Åtgärder för att stoppa hemliga konton på sociala medier

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att stoppa hemliga konton, så kallade trollfabriker, på sociala medier.

Inledningsvis vill jag framhålla att alla vi som deltar i den offentliga debatten, särskilt vi som arbetar politiskt, har ett stort ansvar för att med utgångspunkt i vår vidsträckta och grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet bidra till saklighet och tydlighet vad gäller budskap och avsändare. Detta gäller oavsett i vilka forum debatten förs, inklusive sociala medier.

När det sedan gäller det som Mattias Vepsä tar upp om att demokratin är utsatt för press från såväl inhemska som utländska påverkansoperationer kan jag konstatera att det är känt att det från olika aktörer finns ett bredare författningshot som syftar till att försvaga det demokratiska samhället.

Ett sådant hot består av spridningen av falska uppgifter, rykten, desinformation och våldsförhärligande propaganda. Det bidrar till att öka motsättningarna i samhället och till att urholka förtroendet för samhällets centrala institutioner. Det kan även bidra till ett ökat hot mot olika företrädare för samhället.

Regeringen tar detta hot på mycket stort allvar och har vidtagit en rad åtgärder. Att öka motståndskraften mot desinformation är en central del i den nya strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism som regeringen beslutade om i januari i år.

Mediemyndigheten har nyligen fått i uppdrag att arbeta långsiktigt för att stärka allmänhetens medie- och informationskunnighet, och en nationell kampanj kommer att utformas i nära samverkan med ett stort antal aktörer i nätverket MIK Sverige.

Myndigheten för psykologiskt försvar inrättades 2022 för att särskilt identifiera, analysera och kunna lämna stöd i bemötandet av otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller, för den delen, svenska intressen. Under 2023 hade myndigheten exempelvis i uppdrag att stärka förmågan att motstå otillbörlig informationspåverkan mot svensk socialtjänst samt otillbörlig informationspåverkan riktad mot Sverige i samband med bränningar av religiösa skrifter.

Även inom EU har olika initiativ tagits på området. Sedan flera år finns en europeisk uppförandekod när det gäller desinformation som många plattformstjänster online har anslutit sig till. Genom förordningen om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen, finns en skyldighet för de största plattformstjänsterna att riskvärdera och riskhantera vad gäller bland annat desinformation. I maj månad antogs rådsslutsatser om demokratins motståndskraft för att skydda valprocesserna mot utländsk påverkan.

Nyligen beslutades också om en förordning om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam, som syftar till att underlätta för väljare att känna igen politisk reklam, förstå vem som ligger bakom och veta om de har fått ett riktat reklammeddelande från en politisk aktör.

Slutligen genomförs arbetet mot desinformation mest effektivt genom att sprida korrekt och saklig information. Det innebär att vi som deltar i den offentliga debatten bör föregå med gott exempel. Vi som är politiskt aktiva behöver alla bidra till att upprätthålla saklighet och transparens i opinionsbildningen.

Fru talman! Tack för svaret, justitieminister Gunnar Strömmer!

Det är en återkommande debatt som vi har fört här i kammaren när det kommer till både hemliga påverkansoperationer och hotet mot demokratin, framför allt från högerextremismen, som under våren har växlat upp sitt arbete för att skrämma och tysta föreningar och människor som tar ställning i olika frågor men också de politiska partierna.

Upprinnelsen till denna debatt handlar både om vad vi såg under första maj, med de attacker som skedde runt om i landet på förstamajdemonstrationer och öppna möten, och om vad som avslöjades i TV4 och dokumentären Kalla fakta, som visade att ett parti utmärker sig i Sverige genom att ha registrerat en mängd hemliga konton. Hur många är oklart. Vi har inte möjlighet till insyn, men vi vet genom rapporteringen att de har varit en bärande del i ett påverkansarbete för att både skapa bilder av hur verkligheten ser ut och påverka människors känsla av såväl verkligheten som den politiska debatten.

