Barnfattigdom och kultur

Fru talman! Bengt Berg har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en kartläggning av hur avgifter stänger ute barn i ekonomiskt utsatta familjer från att ta del av kulturell verksamhet, samt vad jag avser att göra för att öka den ekonomiska tillgängligheten till de kommunala kulturskolorna. Jag håller med om att alla barn och unga har rätt att möta professionell kultur och att själva få skapa och utveckla sin kreativitet. Regeringen har i ord och handling också prioriterat barns och ungdomars rätt till kultur. En tydlig linje löper från de förslag som regeringen lämnade i budgetpropositionen för 2007 till den nyligen avslutade ansökningsomgången till Skapande skola. Hela 99 procent av landets kommuner har sedan starten av Skapande skola ansökt om medel för att stärka kulturens roll i skolan. Det visar på ett väldigt intresse för satsningen och att valet av arena är det rätta. Genom skolan kan alla barn nås, oavsett familjebakgrund, och satsningen bidrar till att uppfylla det starka kulturuppdrag som skolan har enligt läroplaner och kursplaner. Statens kulturråds rapport om utfallet av Skapande skola från december 2010 visar att ungefär hälften av alla elever i årskurserna 7-9 under läsåret 2009/10 tog del av insatser som finansierats helt eller delvis med medel från Skapande skola-satsningen. Det är ett mycket gott resultat i synnerhet med tanke på den korta tid som stödet har funnits. I propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) föreslog regeringen nya kulturpolitiska mål som lyfter fram barns och ungas rätt till kultur. Målen är direkt styrande för den statliga kulturpolitiken, men ska även kunna inspirera och vägleda politiker i kommuner och landsting. Under mina resor runt om i landet har jag sett hur regioner, landsting, kommuner och föreningar är djupt engagerade i sitt arbete med barn och kultur. En god växelverkan mellan den statliga, regionala och kommunala nivån, utifrån gemensamma mål och med en tydlig ansvarsfördelning, har stor betydelse för hur väl barns rätt till kultur tillgodoses. När det gäller landets musik- och kulturskolor är det kommunerna som bär ansvaret. Beslut om vilka avgifter som är skäliga fattas av kommunerna. Glädjande nog har musik- och kulturskolorna inte drabbats av effekterna av den kris i världsekonomin som Sverige just tagit sig igenom. Det visar den studie som Sveriges Kommuner och Landsting gjorde 2010 tillsammans med Kulturrådet. Kulturskolorna värnas av sina huvudmän och uppskattas av kommunmedborgarna. De bidrar till kulturlivet lokalt och är inte sällan den plats där professionella kulturskapare lägger grunden till sin yrkesverksamhet.

Fru talman! Jag tackar för denna stund då vi sätter två viktiga teman i fokus, nämligen kulturen för barn och yngre och detta ur ett perspektiv av den barnfattigdom som också råder i landet. Som kulturarbetare har jag åkt runt i vårt vackra rike och besökt skolor. Jag har en dikt med mig som jag skulle vilja illustrera tanken med. Den skrevs av en liten pojke en tidig morgon i sydvästra Västergötland. Han hade ingen direkt poetisk hemmiljö och inte något piano, vilket jag tog reda på senare. Man skulle skriva om själen. Han skrev följande: Jag önskar att själen ligger i Sälen så att man kan åka slalom i den. Detta visar hur ett barn kan skapa en helt unik dikt av sin längtan och sina drömmar. Inte minst viktigt är att de barn som inte har några pianon hemma får tillgång till musiken i skolan. Vi lever i ett land där, enligt Rädda Barnens rapport Barnfattigdomen i Sverige , 220 000 barn lever i fattigdom. Jag vet att barnfattigdomen debatterades här i riksdagen för en kort tid sedan. Men då kom inte barnens perspektiv fram så mycket, utan det var mer samhällets och arbetsmarknadens perspektiv i stort. De mest utsatta är nog barn till ensamstående föräldrar och barn till föräldrar som kommer från främmande land. Skapande skola är det som Alliansen och vår kulturminister för fram. Det är med glädje man kan konstatera att hela högstadiets klasser omfattas av detta. Vänsterpartiet har sedan länge drivit en aktiv kulturpolitik på skolans område och verkligen stött tanken på kulturskolor, som kanske är en fortsättning på den kommunala musikskolan. Jag har dock några frågor när det gäller Skapande skola. En undring är om inte själva ansökningsförfarandet tar väldigt mycket kreativ energi. Detta är lite grann i samstämmighet med den projektkultur som man kan säga ersätter det mer kontinuerliga kulturskapande i skolan som kulturskolan har stått för. Kan inte den här ansökningsenergin användas på fel sätt? Kan det inte också bli lite för mycket först-till-kvarn-tänkande - de skolor som är alerta och har det bra förspänt när det gäller kultur får också den största biten av kakan? Det var ett par av de frågor jag ville ta upp.

