Bärgning av gifttunnor i Bottenhavet

Interpellationsdebatt 14 februari 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 1 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Svar på interpellationer

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vilka regeringsuppdrag som har getts till ansvariga myndigheter för att påbörja ett arbete med att ta upp och identifiera gifttunnorna i Östersjön. Lars Beckman frågar också om regeringen i regleringsbrev har instruerat ansvariga myndigheter att påbörja ett arbete med att ta upp de gifttunnor som har identifierats. Lars Beckman har återigen frågat mig vad det beräknas kosta att ta upp gifttunnorna i Östersjön samt vilken budget regeringen har avsatt för detta år 2020.

Även Jörgen Berglund har frågor om bärgning av de gifttunnor som dumpats utanför Sundsvall och Gotland. Jörgen Berglund frågar om det i regleringsbreven för 2020 finns uppdrag att påbörja arbetet för att ta upp gifttunnorna och varför arbetet inte kan påbörjas trots att frågan om betalningsansvar inte är uppklarad. Jörgen Berglund har slutligen frågat mig om jag delar hans oro för gifttunnorna och i så fall när arbetet beräknas vara klart.

Eftersom frågorna rör de dumpade gifttunnorna utanför Sundsvall och Gotland ger jag här ett samlat svar.

Fru talman! Att jag delar riksdagsledamöternas oro för miljögifter i våra hav och vatten råder det inget tvivel om. Kvicksilver är dessutom ett av de farligaste miljögifterna. Att sanera förorenade områden från miljögifter är en viktig fråga för regeringen, vilket vi har visat tydligt. Anslaget har aldrig varit så stort som det är i dag och uppgår till totalt nästan 900 miljoner kronor jämfört med drygt 400 miljoner kronor 2014.

Jag vill återigen påminna om att för budgetåret 2019 beslutade riksdagen att anvisa 100 miljoner kronor mindre till anslaget jämfört med det som regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2019. På regeringens förslag förstärktes därefter anslaget i vårändringsbudgeten för 2019.

I Naturvårdsverkets regleringsbrev för 2020 framgår att minst 100 miljoner kronor ska användas för sanering av miljögifter för minskad spridning i hav och vatten, särskilt för sanering av förorenade sediment.

En grundläggande princip inom miljörätten är att förorenaren betalar. Den som orsakat föroreningarna, eller i vissa fall den som äger en fastighet, ska därför enligt miljöbalken stå för kostnaderna för undersökning och efterbehandling. Det statliga bidraget för sanering av förorenade områden är till för insatser där det inte finns någon som kan hållas ansvarig för att betala hela eller delar av insatsen.

Jag vill i detta sammanhang därför understryka vikten av att vi hanterar våra gamla miljöskulder på ett ansvarsfullt sätt för att minska risker för människan och miljön. För att det statliga bidraget ska användas effektivt fördelar myndigheterna medel efter en nationell plan för att se till att de områden som utgör störst risk blir åtgärdade först.

Eftersom anslaget aldrig kommer att kunna hantera alla Sveriges förorenade områden är det viktigt att en ansvarsutredning alltid görs så att förorenaren betalar i de fall där det går. Länsstyrelsen i Västernorrlands län arbetar fortfarande för att fastställa det miljörättsliga ansvaret för de dumpade tunnorna.

Ledamöterna lyfter att Länsstyrelsen i Västernorrlands län skriver att de dumpade gifttunnorna "kan utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön". Problemet är att över 1 000 av de riskklassade förorenade områdena runt om i landet kan utgöra en mycket stor risk för människa och miljö och behöver åtgärdas.

Trots ökade medel för sanering av förorenade områden undviker vi därför inte behovet av prioritering. Alla länsstyrelser prioriterar därför de mest förorenade områdena i länet, och enligt Länsstyrelsen i Västernorrlands läns nyligen uppdaterade lista finns de dumpade gifttunnorna på plats 8. Enligt länsstyrelsen finns det alltså andra prioriterade områden med stor risk för människa och miljö att åtgärda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag redogjorde för i höstas har regeringen inga beräkningar på vad det skulle kosta att ta upp de dumpade gifttunnorna eller någon tidsplan för arbetet, eftersom det krävs ytterligare undersökningar för att kunna besluta om vad som är den mest lämpliga åtgärden, vilket påverkar både kostnader och tidsplan.

