Åtgärder mot arbetslösheten i Gävleborg

Fru talman! Jim Svensk Larm har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att få ned arbetslösheten i Gävleborg.

Alla som kan arbeta ska arbeta. Nu syns dock tecken på att läget på arbetsmarknaden börjar svalna. Både antalet varsel och antalet konkurser har varit högre de senaste månaderna, och arbetslösheten väntas öka både 2023 och 2024.

Regeringen har i vårändringsbudgeten lämnat förslag om att bland annat ge Arbetsförmedlingen bättre förutsättningar att hantera en sannolikt ökad arbetslöshet genom att myndighetens anslag för 2023 ökas med 50 miljoner kronor under innevarande år.

Arbetslösheten är hög samtidigt som många arbetsgivare inte kan hitta rätt kompetens. Att fler skaffar sig yrkeskunskaper är viktigt för kompetensförsörjningen och för att minska risken att matchningsproblematiken kvarstår.

I vårändringsbudgeten föreslås därför att 400 miljoner kronor tillförs för att förstärka gymnasial yrkesinriktad vuxenutbildning, att 70 miljoner kronor tillförs yrkeshögskolan samt att 249 miljoner kronor avsätts för studiestöd. Totalt är det över 700 miljoner kronor för att fler ska kunna skaffa sig relevanta yrkeskunskaper som leder till riktiga jobb.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2023 en effektivare arbetsmarknadspolitik genom att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och som bidrar till hög sökaktivitet. Det finns också ett utrymme för en ökning av arbetsmarknadspolitiska insatser under 2023 jämfört med nivåerna vid årsskiftet. Det handlar bland annat om matchningstjänster, arbetsmarknadsutbildning och att fler ska kunna ta del av arbetspraktik.

Det är viktigt att den som är arbetslös också är beredd att söka jobb på bredare front. Regeringen har därför gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att vidta åtgärder för att förbättra den yrkesmässiga och geografiska rörligheten hos arbetssökande. Den arbetssökandes sökaktivitet ska också följas upp. Om man inte kan få jobb där man bor kan man behöva flytta dit där jobben finns eller omskola sig till ett annat yrke.

Svensk ekonomi befinner sig i ett besvärligt läge, och osäkerheten om den framtida utvecklingen kvarstår. Regeringen är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder på arbetsmarknadsområdet under mandatperioden om läget på arbetsmarknaden försämras.

Arbetet med budgetpropositionen för 2024 pågår, bland annat utifrån Tidöavtalet som de fyra samarbetspartierna enats om. Till exempel handlar det om insatser för att bryta passiv långtidsarbetslöshet och om att arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa bör mötas av lägre anställningskostnader.

Regeringen avser att föreslå att det genomförs en stor bidragsreform som syftar till att öka drivkrafterna för människor att komma i arbete. Det handlar exempelvis om att införa ett bidragstak. Tydliga och anpassade aktivitetskrav ska ställas på dem som mottar försörjningsstöd, och möjligheten till samhällsnyttiga insatser inom aktivitetskravet ska utredas.

Med en tydlig arbetslinje - där det lönar sig att gå från bidrag till jobb och ställs höga krav på den som söker jobb men där man samtidigt erbjuds rätt stöd och insatser - vill regeringen bekämpa arbetslösheten i hela Sverige.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Att människor har ett arbete är oerhört viktigt för hela samhället, men allra viktigast är det kanske för individen. Ett arbete ger en gemenskap och en tillvaro där du ges möjlighet att utvecklas, både som person och när det gäller arbetsuppgifterna. Det lägger grunden till att få möjlighet att sätta mat på bordet för familjen, och det ger också en enorm framtidstro - inte minst för barnen som ser sina föräldrar gå till arbetet, bidra till samhället och ta del av den sociala samvaro som ett arbete medför.

Hos oss i Gävleborg var 8,7 procent arbetslösa i januari 2023, den näst högsta siffran i landet - samtidigt som det finns många lediga jobb. Glappet mellan de arbetslösa och de lediga jobben behöver minskas. Det kan ske på många sätt, men ett av de viktigaste är genom utbildning, som ska ske på alla nivåer och i hela landet.

