Besked gällande slutförvaret

Fru talman! Lars Hjälmered har frågat mig om jag i närtid avser att fatta ett beslut gällande slutförvaret, vilken analys jag gör av konsekvenserna av att processen förlängs om så inte sker och slutligen hur jag resonerar gällande att dela upp besluten när berörda kommuner så tydligt meddelat att besluten måste tas gemensamt.

Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, har ansökt om tillstånd till uppförande, innehav och drift av en kärnteknisk anläggning för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall. Det är fråga om dels tillstånd enligt lagen om kärnteknisk verksamhet och dels tillstånd enligt miljöbalken. Ansökan omfattar tre delar: en kapacitetsutbyggnad av det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle, Clab, en anläggning för inkapsling av det använda kärnbränslet inför slutförvaring - inkapslingsanläggningen

Clink - och själva slutförvaret.

Ett samråd med Polen enligt Esbokonventionen ska vara avslutat nu i dagarna. Regeringen inväntar resultatet av det samrådet. Därefter kommer regeringen att arbeta prioriterat och så skyndsamt som möjligt med att förbereda ett beslut.

Regeringen är fast besluten att undvika att Sverige står utan lagringskapacitet för det använda kärnbränslet och de konsekvenser som det skulle få. Regeringens avsikt har varit att handlägga ansökan samlat eftersom SKB inte har ansökt om att bygga ut Clab enskilt utan kapacitetsutbyggnaden är en del i ansökan om slutförvarssystemet. Efter ett regeringsbeslut om den samlade ansökan vidtar en fortsatt juridisk process i mark- och miljödomstolen. Regeringen bedömer att det är en betydande risk att den processen inte är klar innan mellanlagret Clab i Oskarshamn överskrider sitt nuvarande tillstånd. Därför undersöker nu regeringen möjligheten att bryta ut ansökan om att utöka kapaciteten i Clab och besluta om den separat. Om det skulle bli aktuellt att dela upp besluten kommer regeringen naturligtvis att dessförinnan höra med SKB, berörda kommuner och andra berörda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min och Moderaternas vision på elområdet är att vi framöver ska se en kraftigt ökad elanvändning i Sverige för att på det sättet kunna kombinera ekonomisk utveckling med en grön omställning. Att när industrin och transporterna ställer om kraftigt öka elanvändningen gör att vi kan få nya jobb och skatteintäkter och en grön omställning - eller, om man så vill, både kärnkraft och förnybart.

För några veckor sedan kom statliga Vattenfall med det man kallar ett UMM eller marknadsmeddelande. De säger att risken är att om ett par år kommer all kärnkraft i Sverige att stängas för att regeringen inte har fattat ett beslut om det så kallade slutförvaret.

I dag fungerar det på så sätt att avfall flyttas från ett kärnkraftverk till ett mellanlager i Oskarshamn och är tänkt att senare flyttas till Forsmark i Uppland för slutförvar. Lagret i Oskarshamn är på väg att bli fullt, och kan regeringen inte ge besked i tid kan man inte bygga ut. Kan man inte bygga ut kan man inte köra de svenska kärnkraftverken; alltså måste i praktiken bortåt 40 procent av den svenska elproduktionen stängas.

Att Vattenfall nu har varnat är i enlighet med lagen. De är alltså skyldiga att påpeka att det faktum att Per Bolund inte har fattat beslut kommer att få de här effekterna 2024 om inte beslut kommer i närtid.

Det finns, fru talman, en i praktiken helt färdig slutförvarsansökan på regeringens bord. Under hela den tid Sverige haft och använt kärnkraft har pengar avsatts för varje producerad kilowattimme. Det har forskats om slutförvarsteknik under decennier. Det har skett en omfattande prövning enligt lagarna, nämligen miljöbalken och kärntekniklagen. Alla delar i den här prövningen är i praktiken färdiga.

Ansvarig myndighet, Strålsäkerhetsmyndigheten, har tillstyrkt. Avdömning mellan olika riksintressen har skett. De frågor som väcktes i yttrandet från mark- och miljödomstolen till regeringen om det man kallar kopparkorrosion är alltså kompletterade och utagerade.

Oskarshamn, som står värd för mellanlagret, har sagt ja. Man har byggt detta på ett löfte från regeringen om att regeringen ska lösa slutförvarsfrågan. Östhammars kommun har sagt ja till ett slutförvar i Forsmark, det man brukar kalla ett vetobeslut.