Regeringen beslutade under 2019 om ett regeringsuppdrag till flera myndigheter som tar ett större grepp om föroreningarna i Sveriges hav och vatten. Uppdraget syftar till att bland annat öka kunskapen om utbredningen av förorenade sediment i våra hav och vatten för en bättre nationell överblick. Uppdraget omfattar också risker för att miljögifter sprids och vilka åtgärdsalternativ som lämpar sig bäst.

Sveriges geologiska undersökning bidrar i regeringsuppdraget bland annat genom att kartlägga förorenade sedimentområden med sitt undersökningsfartyg. Detta uppdrag kan på så vis bidra till bättre kunskap om de dumpade gifttunnorna.


Anf. 2 Lars Beckman (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är ganska säker på att de som har följt samhällsdebatten de senaste åren har sett ministerns och regeringens engagemang mot sugrör av plast. Det har varit klädskam, och regeringen har pratat om andra frågor. Dock har det talats väldigt lite om de 23 000 dumpade gifttunnor som finns mellan Sundsvall och Gotland. Dessa 23 000 dumpade gifttunnor som finns mellan Sundsvall och Gotland innehåller 10 ton kvicksilver.

Jag kan försäkra statsrådet att vi är helt överens om att det är ett problem att det finns 10 ton kvicksilver i Östersjön. Det är ett av världens farligaste gifter som naturligtvis måste plockas upp.

Jag noterar att en forskare och professor i analytisk kemi på Mittuniversitetet säger så här till SVT Västernorrland: "Jag tycker att man ska överväga att bärga tunnorna." Han fortsätter: "Det är ändå åtta-nio ton kvicksilver som riskerar att komma ut i miljön."

Fakta är att av dessa 23 000 gifttunnor har man identifierat ungefär 3 000. Det är alltså 20 000 tunnor, fru talman, som vi inte ens vet var de är. Det finns 20 000 gifttunnor i Östersjön med 10 ton kvicksilver, men vi vet inte var de är! Det här är miljöpolitik på riktigt, fru talman. Det här är miljöpolitik på riktigt!

Jag kan också lugna statsrådet med, och hon vet naturligtvis om detta, att vi moderater i vår skuggbudget för 2020 avsatt mer pengar än regeringen, eftersom vi tycker att den här frågan är så viktig.

Vi har avsatt mer pengar, för vi moderater prioriterar nämligen det som är viktigt. Vi lyssnar på forskarna. Varje sekund som jag och statsrådet står här i kammaren vittrar betongtunnorna sönder, och vi riskerar att få ut 10 ton kvicksilver i Östersjön.

Min slutsats och även forskarnas slutsats är naturligtvis att vi måste ta hand om det här. Vi måste få upp tunnorna. Vi måste identifiera var de är. Det är därför jag och Jörgen Berglund ställer dessa frågor i dagens interpellationsdebatt.

Vilket engagemang har regeringen? Ligger ministern sömnlös om natten för att det finns risk att det kommer ut 10 ton kvicksilver i Östersjön?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man låg sömnlös om natten över detta hade man beordrat myndigheten i ett regleringsbrev att identifiera var de 20 000 tunnorna är. Ett specifikt uppdrag: Identifiera var 20 000 tunnor med kvicksilver är så att vi får reda på det! Gör man inte det tar man inte frågan på tillräckligt stort allvar.

Jag välkomnar det regeringsuppdrag som kom efter vår förra interpellationsdebatt, där man säger till myndigheten att den ska försöka identifiera föroreningar. Men min interpellation handlar om de 20 000 gifttunnor som vi inte vet var de är och om de 10 ton kvicksilver som riskerar att åka ut i Östersjön och förorena havet, förstöra badplatser och göra så att fisken inte går att äta. Det är de 20 000 gifttunnorna som jag har tagit upp i den här interpellationen, och jag tycker att är man miljöminister ska man faktiskt prioritera det som är viktigt. Vi ska gå först, och då måste vi naturligtvis ta upp det här ur vattnet så att vi inte får en stor miljöskandal.


