Arbetsmarknaden och utvecklingen i Gävleborg

Fru talman! Ragnwi Marcelind har frågat statsrådet Ulrica Messing vilka åtgärder hon avser att vidta för att komma till rätta med krissituationen i Gävleborg och för att förhindra att alltfler unga under 25 år hamnar i arbetslöshetens utanförskap. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Arbetsmarknaden är mycket bekymmersam i Gävleborgs län med landets högsta arbetslöshet. Det finns dock tecken på att de negativa trenderna börjar vända i länet. Antalet lediga jobb har ökat i länet. Ökningen i Gävleborgs län är starkare än i riket. Inom arbetsmarknadspolitiken, som jag ansvarar för, har en rad åtgärder vidtagits genom det jobbpaket som regeringen har beslutat om för 2006 och 2007. Jag vet att arbetsförmedlingarna sedan årsskiftet jobbar för fullt med de nya insatserna såsom plusjobb, utbildningsvikariat, lärlingsplatser för ungdomar och akademikerjobb. Dessa insatser har ännu inte gett full effekt, men de kommer att påverka arbetsmarknaden positivt i hela landet och i Gävleborgs län. I budgetpropositionen för 2006 aviserade regeringen förstärkta och utökade insatser för ungdomar. Bland annat aviserades ytterligare medel för feriearbeten för gymnasieungdomar. För arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år förstärktes insatserna med allmänt anställningsstöd redan från sex månaders inskrivningstid. Regeringen har också tidigare avsatt resurser för fler folkhögskoleplatser för att kunna bereda plats åt arbetslösa ungdomar. Regeringen har också gjort en särskild satsning för södra Norrlandskusten. I denna satsning finns bland annat ett projekt för lärlingsplatser som i första hand ska riktas mot ungdomar. Inom andra politikområden genomförs också en rad mer långsiktiga satsningar för länet. Det är bland annat utbyggnad av vägar och järnväg och andra lokala investeringsprojekt såsom Testbädd Gävleborg samt utökning av utbildningsplatser vid Högskolan i Gävle. Inom regional utvecklingspolitik genomförs långsiktiga strategiska satsningar i länet, bland annat inom ramen för det regionala tillväxtprogrammet. Detta program är lokalt och regionalt förankrat och regionen har själv gjort sina prioriteringar. Samtliga regeringens satsningar för länet har skapat en bra grund för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen i länet.

