Bekämpningsmedlet glyfosat

Fru talman! Jesper Skalberg Karlsson har ställt tre frågor till mig om bekämpningsmedlet glyfosat:

Har miljöministern agerat för att EU-kommissionen även fortsatt godkänner glyfosat efter att nuvarande godkännande löper ut den 30 juni 2016?

Har miljöministern hållit fast vid principen om vetenskapligt stöd i förhandlingar som rör glyfosat?

Har miljöministern anammat nya principer för den svenska ståndpunkten i frågor som rör begränsningar av farliga ämnen, och vilka är i så fall dessa principer?

Lagstiftningen för växtskyddsmedel är EU-harmoniserad genom förordning 1107/2009 om utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel. För att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön får ett verksamt ämne bara godkännas om ämnet eller medlet inte har några skadliga hälsoeffekter på människor eller djur och om det inte påverkar miljön på ett oacceptabelt sätt. Kriterierna för den granskningen framgår av en bilaga till förordningen. Vidare gäller att beslut om godkännande fattas på grundval av granskningsrapporten, andra faktorer av betydelse för den aktuella frågan och försiktighetsprincipen.

Den svenska regeringen stöder EU-kommissionens förslag om en temporär förlängning av innevarande godkännande. Det innebär bland annat att den europeiska kemikaliemyndighetens, Echa, bedömning av glyfosats cancerframkallande egenskaper och behovet av en harmoniserad klassificering slutförs innan ett förnyat godkännande behandlas.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det växtdödande medlet glyfosat upptäcktes 1970 av kemisten John Franz. Det har sedan dess använts världen över under en rad olika varumärken, bland annat eftersom glyfosat anses vara mindre giftigt än till exempel klororganiska föreningar, som använts tidigare.

Det ska tidigt sägas att en effektiv kemikaliepolitik alltid uppmuntrar och uppmanar till substitution av farliga ämnen. Kan man på ett praktiskt genomförbart sätt byta ut en kemikalie i en produkt mot en mindre skadlig variant bör det ske. Det kallas substitutionsprincipen, och det gläder mig att vi har ett brett, blocköverskridande stöd för att detta också ska implementeras brett. Det är en ganska progressiv linje, som med små steg tar oss närmare miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö.

Substitutionsprincipen är önskvärd på det sättet att konsekvenserna är relativt lätta att överblicka. Ett totalförbud mot ett särskilt ämne kan i värsta fall leda till att det ersätts med ett ännu farligare ämne - från bisfenol A till bisfenol F eller liknande.

Fru talman! År 2015 klassades glyfosat av IARC som "troligen cancerframkallande", trots att ett flertal tidigare studier inte kunnat visa på något kausalt samband. Efter den omklassningen av IARC har både Efsa och FAO kommit med rapporter som säger att glyfosat varken medför några kroniska eller akuta risker eller är cancerframkallande.

Det är framför allt de två sistnämnda organens bedömningar som tidigare legat till grund för den svenska ståndpunkten när Sverige förhandlat om begränsningar för farliga ämnen inom ramen för Europeiska unionen. Det är rimligt. Många organisationer och enskilda driver frågor om totalförbud baserat på en, i mitt tycke, ofta ganska egendefinierad försiktighetsprincip. Lagstiftaren bör dock ha sitt huvudsakliga fokus på en evidensbaserad politik när begränsningar ses över. Annars riskerar vi att snart stå utan såväl växtskyddsmedel som vegetabilier.

Fru talman! Det är därför jag har ställt denna interpellation. Regeringspartiet Miljöpartiet har länge varit ganska positivt inställt till ett förbud mot glyfosat. Den nuvarande bostadsministern och tidigare EU-parlamentarikern Peter Eriksson, som nyss var i kammaren, uppmanade så sent som den 24 februari i år regeringen att motsätta sig förslaget om ett förlängt godkännande. Därför tycker jag att det är glädjande att den svenska regeringen i samband med den här interpellationen slår fast att man stöder EU-kommissionens förslag om en temporär förlängning av innevarande godkännande. Självklart ska Echa också göra sin bedömning - det är inget konstigt med det.

Fru talman! Eftersom det ändå verkar råda viss samsyn kring denna fråga vill jag ställa en närbesläktad fråga: Finns det en vilja från den svenska regeringen att, om glyfosat får förlängt godkännande inom unionen, i stället införa nationella begränsningar för ämnet?

Fru talman! Det gläder mig att vi återigen kan konstatera att det finns ett brett stöd för både substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen här i kammaren och även mellan riksdag och regering. Det är viktigt att vi har en bred grund.

Vad gäller både detta och andra ämnen är det, och har hela tiden varit, regeringens inställning att besluten ska ha vetenskaplig grund. Det är därför vi nu stöder den tillfälliga förlängningen med två år för detta ämne. Det ger möjlighet för Europeiska kemikaliemyndigheten att komma med en rapport.

