Behovet av en kraftfull strategi för Life Science i Sverige

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig om, och i så fall när, regeringen anser det lämpligt att starta arbetet med en nationell strategi för life science. Låt mig först säga att jag delar den bild Ingela Nylund Watz beskriver om traditionen i Sverige om en stark life science-sektor. En tradition som visar på vikten av gott samarbete mellan aktörer som sjukvård, industri och akademi. Detta är en sektor som regeringen har arbetat med att stärka och kommer att fortsätta stärka. Inledningsvis vill jag lyfta fram regeringens arbete med att stärka näringslivsklimat och entreprenörskap. Sedan 2006 har regeringen vidtagit en mängd generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i Sverige. Skatterna har sänkts för företagare, och kostnaderna för att anställa har minskat. En rad åtgärder har vidtagits för att regler ska vara bättre anpassade till företagens villkor och verklighet. Förändringar har genomförts av de statliga riskkapitalinsatserna. I december i fjol infördes investeraravdraget. Från 1 januari i år sattes arbetsgivaravgifterna ned med 10 procentenheter för personer som arbetar med forskning och utveckling. För att gå in mer specifikt på life science-området vill jag framhålla att regeringen har gjort omfattande insatser som är viktiga för sektorn. I den senaste forsknings- och innovationspropositionen avsattes ytterligare 600 miljoner kronor per år till området livsvetenskap. Regeringen genomför inom ramen för dessa medel en omfattande satsning på Sci Life Lab, ett nationellt centrum för storskalig forskning inom biovetenskap, medicin och miljö. Sci Life Lab är ett samverkansprojekt mellan Uppsala universitet, Stockholms universitet, Karolinska institutet och Kungliga tekniska högskolan, där näringslivet har visat stort intresse för samarbete. Bland annat investerar Astra Zeneca 5-10 miljoner kronor per år i samarbeten med forskare inom Sci Life Lab, och företaget har dessutom etablerat ett forskningscentrum i direkt anslutning till Sci Life Lab. Regeringens satsning på denna nationella infrastruktur med applikationer inom genomik, proteomik, bildanalys och tidig läkemedelsutveckling är historisk. Som en följd av Astra Zenecas neddragning i Södertälje valde regeringen att satsa 150 miljoner kronor under 2013-2015 på ett nytt industriforskningsinstitut inom Rise, SP Process Development. Detta institut har i dag 40 anställda i Södertälje och är i gång med forsknings- och utvecklingsprojekt både tillsammans med företagskunder och inom EU-finansierade projekt. Medel från forsknings- och innovationspropositionen går även till områden som behandlingsforskning, läkemedelsutveckling, antibiotika och infektion, åldrande och hälsa, vårdforskning, registerforskning och området kliniska prövningar, som Ingela Nylund Watz nämner i sin interpellation. En utredning lämnades i december till regeringen om nationell samordning av kliniska studier, med förslag som tar upp flera av de problem som Ingela Nylund Watz efterlyser. Ett område som har visat intressanta resultat är regeringens satsning på innovationsslussar och testbäddar inom hälso- och sjukvården. Dessa satsningar visar på vikten av att genom nya arbetssätt skapa förutsättningar för innovation inom hälso- och sjukvård och äldreomsorgen. För att ta ytterligare ett steg för stärkt innovationskraft i offentlig sektor gav regeringen ett särskilt uppdrag till Vinnova förra året som syftar till just detta. Vinnova och SKL har också träffat en överenskommelse om innovationer för 2012-2014 för att stärka innovationsförmågan i regioner, kommuner och landsting och göra verksamheten mer öppen för utprovning och användning av innovativa tjänster, metoder och ny teknik. Genom den nationella läkemedelsstrategin tar regeringen ett samlat grepp om läkemedelsfrågor i Sverige. I den handlingsplan som är kopplad till strategin och som utvecklats av regeringen tillsammans med SKL och en rad andra aktörer på läkemedelsområdet återfinns flera aktiviteter som har bäring på innovation, bland annat stöd för att utveckla en nationell införandemodell för nya