Begränsning av barns tillgång till våldspornografi på nätet

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat civilministern vilka åtgärder han avser att vidta för att minska barns och ungas tillgång till våldsam och kvinnoförnedrande pornografi på nätet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Frågor som rör barn och unga ligger under flera statsråd, och inom mitt ansvarsområde ligger insatser mot skadlig mediepåverkan.

Mediemyndigheten har enligt sin instruktion att verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och att verka för att skydda barn från skadlig mediepåverkan.

I radio- och tv-lagen finns regler om skydd av barn för både radio och tv men även för så kallade videodelningsplattformar, som nu aktuella plattformar anses vara. En leverantör av en videodelningsplattform ska enligt radio- och tv-lagen vidta lämpliga åtgärder så att innehåll med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte tillhandahålls på ett sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se detta, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt. Sådana åtgärder kan bestå av att införa ålders- eller föräldrakontrollssystem samt system för användarna att kunna flagga och rapportera visst innehåll. Mediemyndigheten har tillsyn över att leverantörerna vidtar sådana åtgärder.

EU:s förordning om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen, är sedan den 17 februari i år fullt ut tillämplig. Förordningen innehåller bland annat regler om hantering av olagligt innehåll. Den innehåller även krav på att vissa plattformar, exempelvis videodelningsplattformar, ska införa åtgärder för att säkerställa en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga.

I tillägg till de här kraven ska de mycket stora plattformsföretagen bedöma vilka risker deras verksamheter innebär utifrån en rad olika aspekter, varav en är negativa effekter för minderåriga. De ska sedan vidta åtgärder för att minska de risker som identifierats. Det kan handla om att införa ålders- eller föräldrakontroll och verktyg för att hjälpa minderåriga att anmäla övergrepp.

Mediemyndigheten har fått det huvudsakliga tillsynsansvaret vad gäller reglerna om skydd av minderåriga i DSA-förordningen. Detta tillsynsansvar omfattar leverantörer av förmedlingstjänster under svensk jurisdiktion.

Den typ av innehåll som Åsa Eriksson beskriver kan till stor del antas hittas på de allra största förmedlingstjänsterna, vilka inte övervakas nationellt utan direkt av Europeiska kommissionen. När det gäller innehåll som uppmärksammas av användare i Sverige men på sådana plattformar som faller under kommissionens eller annan medlemsstats tillsynsansvar kommer det att vara Post- och telestyrelsen, PTS, som i kraft av nationell samordnare för DSA har i uppdrag att vara länken till kommissionen eller den andra medlemsstaten för att vid behov bidra till efterlevnaden av reglerna i DSA. Mediemyndigheten kommer att utgöra ett expertstöd till PTS i sådana fall.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är mindre än en månad sedan vi debatterade precis samma ämne. Jag var då inte nöjd med det svar jag fick, och därför ställde jag en liknande interpellation till justitieminister Gunnar Strömmer för att fråga om regeringen avser att införa någon lagstiftning för att begränsa minderårigas åtkomst till våldspornografi på nätet. Då fick jag svaret att jag skulle ställa frågan till civilminister Slottner, och då gjorde jag det. Och nu har frågan överlämnats till kulturministern. Inte något ont om kulturministern - det är trevligt att debattera med kulturministern - men jag förväntar mig inget svar från kulturministern om ny lagstiftning. Men jag hoppas att jag har fel.

Fru talman! Det här är en otroligt viktig fråga. Precis som vi konstaterade för mindre än en månad sedan har i stort sett alla barn och ungdomar i Sverige i dag tillgång till våldspornografi i sina datorer, plattor och telefoner. Vi vet att porrkonsumtionen ökar och går ned i åldrarna, och vi vet att mainstreamporren blir alltmer våldsam och att tortyr är vanligt förekommande.

Fru talman! För att vara tydlig: Porr är inte sex. Den våldsamma kvinnoförnedrande porren visar filmade gruppvåldtäkter, grova sexuella övergrepp och förnedring av kvinnor. Det är den totala motsatsen till jämställdhet och alla människors lika värde, som vi ju arbetar för.

