Åtgärder mot den växande klyftan i sysselsättning mellan kvinnor och män

Fru talman! Jag kan först säga att vi har försökt ändra tiden för att interpellanten skulle kunna komma hit, så det förvånar mig att hon inte är här. Hon får väl läsa i protokollet sedan. Ylva Johansson har i vart fall frågat mig vilka konkreta initiativ jag kommer att ta för att åtgärda den växande klyftan i sysselsättning mellan kvinnor och män. Jobben växer nu till i Sverige. Jag är dock medveten om att det alltjämt råder skilda villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden, vilket bland annat medför skillnader i sysselsättningsgrad. Både kvinnor och män har gynnats av den senaste tidens sysselsättningsuppgång. Ökningen har dock varit kraftigare bland män. Detta kan delvis förklaras av att sysselsättningsgraden sjönk mer bland män än bland kvinnor under den ekonomiska krisen, eftersom det var mansdominerade branscher som drabbades särskilt hårt. Den senaste tidens positiva sysselsättningsutveckling har dock inneburit att gapet mellan kvinnors och mäns sysselsättningsgrad har ökat och återgått till samma nivå som före krisen. Jag är naturligtvis inte nöjd med att skillnaden kortsiktigt ökar. Regeringen har höga ambitioner när det gäller att främja en jämställd arbetsmarknad. För att komma till rätta med faktorer som motverkar en jämställd arbetsmarknad samt för att ge kvinnor och män lika förutsättningar i arbetslivet krävs flera samverkande och långsiktiga åtgärder. För att motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och därigenom bidra till en mer jämställd arbetsmarknad genomför regeringen flera insatser. Bland annat bereds inom Regeringskansliet förslag från de två delegationer som på regeringens uppdrag har analyserat behov av åtgärder inom skolan och högskolan för att komma åt underliggande orsaker till den könssegregerade arbetsmarknaden. Regeringen har även genomfört en satsning för att främja kvinnors företagande. Satsningen innebär bland annat att regeringen har utsett 880 kvinnliga ambassadörer som, genom att tala i skolor, på universitet, i olika nätverk med mera, ska uppmuntra kvinnor i olika åldrar att se företagande som ett möjligt yrkesval samt öka deras kunskaper om företagande. Andra insatser som regeringen har gjort, som bland annat syftar till att öka sysselsättningen bland både kvinnor och män, är införandet av jobbskatteavdraget och skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Jag vill avslutningsvis försäkra Ylva Johansson att regeringen kommer att driva arbetet för en jämställd arbetsmarknad vidare. Då Ylva Johansson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Raimo Pärssinen i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Jag ska börja med att be infrastrukturministern om ursäkt. Det är nu andra gången som vi skjuter upp debatten. Jag ska i alla fall ta debatten, för Ylva Johansson hade svårigheter. Jag kan börja med att konstatera att det är männen som drar ifrån på arbetsmarknaden. Skillnaden mellan hur många kvinnor och män som jobbar nu är den största på 20 år. I januari var männens sysselsättningsgrad 76,3 procent och kvinnornas 71 procent. Det var 229 000 fler män än kvinnor som hade jobb. I den senaste arbetskraftsundersökningen från SCB i maj var trenden tydlig. Arbetslösheten bland kvinnor sjunker inte längre, men den fortsätter att sjunka för män. Vad beror det på? Ja, det handlar naturligtvis om en återhämtning av krisen. Jobben inom industrin är på väg tillbaka. Det var flest män som varslades om uppsägning och blev arbetslösa. Men därefter har arbetsmarknaden gynnat män i mycket större utsträckning än kvinnor, eftersom den offentliga sektorn är återhållsam. Mansdominerade branscher återhämtar sig, men den kvinnodominerade offentliga sektorn är mer återhållsam. Det är alltså en fortsatt uppdelad arbetsmarknad. Kvinnor har också en svagare förankring på arbetsmarknaden. Till skillnad från de manligt dominerade arbetsplatserna har det i de traditionella kvinnoyrkena utvecklats en kultur av att det går att ta in nästan vad som helst. Då får man också en stor grupp som är löst knuten till arbetsplatsen. Vi har tidigare pratat om de kvinnor som väntar på att telefonen ska ringa. De