata apoteksbolagens närvaro på den svenska marknaden minskar på ett sådant sätt att Apoteket AB tvingas avveckla ytterligare verksamhet för att inte riskera att öka sin tillåtna marknadsandel. Jag kan inte tolka statsrådets svar på annat sätt än att han anser att regleringen av marknadsandelen och ansvaret för god samhällsservice i hela landet är förenliga. Jag är dock inte säker på att konsumenterna i Sverige delar den uppfattningen. Konsumentverkets undersökning från 2011 pekar åt ett helt annat håll. År 2008 fick apoteksmarknaden ett gott betyg av 95 procent av kunderna. År 2011 hade den siffran sjunkit till 77 procent. Statsrådet har nu sagt att det inte finns några problem på den här marknaden och att vi är på väg åt rätt håll. Så måste jag tolka svaret. Men jag tycker att det vore bra om statsrådet kunde ägna några minuter åt att fundera över den lite knepigare frågeställningen. Vad händer om flera privata aktörer på vissa håll i landet tvingas lägga ned på grund av pressad lönsamhet och Apoteket AB har den här regleringen med max 36 procent i marknadsandel? Kommer det per automatik att leda till att Apoteket AB måste avveckla ytterligare verksamhet för att inte överskrida de ägardirektiv man har från staten?

Anf. 31 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det finns naturligtvis mycket att säga om avregleringen. Jag tänkte ta upp två saker om avregleringen av apoteksmarknaden. Den grundläggande frågan om avregleringen överensstämmer med den bolagsordning man har tycker jag är intressant, men jag har två andra frågor. Den ena gäller det som observerades i medierna strax före jul: att man får gå på så många apotek. Det är en stor och viktig fråga. I februari var jag och hämtade min medicin. Jag måste säga att jag höll på att tappa alla hakorna på en gång när man hade alla mediciner på samma apotek samtidigt. Det tror jag inte att jag varit med om på många år vid det här laget. Det här har blivit värre sedan man avreglerade, men det var inte helt bra tidigare heller, trots att jag inte har någon specialmedicin som måste beställas. Jag bara konstaterar att detta är och fortsätter att vara ett problem. Är man ute på kaffepaus med företrädare för funktionsnedsattas rörelser behöver man inte prata länge förrän den här frågan kommer upp. Det är en stor och väsentlig fråga. Den andra frågan är regionalpolitisk. Alla vet att jag kommer från Stockholm, men från allra första början kommer jag från Ljusdal i Hälsingland. Jag har huvuddelen av min släkt i en by som heter Färila. Jag måste få ställa frågan: Varför ska jag som bor inte riktigt men nästan i Stockholms innerstad ha tillgång på gångavstånd till sex apotek när mina släktingar i Färila inte får behålla sitt enda apotek, som kommer att bli resultatet? Det är en fråga om service. Det är en fråga om regionalpolitik. Vi säger med stolta ord: Vi ska se till att det finns en samhällsservice i hela landet. Där har vi inflytande över apoteksmarknaden. Där har staten fortfarande inflytande. Vi kan inte göra så mycket åt att ICA-affären stänger. Däremot kan vi göra någonting så att det finns förutsättningar för apotek. Jag vet att det också finns diskussioner i bankerna så att de inte heller stänger ned helt och hållet. Men i detta fall ska man kunna göra det. Skulle man stänga något av de fem apotek som jag har nära så har jag fyra till. Skulle man stänga ned alla kan jag ta cykeln eller tunnelbanan till ytterligare 20-30 apotek som ligger i närheten. För mig skulle det inte vara en katastrof om man lägger ned ett apotek. Men det är annat för den som får sin unge sjuk på en vanlig veckodag och måste åka sex sju mil för att komma åt kanske lite receptfri nässprej eller vad det nu kan vara. Detta är ingen acceptabel lösning. Hur marknadsliberal än denna regering är kan jag ärligt talat inte tro att detta man avsåg när man skulle avreglera. Man säger att antalet apotek har ökat. Det har de. Men var har de ökat någonstans? På några håll har de i och för sig etablerat sig på mindre orter. Men i huvudsak är det i mina kvarter i Liljeholmen och på Södermalm som de har ökat och inte i andra delar av landet. Det beklagar jag verkligen.