Tyvärr har vi nu en regering som inte förstår sin uppgift eller sitt ansvar för sina handlingar. Vi har en arbetsmarknadsminister som går ut på Twitter för att klaga över att arbetslösa inte utbildar sig till tågförare. I själva verket är utbildningarna till tågförare fulla. Det hade kanske kunnat lösas genom att regeringen ökade anslagen till vuxenutbildningen, men i stället medverkar samma arbetsmarknadsminister till att dra ned på vuxenutbildningen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Arbetslösheten i Gävleborg har minskat från 12 procent 2013 till 8,6 procent nu i mars. Men vi står inför en orolig tid. Varslen duggar tätt även i Gävleborg. Arbetsförmedlingens chef i Gävleborg säger det tydligt: I en lågkonjunktur är det viktigt att höja kompetensen och kunna möta behoven på arbetsmarknaden inför vändningen. Han menar att myndigheter och samhället behöver samverka för att möta den lågkonjunktur som sveper in över landet.

Detta gör många oroliga och sänder tydliga signaler om vikten av utbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Men några som inte fångar upp dessa signaler är regeringen och arbetsmarknadsministern. I stället för att prioritera en aktiv arbetsmarknadspolitik prioriterar regeringen skattesänkningar för arbetsmarknadsministern och hans kollegor.

I arbetsmarknadsministerns svar på interpellationen finns egentligen inga svar på hur vi ska möta arbetslösheten i Gävleborg. Det enda vi får höra är att det ska införas ett bidragstak. Enligt Johan Pehrsons twittrande före helgen har de arbetslösa det för fett. Jag undrar vem som egentligen har det fett - de arbetslösa eller arbetsmarknadsministern.

Om nu a-kassan är för bra kan jag inte låta bli att undra varför arbetsmarknadsministern och regeringen permanentar de nivåer och villkor som vi införde. Om det handlar om kraven vill jag informera Johan Pehrson om att det ställs krav på de arbetslösa. Men vilka krav ställs egentligen på Johan Pehrson och regeringen? Den enda reform Johan Pehrson har lyckats leverera hittills handlar om att permanenta a-kassans nivåer och villkor.

Nej, fru talman, jag tror att arbetsmarknadsministern behöver inse hur verkligheten ser ut. Jag har hört att några av hans kollegor i regeringen har haft besök av en spökande verklighet. Det kanske är dags att även arbetsmarknadsministern inser hur verkligheten ser ut. Risken är nämligen stor att när statsrådet och regeringen gör det hade något redan behövt göras - i budgeten i höstas. Frågan är bara hur mycket skada som kommer att hinna ske innan detta inses. Ett tips till statsrådet är att lyssna på oss socialdemokrater när det gäller hur vi ska möta ökad arbetslöshet och lågkonjunktur.

Vad ska jag säga till alla som varslas i Gävleborg, när jag möter dem i framtiden? Ska jag säga att regeringen bevakar och följer frågan men inte har några idéer om hur vi ska klara detta i framtiden så att de kan komma i jobb igen?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill i denna viktiga debatt om hur arbetslösheten i Gävleborg ska bekämpas lyfta ett område och en fråga som har en avgörande betydelse för länet - både för människors tillgång till en mer mångfasetterad och bred arbetsmarknad och fler utbildningar för att matcha arbetsmarknadens behov och för arbetsgivarnas tillgång till skicklig arbetskraft. Det handlar om att förstora arbetsmarknadsregionerna - eller den geografiska rörligheten, som statsrådet beskriver i sitt interpellationssvar.

Det finns en enskild satsning som skulle ha avgörande betydelse för att göra just detta, nämligen att bygga klart dubbelspåret på Ostkustbanan mellan Gävle och Härnösand. När arbetsmarknadsregioner i andra delar av landet har vuxit geografiskt med 20 procent har det för de största städerna längs stråket, Gävle och Sundsvall, i stället stått still i 20 år. När arbetsmarknadsregioner når upp i ungefär 100 000 jobb som det går att pendla till uppstår en tillväxt som är självförstärkande och med det också fler jobb och regional utveckling.

Fru talman! När restider mellan orter, mellan hemmet och arbetsplatsen, kapas och kommer ned till 45 minuter i stället för en och en halv timme eller två timmar ökar tillgången till jobb och utbildningar kraftigt. Med ett dubbelspår bedöms antalet tillgängliga arbetstillfällen öka med 40-80 procent för Nordanstig, Söderhamn och Gävle. För Hudiksvalls del handlar det om en ökning med runt 400 procent, och dessutom tillkommer faktiskt 200 branscher.

I en debatt om hur den strukturellt högre arbetslösheten i Gävleborg ska bekämpas måste vi därför också tala om statens ansvar i bred bemärkelse. En stark och aktiv jobbpolitik kräver investeringar i människorna så att de kan rusta sig för de jobb som är lediga. Men den kräver också investeringar i samhällsbygget - i infrastruktur som gör att mer gods kan gå på järnväg och kapaciteten kan öka och att människor kan bo och leva på en plats men enkelt arbeta på en annan.

