Åtgärder mot frånvaro

Interpellationsdebatt 15 februari 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 41 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att elever med problematisk frånvaro kommer tillbaka till skolan och får den utbildning de har rätt till. Därutöver har hon frågat mig varför förslaget om nationell uppföljning inte finns med i propositionen.

Lång och problematisk frånvaro har stor negativ påverkan på lärande och kunskapsresultat. Det kan försvåra såväl fortsatta studier som ett framtida deltagande i arbets- och samhällsliv. På sikt kan också riskerna för ohälsa, kriminalitet och utanförskap öka. Att motverka frånvaro kräver en bredd av insatser. Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att förebygga frånvaro och främja närvaro.

I propositionen Samling för skolan (prop. 2017/18:182), som riksdagen har antagit, förtydligas bland annat rektorns ansvar att se till att upprepad eller längre frånvaro utreds. Rektorn ska också snarast se till att frånvaron anmäls till huvudmannen. Syftet är att snabbt fånga upp elever som riskerar att utveckla problematisk frånvaro och klargöra vad som ligger bakom denna frånvaro. På så sätt kan också adekvata åtgärder sättas in tidigt. I propositionen föreslogs även att hemkommunen alltid ska informeras när en utredning om frånvaro inleds.

Regeringen föreslog också i propositionen att hemkommunen vid behov ska samordna arbetet kring elever med upprepad eller längre frånvaro i de obligatoriska skolformerna, till exempel mellan skola, socialtjänst, polisen och barn- och ungdomspsykiatrin. Regeringen har därutöver gett Skolverket och Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans genomföra ett treårigt utvecklingsarbete som ska syfta till att förbättra samverkan mellan elevhälsan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten så att barn och unga får tidiga och samordnade insatser.

Vi vet också att elevhälsan spelar en viktig roll i arbetet med att främja närvaro. För att stärka elevhälsan har regeringen beslutat om statsbidrag för personalförstärkningar inom elevhälsan, och Skolverket har fått i uppdrag att genomföra insatser för att förbättra det förebyggande och främjande arbetet inom elevhälsan. Regeringen har dessutom gett en särskild utredare i uppdrag att bland annat kartlägga och analysera skolornas stöd- och elevhälsoarbete och lämna förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för elever att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

När det gäller Maria Stockhaus andra fråga lämnade utredningen inget lagförslag som behöver behandlas i en proposition utan en bedömning om att regeringen bör ge Skolverket i uppdrag att samla in och redovisa nationell statistik om frånvaro. Bedömningen är föremål för fortsatta överväganden inom Regeringskansliet men är alltså inget som behandlas i en proposition till Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som framgår har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att främja närvaro och förebygga frånvaro. Om det visar sig att dessa åtgärder inte är tillräckliga är jag beredd att överväga ytterligare åtgärder.


Anf. 42 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Jag tror att vi båda är bekymrade över det stora antal barn och ungdomar som är frånvarande från skolan.

TV4:s Kalla fakta tog hjälp av SCB när de gjorde sitt program om hemmasittare. Enligt deras beräkningar handlar det om ungefär 5 500 elever som är så kallade hemmasittare - elever med långvarig frånvaro från skolan. Att ordet hemmasittare ens existerar som begrepp i skolan tycker jag är ett stort svek mot elever som borde vara i skolan och tillägna sig de kunskaper de behöver för resten av livet.

Moderaterna i socialutskottet gjorde nyligen ett besök på en Sis-institution och pratade bland annat med en ung kille som fastnat i den kriminella världen och nu satt inlåst. En av hans kommentarer var: "Varför reagerade ingen när jag började skolka?" Det är ju ofta där det börjar, med några enstaka timmars skolk som sedan blir fler och fler. Orsakerna till att elever inte är i skolan är många, men det blir väldigt svårt att hjälpa dem om skolan inte följer upp vad som har hänt.