För några veckor sedan fattade riksdagen beslut om ett tillkännagivande för att uppmana regeringen att i närtid fatta ett beslut.

Sverige som nation har fullföljt sina internationella åtaganden i det man brukar kalla Esbosamråd. Nu senast har regeringarna i både Tyskland och Polen meddelat Naturvårdsverket i Sverige att de inte har något att anföra mot slutförvar i Sverige.

Det enda som saknas är Per Bolunds och regeringens beslut.

Jag förstår, fru talman, att Per Bolund våndas över detta. Miljöpartiet bildades på motståndet mot kärnkraften. Men jag skulle säga så här: Om Per Bolund nu ser till att lotsa regeringen fram till ett beslut om ett slutförvar kommer han att visa prov på ledarskap och personliga kvaliteter som går långt utöver det egna partiets och den egna personens snäva egenintresse. Jag skulle säga att det är nu det avgörs vilken politiker Per Bolund är och kommer att vara för eftervärlden.

Allt detta, fru talman, kokar ned till två återkommande frågor.

Den första är: Kommer regeringen att fatta ett beslut i närtid? Det är egentligen bara ett ja- eller nejbesked Per Bolund behöver ge om detta. Eller mer konkret om han vill: Kommer man att följa uppmaningen från statliga Vattenfall att göra det nu i sommar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra gäller det som sägs i svaret om att dela upp ansökan. Då är frågan: Kommer regeringen att inte bara överväga utan välja att dela upp ansökan?

Fru talman! Jag kan svara direkt: Regeringen kommer inte att riskera att mellanlagret blir fullt på ett sätt som gör att man inte kommer att kunna köra den svenska kärnkraftsproduktionen vidare. Det vore direkt oansvarigt, och det hoppas jag att också Lars Hjälmered och Moderaterna vill göra allt för att undvika. Då måste man också se hur verkligheten ser ut och ha möjligheten att omvärdera hur beslutsprocesser behöver hanteras. Här är jag lite orolig eftersom det verkar som om Moderaterna inte har kapaciteten att omvärdera och göra en förnyad analys.

Det är välkommet vilken kapacitet Lars Hjälmered knyter till mig som person. Jag har varit miljöminister sedan i februari, och under den tiden har vi haft processer som löpt hela tiden för att följa de internationella konventioner och överenskommelser som Sverige har ställt sig bakom. Jag vet inte om Lars Hjälmered menar att jag skulle ha struntat i de internationella konventionerna och bara låtit bli att följa dem för att kunna fatta ett beslut. Det tycker jag hade varit ganska oansvarigt.

Jag tänker inte kommentera Lars Hjälmereds spekulationer om olika motiv och liknande. Det tjänar inte den här debatten, utan det kan vi i så fall ta i andra sammanhang.

Däremot kan jag säga att det inte var någon färdig slutförvarsansökan på det sätt som Lars Hjälmered redovisar som kom in till regeringen. Det var också det som mark- och miljödomstolen konstaterade. När ärendena överlämnades till regeringen återstod flera handlingsåtgärder som behövde göras - behov av kompletteringar, helt enkelt - för att vi skulle få svar på frågor.

Det är också på grund av att ett sammanhängande system för slutförvar av använt kärnbränsle är en mycket komplex fråga. Det är ett enormt omfattande material. Det är också ett beslut som omfattar helt andra tidsdimensioner än de beslut som vi i normala fall befattar oss med i den här kammaren. Det handlar ju om hundra tusen år framåt som vi ska hålla ett mycket farligt ämne skilt från människa och miljö, så det är klart att det är ett beslut som förtjänar att man tar det på allvar och går till botten med de frågor som har tagits upp.

Vi har gjort ett intensivt arbete under hela den här perioden med att svara på de frågor som inte är besvarade sedan tidigare, till exempel frågan om kopparkorrosion. Där kom Strålsäkerhetsmyndigheten med sin analys av SKB:s LOT-försök så sent som i mars, så det är ganska nyligen som regeringen har fått tillgång till den. Det har också varit samråd med Polen och Tyskland som har pågått under hela den här perioden.

Med det sagt vill jag verkligen understryka att vi inte kommer att riskera att Sverige hamnar i en situation där man inte kommer att kunna producera en stor del av den el som vi i dag använder.

