Åtgärder med anledning av Arbetsförmedlingens prognos för långtidsarbetslösheten

Fru talman! Ylva Johansson har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta med anledning av att Arbetsförmedlingen har skrivit upp prognosen för antalet deltagare i garantierna, vilka konkreta åtgärder jag avser att genomföra för att rätta till bristerna inom den förda arbetsmarknadspolitiken så att långtidsarbetslösa kan ta de jobb som växer fram samt vad jag avser att göra för att stävja den stora tillströmningen av långtidsarbetslösa i fas 3. Som jag har sagt flera gånger tidigare här i kammaren, bland annat den 26 oktober och den 22 december 2010, den 21 januari och den 11 och 15 mars 2011, är uppgiften att minska långtidsarbetslösheten när nu konjunkturen vänder en av regeringens viktigaste uppgifter. Bland de långtidsarbetslösa ingår deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin. I mitten av mars 2011 deltog ca 92 300 personer i jobb- och utvecklingsgarantin varav ca 26 000 personer i den senare fasen. Av deltagarna i denna fas har nästa hälften varit aktuella och inskrivna hos Arbetsförmedlingen mellan fem och tio år och ytterligare en av fem har varit inskriven i mer än tio år på Arbetsförmedlingen. Min och regeringens uppfattning är att alla personer som kan komma tillbaka i arbete efter en lång tid av arbetslöshet eller annan frånvaro från arbetsmarknaden utgör en vinst ur både individens och samhällets perspektiv. Regeringen har en bred jobbstrategi för att långtidsarbetslösa ska komma i arbete. Jobb- och utvecklingsgarantin är bara ett av många verktyg med detta syfte. Ytterligare exempel utgörs av det särskilda anställningsstödet som förstärktes från årsskiftet och nystartsjobben som samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin har möjlighet att få del av. Målet med deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin är just att deltagaren ska få en anställning med eller utan statligt stöd. En deltagare kan också lämna programmet av andra anledningar, till exempel genom att påbörja en utbildning som inte berättigar till aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. Arbetsförmedlingens senaste rapport om jobb- och utvecklingsgarantin - En studie av sannolikheten att få jobb under programtiden - visar att 70 procent av de personer som skrivs in i jobb- och utvecklingsgarantin lämnar programmet före den tredje fasen av garantin och att 60 procent av de individer som har lämnat jobb- och utvecklingsgarantin befinner sig i arbete, med eller utan stöd, en månad efter utskrivningen ur programmet. Av resultaten framgår också att en av fem av dem som har nått den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin har lämnat garantin. Dessa resultat baseras på information avseende samtliga individer som varit inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin från och med att programmet startade den 2 juli 2007 till och med den 23 april 2010. Det är alltså inte, som Ylva Johansson ofta säger, en återvändsgränd att delta i den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin. Detta är viktigt att komma ihåg och kommunicera, eftersom även förväntningar påverkar utfallet. När konjunkturen nu vänder vet vi att de personer som är långtidsarbetslösa står mycket långt ifrån arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen kan med aktiva åtgärder öka sannolikheten för att denna grupp kommer tillbaka i arbete, men till syvende och sist handlar det också om att arbetsgivare i Sverige måste ta ett större ansvar och våga anställa långtidsarbetslösa. Här har både du och jag ett ansvar, Ylva Johansson, när vi är ute och pratar med personer i fackföreningar och i näringslivet. Självklart är jag bekymrad över att inte fler personer lämnar den tredje fasen i jobb- och utvecklingsgarantin för att få ett arbete. Jag följer denna utveckling noga, och för närvarande för jag diskussioner med Arbetsförmedlingen där denna fråga är central. Regeringen kommer givetvis att fortsätta att följa utvecklingen av jobb- och utvecklingsgarantin som helhet och ha ett särskilt fokus på den tredje fasen.

