Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Biologisk mångfald och täkter

Interpellationsdebatt 18 november 2010
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Andreas Carlgren (C)

Anf. 99 Andreas Carlgren (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Åsa Romson har frågat mig om jag, med anledning av Miljööverdomstolens tolkning av den borttagna stoppregeln för förlust av biologisk mångfald vid täkter, har för avsikt att ta initiativ till att ändra miljöbalken för att säkra skyddet av biologisk mångfald och skyddsvärda arter. Skyddet för hotade arter och betydelsen av biologisk mångfald är i dag en av de viktigaste miljöfrågorna både nationellt och internationellt. Ett viktigt sätt att åstadkomma ett skydd för hotade arter och att värna den biologiska mångfalden är att ha effektiva regelverk. Den biologiska mångfalden är en del av miljöbalkens övergripande mål, och enligt miljöbalkens portalparagraf ska balken tillämpas så att den biologiska mångfalden bevaras. Bestämmelser till skydd för hotade arter och värdefulla naturmiljöer finns i flera av miljöbalkens kapitel. För att bestämmelser ska vara effektiva och ge ett starkt skydd är det viktigt att de är tydliga. Den tidigare gällande stoppregeln var inte tydlig. Det var oklart hur bestämmelsens tillämpningsområde skulle avgränsas. Syftet med den regeländring som trädde i kraft den 1 augusti 2009 var att åstadkomma ett bättre och tydligare regelverk. Samtidigt som den otydliga stoppregeln togs bort infördes två nya bestämmelser som syftar till att ge ett starkare och bättre skydd för naturgrus och våtmarker. Åsa Romson menar att Miljööverdomstolens dom i målet avseende Nordkalks ansökan om tillstånd till en kalkstenstäkt på Gotland ska tolkas som att miljöbalkens skydd för biologisk mångfald har försvagats. Jag anser inte att det går att dra den slutsats av Miljööverdomstolens dom som Åsa Romson har gjort. Miljödomstolens prövning av Nordkalks kalktäkt innehöll ett flertal frågor varav stoppregelns tillämpning endast var en. Prövningen omfattade också frågan om täktens lokalisering utifrån bestämmelserna i 2 och 3 kap. miljöbalken, möjligheten att ge tillstånd enligt bestämmelserna om Natura 2000 och tillåtligheten av vattenverksamheten. I samtliga dessa frågor gjorde Miljööverdomstolen en annan bedömning än miljödomstolen. Miljööverdomstolen ansåg, till skillnad från miljödomstolen, att det inte finns någon realistisk alternativ lokalisering av täktverksamheten. Miljööverdomstolen ansåg också, till skillnad från miljödomstolen, att intresset av materialutvinning väger tyngre än naturvårdsintressena. Vid bedömningen av om det var möjligt att ge tillstånd enligt bestämmelserna om Natura 2000 värderade Miljööverdomstolen de skydds- och kontrollåtgärder som bolaget har åtagit sig att vidta annorlunda än vad miljödomstolen gjort. Miljööverdomstolen fann därför, till skillnad från miljödomstolen, att täkten inte skulle påverka de skyddade livsmiljöerna i området som helhet eller medföra att de skyddade arterna skulle utsättas för en störning som på ett betydande sätt kunde försvåra bevarandet av arterna i området. Slutligen ansåg Miljööverdomstolen, till skillnad från miljödomstolen, att vattenverksamheten var tillåtlig. Att stoppregeln upphävts saknade, såvitt det är möjligt att bedöma, betydelse för Miljööverdomstolen vid bedömningen av samtliga dessa frågor. Man kan också notera att Miljööverdomstolen i sitt remissvar över förslaget att ta bort stoppregeln delat regeringens uppfattning att de generella reglerna i 1, 2 och 3 kap. miljöbalken är tillräckliga för reglering av täkter och att stoppregeln kan tas bort utan att det leder till en ändring av bedömningarna vid prövning av täkter. Jag delar Åsa Romsons uppfattning att det är av stor vikt att det finns ett starkt och effektivt skydd för den biologiska mångfalden. De nya bestämmelserna har ännu bara varit i kraft i lite mer än ett år. Jag kommer att följa domstolarnas tillämpning av de nya bestämmelserna. Om en framtida tillämpning av miljöbalken skulle utvisa att skyddet för den biologiska mångfalden har minskat kommer jag att verka för en regeländring så att skyddet för den biologiska mångfalden är fortsatt starkt.
Åsa Romson (Mp)