Vi gör stora insatser från regeringens sida för att öka elproduktionen. Då handlar det framför allt om förnybar elproduktion, som ju har ökat kraftigt. Framför allt vindkraften håller nu på att gå om kärnkraften i produktionskapacitet, och det är något som pressar elpriserna och gör det möjligt att göra många av de elektrifieringsinsatser som nu sker - elektrifieringen av trafiken för att minska utsläppen men också elektrifieringen av den tunga industrin. Det har varit väldigt viktiga satsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här måste vi också vara beredda att analysera processerna. Vi skulle kunna komma fram till att en samlad ansökan skulle ta så lång tid att processa i senare led, efter att regeringen har fattat beslut, att vi kan hamna i ett läge där mellanlagret hinner bli fullt innan vi är klara med de övriga delarna och vi därför riskerar att hamna i en situation där svensk kärnkraft inte kan produceras. Det vore oansvarigt av en regering, och det är en situation som jag aldrig kommer att tillåta att vi hamnar i. Jag kommer att göra allt jag kan för att fatta beslut så att vi inte hamnar i den situationen.

Fru talman! Huvudfrågorna i den här debatten är i dag för det första om regeringen kommer att fatta ett beslut i närtid - i praktiken i sommar - om det svenska slutförvaret och för det andra om regeringen kommer att dela upp ansökan, alltså i praktiken säga ja till en utökning av mellanlagret i Oskarshamn och skjuta på slutförvarsbeslutet. Båda är fullt legitima, men det är egentligen ja- eller nejbeslut vi väntar på och ännu inte har fått av miljöministern.

För mig handlar detta inte om att jag och Per Bolund varje dag kan ta en diskussion om huruvida vi ska ha kärnkraft, vindkraft eller annat. Jag skulle säga att detta är ett ansvarsbeslut. Varken miljöministern eller jag var med när man fattade beslut om att vi skulle ha kärnkraft. Vi kan dividera om fortsättningen, men det finns en förvaltarskapstanke om att vi som har nyttjat kärnkraften också har ett ansvar för att ro hela slutförvarsfrågan i hamn.

Fru talman! Det är i praktiken en komplett ansökan som ligger på regeringens bord just nu. Alla delar är tagna eller utrönta. Mark- och miljödomstolens frågetecken gällande kopparkorrosion är uträtade. Esbosamrådet och samrådet med andra länder är avklarat. Vetobeslutet i Oskarshamns kommun är avklarat. Vetobeslutet i Östhammars kommun är avklarat. Avdömningen mellan olika riksintressen är avklarad. Både Strålsäkerhetsmyndigheten och domstolen har sagt ja till den tekniska lösningen med inkapsling, vars akronym är KBS-3-metoden.

Det som saknas, fru talman, när man nu summerar alla papper och dokument är att Per Bolund ska ta detta till statsministern och övriga kollegor för ett beslut i närtid. Frågan är: Kommer han att se till att man antingen fattar beslut om alla de tre ingående delarna i sommar eller skär upp detta i två delar?

Skulle det vara så att man delar detta, fru talman, kan det vara en praktisk lösning. Det är helt riktigt att man då möjliggör en utbyggnad av mellanlagret och att kärnkraften kan fortsätta. Det andra - slutförvarsbeslutet - kan tas senare.

Detta skulle dock innebära ett svek. Tidigare har löftet från regeringen till Oskarshamns kommun varit att Oskarshamn står värd för ett mellanlager under förutsättning att man från statens sida ser till att ro slutförvaret i hamn.

I förlängningen, fru talman, kommer kärnkraft inte att kunna köras efter sommaren 2024 om regeringen inte fattar ett beslut. Det är inte bara Moderaterna som säger detta, utan statliga Vattenfall har helt enligt gällande lagstiftning tvingats att gå ut med ett så kallat marknadsmeddelande - ett UMM - på el- och energimarknaden. Fattar inte Per Bolund och hans kollegor någon typ av beslut om mellanlager och slutförvar kommer de efter revisionen 2024 helt enkelt inte att köra vidare, i detta fall, Forsmark och Ringhals. Rimligen blir det detsamma för ägarna till Oskarshamn. Jag skulle säga att det vore ytterst olyckligt om vi skulle landa däri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta kan, än en gång, vara en obekväm fråga för en miljöpartist; jag förstår verkligen det. Men vi har också ansvaret och förvaltarskapet i detta. Även om Per Bolund, eller ytterst Miljöpartiet, har ett kärnkraftsmotstånd skulle jag säga att det rimliga nu är att kroka arm och lösa detta och att inte rulla denna olösta fråga framför oss till kommande generationer.