är tillsvidareanställda, men de får inga timmar. Och varför inte tänka på alla som jobbar inom handeln, som är anställda på 1, 4 eller 7 procent. Jämställdheten går bakåt. Jag skulle kunna ställa några frågor till arbetsmarknadsministern. Det fanns ett sysselsättningsmål. Det togs bort. Varför? Ministern kan naturligtvis inte vara nöjd med att det är den största klyftan vad gäller sysselsättningsgraden på 20 år. Nej, man är kanske inte nöjd med det. Men är man nöjd med någon skillnad när det gäller sysselsättningsgrad? I så fall undrar jag: Hur stor skillnad skulle regeringen och Hillevi Engström acceptera? Vi ser de ekonomiska klyftorna, som också ökar. Vi har pratat om arbetsmiljö tidigare. Kvinnorna är förlorarna på arbetsplatserna, på de dåliga arbetsplatserna och med de otrygga anställningarna. De sliter ut sig. Det är 80 000 kvinnor inom IF Metalls avtalsområde som har 40 procents risk att drabbas av långvariga arbetsskador. Vi har anställningsformerna, som jag nämnde tidigare. Man kan titta på hur det ser ut inom Handels, till exempel. Man kan titta på ett större varuhus eller en butik. Då visar det sig att det finns några som har 80 procents anställningsgrad. Det kanske är någon på 100. Men väldigt många kvinnor har väldigt låga tal. Det var en kvinna som gick på föräldraledighet. Hon hade en anställning på 30 timmar i veckan. Hon blev ersatt av fyra personer. Oj då, tänker man, hon gjorde ett mycket stort jobb. Nej, men hon ersattes av två personer på tio timmar och två på fem timmar. Jämställdheten går bakåt. Jag ställde några frågor. Jag hoppas få svar.

Fru talman! Nej, Raimo Pärssinen, jämställdheten går inte bakåt, men jag är inte nöjd. Sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män är tillbaka på samma nivå som före krisen. Det har inte ökat. Däremot kan vi se lite glädjande siffror. Av de 120 000 personer som har glädjen att gå till ett jobb varje dag är det en större andel kvinnor. 62 000 av dem är kvinnor. 57 000 är män. Arbetslösheten har minskat mer bland kvinnor än bland män. Det är 93 000 fasta anställningar. Vi kan se att det är 53 000 kvinnor som har fått en fast anställning eller en tillsvidareanställning. Det är alltså ett bättre resultat än för män. Vi kan också se att lönegapet minskar. Jag är inte alls nöjd, men det går åt rätt håll. Jag tror att det är viktigt att vi håller oss till fakta. Sedan kan vi tvista om vilka åtgärder som är mest effektiva. Jobbskatteavdraget har, enligt KI:s lönebildningsrapport 2011, gynnat kvinnor mer än män. Det är också viktigt att de hushållsnära tjänsterna numera i större utsträckning utförs i en vit sektor där det finns regler och avtal i stället för, som tidigare, i den svarta sektorn. Jag har tidigare under kvällen haft flera debatter och bland annat berört frågor om jämställdhet. Det är klart att när samhället inte är jämställt i grunden är det inte heller jämställt på arbetsmarknaden. En viktig faktor är att arbetsmarknaden i Sverige är otroligt könsuppdelad. När kvinnor och män finns i helt skilda branscher medför det bekymmer. Därför är det arbete som regeringen nu gör viktigt, där man analyserar de förslag som har lagts fram av Anna Ekström i delegationen om jämställdhet. Det finns en mängd kloka idéer och förslag. Någonstans börjar jämställdhet redan på förskolan eller ännu tidigare i familjen, med de val som föräldrar gör. Det handlar om hur man tar hand om sina barn, hur man arbetar och hur man fördelar arbetet i hemmet. Jämställdhet börjar i hemmet eller kanske ännu tidigare, på barnavårdscentralen. Det finns mycket man kan göra, men det går inte åt fel håll. Under den förra mandatperioden gjorde alliansregeringen en tio gånger så stor satsning på jämställdhet jämfört med tidigare socialdemokratiska regeringar. Det krävs ökad jämställdhet inom vården, inom skolan, inom arbetslivet - ja, kort sagt, inom alla områden. Där pågår det ett långt och mödosamt arbete. Men det är som en Atlantångare. Man vänder inte utvecklingen väldigt snabbt. Det handlar också om vilka värderingar som människor ytterst har och synen på kvinnoroll och mansroll, på flickor och pojkar. Där finns det mycket kvar att göra. Allting går tyvärr inte heller att lösa med politiska metoder.