Vi har alltså klartecken från vissa delar av EU-systemet, men vi väntar på en mycket viktig rapport. Två år är en rimlig tid för att rapporten ska hinna komma och vi ska få möjlighet att analysera den och därefter fatta ett gemensamt beslut.

Regeringens inställning är att denna fråga framför allt ska lösas på EU-nivå, och därför har vi en nära samverkan med andra medlemsstater och en nära kommunikation med kommissionen i frågan. Att kommissionen nu föreslår en temporär förlängning kan ses som ett uttryck för att det finns osäkerheter kring glyfosat. Dessa osäkerheter måste vi ta på stort allvar. Det är som sagt därför vi tycker att det är bra att kommissionen har justerat sitt förslag utifrån de ursprungliga nio åren. Den har anpassat sig och närmat sig medlemsstaternas oro för frågan.

Vi deltar även framöver aktivt i diskussionen, och vi kommer att vidhålla vår inställning att alla beslut ska fattas på god vetenskaplig grund.

Fru talman! Tack, ministern, för det svaret! Som statsrådet nämner ligger svensk kemikaliepolitik på många sätt i framkant. Men det har inte alltid varit så.

Låt oss titta tillbaka lite grann och se hur det var för inte alls så länge sedan. I det nyligen industrialiserade Sverige blev till exempel fabrikerna större och större. Snart blev vi varse att sot och aska regnade ned från skorstenarna. Vad gjorde vi då? Vi byggde skorstenarna högre, och sedan byggde vi dem ännu högre när grannorten klagade på att det nu var de som fick sot och aska på gården. Till slut hade vi byggt skorstenarna så höga att sotet och askan spreds över så stor yta att en del nog hamnade i Finland eller Norge. Men problemet löstes för vår del.

Vi har kommit ganska långt sedan dess. För bara några år sedan trodde vi att högdosexponering för hormonstörande ämnen var det absolut farligaste. Med dagens kunskap vet vi att långvarig lågdosexponering kan vara minst lika farlig.

Vad visar då detta? Kemikaliedebatten är ganska dynamisk. Nya rön, ny kunskap och nya innovationer gör att spelplanen hela tiden är lite rörlig i kanterna. Det handlar om kemikaliernas såväl positiva som negativa effekter. Man ska ha klart för sig att samtidigt som vi ser riskerna med till exempel bioackumulerade gifter i våra livsmedel eller hormonstörande ämnen i leksaker måste vi hålla i huvudet att det är just kemikalier som kommer att ge oss bättre batterier till våra elbilar och som kommer att göra att processerna i reningsverken blir ännu bättre.

Fru talman! Sverige ligger långt fram och ska fortsätta att vara en ledstjärna för en effektiv, evidensbaserad och välfungerande kemikaliepolitik. Svensk kemikaliepolitik ska bottna i substitutionsprincipen och ta sikte på miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö.

Liksom på andra politiska områden är ekonomiska styrmedel en viktig faktor. Där har initiativ tagits av regeringar av olika färg. Lägg därtill att begränsningar så långt som möjligt ska ske på EU-nivå efter prövningar som säkerställer att ingen fara för människor och miljö föreligger. När så inte är fallet ska man inte låta förbudsivern ta över.

Jag hoppas att regeringen håller fast vid det även när det gäller glyfosat.

Fru talman! Jag kan återigen konstatera att det finns en gemensam syn brett förankrad i svensk politik om att Sverige ska bedriva en aktiv kemikaliepolitik både på nationell nivå och, inte minst, på EU-nivå.

Det är värt att komma ihåg vilken betydande roll Sverige spelade när man tog fram den gemensamma kemikaliepolitiken inom EU - Reach. Regeringen är nu aktiv i det initiativ som kallas för Reach up, där vi samverkar med de medlemsstater som delar vår syn på en aktiv och progressiv kemikaliepolitik. Vi vill få en revidering och se till att den europeiska kemikaliepolitiken, precis som ledamoten beskriver, hänger med i och följer den utveckling som finns. De principer som fastläggs ska aktivt följas; det gäller både substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen. De beslut som fattas ska fattas på vetenskaplig grund.

Diskussionen om glyfosat har varit mycket dynamisk. Jag välkomnar verkligen det engagemang som finns bland medborgare som är oroliga och bland organisationer som tar upp denna oro. Detta har bidragit till att samtalet förs framåt. Vi har nu en ståndpunkt där kommissionen och medlemsstaterna ligger nära varandra, och vi hoppas att få se en lösning på frågan inom kort.

Fru talman! Eftersom det verkar råda samsyn i denna fråga överlåter jag slutinlägget till miljöministern. Vi kan sedan gå vidare till nästa debatt om ett annat angeläget ämne.

Fru talman! Jag vill avsluta med att upprepa att kemikaliefrågorna är högt prioriterade av regeringen. De är i ständig förändring, dels för att det kommer nya ämnen på marknaden, dels för att kunskapen kring ämnenas användning och påverkan på människor och djur hela tiden uppdateras. Det är ett gediget arbete att följa denna kunskapsutveckling och anpassa de politiska besluten därefter.

Överläggningen var härmed avslutad.