Barn som berörs av vräkning

Herr talman! Monica Green har frågat mig dels vad jag avser att göra för att fler bostäder ska byggas, dels vad jag i övrigt avser att göra på mitt ansvarsområde för att hindra att barn och vuxna vräks. Monica Greens verklighetsbeskrivning är korrekt när det gäller den knappt 3-procentiga ökningen av antalet vräkningar åren 2009-2010. Vad Monica Green däremot inte berättar, och som är värt att notera, är att antalet vräkningar har minskat med 38 procent sedan år 2000 och med 21 procent sedan år 2005. För att inte förringa det intensiva och viktiga arbete som myndigheter och kommuner har bedrivit de senaste åren för att minska antalet vräkningar, bland annat inom ramen för regeringens hemlöshetsstrategi, är det viktigt att använda sig av detta längre perspektiv när man beskriver utvecklingen samt att därutöver, som även kronofogden gör när den nya statistiken beskrivs, poängtera att utvecklingen det senaste året trots allt är en utveckling som ser bättre ut än vad som kunde befaras i spåren av finanskrisen. Därmed inte sagt att det inte behövs ytterligare åtgärder för att förhindra vräkningar, särskilt sådana som berör barn. Varje barn som berörs av vräkning är ett barn för mycket. I maj 2010 inrättades en arbetsgrupp, knuten till Socialdepartementet med Maria Larsson som ansvarig minister, med uppgift att analysera orsakerna till att barn fortfarande berörs av vräkning samt varför det finns så anmärkningsvärt stora variationer mellan kommunerna när det gäller antalet barn som berörs. Detta faktum tyder på att det finns möjligheter för kommunerna att välja effektiva arbetssätt och att det också ger resultat. När det gäller bostadsbyggandet kan bygg- och bostadsföretagen äntligen, efter år av subventioner och snedvridningar, agera på en marknad med långsiktiga spelregler, vilket är en förutsättning för ett över tiden högt bostadsbyggande. I motsats till den skrämselpropaganda som representanter för oppositionen förde fram när bostadssubventionerna avvecklades kan man nu se att byggandet ordentligt tar fart. Boverkets prognoser tyder på att 28 000 bostäder kommer att börja byggas under år 2011 medan kommunerna själva tror på en ännu kraftigare utveckling. Trots dessa siffror behöver vi bygga mer i Sverige. Ett ökat bostadsbyggande är en prioriterad fråga för mig som bostadsminister. Jag har därför för avsikt att noga undersöka förutsättningarna för att ännu fler bostäder ska kunna byggas. I detta sammanhang är det dock viktigt att understryka att bostadsbyggandet inte har ett värde i sig utan att bostäder bör byggas där det finns behov och där bostadsbrist råder. Vi ska således bygga på rätta ställena i Sverige. Vi bör samtidigt komma ihåg att flera reformer nyligen har sjösatts som kommer att påverka bostadsbyggandet men som behöver tid för att få effekt, bland annat en ny lagstiftning för allmännyttan, reformerade hyressättningsregler och en ny plan- och bygglagstiftning från och med den 2 maj. Dessa reformer måste följas upp och utvärderas noga. Jag är dock övertygad om att de på sikt kommer att påverka både bostadsbyggandet och bostadsförsörjningen i positiv riktning.

