Biståndsbedömning av funktionshindrade asylsökande

Fru talman! Anne-Marie Ekström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att reglerna kring ansvaret för biståndsbedömning blir klarare när det gäller funktionshindrade asylsökande. Anne-Marie Ekström tar i sin interpellation också upp några enskilda händelser på Migrationsverket och frågar mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att de etiska regler som Migrationsverket har i sina policydokument också ska gälla asylsökande med funktionshinder. Fru talman! Mottagandet av asylsökande ska vara humant och värdigt och organiseras med full respekt för individen. Migrationsverkets personal har ett svårt uppdrag men gör generellt ett mycket bra arbete. Eftersom de anställda dagligen möter människor som befinner sig i utsatta situationer måste det kontinuerligt föras en diskussion om etik och om hur den enskilde ska bemötas. Som jag tidigare redovisat här i riksdagen har Migrationsverket initierat ett åtgärdsprogram för att stärka arbetet med etik och bemötande på myndigheten. Detta arbete fortsätter. Som jag också redovisat tidigare har regeringen beslutat att inrätta ett etiskt råd vid Migrationsverket. Jag vill understryka att det arbete med inriktning på etik och förhållningssätt som Migrationsverket bedriver naturligtvis är generellt till sin karaktär och också omfattar exempelvis personer med funktionshinder. De exempel som Anne-Marie Ekström tar upp handlar i huvudsak om Migrationsverkets uppdrag att erbjuda de asylsökande ett lämpligt boende. När Migrationsverket ordnar boendet för asylsökande är det naturligtvis viktigt att hänsyn tas till särskilda behov som kan finnas, till exempel till följd av funktionshinder. Om verket i det enskilda ärendet inte kan erbjuda en anpassad bostad kan ett sådant boende i stället upphandlas från bland annat kommunerna. Det är av yttersta vikt med en bra samverkan mellan Migrationsverket och kommunerna vad gäller boende eller andra insatser för asylsökande med funktionshinder. Jag är medveten om att det finns ett behov av att i olika avseenden se över Migrationsverkets ansvar i förhållande till kommunernas ansvar. Ansvarsfördelningen mellan verket och kommunerna när det gäller asylsökande regleras i huvudsak av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. och socialtjänstlagen. Jag har för avsikt att initiera bland annat en översyn av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. I det sammanhanget bör även Migrationsverkets ansvar i förhållande till andra aktörer ses över.

Fru talman! Jag tackar för svaret, men jag är inte nöjd. Nu duggar debatterna om Migrationsverket tätt. Det är bara två veckor sedan vi stod här och pratades vid senast, och nu står vi här igen. Precis som jag framförde då måste både asylsökande och övriga medborgare känna förtroende för hela asylprocessen, och då är det som händer och sker på Migrationsverket det absolut viktigaste. Migrationsverket är första länken i en kedja, och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Migrationsverket kommer också att ha ögonen på sig extra mycket efter allt som har hänt. Självklart är det precis som Barbro Holmberg säger: Det finns många som gör ett bra arbete på Migrationsverket, och de har ett svårt uppdrag i en organisation som omorganiseras gång på gång. En person har varit med om tre omorganisationer på två och ett halvt år. Dessutom är det Migrationsverkets personal som ska genomföra regeringens alltmer hårdnande asylpolitik. Fru talman! När människor kränks kan jag inte låta bli att reagera. Det bemötande som de funktionshindrade fått vid Migrationsverket i Hedemora är fullständigt oacceptabelt - ingen behovsbedömning, kränkande uttalanden och ett boende som inte är handikappanpassat. En asylsökande är utsatt, och den som är funktionshindrad och asylsökande är dubbelt utsatt. Fru talman! Det är också kränkande när anställda som följer en avvisad till flyget köper sprit och cigaretter på dennes boardingkort. Att utnyttja en försvarslös människa på detta sätt är oacceptabelt. Det är bra att dessa personer enligt uppgift kommer att bestraffas för det som har hänt. Detta är dock två händelser som skett på bara två veckor, och det är två händelser för mycket. Det är alltså inte enstaka händelser på Migrationsverket. Detta bidrar till att skapa en bild av Migrationsverket som en myndighet där de anställda saknar moral och ansvarskännande. Det tycker jag inte är bra. Fru talman! Genom att frivilligorganisationer reagerat och händelserna i Hedemora beskrivits i medierna har situationen förbättrats för de funktionshindrade i Hedemora. De har fått behovsbedömning, och de har fått hjälp och stöttning. Förhoppningsvis är den varaktig den här gången. Förra gången var den inte det. Detta är glädjande, men det är ändå oacceptabelt att det ska behöva gå till på det här sättet. Även om det nu har löst sig i det här fallet är det viktigt att detta ändå är en principfråga. Det måste finnas riktlinjer för hur personer som har olika typer av funktionshinder ska bemötas från första början. I dag är reglerna otydliga, precis som Barbro Holmberg uttryckte. Ansvarsfördelningen mellan migrationsverk och kommun måste vara glasklar. Migrationsministern säger också att hon tänker initiera en översyn av lagen om mottagande av asylsökande. Det har jag och många med mig väntat på länge. År 2003 var den utredning klar som handlade om Sveriges anpassning till EG-direktivet om mottagande av asylsökande, en anpassning som skulle ha trätt i kraft för ett år sedan. Det är oerhört viktigt att alla asylsökande får ett människovärdigt mottagande, och då behövs det tydliga riktlinjer. I EG-direktivet finns det ett kapitel som handlar om personer med särskilda behov. Där står att den speciella situationen för bland annat funktionshindrade ska beaktas efter individuell prövning. Jag frågar nu: Varför har det tagit så lång tid att få fram en proposition om mottagandet?