En förlorad skolgång är en tragedi för den enskilde men leder också till stora kostnader för samhället. Nationalekonomen Ingvar Nilsson har gått igenom Kalla faktas underlag och menar att de hemmasittande barnen i förlängningen kan kosta samhället mellan 20 och 30 miljarder, om man räknar med att de inte tar sig in på arbetsmarknaden som andra i samhället gör.

I sitt svar radar utbildningsministern upp regeringens åtgärder för att motverka frånvaro, men de är inte tillräckliga. Frågan är varför man inte genomför alla de utmärkta förslag som finns utredningen Saknad! och som överlag har tagits emot positivt av remissinstanserna. Av en väldigt fin vante återstår knappt en tummetott. Det är bra att rektorerna får större ansvar att följa upp längre och upprepad frånvaro och anmäla till huvudmännen, men det räcker inte.

I december skrev bland andra representanter för SKL och Friskolornas riksförbund en debattartikel som bland annat tog upp vikten av att följa upp frånvarostatistik på nationell nivå. Ett viktigt argument för detta är att det går att identifiera huvudmän som lyckas bra med att få ned frånvaron och att dessa exempel sedan lättare kan få spridning.

Att nationell statistik är föremål för fortsatt övervägande på Regeringskansliet är faktiskt obegripligt för mig. Statsrådet säger i sitt svar att regeringen är beredd att vidta ytterligare åtgärder mot frånvaro om detta behövs, men hur ska regeringen veta om de åtgärder som satts in får någon effekt om det inte finns någon nationell statistik? Då blir det omöjligt att säga om insatserna är tillräckliga och därmed omöjligt att bedöma huruvida regeringen behöver vidta ytterligare åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar fortfarande: Varför kan man inte redan nu ge Skolverket i uppdrag att ta fram nationell statistik?


Anf. 43 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag delar min kollega Maria Stockhaus oro för de hemmasittande barnen. Det är tyvärr ett stort antal; man talar om 5 500, men antalet är nog mycket större. Vi hyser stor oro för de barn som inte är i skolan och som missar skolundervisningen och den sociala samvaron i skolan. Vi hyser också stor oro över att man inte gör tillräckligt. Ministern talade om många förslag som finns, men vi tycker inte att det är tillräckligt. Antalet ökar ju tyvärr.

Vi anser att det är viktigt att lärarna, även under lärarutbildningen, vet om de olika diagnoser som kan finnas, där neuropsykiatriska diagnoser kanske överväger. Men det finns många andra problematiska tillstånd, så man kan inte säga att det är bara därför barn inte är i skolan. Det är viktigt med undervisning om detta när lärarna går utbildningen men också att det finns specialpedagoger i skolan som tidigt kan se problemen. Redan efter första timmen med ogiltig frånvaro ska man börja titta på varför och ingripa snabbt. Precis som min kollega Maria Stockhaus sa undrar vissa ungdomar varför ingen såg det tidigare och varför det fick gå så långt. När lång tid har gått är det tyvärr svårt att återvända till skolan.

Jag vill betona att vi ser med oro på detta och att fler insatser måste göras. Det känns som att vi skjuter problemen på framtiden, men då ökar antalet barn.


Anf. 44 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Tack, båda ledamöterna, för att ni bidrar till att rikta uppmärksamhet mot detta viktiga problem!

Jag vill börja mitt första inlägg med en påminnelse. Ansvaret för resultat och kvalitet i svensk skola och för att följa upp och åtgärda problem med frånvaro, oavsett om de dyker upp tidigt eller sent, vilar på det vi kallar för huvudmannen. Det är en kommun eller en fristående skola som har ansvar för att se till att resultat och kvalitet håller en hög nivå i den svenska skolan. Staten har en viktig uppgift. Staten ska bidra till att säkerställa att detta verkligen kan ske, men en påminnelse är på sin plats att huvudansvaret ligger på de så kallade huvudmännen.