läkemedel och vissa medicintekniska produkter. Att stärka hälso- och sjukvården som en viktig kravställande kund när det gäller nya innovativa läkemedel, produkter och processer är något som företrädare för medicinteknik-, läkemedels- och bioteknikbranscherna lyft fram som särskilt prioriterat för dem. Arbetet som pågår ligger väl i linje med mitt arbete med den nationella innovationsstrategin, som regeringen presenterade parallellt med forsknings- och innovationspropositionen. Ett av målen med detta arbete är att förbättra förutsättningarna för innovation inom hela samhället, för såväl näringsliv och offentlig sektor som civilsamhället. Grundtanken för strategin är att konkreta åtgärder vidtas inom respektive ansvarsområde.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag vill inledningsvis understryka att vi nog har en hel del olika uppfattningar om de satsningar som statsrådet räknar upp inom näringspolitikens område, på vilket sätt de har varit lyckosamma eller inte. Men nu är det inte det som den här diskussionen ska handla om, utan den ska i huvudsak handla om life science-området, för det är det som min interpellation berör. Jag vill faktiskt hålla med statsrådet om att många av de åtgärder som regeringen har vidtagit är bra. Vi delar regeringens uppfattning kring dem och stöder dem. Jag vill inte på något sätt förminska de insatser som regeringen har gjort och som vi alla är överens om. Jag tycker att det är väldigt bra med resurstillskotten till den här sektorn. Jag tycker att det är bra med satsningarna på Sci Life Lab. Och inte minst, naturligtvis, är jag glad för Process Development i Södertälje. Det är otroligt bra saker, liksom satsningarna på behandlingsforskning och läkemedelsutveckling. Men, herr talman, det var inte de enskilda insatserna på life science-området som jag ville diskutera när jag skrev min interpellation. Det jag efterlyser är det som stora delar av branschen efterfrågar och som näringsministern, tror jag, inte alls är ovetande om, nämligen en sammanhållen kraftfull strategi med en tydlig ansvarsfördelning, tidsplaner och mätbara mål, gärna med Storbritannien som förebild. Jag tror dess värre inte att det arbetssätt som regeringen valt är tillräckligt kraftfullt i den mycket allvarliga situation som svensk life science befinner sig i. Vi tappar positioner - det vet näringsministern om. Vi har allvarliga problem med att få till kliniska prövningar, och vi har haft det under många år. Herr talman! Branschens företrädare lyfter också fram en annan aspekt på den nationella ansats som Storbritannien har gjort, nämligen långsiktigheten och det partiöverskridande perspektivet. Jag tycker att det är beklagligt att regeringen inte har sett värdet i att etablera ett sådant arbetssätt och förhållningssätt. Man valde att cementera frågan kring innovationsstrategin, i samband med forsknings- och innovationspolitiken och propositionen som kom, i blockpolitikens mer kortsiktiga perspektiv. Vi erbjöd en tioårig blocköverskridande överenskommelse. Regeringen sade nej. Jag undrar nu: Varför? Herr talman! Den halvering av antalet kliniska prövningar som har skett i Sverige under de senaste tio åren är förödande för Sveriges möjligheter att utveckla sjukvårdens medicinska kvalitet. Det tror jag att statsrådet och jag är eniga om. När de forskande läkemedelsföretagen inte vill etablera sig och genomföra prövningar i vårt land längre tappar vi kompetensutveckling i svensk sjukvård, och patienterna går miste om möjligheter till nya behandlingar. Att återskapa en förtroendefull samverkan mellan industrin, akademin och sjukvården är enligt min mening en absolut nödvändighet för att vända den här utvecklingen. Jag undrar: Delar statsrådet min uppfattning? Varför har det i så fall tagit så lång tid för regeringen att reagera just när det gäller de kliniska prövningarna trots att varningsklockorna har larmat väldigt länge? Till sist, herr talman. Eftersom statsrådet uppenbarligen är tillfreds med regeringens arbetssätt i fråga om att utveckla life science i Sverige skulle jag vilja fråga: Vilka är regeringens mest viktiga mål? Hur och när ska de utvärderas?