Anf. 3 Jörgen Berglund (M)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Nu är det andra gången jag står här och diskuterar de 23 000 gifttunnorna i Bottenhavet med Isabella Lövin. Det verkar inte som om det kommer att bli sista gången heller, inte med tanke på de svar jag hittills fått.

Jag kan redan nu avslöja att jag regelbundet kommer att ta upp denna viktiga och angelägna fråga här i kammaren tills den är löst. Tunnorna och giftet ska upp ur vattnet, punkt! När det är klart är mitt uppdrag i denna fråga klart, men inte en sekund tidigare.

Fru talman! Jag tror att statsrådet i grund och botten delar min oro över de 23 000 tunnorna fyllda med livsfarligt kvicksilver. Jag tror också att statsrådet i grund och botten förstår hur farliga dessa tunnor är för havsmiljön och allt levande däri och i förlängningen också för oss människor eftersom kvicksilver anrikas i ekosystemet med stora konsekvenser för bland annat fortplantningsförmågan.

Det som skiljer mig och statsrådet åt är att jag vill göra någonting åt detta, och det snarast, medan miljö- och klimatminister Isabella Lövin vill vänta och se. Statsrådet vill vänta och se, på vad undrar jag och många med mig. Strategin att vänta och se har nu hållit på i flera decennier. Det enda resultatet är att vattnet har ätit sig in i tunnorna.

Fru talman! Vänta-och-se-strategin måste få ett slut. Den måste ersättas med verklig handling, för att vänta och se löser inte problemet. Det är just handling jag efterlyser från statsrådet - inte oro, för orolig tror jag att hon är. Men det går inte att komma ifrån att det är regeringen och Isabella Lövin som kan agera. Det är regeringen och Isabella Lövin som har makten i sin hand. Med makt följer också ansvar - stort ansvar. Just nu vilar ansvaret för att få upp dessa 23 000 tunnor med kvicksilver på klimat- och miljöminister Isabella Lövin. Jag skulle uppskatta om hon kunde säga något om tidsplanen, för jag och många med mig väntar på det svaret.

Fru talman! Jag blev faktiskt lite glad när jag läste statsrådets skriftliga svar på mina frågor, då det framgår att regeringen har gett flera myndigheter i uppdrag att öka kunskapen om förorenade vatten och hav. Det tycker jag är bra. Jag ser det också som att regeringen och statsrådet som sig bör lyssnar på vad som sägs i denna kammare. Tyvärr står det inget om gifttunnorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mer kritisk är jag fortfarande till att statsrådet har fastnat i ansvarsfrågan. Den är viktig och ska fullföljas. Ansvariga bolag ska betala om ansvar går att fastställa och utkräva. Men varför kan inte tunnorna tas upp innan ansvarsfrågan är löst? Jag hävdar att det dessutom skulle bli lättare att faktiskt få betalt av ansvariga bolag om de vet vad det kommer att kosta. Tiden talar emot oss. För varje dag som går rostar tunnorna lite mer - om de inte redan har rostat sönder.

Jag vill påminna statsrådet om de fakta vi har om hur ansvarsutkrävandet ser ut. Enligt en redovisning från Länsstyrelsen i Västernorrlands län har man sanerat mark och vatten för 682 miljoner kronor. Av det har skattebetalarna stått för 90 procent. Mindre än 10 procent av totalt 682 miljoner har bekostats av ansvariga bolag. Vi kan tycka att det är tråkigt och fel, men det är fakta.

Fru talman! Jag hoppas att jag i denna svarsomgång får svar på mina frågor. Varför kan inte tunnorna tas upp även om ansvarsfrågan inte är löst? När kommer regeringen att ge ansvariga myndigheter i uppdrag att se till att tunnorna med kvicksilver kommer upp?


Anf. 4 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Tack, ledamöterna från Moderaterna, för de viktiga frågorna om de gamla miljöskulder som vi har runt om i vårt land!