Vi är helt överens om att huvudmännen behöver stöd i detta viktiga arbete. Vi är också helt överens om att lärare, rektorer och elevhälsan behöver stöd. I mitt svar räknade jag upp en lång rad stödåtgärder som har kommit från regeringen. Många av dessa, vill jag tillägga, har ett starkt stöd i Sveriges riksdag. Den proposition som jag hänvisade till, Samling för skolan, har antagits av riksdagen och därmed fått stöd av bland andra de ledamöter som i dag ställer frågor.

Maria Stockhaus pekade på de enorma kostnader som kan uppstå i samhället om vi inte åtgärdar frånvaro från skolan och säkerställer att alla elever inte bara kommer till skolan utan också lär sig så mycket som de ska när de kommer dit. Jag kan verkligen skriva under på detta. Det är enorma samhällskostnader. Samtidigt tror jag att vi är överens om att vartenda barn som faller mellan stolarna och inte får det stöd han eller hon behöver för att kunna fullgöra sin skolgång är ett barn för mycket. Vi är också överens om att hur höga dessa kostnader än är kan inte allting mätas i pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi talar också om väldigt många barn och elever som får en olycklig barndom och ett mycket ansträngt liv på grund av svårigheter att klara skolan. Det är svårt även för deras föräldrar. Allt detta sammantaget leder till att det är en viktig uppgift att främja närvaro och motverka frånvaro. Det är en viktig uppgift för hela samhället. Denna uppgift vill regeringen göra allt för att stödja. Därför föreslås en lång katalog av stödåtgärder.

Jag vill i detta sammanhang också problematisera en aning när det gäller Maria Stockhaus andra fråga, den som handlar om varför regeringen inte har gett ett uppdrag till Skolverket att samla in nationell statistik på detta område.

Jag är själv mycket förtjust i statistik. Rent allmänt tycker jag att vi i vår skoldebatt ibland tittar för lite på stora uppföljningar och för mycket på anekdoter och egna erfarenheter. God statistik är helt nödvändig för en klok skolutveckling. Men i varje läge måste man förstås väga behovet av statistik mot behovet av att man satsar de ibland ganska knappa resurserna på åtgärder som handlar om att säkerställa att den fina lagstiftningen kan bli verklighet. Jag kommer därför alltid att vara mycket noga med att pröva förslag om ny statistik. Jag vet nämligen att varje statistikinsamling kan ha mycket goda effekter och kan ge mycket bra underlag till kommande beslut. Men den har också en baksida i form av kostnader för huvudmännen, lärarna och rektorerna. Det går inte en dag utan att jag träffar en lärare som klagar över för mycket administration, och administration är ofta baksidan av höga statistiska ambitioner.


Anf. 45 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Huvudmannens ansvar för detta är naturligtvis mycket stort. Men det finns tyvärr inga krav ens på att huvudmännen systematiskt ska följa upp frånvaron som kommer från deras skolor.

En undersökning från rapporten Skolans tomma stolar, som genomförts av Sifo på uppdrag av den ideella föreningen Prestationsprinsen, visar att bara drygt 50 procent av kommunerna samlar in eller får löpande statistik från grundskolorna gällande elevfrånvaro. Det duger helt enkelt inte.

Innan jag kom in i riksdagen var jag kommunalråd i Sollentuna med ansvar för skolan. Jag skäms att säga att vi under mina tolv år ganska sent, ordentligt och övergripande, började följa upp frånvaron i skolan. När vi fick vår första rapport var det en chock för oss alla politiker hur det verkligen såg ut och hur många elever i Sollentuna som faktiskt inte var i skolan. Och jag tror att de flesta ändå har en bild av att Sollentuna är en ganska välfungerande skolkommun. Att vi fick detta svart på vitt ledde till att vi sedan tog tag i denna fråga och gjorde omfattande insatser och krävde återrapportering om vad som hände. Detta arbete har återkommande följts upp varje år just för att det ska säkerställas att de åtgärder som vi sätter in i skolan faktiskt också får effekt.