Fru talman! Förra hösten presenterade Jämställdhetsmyndigheten en rapport som slog fast att dubbelt så många flickor och unga kvinnor som har dödats i en partnerrelation har strypts till döds jämfört med kvinnor över 25 år.

Vad beror det på? kan man fråga sig. Statsrådets kollega, jämställdhetsminister Paulina Brandberg, säger att hon ser ett nära samband mellan ungas obegränsade tillgång till våldsporr och det ökade strypvåldet. Forskare ger henne rätt - allt fler unga killar är i dag porrskadade, tyvärr, och det ger effekter även på de människor som finns i deras närhet.

Jämställdhetsministern säger att hon vill begränsa barns tillgång till våldspornografi. Regeringen har givit Rättsmedicinalverket i uppdrag att göra en kartläggning av strypvåld för att fler ska dömas. Det är bra.

Statsrådet kollega säger i en intervju: "Vi har varit blinda för ungdomars porrkonsumtion och hur det påverkar dem i deras relationer." Ja, säger jag, och vad tänker regeringen göra åt det?

Den socialdemokratiska regeringen gav år 2020 Barnombudsmannen i uppdrag att utifrån barnkonventionen kartlägga befintlig kunskap såväl från forskning som från aktörer som möter barn och unga om hur och var barn konsumerar eller exponeras för pornografi.

Fru talman! Vi hörde i statsrådets svar att det finns myndigheter som ska följa om plattformar som visar skadligt innehåll vidtar åtgärder eller inte, så jag vill fråga statsrådet om hon har fått några rapporter från Post- och telestyrelsen om att Pornhub har vidtagit några åtgärder.

Fru talman! Ja, lite lätt déjà vu-känsla - jag får be Åsa Eriksson om ursäkt för att hon får dras med mig även i denna interpellationsdebatt. Men precis som jag sa i den förra debatten och kommer att göra även i denna är det ju så att barns och ungas både fysiska och psykiska hälsa och välmående är någonting som skär genom många olika departement. Det är också därför som en sådan här fråga studsar mellan departementen och till slut silas ned till mig när den kommer att handla om trygghet på nätet och myndigheten i fråga ligger hos mig. Men det är klart att man kan skära frågan på många olika sätt.

Ledamoten nämnde själv uppdraget som regeringen har givit till Rättsmedicinalverket. Det är ett led i att försöka både kartlägga och sammanställa den befintliga kunskapen om just strypvåld för att se hur vi när det förekommer i ett sexuellt sammanhang bättre kan se till att motverka det och värdera riskerna med det. Det är en sak regeringen gör just nu.

Det uppdrag som under den tidigare regeringen var givet till Barnombudsmannen nämnde ledamoten också. Barnombudsmannen konstaterade att det saknades utvärderingar av flera av de filter som användes på många skolor.

Man har också tittat på frågan om åldersverifiering. Den frågan ligger hos min kollega på Justitiedepartementet. Vi vet att det är problematiskt även inom den ramen, då det faktiskt handlar om grundlagsändringar som skulle krävas. Man omfattas ju av yttrandefrihetsgrundlagen, förbud mot censur och annat som försvårar detta.

När det gäller den lagstiftning som ledamoten efterfrågar hänvisar jag återigen till DSA, som faktiskt används fullt ut sedan mitten av februari, även i Sverige, och som är en bra reglering som också sker på EU-nivå. Tanken med den förordningen är ju att skapa en säkrare onlinemiljö genom att det ska finnas ett regelverk men också krav för hantering av olagligt innehåll hos digitala plattformar.

Vad gäller ledamotens fråga om rapporter, om det har kommit några rapporter till mig, är det inget som jag i dag kan svara på. Jag kan naturligtvis ta reda på hur det ser ut med den rapporteringen, men det är ingenting som har nått mig personligen ännu när det gäller detta.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet, för jag upplever ändå att det finns en ärlig vilja att faktiskt svara på frågorna. För mig som interpellant är det roligt, så jag tackar så mycket för det och hoppas att vi tillsammans kan hitta sätt att göra skillnad i praktiken.