Jag delar naturligtvis upprördheten över att man en gång i tiden tillät dumpning av kvicksilver i vårt hav. Till att börja med dumpade man på internationellt vatten, men när det var för långt att färdas dumpade man med öppna ögon i Bottenviken. Det är en miljöskandal i sig. I dag vet vi tack och lov bättre.

Tyvärr måste vi lyfta blicken från just dessa gifttunnor och konstatera hur läget ser ut i Sverige i övrigt.

Vi har alltså 26 000 riskklassade områden i Sverige. Av dem är drygt 1 000 områden klassade som mycket stor risk för människa och miljö, riskklass 1. Ett av dessa tusen områden gäller gifttunnorna.

Av de drygt 1 000 områden som utgör störst risk finns ca 100 i Västernorrlands och Gävleborgs län. Gifttunnorna, som regeringen har gett uppdrag om att kartlägga och åtgärda bland andra förorenade områden, är placerade på plats åtta tillsammans med tre andra förorenade områden på Västernorrlands läns lista över de mest prioriterade områdena.

Här måste jag tyvärr rikta ledamöternas uppmärksamhet mot Essvik-Nyhamns industriområde, som ju är ett oerhört farligt område. I ett reportage på SVT kan man se graffiti på väggar och på rostiga tunnor som ligger ute i naturen. Ungdomar har alltså vistats i området. Hundägare går förbi; hundar riskerar att komma in även om det nu är avspärrat. Det är direkt hälsofarligt att vara i detta område. Man kan andas in farliga miljögifter, exempelvis dioxin, arsenik, PCB, bly och asbest. Det är detta som prioriteras av länsstyrelsen för närvarande.

I Gävleborgs län har vi Håstaholmen i Hudiksvall, där tidigare sågverk har resulterat i att markens sediment och grundvatten - grundvatten, vill jag framhålla - har förorenats av främst PAH, tungmetaller och dioxiner. Det finns mycket stor risk för spridning ut i Östersjön. Här har man fått delvis statlig finansiering för sanering av förorenade sediment.

Det finns alltså tusen klass 1-områden i Sverige. Därför vill jag återigen understryka hur viktigt det är med principen att förorenaren betalar. Staten kan inte gå in och bekosta sanering av alla dessa tusen områden, hur gärna vi än vill. Det är inte att hushålla med skattebetalarnas pengar. Därför måste vi ändå följa det som länsstyrelsen bedömer är det mest farliga för människor och miljö och ta oss an det i den prioriteringsordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är knappast så att vi har ministerstyre i det här landet och att det är en minister som ska peka ut ett specifikt förorenat område och anslå medel för det därför att det finns aktiva ledamöter i riksdagen som frågar om just det området, när vi har 999 andra riskklass 1-områden i Sverige. Det överlåter jag till våra myndigheter.

Jag konstaterar också återigen att när Moderaterna fick ändra riksdagens budget tog man bort 100 miljoner kronor från anslaget.


Anf. 5 Lars Beckman (M)

Fru talman! Låt mig återigen påminna statsrådet om att Moderaterna i vår budget för 2020 anslår mer pengar än regeringen för att identifiera och ta upp gifterna i havet, så har vi rett ut det.

Fru talman! Det verkar som att statsrådet i vart fall är medveten om att det finns kraftigt förorenade områden i Sverige - det gläder mig! Tänk om vi hade sett samma engagemang från regeringen i denna fråga som när det gäller det införande av skatt på plastpåsar som sker den 1 mars! Det är inte att undra på att regeringens politik inte har så stort förtroende hos svenska folket, för svenska folket vet att man ska motverka det som är farligt. Det blir närmast ett hån mot svenska folket när man hör statsrådet vara medveten om de föroreningar som finns, samtidigt som man inför en ren fiskal avgift i form av skatt på plastpåsar.

Men vad säger då forskarna och experterna om gifttunnorna? Det kan man läsa på SVT Västernorrlands hemsida: "Undersökningar visar att tunnornas plåthölje rostat sönder och att innehållet vittrar och att det miljöfarliga innehållet sprids och kan tas upp av fisk [.]

1976 fick en fiskare upp ett betongblock i sin trål. Plåtkärlet var helt bortrostat. Betongklumpen skickades till Naturvårdsverkets dåvarande specialanalytiska laboratorium för kontroll.