Anf. 100 Åsa Romson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar för miljöministerns utförliga svar. Jag välkomnar varmt att miljöministern lovar att följa praxis kring skyddet för biologisk mångfald och att det behöver vidtas åtgärder för att det ska vidmakthållas. Självklart hade jag hoppats att Andreas Carlgren, efter hemkomsten från mötet i Nagoya och efter att nu ha talat sig varm för biologisk mångfald, tagit tillfället i akt och berättat om förstärkningar av skyddet för biologisk mångfald, men med en borgerlig regering får man väl vara glad om det på miljöområdet åtminstone utlovas skyddsnivåer som vidmakthålls. Jag och miljöministern gör uppenbarligen inte riktigt samma tolkning av domen i Bungemålet på Gotland och vad det betyder för biologisk mångfald och det skydd vi har i den gällande miljöbalken. Miljöministern menar att borttagandet av stoppregeln för täkter inte haft någon som helst påverkan på utslaget eller på att miljödomstolen och Miljööverdomstolen kommit till så olika slutsatser. Miljöministern hävdar, precis som under lagstiftningsärendet, att regeländringen inte försvagar skyddet för biologisk mångfald. Jag måste beträffande det sista säga att det hedrar ministern att han i alla fall är konsekvent. Det framstår dock som om inte naivt så åtminstone lätt optimistiskt, om man ser på saker och ting i backspegeln. Vad gäller de diametralt motsatta slutsatser som Miljööverdomstolen och miljödomstolen kommit fram till i detta mycket omtalade och omdebatterade mål får nog skillnaderna sägas vara anmärkningsvärt stora. När man ska analysera praxis, som miljöministern är inne på, är det märkligt att man säger att man inte kan se att stoppregeln ju inte fanns när Miljööverdomstolen gjorde sin bedömning. Det var förutsättningen för hela deras bedömning. Det man ser i deras slutsats bygger helt och fullt på att den regeln inte fanns. När man ska bedöma huruvida borttagandet av stoppregeln har, eller inte har, försvagat skyddet för biologisk mångfald menar jag nog att Bungemålet är ett tydligt praktiskt exempel. Där visas praxis före och praxis efter regelns ikraftträdande, det vill säga regeln att ta bort stoppregeln. Om det ska göras en praxisbedömning framöver hoppas jag att ministern inte plockar ut de fall som ensidigt visar att det skulle kunna vara en försvagning av biologisk mångfald. I så fall får vi inte en särskilt tillförlitlig bild; åtminstone kommer jag inte att lita på den bilden. Jag skulle därför gärna vilja fråga miljöministern hur han tänker avgöra ifall praxis har visat på detta. Metodologiskt är det inte en särskilt lätt fråga. Sedan säger miljöministern att det var tydligt att det inte var fråga om en försvagning när man hade uppe ärendet från regeringens sida. Jag skulle vilja säga att flertalet av de tunga remissinstanserna påtalade att borttagandet av stoppregeln var en försvagning. Flera länsstyrelser och till exempel miljödomstolen i Vänersborg tyckte att stoppregeln pekade på att skyddet för biologisk mångfald kunde försvagas. Miljödomstolen i Växjö menade att borttagandet innebär risk för negativa konsekvenser för miljön, som på så vis medför lättnader vid en tillståndsbedömning. Länsstyrelsen på Gotland ville ha ett starkare skydd för biologisk mångfald. Remissinstanserna var alltså tydliga. Det är en försvagning, eller innebär risk för försvagning. Jag tror att deras bedömning tyvärr verkar trovärdig. Jag har förståelse för att miljöministern vill invänta ytterligare praxis, men i hans framförande framstår det som att han gärna vill bortse från Bungemålet i den praxisen. I så fall måste jag säga att han är ute på en ganska hal bana, för då kommer han att försöka bevisa att det inte har blivit någon försvagning. Det här är ju en ganska komplex materia och då kommer vi tyvärr att fortsätta att ha olika ståndpunkter beträffande om biologisk mångfald skyddas bättre eller sämre i Sverige i dag än vad som var fallet innan den borgerliga regeringen tillträdde.
Andreas Carlgren (C)

