Arbetsförmedlingens resurser för dem som står längst från arbetsmarknaden

Fru talman! Sylvia Lindgren har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att arbetssökande som har det svårast att komma in på arbetsmarknaden får mer resurser. Vidare har hon frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att personer med specifika inlärningssvårigheter som dyslexi, adhd och Aspergers syndrom ska få en reell chans till ett arbete. Slutligen undrar hon vad jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas innebär för denna grupp. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för dem som har det svårast att komma in på arbetsmarknaden, bland annat genom nystartsjobben och jobb- och utvecklingsgarantin. Drygt 15 procent av alla nystartsjobb har gått till personer med funktionsnedsättning sedan starten i januari 2007. Av samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin uppgår andelen med en funktionsnedsättning till 31 procent. Min förhoppning är att införandet av tredje fasen av garantin ska bidra till att öka sysselsättningstillfällena för dessa deltagare. Flera åtgärder vidtas därtill för att fler personer med funktionsnedsättning ska kunna försörja sig genom arbete. För att arbetsgivare i större utsträckning ska anställa personer med större stödbehov föreslår regeringen i budgetpropsitionen 2009 att det ekonomiska stödet för arbetshjälpmedel höjs till som mest 100 000 kronor per år. Av samma anledning bör också stödet för personligt biträde höjas till maximalt 60 000 kronor per år för anställda och 120 000 kronor per år för företagare. Regeringen har också kraftigt ökat resurserna till lönebidrag och Samhall AB. Det motsvarar drygt 2 000 lönebidragsplatser och ca 1 000 platser i Samhall AB. Regeringen satsar totalt 2,4 miljarder kronor under perioden 2007-2010. Personer med psykisk funktionsnedsättning som har till exempel adhd och Aspergers syndrom omfattas av dessa insatser och är en prioriterad målgrupp inom ramen för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, trygghets- och Samhallsanställningar. Mot denna bakgrund avser jag för närvarande inte att vidta några ytterligare åtgärder. Fru talman! Dessutom ber jag, lite utanför detta, om ursäkt för att jag måste åka hem. Jag har två sjuka barn som är ensamma hemma. Jag ber Sylvia Lindgren hemskt mycket om ursäkt för detta.

Fru talman! Ja, jag har också förberett mitt inlägg i den här debatten, inte minst beroende på att jag har besökt åtskilliga av dem som är funktionshindrade. När jag ska försöka tolka ministerns svar finner jag att det är ganska identiskt med det svar som jag fick för nästan ett år sedan runt de här frågorna. Det handlade om nystartsjobb och utvecklingsgarantin och lönebidrag och Samhall. Där har ju vi socialdemokrater mer i portföljen än vad man har från regeringens sida. Men det går heller inte att komma ifrån att det är 140 000 inskrivna på arbetsförmedlingarna runt om i landet som har funktionshinder. Då måste man ställa sig frågan: Har vi de rätta verktygen? I rapport efter rapport får vi veta att det är svårt för de funktionshindrade, de med nedsatt funktion, att få jobb. Varför väljer arbetsgivarna bort personer med funktionsnedsättningar? Har Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans satsningar gentemot de här grupperna varit ett misslyckande? Har arbetsmarknadsministern ställt sig frågan om de reguljära arbetsförmedlingskontoren kan upprätthålla tillräckliga kunskaper om samtliga funktionshinder? Jag tänker till exempel på dem som jag anger i interpellationen, personer med specifika inlärningssvårigheter, som har dyslexi, adhd, Aspergers syndrom, det som finns men inte syns. Det är så lätt att man buntar ihop alla med funktionshinder i en grupp. Men det är en oerhört stor skillnad på de här grupperna, och det behövs speciella riktade åtgärder. Jag har till exempel fått väldigt klart för mig att det är förödande att säga till någon med en bokstavskombination: Här har vi en flexibel verksamhet. Det funkar inte för den personen. Därför behövs det också insatser hos arbetskamraterna, hos arbetskollektivet. Hur tillmötesgår vi ute på arbetsplatsen den som har ett funktionshinder? Det behövs både bredd och djup, och som någon sade när jag besökte gruppen här i veckan som jobbar med de här problemen: Strunt i diagnoserna! Problemen finns i botten. Det handlar om tydlighet, inte alltid så mycket att välja på och inte minst tolerans i arbetsgruppen. Det är nyckelord för att många ska kunna få fast mark på just arbetsmarknaden. Jag tror också att det behövs folkbildningsinsatser för att öppna upp vårt arbetsliv. Ta de funktionshindrade på allvar! Och se funktionshindrade också som en tillgång i arbetslivet! Här behövs det helt andra insatser än i dag. Det går inte att komma med gamla recept. Man måste också ha visioner för framtiden. Vad gör vi åt de här grupperna? Här i Stockholmsområdet har vi tidigare haft Kronan som har jobbat med de här frågorna. Det har man nu tagit bort. Innan omorganisationen tog en beställning av arbetsmarknadsutbildningar gällande alla funktionshindrade cirka två dagar att fatta beslut om och få förhandsbesked om via AF Expo. I dag i den nya organisationen tar det sex veckor sammanlagt, och beslutet tas av en handläggare i Småland. Är det rimligt? Fru talman! Det finns jättemånga frågor att ta upp med anledning av de funktionshindrades situation. Här måste regeringen också ta sitt ansvar. Det går inte, Sven Otto Littorin, att svara med samma ord som man gjorde för ett år sedan. Det har hänt mycket, och det har vi haft debatt om i dag. Men det här är det som man kallar för prioriterade grupper.