Biotopskyddet och jordbruket

Interpellationsdebatt 6 november 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Per Schöldberg har frågat statsrådet Jennie Nilsson om hur biotopskyddet är avsett att fungera och om det är rimligt att det inskränker äganderätten och möjligheterna till ett rationellt jordbruk, med hänvisning till omständigheterna i ett enskilt fall, och om statsrådet avser att vidta några åtgärder.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Biotopskyddet syftar till att bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer. Odlingsrösen i jordbruksmark utgör en biotop som skyddas genom det generella biotopskyddet. Odlingsrösen kan vara viktiga som livsmiljö för många arter som är knutna till odlingslandskapet.

Äldre stenrösen utgör ofta kulturhistoriska spår från tidigare jordbruksverksamhet där stenarna avlägsnats från den odlade marken för att underlätta brukandet. Stenarna har lagts på närliggande mark som inte odlats, och sedan har de lämnats kvar. Riklig förekomst av sten i vissa jordar är även i dag ett problem för brukarna, och det kan finnas skäl att ta bort dem ur jorden för att kunna bedriva jordbruk på ett rationellt sätt.

Regeringen anser att biotopskyddet är väsentligt för att bevara viktiga inslag av småbiotoper i ett odlingslandskap som i en allt större utsträckning blir mindre variationsrikt och där arter riskerar att försvinna. I den nationella rödlistan som presenterades under våren 2020 redovisas att drygt 50 procent av alla rödlistade arter är knutna till odlingslandskapet. För merparten av dessa arter är odlingslandskapet särskilt viktigt som livsmiljö.

Som Per Schöldberg anger kan jag inte uttala mig om det enskilda fallet. I stället vill jag hänvisa till den vägledning som Naturvårdsverket tagit fram för tillämpningen av biotopskyddet för odlingsrösen i jordbruksmark. I sin bedömning av hur biotopskyddet bör tillämpas anger myndigheten att stentippar från senare tid som består av stenar med ursprung i jordbruksdriften i normalfallet inte bör omfattas av skyddet för odlingsrösen förrän det har gått mer än ett år sedan en stensamling började läggas upp på platsen. Om en brukare lägger upp plocksten från åkern bör han eller hon således normalt ha minst ett år på sig att ta hand om stenen innan skyddet inträder.

Den brukare som av någon anledning inte haft möjligheten att ta bort sin stensamling i tid har dessutom möjligheter att vända sig till länsstyrelsen för att söka dispens från biotopskyddet för odlingsrösen. Med den regeländring som trädde i kraft hösten 2014 kan åtgärder som underlättar för jordbruksverksamhet utgöra särskilt skäl för dispens. Naturvårdsverkets analys visar att under perioden 2013-2017 ökade antalet beviljade dispenser där jordbruksverksamhet angivits som skäl.

Jag kan försäkra Per Schöldberg om att regeringen kommer att fortsätta att följa utvecklingen för det generella biotopskyddet och möjligheterna att bedriva ett hållbart jordbruk.


Anf. 2 Per Schöldberg (C)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tolkar ordet "försäkra" som positivt och som att man verkligen vill något och tänker följa upp det här och se på det. Som jag ser det är det inte motstående intressen att värna den biologiska mångfalden och att stärka möjligheterna för ett livskraftigt jordbruk och därmed sund och bra mat.

Det här med stenhögar och rösen kan tyckas vara en liten fråga. Men det har visat sig att det inte är det. Det är en fråga i människors vardag. Hållbarhet ligger i markägarens intresse, och jag har ännu inte stött på någon som i grunden ifrågasätter själva biotopskyddet. Men när frågan dök upp i mitt hemlän Kronoberg blev jag kontaktad inte bara av en jordbrukare, utan det var många exempel som delgavs mig, faktiskt från olika delar av landet där regelverken, eller snarare tillämpningen av regelverken, skapar problem.

För att säga det lite enkelt: Stenar är inget vi tar lätt på i Småland.