Fru talman! Gävleborg är landets mest skogstäta län. Det är ett av de län som bidrar mest till Sveriges export tack vare vår både starka och innovativa basindustri. Och det är ett län med lång kust och väldigt goda förutsättningar för havsbaserad vindkraft - och därmed också möjlighet att bana vägen för industrins omställning, minskat klimatavtryck och nya industrietableringar som kraftigt skulle stärka arbetsmarknaden i en del av landet där arbetslöshetssiffran är bland de högsta.

I stället för hån av Gävleborgs arbetslösa, som har en allt annat än fet tillvaro, och obegripligt nog också, i höstens budget, nedskärningar på yrkesutbildning och arbetsmarknadsutbildning så att arbetslösa får svårare att utbilda sig för de lediga jobben krävs en bred, aktiv och ambitiös politik på nationell nivå, som ser hela landets behov och potential och, inte minst, infrastrukturens avgörande roll.

Jag vill därför i denna debatt fråga statsrådet: När kan Gävleborgs invånare förvänta sig att dubbelspåret på Ostkustbanan har byggts färdigt? Detta är den enskilt viktigaste frågan och åtgärden för att på längre sikt kraftigt öka gävleborgarnas tillgång till fler jobb, branscher och utbildningar.

Fru talman! Tack, Jim Svensk Larm, för en viktig interpellation! Precis som lyfts här är arbetslösheten hemma i Gävleborg högre än i de flesta andra delar av landet, i början av detta år näst högst i Sverige. Även jag kan garantera statsrådet att "fett" inte är rätt ord för att beskriva tillvaron för människor som saknar ett jobb att gå till.

Att få människor i arbete handlar om flera saker. Det handlar om utbildning och matchning till lediga jobb. Det handlar om att skapa ett hållbart arbetsliv för att få ned sjukskrivningarna. Det handlar inte minst om goda förutsättningar för företag att starta, växa och utvecklas för att skapa arbetstillfällen.

Men jag skulle i denna debatt vilja lyfta en annan aspekt som också har betydelse: de statliga arbetstillfällena. De är många, men de är ojämnt fördelade över vårt land.

Parlamentariska landsbygdskommittén överlämnade sina förslag till regeringen i början av 2017. Där föreslogs bland annat omlokalisering av arbetstillfällen vid statliga myndigheter från Stockholm till andra delar av landet samt att lokalisering utanför storstadskommunerna alltid ska vara förstahandsalternativet när en ny myndighet inrättas.

Detta är viktigt och strategiskt ur flera synvinklar. Att staten ökar sin närvaro runt om i landet knyter samman stad och land och ökar legitimiteten och förtroendet för våra myndigheter. Men det skapar också arbetstillfällen, inte sällan för dem med eftergymnasial utbildning. Närvaro av statliga myndigheter innebär en breddning och kompletterar den lokala och regionala arbetsmarknaden. Det ökar invånarnas möjligheter och gör det lättare för andra arbetsgivare att hitta kvalificerad arbetskraft på orten. Detta framgår av Riksrevisionens granskningsrapport Etablering av myndigheter utanför Stockholm, som jag förutsätter att statsrådet har tagit del av.

I Gävleborg finns det sedan 2017 ett gemensamt arbete mellan samtliga kommuner, Region Gävleborg, länsstyrelsen, Högskolan i Gävle med flera. Ett samlat län talar med en gemensam röst. Målet är att uppnå en myndighetslokalisering till Gävleborg med Bollnäs som placeringsort. Bollnäs skulle på grund av sitt geografiska läge stärka arbetsmarknadens utveckling i hela länet.

Man har vid upprepade tillfällen kontaktat regeringen och efterfrågar ett samhällskontrakt som svarar upp mot efterfrågad och behövd tillväxt och samhällsutveckling. De lokala och regionala aktörerna är självklart redo att ta sina delar av ansvaret.

Herr talman! Jag konstaterar att regeringen hittills inte har visat något som helst intresse för Sverige utanför Stockholm, kanske särskilt inte för oss norr om Dalälven. Det senaste beslutet om att placera den nya Utbetalningsmyndigheten i Stockholm får ses som ett ganska fantasilöst val, särskilt i ljuset av den skrivelse om alternativ placering av Utbetalningsmyndigheten som i höstas tillsändes regeringen från Gävleborg.

Herr talman! Att minska arbetslösheten handlar givetvis om många olika parametrar. Några av dem nämnde jag i min inledning. Mina kollegor har också nämnt dem. Det är inte sällan ett långsiktigt arbete. Självklart är fördelarna jag har nämnt när det gäller ökad statlig sysselsättning i Gävleborg endast en av pusselbitarna som behövs.