Anf. 32 Lena Olsson (V)

Fru talman! Det är inte första gången vi diskuterar apoteksavregleringen i denna kammare. Precis som Börje Vestlund sade hade vi en debatt strax innan jul om samma sak. Också jag vill ställa mig bakom det påstående som Börje Vestlund gör. Visst har det blivit fler apotek, men vi ser inte så mycket av det på vår landsbygd i Sverige. Jag kommer från Malung-Sälens kommun. Där har vi en by som heter Lima. Den är bekant för många genom att Sixten Jernberg kom och verkade där. Där har man nu lagt ned apoteket. Jag har också fått information att man har lagt ned ett på Öland. Jag vill fråga ministern om det som också interpellanten tar upp om det statliga Apoteket AB och dess samhällsuppdrag. Avkastningskravet på Apoteket AB är väldigt högt. Det är 20 procent. Det blir väldigt svårt om man nu vill att bolaget eventuellt ska få växa efter 2015. Det skulle kunna vara en lösning att man sänker avkastningskraven och låter bolaget växa. De privata bolagen som ägs av riskkapitalister blir allt färre. Man avsätter en viss procent för att säkerställa att vi har apotek över hela landet, om man nu så gärna vill att det ska vara privat. Det vore en mycket rättvis fördelning och kanske en smakfull lösning för regeringen. Vi vill på sikt att Apoteket ska få växa, och vi vill återgå till monopolet. Jag skulle vilja ha svar på det. Jag har läst massvis med texter från denna regering. Alla har rätt till en grundläggande samhällsservice. I den är livsnödiga mediciner självklart en del. Här är det också så att skattebetalarna subventionerar en hel del av detta. Limaborna får nu åka till Sälen eller till Malung. Det innefattar en resa tur och retur på sex mil. Jag kan samtidigt ställa frågan om apoteksombud som nu inte finns reglerat. Vi i Vänsterpartiet vill att man ska lagstifta och säkerställa att det finns apoteksombud i hela landet där människor inte har tillgång till apotek så att en livsmedelsaffär eller liknande sköter försörjningen av medicin. Ett sådant krav har inte regeringen. Jag ställer frågan: Är det tänkt att ni ställer upp på det?

Anf. 33 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! När avregleringen genomfördes sades att det skulle bli mycket bättre. Det sades att tillgängligheten till läkemedel skulle öka. Visst kan man hitta väldigt mycket smink och bantningsprodukter och allt möjligt på apoteken i dag. Men det viktigaste för patienterna är att få tag i sin receptbelagda medicin. Där har det visat sig att många har upplevt att de har fått svårare att få tag i sin medicin. Det gäller så klart ovanliga mediciner. Men även väldigt vanligt förekommande mediciner har människor haft problem med. Ett tag var det till och med så att man inte ens fick berätta var människor kunde hitta medicinen. Då skulle de olika bolagen konkurrera och inte hjälpa en konkurrent. Patienterna fick springa runt till än den ena, än den andra och leta efter sitt läkemedel. Det är många som också bryter mot 24-timmarsregeln. Om man inte har medicinen hemma ska patienten få den senast inom 24 timmar. Det är ett problem att det blir en väntetid. Risken är att människor ändå tvingas gå runt till andra apotek och leta. Man har kommit fram till att en orsak till att det är på det här sättet är att det inte är lönsamt med lagerhållning. När det är privata aktörer ser de att det här inte finns några pengar att tjäna. På samma sätt är det med var de etablerar sina apotek. Det har blivit några flera apotek sammanlagt i Sverige. Men man kan se en koncentration kring storstädernas stadskärnor. Man kan till och med hitta flera apotek i ett och samma köpcentrum. Man kan i ett litet komplex gå runt och hitta flera olika apotek medan det i glesbygden är väldigt många som inte upplever någon förbättring. Det har till och med på vissa håll förekommit en försämring. Man kan framför allt se att det är i shoppingstråken som etableringarna är och inte utanför. Många har också upplevt att det har blivit sämre service. Människor upplever att personalen inte kan svara lika bra på frågor de har. Det är trots allt receptbelagda mediciner som kan ge biverkningar där det är väldigt viktigt för patientsäkerheten att allt går rätt till. Man har också kunnat se att priserna inte har sjunkit på läkemedel. Det talades om att det skulle vara en fördel. Det har man också kunnat se i vårt grannland Norge. Där sjönk inte heller priserna utan till och med steg. Det är dags att utvärdera avregleringen nu efter tre år. Vi kan se att av de fördelar som lyftes fram är det inte speciellt mycket som uppfylldes. Det har blivit marginellt fler apotek. Vi kan se att man till och med har lagt ned apotek i förorter där det inte är så köpstarka kunder att det inte upplevs som lönsamt. Man lägger sig i stället i stadskärnorna med massor av apotek. Jag tror inte att det innebär någon fördel för patienterna. Det är viktigt att vi tar samhällsansvaret att människor oavsett var de bor i Sverige ska ha tillgång till sina receptbelagda mediciner. Det tar inte de privata aktörerna i dag. Därför blir det också märkligt att Apoteket på nåder får rycka in och hjälpa till på de områden som de privata aktörerna har lämnat. Det sker alltså på nåder, för de får samtidigt inte överskrida sin marknadsandel av den totala apoteksmarknaden. Och så lever vi i dag med undantag. Jag hoppas att regeringen tar tag i situationen, för det finns stora problem att lösa.