Laboratorieförsök visade att det läckte kvicksilverklorid från katalysatorbetongmassan till omgivande vatten. Försök i akvarium visade också på ett icke obetydligt läckage av kvicksilver som togs upp av fisk."

Fru talman! Detta är på riktigt. Det ligger 8, 9, 10 ton kvicksilver dumpade mellan Sundsvall och Gotland, som måste upp ur vattnet, enligt en av Sveriges ledande forskare.

Jag saknar regeringens handlingskraft och initiativförmåga på detta område - att man visar vägen och visar att Sverige går före och tar miljöfrågorna på allvar. Man kan resa jorden runt till andra länder och försöka peka finger åt dem eller vad man nu vill göra, men man kanske ska börja i sitt eget land.

För någon vecka sedan, fru talman, hade jag en interpellationsdebatt här om omställning av fordonsflottan, där jag konstaterade att staten inte är något föredöme. Man köpte in mindre än 2 procent elbilar till sin egen verksamhet. Då sa ansvarigt statsråd Isabella Lövin att man i Jämtland har fler elbilar per capita än man har i Stockholm. Detta går att läsa i protokollet. I går kom Riksrevisionen med en omfattande rapport som visade att stödet till elbilar har gått till just Stockholms innerstad och storstäderna i Sverige. Så är det med Miljöpartiet: Man har en retorik, och så finns det en verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som min kollega Jörgen Berglund säger kommer vi att fortsätta debattera denna fråga till dess att ministern tar den på allvar och regeringen agerar. Regeringen har nämligen hela makten att styra Sverige. Vi har inte en viljelös regering som inte kan göra saker. Regeringen kan i regleringsbrev tala om för sina myndigheter hur de ska göra. Det är just den initiativförmågan vi saknar - att i regleringsbrev tala om att man ska identifiera var de 20 000 gifttunnorna finns.

Regeringen äger hela makten att styra sina myndigheter, tack och lov. Annars hade vi inte haft demokrati, och annars hade inte väljarna kunnat utvärdera regeringen. Jag tycker att denna fråga förtjänar att tas på allvar även av regeringen.


Anf. 6 Jörgen Berglund (M)

Fru talman! Ytterligare en aspekt på de 23 000 tunnorna med kvicksilver är att det finns nya vittnesuppgifter om att en del av dessa tunnor kan ha dumpats mycket närmare land än man tidigare trott. Draghällans fyr ligger bara en liten bit utanför centrala Sundsvall och har pekats ut som en sådan plats. Draghällans fyr ligger väldigt nära flera populära badstränder, både på fastlandet och på ön Alnö. Soliga sommardagar badar tusentals Sundsvallsbor och turister längs med kustbandet.

Vad har då detta med kvicksilver att göra? Någon kanske invänder att myndigheterna väl ändå har koll på om badvattnet är påverkat. Svaret på den frågan är nej. De prover som tas av vattenkvalitet testar förekomsten av tarmbakterier och alger, inte tungmetaller. Men andra ord vet ingen i dag om badvattnet faktiskt är påverkat. Som vi hörde tidigare har det också hänt att man tagit upp tunnor som bevisligen har rostat sönder.

Kan klimat- och miljöminister Isabella Lövin säga att hon vet att dessa gifttunnor inte påverkar badvattnet utanför Sundsvall? Kan Isabella Lövin lova alla barnfamiljer att hon vet att tunnorna inte läckt ut kvicksilver? Det kanske är överflödigt att säga, men att bada i vatten med höga halter av kvicksilver är inte att rekommendera. Jag vill inte med detta på något sätt skrämma människor utan mer belysa att dessa 23 000 tunnor med kvicksilver kan få stora konsekvenser, som vi tidigare kanske inte sett, om de inte tas upp.

Fru talman! Det är som klimat- och miljöminister Isabella Lövin säger: Det finns fler områden som är värre utsatta. Men det är inte en orsak att inte agera i detta fall; det tycker inte jag. Fiberbankar har nämnts. De är, om jag förstått saken rätt, både mer och mindre komplicerade att åtgärda men inte alltid lika tidskritiska.

