biotopskydd

Fru talman! Jag tackar för svaret, som jag tycker kändes positivt i många delar. Som jag tog upp i interpellationen satte vi i Norr- landslänen, speciellt i inlandet, stor tilltro till att den här tekniken skulle göra oss avståndsoberoende. Vi trodde att vi skulle komma ifrån de hinder som av- stånden många gånger utgör för oss, att vi är långt från marknaden, med den här nya tekniken. Men vi upplever inte att det har blivit riktigt så. Det känns som om detta instrument, som skulle ha blivit så bra, ibland spelar lite falskt. Det fungerar inte riktigt som vi hade hoppats. Jag tycker att det är ett positivt svar i många avse- enden, men jag är skeptisk till motiveringen till varför det inte är möjligt att nå helt avståndsoberoende pri- ser. Motiveringen är att det skulle innebära stora kost- nader i ett land som Sverige med låg befolkningstät- het och långa avstånd. Det är ju det som är själva kärnan i detta. Det är just den låga befolkningstäthe- ten och de långa avstånden som alltid är våra problem i Norrlands inland. Det var det vi trodde att den här tekniken skulle göra ointressant. När det gäller kostnaden för användaren hade vi hoppats att det här skulle vara avståndsoberoende och inte som andra kommunikationer dyrare ju längre man åker. För oss kan det t.o.m. vara dyrt fast man åker en kort sträcka. Det kan vara dyrare att flyga från Kiruna till Luleå än från Kiruna till New York. Jag hoppas att vi inte får samma utveckling här. Enligt interpellationssvaret skulle regeringens uppdrag till Svenska Kraftnät att bygga stomnät till landets alla huvudkommuner medföra sänkta avgifter. Jag måste erkänna min brist på kunskap och be att få en förklaring till på vilket sätt det gör att det blir billigare i t.ex. Pajala.

Fru talman! Får jag börja med att säga att kom- munerna har tyckt att man får betala för stor del själ- va. Jag menar att vi bör se till att man inte behöver betala så stor del. Medfinansieringskravet är för stort. Jag kommer därför att föreslå regeringen att man sänker medfinansieringskravet. Det är det ena jag vill säga. Det andra jag vill säga är att när det gäller Svens- ka Kraftnät handlar det om att de bygger ut en kabel till varje kommun. Om man kopplar ihop kommuner- na innebär det att konkurrensen ökar. Det finns ju ett alternativ. Det är inte bara Telia. Det är inte bara Banverket, Vattenfall och alla privata bolag, utan här finns en öppen svart kabel som fler kan använda. Därmed ökar man konkurrensen. Ett bra exempel är avregleringen av telefonimark- naden. Vi har försökt reglera, vi har haft långa dis- kussioner om rikssamtal och lokalsamtal. I dag har vi inga rikssamtal. Det är bara lokalsamtal. Det spelar ingen roll om man ringer från Luleå till Ystad eller från Porjus till Jokkmokk, som det bara är fem mil mellan, det är samma taxa. Det är själva tankegodset. Men jag instämmer i Kristina Zakrissons fråga: Kommer vi verkligen att få samma kostnad? Det är målet. Men vi får avvakta lite grann. Mycket av de här stödformerna är inte klara än. Vi har inte skrivit klart förordningen än. När det är klart och verksam- heten satt i gång får vi titta närmare på detta. Sedan vill jag konstatera att marknaden inte har samma kraft i dag som den hade när riksdagen tog ställning till IT-infrastrukturpropositionen. Men det innebär ju inte att det direkt drabbar glesbygden. Det drabbar storstadsområdena, där inte lika många an- sluter sig som man tänkt. Man har inte samma efter- frågan på tjänster osv. Därav följer att kostnaderna ökar för de här bolagen. Men det är mer ett storstads- fenomen. Det är inte kopplat till de 8 miljarder som staten skjuter till för att tillse att man förenklar möj- ligheterna att bygga ut detta i glesbygden.

Fru talman! Jag hoppas att det blir som närings- ministern säger, att ökad konkurrens kommer att pressa priserna även hos oss i glesbygden. Annars upplever vi ofta att vi inte är så intressanta för de aktörer som konkurrerar på marknaden. Men jag är glad åt att näringsministern verkligen tydligt säger att målet är att nå samma kostnader. Jag nöjer mig med det nu, så får vi väl utvärdera det framöver. Jag utgår från att vi kommer att nå det målet. Näringsministern tog upp att kommunerna har problem att klara medfinansieringen. Jag nämnde lite grann i interpellationen att det är ett jättestort pro- blem. Det olyckliga är att de här kommunerna, som så oerhört väl behöver förbättra sitt näringsliv, i dag slåss med näbbar och klor för att klara sina basala uppgifter. I dagsläget ska de också vara tvungna att subventionera företagen. Det håller inte. Jag tyckte att näringsministern sade att han kom- mer att lägga fram förslag till regeringen om att sänka medfinansieringskravet. Kan jag ta det som ett löfte?

