åtgärder för integration på högskola och universitet

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 16 mars 2004

Interpellation: åtgärder för integration på högskola och universitet

Interpellation 2003/04:290 av Narti, Ana Maria (fp)

den 9 februari

Interpellation 2003/04:290

av Ana Maria Narti (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om åtgärder för integration på högskola och universitet

I sitt anförande under partiledardebatten den 21 januari talade statsminister Göran Persson om den växande arbetslösheten och om en ökning av volymerna i arbetsmarknadsåtgärder. Statsministern sade att uppgången i den öppna arbetslösheten överraskade regeringen som tidigare hade gjort en annan konjunkturbedömning: Med en bättre konjunktur skulle en låsning av arbetskraften i omfattande arbetsmarknadspolitiska program ha varit ett misstag.

"Konjunkturuppgången har låtit vänta på sig. I takt med att den har väntat på att komma har arbetslösheten stigit. Detta kan vi inte acceptera. Därför lägger vi tillsammans med våra samarbetspartier fram en satsning på 2 miljarder kronor som innebär 15 000 nya platser i arbetsmarknadspolitiken, i huvudsak riktad mot kommuner och landsting. Där vet vi nämligen att en för tidig nedgång i arbetskraften snart kommer att mötas av ett växande behov av nyrekrytering."

Med dessa ord signalerade Göran Persson en kursändring i arbetsmarknadspolitiken: från ett läge då man hade stramat åt de olika utbildningsinsatserna till en fas med intensifierade program avsedda att förbättra de arbetslösas kompetens.

Det är alltså lämpligt att ompröva vissa ställningstaganden inom Arbetsmarknadsverket och på nytt analysera de insatser som väsentligt skulle förbättra de långtidsarbetslösas chanser att få inträde i arbetslivet. En sådan insats är den aspirantutbildning för utländska akademiker som sedan tre terminer bedrivs vid Linköpings universitet och Malmö högskola. En del av studenterna som följer denna utbildning riskerar att inte kunna fullfölja sina studier därför att de tidigare beräknade arbetsmarknadsåtgärderna @ mest aktivitetsstöd @ som finansierar deras vardag under studietiden inte omfattar hela perioden de behöver ägna åt studier och praktik innan de får behörighet till exempel som lärare, eller tar en annan yrkesexamen.

Aspirantutbildningen lovar ge mycket goda resultat. Akademiker som har varit arbetslösa eller arbetat med mycket lågt kvalificerade uppgifter har fått en chans att komplettera sina kunskaper från hemlandet samtidigt som de praktiserar på många arbetsplatser och skaffar sig nätverk inom sina yrken. Reaktioner och omdöme från både lärare och arbetskamrater vid praktikplatserna är positiva. Många av dessa studenter arbetar mera intensivt och tar flera poäng per termin än vanliga studenter. Men många av dem behöver en längre studietid än ett år @ för att helt övervinna svårigheter orsakade av den långa arbetslösheten och av den isolering som vardagen utanför yrkeslivet gav upphov till.

Många aspiranter har få möjligheter att kommande terminer finansiera fortsatta studier via CSN. En del av dem har passerat 50-års gränsen men kan självklart arbeta 10 eller 15 år efter avslutad utbildning. Andra betalar i dag ur sitt blygsamma aktivitetsstöd skulder från tidigare försök att etablera sig i arbetslivet (hemutrustningslån, studielån för fördjupade kurser i svenska, andra lån tagna för att finansiera AMS-utbildningar som kommunerna inte betalade för). Att försöka få banklån i en sådan situation är orealistiskt, bankerna granskar de blivande låntagarnas inkomst innan de beviljar lån och de personer det gäller saknar egen inkomst sedan flera år.

Det är viktigt att arbetet med aspirantutbildningar vid Malmö högskola och Linköpings universitet får fortsätta @ inte bara därför att varje invandrad akademiker som får inträde i det svenska yrkeslivet är en direkt social, ekonomisk och politisk vinst för hela samhället, utan också därför att dessa kurser utgör en förebild, en symbol för lyckad integration i yrkeslivet av människor som bär med sig kultur från hela världen. I Malmö har högskolan fått löfte från länsarbetsnämnden om finansiering av 80 studieveckor men aspiranterna i Linköping vet fortfarande inte hur de ska få ekonomi för höstterminen 2004. Liknande oklarhet drabbar också de studerande samlade kring de mycket positiva erfarenheterna från Invandrarakademien vid Borås högskola.

Det gäller människor som efter många motgångar håller på att få tillbaka tron på det svenska samhället. Att ta ifrån dem möjligheten att fullfölja sina studier och börja arbeta inom sina yrken betyder en enorm social och psykologisk förlust för alla @ samtidigt som detta innebär att Utbildningsdepartementet förgäves satsade tiotals miljoner på kurserna.

Därför vänder jag mig till utbildningsministern med följande frågor:

Tänker utbildningsministern inom regeringen ta upp problemet för att garantera en lyckad fortsättning på detta viktiga initiativ som kan bli förebild för många högskolor och universitet i framtiden?

Vad avser ministern att göra för samverkan mellan Utbildningsdepartementet, Näringsdepartementet och Justitiedepartementet intensifieras och effektiviseras så att onödiga hinder för integrationen en gång för alla undanröjs?