Anf. 101 Andreas Carlgren (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tycker att det är en viktig fråga Åsa Romson tar upp. Det handlar övergripande om att se till att vi har tillräckligt starkt skydd för biologisk mångfald. Där är jag självklart med på att åstadkomma förstärkningar - försök inte få det till att vi inte skulle vilja åstadkomma det - men det handlar om på vilket sätt vi ska göra dem. Det hela är inte så enkelt. Om man står med en regel som de som bedömer den säger är otydlig och inte påverkar tillräckligt mycket i själva ärendet är det inte säkert att det är den regeln man ska använda sig av. Debatten handlar alltså om i vilken grad just stoppregeln skulle kunna vara det viktiga verktyget för att åstadkomma det skydd som både Åsa Romson och jag vill ha. Vi hade en regel som inte var tydlig. Där sade Miljööverdomstolen att om man tog bort den skulle det inte leda till ändrade bedömningar vid prövning av täkter eftersom det i själva verket är 2 kap. i miljöbalken - 1, 2 och 3 kap. - som gäller täkter, och det är de som kommer att bedömas. Det handlar inte om ifall vi ska ha starkt skydd eller inte. Det handlar inte om ifall vi ska ha skarpa regler eller inte. Det handlar om att vi ska sortera bort sådana regler som inte visar sig vara skarpa, som inte visar sig vara tydliga. Därmed kommer vi till knäckfrågan, när nu ett första fall har prövats. Man säger nämligen att det är stoppregeln som har påverkat utgången. När jag fått föredragningarna av de jurister som bedömt frågan säger jag att nej, det finns ingenting som tyder på att den nya utformningen av nya regler för skydd skulle ha försvagat utgången i den här delen. Det har inte handlat om stoppregeln utan om andra delar i lagstiftningen. Låt oss i så fall diskutera dem. Jag vet att ni, Åsa Romson, tidigare tyckte att det var fel att avskaffa stoppregeln. Jag vet att ni därför kommer att komma tillbaka och säga att den borde återinföras. Det är inte konstigt, men jag hävdar att det inte löser den aktuella frågan, och det fall vi nu talar om har inte visat att det löser den. Därför tror jag att det är bättre att se om de vägar vi har räcker eller om det behövs andra vägar för att klara just detta skydd. Det är jag beredd att diskutera, och jag kommer att fortsätta att följa de fall som nu visar sig. Jag tänker inte heller ha prestige om det visar sig att skyddet mot alla odds blev försvagat på grund av borttagandet av stoppregeln. För mig har det inte varit någon stor prestigefråga att se till att ändringen går igenom. Men jag tyckte att det var praktiskt och klokt att slopa en regel som har fått kritik för att den inte håller måttet. Om det nu skulle visa sig att det vi har gjort i stället inte heller håller måttet är det klart att vi ska se till att vi har tillräckligt starkt skydd och tillräckligt goda regler, men vi ska inte ha krångel och bestämmelser i onödan, utan vi ska se till att de fungerar rätt.
Åsa Romson (Mp)