Fru talman! Jag vill tacka Bengt för att vi får ha den här diskussionen. Vi kan väl börja med barnfattigdomen och sedan gå över till det som vi också har ett gemensamt intresse av, nämligen kultur och skapande för barn och unga. Bengt Berg nämner siffran 220 000 barn. Jag har också tagit del av Rädda Barnens rapport. Det är många barn, och det är ett reellt problem. Dock tycker jag att man får sätta in det i sitt sammanhang. Rädda Barnen konstaterar nämligen också i sin rapport att andelen barn i fattigdom har minskat. De är färre. Färre familjer är arbetslösa. Färre familjer behöver inkomststöd i form av socialbidrag. Färre barn lever i fattigdom nu än för tio år sedan. Inte desto mindre är det ett problem; det håller jag med om. Det är därför arbetslinjen är så viktig. Man talar ju också om relativ fattigdom, så frågan är vad som egentligen mäts. Men ser vi till andelen barn i fattigdom är den inte större. Vi vet också att många är barn till ensamstående föräldrar. Det behöver inte vara ett bekymmer i sig, men ekonomiskt kan det naturligtvis vara betydligt tuffare när man ska bära hela bördan själv. Jag gjorde i går ett besök på Fryshuset. Den verksamhet man där har som handlar om barn till ensamstående föräldrar, kanske framför allt ensamstående mammor, tycker jag är värd all beundran. Det finns alltså en uppmärksamhet kring detta, och det tycker jag är mycket bra. Om vi då går in på ansökningsförfarandet som Bengt Berg frågade om har jag också hört att det skulle kunna vara en del byråkrati. Nu har jag dock frågat relativt många, i kommunerna men också på Kulturrådet, och det uppfattas inte som ett problem att det är ett byråkratiskt förfarande. Däremot var Bengt också inne på en del av det som från början var ett bekymmer, inte bara med Skapande skola utan över huvud taget med kultur i skolan, nämligen att det är de lärare och den skolledning som är engagerade som på ett självklart sätt arbetar med kultur i skolan. Det är inget nytt. Det står mycket tydligt i skolplanerna att de estetiska ämnena ska lyftas fram och att barn har rätt till kreativitet och utveckling. Trots detta har det ingalunda sett ut så på väldigt många skolor, utan många barn har inte fått det de har rätt till. Just därför är detta med Skapande skola så otroligt viktigt. Det här är inte något projekt, och jag är glad att hela kulturutskottet och hela riksdagen nu står bakom Skapande skola. Så var det inte riktigt i början. Men trots att vi nu bara är inne på tredje året har 99 procent av alla kommuner sökt dessa pengar. Runt tusen kulturskapare fick i fjol någon form av arbete i skolorna med att möta barn och unga. Det ger jobb, och det är en bra sak, men framför allt blir det bra för eleverna. Det är också intressant för lärarna, som därmed även de får kompetensutveckling och stimulans i sitt vardagliga arbete. Sedan har jag varit väldigt tydlig med en sak, eftersom det gärna kommer i gång rykten: En del kommuner trodde kanske att de nu kunde spara på kulturanslagen till barn och unga, men där har regeringen varit väldigt tydlig och sagt att ämnar man i kommunerna skära på något sätt i kulturstödet blir det heller inga Skapande skola-pengar.