Dagens Nyheter rapporterade i november i fjol om ett vattenverk i Tullinge som fick stänga för att en gymnasieelev hittat höga halter av föroreningen PFOS. Av Stockholms läns högriskklassade föroreningsobjekt ligger 15 i vattenskyddsområden. Tullingeverket och vattentäkten som stängde var inte nummer ett på länsstyrelsens lista.

I Sundsvall, kan jag tillägga, tas inte vattnet från havet, tack och lov. Men med tanke på att vi inte ens vet var merparten av tunnorna befinner sig kan vi inte heller veta om de ligger i närheten av några kustkommuner som faktiskt använder havsvatten som dricksvatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle därför vilja veta om klimat- och miljöminister Isabella Lövin kan säga att badvattnet utanför Sundsvall inte innehåller kvicksilver från gifttunnorna. Kan Isabella Lövin säga att länsstyrelserna har koll på alla aspekter av sina prioriteringar? Uppenbarligen kan ju en gymnasieelevs kemiarbete kasta om prioriteringarna. Tack och lov för den elevens upptäckt! Den ledde också till att vattenverket stängde.


Anf. 7 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Jag vill verkligen understryka att sedan regeringen, där Miljöpartiet ingår, tillträdde har vi mer än fördubblat anslaget för att åtgärda förorenade områden i Sverige. När vi tillträdde var det 400 miljoner; nu är det 900 miljoner. När Kristdemokraterna och Moderaterna röstade igenom sin budget för 2019 tog man bort 100 miljoner från det anslaget. Nu säger Moderaterna att man lägger till - fint! Sent ska syndaren vakna, kan jag säga.

Vi har också gett ett uppdrag att kartlägga utbredningen av förorenade sedimentområden i Sverige. Detta gjorde inte alliansregeringen. Vi avsätter i år 27 miljoner kronor för genomförandet av det uppdraget och för att ta ett större grepp om föroreningarna i vatten. Detta kan särskilt bidra till att ännu inte lokaliserade tunnor kan hittas. Vi har också ökat öronmärkningen av medel för att hantera problemen med förorenade sediment och minska spridningen av miljögifter i hav och vatten till minst 100 miljoner kronor för 2020.

Men detta betyder inte att staten har möjlighet att fullt ut bekosta alla de tusen klass 1-klassade förorenade områden som finns i hela vårt land. Jag är ärligt talat väldigt bekymrad och förvånad över att Lars Beckman anser att vi från regeringens sida på ministernivå ska peka ut ett av de tusen klass 1-klassade förorenade områdena för att han själv tycker att det är det viktigaste området.

Det finns, som Jörgen Berglund också påpekade, många andra väldigt allvarliga risker för människa och miljö runt om i vårt land, inte bara i Västernorrland. Den region som har de flesta klass 1-områdena är Västra Götaland. Här behöver vi faktiskt hålla oss till principen att det är förorenaren som i första hand ska betala.

Sedan sa Jörgen Berglund: Ja, men det är ändå staten som betalar. Då kan vi gå in och ta det ansvaret på en gång.

Det stämmer inte. Av de åtgärder som har slutförts gällande över 2 700 objekt runt om i landet har bara drygt 120 finansierats helt eller delvis av staten. Resterande är således helt privat finansierade och också tillsynsdrivna. När det gäller Västernorrlands län har över 200 objekt åtgärdats, varav 15 områden med hjälp av statligt bidrag.

Det är viktigt att man faktiskt ser till att ansvaret faller på den som har orsakat de fruktansvärda konsekvenserna för människor och miljö.

Frågan om skatt på plastpåsar dyker kontinuerligt upp här. Det är intressant att se hur Moderaterna sänker skatten på bensin och halverar miljö- och klimatbudgeten när de får chansen. Vi måste också förebygga miljöskandaler och miljökatastrofer. Det räcker att ta en promenad i Sverige, längs med en väg med ett dike, för att man ska se hur mycket plast som finns. Detta kommer sedan att läcka ut i sjöar och vattendrag eller i havet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver minska plastanvändningen. Det är en sund och bra politik, men det står absolut inte i motsats till att åtgärda förorenade områden. Tvärtom gör vi det i mycket högre grad än vad Moderaterna gjorde när de satt i regeringen.