Herr talman! Låt oss börja med den sista fråga som Ingela Nylund Watz lyfter, nämligen hur vi utvärderar våra mål. Våra mål om svenskt näringslivsklimat och innovationspolitik står fastslagna i den nationella innovationsstrategin. De gäller för samtliga sektorer i Sverige. De gäller fram till 2020. De utvärderas löpande, årligen. Jag tog emot den första utvärderingen från myndigheterna Vinnova och Tillväxtanalys i höstas. Vi tror att det är viktigt att sätta mål men också att följa upp och utvärdera detta. Det är någonting som vi kommer att göra för att hela tiden arbeta med att implementera och genomföra innovationsstrategin genom olika politiska förslag, till exempel investeraravdraget och FoU-avdraget. Dessa två saker har trätt i kraft de senaste två månaderna. Jag ska gå tillbaka till life science-branschen. Jag talade i mitt inledningsanförande just om bredden av insatser som vi har gjort för life science-sektorn. Det är allt från satsning på kliniska studier och innovationsslussar till öronmärkta satsningar på det område som vi kallar för livsvetenskap. Ingela Nylund Watz vet att det är en av de större satsningar som någon regering har gjort på forskning och innovation, totalt sett, men också på life science, specifikt. Dessutom har vi nu satsat på Sci Life Lab. Det är en historisk satsning på ett samverkansprojekt mellan ett antal högskolor och universitet och regering och näringsliv. Jag tror att det är viktigt att vi jobbar med samverkan vad gäller life science. Därför har Näringsdepartementet under en lång tid haft en dialog - och man har en pågående dialog - med företrädare för branschorganisationer inom hela life science-sektorn. Det gäller allt från läkemedel till medicinteknik och bioteknik. Det är enskilda företag men också andra relevanta aktörer på det här området. Vi ser arbetet med den nationella innovationsstrategin, men också med forsknings- och innovationspropositionen, som ett led i ett strategiarbete för life science-sektorn. Det är ett pågående arbete. Vi gör satsningar både i enskilda propositioner och i budgetpropositionen för respektive år, där vi stärker just denna sektor, även om vi inte avser att ta fram ett skrivet strategidokument. Vi har en nationell innovationsstrategi som rymmer såväl stålindustrin och life science-sektorn som tjänstesektorn och den offentliga sektorn. Och det är erfarenheten från många andra länder som lyckats med innovationspolitiken, att man har ett brett och samlat grepp över samtliga sektorer. Life science-området har av tradition varit oerhört viktigt för Sverige, och jag vill att det ska fortsätta att vara det. Därför har regeringen genomfört en rad satsningar som är relevanta för life science-sektorn. Bland annat har vi i innovations- och forskningspropositionen ett särskilt kapitel som beskriver livsvetenskap och de 600 miljoner som vi tillför från 2016 och framåt. Vi har satsningar på strategiska innovationsområden. Det är nytt från alliansregeringens sida; det har vi inte haft tidigare. Det handlar om fördjupade samverkansprojekt för att möta viktiga samhällsutmaningar inom exempelvis området hälsa, där life science-sektorn kommer in. Vi har också, som jag sade i mitt interpellationssvar, ett nytt institut för hållbar processutveckling och katalys, som har startat i Södertälje. Utöver det har vi en satsning på behandlingsforskning för att vidareutveckla befintliga behandlingsrutiner och utveckla och utvärdera behandlingsmetoder. Jag kan också nämna de generella satsningarna på test- och demoanläggningar och deltagande i partnerskapsprogram inom EU. Vi jobbar på ett brett fält för att stärka life science. Vi satsar specifikt men inom ramen för den nationella innovationsstrategin.

