beredskapen för oljebekämpning i Östersjön

Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka Sveriges beredskap för att möta den ökade risken för en stor oljekatastrof i Östersjön samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra Sveriges och Östersjöländernas förmåga att hantera större utsläpp av råolja i Östersjön. Den 16 april i år besvarade Björn von Sydow i egenskap av försvarsminister en liknande interpella- tion här i kammaren. Min redogörelse i det följande överensstämmer i stort med vad Björn von Sydow då uttalade. I Sverige är Kustbevakningen den myndighet som har ansvar för att bekämpa utsläpp av till exempel råolja till sjöss. Målsättningen är att Kustbevakningen ska ha en beredskap för att kunna bekämpa utsläpp på upp till 5 000 ton olja. Kustbevakningen ska vid olje- utsläpp, eller fara för utsläpp, kunna påbörja preven- tiva åtgärder inom fyra timmar och bekämpningsåt- gärder inom åtta timmar efter larm. Dessa riktvärden är satta mot bakgrund av den riskanalys som ett antal myndigheter på regeringens uppdrag redovisat i rapp- orten Det svenska marina oljeskadeskyddet inför 2000-talet och utgör en rimlig operativ målsättning för den marina bekämpningsförmågan. Den svenska miljöskyddsflotta som Kustbevak- ningen förfogar över är enligt min bedömning för- hållandevis välutrustad. Under 2001 tillfördes två så kallade kombinationsfartyg som kan användas för både övervakningsuppgifter och oljebekämpnings- operationer. I budgetpropositionen för 2003 anförde regeringen att Kustbevakningen ska inskaffa ytterli- gare tre stora kombinationsfartyg. Sverige kommer därmed att avsevärt öka sin kapacitet att bekämpa utsläpp till sjöss. Regeringen anser också att övervakningsfrågorna har hög prioritet. I propositionen Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier har regeringen anfört att Kustbevakningen ska tillföras ytterligare cirka 50 miljoner kronor per år från och med 2004 för att skärpa övervakningen till havs och öka satellitspa- ningen (prop. 2000/01:130). Sjöfartens påverkan på Östersjöns marina miljö är en viktig fråga för samtliga Östersjöstater, och det bedrivs sedan lång tid ett effektivt och väl fungerande samarbete inom ramen för Helsingforskommissionen. Det är viktigt att konsekvenserna av ett haveri med ett större tankfartyg minimeras för att den käns- liga Östersjömiljön inte ska skadas. Det som då är aktuellt är framför allt resurser för sjögående brand- bekämpning och tyngre nödbogsering. Med denna utrustning kan man stabilisera och läktra (tömma) en större tanker för att förhindra ett totalhaveri. När det gäller nödbogsering vill jag nämna att en kartläggning som presenterats av Helsingforskom- missionen visar att det finns betydande resurser sam- lade runt Östersjön. Jag vill här nämna att såväl Ryssland som Estland, Lettland och Litauen har far- tyg med den dragkraft som bedöms som nödvändig. Det rör sig om totalt ett tiotal fartyg. Runt Östersjön finns även ett antal fartyg som har tillfredsställande brandbekämpningsförmåga, till exempel har Lettland tre fartyg och Ryssland respek- tive Litauen ett vardera. Dessa resurser kommer som jag tidigare sagt att kompletteras av tre nya fartyg i Sverige genom Kustbevakningen. Det är få länder som har sådana resurser som be- hövs för att hantera haverier med större tankfartyg. För att förmågan totalt i Östersjön ändå ska vara tillräcklig har Östersjöstaterna i rekommendationer enats om vilken som ska vara den lägsta nivån för staternas operativa förmåga. I Sverige, liksom i