Herr talman! Jag vill tacka bostadsministern så mycket för svaret. Att jag har skrivit denna interpellation beror på att Sverige slits isär. Det finns en stor grupp som har det relativt bra, som har fått det bra med tanke på att de fått skattesänkningar, ROT-avdrag och RUT-avdrag. De har fått mycket hjälp av den borgerliga regeringen. Tyvärr ökar klyftorna. Det finns en liten grupp som den borgerliga regeringen har valt att lämna bakom sig, nämligen de fattigaste och mest utsatta i samhället. Sjuka och arbetslösa ska göras fattiga - det ingår i den borgerliga regeringens politik - för då blir man både frisk och hittar ett jobb. Vi socialdemokrater står för en annan politik. Vi har en jobblinje som går ut på att man inte ska behöva gå från hus och hem bara för att man förlorar arbetet eller blir sjuk. Vår jobblinje går också ut på utbildning. Nu har vi en mycket hög arbetslöshet. Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, och ungdomsarbetslösheten är hög. Många unga har otrygga anställningar och kan därför inte skaffa sig en bostad. Också av ett annat skäl kan de inte skaffa sig en bostad: Det saknas bostäder. De här unga människorna tenderar att bo hemma allt längre och har inga möjligheter att ta sig ur sin situation. De får ingen ekonomisk trygghet och kan inte skaffa sig en bostad. Det är den ena gruppen som jag tycker att bostadsministern framöver borde tänka på. Den andra gruppen gäller dem som jag särskilt skriver om i min interpellation, nämligen de barn som drabbats av vräkning. Jag vet att Maria Larsson har ansvaret för den frågan, men det här kommer ändå in på Attefalls ansvarsområde eftersom han är bostadsminister. Barn ska ju inte vräkas. Men barn vräks därför att deras föräldrar befinner sig i en utsatt situation på grund av att ni har försvårat det för dem. De här föräldrarna har inget arbete och har fått en sämre ersättning, eller också är de sjuka och har av det skälet fått en sämre ersättning. Många lever i ett så kallat utanförskap. Utanförskapet har ökat med 70 000 personer under er tid vid regeringsmakten. Det här är ingen bra utveckling. Man kan skylla på sossarna - det brukar ni göra - eller på den internationella finanskrisen. I alla fall är det ni, oavsett vems fel det är, som just nu styr. Det är ni som borde ta initiativ till att fler bostäder byggs. I dag har vi i finansutskottet haft en utfrågning med bland annat Anders Borg. På frågan om han tänker vara med och stimulera fram fler bostäder svarade han: Nej, för det kan trissa upp inflationen. Anders Borg gav också exempel på att risken för en ekonomisk krasch framöver är stor i länder där det byggs väldigt mycket. Alltså var svaret från Borg ett nej. Attefall säger att fler bostäder nu byggs. Det är väl vackert så, men det gäller mest småhus och villor. Vad som behöver byggas är ungdomsbostäder eller kanske rättare sagt bostäder som unga människor har råd att bo i. Det behöver byggas fler bostäder både för beskrivna barnfamiljer så att de har råd att bo och för de unga som ska skaffa sig sin första lägenhet. Tyvärr har Attefall bara lämnat detta till marknaden. Han säger: Ger vi bara rätt spelregler kommer marknaden att bygga. Jag tror inte på den politiken. Både ute i kommunerna runt om i landet och i storstäderna visar det sig i praktiken att vi har en stor bostadsbrist. Så här kan vi inte ha det, Attefall! Det måste finnas en möjlighet för unga människor att flytta hemifrån, och vi måste få ett slut på att barn vräks.

Herr talman! Lite grann vill jag haka på det Monica Green sagt i sitt inlägg och det bostadsministern sagt om att fler bostäder ska byggas där det behövs. Jag tycker att bostadsbyggandet är en fråga för oss i politiken. Vi ska ha ansvaret för den frågan. Det är inte bra att vi avpolitiserar bostadsfrågorna så som skett under de senaste åren. Vi talar om att bygga där det behövs. I dag finns det många områden i landet där det verkligen behöver byggas bostäder. Det gäller inte bara storstäderna utan stora delar av landet. Jag bor i övre Norrland, i en region där kommuner har svårt att få fram arbetskraft därför att det inte finns bostäder. Låt oss se på de gamla gruvområdena som expanderar: Kiruna, Gällivare, Pajala, Svappavaara, Luleå. Jag kan räkna upp en mängd städer där det naturligtvis finns alldeles för få bostäder och för få hyresrätter för att få i gång arbetsmarknaden och omflyttningen av människor. Vi vill att människor ska flytta dit det finns jobb, men om det inte finns bostäder kan de inte flytta. Det är en viktig fråga som Monica Green tar upp. Frågan blir viktig om den kopplas till barnfattigdom, människors svårigheter och att barn blir lidande. Regeringen måste ta ett större ansvar i frågorna.