Fru talman! Givetvis finns det goda intentioner och fina föresatser med Skapande skola-tanken. Kvarstår gör dock att kontinuiteten riskerar att gå förlorad genom att det i viss mån är projektbetonat. Jag har svårt att se hur man ska kunna jobba långsiktigt med kultur i skolorna på olika stadier när det är ansökningstillfällen från tid till annan. Det vi också efterlyser är väldigt målinriktade extra insatser just för barn som är socialt utsatta och har det jobbigt i livet på olika sätt. Vi lever i ett samhälle där parollen ibland kan lyda, i alla fall i reklamens värld: Du som inte syns finns inte. Jag är rädd att en växande grupp av människor riskerar att bli, som Göran Tunström en gång kallade en hel diktsamling, de andra, de till hälften synliga. Fru talman! Det är i mångt och mycket just dessa andra, de till hälften synliga, som vi vill värna om. Jag menar också att kulturen handlar om såväl det egna skapandet som att ta del av professionella besök. Jag vet att detta också finns i er tanke, att man i skolorna dels ska få leva ut det man bär med sig i sitt eget liv, dels ska få intryck utifrån. Givetvis finns det en gemensam humanistisk grund för oss, men jag tror att vi kanske i viss mån prioriterar olika saker olika högt utifrån våra olika ideologiska utgångspunkter. Det finns ju ingen barnfattigdom utan fattiga föräldrar eller utan några föräldrar alls. Det vi skulle vilja se är en handlingsplan för hur man kan nå fram till de barn som har det extra svårt. Jag fortsätter att köra med bilder: Det finns ett talesätt som säger att den som sår vind får skörda storm. Det tycker jag är ett väldigt bra uttryck. Det kan vara positivt: Om man sår ett väldigt fruktbart frö i ett barns eller en ung människas liv kan det förändra hela livsförloppet. Och om man inte gör det, om en individ, en medmänniska, går miste om den möjligheten, kan spiralen gå nedåt och bli väldigt destruktiv. På kulturens område gäller det att bevara våra fröer.

Fru talman! Nästa gång jag möter Bengt Berg ska jag också ladda med lite dikter. Du inspirerar mig. När man sår vind får man skörda storm, sade du. Jag vet inte om det är ett bibliskt citat; jag tror nästan det. Man kan också säga: När man sår får man skörda. Skapande skola, för att nu återvända till det en stund, är ett sätt att så, och min tro är att man också kommer att få rika skördar så småningom, inte bara under den tid som det pågår utan också när dessa barn växer upp och i sin tur får barn. Vi ska väl ha ett längre perspektiv här. Det här med handlingsplaner kan låta som om man är ordentligt på hugget, men det är inte säkert att man genom handlingsplaner eller speciella kampanjer når sitt syfte. Det här handlar om ett långsiktigt mål. Därför är det oerhört viktigt att vi i de nya nationella kulturpolitiska målen för första gången - för första gången, Bengt Berg - har inskrivet om barns och ungas rätt till kultur. Det fanns inte med tidigare. Jag hade ett möte med deltagare från bland annat Kulturrådet för bara några dagar sedan. Vi diskuterade då hur den nya kultursamverkansmodellen, det som en gång hette portföljmodellen, tagits emot och vad som hänt i de fem regioner som från årsskiftet införde detta. Nu har de kulturpolitiska målen plötsligt blivit levande. Man känner till dem. Det gjorde man inte riktigt tidigare. Kulturrådet har en viktig kompetens, men i och med den nya decentraliserade kulturpolitiken är oändligt många fler engagerade. Det är inte bara politiker på regional nivå och i kommuner utan även professionella kulturskapare och inte minst ideella kulturskapare, till exempel Ideell kulturallians. Detta gör, vilket flera vittnar om, att barns och ungas rätt till kultur mycket tydligare än någonsin tidigare hamnar högt upp på den prioriteringsagenda som regionerna har. Fem regioner är i gång, och elva regioner arbetar nu med sina kulturplaner för att från nästa årsskifte kunna gå in i den här modellen. Man har oerhörda ambitioner, och mycket handlar om just barns och ungas rätt till kultur. Då handlar det naturligtvis om att nå alla barn - det gör man - och inte peka ut vissa. Skolorna är en viktig arena. Kultur- och musikskolorna är det också. Därför är det trösterikt och glädjande att den tuffa ekonomiska kris som vi gick igenom för ett par år sedan, och ännu inte helt kommit ur, inte medfört de neddragningar på kulturområdet som vi sett i många andra länder. Över 50 procent av kommunerna höjde sina kulturanslag. Ett fåtal sänkte dem. Det var framför allt små kommuner, med färre än 25 000 invånare, som ju har det tufft på många områden. Många ökade alltså sina kulturbudgetar trots krisen. Naturligtvis handlar det också om att värna kultur- och musikskolorna.

