Åtgärder för det fortsatta omställningsarbetet i Värmland

Fru talman! Marie Engström har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Värmland som region ska ges optimala förutsättningar för att gå vidare i omställningsarbetet efter förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation. I den av riksdagen beslutade propositionen 2004/05:05 Vårt framtida försvar aviserade regeringen en rad åtgärder för de fyra lokala arbetsmarknadsregioner som berörs mest av förändringarna inom Försvarsmaktens grundorganisation, bland annat Karlstad och Kristinehamn. Regeringen gav hösten 2004 landshövdingarna i de berörda länen i uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder för ökad konkurrenskraft, hållbar tillväxt och sysselsättning i respektive region. Regeringen utsåg även en särskild kontaktperson för att stödja dem i deras arbete. Regeringen har därefter beslutat om 30 miljoner kronor till insatser inom de utvecklingsområden som landshövdingen föreslagit. Regeringen avser också att återkomma med ytterligare beslut om medel. Regeringen har härutöver bland annat beslutat om extra forskningsmedel till Karlstads universitet med 5 miljoner kronor. Jag vill också framhålla att regeringen beslutat om betydande lokaliseringar av statliga verksamheter till Karlstad och Kristinehamn. Totalt beräknas ca 650 nya årsarbetstillfällen genereras till regionen. Beträffande statliga kreditgarantier har regeringen sedan flera år stöttat kreditgarantiföreningar inom näringspolitiken. Under en treårsperiod avsätter regeringen 15 miljoner kronor till aktiviteter för att utveckla kreditgarantiföreningar till ett viktigt instrument för att underlätta små och medelstora företags kapitalförsörjning. När olika aktörer, offentliga och privata, kraftsamlar kring åtgärder i syfte att stärka konkurrenskraften på lokal och regional nivå skapas de bästa förutsättningarna för ökad tillväxt och livskraft. Genom de åtgärder som regeringen beslutat om, tillsammans med de resurser som finns på lokal och regional nivå, är jag övertygad om att förutsättningarna är goda för att gå vidare i utvecklingsarbetet i Värmland.

Fru talman! Tack för svaret! Jag vill ta upp det sista som Ulrica Messing sade i sitt svar, att det är när olika aktörer, både offentliga och privata, kraftsamlar som vi också får resultat. Jag skulle vilja säga att det nog är precis det vi har gjort i Värmland. Man har verkligen kraftsamlat. Många har deltagit. Detta har också lett till att vi har fått ett väldigt bra resultat och en väldigt bra produkt. Vi har fått en bra rapport som handlar om hur vi ska kunna få hållbar tillväxt och hållbar sysselsättning i länet de kommande åren i de arbetsmarknadsregioner som nu berörs av omställningsarbetet. Lite mer konkret pratar man ju nu om att utveckla tre stycken olika kompetenscentrum inom tre områden där vi är starka och skulle kunna bli ännu starkare i länet. Det handlar om IT-området, stål- och verkstadsindustrin och förpackningsområdet. Redan i dag finns naturligtvis ett ganska väl utvecklat samarbete, kanske framför allt inom förpackningsindustrin, men det finns framför allt behov av ytterligare insatser vad gäller forskning, utveckling och utbildning. För att ge lite mer kött på benen i den här debatten kanske man också ska ha med sig den situation som vi har i vårt län, i Värmland, och vilka utgångspunkter vi har. Om man jämför med början av 90-talet har den regionala bnp-tillväxten minskat i ökningstakt. Det är något att ta fasta på. Vi har en utbildningsnivå som är lägre än i riket i övrigt. Varje år när SCB gör sina mätningar av hur långt vi har kommit i jämställdhetsarbetet så hamnar Värmland på jumboplatsen. Det har Värmland gjort två år i rad nu. Det här är inte helt oviktiga variabler för ett läns utveckling. Mot bakgrund av detta är syftet med min interpellation just att jag vill att regeringen nu ser till att ge klara, tydliga, tidiga signaler till de personer ute i länen som jobbar med omställningsarbetet - vilka resurser man har att tillgå, vilka resurser man kommer att få och när man kommer att få dem. Det är oerhört viktigt för länets utveckling. Jag har tagit upp frågan om Värmlands Kreditgarantiförening, som egentligen är något väldigt positivt som har hänt i länet och någonting som numera också smittar av sig till andra län. Jag har fått svar från Ulrica Messing att vi via statens budget ger en viss summa pengar varje år. Det är helt riktigt. Det är till den administrativa uppbyggnaden. Men det finns en annan debatt som vi borde ta ute i länen dit inte riskkapitalet hittar så lätt, och det är frågan om statliga kreditgarantier. Jag har inte riktigt fått svar på den frågan från Ulrica Messing. Hur ser regeringen på uppbyggnad av statliga kreditgarantier? Det skulle vara en tillgång för företag som i dag har en begränsad tillgång till säkerheter ute i landet.