Herr talman! Jag bortser från valrörelseretoriken från Monica Greens sida. Den är tramsig med påståenden om att vi är illvilliga. Låt oss i stället diskutera ett seriöst problem, det vill säga vräkningar. Vi kan konstatera att vi har haft en utveckling med alliansregeringen där det har blivit färre vräkningar och antalet berörda barn har minskat. Detta har skett trots en finanskris med den arbetslöshet som alltid kommer vid den typen av kriser. Vi har under Maria Larssons ledning jobbat intensivt med en hemlöshetsstrategi och mot vräkningar. Det är ett pågående arbete som måste intensifieras. Det är ett viktigt arbete. Jag påstår att vi är aktiva på området och redan har nått en del resultat, men vi har självklart mycket kvar att göra. Investeringar i bostadssektorn är en fråga om långsiktiga investeringar. Man har sedan 1993 i Sverige byggt hälften så många bostäder som våra nordiska grannländer. De har inte haft subventioner på det sätt som man i Sverige har prövat på under ett antal år. Vi kan inte se något statistiskt samband så att de subventioner som Socialdemokraterna införde ökade bostadsbyggandet jämfört med andra länder. Byggandet följde samma konjunkturförlopp. Tvärtom finns det mycket som tyder på att den socialdemokratiska subventionspolitiken snarare snedvred konkurrensen, skapade en kortsiktig planeringshorisont och inte skapade de goda förutsättningarna för långsiktigt rimligt bostadsbyggande. Mitt arbete handlar inte om att vara passiv - tvärtom. Jag jobbar oerhört mycket för att skapa en bra plan- och bygglagstiftning, en bra hantering av plan- och bygglagsärenden, att ta fram mark och försöka korta tidsprocesser i hanteringen. Det handlar om regelverken. De både fördyrar och försenar. Tid är pengar i byggbranschen. Det handlar om konkurrensen på byggmarknaden. Det handlar om att jobba för att stärka hyresrättens ställning. Ett utredningsarbete ska dras i gång, och vi håller på med andra åtgärder. Det handlar också om kommunernas roll i sammanhanget. Det här handlar självklart också om att påverka kommunernas agerande och se till att vi behandlar kraven på byggandet på ett likvärdigt sätt så att det blir låga kostnader. Vi måste jobba aktivt för att skapa riktiga och viktiga regelverk för långsiktighet på byggmarknaden. Det är det som leder till resultat. Låt mig också ge besked om hur bostadsbyggandet ser ut just nu. Under 2010 påbörjades byggandet av 24 900 lägenheter. 7 850 av dem var i småhus. 17 000 var i flerfamiljshus, och 48 procent av dem var hyresrätter. Påstå inte att det mest byggs villor. De flesta är flerbostadshus, och ungefär hälften av dem är hyresrätter. Det är för låg nivå, men det är inte så att det byggs bara en enda form av bostad. Samtidigt vet vi också att hyresrättens ställning behöver stärkas, inte minst ser vi att hyresrätten i långa loppet tar stryk gentemot bostadsrätten i fråga om val av investeringar. Arbetet mot vräkningar pågår. Vi har kommit en bit på vägen. Vi har kommit längre än vad den förra socialdemokratiska regeringen gjorde, men vi har självklart mer att göra. Nu ökar bostadsbyggandet. Min utmaning är att se till att kurvan som går rakt uppåt fortsätter uppåt och ligger kvar på en hög nivå under en följd av år. Det är bara så vi kan lösa problemen med bostadsbristen.