Anf. 102 Åsa Romson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag hör att miljöministern nu upprepar att stoppregeln var otydlig, vilken massiv kritik det var och att den inte gick att använda över huvud taget. Jag tycker att det vore på sin plats att skilja mellan å ena sidan regler som är oklara för att de i teorin kan komma att generera för vissa oacceptabla slutsatser och å andra sidan regler som är oklara för att de ger oklara instruktioner om vad som är tillåtet eller inte. Jag undrar om miljöministern inte ser skillnaden mellan en stoppregel, som ger en tydlig indikation på vad som är tillåtet och vad som är otillåtet, och till exempel en generell hänsynsregel eller en avvägningsregel. Avvägningsregler och hänsynsregler är något vi har i det stora flertalet punkter i miljöbalken, och på vissa punkter finns det stoppregler. Det är inte otydligheten som är problemet med stoppreglerna. Det som är opraktiskt att hantera är att man inte har full avväganderätt från domstolens sida. Det är det aktörer som har kritiserat, för de har tyckt att det varit jobbigt att hamna i en domstolsprocess där det har funnits en regel som sagt att den biologiska mångfalden faktiskt kommer före. Om det finns skyddsvärda arter och deras livsbetingelser kan påverkas till det sämre ska de ha företräde. Det finns aktörer i samhället som tycker att det är en väldigt jobbig regel, men det är inte de aktörerna som värnar om den biologiska mångfalden. Det är den framtida biologiska mångfaldens skydd i Sverige som får stryka på foten när man tar bort en sådan stoppregel. Man tar bort en regel som i många hänseenden är tydligare än många andra regler i miljöbalken. Det var några som uppenbart tyckte att stoppregeln var väldigt tydlig men att den utgjorde ett hinder för deras verksamhet. Svenska bergmaterialindustrierna tillskrev ju regeringen just om att stoppregeln skulle tas bort. Det uppfattade jag som att de såg den som ett tydligt hinder. Att regeringen också gick dem till mötes och tog bort regeln var ett sätt att göra det lättare att utvinna täktmaterial även om detta påverkade skyddsvärda arter. Att man förnekar att den kontexten och de intressemotsättningarna finns och att reglerna i miljöbalken när det gäller skydd för biologisk mångfald måste vara användbara och tydliga och vara till förmån för de skyddsvärda arterna är att förneka komplexiteten i frågan. Det hoppas och förutsätter jag att en seriös miljöminister i Sverige inte gör. Med detta sagt måste man titta på vad det är som skulle vara så otydligt med regeln. Vad var det som var så hårt kritiserat? Det var nog snarare så att det var strukturen. Jag menar inte alls att skyddet för biologisk mångfald i Sverige står och faller med en stoppregel när det gäller täkter - inte på långa vägar. Vad jag sade i mitt förra anförande var just att vi ska titta på praxis: Är vi på väg att få en rättspraxis i Sverige som sämre skyddar biologisk mångfald? Du vill i så fall göra något åt det. Du vill ju åtminstone vidmakthålla det. Då, skulle jag vilja säga, måste du bredda blicken. Det är flera saker som samspelar - inte minst samspelar det med vilka regler vi skapar som stärker intressena för täktverksamhet, som vi ju vet är en av de mest miljöförödande verksamheterna som finns och där det är väldigt svårt att läka såren. Alla regler som stärker täktverksamheten och säger att åtkomsten till dessa råvaror är viktig kommer i sin tur att slå över på och minska skyddet för biologisk mångfald. Där undrar jag vilka initiativ som ministern tänker ta, för det är denna utveckling vi nu ser.
Andreas Carlgren (C)

Anf. 103 Andreas Carlgren (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt mig först konstatera att vi inte bara tog bort stoppregeln utan vidare, utan vi införde samtidigt två nya bestämmelser som är till för att just ge ett starkare och bättre skydd för naturgrus och våtmarker. Min poäng är att det här inte på ena sidan står en som vill värna den biologiska mångfalden och på andra sidan någon som lite naivt och blåögt förnekar att det finns intressemotsättningar. Tvärtom kommer jag självklart att ha uppfattningen att det finns intressemotsättningar. Jag kommer självklart att ha uppfattningen att det inte bara räcker att ha ett starkt skydd utan att det också i många fall kommer att behöva stärkas. Jag kommer däremot att fortsätta fråga mig vilket som är bästa sättet att åstadkomma detta. Jag har fortfarande föreställningen att vi har åstadkommit ett bättre sätt att nå det skyddet. Jag tänker inte lägga prestige i detta. Det här var inte en fråga som vi lade massiv tyngd vid, för att använda det uttrycket. Jag har inte ens uppfattat att det fanns massiv kritik mot stoppregeln, men det fanns skäl att vara kritisk, vilket ju är något annat. Nu har vi tagit bort den och ersatt den med andra regler. Nu tänker jag fortsätta följa rättstillämpningen. Om det visar sig att detta inte följs på ett bra sätt är jag självklart också beredd att vidta ytterligare åtgärder. Min poäng är bara att det exempel vi nu diskuterar och som var anledningen till Åsa Romsons interpellation faktiskt inte visar att det var fel att ta bort stoppregeln. Än så länge har vi alltså inte några sådana bevis, utan det är bara förmodanden och kritik som bygger på den debatt som fördes innan lagen infördes. Jag vågar utifrån det som har visat sig så här långt hävda att det var en bra förändring vi gjorde. Det är också viktigt att framhålla att det inte alltid är så enkelt att man tydligt kan säga att biologisk mångfald går före. Principen är rätt, men det finns i varje enskilt fall också avvägningar som behöver göras. Jag tror också att du, Åsa Romson, ser det när du ställs inför de frågorna. Det är alltid frågan vad som är en rimlig avvägning. Annars riskerar man att hamna i att det inte blir bättre för den biologiska mångfalden utan bara mer krångel eller mer regler. Det gagnar ingen. Det sista som gagnar miljöpolitiken är att det just blir krångel och regler, utan det är skyddet vi ska ha. Det är den effektiva miljöpolitiken som vi måste komma åt. Där vill jag gärna samarbeta och tillsammans se vad det finns för erfarenheter att dra av den förändring vi gjorde eller om det finns andra förändringar som måste tillskapas.
Åsa Romson (Mp)