Anf. 34 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Fru talman! Här finns många olika spår i diskussionen, men jag ska försöka vara hyggligt rak och hantera så mycket som möjligt. Målet med omregleringen var att öka tillgängligheten. Har vi lyckats? Ja, tillgängligheten har ökat i form av att vi har 37 procent fler apotek än tidigare. I genomsnitt har ett apotek i Sverige öppet tio timmar ytterligare per vecka i jämförelse med hur det var tidigare. Utöver detta är vissa receptbelagda läkemedel, alltså sådana som har bedömts varit möjliga att hantera i dagligvaruhandeln, möjliga att köpa där. Det gäller huvudvärkstabletter, nässprej, rökavvänjningsprodukter eller vad det nu kan vara. Det är jätteviktigt, och det ökar tillgängligheten. Som Börje Vestlund var inne på behöver man inte åka långa sträckor för att få tag i nässprej, utan det hittar man på bensinstationen hemma, eller kanske rent av på Pressbyrån. Målet var att öka tillgängligheten. Det har utan tvekan lyckats. När det gäller nedläggningar finns det ett apotek som vi vet har lagts ned - apoteket i Lima. Lima är en tätort med färre än 400 personer. Sammantaget har vi en situation i apoteksmängden där mindre än 0,1 procentenheter har lagts ned och 37 procent tillkommit. Det är inget försvar för att lägga ned i Lima, och det är också viktigt att veta att det inte finns något absolut samband mellan landsbygd och olönsamhet och stadskärnor och lönsamhet. Det kan se ut på väldigt många olika sätt. Lojala ortsbor som handlar i sitt apotek är ofta det som är grunden för att det ska vara lönsamt att driva verksamheten. Vi tycker förstås att det är viktigt att det finns tillgång till läkemedel överallt. I just fallet Lima är situationen den att Landstinget i Dalarna - jag vet inte om det är med eller utan Vänsterpartiets hjälp, men jag vet att det är med Socialdemokraternas hjälp - har valt att lägga ned sin vårdcentral. Det är klart att det påverkar situationen mycket. Börje Vestlund var inne på att det handlar mycket om detta: En stor del av den samhällsservice vi har hade lättare att klara sig när det fanns en bank, en Ica, en Konsum, en försäkringskassa, en bensinstation och så vidare. Om någon börjar försvinna försvinner en del av möjligheten för medborgarna att få tag i allt det som de behöver på hemorten. Då åker de kanske av tvång till den större orten och blir lite mindre lojal mot de egna verksamheter som finns på hemmaplan. Däri ligger ett jättestort samhällsproblem som vi självfallet inte är ensamma om i Sverige, men som inte är alldeles enkelt att komma åt. Vi ska säkerställa tillgång på läkemedel oavsett var man bor i landet, och för den sakens skull behöver vi många olika åtgärder. En del saker har gjorts, och en del ytterligare saker kommer. Företagen har ett egenintresse av att ha produkter som konsumenterna efterfrågar. Om det kommer in en person och frågar efter någonting är det ju det de tjänar sin peng på. Därför ligger det i apotekens eget intresse att prylen finns där. Varje gång de tvingas svara nej är det ett misslyckande, och det gör kanske att kunden går någon annanstans nästa gång. Det finns numera en överenskommelse inom branschen att hänvisa till varandra. Vi har ett utredningsförslag som handlar om att tydligare lagreglera lagerhållningsskyldigheten och att skapa ett gemensamt register som gör att alla kan se vad som finns. Om man knappar in sitt läkemedel ser man om det finns på det apotek som man har närmast till. 24-timmarsregeln ses också över.