Herr talman! Det är klart att bostadsministern kan kalla det för trams att de sjuka har fått det svårare, att de arbetslösa får sämre möjligheter, att de låses in i fas 3-åtgärder där de måste jobba gratis utan att de kan komma ur situationen. Det är klart att bostadsministern kan kalla det trams. För många människor är det verklighet i dag. Det är människor som i dag är utsatta för större fattigdom än vad de har upplevt tidigare eftersom de får lägre ersättningar. De sorteras ut ur den så kallade rehabiliteringskedjan från Försäkringskassan - en utsorteringskedja eftersom den inte innehåller någon rehabilitering. Detta innebär i praktiken att fler människor får det tuffare att betala sin hyra, får det svårare att skaffa en större lägenhet eller över huvud taget skaffa en lägenhet. Eftersom regeringen har valt att satsa på att medelklassen får det bättre och bättre och väljer att lämna de mest utsatta bakom sig blir konsekvensen sådan. Nu säger Attefall att han gör allt i sin makt för att det ändå ska byggas mer. Det hjälper tydligen inte. Det byggs alldeles för lite. Det är bostadsbrist. Det är för dyrt för ungdomar att flytta hemifrån. Där det byggs är det alldeles för dyrt. Attefall säger att byggandet är en kommunal angelägenhet. Till viss del håller jag med om det. Jag har väckt en motion hemma i Skövde om att öka bostadsbyggandet så att unga människor kan bo utan för dyr hyra. Ofta blir argumentet att det inte går att förbilliga bostadsbyggandet. Det är dyrt av det och det skälet. Det vore bra om vi kunde hjälpas åt att övertyga dem som ska bygga att bygga där det råder bostadsbrist och att det blir fråga om billigare bostäder. Jag välkomnar varmt om Attefall lyckas. Rädda Barnen har skrivit en rapport om fattiga och utsatta barn som vräks och om barnfattigdomen i Sverige. Rapporten visar att i slutet av 2008 levde 11,5 procent av barnen i Sverige i fattigdom, det vill säga 220 000 barn. De skriver i rapporten att det är de mest utsatta barnen som ibland också saknar bostad. De barn vars föräldrar har det så svårt blir utsatta för vräkning. Precis som Stefan Attefall säger är varje barn som vräks ett stort misslyckande. I så fall har den borgerliga politiken misslyckats eftersom barn vräks i dag och de inte tas om hand på ett bra sätt. Om jag vore bostadsminister i en borgerlig regering skulle jag inte vara nöjd. Jag skulle försöka övertyga Anders Borg om att det behövs ytterligare stimulanser till att bygga och sätta fart på bostadsbyggandet. Jag skulle försöka se till att barn och unga kan bo i en bra bostad. Det önskar jag att Stefan Attefall också gjorde.

Herr talman! Jag vill verkligen betona att det inte känns bra när bostadsministern får det att låta som att andelen vräkta barn har blivit färre. Det är jättebra - men barn blir vräkta. I vårt land borde inte barn bli vräkta. Det känns fortfarande långt ifrån bra. Jag blev glad när bostadsministern sade att hyresrättens ställning måste stärkas och att bostadsministern vill jobba för detta. Tyvärr verkar inte hela regeringen tycka som bostadsministern. Jag hoppas att ministern lyckas övertyga resten av regeringen om att det är en bra väg att gå. Andelen hyresrätter krymper i dag. Behovet ökar alltmer, inte bara i storstäderna utan även ute i landet. Det här måste vi vara med och ta ansvar för.