övriga Östersjöstater, bygger beredskapen vid större olyckor på att vi kan och ska dra nytta av det samarbete som bedrivs inom Helsing- forskommissionen. Inom Helsingforskommissionen har också utar- betats riktlinjer för hur assistans ska kunna lämnas. Samarbetet är så utformat att ansvariga myndigheter - för svensk del är det Kustbevakningen - på egen begäran får lämna operativ assistans. Om Kustbevakningen gör bedömningen att Sveri- ge behöver hjälp för att förhindra att ett utsläpp sker eller för att bekämpa ett utsläpp skickas en förfrågan till den utsedda kontaktpunkten i respektive Östersjö- stat. Normalt får man svar inom en timme på vilka resurser som kan avsättas. Sverige verkar, inom ramen för Helsingforskom- missionen, även aktivt för att riskanalyserna avseende den förväntade ökningen av oljetransporterna i Öster- sjön kontinuerligt uppdateras och att relevanta åtgär- der vidtas. Mot bakgrund av den nu aktuella tragiska förlis- ningen av den bahamasflaggade tankern Prestige utanför den spanska kusten vill jag nämna att det inom den europeiska gemenskapen sedan ett par år pågår ett arbete med att skärpa lagstiftningen i syfte att öka säkerheten vid oljetransporter till sjöss, de så kallade Erikapaketen. Förslagen omfattar en utökad kontroll av undermåliga fartyg. Frågan kommer att behandlas vid transportministrarnas möte i dag. Hela Östersjön är utpekad som en speciell area inom IMO med striktare regler för avsiktliga oljeut- släpp, tankrengöring, avfall och luftutsläpp. Reger- ingen avser att inom kort ge Sjöfartsverket i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter utreda förutsättningarna för och effekterna av att klassa hela eller delar av Östersjön som särskilt känsligt havsom- råde i enlighet med den internationella sjöfartsorgani- sationens regelverk. Redovisningen ska lämnas till regeringen i mars. Vad jag här har redovisat innebär att jag anser att Sverige har en god beredskap i förhållande till upp- satta mål.

Herr talman! Så sent som i tisdags var det en de- batt i ärendet, men då handlade det mera om att före- bygga oljeolyckor i Östersjön. Debatten nu handlar om beredskapen ifall olyckan skulle inträffa och vi skulle få ett stort oljeutsläpp i Östersjön. Vi behöver kanske inte upprepa den förra debatten. Men jag kan tala om för försvarsministern att jag är den moderat som har skrivit under den flerpartimotion där vi hop- pas att Östersjön ska klassas som ett särskilt känsligt hav. När jag läser svaret på mina frågor blir jag ganska förskräckt. Jag vet inte om det är försvarsministern som är förd bakom ljuset eller om det är hon som försöker föra mig bakom ljuset. Varför säger jag det? Jo, försvarsministern skriver i sitt svar att Kustbevak- ningen ska få tre fartyg. Det ska stå i budgetproposi- tionen. Var i budgetpropositionen står detta? I budgetpropositionen kan man läsa att regeringen avser att bemyndiga Kustbevakningen att inleda en förstudie av nya fartyg som svarar mot myndighetens behov. Det är uppdraget de får. Det innebär ju inte att det kommer ett fartyg genast. Det kommer att ta ganska många år innan det kommer några fartyg. Därför är det ett väldigt vilseledande svar som för- svarsministern ger, eller så är hon själv förd bakom ljuset på något sätt. Försvarsministern är ny, så hon kanske inte har satt sig in i alltihop. Men jag måste säga att jag inte tycker att det är med sanningen över- ensstämmande. Det jag säger stämmer också med vad miljöministern sade i tisdags i debatten. Att jag upprepar en interpellation som jag