Åtgärder för rättvist fördelade utsläpp

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 15 januari 2021

Interpellation: Åtgärder för rättvist fördelade utsläpp

Interpellation 2020/21:254 av Elin Segerlind (V)

Besvarades tillsammans med

Interpellation 2020/21:254 Åtgäder för rättvist fördelade utsläpp

av Elin Segerlind (V)

till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

 

Oxfam och Stockholm Environment Institute har publicerat rapporten Svensk klimatojämlikhet (presenterad på DN-debatt den 8 december). Rapporten visar på en ojämlikhet i konsumtionsutsläpp mellan olika inkomstgrupper. Slutsatsen är tydlig: ju mer pengar, desto större utsläpp. Den rikaste procenten släpper ut hela 43 ton CO2 per person och år. Den rikaste tiondelen släpper ut 17 ton per person och år, vilket är fyra gånger så mycket som den fattigaste delen. Låg- och medelinkomsttagare har i stort bidragit till minskade utsläpp, medan de med störst inkomster i stället ökat sina utsläpp.

Ska vi uppfylla Parisavtalet måste den rikaste tiondelen minska sina utsläpp med 87 procent de kommande tio åren. I Sverige ligger samtliga inkomstgrupper över den nivå för utsläpp som vi behöver nå för att klara Parisavtalets 1,5-gradersmål. Det gör alla länder och inkomstgrupper i Europa med undantag för några av de allra fattigaste. För att Sverige ska nå klimatmålen behöver vi radikalt minska våra utsläpp till 2030. Parisavtalet fastslår att omställningen måste vara rättvis; att en liten klick tillåts dra ifrån och öka sina utsläpp är inte i linje med den rättvisan.

På samma gång som vi måste minska våra gemensamma utsläpp, både nationellt och internationellt, så behöver vi lyfta människor ur fattigdom. Höjd eller hög levnadsstandard kan därför inte få vara lika med höga utsläpp.

Den rikaste delen av befolkningen står för den största andelen av utsläppen men är också de som ökar sina utsläpp mest. Den rikaste procenten ökar sina utsläpp med 11 procent medan de fattigaste 50 procenten minskar sina utsläpp med 16 procent. En politik för klimaträttvisa stärker välfärden för flertalet och minskar utsläppsutrymmet för de rikaste. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar i stället för till att betala de rikas lyxkonsumtion minskar utsläppen, och stödet för omställningen ökar. Vi behöver en omfördelning av resurser tillsammans med klimatsmarta samhällslösningar som ger människor tillgång till ett liv med låga utsläpp.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

 

  1. Avser ministern att ta nya initiativ för att skapa samhällslösningar som ger förutsättningar för människor till låga och rättvist fördelade utsläpp?
  2. Avser ministern att ta initiativ till åtgärder, och i så fall vilka, som minskar den ekonomiska ojämlikheten och den omfördelning av resurserna som vi i dag ser spär på klimatkrisen ytterligare?