Ett lantbrukarpar i Kosta som har ungefär 70 hektar mark säger att det är bra att vi tar upp den här frågan i riksdagen men att det är viktigt att påpeka att det inte är lagen det är fel på, utan det är uttolkningen och tillämpningen som blir tokig. Det här jordbrukarparet i Kosta tar upp 40-50 ton sten ur åkermarken. Med andra ord är det ingen liten fråga.

Viveka på Kronobergs kungsgård i Småland säger: "Jag kände inte till att även en nyanlagd stenhög omfattas av biotopskyddet."

Jag har samma syn som lantbrukarparet från Kosta och Viveka på Kronobergs kungsgård. Det är inte lagen utan tillämpningen det handlar om. Det är Naturvårdsverkets beskrivningar och uttolkningar som jag tror man bör se över.

Vad tror statsrådet om att börja titta på kompensatoriska åtgärder? Till exempel skulle det kunna finnas något slags producentansvar där man, om andra alternativ har uttömts, faktiskt ges en möjlighet att kompensera för att man ska kunna bibehålla den biologiska mångfalden men kanske inte just på exakt den platsen. Man kanske tillåts att flytta en stenhög bara man kan garantera att mångfalden utifrån ett helhetsperspektiv säkras. Det skulle ge ett manöverutrymme för markägaren och en konstruktiv möjlighet för myndigheten att ta ett steg vidare och hitta lösningar.

Jag tyckte som sagt inte att det här var en så stor fråga, men det är många människor som har kontaktat mig och vill diskutera det här för att de tycker att det är tillämpningen och inte lagstiftningen som man bör jobba vidare med.

Ni vill följa detta nogsamt, och jag tolkar det positivt. Min fråga blir då: Kommer ni att vidta några åtgärder, och hur ser statsrådet på diskussionen om kompensatoriska åtgärder?


Anf. 3 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Givetvis är det här en fråga som berör många lantbrukare. Men låt mig ändå börja med att beskriva den lite vidare kontexten när det gäller hur viktigt det är med det generella biotopskyddet.

Vi vet att utvecklingen för den biologiska mångfalden och i viktiga ekosystemtjänster både nationellt och globalt är oroande. FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, presenterade förra året en rapport om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystem. Där pekar man på att 1 miljon arter hotas av utrotning. Antalet arter som riskerar att utrotas har aldrig varit så många som i dag. Flera av de här arterna utgör en del av viktiga ekosystemtjänster som till exempel pollinering av jordbruksgrödor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rapporten pekar på fem stora drivkrafter bakom förlusten av biologisk mångfald: förstörda livsmiljöer, exploatering av arter genom fiske, jord och skogsbruk, klimatförändringar, invasiva arter och föroreningar.

Biotopskyddet är ett viktigt verktyg för att variationen av livsmiljöer i bland annat odlingslandskapet ska kunna bevaras. Vi ser att hotet mot den biologiska mångfalden i odlingslandskapet inte minskar, trots en rad insatser. De svenska miljömålen nås inte heller. För odlingslandskapet är den största utmaningen de negativa utvecklingstendenser och trender vi ser för den biologiska mångfalden. Det är kontexten.

Jag håller med Per Schöldberg om att den svenska livsmedelsproduktionen är viktig och att jordbruket har en grundläggande betydelse för vår långsiktiga tillgång till bra och säkra livsmedel. Det är förstås, som Per Schöldberg nämner, viktigt med ett rationellt jordbruk. Men till det vill jag lägga betydelsen av hållbarhet. Och jag vet att lantbrukare delar den övertygelsen. Vi måste hitta en balans här.

Det är såklart viktigt att biotopskyddet är utformat så att den enskilde lantbrukaren kan få undantag om skälen bedöms vara berättigade. Som jag sa i mitt första inlägg trädde en lagändring i kraft i september 2014. Den innebär att åtgärder som underlättar för jordbruket kan utgöra särskilt skäl för dispens från det generella biotopskyddet, till exempel att ta bort odlingsrösen.