Detta har i sin tur lett till en storm på internet och sociala medier mot enskilda partiföreträdare - politiker här i Sveriges riksdag men också på andra nivåer - som får motta det hat som har piskats upp genom dessa trollfabriker.

Metodiken känner vi igen från Ryssland och de ryska trollfabrikerna. Det handlar om att försöka påverka, sprida desinformation och undergräva vårt demokratiska system därför att man har en annan agenda och vill något annat med Sverige, svensk demokrati och vår säkerhetspolitik. Man vill främja sina ryska intressen.

Metodiken är densamma, och det är därför som jag till justitieministern i dag riktar denna fråga: Vad görs mer? Vilka initiativ tas framöver för att få stopp på hemliga trollfabriker och hemliga konton på sociala medier?

Vi kan enas om att sociala medier har bidragit till att utveckla demokratin, men vi har ett problem när det sker i det dolda, när vi inte vet vem som står bakom diverse påverkanskampanjer och när det är helt omöjligt att ta reda på vem som har spridit informationen och varför och vilka bakomliggande intressen som finns när det gäller inlägg och kampanjer som får spridning på sociala medieplattformar och som riktas brett.

Jag noterar att en rad olika förslag redovisas i svaret men också en rad olika åtgärder. Dessa åtgärder är vi överens om. Vi är också överens om att uppdatera den nya strategin, som ska motverka våldsbejakande extremism och terrorism. Socialdemokraterna har under flera år varit med och drivit igenom lagstiftning för att komma åt just extrema krafter som vill oss alla illa.

Jag tänkte ändå börja denna debatt med att ställa en ganska enkel fråga. Man kan koka ned svaret och extrahera vad som är huvudpunkten. Där tänker i alla fall jag att många av de förordningar, regelskärpningar och överenskommelser som har genomförts på europeisk nivå och de samtal som har förts här i Sverige kräver öppenhet. För att kunna se att reklam som riktas i sociala medier har en politisk avsändare krävs att kontot på något sätt har en öppen användare.

Med denna inledning vill jag återigen ställa frågan: Vad gör regeringen? Vad avser regeringen att göra för att komma åt de hemliga konton som i det här fallet styrs från Sverigedemokraternas kansli?

Fru talman! Tack, Mattias Vepsä, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag!

Om vi breddar perspektivet till det senaste årets händelser håller jag med om att det har handlat om ett latent hot från våldsbejakande extremism. Det är detta jag tar sikte på när jag talar om författningshotande verksamhet. Här finns förstås högerextremismen och den våldsbejakande islamismen men även den autonoma vänstern, som under senare år varit mindre framträdande än de två andra men sett över tid också har varit ett potentiellt hot i fråga om våldsbejakande extremism. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi när vi riktar statens samlade kraft mot den typen av hot också säger att det är en våldsbejakande extremism som på allvar utgör ett författningshot.

Vi har också haft en bredare diskussion under våren om villkoren för att delta i politiska möten. Det kan även ses mot bakgrund av den EU-valrörelse som vi just har lämnat bakom oss. Det gäller dels de våldsamma attacker som skedde mot ett politiskt möte här i Stockholmsområdet under april, dels vid ett par tillfällen i samband med förstamajfirandet där personer som vad det verkar - det pågår förundersökningar - finns i den extrema högern ska ha brukat våld i samband med politiska möten.

Dessutom har det förekommit en rad incidenter där offentliga möten har avbrutits av aktivister och på det sättet inte bara tystat politiska företrädare utan också omöjliggjort det utbyte som vi vill ska prägla vår demokrati. Medborgare ska ha möjlighet att ställa frågor och komma med synpunkter och kritik och rikta avgångskrav men trots allt göra det under ett någorlunda ordnat utbyte.