ställde i april i år beror på att när jag hade debatten med före detta försvarsministern, numera talmannen, kom det till slut fram att hela vår beredskap egentligen byggde på den beredskap som alla andra länder runt Öster- sjön hade. Då fick jag veta att försvarsministern fak- tiskt inte hade riktiga kunskaper om vilken beredskap de andra länderna hade. Det skulle han kontrollera. I det svar jag får i dag finns det beskrivet lite grann vilken beredskap de andra länderna har. Men min viktiga fråga är: Kommer de att hinna fram i tid? Om man tittar på vad det finns för resurser visar det sig att i princip längs hela Sveriges östra kust är det ganska dåligt med resurser. Samma sak gäller för Gotland. De resurser vi själva har kommer inte att räcka till. Målsättningen är att man ska klara 5 000 ton. Det är inte speciellt mycket med tanke på de fartyg som går på Östersjön numera sedan man i Ryssland öppnat nya hamnar, i Primorsk framför allt, dit det går ganska stora fartyg med mycket mer än 5 000 ton. Jag tror att de till och med kan ha 145 000 ton olja lastad. Att klara av 5 000 ton är inte att ha en jättestor kapacitet. Jag kommer att återkomma med detta i mitt nästa inlägg. Försvarsministern tar på sig ett väldigt stort personligt ansvar när hon i svaret skriver att hon tycker att vi har en rimlig kapacitet för att klara olje- bekämpning och ha en bra beredskap i Östersjön. Jag vill påstå att det inte är så. Inte ens om vi lägger ihop vår kapacitet med de andra ländernas så klarar vi det.

Herr talman! Jag sade att det var i förhållande till de målsättningar vi har ställt upp efter en analys av det svenska marina oljeskyddet inför 2000-talet. Det är ett antal myndigheter som har gjort bedömningar av vilken kapacitet och vilket mål som borde finnas för svenskt vidkommande. Jag har ingen avsikt att föra någon bakom ljuset. I budgetpropositionen konstaterar regeringen att det finns vissa kapacitetsbrister vad gäller Kustbevak- ningen. Därför ger man i uppdrag att införskaffa ytterligare fartyg. Det kommer att handla om tre far- tyg. Det betyder att man får en väsentligt högre kapa- citet. Det vore mig fjärran att säga att dessa båtar finns i dag. Så slarvigt har jag inte uttryckt mig och skulle aldrig uttrycka mig i diskussionen. Men Kust- bevakningen fick också fartyg 2001. Det betyder att det då tillfördes kapacitet vad gäller den delen. Vi har haft en utredning om huruvida det var möjligt att använda andra fartyg som staten förfogar över. Det har funnits ett utredningsförslag som inne- bar att bland annat isbrytarna skulle kunna tas till vara. Det är möjligt att det skulle gå, men det har inte väckt något positivt stöd hos de andra myndigheterna. Vi har ändå inte släppt frågan eftersom det med tanke på att oljetransporterna tycks öka i Östersjön kan vara viktigt att ha tillgång till bättre kapacitet. Det är vik- tigt att göra bekämpningen så nära olycksplatsen som möjligt. Det finns en medveten strävan att se till att vi kan fullfölja vårt kapacitetsbehov och bevaka utveckling- en. Det vore fjärran - det säger jag också i svaret - att tro att vi kan klara det på egen hand om det skulle bli en så stor olycka i Östersjön som den utanför den spanska kusten. Vi är beroende av det samarbete som finns med övriga Östersjöstater. Det är viktigt att hålla kontakt, öva och ha samarbete med dem så att hela organisationen fungerar i ett pressat läge. Det ligger på Kustbevakningen att sköta dessa kontakter. De har möjlighet att snabbt inkalla och få svar från de andra länderna.

