Åtgärder mot social dumpning

Herr talman! Peter Hedberg har frågat mig om jag anser att social dumpning är ett problem och vilka åtgärder jag i så fall är beredd att vidta.

Social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera politikområden. Det handlar bland annat om bostads- och arbetsmarknadsfrågor och att kommunerna tolkar och tillämpar bosättningslagen på olika sätt.

Den förra regeringen tillsatte flera utredningar strax före valet 2022. En av dessa var utredningen Motverka social dumpning (dir. 2022:56). Regeringen har gjort en genomgång av samtliga pågående utredningar och vid en prioritering bland dessa beslutat att avsluta utredningen Motverka social dumpning. Även om denna utredning nu har lagts ned bedrivs annat arbete som har betydelse för frågan.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet utjämnar för skillnader i skattekraft och för kostnadsskillnader som bland annat beror på socioekonomiska faktorer, till exempel utbildnings- och inkomstnivå och vistelsetid i Sverige. Den parlamentariska kommittén En ändamålsenlig kommunalekonomisk utjämning (dir. 2022:36), som bland annat tittar på systemet för kostnadsutjämningen, har i uppdrag att analysera om det i tillräcklig grad kompenserar för socioekonomiska faktorer och ska vid behov föreslå ändringar.

Det pågår även andra statliga utredningar och myndighetsuppdrag som har anknytning till frågan om social dumpning. Länsstyrelserna har till exempel i uppdrag att stödja kommunerna i deras arbete med att förebygga avhysningar och motverka hemlöshet.

Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv (dir. 2022:93) ska föreslå åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelser av fastigheter i syfte att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och hindra att den svenska fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.

Regeringen avser vidare att se över bosättningsregelverket i enlighet med Tidöavtalet. Goda förutsättningar för mottagande i kommunerna är centralt för att integrationen av nyanlända ska fungera.

Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och kommer att fortsätta följa frågan.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag vill inledningsvis säga att jag naturligtvis delar statsrådets uppfattning att social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera politiska områden. Däremot uppfattade jag inte riktigt att statsrådet i sitt svar faktiskt svarade på min huvudsakliga fråga, nämligen om statsrådet anser att social dumpning faktiskt är ett problem.

Min hemkommun Kramfors var en av de första i landet att larma om problemen med social dumpning. Man märkte att det i kommunen plötsligt fanns många individer med sociala problem och individer vars etableringstid hade gått ut och att dessa nu sökte försörjningsstöd. Det framkom också att dessa människor hade blivit uppmanade att flytta från sin tidigare hemkommun med olika former av påtryckningar. Detta var något som också andra kommuner senare vittnade om i utredningar och kartläggningar.

Från Kramfors kommuns sida påbörjade man ett påverkansarbete för att uppmärksamma den dåvarande socialdemokratiska regeringen på detta fenomen. Det ledde senare till att Statskontoret kartlade dumpningen och konstaterade att den existerar i olika former.

Visst är en förklaring, som statsrådet anförde i sitt svar, att kommuner tolkar bosättningslagen olika. Men Statskontoret kom också fram till att andra grupper än nyanlända förekom, bland annat personer med missbruksproblematik.

Herr talman! Social dumpning innebär att företrädesvis rikare kommuner vältrar över kostnader på mer utsatta kommuner. Det är ett reellt problem. 2 miljoner kronor eller 4 miljoner kronor i ökade kostnader för socialförvaltningen i Kramfors eller Sandviken kan vara skillnaden mellan ett nollresultat eller att hamna på minus.

Jag vill samtidigt göra en markering. Det kommunala ekonomiska perspektivet är förstås viktigt. Men det är minst lika viktigt att peka på konsekvenserna för den enskilde. Socialtjänstlagen anger att insatser ska utgå från den enskildes behov och livssituation. Men beslut om insatserna ska inte tas över huvudet på den enskilde. Till exempel får en kommun inte tvinga personer som behöver bistånd att byta bostadsort.