Min fråga till statsrådet är: Varför vill inte regeringen att staten tar sitt ansvar för att öka den statliga närvaron och möjliggöra för statliga arbetstillfällen i fler delar av Sverige och i fler delar av Gävleborg?

(Applåder)

Herr talman och statsrådet! Jag skulle vilja att vi pratar lite om välfärdens kvinnor. Den det handlar om är hon som vi pratar med när vi ringer för att kolla något inför utflykten på förskolan, hon som lär våra barn att läsa, räkna och skriva i skolan eller hon som vi anmäler vår ankomst till på hälsocentralen - läraren, elevcoachen, barnsköterskan, förskolepedagogen, undersköterskan, lokalvårdaren, matbespisningspersonalen, sjuksköterskan och socionomen.

Tre av fyra anställda inom svensk välfärd är kvinnor. Det är en kvinna som tar hand om oss, ser efter oss och bryr sig om oss när vi är gamla och sjuka. Det är på henne det hänger. Det är hon som bär, hon som utformar och hon som ger Sverige vår välfärd.

Det ska inte vara fett att vara arbetslös, säger arbetsmarknadsministern. Jag känner ingen som tycker att det är fett att vara arbetslös. Att säga så är ett hån mot alla som kämpar varje dag.

Herr talman! Statsrådet skulle kanske egentligen kunna ägna sig lite åt en aning självkritik. Tyvärr finns det alltför många av välfärdens kvinnor som verkligen inte har det fett, varken ekonomiskt eller arbetsmiljömässigt. Statsrådet kanske kunde fråga sig: Hur kan jag som Sveriges arbetsmarknadsminister göra så att det blir fett att arbeta inom vården, skolan eller omsorgen?

Under pandemin var det dessa kvinnor som gick till jobbet varje dag, som om allt var som vanligt fast ingenting var som vanligt. Det enda rimliga nu borde vara en storsatsning på att uppvärdera och bygga ut välfärden. Men regeringen beslutar i stället om ett stålbad. Det är ett stålbad som innebär färre kollegor i en välfärd där minutstyrning, pressade scheman och delade turer redan är verklighet.

Herr talman! Allt i samhället hänger samman. När vi i dag ska debattera hur vi ska få fler i arbete i Gävleborg går det alltså inte att förbise regeringens brist på generella statsbidrag. Det kommer att bidra till ökad arbetslöshet och samtidigt minskade möjligheter att möta den.

Välfärdens hjältar är en grupp som ger oss alla trygghet i vardagen. Men det är också en grupp som består av många yrken där det råder brist på arbetskraft. Undersköterskor, lärare och busschaufförer är bara några exempel. Den bristen går att möta med aktiv arbetsmarknadspolitik. Men det vill inte den här regeringen. I stället motar man aktivt bort den genom nedskärningar i såväl arbetsmarknadspolitiska satsningar som vuxenutbildningen och de medel som behövs för att få fler i jobb och möta bristyrkena.

Herr talman! SKR menade i höstas att det saknades 20 miljarder kronor i statsbidrag för att behålla, alltså inte utveckla utan bibehålla, kvaliteten i välfärden. Det mötte regeringen med 6 miljarder i generella statsbidrag - en brödsmula. Och ingenting tillförs i vårändringsbudgeten.

Jag kommer tillbaka till välfärdens kvinnor. Det är nämligen de som måste göra sitt allra bästa för alla oss andra med de brödsmulor som regeringen har levererat. Jag vill därför fråga statsrådet vad han vill göra för att det ska vara fett att vara lokalvårdare, barnskötare eller undersköterska nu när hans regering har utsatt hela Kommun- och regionsverige för ett stålbad.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för denna kanonad av ingångar till människors verkligheter. Det handlar om alla de människor som går till jobbet varje dag, som söker jobb varje dag och som utbildar sig för att kunna ta ett nytt jobb. Jag är glad att ni som är här i kammaren också står på deras sida.

Jag börjar bakifrån. Jag tänker ändå att sänkt skatt gör att de personer som sliter får behålla lite mer. De kvinnor som är med mig när jag får min första tand och som kommer att vara med mig när jag spottar ut min sista förtjänar mer pengar i plånboken, som ett bevis på hur mycket vi uppskattar deras arbete. Det krävs också arbetsgivare som visar respekt för svårigheten att få ihop scheman och som jobbar emot alltför krångliga och onödigt delade turer och så vidare. De kvinnorna och även männen - vi vill ha fler män i välfärdssektorn - förtjänar all respekt.