Herr talman! Det är glädjande att de frön som har såtts av kulturens olika företrädare slagit rot och fått fäste. De kan vidareutvecklas i olika former, vilket vi tycker är glädjande. När det gäller den ekonomiska krisen får man säga att det var en kortvarig katastrof även om den var drabbande. När det inträffar stora kriser i den ekonomiska världen är det givetvis de som har det allra sämst som också drabbas allra mest. De som levde gott före och under krisen lever gott även efter den. Det är emellertid en annan diskussion. Jag ber att få tacka för en spännande debatt. Vi var inte så oense denna gång, men det är heller inte nödvändigt vid varje tillfälle.

Herr talman! Jag uppskattar mycket att Bengt Berg vill debattera. Framför allt uppskattar jag att vi ånyo har en aktiv kulturskapare i riksdagen. Jag säger ofta och gärna att det är en stor brist att så få inom kulturområdet kandiderar till de politiska församlingarna, för jag tror att vi skulle få en mycket bredare och rikare kulturdebatt om fler gjorde som Bengt Berg och kandiderade till politiken. Vi är eniga om att Skapande skola är bra. Jag hoppas att jag lyckats lugna Bengt Berg när jag säger att det är viktigt att skolorna arbetar med sina handlingsplaner. Det gör att det hela lever, och därför är det viktigt att frågan är aktuell på varje skola. Det är även viktigt att det inte är förknippat med onödig byråkrati. En del byråkrati kan ju också vara bra, om inte annat så för att få rättvisa regler. Om ett par veckor, den 1 april, bildar vi Myndigheten för kulturanalys. Det gör att vi för första gången kommer att kunna få en mer täckande bild av hur kulturen ser ut i hela landet. Det gäller inte bara den offentligt finansierade kulturen. Den är viktig, men den står fortfarande bara för en tredjedel av hela kulturlivet. Två tredjedelar står den ideella och den kommersiellt finansierade kulturen för. Hur hela detta spektrum ser ut behöver vi veta för att kunna se var vi måste sätta in fler insatser. Inom kort tillsätter vi en litteraturutredning, vilket är nog så viktigt. Jag och många med mig oroas över det minskande läsandet bland unga, framför allt bland pojkar. Språket hör ihop med den roll man ger sig själv som vuxen och aktiv i ett demokratiskt samhälle. Jag är övertygad om att Bengt Berg tycker att det är viktigt, även om vi inte har samma ekonomiska visioner. Som jag sagt tidigare i riksdagen ser jag också en koppling mellan våld och bristen på språk.