Fru talman! Låt mig börja med alla de här kvinnorna, som i högkonjunkturen nu får jobb, vilket är väldigt glädjande! Jag måste fråga Hillevi Engström om de här 93 000, eller vad det var hon sade: Hur många av de här är tillsvidareanställda? Det kanske är alla som är det. Men kan man bli tillsvidareanställd på noll timmar? Då kan man väl säga att det är fasta och trygga jobb? Eller sitter man hemma och väntar på att telefonen ska ringa? Man kan titta på ett sådant företag som Ikea. Man har - det är mycket bra - en policy där man säger: Vi ska försöka höja anställningsgraden till åtminstone 30 timmar i veckan för 70 procent av de anställda. Det är klart att det är många som har fått jobb där också. Det går väl att dyka ned i statistiken och säga att det är väldigt många som får jobb. Men problemet är, Hillevi Engström, att det är väldigt ojämlikt. De män som får jobb får ju jobb med mycket mer tjänstgöringstid. Det får inte kvinnorna. Då kan det väl inte vara någon lösning att säga: Ja, men då har vi ett RUT-avdrag, och det främjar kvinnorna, för det är kvinnorna som ska åka runt och städa. Så var tanken när ni skrev den ursprungliga propositionen. Den lågproduktiva arbetskraften skulle få ställen att få jobb på. Då är frågan: Vad har de för anställningsförhållanden? Vad har vi för kontroll på de här företagen? Vill vi ha kontroll på de här företagen? Man säger till och med i dag att det är många som kommer från andra länder och gör de här förtjänstfulla jobben, städar hemmen och så vidare. Men det finns en svart sektor här också. Vad har de då för fördelar gentemot männen? Inga. Hillevi Engström vet också att det i samband med de här RUT-tjänsterna förekommer sexuella tjänster. Det växer upp en svart marknad. Hillevi Engström säger att jobbskatteavdraget gynnar kvinnor. Jag hade debatter många gånger under förra mandatperioden, när jag satt i skatteutskottet. Då pratade man om procent, och man sade så här: Den som tjänar 100 000 fick mer i procent än den som tjänar 500 000 när man gjorde de här förändringarna. Man sade: Titta, det är mycket mer procent! Men jag säger som jag brukade göra när jag en gång i tiden förhandlade för IF Metalls medlemmars räkning: Vad köper ni mjölk och limpa för? Betalar ni med procent, eller betalar ni med kronor? De undersökningar som är gjorda vad gäller effekter av skattesänkningarna visar att det är kvinnorna som är förlorare där också. Hillevi Engström kan inte stå här och påstå att de skatteförändringar som är gjorda gynnar kvinnor mer än män. Det är inte sant. Det vet Hillevi Engström också. Jag vill inte pådyvla arbetsmarknadsministern att hon far med osanning i talarstolen. De sammantagna skatteförändringarna har gynnat männen. Statsministern sade det i en frågestund också. Ja, det är klart att männen har fått mer i skattesänkningar, för de tjänar mer. Ja, så är det, därför att man har utgått från den principen. Jag ställde tidigare frågor, fru talman, till arbetsmarknadsministern om sysselsättningsgraden. Hur stor skillnad accepterar regeringen? Eller finns det en målsättning om att den ska bli totalt utjämnad? När ska det i så fall ske och på vilket sätt?

