Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Återlämnande av den svenska kyrkan i S:t Petersburg

Interpellationsdebatt 5 juni 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 4

Jan Eliasson (S)

Anf. 99 Jan Eliasson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Erling Bager har frågat mig vad jag tänker göra för att den svenska kyrkan i S:t Petersburg ska övergå i svensk ägo. Regeringen har sedan flera år tillbaka arbetat för att S:ta Katarina kyrka i S:t Petersburg ska upplåtas för verksamhet kopplad till Sverige. Målet är, som Erling Bager skriver, att den svenska församlingen i S:t Petersburg ska kunna använda en del av byggnaden och att se över möjligheterna att inrätta ett informations- och kulturcentrum i den andra delen. Frågan har flera gånger varit uppe i samtal mellan statsminister Göran Persson och president Vladimir Putin. Sverige har uttryckt intresse för att kyrkobyggnaden ska bli en mötesplats för svenskt och ryskt kulturliv, och detta har välkomnats på rysk sida. Frågan om överlämnandet har sedan dragit ut på tiden av tekniska skäl. För att Sverige ska kunna ta över ansvaret för byggnaden krävs att ett antal avtal tecknas. Det övergripande avtalet mellan våra regeringar om inrättandet av ett kultur- och informationscentrum är färdigförhandlat. Till detta avtal finns ett protokoll om villkoren för ett överlämnande av lokaler i kyrkobyggnaden till centrumet. Även protokollet är i det närmaste färdigförhandlat. Det är riktigt att den ryska interna beredningen av protokollet har dragit ut på tiden. Svenska regeringen har regelbundet i samtal med ryska företrädare understrukit vikten av att frågan får en lösning. Det är min förhoppning att texterna kan färdigställas inom kort och att avtalen ska kunna undertecknas. Samtidigt som vi fått mer klarhet i avtalsfrågan har de lokala myndigheterna i S:t Petersburg sagt upp den sportskola som tidigare disponerade nästan hela kyrkobyggnaden. Den svenska församlingen har tillfälligt fått nyttjanderätten till och ansvaret för hela kyrkan. Församlingen kan alltså i dag bedriva sin verksamhet i kyrkan. I planeringen av ett eventuellt kultur- och informationscentrum i delar av kyrkobyggnaden måste hänsyn tas till församlingens behov och önskemål. Parallellt med detta arbete genomför vi på svensk sida en särskild analys av förutsättningarna för att skapa ett svenskt centrum i kyrkobyggnaden. Vi utröner vilket intresse som finns hos svenska och ryska aktörer för ett centrum, vilken verksamhet som bör bedrivas samt hur verksamheten ska finansieras, organiseras och ledas. Vi ser även över vilka renoveringsbehov som finns. Denna analys ska vara klar i mitten av juni. Därefter ska slutsatserna beredas i Regeringskansliet. Inrättandet av ett centrum förutsätter naturligtvis att vi slutgiltigt kan komma överens med den ryska sidan och med den existerande svenska församlingen. Intresset för Sverige är omfattande i S:t Petersburg och nordvästra Ryssland. Ett kultur- och informationscentrum skulle kunna fungera som ytterligare en brobyggare mellan Sverige och Ryssland.
Erling Bager (Fp)

Anf. 100 Erling Bager (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret, som är bra och som klart pekar på att vi äntligen ska få en lösning på denna fråga som har tagit så lång tid och där UD i Sverige har varit mycket senfärdigt i beredningen. Jag vill däremot säga att den svenska ambassaden i Moskva och generalkonsulatet i S:t Petersburg har gjort ett utmärkt arbete med att skynda på processen. Under den förra utrikesministern skedde det knappast någonting som förde frågan framåt. År 1934 konfiskerade Sovjetunionen kyrkan. Den blev gymnastik- och sporthall. Jag har varit där många gånger, och det luktar svett. Kyrkan är fördärvad invändigt. På golvet i kyrkorummet har man målat grön färg och handbollslinjer. Man har lagt ett bjälklag i kyrkan, och däruppe är det också gym och annat. Jag var där så sent som i mars i år, och då var det fortfarande sportaktiviteter. Jag ser dock i svaret att det nu har skett en förändring så att församlingen har möjligheter att ha gudstjänster. Det har funnits en svensk kyrka i S:t Petersburg sedan 1700-talet. Denna kyrka ritades av en svensk arkitekt, och det svenska generalkonsulatet ligger nästan vägg i vägg. Under lång tid av förnedring har dock ryssarna haft kyrkan till sporthall, medan Finland och Estland har fått tillbaka sina kyrkor. Nu ser jag optimism i svaret. Det enda jag skulle vilja fråga utrikesministern är: Kunde man kanske få en mer exakt tidpunkt för när frågan är helt löst? Jag talade med Göran Persson i förra veckan som sade att han hade gjort allting när han träffat Putin, och det vet jag. Det har även den svenske ambassadören rapporterat. Men kunde vi möjligen få en mer exakt tidpunkt? Sker det i år att kyrkan överlämnas, eller tar det tre år?
Jan Eliasson (S)