Herr talman! Ja, nu uttryckte sig försvarsministern lite annorlunda än i det skriftliga svaret. Där kan man helt klart läsa att regeringen i budgetpropositionen för 2003 anfört att Kustbevakningen ska införskaffa ytterligare tre stora kombinationsfartyg. Men det är ju som jag läser: Man ska göra en förstudie, och det är en helt annan sak. Jag tycker fortfarande att detta är väldigt förföriskt skrivet. Men som sagt, försvarsmi- nistern tog ju nu ett halvt steg tillbaka och hade en annan formulering. Man kan sedan bara undra när de här fartygen kommer. Det kommer kanske att dröja två tre år in- nan vi har det första fartyget. Sedan pratade försvarsministern om att man ska kunna använda andra fartyg som finns. När man ska bekämpa oljeutsläpp är tidsperspektivet, precis som försvarsministern var inne på, väldigt viktigt. Det gäller att man är på plats väldigt snabbt. Det är säkert bogserbåtar som kommer på plats snabbt för att för- hindra grundstötning och ännu värre skador. När det sedan gäller kapacitet för att bekämpa brand eller överpumpning finns inte den kapaciteten längs den svenska kusten. Försvarsministern säger att man ska använda isbrytarna. De kan möjligtvis ha bogsermöjligheter, men de är inte utrustade för brandbekämpning eller överpumpning. Dessutom används de för helt andra saker när det är vinter, så då kan vi inte tillgå dem. Då finns inte de heller. Det är ju detta som är de stora bristerna. Försvarsministern har kanske precis som jag in- förskaffat en karta där man kan se var de olika län- derna kring Östersjön har kapacitet. Där ser man hur naket hela Sverige egentligen är, hela östra delen av Sverige och Gotland. Vi har ingenting. Då ska de alltså komma från de andra länderna och hjälpa oss, samtidigt som vi vet att tidsaspekten är det viktiga. Det är då jag blir riktigt orolig. Finlands regering har varit väldigt orolig över detta och försökt göra saker. Jag tycker att den svens- ka regeringen har haft en del tid på sig att också göra någonting åt detta. Ändå står vi här i dag och vet, och försvarsministern erkänner också det, att vi inte har fullgod beredskap. Ingenting är gjort, utan nu ska man börja göra den här förstudien för att se om man ska införskaffa dessa fyra kombinationsfartyg som klarar flera saker, både brandbekämpning och över- pumpning och kanske också bogsering. Det är ganska illa. Som jag sade förut har försvarsministern ett stort personligt ansvar om det händer något. Jag hoppas innerligt att det inte gör det, kanske inte i första hand för försvarsministerns skull utan för Östersjöns skull. Det vore en total katastrof. Tittar man på statistiken över antalet olyckor och utsläpp i Östersjön under senare år ser man att de är ganska många. Det är inte få. Risken - det förstod jag att vi var överens om - ökar också hela tiden, efter- som större och större fartyg går över Östersjön. De går nu också kors och tvärs. När de kommer inifrån Finska viken går några åt ett håll och några åt ett annat, och då ökar naturligtvis risken för en olycka. Därför måste jag säga att jag är mycket bekymrad. Jag känner inte att det här svaret gör mig lugnare. Det gör inte det, eftersom det kommer att ta en sådan enormt lång tid innan vi har en ökad kapacitet.

Herr talman! Om jag nu ändå ska försöka lugna Marietta de Pourbaix-Lundin på några punkter tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att två så kallade kombinationsfartyg faktiskt tillfördes 2001. Det be- tydde en kapacitetsökning som kan användas för både övervakning och oljebekämpningsoperationer. Det är sådant som har tillförts och kommit nu. Sedan har riksdagen fått en ytterligare propå i budgetpropositio- nen som innebär att Kustbevakningen kommer att få möjlighet att införskaffa tre ytterligare kombinations- fartyg. Det är klart att det tar ett tag innan dessa tre nya fartyg, som ska tillföras den kapacitet vi har, finns tillgängliga. Jag tycker inte att det är intressant att diskutera förföriska skrivningar. Det viktiga är att om jag nu talar om för Marietta de Pourbaix-Lundin att det kommer tre ytterligare fartyg för att öka kapaciteten så är det faktiskt det som kommer att ske. Jag hoppas att det kan bidra till att lugna situationen. Sedan är det viktiga: Kan man göra något ytterli- gare? Ja, man kan modifiera isbrytarna så att de också kan användas i oljebekämpning. Det finns dock ett motstånd mot att göra de insatserna, och det måste avvägas om detta är en rimlig insats eller om man ska skaffa ytterligare kapacitet på något annat sätt. Eftersom det är betydelsefullt att vi kan öka vår förmåga - det är ju vad vi säger - har vi sagt att vi vill fortsätta att bereda detta förslag i Försvarsdepar- tementet. Det ligger alltså kvar där. Under tiden handlar det om att se till att man har en bra samöv- ning och ett bra samarbete med övriga stater runt Östersjön. Det är den viktiga punkten. Jag hoppas naturligtvis också att vi ska bli försko- nade från den här typen av skador. Det är därför som regeringen är aktiv med att på andra sätt se till att man kan förebygga detta, att med olika typer av in- ternationella åtgärder se till att den här typen av trafik inte bedrivs på ett farligt sätt i det känsliga Östersjö- området.