Fru talman! Jag sade redan i mitt interpellationssvar, och jag vill understryka det igen, att vi har precis samma bild, Marie Engström och jag, av att man verkligen har hjälpts åt i Värmland mellan offentliga och privata aktörer och mellan olika kommuner. Jag tror att det är det som är den stora skillnaden när det gäller om man kan samlas och formulera en framtidsvision. Nu har man ju till och med gjort ett särskilt program, Innovation Värmland, där en del av de branscher som Marie Engström pekade ut ingår som möjliga att vidareutveckla. Värmland har faktiskt också någonting som är unikt. Man bygger på det som är befintligt, men man kan också vidareutveckla det framöver. Ett annat av de områden som Värmland också kan utveckla ännu mer och där det finns all anledning att samverka är naturligtvis turistnäringen. Värmland är ju faktiskt värd för Sveriges största årligen återkommande evenemang, Uddeholm Swedish Rally. Där samlas tusentals journalister från världens alla hörn. Det är också någonting som man kan bygga vidare på och återkomma till, och se hur man kan stärka just kopplingen till turistnäringen. Men just möjligheten att vidareutveckla också de små verksamheterna tror jag är det kanske allra mest spännande. Det är också bland det svåraste som finns eftersom tillgången till riskkapital och krediter för riktigt små verksamheter och små företag är nästan obefintlig. Vi är oerhört positiva till kreditgarantiföreningarna och deras roll. De är ett viktigt instrument för att underlätta just kapitalförsörjningen för små och medelstora företag. Men jag upplever också att de ibland är okända. Det varierar från plats till plats och från län till län. Regeringen har ju nu under en treårsperiod, 2005-2007, avsatt särskilda pengar, 15 miljoner kronor, till att just lyfta aktiviteter som syftar till att utveckla kreditgarantiföreningarna och hjälpa till att synliggöra och marknadsföra dem som de viktiga aktörer som de faktiskt är. Det handlar då mycket om informations- och kunskapsspridning. Det är ju ett kvitto på det Marie Engström frågade om: Tror regeringen att de också i fortsättningen kommer att kunna spela en roll för utvecklingen? Svaret på den frågan är ja. Jag är övertygad om det.

Fru talman! Det är klart att man måste känna sig stolt om statsrådet har en så positiv bild av Värmland! Så är det ju naturligtvis. Jag har också en positiv bild av mitt hemlän, men jag har också en del bekymmer, och det är därför jag har skrivit den här interpellationen. Det är bra att vi blir klappade medhårs, men vi måste också samtidigt bli tagna på allvar. Visst har vi en bra turistnäring, och visst låter vi tala om oss. Så är det ju. Men jag kanske efterlyser lite mer konkreta svar egentligen. När får vi besked om vilka pengar som kommer, och hur ser planeringshorisonten ut för det fortsatta arbetet med våra kompetenscentrum? Jag efterlyser nog ett lite mer konkret svar från statsrådet. Det är tråkigt att kreditgarantiföreningarna är så okända som de är, för det som händer i Värmland nu håller nästan på att bilda skola för kreditgarantiföreningar i övriga Sverige. Jag vet att man är på god väg i Dalarna, Småland, Gävleborg och så vidare. Det är alltså fråga om något bra. Det handlar om ett unikt samarbete mellan företag och lokala aktörer på orten och har egentligen sin förebild nere i Europa. Där har kreditgarantiföreningar funnits i många år, under en mycket längre tid, och det är inte ovanligt att staten också har ett finger med i spelet. Där kan man ha ett unikt samarbete mellan företag och staten, och det är därför jag i interpellationen även tagit upp diskussionen om statliga kreditgarantier. Det skulle kanske kunna vara ett komplement till den verksamhet som kreditgarantiföreningarna bedriver i dag. I dag finns ju inga statliga kreditgarantier, utan det är kreditgarantiföreningarna som ställer ut krediter. Det gäller i varje fall det system som finns i Sverige. I andra länder finns andra typer av system. Jag tycker, som sagt, att det är viktigt att vi ute i landet skickar den signal som jag försökt skicka med min interpellation, nämligen att vi inte bara säger att aktörerna ute i landet är mycket duktiga, att det finns alla möjligheter till utveckling och så vidare, utan att vi också ger tydliga, klara signaler så att det viktiga omställningsarbetet, och förhoppningsvis en ökad sysselsättning, kan komma till stånd.

Fru talman! Jag redogjorde i mitt svar för de beslut och de pengar som redan utbetalats till länen, och då även till Värmland. Jag sade också i slutet av interpellationssvaret att när det gällde de fria pengarna, om jag lite slarvigt får uttrycka det så, som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna avsatte i det gemensamma arbetet med försvarsomställningen, fick Värmland i den förra beslutsomgången tilldelat 30 miljoner kronor. Jag kan i dagsläget inte säga när regeringen kommer att fatta beslut om de resterande pengarna, utan det sker en pågående dialog och diskussion. Gav de pengar som nu har betalats ut avsedd effekt ute i länen? Ska man fortsätta på den strategi som användes med de pengarna eller ska man göra lite förändringar i strukturen inför nästa utbetalning? När den utbetalningen sker kan jag, som sagt, inte svara på nu. Förutom de pengar som vi särskilt destinerat till de kommuner och län som allra mest berördes av omställningen av försvaret finns naturligtvis även de traditionella anslagen till länsstyrelserna. De är givetvis också viktiga i ett regionalpolitiskt perspektiv när det gäller att hjälpa till att förverkliga idéer lokalt och regionalt. Vi gör nu en kraftsamling för att stärka just företagens möjligheter till medfinansiering och investeringar. Vi är överens om att kreditgarantiföreningarna är viktiga, men vi har också infört minimilån hos Almi, vilket innebär att utlåningen där på några år ökat från 165 miljoner kronor till 450 miljoner kronor. Vi har också beslutat att under en tioårsperiod satsa närmare 2 miljarder kronor för att stärka möjligheterna till kommersialisering av forskningsresultat och innovationer kopplade till näringslivet. I den generella nationella politiken görs många viktiga saker. Att den nationella politiken sedan också tar regional hänsyn är avgörande. För att ta Värmland som exempel är ju Almis roll inte densamma där som den är i Småland eller i Mälardalen. De statliga aktörerna måste kombinera sitt nationella uppdrag på lokal och regional nivå genom att just ta lokal och regional hänsyn. Annars blir det oerhört svårt att kunna förverkliga idéerna. Alla aktörer måste hjälpas åt, och jag får återkomma med besked om när beslut kan fattas om ytterligare utbetalningar av de lite "friare" pengarna från försvarsuppgörelsen.