Anf. 101 Jan Eliasson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag hoppas verkligen att vi får se rörelse i den här frågan nu. Jag vill inte göra någon skuldfördelning här, och jag vill försvara mina UD-kolleger. Vi har gjort allt som vi har kunnat, såvitt jag har förstått. Byråkratin mal långsamt, inte minst på rysk sida. Vi har att göra med ett antal myndigheter som måste dras in i den här processen. Den frustration som Erling Bager uttrycker har vi känt i förhållande till viss del av myndighetsbehandlingen i Ryssland, detta trots att så starka markeringar har gjorts, från Sveriges statsminister och Rysslands egen president. Då kan man fråga sig vem som styr i ett land. Vi hoppas verkligen nu att det här får rörelse. Vi har satt en av våra mest dynamiska diplomater på frågan, nämligen Sven Hirdman, förre ambassadören. Han har nu tagit sig an den här frågan och ska ta nästa steg i den här processen, en analys av vad som ska förekomma i vårt nya centrum. Jag är väldigt försiktig när det gäller att ange exakt tidpunkt. Men den otålighet som Erling Bager uttrycker delas av mina kolleger på UD, ambassaden i Moskva, generalkonsulatet i S:t Petersburg och av mig själv. Vi ska driva den här frågan starkt. Vi ser den också i ett större sammanhang. Vi följer Ryssland oerhört noga. Det är viktigt att främja kontakterna inte minst mellan S:t Petersburg och västra Ryssland och Sverige. Stockholm och S:t Petersburg har en nära relation - därmed inte sagt att också Göteborg har en nära relation. Vi behöver också stärka kulturutbytet generellt över Östersjön. Vi ser våra kolleger i Östersjöområdet, från Finland och Danmark och Norge, som intensifierar sina ansträngningar. Sverige har ju starka historiska band till detta område. Vi har all anledning att ha en meningsfull stark närvaro i S:t Petersburg. Det här är en fråga som har en djupare betydelse sett i det historiska perspektiv som Erling Bager anger, men den är också av vikt i ett läge när vi äntligen fått slut på detta eländiga kalla krig och vi ser demokrati och marknadskrafter och rättigheter spridas runtom i vårt närområde. Ett centrum av den här arten, som vi för bara 15-20 år sedan kunde betrakta som en dröm, bör ses som en möjlighet och bli, som jag sade, ett nytt brobygge mellan Sverige och Ryssland. Det handlar därmed också om det mål som jag tycker är så angeläget att sträva efter, nämligen att Östersjöområdet ska vara ett område som förenas inte bara av gemensamma intressen utan också av gemensamma värderingar.
Erling Bager (Fp)

Anf. 102 Erling Bager (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Åter ett tack för att det är ett så klart svar som lämnas i denna viktiga fråga! Synd bara att inte May Andersson, som har varit på generalkonsulatet fram till i april, fick uppleva det här. Hon jobbade mycket med kyrkofrågan. Men hon gick, såvitt jag förstår, i pension i april månad. Men vi är överens här. Det är inte mycket mer att tillägga än att jag är glad åt att det äntligen kommer ett så klart svar från UD och att det sätter fart på frågan. Jag förstår att Jan Eliasson kommer att vara pådrivare.

Dokument

den 19 maj

Interpellation 2005/06:442 av Erling Bager (fp) till utrikesminister Jan Eliasson (s)

Återlämnande av den svenska kyrkan i S:t Petersburg

Det har funnits en svensk kyrka i S:t Petersburg ända sedan staden grundades i början av 1700-talet. Den första träkyrkan uppfördes 1733. Den nuvarande stenkyrkan färdigställdes 1865 efter projekt av den svenske arkitekten Karl Andersson. I samband med revolutionen konfiskerades kyrkan av sovjetiska staten och byggnaden uppläts 1934 åt en sportskola, som än i dag är verksam i byggnaden. All kyrkoinredning är förstörd och kyrkorummet har delats i två våningar genom ett mellanbjälklag.

I början av 90-talet initierades från svensk sida sonderingar om att etablera ett Sverigehus i S:t Petersburg. Det svenska generalkonsulatet, som hade öppnats i staden 1972, behövde ett större kansli till följd av ett allt intensivare svensk-ryskt samarbete men främst på grund av den ökade viseringsverksamheten. Förhandlingarna ledde fram till bildandet av det nuvarande Sverigehuset, som är inrättat i det före detta svenska församlingshuset, vägg i vägg med S:ta Katarinakyrkan. I detta sammanhang aktualiserades frågan om att även få tillbaka kyrkobyggnaden. Det hade åter bildats en svensk församling @ visserligen bestående nästan uteslutande av ryska medborgare av varierande svenskt ursprung. President Jeltsin hade i början av 90-talet utfärdat ett dekret om att kultbyggnader skulle återlämnas till sina ursprungliga ägare. Församlingen var dock liten och utan resurser att kunna hantera en så stor kyrkobyggnad. Ryska regeringen hade troligen inte heller gått med på att lämna ifrån sig byggnaden till denna lilla församling. Därför började man på svensk sida diskutera möjligheten att inrätta ett kulturcentrum i delar av kyrkobyggnaden och det fanns ett intresse från svenska regeringen att bidra till restaureringen.