Ett sätt att göra det bättre och se till att vi har resurser till välfärden är att alla vuxna svenska och friska människor går till jobbet. Kom ihåg att vi har 400 000 personer som är arbetslösa och 200 000 lediga jobb. Det är vad jag ärvde av alla regeringar som har gått före den här regeringen när jag tillträdde. Det känns ändå som att det var några som satt på händerna när det gällde att fixa matchningen.

Nu ska vi göra det bättre. Då gäller det att både ge möjligheter och ställa lite krav. Det är så vi kan säkra välfärden. Det är så vi kan öka skatteintäkterna i Sandviken, i Ljusdal och i Bollnäs. När människor går till jobbet växer kommunens möjligheter att anställa fler personer, och kloka politiker kan prioritera det som är absolut viktigast. För mig som liberal får det gärna vara barnen i skolan.

Jag kan tyvärr inte här utlova stora statliga utflyttningar. Men jag förstod att det fanns att stort intresse för Utbetalningsmyndigheten. Genom åren har myndigheter flyttats ut med både goda och mindre goda resultat. Och ibland har man försökt, men olika fackliga företrädare har satt klackarna i backen även när det gäller att flytta inte särskilt långt bort från den byggnad som vi nu befinner oss i utan kanske bara till någon annan del av den här staden eller en angränsande kommun. Men jag utesluter det inte.

Jag vill också understryka att det görs stora satsningar för att det ska bli fler poliser i Bollnäs, fler åklagare i Gävle och fler som arbetar inom kriminalvården. Då kan man se till att personer får avtjäna sina straff och får möjlighet till utbildning, behandling och vård, så att de kommer ut bättre på andra sidan. Allt det är satsningar som också kommer att komma inte minst Gävleborg till del.

Jag hör vad som sägs. Det är dock inte jag som ansvarar för detta. Men det är en fullt legitim önskan.

Det kom också en fråga om infrastrukturen. Jag måste vara lite tråkig och säga samma sak där; jag måste hänvisa till infrastrukturministern när det gäller att vi ska ha både vägar och järnvägar som fungerar. Det är avgörande att man kan resa till ett arbete.

Det var till exempel lite stökigt i kollektivtrafiken här i stan i dag. Jag bor själv i Örebro och har åkt tåg i 20 år. Till och från är det stopp. Någon har klippt av kopparledningarna. Någon annan gång finns det inte någon lokförare - hör och häpna! Alla möjliga saker krånglar till det.

Det är ganska bra att vi fokuserar på den räls som finns. Jag älskar järnvägsräls och är nästan besatt av järnvägsräls. Men jag tror att vi ska fokusera på den räls som finns. Det får gärna bli fler dubbelspår. Men vi ska kanske inte köra det projekt som ändå planlades och som skulle kosta mängder av miljoner. Det handlade om de så kallade snabbtågen, som fungerar alldeles utmärkt i Japan.

Herr talman! Statsrådets svar kommer inte att lugna någon som har varslats i Gävleborg.

Regeringens brist på politik inom området är oroande. Det finns inga reformer som bidrar till att fler kan få ett jobb att gå till, och det är minskade resurser till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Oavsett hur mycket regeringen pratar och skriver om vikten av utbildning är det inte verkligheten, för de har andra prioriteringar. Detta har synts i tidigare debatter, och det syns återigen i denna debatt.

För att minska arbetslösheten finns många åtgärder. Jag har nämnt några, och mina kollegor i debatten har nämnt andra. Men regeringen verkar inte intresserad av att använda någon av dessa åtgärder. I stället handlar det om att slå mot dem som har det svårast och belöna dem som redan har mycket. Det är klassisk fördelningspolitik för en högerregering.

Många hade nog hoppats på att vårändringsbudgeten i går skulle ge lite mer trygghet och göra tillvaron lättare för barnfamiljer som i dag kämpar med att få mat på borden, men inga lugnande besked lämnades. I stället fokuserar regeringen på att sänka priset på plastpåsar med någon krona så att det ska bli billigare att bära hem den mat som barnfamiljerna inte har råd att handla.

Det är en väldigt konstig prioritering, måste jag säga, men det visar på konstigheterna i hur Liberalerna tänker. För några år sedan var man drivande i att få igenom skatten, men nu ska man genomföra borttagandet. Eller så går man kanske Sverigedemokraternas ärenden. Det är helt enkelt en förlorad budget, och det är tydligt att regeringen saknar en plan för att möta krisen.