Att följa upp insatser och se till att de får den effekt som man har önskat är en viktig del av ett systematiskt kvalitetsarbete. Och jag är rätt övertygad om att om Skolinspektionen granskade regeringens arbete för att främja närvaro och minska frånvaro skulle man få underkänt. Det är vällovligt att göra en massa insatser och att satsa en massa pengar. Men det är nästan på gränsen till oansvarigt om man sedan inte har möjlighet att följa upp om dessa åtgärder verkligen har gjort skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan förstå att man vill vara försiktig med att lägga på fler administrativa bördor på skolorna. Men här har vi skolor som redan i dag har en skyldighet att följa upp frånvaron. De allra flesta skolor har digitala system för det.

Det är rimligt att de huvudmän som i dag inte gör denna uppföljning på huvudmannanivå faktiskt gör det. Då innebär det att detta är en statistik som faktiskt redan finns tillgänglig. Det är ingenting som man behöver ha helt nya system för att samla in.

Jag undrar därför fortfarande: När tänker regeringen se till att vi får en nationell statistik, så att vi vet att de pengar som vi satsar från nationell nivå gör skillnad och så att vi faktiskt också kan se vilka kommuner och huvudmän som lyckas och hur vi kan lära oss av dessa exempel? Så länge det inte finns någon nationell statistik är det helt omöjligt att göra en sådan jämförelse.


Anf. 46 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag vill också tacka ministern för de svar som hon har gett här. Det är många åtgärder som har vidtagits, men jag tycker inte att de alltid fungerar eftersom problemen tyvärr fortfarande eskalerar.

Jag instämmer i att det är huvudmännen i skolan som har ansvaret. Men vi har också ett ansvar att se till att det fungerar, men det gör det bevisligen inte. Det fungerar förstås på olika sätt i olika skolor.

Jag delar också uppfattningen att elevhälsan har ett stort ansvar. Det ser också väldigt olika ut när det gäller hur elevhälsan runt om i landet fungerar. I till exempel Göteborg ska det vara maximalt 500 elever per sjuksköterska och 5 000 per läkare. Så är det egentligen inte i någon stadsdel i Göteborg. Det är förstås någonting som man måste se till att det fungerar. Det är kommunerna som har ansvar för detta. Men staten måste ge sådana förutsättningar att man har en tillräcklig budget så att det fungerar.

Utbildningen för lärare är förstås också någonting som jag tycker att vi ska se över. Det kommer vi att följa vidare, så att lärarna är förberedda när de kommer ut i skolan. Många studenter vittnar om att när de kommer ut på sin VFU blir de tyvärr ganska skrämda av hur det ser ut i skolan. Här tror jag att vi har en viktig roll att se till att undervisningen för lärare blir bättre.


Anf. 47 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Jag vill vända mig emot en del av det som sägs här från riksdagens talarstol. Vi vet en del om hur frånvaron ser ut i Sverige. Det finns andra sätt att följa upp det vid sidan av en stor och heltäckande nationell statistik.

Jag vill också betona att regeringen inte har fattat beslut om huruvida vi ska ge Skolverket i uppdrag att ta fram en sådan statistik eller inte. I mitt inlägg ville jag problematisera och visa att det inte alltid är så att pengarna gör bäst nytta genom att man lägger dem på att ta in mer statistik. Ibland kan det faktiskt vara så att pengarna gör mer nytta om de läggs på att utveckla metoder och arbeta praktiskt med de barn och elever som behöver stöd för att ha en högre närvaro i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också peka på det viktiga ansvar som huvudmannen har, och som finns uttryckt i skollag och förordningar. Det handlar om att via ett systematiskt kvalitetsarbete säkra att de bestämmelser som finns i våra olika styrdokument verkligen blir till kött i skolans vardag. Detta ansvar ligger på huvudmannen. Huvudmannen ska se till att det finns ett systematiskt kvalitetsarbete. Detta ansvar kan huvudmannen inte bortse från.