Då, fru talman, kommer vi tillbaka till huvudfrågorna: Kommer regeringen nu i sommar att fatta ett beslut om slutförvaret, och kommer man att fatta ett beslut som innebär att man löser frågan om mellanlagret men inte frågan om slutförvaret?

Fru talman! Lars Hjälmered fortsätter med sina spekulationer. Jag tänker inte kommentera dem; Lars Hjälmered får väl hålla på med den typen av debatt om han vill.

Som jag ser det är det självklart. Vi har haft kärnkraft, och vi har kärnkraft. Den har producerat avfall, och självklart ska vi ta hand om det.

Jag delar bedömningen att den generation som har använt kärnkraftens el också ska ta ansvar för att ta hand om kärnkraftens avfall; där är vi inte oense på något sätt. Därför tycker jag att Lars Hjälmered kan ta det lite lugnt med spekulationerna och i stället koncentrera sig på sakfrågan - det är i alla fall vad jag som ansvarig minister försöker att göra.

Jag tycker att detta är ett otroligt viktigt beslut, och det borde vi kunna konstatera gemensamt. Jag tycker att det vore oansvarigt att ta ett beslut innan handläggningen är avslutad och innan vi har gjort det som krävs av oss som prövningsinstans, det vill säga att svara på alla de frågor som finns och lyssna till alla röster som finns i denna debatt och diskussion. Vi måste känna oss trygga med att detta är en säker metod och att förvaret kommer att vara säkert, inte bara om 1, 10 eller 100 år utan även om 100 000 år.

Jag hoppades att vi skulle kunna vara överens om att vi ska följa internationella konventioner om våra grannländers rätt att få insyn, att komma med synpunkter och att säkerställa att alla underlag som krävs finns på plats. Det är detta arbete som regeringen har ägnat sig åt med stor kraft.

När det gäller frågan om ökad lagringskapacitet i det centrala mellanlagret, Clab, är det ju ingen tvekan om att detta brådskar. Det finns ingen diskussion om detta, så inte heller där finns det någon anledning att måla upp något slags konflikt. Som jag redan har sagt flera gånger är regeringen fast besluten att undvika en situation där Sverige står utan lagringskapacitet för det använda kärnbränslet, med de konsekvenser som detta skulle få.

Jag hoppas att detta var ett tydligt svar på frågan - om Lars Hjälmered inte uppfattade det kan jag upprepa det.

Vi är fast beslutna att inte hamna i en situation där lagringskapaciteten är fylld. Vi har haft för avsikt att handlägga ansökan samlat, gällande både slutförvar, mellanlager och inkapslingsanläggning, på grund av att SKB har gjort ansökan på det sättet - som en helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är också medvetna om att en fortsatt juridisk process i mark- och miljödomstolen kommer att vidta efter att ett beslut är fattat av regeringen. Från regeringens sida bedömer vi att det finns en betydande risk för att denna process inte är klar innan mellanlagret i Oskarshamn, Clab, överskrider sitt nuvarande tillstånd. Jag tycker att det vore oansvarigt att inte ta den frågan på allvar. Vi undersöker också möjligheten att bryta ut ansökan om att utöka kapaciteten i Clab och besluta om den separat just för att undvika den situation som Lars Hjälmered så tydligt beskrivit.

Min fråga tillbaka till Lars Hjälmered är: Skulle vi när vi nu får denna typ av signaler om att det finns en betydande risk för att processen inte kommer att vara klar ändå gå vidare på den inslagna vägen och inte ens fundera över om det finns anledning att separera ansökan i två delar? Vore detta ett ansvarsfullt sätt för en regering att agera på? Det skulle vara väldigt värdefullt att få höra Lars Hjälmereds analys av det.

Vi kommer att fortsätta att vända på alla stenar för att undvika en situation där Sverige står utan lagringskapacitet för det använda kärnbränslet. Om - jag säger om, för detta är inte ett beslut som är fattat - det skulle bli aktuellt att dela upp besluten kommer regeringen naturligtvis att innan dess höra med SKB, de berörda kommunerna och andra berörda parter.