Anf. 35 Ingela Nylund Watz (S)

Fru talman! Det är som sagt många trådar i denna debatt. Jag ska börja med att ta upp en tråd som socialministern häktade fast vid: målet med apoteksreformen och avregleringen av apoteksmarknaden. Ökad tillgänglighet, säger socialministern. Men det är inte det socialministern skriver i sitt interpellationssvar. Där står: Motivet bakom Apoteket AB:s marknadsandelsbegränsning är bland annat den starka ställning och det starka varumärke som Apoteket AB har på öppenvårdsmarknaden och problemen för konkurrenterna att därigenom etablera en lönsam konkurrens om Apoteket AB växer sig för stort. Jag hävdar - och framtiden får visa vem som har rätt - att det fanns helt andra motiv för att genomföra avregleringen av apoteksmarknaden, nämligen just att skapa en marknad för apoteksintressenter. Fru talman! I svaret säger statsrådet att begränsningen för Apoteket AB:s möjligheter till nyetablering av öppenvårdsapotek gäller till den 30 april nästa år. Därefter är det en målsättning att Apoteket AB ska kunna verka konkurrensneutralt på en fungerande marknad. Vän av ordning ställer sig då ett antal frågor. Det är ganska exakt ett år kvar. Vad händer om regeringen då gör bedömningen att målsättningen inte har uppnåtts? Ska regleringen av Apotekets tillåtna marknadsandelar kvarstå? Vad händer om Apoteket återigen blir marknadsdominerande efter den 30 april nästa år? Kommer regeringen då att höja handelsmarginalen för apoteken ytterligare för att stimulera fler fristående apotek att etablera sig, precis som man gjorde som stimulans när man avreglerade marknaden? Hur mycket måste konsumenternas missnöje med apoteksmarknaden öka för att regeringen ska vidta några åtgärder? Det är just detta som jag tycker är det besvärliga med socialministerns svar på min interpellation: Svaret har inte på något sätt fångat in den stupstock som regeringen har lagt in i reformen den 30 april nästa år. Jag är oerhört intresserad av detta. Jag tror att de flesta väljare och konsumenter, inte minst de som är beroende av att ofta hämta läkemedel på apoteken, också vill veta vad regeringen tänker göra med apoteksmarknaden om ett år. Vad händer om Apotekets marknadsandelar börjar öka igen? Vad tänker regeringen göra då? Vad har regeringen för beredskap? Vad vill regeringen egentligen med den svenska apoteksmarknaden? Jag tror att det är bra för konsumenterna och för personalen inom Apoteket, som också är väldigt oroad, att få veta hur det ska gå. Kommer man som konsument att kunna lita på att man kan hämta sin medicin vid det första tillfället, och absolut senast inom 24 timmar på det apotek som man är van att gå till? Eller kommer det nu att bli en period av oro på apoteksmarknaden som gör att vi kommer att få se ytterligare nedläggningar av apotek, vilket många befarar, på grund av att lönsamheten i branschen är så pressad för närvarande?