Fru talman! Jag begärde ordet när Hillevi Engström stod i talarstolen och sade att jobbskatteavdraget har gynnat kvinnor mer än män. Som Raimo Pärssinen precis sade är det inte sant. Det kan möjligtvis vara om man tittar på procentsatser hit och procentsatser dit, men det finns något väldigt ohederligt i att framställa det på det sättet. All utvärdering av detta visar det motsatta - att klyftorna mellan kvinnor och män har ökat på grund av jobbskatteavdraget. På en fråga till Anders Borg här i kammaren under förra mandatperioden om den här effekten - jag tror det var riksdagens utredningstjänst som hade tagit fram och visat på siffrorna - svarade han lite mer ärligt än vad arbetsmarknadsminister Hillevi Engström gör att ja, det blir ju så för män tjänar mer, äger mer och arbetar mer. Då var liksom den logiska konsekvensen att de också tjänar mer på jobbskatteavdraget. Jag måste säga att även om jag blir väldigt upprörd över att man kan ha ett så cyniskt synsätt på människor tycker jag i alla fall att det hedrar Anders Borg att han står för den politik som man faktiskt genomför. Jag blir snudd på lite förbannad när man står och säger att jobbskatteavdraget har gynnat kvinnor. Om vi ska fördjupa oss i jobbskatteavdraget, vilket jag inte hann i min egen debatt, men jag kan få lov att göra det här nu då, så infördes det som ett sätt att skapa jobb. Det var liksom grundargumentet för varför man skulle ha ett jobbskatteavdrag. Det finns många som inte tror på det, men det finns också en del som faktiskt tror att ja, så skulle det kunna vara. Men, säger de som faktiskt tror på det här, det vill säga de som är den ekonomiska expertis som den borgerliga regeringen från och till hänvisar till, detta förutsätter sänkta reservationslöner. Det är liksom förutsättningen för att jobbskatteavdraget över huvud taget ska generera några jobb, bortsett från att man kortsiktigt pumpar in mycket pengar i ekonomin vilket kan få en kortsiktig effekt. Men långsiktigt handlar det om sänkta löner. Återigen vill jag referera till finansministern som jag ändå tycker, i någon mening och på ett bisarrt sätt, står för någon form av hederlighet, för han har dessutom definierat var lönerna ska sänkas först, mest och tydligast. Han har identifierat Kommunals medlemmar. Han har stått på SKL:s senaste kongress och sagt att man inte har tagit sitt ansvar och hållit tillbaka lägstalönerna. Jag är själv vårdbiträde och kommunalare. Jag blev så heligt förbannad att jag gick in och kollade vad lägstalönen på Kommunals område var. Före den senaste avtalsrörelsen var det 15 850 kronor i månaden, tror jag. Efter den senaste avtalsrörelsen är det 16 065 kronor i månaden för den som har fyllt 19 år. Det är den förskräckligt höga ingångslönen som ska hållas tillbaka inom den mest kvinnodominerade sektorn som ett sätt att se till att regeringens politik faktiskt kan fungera. Sedan har man utöver detta identifierat Handels och Hotell och restaurang som branscher som också har för höga ingångslöner. Återigen är det de kvinnodominerade områdena som man kirurgiskt plockar ut och säger ska ta ansvar för politiken, som ska ta ansvar för att det som man vill åstadkomma ska kunna åstadkommas. Jag tycker att det åtminstone får finnas någon skam i hur man väljer att använda retorik, även om jag har insett att mycket av den här regeringens politik är just bara retorik.