Det innebär att man kan lämna in en dispensansökan till länsstyrelsen. Länsstyrelsen bedömer den sökta åtgärden, och beslutet kan bli antingen avslag, beviljad eller delvis beviljad ansökan om dispens. En beviljad eller delvis beviljad dispens kan även vara förenad med en skyldighet om ekologisk kompensation.

Svaret på Per Schöldbergs fråga om man inte också kan ha kompensatoriska åtgärder är alltså att den möjligheten redan finns i dag när man ansöker om dispens hos länsstyrelsen. Man kan få dispens för just åtgärder som underlättar för jordbruksverksamhet, och man kan få delvis dispens med kompensatoriska åtgärder eller skyldighet om ekonomisk kompensation som en del av den beviljade dispensen.

Möjligheten finns. Jag tror att det är något som också tillämpas i dag. Vi ser att antalet ansökningar som har beviljats har ökat stort sedan lagändringen trädde i kraft.


Anf. 4 Per Schöldberg (C)

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

Visst har antalet beviljade dispenser ökat. Men det är de facto omständligt. Det är långa processer och ganska krångligt att få klarhet i detta. Jag skulle därför vilja lyfta fram de kompensatoriska åtgärderna på ett sådant sätt att de blir en del i det hela och så att de skapar en möjlighet även för myndigheterna.

Jag upplever att det blir olika bedömningar i olika län - men jag ska inte kalla det rättsosäkerhet. Det finns en stor osäkerhet kring de här frågorna, vilket gör att det blir mycket diskussion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutligen instämmer jag i den stora bild som statsrådet beskriver när det gäller hotet mot miljön. Men jag är tämligen övertygad om att småländska bönder vill vara en del av lösningen och inte en del av problemet. Jag önskar därför att man driver på det här mer och skapar bättre möjligheter och bättre dialog mellan de aktuella myndigheterna. Man får gärna se över tillämpningen av regelverken. Det är egentligen kärnan i min interpellation.


Anf. 5 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Tack återigen för interpellationen, Per Schöldberg!

Regeringens uppfattning är att det i och med den lagändring som trädde i kraft i september 2014 finns mycket bättre förutsättningar att få just dispens för underlättande av jordbruksverksamhet. Vi ser också att de beviljade och delvis beviljade besluten med jordbruk som särskilt skäl har ökat kraftigt i och med lagändringen. Därmed anser regeringen att syftet med lagändringen har uppnåtts.

Myndigheterna kan naturligtvis alltid arbeta mer med dialog och med information till dem det berör. Det förvånar inte att det kan variera mellan olika geografiska områden. Så är det ofta. Men det är klart att det här är en fråga som ska behandlas lika över landet. Vi utgår också från att det ska ske.

Det är också en balansgång. Vi måste vara uppmärksamma på den enormt stora förlust av biologisk mångfald som vi ser. Det kan verka som överreglering när ett stenröse som har legat i ett år omfattas av det generella biotopskyddet. Men alla vi som är uppvuxna på landet vet att efter väldigt kort tid etablerar sig trots allt olika arter i skyddade hörn av trädgården eller naturen. En stenhög blir kanske ett hem för mindre däggdjur, grodor, ödlor, ormar och insekter. Efter ett år brukar också mossor och lavar etablera sig på stenarnas yta.

Varje enskilt stenröse uppfattas kanske inte som särskilt viktigt för den biologiska mångfalden. Men vi är tyvärr i ett läge på den här planeten där både ekosystem och enskilda arter är hotade. Därför är det viktigt med naturhänsyn och hållbarhet även i områden som brukas. Det här är alltså ett komplement till naturskyddsområden och naturreservat, där man inte ska bruka marken alls.