Anf. 36 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Statsrådet nämner 24-timmarsregeln. Alla som har försökt använda den vet att det snarare är undantag än regel att man får sin medicin inom 24 timmar. Det vet vi alla. Jag tror att nästan alla som har varit med om att beställa vet att det tar mycket längre tid. Jag ska försöka peka på de regionalpolitiska aspekterna. Statsrådet har helt rätt; om man börjar lägga ned det ena brukar allt annat följa efter. Där tror jag att vi kan vara överens allihop. Oavsett om det är statens apotek, en privat aktörs apotek - för all del - eller Dalarnas landsting, som i det här fallet, är det lika allvarligt. Man bör fundera på hur man ska hantera sådant här i framtiden. Det finns en alldeles utmärkt statlig utredning som har tittat på det här. Det handlar om hur staten ska ta sitt ansvar. Jag tycker att regionerna, och för all del även kommunerna, på samma sätt ska ta sitt ansvar. Det blir inte bättre av att man säger att om det hemska sossestyrda Dalarnas landsting gör det ska vi göra samma sak. Det blir inte riktigt seriöst. Oavsett vem som styr måste man visa ansvar. Staten är beroende av landstingen, landstingen är beroende av staten. Vi måste se det i ett större perspektiv. Jag kanske ska lägga till att glesbygdsproblem brukar uppstå också i storstädernas segregerade förorter. Det är precis vad som håller på att ske. Även där planerar man att lägga ned ett antal apotek.

Anf. 37 Lena Olsson (V)

Fru talman! Socialministern säger att målet var att öka tillgängligheten och att tillgängligheten har ökat. Vi kan vara överens om att det har den gjort på vissa ställen, men absolut inte överallt. Jag vill korrigera ministern om Landstinget i Dalarna. Det är S, V och MP som styr där. Lima är en filial till Sälens vårdcentral. Man har tillgång till läkare vissa dagar och distriktssköterskor alla dagar. Anledningen till att man minskat är regeringens anslag av statsbidrag, som har dragits ned ganska rejält för kommuner och landsting. I så fall är ministern delaktig i att man har blivit tvungen att dra ned där. Så ser det ut. Det är inte helt slut, utan det finns tillgång till viss service. Precis som Börje Vestlund sade: Skulle inte staten föregå med gott exempel? Det ni skriver svart på vitt är ju att alla medborgare har rätt till grundläggande service. Det enda vi ser är att man avvecklar servicen i en rasande takt och har gjort det under de här åren. Jag ställde frågan om att permanenta apoteksombuden och även om att sänka avkastningskravet för Apoteket AB. Jag har inte fått något svar på frågan.

Anf. 38 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Inledningsvis efter apoteksavregleringen fick privata bolag skattepengar för att starta upp sin verksamhet. Staten skulle täcka upp när verksamheten inte var lönsam. Man kunde se att flera av de riskkapitalbolag som i dag driver apotek i Sverige skickade pengarna till skatteparadis genom ett finurligt upplägg. Moderbolaget fanns i ett annat land, ett lågskatteland, och moderbolaget lånade till dotterbolaget i Sverige till en ränta av 15 procent, som i ett fall. Det här var ett sätt att föra ut pengar och slippa skatta för dem i Sverige. Jag tycker att det är otroligt tragiskt med den utvecklingen med tanke på att det inte har blivit bättre. Det har inte blivit lägre priser på apoteken för konsumenterna. Det har inte blivit lättare för äldre och sjuka att få tag i sin receptbelagda medicin, snarare tvärtom. Man tvingas i värsta fall gå runt till flera olika apotek innan man får sin medicin. Att man i det läget för ut pengar till skatteparadis tycker jag är ganska uppseendeväckande. Regeringen har reagerat mot detta, men tyvärr har skattemedel redan gått förlorade. Jag är rädd för att när den här drivkraften finns i verksamheten är det svårt att få stopp på det här. Risken är att man tillskansar sig skattemedel, vilket inte leder till att det blir bättre mediciner för de enskilda. Det här är en viktig del av sjukvården, det får man inte glömma. Det kan vara svårt sjuka patienter som lider väldigt mycket när de inte får sin medicin i tid. Om man bor i fel ända av landet är det nätbeställning som återstår, och det har inte alla möjlighet till. Jag tycker att det är viktigt att följa utvecklingen där.