Det här är jättestora problem för många människor. Även om de kräver grundlagsändringar menar jag att vi behöver titta på det, för vi kan inte låta flera generationer barn och unga få en helt skev och förstörd bild av vad sexuella relationer handlar om och bli porrskadade. Det är ett svek mot både killar och tjejer, menar jag - mot alla som drabbas av det här. Då kan vi som vuxna inte bara se på och säga att det är för svårt, utan vi har ett ansvar att faktiskt göra något åt det.

Fru talman! De globala porrsajterna agerar systematiskt för att normalisera sexuellt våld. Det är tragiskt, men så är det. Även om det kanske inledningsvis finns ett motstånd hos den som tittar mot att se det här grova våldet får man direkt när man tittar en indikation på att det här är fullt normalt. Man får direkt under klippen se hur många andra som har tittat på det här och gjort tummen upp och gillat det. Man invaggas alltså i en tro att det här är normalt fastän det inte är det.

Fru talman! Som jag poängterade i vår förra debatt är det mängder av personal redan i grundskolan som larmar om att tonen i språket och attityden mot tjejer har blivit mer förnedrande och att det härrör sig från ökat porrtittande. Skolkuratorer och skolsköterskor är förtvivlade över att unga tjejer tror att de måste gå med på analsex, gruppsex och strypsex för att betraktas som normala och attraktiva. Allt fler tjejer söker hjälp på ungdomsmottagningar för smärtor och skador i samband med våldsamt sex, som de tror är normalt sex. Vi kan inte låta den här destruktiva utvecklingen fortsätta.

Fru talman! När vi hade den här debatten förra gången överlämnade jag en bok, Stora porrboken, till statsrådet. Jag undrar om den gav några nya insikter och om statsrådet tänker följa det som föreslås i boken: att göra mer för att begränsa barns tillgång till porr.

Även om DSA-förordningen är ganska ny undrar jag när statsrådet förväntar sig att den förordningen kommer att ge effekt.

Fru talman! Jag börjar med ledamotens sista fråga, det vill säga när DSA kommer att ge effekt.

Jag hoppas naturligtvis att den kommer att ge effekt på en gång. Det är därför vi har förordningen. Vi ser behovet av att reglera detta inom ramen för EU-samarbetet, för vi ser att det inte bara är ett nationellt problem. Det handlar om stora onlineplattformar där mycket av det här innehållet sprids på olika vis, och man behöver ha lagstiftning som sträcker sig utanför nationens gränser för att kunna komma till rätta med problemen.

Det är också därför som det är skrivet så i förordningen att när det gäller onlineplattformar med fler än 45 miljoner användare i månaden faller det under EU-kommissionens tillsynsansvar. Det är ett sätt att se till att det när man jobbar med de stora plattformarna finns en motpart som både kan få överblicken från flera nationer så att man inte är bunden av nationsgränserna och kan föra talan för i det här fallet Europa som helhet. På så sätt kan man också vara lite tuffare i denna fråga.

Min förväntan är naturligtvis att eftersom förordningen har börjat gälla från och med mitten av februari kommer den också att kunna ha effekt. Förordningen i sig kommer dock inte att lösa några problem, utan detta bygger på att vi också ser att det här är ett utbrett problem och att man behöver jobba på flera olika fronter. Det är därför jag är tydlig med att regeringens arbete i denna fråga skär mellan olika departement och bygger på att vi tittar på både kartläggning för att förstå problematiken, utbildning, lagstiftning och arbete inte bara i Sverige utan också inom ramen för EU för att ytterst kunna skydda barn och unga från skadlig mediepåverkan.

Detta bygger på att man måste ha ett brett anslag när frågan hanteras. Det är också en fråga som handlar om att barn och unga utsätts för både våldsporr och andra skadliga saker på nätet. Jag tror att vi generellt i samhället behöver föra en bredare debatt om vad barn och unga blir utsatta för och hur vi med hjälp av både statens och samhällets kraft ska kunna komma till rätta med de problem som vi vet finns i onlinevärlden och som våra barn och unga i dag, vare sig de vill eller inte, blir en del av.

Här kommer det att krävas insatser på både statlig och samhällelig nivå och på både nationell nivå och EU-nivå samt ett regeringsarbete som skär brett mellan de olika departementen. Regeringen behöver jobba samlat för att kunna skapa kraft och effekt när det gäller att motverka skadlig mediepåverkan.