Låt mig säga något om fiberbankar. Det finns uppskattningsvis mellan 50 och 100 ton kvicksilver i Östersjön. Mycket av det finns i dessa fiberbankar, och det är mycket allvarligt.


Anf. 8 Lars Beckman (M)

Fru talman! En regering som prioriterar skatt på plastpåsar och som prioriterade och försökte införa friår, det vill säga ledighet för vuxna, friska människor på någon annans bekostnad, förtjänar faktiskt inte att tas på allvar i denna fråga. Man säger att det är brist på resurser som gör att man inte vill identifiera de 23 000 gifttunnorna. Väljer man att lägga en enda krona på ett friår framför att ta upp 10 ton kvicksilver är man inte riktigt trovärdig som miljöminister.

Som jag och Jörgen Berglund har sagt tidigare misstror vi inte miljöministerns engagemang och kunskap om att man måste agera i dessa frågor. Det är vi överens om. Däremot måste man ha förmåga att prioritera det som är viktigt och rätt. Man kan till exempel säga: Jag är medveten om att det finns så här många förorenade områden i Sverige. Då måste vi åtgärda det.

Då gör man det innan man ens tänker tanken om friår. Man gör det innan man tänker tanken om att opinionsbilda om skatt på plastpåsar. Varför lade man inte pengar på detta viktiga område i stället för att subventionera elcyklar? Majoriteten av de pengarna gick just till Stockholm, enligt den RUT-rapport som jag fått fram.

Jag tror att detta är viktigt för trovärdigheten, inte minst på miljöområdet. Många förstår att 10 ton kvicksilver måste upp ur vattnet. Jag är helt säker på att man kan avstå och hade kunnat avstå från subventionen av elcyklar för att barn inte ska riskera att få i sig kvicksilver från den fisk de äter.


Anf. 9 Jörgen Berglund (M)

Fru talman! Det blir lätt så i politisk retorik att man bemöter ett argument med ett annat, fast ändå inte riktigt. Antalet objekt som är åtgärdade av privata aktörer stämmer, men jag pratade om kronor och ören. Det måste väl ändå vara det som är mest väsentligt. I mitt län handlar det om mindre än 10 procent av den kostnad som har uppstått. Att antalet objekt som är helt privat finansierade kan vara större är någonting helt annat.

Jag skulle också vilja tillägga, fru talman, något om fiberbankarna. Jag delar miljö- och klimatministerns uppfattning. Vi vet dock var fiberbankarna finns. Det vet vi inte när det gäller gifttunnorna.

Jag inledde debatten med att konstatera att det förmodligen inte är sista gången vi står här och diskuterar de 23 000 gifttunnorna med kvicksilver i Bottenhavet, någonstans mellan Sundsvall och Gotland. Tyvärr måste jag säga det. Tyvärr fick inte heller medborgarna något besked från statsrådet. Tyvärr kommer vi alla fortsättningsvis att få leva med oron över vad dessa 10 ton kvicksilver kan ställa till med. Ansvaret ligger på regeringen och på klimat- och miljöminister Isabella Lövin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visst hade det varit bättre om regeringen och Isabella Lövin hade ägnat tid, kraft och engagemang åt gifttunnorna, som faktiskt är ett riktigt allvarligt problem? I stället har man lagt kraften på att förbjuda plastsugrör och införa en klimatskadlig plastpåseskatt, som dömts ut av experter. Vi har gynnat norska bilägare med svenska skattemedel, och vi straffbeskattar landsbygden med höga bensinskatter. Jag skulle tyvärr kunna fortsätta.

Fru talman! Jag och Moderaterna kommer att fortsätta att stå upp för miljön och klimatet, och vi gör det där det gör mest skillnad. Plakatpolitiken måste ersättas med åtgärder som faktiskt ger riktig effekt. För det behövs det en ny regering som leds av Moderaterna.