Herr talman! Många arbetstillfällen skapas genom engagerade företagare som har en idé om hur de ska hjälpa samhället. I Sverige är vi duktiga på att komma med innovationer, något som också bekräftades när jag och mina socialdemokratiska bänkkollegor besökte Movexum i Gävle för någon vecka sedan. Där fick vi träffa innovatörer som hade idéer som alla hjälper samhället framåt. Det var en bredd av idéer vi fick höra om, alltifrån en AI som automatiserar vissa moment i kontroll av ritningar till en app för att dokumentera mäns våld mot kvinnor. Detta är viktiga innovationer som möter problem i dagens samhälle.

Att uppmuntra innovationstänkandet är viktigt. Därför blev jag orolig när jag vid ett annat möte någon dag senare med en innovationshubb i Hudiksvall fick signaler om oro kring regeringens ambitioner. Många innovationer kommer inom miljö- och klimatområdet, men med en regering som styrs av Sverigedemokraterna finns det en oro över hur idéerna ska tas emot.

Det är helt enkelt inte bara en sak som ligger regeringen i fatet när det kommer till arbetslösheten. Välfärden står inför ett stålbad, hörde vi nyss, den aktiva arbetsmarknadspolitiken minskas och utbildningar inom bristyrken vid yrkes- och branschskolor läggs ned. Detta är djupt oroande inför den närmaste tiden men också för Sveriges utveckling långsiktigt.

Vad ska jag säga till alla innovatörer i Gävleborg som känner sig oroliga över att satsa på sin idé när det finns osäkerhet om regeringens ambitioner i dessa frågor?

(Applåder)

Herr talman! Alla som kan jobba ska jobba. Det är därför glädjande att man i Gävleborg har haft en positiv utveckling med en minskande arbetslöshet de senaste åren. Man har byggt ut utbildningsplatserna kraftigt, och krispolitiken under pandemin räddade många jobb.

Vad gäller dubbelspåret på Ostkustbanan har S-regeringar konsekvent valt att tillföra mer medel för utbyggnad än vad Trafikverket har föreslagit. Jag tycker att det är viktigt att säga att den enskilt viktigaste investeringen om arbetslösheten i Gävleborg ska bekämpas och minska på lång sikt är att snabba på utbyggnaden av dubbelspåret på Ostkustbanan.

Till exempel skulle arbetslösa i Hudiksvall och Nordanstig få tillgång till två till fem gånger fler yrkeshögskoleutbildningar än i dag, förutsatt att regeringen inte har hunnit skära ned på utbildningsplatserna. Detta talar sitt tydliga språk om dubbelspårets betydelse för matchningen på arbetsmarknaden.

Statsrådets eget parti Liberalerna lovade i valrörelsen att dubbelspåret på Ostkustbanan skulle vara färdigbyggt till 2035. För Gävleborgs utveckling och i synnerhet för dem som i dag inte har ett arbete att gå till hoppas jag att detta inte blir ett av de löften där Liberalerna säger en sak före valet och en annan sak efter valet.

Jag blir oroad av statsrådets svar just utifrån hänvisningen till infrastrukturministern. Jag hoppas att statsrådet använder sitt nästa inlägg till att klargöra om Liberalerna står fast vid sitt vallöfte att bygga klart dubbelspåret på Ostkustbanan till 2035.

(Applåder)

Herr talman! Riksrevisionens granskningsrapport Etablering av myndigheter utanför Stockholm, som jag nämnde, omfattar perioden 2004-2020. Granskningen visar att de olika regeringar vi har haft sedan dess, oavsett om de varit borgerliga eller socialdemokratiska, inte har gjort tillräckligt för att stärka den statliga närvaron utanför Stockholm, detta trots den förra, socialdemokratiska regeringens insatser för att lokalisera myndigheter utanför storstadsregionerna.

Arbetet var framgångsrikt såtillvida att utvecklingen med en ständigt ökande koncentration av statliga jobb till Stockholm saktades ned, vilket Riksrevisionens rapport också visar. Men jag menar att arbetet måste fortgå, särskilt då Riksrevisionen visar att lokaliseringsbeslut medfört ett positivt bidrag till regional utveckling i de arbetsmarknadsregioner där myndigheter har lokaliserats.

Det arbete jag lyfter fram när det gäller en myndighetsetablering i Gävleborg är inte en fråga som är tagen ur luften, utan det är ett gediget arbete som har gjorts och som fortfarande görs. Det är planlagt för att bygga lokaler. Kommunerna har ökat såväl bostadsbyggandet som planberedskapen, och man har byggt ett nytt resecentrum för att möjliggöra bättre kollektivtrafik.

Jag förstår att vi inte kan få ett definitivt svar från ministern på de frågor som ställs här i dag om myndighetsetablering, men jag hoppas ändå få se en myndighetsetablering i Gävleborg i framtiden.