Vi måste upprätthålla ett skydd och ett system för hållbarhet även i de områden som brukas av såväl skogsbruket som jordbruket. Men det gäller även städer och bostadsområden. Där är det viktigt med grön infrastruktur och att se till att djur och växter har möjlighet att överleva även där det är mycket betong, asfalt och liknande. Det gäller förstås också för jordbruket.

Jag ser att det finns stora möjligheter för jordbrukare att ansöka om dispens. Det kan man utnyttja om man uppfattar att det finns svårigheter att avlägsna de här stenrösena i tid.


Anf. 6 Per Schöldberg (C)

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet.

Jag tror att man ska titta över de kompensatoriska åtgärderna och utveckla dem ännu mer. Det bygger egentligen på producentansvar. Om man kan balansera upp det skulle jag bli väldigt glad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammantaget finns det alltid möjlighet att göra det bättre. Det finns alltid lösningar. Om det finns möjligheter kan vi definitivt arbeta ännu mer för att nå dit. Men jag vill kanske lite mer än statsrådet.

Hur som haver vill jag slutligen önska statsrådet uppriktigt lycka till. Jag har förstått att nya uppgifter väntar.


Anf. 7 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Tack för det, Per Schöldberg!

Jag är också övertygad om att vi tillsammans kan skapa ett levande landskap där man brukar jorden och där det finns möjligheter för hotade ekosystem och arter att ha sina livsmiljöer. Det går att hitta en balans mellan de olika intressena.

Slutligen vill jag tacka ledamoten för välgångsönskningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2019/20:473 Biotopskyddet och jordbruket

av Per Schöldberg (C)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

 

Jordbruket bidrar till en starkt levande landsbygd med öppna landskap och hållbara livsmedel. I alla tider har jordbrukare vårdat och förädlat åkermark med en djup insikt om kretslopp och naturvärden. I Kronobergs län med sitt varierande landskap och sin steniga jord är det helt naturligt att i samband med plöjning och harvning samla upp sten och lägga i högar. Dock har oförutsägbar byråkrati och myndighetsutövning försvårat för lantbrukare att bedriva och planera sin verksamhet.

Jag har i Kronobergs län tagit del av flera fall där markägare och arrendatorer fått myndighetsbeslut kopplade till biotopskyddet som väcker frågor. En arrendator har några tillfälligt placerade stenhögar på sin åkermark och även äldre stenmurar och odlingsrösen. Arrendatorn samlade ihop stenen tillfälligt eftersom de vi inte visste var de skulle göra av dem under vår- och höstbruk. Kanske de skulle ha nytta av dem längre fram.

Stenmurar och stenrösen omfattas av lagstiftning och biotopskydd. Det finns en bred medvetenhet om och, skulle jag säga, acceptans bland markägare kring detta. Så också hos den aktuella arrendatorn som hela tiden tänkt att inte lägga några nya stenar på gamla stenmurar, stenrösen och åkerholmar. I stället lade de stenarna i en ny hög för att framöver besluta vad de skulle göra. Kort sagt, man vill göra rätt och gott.

Men tydligen har en helt ny hög med stenar på jordbruksmark samma skydd som en äldre stenmur och får inte flyttas eller ändras om den legat ett år. Det är en del av regelverket, som det förefaller att få känner till.

Återigen, min bild är att det finns förståelse och acceptans för skydd av stenmurar och odlingsrösen hos markägare och arrendatorer. Det är en helt naturlig del av jordbruket att samla ihop sten i åkermarken, i synnerhet i Småland, för att kunna bruka marken mer rationellt och därmed hålla landskapet öppet och generera hållbara livsmedel.

Men när en ihopsamlad stenhög från åkermarken blir biotopskydd enligt myndigheters tolkning skapar det osäkerhet och frustration. 

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

 

Anser statsrådet att – utan att gå in på det enskilda fallet – det är på detta sätt biotopskyddet är satt att fungera, och är det rimligt att på det här sättet inskränka äganderätten och möjligheterna till ett rationellt jordbruk? Om inte, avser statsrådet att vidta några åtgärder?