Fru talman! Först och främst vill jag tacka Anne-Marie Ekström för den här interpellationen. Den pekar på en grupp asylsökande som vi faktiskt inte har uppmärksammat särskilt mycket tidigare. Vi har stått här många gånger, Anne-Marie Ekström och jag, men vi har inte pratat om just den här gruppen. Jag tror att det är viktigt att göra det - verkligen! Jag tror att det finns väldigt mycket generellt sett när det gäller funktionshindrade i samhället som vi kan förbättra. Jag tror också att det finns mycket som man kan förbättra när det gäller asylsökande med funktionshinder. Jag vill dock börja med att sätta in denna debatt i ett större perspektiv. Jag reagerar fortfarande mot det som Anne-Marie Ekström säger om regeringens alltmer hårdnande asylpolitik. Jag vill gärna veta: Vad är det som har hårdnat? På vilket sätt anser Anne-Marie Ekström att mottagandet har försämrats under de senaste tio åren, eller sedan den borgerliga regeringen styrde asylpolitiken? När man lyssnar på Anne-Marie Ekström och ibland när man lyssnar på debatten kan det förefalla som om det bara blir sämre och sämre. I själva verket har det faktiskt skett en rad olika förbättringar. I början av 90-talet, när vi tog emot väldigt många från krigets Bosnien, såg mottagandet och boendet väldigt annorlunda ut. Då inhyste vi asylsökande i militärförläggningar, vi använde nedlagda ålderdomshem, vi hade båtar och båtplattformar, ja, till och med tält. Då måste man se till situationen. Skulle vi ha sagt att vi inte kunde ta emot människor med särskilda behov därför att vi inte hade tillräckligt bra boende? Nej, det kan vi inte göra, och det ska vi inte göra. Detta är människor som flyr, och vi måste ta emot och ordna det så bra som möjligt för människor som flyr undan förföljelse och som kommer direkt från krig. Hur ser då reglerna ut? Hur har reglerna för mottagandet förändrats? Vad är det som har tillkommit under de senaste tio åren? Ja, till att börja med får alla som kommer ett hälsosamtal. Vi har förändrat lagstiftningen när det gäller barns skolgång. När vi hade en borgerlig regering i början av 90-talet hade barn inte fullständig rätt till skolgång. Funktionshindrade barn som kanske behövde särskola hade inte rätt till det. Barn hade inte ens rätt till gymnasieskola. Allt detta har förändrats. Vi har sett till att barn till asylsökande har precis samma rätt till skolgång som barn som bor här. Bostäderna har, som jag sade, förändrats oerhört mycket. Tidigare var det väldigt mycket ett institutionsboende. I dag hyr Migrationsverket lägenheter som upplåts till asylsökande. Det betyder att en familj som kommer som asylsökande i dag oftast - i den mån det är möjligt, men det är det man försöker - får en egen lägenhet till sitt förfogande. Visst har det alltså skett förändringar. Jag skulle vilja att Anne-Marie Ekström lite grann fördjupade sig i vad det är som har hårdnat så mycket. På vilket sätt har det blivit så oerhört mycket sämre? Det tycker jag vore intressant att höra Anne-Marie Ekström säga.