Fru talman! Jag tackar Hans Karlsson för svaret på en mycket angelägen fråga om arbetsmarknadssituationen i Gävleborg. Det är egentligen bara den verklighetsbeskrivning som finns inledningsvis som jag kan hålla med om. Därefter gör ministern det som väl var väntat. Han beskriver situationen i Gävleborgs län lite lättvindigt som en arbetsmarknad som har vänt. Mitt hemlän har de sämsta siffrorna i hela landet. Omkring 10 000 gävleborgare är öppet arbetslösa. Enligt en rapport från TCO som presenterades nyligen har Gävleborg 54 000 personer i arbetsför ålder som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden. Det är 20 % av befolkningen. Det är ingen ny situation, även om siffrorna marginellt förändras av och till. Under flera år har jag vid mängder av tillfällen försökt att lyfta frågan om behovet av åtgärder för att komma till rätta med den höga arbetslösheten och då inte minst bland ungdomar i Gävleborg. I februari i år var visserligen 19 färre utan jobb än vid samma tid förra året. Men det är ändå alldeles för många utanför arbetsmarknaden. Olika insatser har lovats, men antingen har de inte genomförts eller också har de inte haft någon effekt. Hans Karlsson presenterade särskilda insatser för Norrlandskusten i september 2004. Enligt löftet då skulle de förändra arbetsmarknadssituationen för mitt län. Men vad har hänt? Det har bara blivit värre och värre. Vi kan konstatera att efter elva år med regeringen Persson och nästan hundra år av socialdemokratiskt styre i merparten av Gävleborgs kommuner ligger länet sämst till i allt som är mätbart. I interpellationssvaret kan ministern enbart peka på det som han och Socialdemokraterna har som svar på den höga arbetslösheten, nämligen åtgärder av olika slag. Närmare 40 000 ungdomar är i dag arbetslösa i Sverige. Det är en ökning med 30 % sedan valet år 2002. Gävleborg är värst drabbat med 16,7 %, och i Söderhamn är 23 % av de unga utanför arbetsmarknaden. Antalet ungdomar i Amsåtgärder, antalet långtidsarbetslösa och antalet deltidsarbetslösa ökar. Från den 1 januari 2006 finns de så kallade plusjobben. Det är en åtgärd som har fått mycket kritik. 6 miljoner kronor ska användas för att gömma undan 20 000 arbetslösa under två års tid. Det anmärkningsvärda med förslaget är att efter de två åren är plusjobbaren inte berättigad till en ny a-kasseperiod. De flesta kommer att vakna upp på samma plats i livet där de stod när perioden började, utan en chans till en ny a-kasseperiod, utan anställning och utan vidareutbildning. På grund av den politik som Hans Karlsson bedriver cementeras en situation där allt färre svenskar har ett riktigt jobb att gå till. Det är inte i första hand friår eller plusjobb Gävleborgs län behöver. Vi behöver fler riktiga jobb. Gävleborg behöver fler i arbete för att kunna garantera välfärden. Därför skulle jag gärna vilja höra - bortsett från det som sades i svaret, som inte var något bra svar - vad ministerns nya recept är för att det ska bli någon effekt och inte att det ska bli som med de tidigare åtgärderna, nämligen att det inte har blivit den önskade effekten eftersom antalet arbetslösa enbart har ökat. För tillfället ser det visserligen ljusare ut - och jag förstår att Hans Karlsson kommer att säga det - med 19 fler i arbete än vad det var vid samma datum för ett år sedan.

Fru talman! Det vi gör här i kammaren och i regeringen är att skapa nationell politik. Det är en nationell politik som ska fungera och tillgodose olika behov och som varierar från ort till ort och från region till region. Det är inte svårt att instämma i den svaga arbetsmarknadssituation som Gävleborg har haft under en lång tid. Jag fick möjlighet att lära känna Gävleborg på den tiden jag följde Ericssons nedläggningar i Gävle. Det är samtidigt nödvändigt att se hur utvecklingen förändras när det gäller både landet och enskilda län. Nu har vi en betydligt starkare arbetsmarknad på gång än vi har haft på länge. Ser vi till en viktig indikator på hur arbetsmarknaden utvecklas, nämligen lediga platser, är det en dramatisk skillnad i ökningstakt i Gävleborgs län jämfört med landet i stort. Den jämförelsen säger väl inte allt, men om vi tittar på perioden 2004/05 var ökningen av antalet lediga platser 14 % i landet och 22 % i Gävleborgs län. Tittar vi på 2005/06, det senaste året, var det 29 % ökning i landet och 41 % i länet. Det är klart att det kommer att ha betydelse. Det är en spegling av det som också händer i Gävleborgs län. Vi ska ta det lite lugnt när det gäller plusjobben. Det har varit en kritiserad åtgärd, men inte som arbetsmarknadspolitisk insats. Där är det tvärtom. Där välkomnar alla den typen av insats som just plusjobben innebär. Det som har kritiserats är att det har tagit för lång tid innan alla har kommit på plats. Skälet till att det har tagit tid är att kommuner eller de arbetsgivare som vill använda sig av plusjobben har en omsorgsfull rekryteringsprocess. De försöker hitta så rätt person som möjligt till de jobb som ska utföras, just i syfte att kunna fullfölja plusjobbsperioden med en reguljär anställning. Skälet till att det tar längre tid är att arbetsgivarna i högre grad än vad vi trodde är intresserade av att just behålla personerna efter de två åren. Var försiktig med omdömen om att detta handlar om att gömma undan arbetslösa. Det är en åtgärd som kommer att göra det möjligt för en stor del av de 20 000 som nu får plusjobb att faktiskt kunna stanna kvar på ett värdigt, bra arbete där man under tiden som man väntar på det reguljära jobbet har avtalsenlig lön och andra anställningsförmåner som sedan kan gå över till en reguljär anställning.