Precis som de drabbade kommunerna har Statskontoret och den nu nedlagda utredningen konstaterat att den enskildes möjligheter till etablering på arbetsmarknaden försvåras. Dessutom blir det inte ett värdigt mottagande i eller en värdig flytt till den nya kommunen.

Det har inte sällan varit barnfamiljer som blivit förflyttade. Därmed finns också ett barnperspektiv att beakta. Hur påverkas barn av att ryckas upp och flyttas utan att det sker på ett korrekt och värdigt sätt?

Jag är, precis som många andra, besviken och upprörd över att utredningen om att motverka social dumpning har lagts ned. Jag får återkomma till det i kommande inlägg.

Jag vill backa till det jag sa inledningsvis. Jag uppfattar inte att jag har fått svar på min huvudsakliga fråga och ställer den därför igen. Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på såväl Eva Lindhs som Peter Hedbergs interpellationer i dag. Eva Lindh har tyvärr blivit sjuk.

Sedan flera år har vi mycket goda skäl att tro att kommuner i vårt land motverkar integrationen, kränker barns rättigheter och utsätter redan pressade kommuner för stora påfrestningar genom att helt enkelt dumpa människor som behöver samhälleliga insatser. Vi vet också att bristen på lämpliga bostäder är en mycket viktig faktor som driver vissa i allt väsentligt rika och välmående kommuner som är under borgerligt styre sedan decennier att agera på detta vis.

Kunskapen om dessa mycket allvarliga missförhållanden i vårt land skulle nu samlas i en statlig utredning. Därtill skulle förslag på åtgärder arbetas fram.

Utredningen som Erik Slottner och regeringen har lagt ned har hunnit inkomma med ett brev med anledning av regeringens beslut att avsluta utredningen om att motverka social dumpning. I brevet förklarar utredningssekretariatet att man givetvis inte har kunnat arbeta färdigt med sina reformförslag men att man ändå vill redovisa två föreslagna åtgärder.

Jag läser innantill ur brevet: Vi vill avsluta med att belysa två åtgärder som vi bedömer kan motverka social dumpning i närtid. Nummer 1 är krav i socialtjänstlagen på informationsöverlämning från sändande till mottagande kommun om en person med kommunala stödinsatser, även nyligen avslutade, flyttar från en kommun till en annan. Nummer 2 är att förtydliga vad som avses med skyldighet att efter anvisning ta emot nyanländ för bosättning i kommunen enligt lag 2016:38 om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. Det skulle bidra till en enhetlig tillämpning av bosättningslagen i enlighet med lagens intentioner samt motverka social dumpning.

Mina frågor till statsrådet blir: Är regeringen och statsrådet Erik Slottner beredda att föreslå dessa mycket konkreta förändringar? Om man är det, hur tänker statsrådet kring detta? Om man inte är det, varför?

Herr talman! Jag ska börja med att svara på Peter Hedbergs fråga. Ja, jag tycker att social dumpning är ett problem. Det är svårt att veta omfattningen. Det finns inte ett objektivt begrepp för vad som är social dumpning eller inte. Men vi vet ju att det förekommer. Det har vi sett kalla, hårda fakta på. Och det är ett problem.

Detta är en bred fråga med många dimensioner. Det erkänner också Hedberg här i talarstolen. Det finns en inneboende konflikt, nämligen att där det är gott om bostäder är det ofta ont om jobb, och möjligheterna till integration är sämre. Där det är ont om bostäder är möjligheterna att få jobb bättre, och integrationen går lättare.

Vi har inte kommunarrest. Man är fri. Etableringstiden går ut efter två år. Statens ansvar för ersättningar och Arbetsförmedlingens ansvar är på två år. En del kommuner har tolkat det som att deras ansvar också sträcker sig över två år. Vi kan inte förbjuda människor att bo kvar i den kommun de blivit anvisade till. Man har möjlighet att flytta dit det kanske finns bostäder och man av andra orsaker vill bo. Det är en bred fråga.