Fru talman! Jag vet att det har hänt mycket, särskilt när det gäller mottagande, sedan början av 90-talet då jag själv åkte runt på ett antal militärförläggningar och gamla ålderdomshem och träffade asylsökande. Jag har varit med ganska länge, och på den tiden mer konkret. Det fanns bra boenden även då. Precis som det finns bra boenden i dag. Men det finns också boenden som är utdömda av hälsoskäl. I både min egen valkrets och på andra håll har jag träffat på att man placerar asylsökande i boenden där det är osunt att bo. Nyligen tror jag det var ett i Fagersta där elledningar låg utvändigt. Dörrar är sneda, det drar in och allt sådant. Det är inte värdigt alla gånger. Likaså handlar det om det bemötande man får. Jag har fått veta att människor har placerats långt ute på landet utan att få veta var de kan handla eller hur de kan ta sig till närmaste affär, med buss eller så. Det är inte bra på många sätt och vis. Därtill har vi de attityder som de asylsökande möts av. Det finns självklart de som är väldigt bra, men det finns också de som inte är bra. Och jag tycker att det är viktigt att alla är bra. Under de senaste åren har det varit väldigt många omorganisationer. Som jag sade har en person varit med om tre omorganisationer på två och ett halvt år på grund av att ekonomin har gått upp och ned. Människor har sagts upp. Man har flyttats från olika avdelningar och kanske inte är utbildad för just det jobb man ska göra. Känner man sig inte hemma på sin arbetsplats, man känner att man inte har utbildning för det man ska göra, gömmer man sig kanske bakom attityder på ett sätt som man inte borde göra. Eller också slutar man, vilket gör att det kommer nya personer. Hela tiden ständig personalförändring. Jag fick inte svar på frågan om EG-direktivet. Varför har man inte kommit med förslag till lag om mottagande tidigare? Det jag kan hitta i EG-direktivet är, förutom att funktionshindrade ska få särskilda behov tillgodosedda, att även till exempel de som har utsatts för sexuellt våld och våldtäkt ska få sina behov tillgodosedda. De ska också få behandling. Där är det någonting som brister i dag. Det här hänger också ihop med att det finns brister i själva rättssäkerheten, i själva asylprocessen. Vi har ett antal gånger pratat om de ensamkommande barnen som får en tvivelaktig åldersbedömning, barn som inte hörs och kvinnor där man inte följer de riktlinjer som är givna. Jag tror att man måste se över hela situationen på Migrationsverket. Det är bra att man jobbar med etiska regler. Det är på tiden. Folkpartiet vill gå längre. Jag ställde frågan om detta i vår förra debatt. Vi vill ha något som vi kallar lex Vlad och som är liknande lex Maria och lex Sara som finns inom vård och omsorg. Den som jobbar på Migrationsverket och upptäcker att någon bryter mot de etiska reglerna ska ha möjlighet att anmäla det. Så kommer jag till den sista frågan, som jag inte fick svar på förra gången heller. Det är för mig fullkomligt ofattbart hur Migrationsverket ska klara av att förändra personalens attityder och utföra sitt uppdrag samtidigt som det saknas 1 miljard kronor. Förra gången fick jag en uppmaning att försöka förmå kommuner att ta emot fler av dem som redan har fått uppehållstillstånd. Men det sparar inte 1 miljard.

Fru talman! Anne-Marie Ekström säger att det är viktigt att alla boenden är bra. Det håller jag verkligen helt med om. Vi har ett bra mottagande och vi ska ha ett bra mottagande. Vi ska också se till att människor får ett bra boende och ett bra bemötande. Där är vi helt överens. Men jag tror att förutsättningarna för att alla ska få ett bra boende blir större om också alla kommuner tar emot asylsökande och människor som har fått ett uppehållstillstånd. Här vet ju Anne-Marie Ekström, precis som jag, att det företrädesvis är borgerliga kommuner som faktiskt säger nej. De tar inte emot. Det finns kommuner som inte tar emot en enda. Och jag tror att det här finns väldigt mycket som man kan göra. När det sedan gäller boendet för asylsökande är det ju så att om kommunerna säger nej måste Migrationsverket gå till privata hyresvärdar för att över huvud taget se till att människor får tak över huvudet. Hur ser då lagstiftningen ut, om det är ett boende där man behöver rusta upp och så vidare? Jo, det är hyresvärdens ansvar att se till att detta blir gjort. Om det är ledningar som ligger blottade är det naturligtvis hyresvärden som ska göra det. Vad gör då Anne-Marie Ekström? Jo, hon kastar sig på Migrationsverket i stället för att kanske ge Migrationsverket stöd att ställa de kraven på de privata hyresvärdarna att de ska se till att rusta upp de bostäder där människor faktiskt bor. Jag tror att det finns mycket här som man kan göra för att faktiskt förbättra för asylsökande. När det sedan gäller Migrationsverkets ansvar i förhållande till kommunerna, och särskilt när det gäller funktionshindrade, tror jag, som jag också sade i mitt inledande anförande, att Anne-Marie Ekström har rätt. Vi måste se över ansvarsfördelningen mellan å ena sidan Migrationsverket och å andra sidan kommunerna när det gäller just biståndsbedömningar. Jag vet att man i Hedemora har en överenskommelse. Nu är det kommunen som ska göra de här biståndsbedömningarna. Det har man också gjort. Dels tror jag att ansvarsområden överlappar varandra lite grann, dels kanske en del faller mellan stolarna. På det här området tror jag att vi måste se över lagstiftningen. Därför är jag väldigt glad över och tacksam för att Anne-Marie Ekström pekar på just områden som vi behöver titta särskilt noga på. När det sedan gäller EG-direktivet vill jag säga att vi har ett EG-direktiv om minimiregler för mottagande av asylsökande. Vad regeringen har gjort är att vi har tillsatt en utredning som har sett över det svenska mottagandet i förhållande till EG-direktivet. Den utredningen konstaterar att Sverige ligger högt över minimidirektivet. Många länder ligger under. Så jag tror att om man ser det generellt kommer det att bli ett lyft för hela EU. Men på några punkter måste vi förändra lagstiftningen. Det är det vi håller på och bereder inom Regeringskansliet.