Herr talman! Norr om Dalälven tycks vara bitvis främmande mark för regeringen, och därför vill jag på stående fot bjuda in statsrådet att följa med mig hem till Hälsingland. Jag utlovar en fantastisk dag och självfallet en djupdykning i det arbete som har gjorts och redan görs. Jag hoppas att statsrådet nappar på inbjudan. Varmt välkommen!

(Applåder)

Herr talman! Om statsrådet hade lyssnat på oss socialdemokrater och höjt de generella statsbidragen enligt vårt budgetförslag hade det gett Region Gävleborg 47 miljoner mer, och våra tio kommuner hade fått totalt 117 miljoner mer till välfärden.

För min kommun Gävle hade vår höjning gett nästan 42 miljoner. Det är välbehövliga pengar. Nu står landets kommuner i stället inför ett stålbad. Jag tror att statsrådet har känt hur kallt kallt stål är, men om man är killen vid grillen borde man veta hur man får stålet varmt.

Vad Sverige behöver, herr talman, är inte mer kyla. Sverige behöver mer värme, trygghet och en starkare välfärd. Sverige behöver fler barnskötare, fältassistenter, elevcoacher, socionomer, lärare, undersköterskor, fritidspedagoger och sjuksköterskor. Detta skulle också kunna vara en del i att möta arbetslösheten i Gävleborg och ge värme till oss alla.

De medarbetare som möter oss i alla skeenden i livet förtjänar respekt för sin roll som samhällsbärare. Det borde vara fett att arbeta i välfärden. Och alternativen finns där för statsrådet: fler kollegor genom högre generella statsbidrag, bättre arbetsmiljö genom till exempel adekvata arbetsskor och bättre villkor genom att till exempel slopa det orättvisa karensavdraget.

Där har statsrådet tre förslag som mina riksdagskollegor från Gävleborg och jag har motionerat om. Det är förslag som handlar om att steg för steg, i fotriktiga skor, göra det fett att arbeta inom välfärden och samtidigt minska arbetslösheten i Gävleborg.

(Applåder)

Herr talman! Med själ och hjärta pekar ledamöterna på vikten av en politik som hänger ihop, och samtliga inlägg här pekar på vikten av att få ett starkare, varmare och tryggare Sverige. Där finns bara arbetslinjen och utbildningslinjen. Det finns inget annat sätt att skapa välstånd och välfärd i detta land.

Men så blir det lite som hönan och ägget. Jag tror på de satsningar som vi har presenterat i budgeten och som nu gäller. Jag har ännu inte akut behov av hörapparat, utan jag har noterat att Socialdemokraterna vill ha utökade och kanske oändliga statsbidrag. Men vi ökar statsbidragen. Att SKR sedan tycker att det är för lite ingår så att säga i deras arbetsuppgift.

Men jag vill peka på att sättet att få in skattekraft i detta land och att få Sverige att växa inte alltid handlar om högre skatter. Det handlar om att fler jobbar, att fler företag startas, att Sverige blir ett rikare land och att många av de duktiga industrier som finns i Gävleborg fortsätter att exportera oavsett om det är sådant som kommer från råvara eller om det är det fantastiska stålet i Sandvik, det som bygger allt från klockor till flygplan och till världens högsta byggnader. Detta stål som är en innovation är någonting som bygger detta land så att vi kan anställa alla dessa kvinnor, och män, i välfärden. Vi måste nämligen hålla hjulen igång.

Känn ingen sorg för Gävleborg, skulle man kunna säga. Ni har en god framtid med det engagemang som ni visar.

Nu ska jag gå tillbaka till Jim Svensk Larssons inledning. Jag tar det om igen.

Regeringen som avgick presenterade en budget och en plan som sa att pandemin var på väg att upphöra - inte enligt WHO, men det är inte så många som har munskydd när man är på krogen just nu, och människor går till jobbet och olika rekommendationer är till stor del borttagna. Den förra regeringen lade då fram förslag om att man ska dra bort pandemisatsningarna. Och hör och häpna, ibland gör Socialdemokraterna bra saker. Då tog vi till oss det när vi tillträdde efter valet och vi har en ny riksdag och en ny regering.

Sedan ser vi nu med stor ödmjukhet på vad som händer. Jag känner en oro för arbetslösheten. Men just nu minskar den. Skattepengarna ökar - det kommer in mer skattepengar i och med alla som inte längre går till Arbetsförmedlingen utan går till ett jobb i Gävleborg, kanske i Bollnäs. Det blir fler skattebetalare. Då kan man göra fler bra idrottsanläggningar eller spontanidrottsplatser eller anställa en person till på socialtjänsten i Bollnäs. Det kanske behövs.