Herr talman! Vi är båda överens om att vi vill göra allt för att skydda Östersjön. Sedan är vi inte helt överens om hanteringen. Försvarsministern är mer optimistisk än vad jag är. En sista fråga om de fartyg som man nu inleder förstudier om: När kommer de? Ökningen av stora oljefartyg på Östersjön är ju redan i gång, och det kommer att öka mer och mer. Sedan sätter egentligen försvarsministern hela diskussionen mot detta med målsättningen. Då kan man fråga sig: Är Sveriges målsättning tillräckligt hög? Är det rimligt att vi ska klara 5 000 ton utsläppt olja och att det ska ta så och så många timmar? Kan- ske är vår målsättning för låg. Och även med den målsättning som finns i dag tycker jag att jag har bevisat för försvarsministern att vi inte kan leva upp till den, inte ens med hjälp av de övriga länderna runt Östersjön. De kommer inte att hinna fram till Sverige. När det gäller isbrytarna måste vi också vara överens om att det är vinter nästan halva året i Sveri- ge, och då används isbrytarna till någonting helt an- nat. De kanske inte alls finns på plats, och då tar det ännu längre tid att få fram dem - även om man nu skulle modifiera dem och göra om dem så att de kan användas för andra saker, som försvarsministern säger. Jag kan alltså inte säga att försvarsministern har lugnat mig. Det har hon inte. Försvarsministern har fortfarande ett stort personligt ansvar för att se till att det här fungerar om olyckan skulle inträffa, vilket vi båda hoppas innerligt att den inte gör, vare sig i Ös- tersjön eller någon annanstans i världen.

Herr talman! Jag tycker att hela den fråga som Marietta de Pourbaix-Lundin tar upp är viktig. Det hoppas jag framgår av mitt svar. Det arbete vi gör för att på olika sätt försöka eliminera riskerna med denna typ av farlig transport och trafik är också viktigt, till exempel att vissa fartyg över huvud taget inte ska gå i Östersjön. Det är klart att det finns analyser som olika myn- digheter får göra: Håller de prognoser vi har gjort tidigare? Är vi nöjda med dem? Ett sådant arbete pågår kontinuerligt eftersom vi tycker att Östersjön är betydelsefull och viktig. På den punkten sker ett fortlöpande arbete. Jag får väl i all anspråkslöshet säga att jag inte har något underlag själv för att föreslå andra regler än det som myndigheterna har vägt samman i det här be- slutsunderlaget, som är den planeringsnorm som försvaret i dag arbetar mot. Det bygger på att vi tar hand om många olyckor och ska kunna klara det, men blir det sådana här jättestora olyckor som de som nu har skett är vi beroende av hjälp från andra länder. Då är det naturligtvis en viktig sak att också se till att de länderna håller sin kapacitet uppe och arbetar med de delarna. Det är också vad det internationella samarbetet går ut på, så att vi ändå kan göra det vi båda är överens om, se till att vi säkrar det marinbio- logiska mycket känsliga område som finns i Öster- sjön och som vi värdesätter båda två.