Fru talman! Jag börjar med ledamotens sista fråga, det vill säga när DSA kommer att ge effekt.

Jag hoppas naturligtvis att den kommer att ge effekt på en gång. Det är därför vi har förordningen. Vi ser behovet av att reglera detta inom ramen för EU-samarbetet, för vi ser att det inte bara är ett nationellt problem. Det handlar om stora onlineplattformar där mycket av det här innehållet sprids på olika vis, och man behöver ha lagstiftning som sträcker sig utanför nationens gränser för att kunna komma till rätta med problemen.

Det är också därför som det är skrivet så i förordningen att när det gäller onlineplattformar med fler än 45 miljoner användare i månaden faller det under EU-kommissionens tillsynsansvar. Det är ett sätt att se till att det när man jobbar med de stora plattformarna finns en motpart som både kan få överblicken från flera nationer så att man inte är bunden av nationsgränserna och kan föra talan för i det här fallet Europa som helhet. På så sätt kan man också vara lite tuffare i denna fråga.

Min förväntan är naturligtvis att eftersom förordningen har börjat gälla från och med mitten av februari kommer den också att kunna ha effekt. Förordningen i sig kommer dock inte att lösa några problem, utan detta bygger på att vi också ser att det här är ett utbrett problem och att man behöver jobba på flera olika fronter. Det är därför jag är tydlig med att regeringens arbete i denna fråga skär mellan olika departement och bygger på att vi tittar på både kartläggning för att förstå problematiken, utbildning, lagstiftning och arbete inte bara i Sverige utan också inom ramen för EU för att ytterst kunna skydda barn och unga från skadlig mediepåverkan.

Detta bygger på att man måste ha ett brett anslag när frågan hanteras. Det är också en fråga som handlar om att barn och unga utsätts för både våldsporr och andra skadliga saker på nätet. Jag tror att vi generellt i samhället behöver föra en bredare debatt om vad barn och unga blir utsatta för och hur vi med hjälp av både statens och samhällets kraft ska kunna komma till rätta med de problem som vi vet finns i onlinevärlden och som våra barn och unga i dag, vare sig de vill eller inte, blir en del av.

Här kommer det att krävas insatser på både statlig och samhällelig nivå och på både nationell nivå och EU-nivå samt ett regeringsarbete som skär brett mellan de olika departementen. Regeringen behöver jobba samlat för att kunna skapa kraft och effekt när det gäller att motverka skadlig mediepåverkan.

Fru talman! Jag ska återkoppla till den grundfråga som ledamoten ställde, det vill säga vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska barns och ungas tillgång till våldsam och kvinnoförnedrande pornografi på internet. Jag tänker att det är viktigt att vi har samma grundvärde in i detta: Vi ser frågans allvar och förstår behovet av att skydda barn och unga från alla former av våld, så även på nätet.

Det finns en rad pågående insatser och åtgärder inom ramen för regeringens arbete. Inom ramen för mitt departement och mitt arbete har Mediemyndigheten ett otroligt viktigt ansvar när det gäller att skydda mot skadlig mediepåverkan, både genom tillsyn och genom främjandearbete, naturligtvis; det har jag varit inne på tidigare. Man ska också nu kunna använda sig av DSA-förordningen när det gäller att skydda minderåriga under svensk jurisdiktion.

Ledamoten efterfrågar lagstiftning. Lagstiftning har kommit på plats i och med den här förordningen, som börjat gälla från och med mitten av februari. Nu behöver vi se hur detta faller ut och hur man kan använda sig av den inom ramen för både Sveriges och EU-kommissionens arbete.

Sedan kommer regeringen naturligtvis att återkomma när det gäller de andra leden, där vi också har arbete igång, för detta är en fråga som behöver hanteras på bredden, precis som vi bägge har varit inne på.

Frågor om huruvida det kommer mer eller annan lagstiftning kan inte jag svara på, utan dem behöver jag hänvisa till min kollega på Justitiedepartementet. Man ska kanske inte tipsa varandra om hur interpellationer ska skrivas, men jag tror att det, om interpellanten försöker specificera sin fråga lite mer mot lagstiftning, kanske finns en större chans att justitieministern svarar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.