Herr talman! Jag skulle vilja upprepa det jag sade i mitt inledningsanförande. Flera av de satsningar som regeringen har gjort, både när det handlar om resurstillskott och när det handlar om allokering av resurser till olika delar av det som kan kallas life science-sektorn, är bra. Vi står bakom det. Men det som brister, enligt vårt sätt att se på det, är att regeringen inte har dragit slutsatsen att det som krävs för att verkligen återskapa Sveriges plats i tätpositionen när det handlar om life science är en ordentlig kraftsamling. Och det tror jag bara man kan göra om man använder redskapet, till exempel en nationell kraftsamling, som branschen har efterlyst. Det är därför jag vill föra den här diskussionen. Låt mig ge ett exempel, som jag kan väldigt väl, som visar varför jag tror att det är så viktigt, herr talman, att göra den ordentliga kraftsamlingen. Jag har en elvaårig bakgrund i hälso- och sjukvården. Under samtliga de elva åren såg vi att vi hade en vikande, fallande, trend i fråga om kliniska prövningar. Det har varit en av Sveriges framgångsfaktorer när det handlar om att utveckla läkemedel, nya behandlingsmetoder och ny medicinteknik. Det var det som gjorde att vi verkligen var i framkant inom hela den här utvecklingen. Den utvecklingen har fallit, och det vet statsrådet om. Om hälso- och sjukvården nu fungerar så att man inte har tid att genomföra forskning, att läkare som också forskar inte har tid att arbeta som handledare för kliniska studier, är det mer än bara det som tas med i en innovationsstrategi på Näringsdepartementet som behövs. Då behöver flera stora politikområden, till exempel hälso- och sjukvården, involveras på ett mycket tydligare sätt. Under tio års tid har svensk hälso- och sjukvård, som kanske är den viktigaste basen för life science-industrin i Sverige och dess möjligheter att utvecklas, totalt fokuserat på att öka produktionen. Det finns inte tid för något annat än snabba och korta besök. Man räknar pinnar, och ersättningssystemen går ut på att trycka igenom så många patienter som möjligt. Det är bra att sjukvården jobbar med produktivitetsutveckling, men det är inte bra, herr talman, om det leder till att vi inte längre i Sverige har möjligheten att arbeta med kliniska prövningar i svensk hälso- och sjukvård. Detta menar jag, herr talman, är ett exempel på att insikten om vilken kraftsamling som behövs för att utveckla en kraftfull strategi för life science - flytta fram Sverige i framkant igen och undvika att vi rasar längre ned på listorna vid mätning av ett lands framgångar på området - inte har slagit rot hos regeringen. Det är tråkigt. I grund och botten tror jag att näringsministern instämmer i min analys, men jag tror att regeringen har dragit fel slutsatser av hur tillståndet är i Sverige. Det är bra att regeringen utvärderar löpande, men vilka är regeringens mål på området? Vad är det regeringen utvärderar löpande? Vad har regeringen för vision om life science på till exempel en tioårscykel?

Herr talman! Ingela Nylund Watz beskriver för mig att hon har elva års erfarenheter av hälso- och sjukvård, och hon har under alla dessa elva år sett en vikande trend inom framför allt kliniska prövningar. De första fem sex åren av dessa elva års erfarenhet styrde en socialdemokratisk regering. Det är först under en alliansregering vi kan se stora satsningar på life science. Det är under en alliansregering som vi nu har lagt fram 600 miljoner för att stärka life science-sektorn. Vi arbetar nu med många av de förslag som Forska!Sverige tar upp, bland annat en satsning på kvalitetsregister, nationell samordning av kliniska studier, skatteavdrag för FoU och investeringar, att göra om utbildningssystemet och satsning på nationell infrastruktur som Sci Life Lab. Inget av dessa initiativ fanns under de första sex åren av Ingela Nylunds erfarenhet vad gäller vikande trend för kliniska prövningar. Om det är så är jag glad att vi bytte regering 2006, att vi har arbetat med ett forsknings- och innovationsklimat under de senaste åren som har inneburit ett pengamässigt tillskott till sektorn och ett nytt arbetssätt med hjälp av strategiska innovationsområden. Det är helt nytt. Där arbetar vi med samhällsutmaningar vad gäller hälsa. Vi har inrättat ett nytt forskningsinstitut efter Astra Zenecas nedläggning i Södertälje. Det är också ett nytt sätt. Utöver det har vi arbetat med innovationsslussar och testbäddar inom hälso- och sjukvården. Också det är ett nytt grepp. Där gav vi från regeringens sida förra året Vinnova ett särskilt uppdrag att jobba med dessa frågor inom offentlig sektor. Här har också Vinnova och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, hälso- och sjukvården, träffat en överenskommelse om innovationer för 2012 till 2014 för att stärka innovationsförmågan inom hälso- och sjukvården, kommuner och regioner för att göra verksamheten mer öppen för utprovning och användning av innovativa tjänster, metoder och ny teknik. Utöver detta har regeringen under de senaste åren - vilket inte den socialdemokratiska regeringen gjorde - öppnat för innovationsupphandling. För att stärka hälso- och sjukvården är det otroligt viktigt att offentlig sektor är kravställare vid upphandlingar. Genom innovationsupphandling kan vi använda verktyget för att stimulera ökad innovation som också är till nytta för hela life science-sektorn. Jag är glad över att Socialdemokraterna och Ingela Nylund Watz välkomnar de stora satsningar som regeringen gör på life science-sektorn. Sett i backspegeln är det synd att dessa satsningar inte skedde för tio år sedan.