Anf. 104 Åsa Romson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är uppenbart att våra bedömningar skiljer sig åt i sak. Är en storskalig kalkbrottsindustri i ett naturområde på norra Gotland som för Nordeuropa är unikt förenlig med synen att vi har ett starkt skydd för biologisk mångfald? Om man ser det som en ren avvägningsfråga beror ju allt på hur starka de andra intressena är. Hur många jobb räddar man och hur mycket ekonomi ligger det i företaget? Ju viktigare det intresset är, desto fler arter kan man försvåra livsförutsättningarna för. Det är vad avvägning handlar om. Det blir en plus- och minuslista över de här sakerna i domstolen. Om vi ska ha biologisk mångfald kvar kommer det att finnas bortre gränser. Därför är det viktigt att miljöintressena i politiken står upp för dem. Jag vet att du tycker om att försöka säga att vi har samma mål, att vi vill samma saker och att det här måste bli det bästa, men du står faktiskt inte upp för miljöintressena här, utan du står upp för att allting handlar om avvägning. Att man kan bryta kalk och att arterna i området kan få det sämre är alltså okej. Där kan vi ha olika uppfattningar, men kom inte och säg att vi tycker lika, för det gör vi inte. Den här bedömningen visar tydligt att våra regler inte är fullständiga. Det kanske finns andra regler som man också behöver ändra, men i det här fallet är det uppenbart att det var stoppregeln som var öppningen. Utan den hade inte beslutet i Miljööverdomstolen och i Högsta domstolen blivit detsamma. Det är jag övertygad om, och det finns det många jurister som också har hävdat. I sak handlar detta om vad som händer på marken. Där vill vi uppenbarligen lite olika saker. Jag hade värderat den biologiska mångfalden i det här området högre.
Andreas Carlgren (C)

Anf. 105 Andreas Carlgren (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tycker att det i grunden är en väldigt konstruktiv ton som Åsa Romson har i debatten. Jag tycker också att de invändningar och synpunkter som kommer då blir mycket starkare. Jag uppskattar alltså debatten som sådan. Sedan är det ändå så att den här debatten inte har handlat om huruvida det var rätt att exploatera kalkbrottet på Gotland. Det är inte den frågan jag haft att avgöra, utan det har varit just en domstolsprövning. Den enda frågan jag skulle bedöma var om stoppregeln hade hjälpt till med att få ett annat utslag när det gäller det här kalkstensbrottet. Jag säger, efter att ha lyssnat på de jurister som bedömt frågan och efter att ha sett vad Miljööverdomstolen sagt: Nej, det finns ännu inget tecken på att stoppregeln på allvar skulle ha förändrat bedömningen. Det är bara det jag har sagt. Sedan säger jag också att det är självklart att det kommer att kunna finnas bortre gränser just för vad som kan accepteras av exploatering eller av annan verksamhet som går ut över den biologiska mångfalden, så inte heller där har vi olika uppfattningar - tvärtom, för detta är mycket viktigt. Åsa Romson, du säger att det är min hållning att det till sist är okej att arter måste stryka på foten. Nej! Jag håller inte med om att det är min uppfattning, men jag vet att det är precis vad ni hela tiden försöker klistra på mig. Där tycker jag, Åsa Romson, att din väldigt nyanserade ton i stället går över i en form av demagogi. Jag säger bara att bästa vägen att undvika att arter får stryka på foten i praktiken oftast ändå är att göra en avvägning eftersom det visar sig att det inte handlar bara om denna enda plats. Det handlar om ett sammanhang, och det sammanhanget behöver också klaras av i en avvägning. Låt oss fortsätta att följa detta. Jag förstår att Åsa Romson också kommer att bevaka mig och om jag gör tillräckligt i frågan och välkomnar även den granskningen av mig. Jag i min tur kommer att granska andra.