När det gäller förekomsten av anonyma konton har vi varit väldigt tydliga i vår kritik och om hur vi ser på detta. Det var vi den här gången när det som är kopplat till Sverigedemokraterna uppdagades, och det har vi också varit tidigare år när det har handlat om anonyma konton som på olika sätt har varit kopplade till Socialdemokraterna. Jag ser för egen del inget utrymme alls för den typen av konton eller andra anonymiserade sätt att bilda opinion från politiska partier.

Jag välkomnar att det förs en diskussion om dessa frågor mellan riksdagens partier. Jag tror att det över tid är avgörande för trovärdigheten i den politiska debatten att människor vet vem som står bakom ett visst budskap, också för att kunna bemöta det och utkräva ansvar i efterhand.

När det gäller arbetsfördelningen på detta område mellan regering och riksdag utesluter jag i och för sig inte att en regering kan bidra i sitt beslutsfattande. Däremot har vi en demokratisk tradition i Sverige som är väldigt god, nämligen att de grundläggande spelreglerna för vår demokrati hanteras av partierna i riksdagen.

Det finns också risker, om jag får uttrycka mig så, med att man använder den exekutiva maktens kraft mot exempelvis enskilda partier. Det har vi i Sverige av rätt goda skäl försökt undvika genom att låta grundläggande frågor som rör alltifrån villkoren för partiers finansiering till andra villkor för partiernas arbete hanteras just av partierna i riksdagen, antingen i breda parlamentariska utredningsprocesser eller i utskottsarbetet.

Fru talman! För egen del tycker jag att det är en alldeles utomordentlig ordning att vi i Sveriges riksdag har politiska partier som kommer överens om demokratiska principer och arbetsmetoder som gynnar det demokratiska samtalet och utvecklar vår demokrati.

Frågan här berör när några ställer sig utanför regelverket och vi andra inte har koll. Men tack vare TV4:s Kalla fakta har vi svart på vitt sett att ett av riksdagspartierna, Sverigedemokraterna - regeringsunderlagets största parti - under flera år har jobbat med anonyma konton i sociala medier för att piska upp hat och hot.

Det här har inte bara riktats mot riksdagspolitiker eller politiker på regional eller kommunal nivå, utan under våren har vi också sett att det riktats mot stora delar av det civila samhället. Det har kommit flera rapporter från barn- och ungdomsorganisationer, kvinnorörelsen, fredsrörelsen och insamlingsorganisationer om att de har mottagit hatstormar när de är ute och bedriver sin verksamhet i sociala medier och jobbar för att fler ska engagera sig eller riktar udden mot rasism för att människor ska stå upp för alla människors lika värde. Detta har ökat.

Vi vet nu att dessa hatstormar är misstänkt lika varandra och härrör från högerextrema kretsar, men de eldas också på av Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning. Så är det svart på vitt, eller hur man nu ska uttrycka sig när det handlar om en tv-utsändning.

Jag tycker att det är viktigt för Sveriges riksdag att kunna utkräva ansvar. När det gäller Tidöavtalet och Tidöpartierna kan vi inte utkräva ansvar när det handlar om hela regeringskonstellationen, eftersom regeringen, som vi vet, består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Sverigedemokraterna sitter utanför. Men det Sverigedemokraterna bestämmer är ju också något som regeringen måste förhålla sig till.

Angående hur vi ska uppträda och hur vi ska uttrycka oss är det inte mer än 48 timmar sedan vi - jag och min fru och hundratusentals andra i det här landet, misstänker jag - vaknade av ett sms från Sverigedemokraterna. Sms:et löd: "Låt inte TV4:s påverkansoperation vinna EU-valet. Rösta på Sverigedemokraterna i morgon." Här ser vi absolut tydligt och klart vem som är avsändare. Men vi behöver fundera på deras idé och uppfattning om ett mediebolag som TV4 - ett av Sveriges största mediebolag - som gör en granskning enligt konstens alla regler, som lutar sig mot pressfrihet och yttrandefrihet och som gör ett fantastiskt arbete för att avslöja både det ena och det andra. Avslöjanden är inte alltid roliga för en politiker eller för någon som har begått ett misstag, men det här är ett fritt mediebolag som man menar har genomfört en påverkansoperation.