Herr talman! Det är tråkigt när jag ställer en interpellation, som faktiskt har en ansats i att försöka diskutera på vilket sätt vi ska profilera och stärka arbetet med att utveckla life science-sektorn, att statsrådet raljerar över vad tidigare regeringar har gjort. Då kan jag gå tillbaka till 90-talet och fråga mig varför Carl Bildt-regeringen inte gjorde något. Den typen av argumentationsteknik är billig, tycker jag, av en ansvarig minister. Under de år som den här regeringen har verkat har möjligheterna funnits att vidta åtgärder för att till exempel stärka sjukvårdens förutsättningar att få utrymme för att genomföra handledning i kliniska prövningar. För att kasta tillbaka handsken har regeringen valt skattesänkningar som metod i stället för att försöka få fart på Sverige och låtit sjukvården stå utan resurstillskott. Om vi ska föra debatten på den nivån lär vi inte komma någonstans. Om vi vill komma någonstans måste vi fundera över om det finns några kloka ord i till exempel Forska!Sveriges senaste rapporter. Finns det något mer vi kan göra för att gå branschen till mötes, som vill ha en kraftfull nationell strategi, eller är allt bra som det är? Jag tror att det vore bra om Sverige tog ett ytterligare steg för att markera hela nationens, hela regeringens, hela det offentliga Sveriges, hela näringslivets, hela branschens vilja att återta förlorade positioner på life science-området. Jag hoppas att regeringen vill det också.

Herr talman! Jag raljerar inte. Jag bara konstaterar att under de första åren av vikande trend för kliniska prövningar satt en socialdemokratisk regering vid makten som inte satsade. Satsningarna kom först med alliansregeringen. Jag har under interpellationsdebatten talat om för interpellanten vilka satsningar vi har gjort i ett brett spektrum. Med det säger jag inte att jag är stolt eller nöjd eller att vi inte ska göra mer. Jag tror att vi kan göra ännu mer för att stärka svensk konkurrenskraft. Det handlar om att även i fortsättningen ha ett gynnsamt skatteklimat, inte ökade kostnader som Socialdemokraterna föreslår. Det handlar om att fortsätta att stärka hälso- och sjukvårdssektorn vad gäller innovation, som regeringen arbetar med. Det handlar om att titta på de förslag som Forska!Sverige lyfte fram senast i januari 2014. Av den gedigna rapporten framgår att vi arbetar med många av de förslag som Forska!Sverige har lyft fram. Det gäller bland annat satsningen på kvalitetsregister och nationell samordning för kliniska studier. Vi jobbar med FoU-avdrag och investeraravdrag, som också lyfts fram. Utbildning i toppklass efterfrågas. Vi genomför stora reformer på grundskole- och gymnasienivå och för högre utbildning. De vill också att vi satsar på nationell infrastruktur, till exempel Sci Life Lab, vilket vi aviserade för något år sedan i vår forsknings- och innovationsproposition. Jag är glad över att Socialdemokraterna uppenbarligen gillar den politik som Alliansen för och de satsningar vi gör på forsknings- och innovationsområdet. Jag hoppas att vi framöver kan hitta en samsyn, givetvis över blockgränserna, för att fortsätta arbetet för att stärka life science-sektorn och forskning och innovation. En sådan proposition kommer först om några år.