I samband med toppmötet EU@Ryssland i Moskva den 17 maj 2001 under svenskt EU-ordförandeskap ägde ett bilateralt möte rum mellan statsminister Persson och president Putin. Vid detta möte tog statsministern upp det svenska intresset att bedriva svensk kultur- och informationsverksamhet i delar av "Katarinaförsamlingens" kyrkobyggnad samtidigt som den överlämnades till S:ta Katarinakyrkans svenska evangelisk-lutherska församling. Statsministern framhöll att det fanns en beredskap från svensk sida att renovera byggnaden vilket skulle kunna sammanfalla med S:t Petersburgs 300-årsjubileum och bli ett konkret svenskt bidrag till stadens förskönande. En positiv reaktion på detta förslag erhölls från president Putin.

Expertsamtal och förhandlingar har därefter ägt rum mellan UD å ena sidan och ryska MID och S:t Petersburgs stadsadministration å den andra. Som ett resultat av förhandlingarna har den svenska sidan till ryska MID överlämnat förslag på en avtalskonstruktion som skulle innebära fyra separata överenskommelser.

1.   Det första avtalet ingås på regeringsnivå och avser inrättandet av ett svenskt kultur- och informationscentrum i S:t Petersburg.

2.   Genom ett andra avtal mellan svensk och rysk sida, också på regeringsnivå, regleras förutsättningarna för ett överlämnande av lokaler i kyrkobyggnaden till det svenska centret.

3.   Det tredje avtalet ingås på lokal nivå mellan centret och myndigheterna i S:t Petersburg om vederlagsfritt nyttjande av lokalerna.

4.   Det fjärde och sista avtalet ingås mellan centret och den svenska församlingen. Här regleras det gemensamma nyttjandet av kyrkobyggnadens lokaler.

Regeringen beslutade den 20 december 2001 att ingå en överenskommelse med Ryska Federationens regering om att inrätta ett svenskt kultur- och informationscentrum i S:t Petersburg och villkoren för detta centers verksamhet. Regeringen beslutade vidare den 21 augusti 2003 att inge ett tilläggsprotokoll till denna överenskommelse om villkoren för överlämnande av lokaler i S:ta Katarina kyrkobyggnad i S:t Petersburg till det svenska kultur- och informationscentret och för centrets framtida nyttjande av lokalerna. Överenskommelserna har ännu inte kunnat undertecknas.

Regeringen beslutade den 12 december 2002 att lämna ett bidrag ur Östersjömiljarden om 35 miljoner kronor för renovering av S:ta Katarinakyrkan och uppdrog åt Riksantikvarieämbetet att genomföra renoveringen av kyrkobyggnaden under förutsättning att överenskommelsen om kulturcentret hade undertecknats senast den 31 augusti 2003. Tidsgränsen ändrades senare till den 15 oktober 2003 och slopades därefter helt eftersom beredningen drog ut ytterligare på tiden. I det senaste beslutet står därför att "uppdraget till Riksantikvarieämbetet avseende renovering av kyrkobyggnaden skall genomföras när överenskommelsen har undertecknats".

Under årens lopp har såväl ambassaden i Moskva som generalkonsulatet i S:t Petersburg utnyttjat varje möte mellan svenska och ryska regeringsföreträdare för att påminna om kyrkoärendet.

Situationen i dag är den att avtalstexterna har fastnat hos regeringsapparatens jurister. Tjänstemän vid MID:s skandinaviska avdelning påminner dessa jurister då och då om ärendet @ framför allt efter påstötningar från ambassaden. Ett förhållande som olyckligtvis har försenat processen är genomförandet av en administrativ reform av den ryska statsförvaltningen, som inneburit att den ryska interna beredningsprocessen för regeringsbeslut förändrats.

Under tiden fortsätter sportskolan sin verksamhet, trots att skolan sedan 2002 formellt är uppsagd av stadens egendomskommitté (KUGI) eftersom den inte har betalat någon hyra. Samtidigt hyr skolan i andra hand ut lokaler i kyrkan, bland annat till en resebyrå!

Den finska kyrkan i S:t Petersburg som också konfiskerades har tidigare överlämnats till Finska kyrkan.

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att den svenska kyrkan i S:t Petersburg snarast ska övergå i svensk ägo?