(Applåder)


Anf. 10 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Med tanke på det stora engagemang som ledamöterna visar för just denna fråga utgår jag från att de 7 miljarder som man sänker bensinskatten med inte spelar någon roll för statens budget. Lars Beckman och Jörgen Berglund tänker på något konstigt sätt trolla fram pengar för att sanera inte bara ett av de kraftigt förorenade områdena i vårt land utan samtliga.

Det blir väldigt svårt, men jag vet att ni också tar 6 miljarder från biståndet. Det kanske är de pengarna ni tänker använda när ni sitter själva i Regeringskansliet och pekar ut enskilda riskklassade områden och inte tar hänsyn till vad länsstyrelser, experter eller SGU säger i dessa frågor.

Man kan gå in på SVT:s webbplats och följa rapporteringen om den så kallade giftkusten. Där kan man läsa om Essvik-Nyhamns arsenikdrabbade område, där man faktiskt kan se att gifter läcker ut som är direkt hälsofarliga för människor runt omkring. Man kan läsa om Alby klorat, Kubal, Domsjö Fabriker, Östrand i Timrå och Lugnviks sågverk. Det är en lång lista över problem som behöver åtgärdas.

Det är inte seriöst att från politiskt håll låtsas som att det bara finns ett enda allvarligt förorenat område i Sverige när det faktiskt finns 1 000.

Lars Beckman vill hela tiden återvända till Miljöpartiets politik. Vi lade 200 miljoner kronor på ett kompetensutvecklingsår, utvecklingstid, och 300 miljoner på elcyklar. Men Moderaterna lägger 6-7 miljarder på att göra det billigare att släppa ut. Det är knappast en effektiv klimat- och miljöpolitik.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2019/20:275 Bärgning av gifttunnor i Bottenhavet

av Jörgen Berglund (M)

till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

 

I Bottenhavet någonstans mellan Sundsvall och Gotland ligger över 23 000 tunnor som beräknas innehålla närmare 9 ton kvicksilver. Ingen vet exakt var alla tunnor ligger då endast en liten del av dem är lokaliserade. I dag vet ingen om innehållet redan har börjat läcka ut i havet, vilket skulle kunna få stora konsekvenser för växt- och djurliv i Bottenhavet och Östersjön men även i förlängningen för människor. Kvicksilver anses vare ett av de farligaste miljögifterna.

SVT gjorde nyligen en intervju med en professor i analytisk kemi på Mittuniversitetet i Sundsvall om de 23 000 tunnorna. Professorns budskap var tydligt: Det är dags att ta upp gifttunnorna! Om gifttunnorna inte plockas upp finns risken att stora mängder kvicksilver läcker ut i havet. Ytterligare ett orosmoment är att det enligt vittnesuppgifter finns gifttunnor betydligt närmare land, strax utanför Draghällans fyr väldigt nära Sundsvall. Det finns gott om populära badplatser i Draghällans omedelbara närhet. De prover som görs av vattenkvaliteten testar endast förekomsten av tarmbakterier och alger, alltså inte förekomsten av tungmetaller. Vi vet med andra ord inte om de badplatser som finns runt Sundsvall redan är påverkade.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har bedömt att det skulle gå att lokalisera de 23 000 tunnorna med hjälp av sonarteknik. Att plocka upp tunnorna går också att göra även om det är förenat med risker för läckage. Men om gifttunnorna lämnas kvar vet vi att de förr eller senare kommer att rosta sönder och kvicksilvret kommer att läcka ut i havet, om det inte redan har skett.

Med anledning av ovanstående skulle jag vilja ställa följande frågor till klimat- och miljöminister Isabella Lövin:

 

  1. Finns det i de nya regleringsbreven för 2020 ett uppdrag att påbörja arbetet för att ta upp de 23 000 gifttunnorna i Bottenhavet mellan Sundsvall och Gotland?
  2. Varför kan vi inte påbörja arbetet med att ta upp tunnorna trots att frågan om betalningsansvar ännu inte är uppklarad? Det kan mycket väl vara bråttom.
  3. Delar ministern min oro för gifttunnorna? I så fall, när beräknas arbetet med att ta upp tunnorna vara klart?

Besvarades tillsammans med