Fru talman! Ja, det finns en stor skillnad mellan alliansregeringen och Socialdemokraterna, där en viktig del är att människor som jobbar och sliter ska ha mer pengar kvar i plånboken. Det innebär en stor skillnad för den metallare som får en extra månadslön per år att kunna välja vad han eller hon vill göra för pengarna mot att lägga en ännu större andel i skatt, vilket kommer att bli följden om oppositionens förslag skulle bli verklighet. Jag tror att det är otroligt viktigt framför allt för vanliga löntagare. Det jag nämnde i mitt inlägg var att Konjunkturinstitutet i sin lönebildningsrapport har visat att jobbskatteavdraget har ökat arbetskraftsdeltagandet för kvinnor mer än för män. Det är också en tydlig profil mot låga inkomster och medelinkomster i samhället. Men det är klart att så länge kvinnors sysselsättningsgrad är så mycket lägre får den som jobbar mer timmar och har en högre månadslön förstås mer i plånboken i kronor räknat. Det är det gapet som vi måste försöka eliminera så att kvinnor och män inte har så stora löneskillnader. Det gäller framför allt den oförklarade löneskillnaden på 6 procent. Som jag också nämnde ger den politik som förs effekt. Fler kommer i arbete, vilket också är grunden för trygga levnadsförhållanden. Det är därför jobblinjen är så oerhört viktig, inte bara för att kunna försörja sig utan också för att kunna känna en meningsfullhet, känna sig behövd, känna att man har arbetskamrater och allt det där sociala som vi som har ett jobb har glädjen att uppleva varje dag. Det är ett problem, och det har vi nämnt tidigare under kvällen, att kvinnor och män finns inom väldigt olika branscher på arbetsmarknaden, framför allt att kvinnor jobbar inom vården och omsorgen där vi politiker uppenbarligen inte tar tillräckligt bra arbetsgivaransvar och där normen snarare är deltid än heltid. Det är klart att om inte vi förmår ändra vår egen arbetsgivarpolitik inom kommuner och landsting så blir det väldigt svårt att få det privata näringslivet att bli ännu bättre. I dag är det staten som är ganska duktig, vågar jag säga. Löneskillnaderna är också ganska små inom kommunerna. Det är inom landstinget och den privata sektorn som de är som högst. Det finns oerhört mycket man behöver göra för att förbättra i de här frågorna. Däremot tror jag inte att det är rätt väg att gå tillbaka till den tidigare förda politiken, för den gav ju inte fler jobb. Den var direkt skadlig för jobblinjen. Vi har nu socialdemokratiska ledamöter som tycker till om jobbskatteavdraget, och det kanske är bra att ge ett besked till väljarna. Är ni för eller emot de jobbskatteavdrag som är genomförda, och är ni för eller emot ett femte jobbskatteavdrag som jag tror att väldigt många löntagare med glädje skulle se fram emot?

Fru talman! Nu hör vi återigen att arbetsmarknadsministern låter som hon gjorde i valet 2006. Man håller sig kvar i samma frågor hela tiden, men det är ju så att det faller en verklighet över oss alla som visar på vad det blir för effekter. För att ta ett exempel när vi talar om löneskillnader mellan män och kvinnor så var skillnaden på ett år, räknat från 2009, 67 000 kronor netto som män fick mer än kvinnor. Det betyder mer än hela matkostnaden för en tvåbarnsfamilj. Om vi gör det spännande tankeexperimentet, Hillevi Engström, och säger att det gäller för tio år så är det alltså 670 000 kronor netto. Det är en ganska fin sommarstuga, speciellt i Gävleborgstrakten. Det är stora skillnader, och de bara ökar. Tidigare har vi nämnt ohälsotalen. Många fler kvinnor än män har aktivitets- och sjukersättning. Det är nästan dubbelt så många kvinnor som har fått en utbetalning på grund av sjukskrivning den senaste månaden jämfört med män. Vad beror detta på? Det är klart att det är många faktorer. Men sämre sjukvård, sämre möjligheter till rehabilitering, den offentliga sektorn och dåliga arbetsmiljöer runt om i landet ger jättestora skillnader. Och är det så att ni moderater eller hela regeringen hävdar att linjen framåt är fortsatta skattesänkningar, och så ökar ändå den här klyftan, då kan jag bara säga att det kanske är bäst för Hillevi Engström att ändra retorik inför valet. Det blir spännande att mötas då.