Påverkansoperation är ett ord som vår antiterrorstrategi tar upp och som våra myndigheter har som ansvar att motverka. Det handlar om påverkansoperationer från främmande makt men också från krafter inom våra gränser, krafter som vill vår demokrati illa.

Ministern kan få svara på hur det går i regeringskonstellationen. Hur går samtalen efter ett sms som detta till hundratusentals väljare? Är det i linje med att vi allihop har ett ansvar för att sprida korrekt och saklig information till varandra och våra väljare?

Fru talman! Både jag och Moderaterna har varit väldigt tydliga med hur vi ser på förekomsten av anonyma konton. Sådant är heller inte något som Moderaterna arbetar med.

Jag är så pass gammal att jag ändå har ett visst historiskt perspektiv på frågorna, och därför tycker jag möjligen att brösttonerna från just Socialdemokraterna klingar lite falskt.

Ett av de mest uppmärksammade fallen när detta elände kom till svensk demokrati var när en SSU-ombudsman 2006 hade en internetdagbok under pseudonym som bland annat spred falska påståenden om att Fredrik Reinfeldt var pedofil.

Ett annat exempel inträffade vid valet 2018. Det visade sig då att det fanns personer som arbetade hos Socialdemokraterna och som hade så kallade trollkonton i sociala medier. De blev i och för sig omplacerade men fick ändå jobba kvar när detta avslöjades.

Det har också framkommit att lokala S-företrädare spridit falsk information om politiska motståndare på arabiska och företrädesvis i sociala medier. Det handlade då om desinformation som genom externa granskningar kunde kopplas till Kuwait.

Jag har inget behov av att jämföra det ena med det andra, men jag tror att den som är intresserad av att föra en saklig debatt om dessa frågor och att verkligen vårda det demokratiska samtalet också möjligtvis borde kunna överväga ett eget ansvar när det gäller förekomsten av den här typen av, vad jag tycker, otyg i det svenska demokratiska samtalet.

Jag kan försäkra Mattias Vepsä om att det förs raka samtal om både det ena och det andra partier emellan också i ett regeringsunderlag. Det jag just beskrev var inget regeringsunderlag, utan det var det tidigare regeringspartiet som ägnade sig åt detta.

När dammet efter valrörelsen nu lägger sig tror jag att det finns flera frågor som vi gemensamt har ett intresse av att diskutera och som handlar om vårt öppna, fria samhälle och om det demokratiska samtalet. Det finns det utan tvekan, och jag har lyft flera av dem. Bland annat handlar det om det vi nu talar om, det vill säga vikten av en rak och öppen opinionsbildning, i synnerhet från politiska partier, så att man som medborgare vet vem som står för budskapet och kan värdera det på ett korrekt sätt - och även utkräva ansvar om det är ett budskap man inte håller med om.

Vi har också den bredare bilden, som de avbrutna och saboterade möten som - i och för sig på ett öppet sätt, kan man säga - har lett till en försurning av förutsättningarna för att föra ett demokratiskt öppet samtal i vårt land. Sedan har vi förstås det ytterst allvarliga, nämligen det våld som har riktats mot vissa politiska möten under april och maj månad.

Där har vi naturligtvis ett utomordentligt stort, gemensamt ansvar. Till att börja med har myndigheterna ett ansvar för att hitta dem som är skyldiga och lagföra dem så att de som har begått brotten kan få sina rättmätiga straff, men vi behöver naturligtvis också, i ett nära samspel mellan myndigheter och politiska partier, arbeta med säkerheten kring exempelvis offentliga sammankomster.

Jag tycker dock även att vi behöver diskutera förutsättningarna för våra samlade möjligheter att verkligen trycka tillbaka den våldsbejakande extremism som på allvar utgör ett författningshot mot vårt land.