Det finns flera uppdrag i Tidöavtalet som relaterar till detta och som har med bosättningslagen att göra. Bland annat nämns tre år som någon form av nationellt uppdrag för kommunerna att kunna erbjuda boende. Vi får se var det landar. Uppdragen ska utredas. Efter utredning och sedvanlig remisshantering får regeringen se vad vi landar i.

Jag noterar de två förslagen från utredningen, som ändå hann jobba ett tag. Jag har träffat utredaren och sekretariatet på ett möte och har fått ta emot den information och det material som de gjort hittills. Jag kan inte uttala mig om de två förslagen i dag. Det ligger inte ens på mitt bord. Förslagen som lästes upp berör andra statsråd. Men det är naturligtvis intressant att ta del av och att överväga förslagen. De skulle kanske innebära och leda till större nationell likvärdighet, vilket brukar vara en önskvärd ambition inom andra områden.

När det gäller skatteutjämningskommittén förstår jag naturligtvis att ekonomisk kompensation är en viktig fråga för kommunerna som drabbas av detta, även om jag också förstår att frågan är bredare än bara ekonomisk kompensation och den ekonomiska konsekvensen för kommunerna. Jag tycker att det är bra att skatteutjämningskommittén har i uppdrag att se om de socioekonomiska faktorerna spelar en tillräckligt stor roll i kostnadsutjämningen. Om de inte gör det ska man återkomma med förslag på mer åtgärder. Det har också bäring på frågan.

Det ska också sägas att migrationen till Sverige är betydligt mindre nu än när bosättningslagen sjösattes. Orsaken till att bosättningslagen skapades var att vi hade väldigt stor migration till Sverige. Den har sjunkit nu. Jag tror därför att problemen med social dumpning av den anledningen kommer att minska ganska rejält framöver. Kommuner med bostadsbrist kommer att ha större möjligheter att erbjuda bostad till de människorna också på längre sikt. Frågans aktualitet kommer förhoppningsvis att minska.

Det är också viktigt att betona att jag har löpande dialoger med både SKR och enskilda kommuner. Där lyfts bland annat den här frågan upp. Det är också ett sätt att jobba med frågan. Jag tror nämligen att den också måste hanteras genom bilaterala möten mellan kommuner.

Herr talman! Statsrådet säger nu tydligt att social dumpning är ett problem. Det är glädjande. Men jag har också hört statsrådet använda formuleringen att vi inte har kommunarrest i Sverige. Det tror jag inte att någon har påstått heller.

Jag vet inte om vi ska ägna oss åt någon sorts seminarieövning om begreppet, men vi kan gå till det som den nu nedlagda utredningen sa om hur man definierade social dumpning: som kommunalt agerande som syftar till att personer som är i behov av kommunala stödinsatser ska flytta till en annan kommun utan att personen själv uttryckt en tydlig vilja att flytta.

Det är just frågan om frivillighet eller ofrivillighet som är kärnan i social dumpning. I kommuner som Kramfors, återigen, har personer som kommit till kommunen ofta berättat att de utsatts för påtryckningar från sin tidigare hemkommun. De har i princip blivit tillsagda att de inte kommer att få fortsatt försörjningsstöd om de inte åker.

Frivilligheten kan alltså verkligen diskuteras. Det är tråkigt att utredningen inte hann arbeta mer än drygt ett halvår, men som statsrådet också tar upp hann den ändå lyfta fram flera allvarliga konsekvenser för både kommuner och enskilda.

Jag förvånas väl delvis över ryckigheten i statsrådets agerande gällande detta. I november uttryckte statsrådet i en intervju i Dagens Samhälle att det var bra att frågan utreddes och att man ville se mer fakta på bordet. Men en månad senare lade man ned utredningen.

Vi har redan otaliga vittnesmål från kommuner och en väldigt bra kartläggning från Statskontoret. Vad gäller utredningen av utjämningssystemsfrågan och att den ska lösa problemet med social dumpning - inte helt, det förstår jag att statsrådet inte menar, men delvis - är jag tveksam, av två skäl. Jag tror att det kommer att vara väldigt svårt att träffsäkert beräkna hur social dumpning faktiskt slår, eftersom antalet fall kan variera från år till år och kommuner kan drabbas olika.