Dokument

den 4 november

Interpellation

2010/11:33 Biologisk mångfald och täkter

av Åsa Romson (MP)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Under FN:s möte om biologisk mångfald i Nagoya stred Sverige och miljöministern för starkare skydd av biologisk mångfald och en uppgradering av biologiska värden för samhällets långsiktiga utveckling. Samtidigt som konferensen pågick kom ett beslut från Högsta domstolen som är ett hårt slag mot den biologiska mångfalden i Sverige. HD:s beslut avslutar rättsprocessen som ger Nordkalk rätt att bryta kalksten inom unika naturmiljöer på norra Gotland. Trots Naturvårdsverkets överklagande står Miljööverdomstolens dom att ge tillstånd fast. Planerna på att i stället skydda de unika naturlandskapen som nationalpark kommer nu troligen inte att bli av. Både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen har pekat på att Sveriges åtaganden inom EU om skydd för den biologiska mångfalden hotas om kalkbrytning tillåts på denna plats.

Det svenska regelverket satte tidigare stopp för täkter om livsbetingelserna skulle försämras för skyddsvärda arter, men efter en regeländring 2009 finns den stoppregeln, i miljöbalken 9 kap. 6 a §, inte kvar. Enligt ministern och det som redovisades till riksdagen skulle denna regeländring dock inte minska förutsättningarna för att bevara den biologiska mångfalden. Det framstår efter utslaget i Bungemålet som felaktig information.

Bakgrunden i målet är att miljödomstolen i december 2008 avslog Nordkalks ansökan om tillstånd till täkt av kalksten (målnr M 1826-07). Domstolen bedömde att risken för påverkan på omgivande bevarandeområden (Natura 2000) och vattentäkten Bästeträsk samt faran för hotade arter hindrade att tillstånd kunde ges. Rätten konstaterade att lokaliseringen var olämplig eftersom stora naturvärden stod på spel, naturvärden som för alltid skulle förloras genom täcktverksamheten. Domstolen menade vidare att risken var stor för att ändrade yt- och grundvattenförhållanden skulle påverka skyddade områden, arter och Bästeträsk på ett sätt som hindrade tillstånd enligt miljöbalken.

En viktig grund för miljödomstolens avgörande var den så kallade stoppregeln om täkter i miljöbalkens 9 kap. 6 a §: Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande. När Nordkalk överklagade beslutet till Miljööverdomstolen hänvisade man till en departementspromemoria som hade föreslagit att just stoppregelen i 9 kap. 6 a § i miljöbalken skulle avskaffas. Miljööverdomstolen gav sedan i oktober 2009 Nordkalk ett villkorat tillstånd att inleda brytningen. Beslutet överklagades till Högsta domstolen, som nu alltså beslutat att inte ta upp ärendet.

I propositionen (2008/09:144) föreslog regeringen att stoppregeln skulle tas bort. Skälet var att regeln ansågs vara otydlig. Regeringen skrev att vid lokaliseringsprövningen av en täktansökan ska alltid naturvärdena på platsen beaktas och, om värdena har betydelse från allmän synpunkt, skyddas så långt som möjligt. Skydd av biologisk mångfald och andra miljövärden skulle, enligt regeringen, även fortsättningsvis vara lika starkt genom en rad andra bestämmelser i miljöbalken. Regeringen slog följaktligen fast att ett borttagande av stoppregeln innebär därmed inte att förutsättningarna för att bevara den biologiska mångfalden minskar (s. 14).

Nordkalks tillstånd på Gotland är såvitt bekant första gången de nya bestämmelserna tillämpas. Vid ett seminarium på Gotland sommaren 2010 uttryckte miljöminister Andreas Carlgren tvivel inför påståendet att lagändringen skulle ge effekten att det aktuella kalkbrottet skulle godkännas. Ministern lovade på seminariet att se över lagändringen om det visade sig att den bäddade för att Nordkalks tillstånd skulle beviljas.

Genom HD:s fastställande av Miljööverdomstolens dom har regeringens förslag om att slopa delar av 9 kap. 6 a § i miljöbalken nu visat sig få konsekvenser som regeringen inte avsett, eller som regeringen i alla fall till riksdagen redovisade som icke avsedda. Miljöbalkens skydd för biologisk mångfald har försvagats och mot den bakgrunden vill jag fråga miljöministern, nu hemkommen från Nagoya:

Avser miljöministern att med anledning av Miljööverdomstolens tolkning av den borttagna stoppregeln för förlust av biologisk mångfald vid täkter ta initiativ till att ändringar i miljöbalken föreslås för att säkra skyddet av biologisk mångfald och skyddsvärda arter?