Fru talman! Justitieministern säger att det inte finns några skäl att göra jämförelser mellan Sverigedemokraternas organiserade och centralt finansierade, hemliga trollfabrik och vad enskilda medarbetare i partier har gjort genom åren - och så räknas det upp två exempel. Jag tycker att det är ett ganska anmärkningsvärt sätt att göra just jämförelser.

Det finns en avgörande skillnad här: Socialdemokraterna har inte drivit organiserade trollfabriker, och inte heller har SSU drivit organiserade trollfabriker under pseudonymer och via anonyma konton. Är det så att en medarbetare har upptäckts med att gå över gränsen har denne fått lämna sin tjänst.

Det har inte heller varit en del av en organiserad strategi att genom hemliga konton bedriva kampanjer som spelar på misstro mot socialtjänsten eller att registrera olika sajter som bara handlar om att piska upp misstro mot den svenska socialtjänsten - vilket i sin tur jackar i en internationell påverkanskampanj som troligtvis hämtar sin kraft från såväl Iran och Ryssland som kinesiska eller andra intressen, som har en annan idé om vart Sverige ska ta vägen demokratiskt.

Jag tycker att detta är anmärkningsvärt. Justitieministern och regeringen är nämligen inte bara Tidöpartiernas minister och regering; man är hela Sveriges minister och regering. Från Sveriges riksdag och de högst valda företrädarna har vi ett gemensamt intresse av att garantera alla människors trygghet och säkerhet. Vi ska garantera alla organisationers företrädare trygghet och säkerhet i deras politiska eller organisatoriska värv och arbete.

Jag saknar den handlingskraft som det hade varit så enkelt att visa här i dag. Ett sätt att stoppa hemliga trollfabriker är att inte bara acceptera en fikastund med diplomutdelning på Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning utan att kraftfullt säga: "Stopp! Hit men inte längre! Läggs inte dessa konton ned har vi inte ett samarbete."

(Applåder)

Fru talman! Vad jag sa var att jag inte har något behov av att nivellera eller förminska någonting genom att göra den typen av jämförelser, och det är någonting helt annat än det Mattias Vepsä nu säger. Jag konstaterar bara att den som har ett seriöst intresse av de här frågorna inte ska göra det till en partipolitisk knorr som i slutändan ändå handlar om att Socialdemokraterna vill ha regeringsmakten och har svårt att leva med att exempelvis Moderaterna nu leder regeringen.

Jag menar att vi, om vi på allvar vill ta ansvar för vårt öppna, fria samhälle och säkerställa goda villkor för den demokratiska debatten, har goda skäl att verka för ett politiskt samtal utan anonyma konton. Vi har goda skäl att verka för politiska möten som inte avbryts, oavsett vilka goda skäl man som aktivist tycker att man har för att göra det. Det är förvisso ett helt öppet och transparent format, men det har väldigt negativa konsekvenser för det öppna politiska samtalet i vår demokrati.

Vi ska naturligtvis med hela statens kraft, gemensamt, trycka tillbaka mot dem som använder våld för att tysta andra, oavsett om våldet kommer från det högerextrema hållet, det vänsterautonoma hållet eller det våldsbejakande islamistiska hållet. Jag har inget som helst intresse av att i det avseendet göra regeringsmakten till en smal sak för en viss del av det politiska fältet i Sverige - tvärtom. Det finns verkligen genuina allmänintressen här, och dem vårdar regeringen mycket ömt.

Sedan tror jag att det är oerhört viktigt att riksdagen är den viktigaste arenan när det gäller spelreglerna för vår demokrati, speciellt när det gäller våra partier. Det finns många exempel, som vi inte vill ta efter, där man så att säga mobiliserar hela den exekutiva regeringsmakten mot enskilda partier. Det är inget vi ska ägna oss åt i Sverige. Men låt oss gärna i riksdagssammanhang fortsätta ett konstruktivt samtal om hur vi kan vårda goda villkor för den öppna och fria politiska debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.