Fru talman! Huvudfrågorna är: Kommer regeringen att i närtid fatta ett beslut om slutförvaret, antingen om helheten eller om mellanlagret? Jag kan konstatera att Per Bolund har fått frågan två gånger men inte svarat på den. Han har resonerat på ett fullt rimligt sätt, fru talman, men detta är inte riksdagens beslut - det handlar om att det är regeringen som har att fatta ett beslut i slutförvarsfrågan.

Tredje gången gillt ger jag nu miljöministern chansen att ge besked här i kammardebatten i dag: Kommer regeringen i närtid att fatta beslut om en eller annan lösning?

Jag tycker att den bästa lösningen egentligen vore att ta detta samlat, med alla de tre ingående delarna. Jag har dock full respekt för att regeringen tittar på de olika alternativen. Det anständiga vore att miljöministern säger: Nu delar vi upp ansökan. Därefter får han och de övriga ta diskussionen med Oskarshamns kommun om hur man hanterar sveket och peka ut en plan för hur man ska göra med den långsiktiga slutförvarsfrågan.

Detta är i botten en ansvarsfråga gällande kärnkraften och hanteringen av den. Det finns dessutom, fru talman, en fördel i det svenska systemet i och med att pengar har avsatts för varje producerad kilowattimme under hela den tid vi har haft kärnkraft i Sverige för att finansiera slutförvaret och forskningen framöver.

Det är helt riktigt som miljöministern sa - det har skett kompletteringar under våren. Men nu när vi börjar närma oss sommaren ligger det i praktiken en komplett ansökan på miljöministerns bord. Frågan om riksintressen är utklarad. Domstolsprocessen är avklarad. Vetobeslutet i den aktuella kommunen är klart.

Per Bolund nämnde internationella konventioner. Senast var det Tysklands och Polens regeringar som sa att de inte hade något att invända mot att Sverige går vidare med ett slutförvarsbeslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då kommer vi tillbaka till huvudfrågan, fru talman: Vilket beslut kommer regeringen att fatta? Kommer man nu i sommar, i enlighet med önskemål från Vattenfall och andra, att fatta ett beslut om mellanlager och slutförvar, så att vi inte stoppar kärnkraften och så att vi långsiktigt löser frågan om ansvaret?

Fru talman! Jag kan upprepa mig en gång till, så att Lars Hjälmered verkligen har hört mitt budskap: Regeringen kommer inte att agera på ett sådant sätt att vi riskerar att hamna i ett läge där mellanlagret är fullt och kärnkraften inte kan fortsätta att produceras. Detta vore ett oansvarigt sätt att agera på, och det kommer regeringen inte att medverka till. Nu har jag sagt detta ytterligare en gång, och kanske ännu mer tydligt.

Vi anser däremot att Regeringskansliet, precis som alla andra myndigheter, ska arbeta efter den förvaltningsrättsliga princip som gäller för vårt arbete, och det är att ett ärende ska hanteras så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Det gäller också för slutförvarsärendena. Men där måste vi se till att handläggningen får ta den tid som krävs för att kunna fatta ett väl genomarbetat beslut.

Vi kan konstatera att slutförvarsärendet är ett ovanligt komplext ärende på många sätt. Det är extremt omfattande i omfång och material. Det tidsperspektiv som omfattas är extremt. Hundra tusen år är inte det tidsperspektiv som vare sig jag eller Lars Hjälmered brukar arbeta med till vardags. Det är också extra omfattande just på grund av att mark- och miljödomstolen, till skillnad från alla andra prövningar, inte gav en tydlig inriktning. Man ställde snarare ett antal frågor som regeringen måste fortsätta att bereda för att kunna svara på, och det har vi också ägnat oss åt med full kraft.

Nu analyserar vi läget utifrån det läge där vi är. Där har vi ett ansvar, som jag ser det, att analysera om ett beslut om en samlad ansökan, både om slutförvar och om mellanlagring, kommer att riskera att Sverige hamnar i en situation där ett sådant beslut inte kommer att vara i laga kraft innan mellanlagret är fullt.

Vi har ett ansvar från regeringens sida att analysera om det är en bättre väg att dela upp ansökan i flera olika delar och hantera just mellanlagret snabbare. Det är en beredning som fortfarande pågår. Men vi kommer självklart att hantera den här frågan så att vi inte riskerar Sveriges energiförsörjning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.