Fru talman! Hans Karlsson får ursäkta om jag låter besviken, efter allt vi har sett och gått igenom i vårt län. Det har varit den ena insatsen, åtgärden och det ena paketet efter det andra. Det har inte visat sig att de har varit insatser av det slaget att de har gett en förändrad bild. Man kan se på siffror som man vill. De senaste siffrorna jag fick i går från Gävle kommun visar att det har blivit en bättre situation i Gävle kommun. Däremot har arbetstillfällena minskat ute i länet. Arbetslösheten har ökat i länet men det har däremot skett en vändning i Gävle, som är en större ort. Det har initialt visat sig, inte bara i mitt hemlän utan i kommun efter kommun som TT har granskat, finnas en stark kritik inte minst från Kommunal mot plusjobb. Här har det handlat om vilka arbeten som plusjobbarna ska sköta. I mitt län har man varit noga med att de får bara gå in och göra jobb som inte konkurrerar med det ordinarie arbetet, vilket har lett till att de är ute och går, lyssnar på radio och läser böcker. Det är inga jobb som de sedan kan bli fast anställda på inför framtiden. Det är oroväckande. Det finns dessutom en färsk studie från Gävle som inte överraskande visar att det är de som inte får godkända betyg i skolan som också i högre grad är arbetslösa och helt utanför arbetsmarknaden. Det är en av de andra sistaplatserna vi har i ligan i vårt län, nämligen att vi har den lägsta utbildningsnivån. Det är också ytterligare ett tecken på att den misslyckade politiken som bedrivs även på skolpolitikens område leder till massarbetslöshet hos ungdomar. Ungdomarna riskerar att i högre grad vara utan jobb. Då blir det konsekvenser på sikt inför deras livsframtid som kan vara nog så oroväckande när vi ser hur många som hamnar i drogmissbruk och kriminalitet. Om vi ska kunna garantera en god välfärd inför framtiden - det tror jag att Hans Karlsson håller med mig om - kan vi inte låna pengar för att öka på bidragen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi måste hitta något annat än dessa stödpaket, inte minst för vårt län. Det krävs andra reformer av annat slag, där också skolundervisningen sker på ett sådant sätt att den leder till yrkesutbildningar - inte minst i vårt län där vi har behov av yrkesutbildning i företagen. Det är inte fråga om att företagen inte vill växa i mitt län. En alldeles färsk undersökning som har gjorts visar att sju av tio företag vill växa. De vill anställa fler, men regelsystemet, skattesystemet och andra pålagor gör det omöjligt för företagen att växa. Det är där jag menar att åtgärderna behöver sättas in om vi på sikt ska garantera jobb till vårt län som blir kvar. Till sist vill jag ta upp frågan om de indragna pengarna från länsstyrelsen. Det pekar på ytterligare problem. Det är fråga om 66 miljoner kronor för regional utveckling som nu inte delas ut till Gävleborgs län. Kan ministern svara mig hur det då ska bli med de insatser länsstyrelsen ska göra för att försöka komma till rätta med arbetsmarknadssituationen när man inte ens får utlovade pengar?