Fru talman! Min mormor brukar säga: Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Och det är kanske så att man får hålla i öronen nu, för det här är något av de mest häpnadsväckande svar jag har fått. Jag vill tacka ministern för svaret. Men jag vill också fråga: Har du avgått, Hillevi Engström? Tala i så fall om vem som är arbetsmarknadsminister och ansvarig för situationen! Regeringen sammanträder varje vecka och kan fatta beslut som gör att människor får en chans att få ett riktigt jobb och en egen försörjning. Men arbetsmarknadsministern säger nu att hon och jag ska ut och prata med fackföreningarna och näringslivet. Jag skulle önska att man kunde prata bort långtidsarbetslösheten, men så fungerar det inte, och det är häpnadsväckande att ministern tror det. Jag citerar ur ministerns svar: "När konjunkturen nu vänder vet vi att de personer som är långtidsarbetslösa står mycket långt ifrån arbetsmarknaden." Ja, och det gjorde de också innan konjunkturen vände. Det som just är arbetsmarknadspolitikens utmaning är att se till att också personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, de som behöver aktiva insatser för att komma närmare arbetsmarknaden, ska kunna få ett riktigt arbete. Det är där arbetsmarknadspolitiken har sin roll. Svaret fortsätter: "Här har både du och jag ett ansvar, Ylva Johansson, när vi är ute och pratar med personer i fackföreningar och i näringslivet." Om det vore så enkelt att jag kunde prata bort långtidsarbetslösheten, men inte ens ministern kan prata bort den. Ministern hänvisar till att hon har sagt samma sak i tidigare interpellationssvar. Ja, det är just det som är problemet. Ministern pratar, men det händer ingenting. Och den politik som hon hänvisar till fungerar ju inte. Det är just det som är grunden för min fråga. Nu har Arbetsförmedlingen räknat upp prognoserna för antalet personer i fas 3. Man har också räknat upp prognosen hur bra tillväxten av nya jobb på den svenska arbetsmarknaden är. Det går bättre än förväntat. Det går mycket bättre än vad man trodde för ett år sedan när det gäller tillväxten av nya jobb. Samtidigt kommer antalet personer i fas 3 att öka mycket mer än vad man trodde för ett år sedan. Det är ett fundamentalt misslyckande. Munväder och bekymmersrynkor kommer inte att se till att de tiotusentals långtidsarbetslösa i fas 3 får jobb. Min fråga kvarstår: Vad tänker arbetsmarknadsministern göra? Antalet personer i fas 3 ökar i år och beräknas öka även nästa år, året därefter och marginellt även 2014 för att därefter plana ut på en hög nivå. Om människor som står långt från arbetsmarknaden inte kan få hjälp att komma in och få jobb när vi har en extremt stark tillväxt av nya jobb, när ska de då få det? De är inte hjälpta av nytt munväder; de behöver konkreta åtgärder. Vad tänker regeringen göra?

Fru talman! Jag tackar Ylva Johansson för frågan. Jag blir bekymrad när Ylva Johansson tror att vi beslutsfattare som påverkar mycket inte har något som helst inflytande. Jag besökte LO i går på ett seminarium och träffade en mängd människor. Vi talade om något som betyder mycket för mig, nämligen hur funktionsnedsatta ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden. Jag är helt övertygad om att alla vi som sitter här kan göra mer. Jag är övertygad om att näringslivet kan göra mer, att fackföreningarna kan göra mer, att stat, kommun och landsting kan göra mer och att den ideella sektorn kan göra mer. Är man så naiv att man tror att man kan lösa saker genom att lagstifta fram jobb har man en övertro på vad riksdag och regering kan åstadkomma. Det behövs satsningar och som jag sade i mitt tidigare inlägg kan vi också se att vår politik har gett resultat. Vi ser att långtidsarbetslösheten sjunker, att sysselsättningen ökar och att fler unga kommer i arbete. Förra året var det 70 000 personer som fick en utbildning genom Arbetsförmedlingens försorg. Man kan alltid göra mer, men ingen ska tro att det är enkelt att bestämma vilka personer som ska anställas hos företagen. Det