Även rektorn har ett tydligt ansvar. Regeringen har med riksdagens stöd förtydligat rektorns ansvar för att inte bara rapportera utan faktiskt också ta tag i problematisk frånvaro från ett tidigt stadium. Vi har gjort det på grundskolans område, men vi har också gjort det på gymnasieskolans område. Vi har gjort det eftersom vi vet att tidiga insatser är så avgörande. Jag antar att det också är dessa insikter som ligger bakom riksdagens resonemang när riksdagen klokt har ställt sig bakom regeringens förslag om en läsa-skriva-räkna-garanti. Också här vet vi att tidiga insatser är helt avgörande.

Vårdnadshavare har också ett ansvar. Vi har skolplikt i Sverige. Jag får, precis som säkert många ledamöter av riksdagen, ofta vittnesbörd från vårdnadshavare om hur svårt det är att uppfylla detta ansvar när skolgången inte fungerar.

Med stigande ålder har också barn och elever dessutom ett ansvar för att bidra till att skolgången blir så bra som möjligt både för dem själva och för deras kamrater. Att tillsammans säkerställa att skolan fungerar på ett sådant sätt att närvaron främjas är ett ansvar för oss alla.

Fru talman! Det har flera gånger nämnts här hur viktigt det är att det finns resurser avsatta för denna typ av verksamhet. Jag vill i detta sammanhang peka på de stora resurstillskott som har gjorts och fortsatt görs när det gäller vår viktiga elevhälsa. Elevhälsan har en mycket viktig roll i detta sammanhang. Där finns ofta en mycket professionell kompetens. Det är kompetens som vi hoppas ska kunna tas till vara ännu mer i skolan genom de stora satsningar som görs på speciallärare och specialpedagoger inom det stora lyft som pågår.

Men till syvende och sist sitter varje rektor i en ganska tuff prioriteringssituation. Här vill jag peka på det likvärdighetsbidrag som regeringen har arbetat med efter rekommendation från Skolkommissionen för att säkerställa att det finns resurser för rektorerna på våra skolor och att dessa resurser faktiskt, med stöd i skollagen, ges på ett sådant sätt att det blir mer resurser där behoven är som allra störst.

Fru talman! Jag är glad över att vi är eniga om behovet av insatser på detta område, och jag välkomnar de frågor som jag har fått. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna säkerställa att Sveriges elever får en riktigt bra skolgång, vilket de förtjänar.


Anf. 48 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Svensk skola får mycket pengar nu, och det har den fått även av tidigare regeringar. Jag tror att alla inser att det behövs mer resurser i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det oerhört viktigt att man följer upp hur pengarna används, så att vi får utväxling från de satsningar som faktiskt görs. Det finns nämligen utvärderingar som visar att det inte nödvändigtvis är pengarna som leder till bättre resultat utan att det som krävs är att man funderar över hur man använder pengarna. I dagsläget har vi alltså en regering som inte är intresserad av att följa upp frånvarostatistiken, och 50 procent av huvudmännen följer inte heller upp hur det står till med frånvaron. Det gör det svårt att på riksnivå eller lokal nivå veta om de insatser som görs för att minska frånvaron faktiskt får effekt.

Långvarig problematisk frånvaro kan ha många orsaker. Ofta handlar det om elever som inte får det stöd de behöver, och det kan även handla om mobbning. Det är väldigt viktigt att skolan nu får ett tydligare ansvar att utreda orsakerna. Det är en viktig start. Vi moderater har dock länge krävt att det ska in mer specialpedagogik och mer kunskap om elever med särskilda behov i den ordinarie lärarutbildningen. Detta saknas nämligen i ganska stor utsträckning, vilket de som går lärarutbildningen och de som är nyexaminerade vittnar om. De är helt enkelt inte förberedda för att ta emot dessa elever i klassrummen.