Anf. 39 Monica Green (S)

Fru talman! Jag är glad över att Ingela Nylund Watz lämnat en interpellation i den här frågan, eftersom det här är så viktigt för svenska folket. Det var en fantastisk utveckling för apoteken. De låg i topp när det gäller nöjd-kund-index och i internationella jämförelser. De nådde ut till hela svenska folket. Det var bra om det var lönsamt, för då kunde olönsamma få del av det ute i landet. Men regeringen hade ideologiska skygglappar på sig, och det skulle privatiseras, kosta vad det kosta vill. Nu har det lett till att apoteken har rasat i nöjd-kund-index. Konsumentverket rapporterar att svenskarnas förtroende för apoteken minskar. Man upplever att det är sämre service och sämre information och att man får sämre stöd när man kommer in på apoteken. Efter att ha legat i topp och dessutom ha klarat sig själva - de olönsamma apoteken har alltså fått hjälp av de andra apoteken - har det nu blivit tvärtom. Det är missnöjda kunder, missnöjda människor i glesbygd och, precis som Börje Vestlund påpekade, i förorterna. Dessutom är det lönsamt på vissa ställen, men de lönsamma apoteken ska absolut inte hjälpa de olönsamma längre eftersom de är privata. Ni har gett bort dem, och ägarna gör vad de vill med de vinster som de gör. I stället får skattebetalarna gå in och hjälpa apoteken i glesbygd och i förorterna. Så sent som för en månad sedan införde regeringen nämligen ett extra glesbygdsstöd eftersom apoteken inte klarar sig i hela landet. Vilken flopp! Det är mycket ni har misslyckats med, men det här är väl en av de största flopparna - kanske massarbetslösheten är värre. Vad ska regeringen göra nu när man står där med skägget i brevlådan och inser att oj, kunderna har inte fått som de vill? De får köpa plåster och hudsalva, det är ju fint, men de vill ha medicin när de är sjuka. Det får de inte, inte i den utsträckning som de fick tidigare. Apotek slås ihop. Det blir större ägare. Att slå sönder ett monopol var inte mycket värt. Nu blir det i stället stora privata ägare som stoppar vinsterna i egna fickor, och skattebetalarna får vara med och hjälpa i glesbygd, på landsbygd och i förorterna. Det kan väl inte vara det här som Göran Hägglund ville. Eller var det kanske det? Var det så att man ville se till att privatiseringen skulle gå så långt att kunderna blev så här missnöjda i glesbygd, på landsbygd och i förorterna och att vissa skulle tjäna stora pengar? Jag har svårt att tro att ens borgarna vill säga rakt ut att de vill ha ett sådant här segregerat samhälle. Men det är detta som har blivit effekten. Jag tror inte - Göran Hägglund kanske rättar mig på den punkten - att det var detta man ville ha. Jag skulle vilja veta hur man tänker göra nu.

Anf. 40 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Fru talman! Om jag skulle ägna mig åt att rätta Monica Green skulle jag få bruka hela min talartid till det, kan jag försäkra. Den diskussion som vi här för handlar om tre olika områden. En sak handlar om tillgången. Syftet med avregleringen var att öka tillgången på läkemedel. Tillgången har ökat: 37 procent fler apotek, tio timmars öppettid ytterligare i genomsnitt. Det är lättare för människor att få tag i sina läkemedel. En annan fråga handlar om glesbygdsapoteks framtid. Jag vill påminna om att antalet apotek inte har varit permanent genom åren, utan antalet apotek minskade under monopoltiden. Det har blivit färre och färre. Och det är någonting som vi har att kämpa med oavsett vilken form apoteken drivs i. Vi klargjorde redan från början att de som köpte en del av de kluster, de apotek, som var till salu skulle vara skyldiga att driva dem i oförändrad form under en viss tid. Under den tiden kommer vi att utarbeta en lämplig ordning för att säkerställa drift också i glesbygd. Och ett sådant förslag har presenterats. Själva idén med det är att där det finns en risk att inte bara vårdcentralen försvinner genom landstingets beslut utan även att apoteket är på fallrepet ska man kunna få detta, om det är ett visst avstånd till närmaste andra apotek. Det här har vi en mekanism för. Den tredje frågan som har berörts handlar om det här med läkemedel direkt. Allas önskemål är förstås att varje patient som kommer in och efterfrågar ett visst läkemedel ska få det läkemedlet omedelbart, självklart. Det gäller också de företag som är verksamma på det här området. Men då ska vi veta att det på ett apotek kan röra sig om kanske drygt 12 000 produkter, och det kommer inte att finnas allt alltid, jämt och överallt. Så är det. Det har heller aldrig varit så att det har funnits på det viset. Nu finns den så kallade 24-timmarsregeln, som innebär att om läkemedlet inte finns till hands just då är apoteket skyldigt att se till att det finns där inom 24 timmar, så att man som patient eller kund kan få ut det. Den här 24-timmarsregeln har aldrig kunnat uppnås fullt ut under monopoltiden och ännu inte under den nuvarande regimen. Det här är någonting som är angeläget, men det är svårt. Vi kan prata om ett apotek i Norrlands inland och ett läkemedel som är helt slut i Sverige. Det kan uppkomma en sådan situation, ibland på grund av produktionsstörningar hos dem som tillverkar läkemedel i internationella företag. Hur säkerställer man att det här finns på plats på varje enskilt apotek inom 24 timmar? Det här är svårt, men vi måste ha ett tryck på läkemedelsdistributörerna och på apoteken att man säkerställer det här så långt det över huvud taget är mänskligt möjligt. Vi har en utredare som har tittat på den här frågan och som har lagt fram en rad förslag på det här området som jag tror skulle kunna underlätta, som innebär att vi tar ytterligare steg för att förbättra servicen för medborgarna och gör att man kan få tag i fler läkemedel, helst alla, naturligtvis, omedelbart. Apoteksombuden kommer även fortsättningsvis att spela en jättestor roll. Men vi vill titta på den här möjligheten. Lena Olsson ställde den frågan. Går det att förbättra detta på något sätt? Det kommer inte att finnas apotek precis överallt, men ombuden spelar en jätteviktig roll. Kan vi använda dem på något bättre sätt än vad vi hittills har gjort?