krävs mycket påverkan. Tyvärr finns det en hel del fördomar mot människor som har varit borta länge från arbetsmarknaden - även om både interpellanten och jag vet att de vill, kan, är duktiga och vill bidra. Det finns fördomar mot personer som har nedsatt arbetsförmåga och som har ett funktionshinder och som inte har det lika lätt som många av oss andra att komma in på arbetsmarknaden. Det jag avsåg i mitt interpellationssvar var att vi kan påverka mer. Vi kan ställa frågor på samma sätt som i alla fall jag gör när jag är ute och träffar företag. Hur är det med mångfalden på företaget? Hur ser det ut med kvinnor och män på ledande befattningar? Hur många kvinnor finns det i styrelsen? Det blir pinsamt för företagare om de inte medger att de tycker att dessa frågor är viktiga. För några år sedan var det långt ifrån självklart att ta ansvar för vår miljö. I dag är det en självklarhet. På samma sätt skulle jag vilja att fler företag än Ica och Max såg det som en självklarhet att i sina årsredovisningar peka på att man tar ansvar för miljö, mångfald, jämställdhet och för att långtidsarbetslösa personer med funktionsnedsättningar har en plats på arbetsmarknaden. Det finns en mängd olika ekonomiska stöd som vi kan erbjuda företag. Det finns stöd som inte används i dag fullt ut. Det finns pengar kvar i budgeten. Det krävs dock att någon vågar och vill öppna dörren, och där kan vi göra mycket mer. Vi har mycket makt att påverka. Tror man inte det har man en naiv inställning.

Fru talman! Hillevi Engström tycks tro att hon fortfarande är riksdagsledamot och ute och småpratar med aktörerna på arbetsmarknaden. Du är ansvarig minister för situationen på arbetsmarknaden, Hillevi Engström. Du är ansvarig för en situation där antalet personer i fas 3 ökar dramatiskt i år, nästa år, året därefter och året därpå, trots att vi har en rekordstark tillväxt av nya jobb på arbetsmarknaden. Men det enda du kan bidra med är att vara ute och småprata om fördomar med olika arbetsgivare. Du är ansvarig och har möjlighet att agera för att människor ska få en reell chans till arbete. Kom inte och säg att vi sprider fördomar om människor som är långtidsarbetslösa, Hillevi Engström! Det är du själv som brukar beskriva långtidsarbetslösa som lågutbildade, svårplacerade och gamla. Det är en bild som inte stämmer med verkligheten. Låg utbildningsnivå är visserligen ett problem för att ta sig in på arbetsmarknaden, men det är inte genetiskt betingat. Det är inget man föds med - jo, kanske - men det är inte genetiskt betingat. Låg utbildningsnivå går att göra något åt. För att göra det måste man ha en medveten politik, vilket ni saknar. Det enda du har att komma med är att vi ska ut och prata. Du sitter på alla de instrument som kan påverka arbetsmarknadspolitiken. Se till att människor får chans till utbildning! Se till att människor får aktiva åtgärder! Jag var på en arbetsförmedling för några månader sedan. Där beskrev de för mig att de hade tid att träffa de långtidsarbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantin en gång per år. Då är det inte så konstigt att man inte får jobb. Det hjälper inte att vara ute och småprata med olika arbetsgivare. Det handlar om att ge resurser till Arbetsförmedlingen så att man kan göra individuella bedömningar och anpassade åtgärder. Det handlar om att satsa brett på utbildning. Det handlar om att se till att det finns konkreta insatser så att människor kommer ut på den reguljära arbetsmarknaden och inte göms undan i gratisarbete i fas 3. 60 procent av dem som finns i fas 3 i dag är under 55 år. I Stockholm har nästan en tredjedel, 30 procent, en eftergymnasial utbildning. I hela landet är siffran något lägre, 22 procent. Det är människor som är anställningsbara men som behöver stöd och hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik. Men du förvägrar dem det, Hillevi Engström, och hänvisar till att du och jag ska ut och prata med fackföreningar och näringsliv. Det är ynkligt. Kom med åtgärder! Du sitter på ansvaret.