Tyvärr har regeringen inte tagit tag i frågan, trots att vi har tagit upp den ett antal gånger och ställt frågor om detta. Min fråga till statsrådet är därför: Varför vill inte regeringen se till att lärarna i sin grundutbildning får rätt kompetens att möta de här eleverna? Det är nämligen de som till slut blir hemmasittare när de inte får det stöd de behöver. Lärarna måste ha rätt kompetens.


Anf. 49 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Jag tackar än en gång Maria Stockhaus för frågan.

Den avslutande frågan i Maria Stockhaus inlägg behandlar ett område som min kollega Matilda Ernkrans ansvarar för, men jag hänvisar gärna återigen till den stora satsning som regeringen gör på ett specialpedagoglyft för lärare i den svenska skolan. Vi är helt överens om att vi behöver den kompetens som speciallärare och specialpedagoger besitter.

Fru talman! När jag lyssnar på den här debatten drar jag mig till minnes första gången jag besökte en finsk skola. Vi gjorde en noggrann genomgång av det framgångsrika finska systemet, där man säkerställer att barn och elever i behov av tidiga insatser också får dem. Vi började, som man alltid gör, med att jämföra de olika lagstiftningarna, och jag kunde snabbt konstatera att de stora skillnaderna inte låg i vilka lagstiftade krav som ställdes på lärare och rektorer i systemet. Den stora skillnaden låg i stället i hur arbetet bedrevs i vardagen.

Den svenska skolans resultat är beroende av det arbete som görs av lärare och rektorer, och vi som politiker har ett ansvar för att kratta manegen och se till att de får så goda förutsättningar som möjligt. Jag vill lägga min kraft på att säkerställa att lärare och rektorer faktiskt har de verktyg de behöver och att de har förutsättningar att använda dem snarare än på att ständigt vässa verktygen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2018/19:47 Åtgärder mot frånvaro

av Maria Stockhaus (M)

till Utbildningsminister Anna Ekström (S)

 

I december 2016 överlämnades utredningen Saknad om frånvaro i skolan till regeringen. I utredningen har utredaren kartlagt frånvaro men även kommit med ett antal förslag på åtgärder. Problematisk frånvaro, som innebär att elever inte får sin rätt till utbildning tillgodosedd, är ett allvarligt samhällsproblem. Problemet är inte nytt, men det saknas återkommande mätningar och en enhetlig definition av problemet.

Utredningen har identifierat följande primära problemområden:

– Det finns brister i skolans och elevhälsans närvarofrämjande arbete och i arbetet med att förebygga frånvaro. Arbetet inriktas främst på åtgärder när frånvaron väl är ett faktum.

– Det finns brister i närvaroregistrering, vilket innebär att frånvaro inte upptäcks eller upptäckts för sent.

– Det finns brister i uppföljning och analys av frånvaro, vilket leder till att man ofta reagerar för sent på frånvaro.

– Det finns en bristande kunskap om vad som främjar närvaro.

– Det förekommer brister i kartläggningen av orsakerna till frånvaro, vilket leder till att det finns risk för att rätt åtgärder inte vidtas.

– Det finns brister i samverkan mellan olika aktörer.

Skolor och kommuner rapporterar och följer upp frånvaro på olika sätt och med olika kvalitet och intervall. Det här innebär att resultaten för samtliga undersökningar som redovisar frånvaro till viss del är osäkra, men undersökningarna kan ändå användas för att ge indikationer på vilka områden och verksamheter som behöver utvecklas.

I propositionen Samling för skolan lades endast ett fåtal av utredningens förslag fram på riksdagens bord.

Mina frågor till utbildningsminister Anna Ekström blir:

 

  1. Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att elever med problematisk frånvaro kommer tillbaka till skolan och får den utbildning de har rätt till?
  2. Varför finns inte förslaget om nationell uppföljning med i propositionen?