Fru talman! Ragnwi Marcelind återkommer till plusjobben en vända till. Jag tror att du har missförstått hur plusjobben är tänkta att fungera. Tanken är inte att man nödvändigtvis ska vara kvar i det plusjobb man går in i nu som ett ordinarie jobb. Det kan mycket väl vara ett annat arbete. Jag tror att Kommunal i Gävleborg gör precis som de ska göra, nämligen vakta på att det blir ett nettotillskott av arbete i kommunerna, i landstingen eller var det är som plusjobben inrättas, och att de inte ersätter ordinarie jobb. Det var precis det som var meningen med plusjobben. Jag tror att det är bra att vi har en omsorgsfull process omkring plusjobben. Det är människor som många gånger ska utföra kanske kvalificerade arbetsuppgifter i lag, tillsammans med andra. Det är människor som kommer att ha en ersättning, en lön, på samma sätt som de som arbetar i verksamheten och som naturligtvis då kan kräva att plusjobbarna kan göra någonting i verksamheten. Du efterlyser andra reformer. Jag tänker inte presentera några andra reformer än den arbetsmarknadspolitik som vi har lagt fast och som innebär att vi ger stöd till de personer som behöver rusta sig för att kunna ta jobb när efterfrågan börjar öka. Det ena huvudsyftet med arbetsmarknadspolitiken är att rusta människor för att ha jobb. Det andra är att matcha när jobben kommer så att arbetsgivarna får rätt person till rätt arbete. Det är de två uppgifter som arbetsmarknadspolitiken har. Arbetsmarknadspolitiken kan inte skynda på konjunkturer eller annat. Arbetsmarknadspolitiken kan göra att vi har en väl fungerande arbetsmarknad när efterfrågan kommer. Det är syftet. Kristdemokraterna och övriga partier i högeralliansen är de som står för de andra reformerna. Det förtjänar väl att sägas att det andra, det som är alternativet till den politik som jag redovisar, är kraftigt sänkt ersättningsnivå i a-kassan. Alla de tusentals som du har räknat upp som är arbetslösa i ditt hemlän, Gävleborgs län, kommer med er politik att få sämre ersättningsnivå när man är arbetslös. Ni kommer att avskaffa stora delar av arbetsmarknadspolitiken såsom innehåll, även om det numera är så att ni inte tänker avskaffa Ams utan ha Ams namn kvar till någonting som är innehållslöst. På nationell nivå betyder denna besparing, denna inskränkning, i arbetsmarknadspolitiken som ni tänker göra 90 000 fler i öppen arbetslöshet. Det är alliansens förslag. Du kan ju fundera på hur många ytterligare öppet arbetslösa det blir i Gävleborgs län, så får väl människor så småningom ta ställning till vilken reformpolitik som man vill ha.

Fru talman! Effekter av alliansens förslag kanske vi kan återkomma till och diskutera efter valet, när Hans Karlsson får sitta och skriva interpellationer till den nya regeringen. Det är mer rimligt. Nu har regeringen haft makten i elva år, och under de elva åren har inte arbetsmarknadssituationen förändrats någonting i Gävleborgs län. Om man skulle titta på lokala insatser har socialdemokratin dessutom haft makten i nästan 100 år i merparten av våra kommuner, så där kan man inte på något sätt skylla ifrån sig det ansvar som åläggs en regering att se till att inte alltfler unga människor står utanför arbetsmarknaden. Det är precis det som har skett under Hans Karlssons period. Vi är ett land som har en åldrande befolkning, och vi behöver alltfler människor i arbete. Att det då är ungdomar som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden är helt oacceptabelt. Att 28 % av ungdomarna hemma i Söderhamns kommun inte ska ha ett arbete att gå till är oacceptabelt. Ministern säger att jag står här och försöker kräva nya reformer. Ja, det är klart att jag gör det, därför att de reformer som vi har arbetat med under de senaste elva åren inte har visat något resultat. Det är det jag menar: Det ansvaret kan inte Hans Karlsson skjuta över på någon annan, utan det är den sittande regeringen och Hans Karlssons ansvar. Jag tycker att var och en bör utkräva ett svar på frågan: Om ni så tydligt vet vilka åtgärder som ska sättas in, varför vidtar ni dem inte? Om ni vet så tydligt att de åtgärder som alliansen föreslår är så felaktiga får ni väl återkomma i opposition och ta en interpellationsdebatt om den frågan då. Men nu är det er regeringsperiod som ni ska ta ansvar för, och ni ska tala om varför över en miljon människor är utan jobb av ett eller annat skäl i vårt svenska välfärdsland, där högkonjunkturen aldrig har varit bättre än vad den är i dag.

Fru talman! Avslutningsvis: Arbetsmarknadssituationen har inte ändrats på tio år, säger du. Det kan man väl diskutera. Men den stora skillnaden mellan de tio år vi har suttit vid makten och den period då ditt parti var ansvarigt för regeringsmakten är dramatisk. Då var den öppna arbetslösheten över 8 %, och nu är den 5 %. Det är det som är den stora skillnaden. Tack för debatten!