Herr talman! Jag kan säga till Katarina Köhler att antalet hyresrätter inte minskar. Däremot kan man önska att det skulle kunna byggas fler - det är helt riktigt. Jag tror också att det är riktigt, som Katarina Köhler påpekade i sitt förra inlägg, att vi har stora utmaningar lokalt. Vi har det i Stockholmsregionen men också i den typ av orter, exempelvis Pajala, där man har en framtidstro på grund av gruvnäringens expansion och behöver få fram nya bostäder. Det pågår också ett arbete i Regeringskansliet för att se hur man kan stötta den utvecklingen. Jag vet att länsstyrelsen också jobbar för att stötta exempelvis Pajala kommun i deras arbete. Det är ändå viktigt att konstatera några saker om antalet vräkta barn. Först och främst kan jag upprepa att antalet har minskat. Vi har haft en hemlöshetsstrategi, och i mars kommer en rapport till Maria Larsson som är ansvarig för de här frågorna om hur man ska gå vidare i det arbetet. Men notera också när det gäller antalet vräkta barn att man började mäta detta först 2008, alltså under alliansregeringen. Tidigare mätte man inte ens hur många barn som blev vräkta. Jag kan önska att den förra socialdemokratiska regeringen hade haft ett sådant engagemang att man ville mäta och följa upp det noggrant. 716 barn vräktes högkonjunkturåret 2008. Sedan har vi haft en finanskris med allt vad det innebär, och i dag är det 632 barn. Det är 632 för många, men det är färre än tidigare. Vi måste fortsätta det arbetet. Jag vill gärna understryka vikten av att vi hittar metoder för att minska risken för att ett enda barn blir vräkt. När det sedan gäller bostadsbyggandet generellt har vi ett omfattande arbete för att, just som jag sade, skapa tydliga, långsiktiga spelregler. Låt mig ge ett exempel eftersom Monica Green kommer från Skövde. Jag var med och invigde ett nytt hyreshusprojekt i Skövde med över 200 lägenheter. Tiden från beslutet i fullmäktige till dess att detaljplanen var fastställd av regeringen efter överklagande var ungefär ett år. Det innebar 5 miljoner i fördyrade kostnader för projektet. Här ser vi problematiken: Ju längre tid handläggningen tar att få alla papper på plats, desto mer pengar kostar det. Å andra sidan har vi en rättssäkerhetsaspekt, att man verkligen ska kunna få sin sak prövad. Den här processen tog hyfsat lagom tid. Det finns tyvärr exempel på att det har tagit längre tid, och det finns exempel på att det har gått snabbare. Men det blev 5 miljoner i ökade kostnader, som självklart drabbar hyresgästerna. Ändå vet jag att just Skövdeprojektet hade relativt låga produktionskostnader jämfört med många andra. Det finns mer att lära av Skövdeexemplet, som jag själv var med och invigde. Vi anklagas för att inte bry oss om människor som har små omständigheter, men kom ihåg: Det handlar om att satsa på att skapa jobb. Det är grunden för all fördelningspolitik. Förutsättningen för att människor ska kunna stå på egna ben och försörja sig och sina närmaste är att man har jobb. Här ligger också jobbskatteavdraget, den största procentuella sänkningen för dem med de lägsta inkomsterna. Exempelvis undersköterskan får en betydligt större procentuell skattesänkning än vad läkaren får. Vi har höjt flerbarnstilläggen. Vi kommer vid årsskiftet att höja bostadsbidragets barnandel, så att det blir rejäla tillskott för dem som har flera barn och exempelvis är ensamstående och beroende av bostadsbidraget. Det görs en hel del insatser, och självklart måste mer göras för att vi ska se till att skapa bra förutsättningar för människor att efterfråga de bostäder som finns men också för att allmänt sett klara sin försörjning. Steg för steg ska vi lägga långsiktigt goda spelregler för att få bostadsbyggandet, som nu ökar kraftigt, att fortsätta uppåt och ligga kvar på en hög nivå under en lång följd av år. Vi ska inte göra om misstaget som har skett efter 1993 då vi har byggt så lite jämfört med alla våra jämförbara länder.