Anf. 41 Ingela Nylund Watz (S)

Fru talman! Nu ska jag rätta socialministern. Den här debatten handlar inte om tre saker. Den handlar om åtminstone fyra. Den fjärde saken, som jag vill upplysa socialministern om att den här debatten också handlar om, är hur regeringen tänker hantera Apoteket AB den 30 april 2014 om det visar sig att man bedömer att apoteket är moget för att verka på en fri konkurrensutsatt marknad. Det ska ju regeringen bedöma då. Jag har försökt ställa frågan. Jag har ställt den skriftligt i interpellationen, och jag har berört den under debatten. Vad tänker regeringen göra om det visar sig att apoteket börjar växa på den fria marknaden på grund av att man är riktigt duktig? Vad tänker regeringen göra om regeringen inte tycker att apoteket är moget? Det är ju bara en målsättning att apoteket ska kunna verka på den fria marknaden. Har regeringen någon plan i bokhyllan för vad som ska hända med Apoteket AB om ett år? Min och Socialdemokraternas bedömning är ändå att Apoteket AB är det mest verksamma instrument vi har i den här kammaren för att se till att rikta sådana ägardirektiv, krav och förutsättningar till bolaget att vi kan garantera en god samhällsservice i hela landet. Det är någonting som regeringen har tagit lite lätt på, men min fråga är ändå till statsrådet: Vad tänker regeringen göra om ett år med Apoteket AB? Jag tror att konsumenter och patienter i hela Sverige är oerhört angelägna om att få veta detta. Som situationen är i dag sjunker kundnöjdheten. Personalen på apoteken är inte nöjd, och det är väldigt många som är oroade, inte bara jag.

Anf. 42 Monica Green (S)

Fru talman! Hägglund vill inte ta sin dyrbara tid i anspråk för att rätta Monica Greens felaktigheter, som han säger. Nej, men han skulle då kunna roa sig med att svara på mina frågor i stället. Ville ni verkligen ha det så här, att kundnöjdheten faller? Ville ni verkligen ha en sämre service så att kunderna känner att de inte får den hjälp och det stöd de vill ha? Om ni inte ville det undrar jag: Vad ska ni göra åt det? Nu har ni privatiserat, kosta vad det kosta vill. Det var era ideologiska skygglappar. Ni var tvungna att privatisera. Det har blivit en försämring. Det kostar mer nu för skattebetalarna att hålla i gång apoteken i glesbygden. Sedan antyder Göran Hägglund att det skulle vara sossarnas fel att apoteket i Lima läggs ned. Då är det väldigt långsökt. Ni har ju inte höjt anslagen till kommuner och landsting, precis som vi hörde av Lena Olsson. Ni tycker att det är viktigare med skattesänkningar än kvalitet i välfärden. Därför har ni inte höjt anslagen till kommuner och landsting. Därför får kommunerna och landstingen det allt svårare att hålla i gång sin service. Vi har också en massarbetslöshet som ni inte har rättat till, och då får de mindre skatteintäkter att röra sig med. Det är inte sossarnas fel att apoteken läggs ned. Vi ville inte göra den här dumma ideologiska abrovinken, som den borgerliga regeringen gjorde när man sålde ut apoteken och såg till att försämringen blev så stor som den blev. Det var ingenting som vi socialdemokrater ville. Och det har vi med kraft arbetat emot. Skyll inte på oss att apoteken nu läggs ned!