Sedan vet jag inte om jag tycker att det är särskilt bra att man i praktiken, inom ramen för systemet, på något sätt godkänner eller institutionaliserar rätten att åsidosätta socialtjänstlagen. Jag tycker att det är lite problematiskt därför att jag i grunden tror att jag och statsrådet är överens om att det är viktigt med bra etablering på arbetsmarknaden för både personer med sociala problem som hemlöshet och missbruk och personer som nyligen kommit till Sverige.

Utifrån det uppdrag utredningen hade tycker jag att det blir konstigt att lägga ned den. Den skulle till exempel främja samverkan och erfarenhetsutbyte mellan berörda aktörer i syfte att skapa varaktiga samarbetsformer. Det var väl delvis vad statsrådet efterlyste, till exempel dialog mellan kommuner? Där hade kanske utredningen kunnat bidra. Jag hoppas verkligen att det statsrådet säger om att se över bosättningslagen på något sätt kan innefatta det som den nu nedlagda utredningen tog upp och inte bara de delar som finns i Tidöavtalet.

Avslutningsvis vill jag säga att det behövs tydliga besked från regeringen i den här frågan. Om den nu nedlagda utredningen inte höll måttet blir min fråga till statsrådet vilka konkreta initiativ han tänker ta för att säkerställa att faktabasen som efterfrågas faktiskt kommer till. Är statsrådet beredd att gå vidare med konkret lagstiftning gällande just denna problematik, alltså inte inom ramen för andra - kanske mer perifera - system?

Herr talman! Tack till statsrådet och interpellanten! Jag ska fatta mig ganska kort. Jag har med stort intresse tagit del av en hel del av materialet som den nu nedlagda utredningen arbetat fram.

I Sandvikens kommun har under 2022 minst 43 familjer dumpats av sju Stockholmskommuner. Syndarnas namn är Lidingö, Järfälla, Nacka, Sundbyberg, Upplands Väsby, Värmdö, Stockholm och Täby. Det handlar alltså om 43 familjer - ofta unga, ensamstående flerbarnsmödrar från Demokratiska republiken Kongo som kommit till Sverige som kvotflyktingar. Jag utgår från att Erik Slottner och jag lätt kan enas om att vi inte vill byta livsöde med någon av dessa familjer.

Jag läser innantill vad Sandvikens kommunföreträdare har haft att säga till den nu nedlagda statliga utredningen:

Barnen är särskilt utsatta. Eftersom hushållen ofta bara dyker upp är kommunen oförberedd. Inget av hushållen med skolbarn har sökt plats på skola före flytten, utan alla har sökt när de redan har flyttat. Detta leder till att det inte finns någon tid för förberedelse. Kommunen har under 2022 behövt ordna plats i skola och förskola för nästan 100 barn. Det är en utmaning. Grundskolan har arbetat hårt med att kunna erbjuda skolplats till alla barn. Kommunen har behövt lösa platser genom överinskrivning. Konsekvensen har blivit att syskon placeras på olika skolor - ibland tre olika - vilket innebär en logistisk utmaning för den inflyttade familjen. Detta i sin tur kan leda till att barnen får hög frånvaro, då logistiken blir övermäktig för en ensamstående förälder som är kvotflykting från Kongo.

Jag tackar statsrådet för diskussionen, accepterar att detta är en komplex frågeställning och uppmanar honom och regeringen att vidta omedelbara och kraftfulla åtgärder mot social dumpning. För ett parti som kanske kan tänka sig att förstatliga hela sjukvården borde det vara möjligt att tänka sig lite mer av tydlig, statlig styrning på detta område.