Fru talman! Barbro Holmberg säger att jag skyller på Migrationsverket. Om en bostad är undermålig eller utdömd ska man väl egentligen inte hyra den över huvud taget förrän man har rustat upp den. Det är min uppfattning. Men, fru talman, jag tycker att den här debatten har varit väldigt viktig. Jag tycker att det är väldigt bra att Barbro Holmberg har tagit tag i själva frågan om funktionshindrade. Sedan kan jag fortfarande inte förstå varför det har tagit så lång tid att få fram ett förslag. Betänkandet var klart år 2003. Lagändringarna skulle ha trätt i kraft år 2005. Som första förslag skulle det ha funnits med på propositionslistan i vår. Men vad jag förstår kommer den inte förrän senare, till hösten. Där kan man fråga sig varför det har tagit så lång tid. Det är viktigt att man verkligen tar med de funktionshindrade, men även hur man ska hantera de andra fall som tagits upp, de som blivit utsatta för våldtäkt, tortyr och så vidare. Jag har ett exempel där man inte ens har låtit en tortyrskadad få en specialistundersökning, trots att han har påvisat skador för att få möjlighet att få uppehållstillstånd av det skälet. Det var frivilligorganisationerna som fick gå in och bekosta en specialistundersökning. Jag tror att vi måste lyfta fram även de frågorna, både våldtäkter och tortyr liksom när man varit utsatt för annat våld. Vi måste återupprätta förtroendet för Migrationsverket. Jag tror att jag kommer att ha många debatter i fortsättningen med Barbro Holmberg, för jag tycker att det är en sådan viktig fråga och Migrationsverket är viktigt. Det är bra att man tar tag i de etiska reglerna, men det räcker inte. Man kanske till och med skulle se över om man till exempel ska dela ansvaret mellan mottagande och utredning.

Fru talman! Anne-Marie Ekström säger att man inte ska hyra en bostad som är utdömd över huvud taget. Självklart håller jag med om det. Men det beror ju på vad man har för alternativ och hur situationen ser ut. I början av 90-talet, återigen, när den borgerliga regeringen styrde över asylpolitiken, kom det väldigt många människor från krigets Bosnien. Man inrättade tältläger och hade militärförläggningar. Det är klart att man skulle kunna säga: Nej, man ska inte använda militärförläggningar. Men vad är alternativet? Vi måste ta hand om människor på olika sätt. Och återigen: Om man ger Migrationsverket stöd i att ställa krav på de privata hyresvärdarna tror jag att vi får ett oerhört mycket bättre boende för asylsökande. Jag tror att vi kan hjälpas åt i det arbetet. Sedan håller jag också med Anne-Marie Ekström om att förtroendet för Migrationsverket självklart är oerhört viktigt. Vi har det etiska rådet. Vi ska arbeta mer med bemötande och etikfrågor. Men jag tror också att den reform som vi nu genomför kommer att innebära en kvalitetssäkring av Migrationsverket som skapar bättre förtroende både för Migrationsverkets beslut och för besluten över huvud taget. De reformer som vi nu sätter i sjön kommer alltså, det är jag alldeles övertygad om, att förbättra situationen.