Anf. 43 Socialminister Göran Hägglund (KD)

Fru talman! För att det sista inte ska stå oemotsagt ska jag ändå säga att det har lagts ned ett apotek. Det apoteket försvann när vårdcentralen vägg i vägg lades ned. Det finns ett sådant samband. Ser man inte det tror jag att man ska vara lite ödmjuk i den här debatten. Det har tillkommit 37 procent nya apotek. Öppettiderna har förbättrats. Massor av produkter som tidigare var inlåsta på apoteken finns tillgängliga i Icabutiker eller Konsumbutiker. Det tror jag är väldigt bra. Tillgängligheten har ökat. Ingela Nylund Watz frågar: Vad händer om ett år? Ja, det är ju lite så att har man inte tillräckligt stora grejer att blåsa upp just nu får man fundera på vad som kommer att hända i framtiden - då kommer det nog att bli extra bekymmersamt. Jag kan försäkra att går allting som det ska har vi deklarerat precis vad som är målsättningen, att apoteket kommer att kunna konkurrera på samma villkor som andra. Apoteket kommer att fortsätta att vara ägt av staten. Det är den inriktning som vi har. Skulle det gå på något annat sätt har vi naturligtvis idéer om hur det ska se ut. Men just nu följer vi steg för steg vad som händer. Och Apoteket AB är en oerhört viktig aktör på apoteksområdet. Det som är bärande för förtroendet för apoteksföretagen, vilket det än är, är personalens kompetens. Och här finns oerhört välutbildade människor med ett fantastiskt stort kunnande. De är bärare av ett förtroende hos väldigt många människor. Jag tror att det är otroligt viktigt att se och ha respekt för det kunnande som finns bland personalen. De gör ett kanonjobb, oavsett vilket företag som de finns i, Apoteket AB eller andra. Och de är nyckeln när det gäller att kunna utveckla apoteksservicen i storstäderna, i medelstora orter och naturligtvis också i glesbygden.

den 10 april

Interpellation

2012/13:372 Apotekets marknadsandelar

av Ingela Nylund Watz (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Den 1 juli 2010 avreglerades den svenska apoteksmarknaden. Vid avregleringen bestämdes att det fortsatt statliga bolaget Apoteket AB inte ska ha en marknadsandel som översteg den man hade vid då gällande tidpunkt. Enligt den ägaranvisning som bolaget för närvarande har fastslås att marknadsandelen inte får överstiga 36,0 procent.

Vi var många som redan före avregleringen varnade för att de nya apoteken skulle koncentreras till större orter och att framför allt glesbygden men också stadsdelar i de större städerna skulle få en sämre service. Vi är nu i ett läge då många fristående apoteksbolag ser sin lönsamhet pressad. På flera orter har apotek lagts ned.

Statsrådet har vid tidigare tillfällen då problemet uppmärksammats menat att ”då får väl Apoteket ta ett särskilt ansvar för att upprätthålla service i hela landet” Problemet är dock att Apoteket AB i dagsläget inte har något sådant uppdrag. Om Apoteket AB skulle etablera sig på orter där en privataktör lagt ned verksamheten skulle sannolikt den tillåtna marknadsandelen överskridas.

Har socialministern, mot denna bakgrund, gjort det ställningstagandet att regleringen av Apoteket AB:s tillåtna marknadsandel är förenlig med målet om god samhällsservice i hela landet?

Avser socialministern att vidta några åtgärder för att säkerställa en god apoteksservice i alla delar av landet?