Herr talman! Först vill jag svara på Peter Hedbergs fråga. Tidningsintervjuer som ska handla om ett ämne kan ibland breddas lite; jag ska inte säga att de spårar ur. Då svarar man på de frågor man får från journalisten. Jag är väl medveten om definitionen av social dumpning, men den aktuella intervjun var något bredare. Därför ville jag betona att det inte alltid kan vara ett problem att människor fem år efter etableringen bor i en annan kommun än den de etablerade sig i. Det kan ju ha många olika orsaker. Jag tycker dock inte att social dumpning är en bra orsak till att man byter kommun.

Peter Hedberg ställde också en del frågor till mig om jag var beredd att genomföra den ena åtgärden efter den andra. Jag talar nu för hela regeringen och kan inte lägga ord i munnen på andra statsråd. De förslag som nämnts här är propositioner och utredningar som i så fall skulle läggas av andra statsråd, och därför kan inte jag stå här och säga att det är saker regeringen vill göra.

Det är dock väldigt bra om det kommer konkreta förslag, bland annat från dem som lett utredningen om social dumpning. Om de har konkreta och intressanta förslag tycker jag att vi åtminstone ska lyssna på dem, se om det är någonting man kan gå vidare med och analysera om förslagen kan bidra till en bättre ordning. Det är jag absolut beredd att göra.

Vi ska jobba vidare med denna fråga. Jag vill betona hur viktigt det är att inte bara regeringen har en dialog med kommunerna, utan att kommunerna har en dialog med varandra. Jag läste en artikel i tidningen som Peter Hedberg nämnde där en kommunrepresentant sa att de hade haft problem med social dumpning, men att de upphörde efter det att man ringt upp den kommun som skickat dit många av sina invånare.

Jag säger inte att det alltid är så lätt för alla kommuner, men det visar ändå på något av hur viktigt det är med mellanmänskliga kontakter. Man behöver inte alltid gå via regering, utredare och lagförslag utan kan också lyfta på luren, ringa varandra och diskutera problemet. Kanske är det då så att en kommunrepresentant lyssnar. I det här fallet gick det tydligen bra. Det kanske kan inspirera kommuner som är drabbade och som inte har gjort detta.

Jag tror, som jag nämnde i mitt förra inlägg, att i takt med att migrationen minskar kommer det här problemet också att börja ebba ut. Men regeringen kommer som sagt att fortsätta jobba med frågan.

Herr talman! Som statsrådet säkert förstår tycker jag fortfarande att det är väldigt tråkigt att utredningen har lagts ned. Om den hade fått fullfölja sitt uppdrag hade den kunnat peka på konkreta åtgärder som vi hade kunnat vidta i närtid och på längre sikt.

Det kan förvisso mycket väl vara så som statsrådet säger att kommuner behöver tala mer med varandra. Men om 58 hushåll har dumpats eller förflyttats till en enskild kommun kan det i sig innebära ett omfattande arbete för den mottagande kommunen. Jag tycker att det hade varit önskvärt att gå vidare med och titta mer på det som utredningen började komma fram till vad gäller ökade krav i socialtjänstlagen.

Statsrådet är säkert medveten om att vi kommer att bevaka frågan och förhoppningsvis även kommer att kunna ha en fortsatt diskussion med honom. Jag är ganska säker på att kommunerna inte heller kommer att lägga ned sin bevakning av frågan.

Jag ser fram emot fortsatta diskussioner och hoppas att regeringen kommer att leverera något slags resultat. Om den inte gör det får vi kanske ses i kammaren igen för en lite friskare och spänstigare debatt än vad vi haft i dag. Jag tackar ändå statsrådet för en bra diskussion.

Herr talman! Jag tackar Peter Hedberg för det sista inlägget. Jag välkomnar naturligtvis alla ledamöter att ställa både interpellationer och frågor till mig och pressa mig i diverse frågor. Vi lär få återkomma i just denna fråga.

Regeringen har ju inte suttit jättelänge. Men vi har tagit initiativ i många frågor som ligger i den mycket stora portfölj som jag har som civilminister. Vi lär också få återkomma om insatser mot social dumpning.

Jag tackar Peter Hedberg och Markus Kallifatides för en mycket givande debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.