Jag får återkomma när det gäller inbjudan. Men den är väldigt vackert presenterad, så den förtjänar ett mycket positivt bemötande.

Så var det det här med platserna. Vi lägger nu fram förslag om ytterligare platser inom yrkesvux och yrkeshögskola.

Jag sitter också och blir upprörd över saker. Alla lokförarutbildningar var inte fullsatta förra året. Jag tycker att det är konstigt. Det finns 200 000 lediga jobb i Sverige och 400 000 arbetslösa. Vi måste då göra mer för att matcha detta bättre.

Vi hörde nyss något om att det gärna kan vara lite fler krav, och det togs upp i den förra interpellationsdebatten. Och jag vill höra om Socialdemokraterna på fullt allvar inte tycker att vi ska följa upp anvisningar till arbete tydligare. Det är vägen framåt. Det ska inte vara lätt att komma undan detta. Det tycker jag är helt orimligt.

Herr talman! Detta är min tredje debatt med Johan Pehrson, och det är tredje debatten där mitt efternamn blir fel. Men någon gång kanske det blir rätt.

Statsrådet ger tyvärr inga svar på hur man ska ge trygghet till alla som går runt med nya idéer och innovationer i Gävleborg.

Regeringen slår på stora trumman om 50 miljoner kronor mer till Arbetsförmedlingen. Men att de tas från den aktiva arbetsmarknadspolitiken nämns inte. Den så kallade satsningen på vuxenutbildningen är egentligen inte en satsning, utan det är en lite mindre neddragning än vad man hade planerat. Hur många gånger regeringens företrädare än säger att detta är viktigt är det gång på gång någonting annat som visas.

När tidningen Arbetsvärlden ställde frågan om AI kan ersätta Johan Pehrson i en intervju som presenterades i går gav svaret mig en hel del funderingar.

Johan Pehrson svarade: Det tror jag verkligen inte. Det krävs empati för de människor som behöver ha stöd via Arbetsmarknadsdepartementets insatser.

Med tanke på hans uttalande förra veckan om hur det är för de arbetslösa börjar jag fundera över hur det egentligen ligger till med empatin för de människor som tar del av de insatser som Arbetsmarknadsdepartementet erbjuder.

Jag tror att vi kan summera hela denna debatt med att Sverige har en regering som inte förstår allvaret i konsekvenserna av vad den gör eller i samhället i stort. Vi har en arbetsmarknadsminister som tror att ett bidragstak kommer att ge alla arbete.

Jag tänker att vi kommer att återkomma till hur vi ska få fler i arbete. Men jag vill avsluta med en sista fråga: Hur menar statsrådet att arbetslösheten i Gävleborg ska minska när ni skär ned 50 miljoner kronor på den aktiva arbetsmarknadspolitiken?

Herr talman! Jag ber verkligen om ursäkt. Jim Svensk Larm förtjänar att jag benämner honom med rätt namn. Jag vet inte varför jag säger Larsson gång på gång. Men någonting är det.

Jim Svensk Larm brinner för arbetslinjen. Jag tror att han förstår att man når den också genom utbildningslinjen.

Vart jag mig i vårt vackra land än vänder ser jag vilka enorma utmaningar som vi står inför. Det är de utmaningar som jag tror att människor känner inte riktigt fick något svar av tidigare regeringar. Det handlar om svenska för invandrare och personer som kanske har en mycket låg grundutbildning och som kämpar med det svenska språket. Vi ska göra vad vi kan för att öka kraften i kunskaperna i svenska så att människor över huvud taget kan bli föremål för ett nystartsjobb, en arbetsmarknadsutbildning eller en yrkeshögskola och komma in och kanske delvis tidigare än i dag få gå på yrkesvux för att lära sig svenska.

Jag ser i våra skolor att elever sitter och kämpar bakom skärmarnas apati i stället för att ta del av böckernas magi. Och vi har 16 000-17 000 barn som lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper. Detta måste få ett stopp. Det är också arbetslinjen och utbildningslinjen.

När det kommer till arbetsmarknadspolitiken är de insatser som vi gör - de tiotals miljarder som läggs på subventionerade anställningar och på programverksamheten och som vi har stärkt a-kassan med - till för att skapa trygghet och hjälpa människor. Men i grunden krävs det en näringspolitik i Sverige där företagsamheten växer och där man inte kan - hur mycket Socialdemokraterna än drömmer om och önskar det - ha hur höga skatter som helst. Det kommer att driva kompetens och företagsamhet ur landet och bara leda till att Arbetsförmedlingen tvingas växa ännu mer, egentligen mot sin vilja.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.