Herr talman! Jag minns att Stefan Attefall nyligen var i Skövde och invigde ett projekt där. Det är bra att vi bygger - och jag har drivit på det - men det är inte tillräckligt bra. Det finns många unga människor, även i Skövde, som inte har råd att flytta hemifrån utan får bo kvar hemma hos sina föräldrar för att de inte kan skaffa bostad. Marknadshyror löser inte problemet, och att ombilda från hyresrätter till bostadsrätter eller ägarlägenheter löser inte heller problemet. Det handlar om att bygga fler bostäder och bygga på ett sådant sätt att det är möjligt för unga att flytta hemifrån. Vi måste samarbeta för att få bort bostadsbristen, för det är bostadsbrist i väldigt många delar av landet. Stefan Attefall hänvisar till att det har varit ekonomisk kris och att byggandet gått ned men att det går upp igen nu. Visst är det så att det går upp igen efter att ha stått helt still, för det finns alltid en efterfrågan. Men det är inte tillräckligt bra. Jag skulle inte vara så nöjd som Stefan Attefall är om jag hade varit bostadsminister. Jag skulle ha gjort betydligt mer, bland annat försökt övertyga Anders Borg om att det behövs stimulanser för att öka bostadsbyggandet - han säger ju i dag att det inte kommer att bli några stimulanser. Jag vill återkomma till Rädda Barnen, som kräver en konkret handlingsplan med tydliga mål för att bekämpa och förebygga barnfattigdom: I den här handlingsplanen måste särskilt belysas de mest utsatta barnen, däribland barn som saknar bostad. Jag vill framföra det från Rädda Barnen. Jag vill också uppmana Stefan Attefall att vara än mer aktiv i de här frågorna.

Herr talman! Jag tackar för uppmaningen. Jag lovar att jag ska vara aktiv i bostadsfrågorna. Jag uppmanar också Monica Green att gärna interpellera Maria Larsson just när det gäller mer specifikt hemlöshet, vräkningar och barnfattigdom, som är hennes ansvarsområden. Jag tror att Monica Green kan få goda svar på sina frågor i en sådan diskussion. Det är viktigt att komma ihåg att systemfelet med bostadspolitiken i Sverige är, som jag nämnde tidigare, att vi har byggt så få lägenheter per invånare jämfört med andra länder. Ett annat mått på detta är att vi investerar i bostadssektorn i Sverige mindre än hälften av vad OECD-genomsnittet gör. Vi har alltså underinvesterat i bostadssektorn under en lång följd av år. Då måste man fråga sig på djupet: Vad beror det här på? Vad är systemfelet i svensk bostadspolitik? Jag tror att ett problem har varit kortsiktighet och osäkerhet om spelreglerna. Självklart påverkas det här av makroekonomiska faktorer som ränteläge och liknande saker. Men jag tror också att det handlar om att de stimulanser som har präglat politiken tidigare, som Socialdemokraterna anförde och fortfarande verkar vara förälskade i, bidrog till problemet. Låt mig bara ge ett exempel. I Socialdemokraternas budgetförslag inför valet hade de 500 miljoner kronor i subventioner för att bygga hyresbostäder. Om man följer de tidigare exempel som Socialdemokraterna har haft i regeringsställning skulle det räcka till 4 000 hyresrätter. I dag byggs det ungefär dubbelt så många hyresrätter. Vad skulle hända om vi i dag sade att vi ska anslå 500 miljoner, som Socialdemokraterna föreslog i budgetdebatten före jul? Jo, då skulle alla stanna av och vänta på att få bidraget. Vad skulle hända med de 8 000 lägenheter som byggs i dag? Skulle de avvakta detta? Skulle pengarna räcka till dem? Då skapar man helt andra spelregler. Man skapar en osäkerhet om vad som gäller, och alla börjar lurpassa efter bidrag, olika subventioner och detaljregler som styr bidragen. Det är totalt fel slags politik. I stället måste vi se till att minska regelkrångel, skapa goda förutsättningar för plan- och bygglag, för detaljplaner och för långsiktigt högre bostadsbyggande. På den vägen kommer jag att arbeta.