Fru talman! Först och främst kan vi väl slå fast att det är kronor och ören man handlar för, Hillevi Engström, och inte procent. Jag vänder mig emot att man retoriskt försöker göra gällande att vi skulle föreslå att man plockar bort alla jobbskatteavdrag. Vi har inte tyckt att det har varit det smartaste sättet att använda det ekonomiska utrymme som finns. Det kostar oss 70 miljarder årligen i nuläget, och även om det hade bekostat eller varit orsaken till i princip vartenda jobb av dem som Hillevi Engström står och pratar om har vuxit fram i en högkonjunktur så innebär det att varje jobb har varit förfärligt dyrt. Det är sannolikt så att man hade kunnat skapa en långsiktig jobbtillväxt på ett smartare sätt än genom skattesänkningar. Det är i första hand näringspolitik, utbildningspolitik och en aktiv arbetsmarknadspolitik som skapar jobb, inte sänkt skatt. Här gör man ett stort nummer av att människor som arbetar och sliter ska få mer i plånboken. Det femte jobbskatteavdraget, vilket är det vi har att förhålla oss till just nu, ger, om jag kommer ihåg rätt, 189 kronor mer i månaden för en undersköterska med en snittlön på 22 000 kronor i månaden. Det är ungefär snittlönen för en LO-arbetare. Mig som riksdagsledamot ger det 650 eller 560 - jag minns inte vilket - alltså betydligt mer än de 189 kronor jag hade fått om jag hade jobbat som vårdbiträde. Det är bara att konstatera. Jag slet verkligen inte mindre när jag jobbade i vården än vad jag gör här. Det är ett kraftigt undervärderat yrke. Vad är det man inte får för de här pengarna och som man drar bort? Det som har bekostat skattereformerna är sjukförsäkring, a-kassa och annat. Människor köper detta på en öppen marknad. De som kan köper sjukförsäkringar, vård och inkomsttrygghet för betydligt mer pengar per månad än vad man har vunnit på jobbskatteavdraget. Det nämner inte Moderaterna och Hillevi Engström.

Fru talman! Det är svårt att följa retoriken om jobbskatteavdrag eller inte. Av det som Jennie Nilsson sade får man väl dra slutsatsen att jobbskatteavdrag inte är någon bra idé. Jag tror att det har gett mer frihet åt den sjuksköterska, polis eller metallarbetare som nu har lite mer pengar att röra sig med och kunna bestämma själv över. Det är också viktigt. Det blir helt fel när ni talar om att jobbskatteavdraget har kostat oss. Vi har tvärtom gett tillbaka pengar så att människor har fått behålla mer av sin inkomst. Det var ett av de löften vi gick till val på och som vi fick uppskattning för av väljarna. Det ska löna sig mer att arbeta. Om man vill satsa mer pengar på att inte arbeta genom att höja a-kassan, förändra i sjukförsäkringen och höja nivåerna är det ett annat vägval. Jag tycker att det är viktigt att de som arbetar och sliter får behålla mer av sin lön. Det är också viktigt att man gör det enklare och billigare att anställa, att matchningen på arbetsmarknaden blir bättre och att vi har en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det kanske allra viktigaste är att resultaten i skolan blir bättre så att färre ungdomar slutar skolan i förtid och har små eller dåliga förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden. Det är den absolut viktigaste förebyggande åtgärden för att förbättra arbetssituationen för hela Sverige. Jag tackar ledamöterna för en intressant kväll och en bra debatt. Trevlig sommar. Vi har ju en interpellationsdebatt den 27 juni.