Fru talman! Jag kommer att göra det. Jag kommer att lägga fram ett förslag om att minska medfinansie- ringen för kommunerna.

Fru talman! Då får jag ändra det jag sade tidigare, då jag tackade för svaret och sade att det kändes po- sitivt i många delar. Jag tycker att svaret var mycket positivt. Jag tackar så väldigt mycket för svaret.

Fru talman! Göte Jonsson har frågat mig om jag är beredd att arbeta för att frågan om skogssänkor finns med i ett konstruktivt arbete för att motverka växt- huseffekten på nationell och internationell nivå. Frågan om hur s.k. sänkor ska beaktas och räknas är redan en fråga av stor betydelse i de internationella förhandlingarna. Den kommer också att vara betydel- sefull i våra nationella ansträngningar för att minska vår egen påverkan på klimatet. Både inom EU och som EU-ordförande i de sam- tal som förts internationellt har jag konsekvent verkat för att i den mån sänkor ska räknas in ska det ske på ett sätt som är rättvist och som ger varje land lika behandling. Samtidigt har jag understrukit att åtgär- der som leder till minskade utsläpp måste utgöra grunden i klimatarbetet och att verkliga emissionsbe- gränsningar måste komma till stånd om vi ska kunna stoppa klimatförändringarna. Jag ser det som avgörande i de fortsatta interna- tionella förhandlingarna att de regler som skapas för sänkor inte underminerar drivkraften för industrilän- derna att vidta åtgärder som leder till minskade ut- släpp. Samtidigt måste också reglerna för upptaget av koldioxid i sänkor klarläggas. På sikt, när de många frågorna om bl.a. mätmetodik och upptagens verkliga storlek är lösta, bör vi sträva mot ett system där alla upptag och utsläpp beaktas. Detta får då också påver- ka utsläppsåtagandenas storlek. Hur sänkorna ska hanteras i den nationella kli- matpolitiken kan slutligt läggas fast först när de inter- nationella klimatförhandlingarna slutförts. Som ord- förande i EU arbetar jag intensivt för att dessa för- handlingar ska kunna slutföras när parterna återsam- las i Bonn i juli. Min förhoppning är att vi därefter ska kunna diskutera koldioxidupptag i sänkor i den klimatproposition som regeringen avser att lägga fram för riksdagen i höst.

Fru talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret. Jag tycker att det var positivt ur många syn- punkter. Jag ställde egentligen frågan utifrån den uppfattning som jag tror att väldigt många fick efter de globala förhandlingarna, att vår egen miljöminister och även EU:s miljöministrar i övrigt var negativa till att diskutera sänkor i samband med de internationella förhandlingarna. Därför tycker jag att ministerns svar nu är glädjande. De här frågeställningarna kom fram- för allt upp i samband med diskussionerna mellan EU och USA. Jag tror att det är mycket angeläget att vi också tar med frågan om skogssänkor i de här diskussionerna och i det globala arbetet. Det gäller ju inte bara frågan om växthuseffekten, det gäller egentligen miljöarbetet i ett ännu vidare sammanhang. Internationellt sett minskar skogsresurserna. Men Sverige går dessbättre en annan väg. Tillväxten ökar i Sverige. Under 1900-talets första år ökade tillväxten med ungefär 100 miljoner skogskubikmeter. Under slutet av 1900-talet hade ökningen blivit 110 miljoner skogskubikmeter. Om vi ser in i framtiden, under 2000-talet, beräknar man att ökningen kommer att bli 115 miljoner skogskubikmeter per år. Detta är ju en väldigt positiv utveckling om vi ser den ur svensk utgångspunkt, men även om vi ser det internationellt. Här tycker jag att det är angeläget att understryka att det inte enbart är de tropiska regnskogarna som måste finnas med i de internationella diskussionerna. I Kyotoprotokollet har man, såvitt jag förstått, särskilt pekat på de tropiska regnskogarna. Det är ju positivt. Men vi måste också ta med skogarna i andra delar av världen, inte minst i Norden, eftersom framför allt vårt skogsbruk är positivt i de här sammanhangen genom de skogsbruksmetoder vi har. Jag tror att det kan föra ganska långt i internationella diskussioner om vi verkligen pekar på den utveckling som vi har haft i Sverige under de senaste åren. Varje skogskubikmeter beräknas lagra ungefär 200 kilo kol. Från 1950 till 1998 beräknar man att ca 115 miljarder ton har lagrats i biomassa och då framför allt i skogen. Om man ser det i ett perspektiv av att vi i samband med förbränning av fossila bränslen har släppt ut ungefär 270 miljarder ton kol, är det ansenliga reduceringsmängder som finns med i detta sammanhang. Jag delar ministerns uppfattning att det här inte får innebära att vi inte arbetar för att motverka utsläpp, utan denna viktiga faktor måste givetvis också finnas med. Jag skulle vilja fråga om miljöministern kommer att ännu hårdare driva frågan om skogssänkorna i de kommande förhandlingarna. Ministern hänvisar till Bonnförhandlingarna, och jag tycker mig se mycket positivt i de beskeden.